Visselpips-ongin 1989

Jag minns någongång vår/sommartider 1989 så hörde man en lördag någon ongi som visslade på en visselpipa typ 2 timmar i kör. Han ropade något ivrigt och så visslade han: Triiiiiiit!! Ropade något ivrigt och visslade igen med sin visselpipa. Sådär höll det på länge. Det var typ från 100 meters avstånd, så man hörde inte vad han ropade, bara att han ropade något ivrigt mellan visslingarna med visselpipan. Och att han skrek på finska. Man hörde det till vår gård, och farsan sade också att det börjar gå lite på nerverna då det hela tiden håller på. Ongin måste ha lekt något roligt och ha tyckt att en visselpipa är spännande att vissla med. Jag hade faktiskt jag också några visselpipor som allmänna leksaker som liten. Jag äger nu också en engelsk scout-visselpipa som jag köpte på skojs skull februari 2005.

Haha, barn! :D Man kan riktigt liksom tänka sig hur förtjust en typ 6 åring kan bli i en visselpipa, och leker något med den i timtal. Jag var ju ett litet större barn då som 12 så jag tyckte det var en barnslig ongi också då jag hörde det.

Detdär var nu bara ett minne jag mindes mittiallt.

Jag råkade minnas Snöskulptur-tävlingen i Pumpviken 1984 då det var några bilder på Facebook från den häromdagen. Vi var där med lekis. Jag gick ju i gruppen "Blåsipporna" i Dalgatans Daghem-som lekiset hette på den tiden. Det var januari-februari 1984.

Varför ska grupperna i lekis och lekisarna också ha så barnsliga namn? "Blåsipporna"? Kom igen för fan! :-D

Vi var där med en mulen dag från lekis. En mulen vinterdag. Man var väldigt imponerad och fascinerad av främst ett gammaldags lok av snö. Vidare var det b.la. en autentisk äldre kuplafolkkare också som snöskulptur. En av skulpturerna skulle vinna sedan senare då folk hade röstat.

Jag ville vara stor och tuff så jag klättrade inte upp i snöloket och hade kul som de andra ungarna. För jag tyckte det var "barnsligt" och ville vara en stor högispojke. Fast egentligen skulle jag också ha velat klättra i snöskulpturerna.

Jag minns att en såndän Timo samt några andra stod uppe i loket, vid förarsätet och pratade, medan jag stod framför dom och vägrade komma upp, då det var barnsligt. Jag minns ännu Timos min däruppe som om att det sku ha varit igår. Jag ser det liksom framför mig som om det var igår.

Tänk var tiden gick. I högis tyckte man att det var jjjjäääättelänge sedan man var i lekis. Nu är 6-8 år inte just någon tid att snacka om precis.

I lekis dessa tider vårterminen 1984 hade jag allt som allt 4 kassetter. 3 var kopierade från 3 av bibbans lp-skivor som jag lånade. Och de var "Kustrock" en samling med finlandssvensk rock från 1982,  Victor Hurmio och Fetknopparna, som var en humor-musiker från Evitsskog, samt........ehh.... michael jackson "Thriller".......  samt mitt livs första kassett jag fick till julklapp julafton 1983. En Kiss-samling. Kiss är ju som bekant barnheavy, och som många andra småbarn, var jag fascinerad av Kiss då dessa tider. Det blev barnheavy redan 1979-1980 har jag läst, för då började ungar komma med sina föräldrar för att se på Kiss till deras konserter. Alltså förpubertala ungar. Under 06-09 så var ju Lordi precis likadan barnheavy åt småungar i Finland.

Fast jag aldrig diggat Kiss sedan dess, utom några få låtar som går att lyssna på. Men annars är jag verkligen inget fan av Kiss och har inte varit det sedan typ tvåan i lågis. Heh. Jag borde ha hört på något BRA istället i lekis. Jag visste att det fanns riktigt bra musik då 1983-84. Jag hade inte bara aldrig hört det själv, men jag bara liksom visste. Det var faktiskt en liten besvikelse att Kiss inte var så bra musik som jag hade väntat mig då julen 1983. Jag hade trott att musiken skulle ha varit ännu tyngre och vildare. Nåja, Kustrock LP:n diggade jag faktiskt fullt.

Man fick som sagt rösta vilken skulptur som skulle vinna. Jag var i lekis då jag hörde av de andra ungarna, att kuplan hade vunnit. Det var ett jävla marr minns jag i lekis då. Typ såhär:

Nej VITTU ändå!! Dendär kuplan vann.. Å den va ju sönder också å allt...voj nu satan också man blir arger!!! 

Int va den mer sönder än att snön var lite naggad på kanten av den. Jag hade inte något emot att kuplan vann och förstod det på ett sätt då den såg så autentisk ut och var typ lika stor som en kupla, även om jag själv tyckte att loket var den finaste skulpturen.

Ongar tar nu allt på så blodigt allvar, haha.

Och 1985 ordnades det också snöskulptur-tävling vid Pumpviken. Då var där bl.a. en stor och fin igloo. Vid samma tider for jag med pärona och syrran till Lågis ett veckoslut (Var det samma kanske) efter den s.k. "Sockerbiten" Alltså en sockerbit med poliovaccin. Då man massvaccinerade befolkningen då några hade drabbats av polio i Uleåborg. Jaa-a. Dendär jävla sockerbiten.
Jag minns att jag inte ville svälja den direkt. Så morsan och farsan stod vid sidan om mig och båda två uppmanade mig att svälja den, tills jag inte orkade lyssna på deras gnäll mera och svalde den bara. Lydnaden straffade sig mot kvällen då jag fick feber.

Har dock hört om folk som fick betydligt värre men av den. Suck. Vad mera kan man säga än att "Mot enfalden kämpar självaste gudarna förgäves". Jag ger upp. Jag orkar inte säga mera nåt åt folk som är så vaccinationstroende så de övergett allt kritiskt tänkande och blint litar på auktoriteter. Jag orkar helt enkelt inte mera vara dadda åt folk. Jag bara önskar att man inte ska diskriminera oliktänkare. Man borde respektera deras åsikter. Kallar man dom för invektiv och vill tysta och straffa folk som är skeptiska.. -dom som gör det kan lika gärna flytta till Nordkorea. Hejdå.

Jag minns förresten då några från B-klassen hösten 1989 var i bibban och lyssna på Victor Hurmio med hörlurar (Man kunde lyssna på bibbans skivor i bibban den tiden) Jag såg det. Så ropade en av dem mitt namn fullt och pekade på mig. Så tyckte den andra att man får int skrika i bibban. Så flina jag och han som hade ropat mitt namn flinade också.

Så ropade han att TÄNK OM DE LÖSS I HÖRLURANA!!! (dvs att man skulle få lus-smitta via hörlurarna)

Sedan lugnade han ner sig. Typ en halvtimme senare brast de båda två ut i vrålskratt mittiallt då de satt på soffan i bibban med hörlurarna på sig. Vaktmästaren i bibban, en såndän Liisa, blev arg och drog bort hörlurspiuhona och ropade åt dom: Yt härifrån. GENAST! Som var hennes kutymrop åt ongarna. Hon sade "Yt" då hon kunde svenska så dåligt.

Dom hade börjat gapskratta så, berättade dom senare, då Victor Hurmio sjöng i en låt såhär: I en stia, där det lukta fis

Jåå, ja kommer ihåg höstn 1992 så var jag nere i Varuboden och såg på skivor (dom sålde då LP, cd skivor och kassetter där den tiden. Främst mainstream) Så plockade jag på skojs skull upp och såg på Kiss då nyaste LP vid namn "Revenge". Jag såg på bakfodralet där dom stod klädda i svart läder och svarta läderkappor och boots samt rakare långt hår. Pudelfrisyrerna var gone. Och såg tuffa ut hela Kiss-schacke. Jag tänkte typ såhär: Så dom ser ut såhär nuförtiden? Borta var 80-talets Kiss med sina leopardskinn-motiv och trasiga kläder samt neonfärgade trasor och allmänna 80s aktighet med pudelfrisyrer etc. Och borta var ju såklart också ansiktsmålningarna och imagen dom hade haft innan 1983. Detta var en tredje image av Kiss. Jag tyckte faktiskt att det såg ut som om dom uppdaterat sig till 90-talet då jag såg det, minns jag. Det såg lite fräschare ut. Deras ansiktsmålningar fick mig att börja må illa då jag blev mera än 7 och 1992 så var allt som hade att göra med 80-talsimage helt enkelt gammalmodigt. Även jag tänkte att 80-tal? LOL! då back in '92. Det skulle räcka till 1996 innan jag började se nostalgi och retro i 80-talet. Innan det var det bara gammalmodigt och skrattretande.

Sedan började ju dom med de fula ansiktsmålningarna igen, men det är en annan historia.

Jåå, jag köpte två kassetter därifrån det året. En The Doors-samling juli 1992 samt Megadeth-Countdown to Extinction 12.10.1992 två dagar efter Megadeth-keikkan i hesa där Pantera spela som förband och var en upplevelse för livet då det var mitt livs första keikka jag var på.

Jag blev intresserad av The Doors då jag såg ett Rockstop-avsnitt på tv:n med juontajan Heli Nevakare, som handlade om The Doors 3.7-1992.

Hehe. I ettan och tvåan var det Kiss och Wasp som gällde. Det var det tuffaste man kände till. Isynnerhet WASP var jättetufft minns jag. Jag lånade Wasp-debutskivan av grannflickan hösten 1984 och bandade den till kassett. Det var nog faktiskt tufft tyckte man då.

Sedan minns jag en vinter-fredagskväll vårterminen 1985 då vi var typ en kilometer bort hemifrån hos visit hos en såndän Gösta. Jag var med Göstas söner uppe i pojkrummet och lyssnade på Kiss och Wasp medan vi åt chips och drack limppare medan de vuxna var nere och pratade i vardagsrummet. Det var mysigt och jag tyckte att det var tufft att vi lyssnade på Kiss och Wasp :) Vi lyssna på första Waspen, samt Animalize av Kiss. Jag minns att en av dom frågade mig: "E de tufft?". Och jag sade jåå.



Kiss är kommersiellt och så.. men några låtar är bra.Into the fire. (Hette den så?`) låten minns jag att vi lyssnade på då där uppe i vinden vårterminen 1985. Samt att jag minns "I wanna be somebody" av WASP att vi lyssnade på den åtminstone.

Haha, på tal om Kiss så finns det i Revenge skivan en låt som heter "God gave rock'n'roll to you"  Jag kan riktigt tänka mig att någo präster som är emot heavy i allmänhet.. Så säger någon kristen Kiss-diggare.. b..b...but...but...God gave rock'n'roll to you! Och ser det som ett alibi att han kan lyssna på Kiss utan att brinna i helvetet som straff. :D Precis som kristna ungdomar säkert lyssnade på Lordi låten "The Devil is a loser" I början av 00-talet med gott samvete. Och visade typ som alibi för andra kristna att man kan nog lyssna på Lordi, för "han e på vår sida!" :D

Det om det för ikväll.