1.4.1996// Om incels och förcels

Jåå, jag minns den dagen. Det var ett mulet väder och jag drömde att jag fick komma in till grannarnas hus och att granngobben kom gående nerför trapporna och hälsade på mig. Nickade på huvudet. Så var det någon som påta i elskåpet så det blev kortslutning och jag hade Isengard på som spelade i mitt rum så man hörde musiken ändä in till grannarna och jag tänkte att Shit! Hör man musiken hit ända??

Så drömde jag att jag var i Egypten.

Sedan vaknade jag. Det var e normdag. Till yrkis gick jag, var jag studerade då. Gick in via metall och trälinjens lilla "aula" eller vad man ska kalla det för som jag brukade. Alltså inte via huvuddörren men sidodörren inifrån dendä gatan vad den nu heter. Det var en såndän Johan som satt där vid trappan och några andra. Han sade MORJENS! Och jag svarade MORJENS!! Sådär yrkisaktigt liksom. Typ: Öööjöjöjöjöj!!!! vräkande. Ganska roligt och det är nu sådär folkligt.

Då jag gick hem efter dagen så träffade jag på ingen annan än granngobben jag hade drömt om vid gatan utanför hans hus. Han sade: Mä oon nähny et sä poltat Marlboroa, mut otapa sikari! Se on vähemmän haitallista terveydelle kuin savukkeet! Så bjöd han en cigarr åt mig. Jag gick vidare hem rökande på en god cigarr och tänkte att hyggliga grannar man har! Det var riktigt vänligt måste jag säga. Jåå, jag rökte ju cigaretter då från 93-99.

Sedan engång sommaren 1997 så bjöd han in mig till trädgården. En hans kompis från hesa som jobbade som spårakusk men hade semester var också där. Dom bjöd på en kalja åt mig så bjöd spårakusken på tobak. Han fråga om jag vill ha röd LM eller nortti? Så tog jag LM. Det var riktigt hyggligt det också. Så skämtade grannen med honom typ om något att haista jätkä vittu! ku blaablaablaablaa!! Men det var godmodigt nog. Det var hur stil som helst. Jag hade en Onslaught-skjorta på mig då, som jag hade beställt från Sverige.

Sedan for jag till stan igen och till postkontoret, för det hade kommit ett ankomstavi åt mig från Swamp Music. Jag hade beställt 3 cd:n som jag fick med paketet. En Mayhem-live bootleg "The dawn of black hearts" samt nyaste Darkthrone och en Enslaved/Satyricon-split cd. Det var riktigt trevligt.

Ajaj, frissalinjens brudar var nästan alla snygga. Bortsätt från 2. Frissalinjens brudar var ett begrepp då som ung. Precis som Folkisbrudar. Jag hade fördomar mot dom först och tänkte att frissalinjens brudar är snobbiga och yuppieaktiga, men dom var mera punk/rockaktiga faktiskt!

Tänk att det är så länge sedan nu! Och vilken snorvalp man egentligen var då!! Fast man trodde och inbillade sig något annat. En som är 20 nu var inte ens född då! Och då man ser hurdan pikkukundi en 20 åring är och vilken pikkupimu en 20 årig brud är nu.... huh-hu! Vuxna är dom inte iaf. Halv-vuxna är vad dom är.

Och april 1996 drömde jag vid påsktider att jag var i Radiomafia studion och såg från sidan då juontajan Claus Fleming som drev Metalliliitto-programmet, skulle spela "Wrath of the tyrant" av Emperor. Introt börjar med gitarr, och då trummorna kom in i bilden några sekunder senare så börja Clasu vispa grädde i en skål med en elvisp, för att "förstärka" effekten av trummorna liksom. Men det sket sig, för grädden strittade över instrumentbordet, hans fejs hår och kläder och hela studion. Han stängde av både vispeln och låten och skakade på huvudet där han satt i studion. Han skakade på huvudet utan att säga något men tänkande att "mikä sotku! tää meni pieleen!"

Jag började just minnas här även fredagen 5.1.1996. Då var man så ung och grön.. jag hämtade från posten några skivor jag beställt från Spinefarm Records den dagen, bla mästerverket som fortfarande är en väldigt bra skiva i mitt tycke, en av de bästa skivorna jag hört faktiskt "Scarlet Evil, Witching Black" av det grekiska blackmetal-bandet Necromantia. Samt bl.a. "Ånden som gjorde upprör" av Mortiis. Som var en helt lysande ambient skiva. En strålande bra skiva det också helt enkelt.

Man var så ung då och hade hela framtiden framför en och det var så spännande att vara på väg in i vuxenlivet. Livet kändes dynamiskt, eldigt och spännande. Varje dag väntade man sig att det kunde komma en stor positiv överraskning. Det kändes helt enkelt fascinerande att leva då. Och man var något av en romantiker tror jag. Jag tänkte alltid att den rätta bruden är något helt speciellt, och att det är bättre att vänta på en sådan än att ragga omkring med flera brudar på engång och flirta med flera brudar på engång osv. Det går inte att med ord beskriva hur fascinerande livet egentligen var då.

Nu är det skit-trist att vara fullvuxen.

Det som är ironiskt är att man tänkte att man ska vara mera sig själv och mindre leka kova med brudar då. Att man ska hitta en enda käring att dela resten av detta livet med, och att det vore det bästa och nåt att sträva efter.. Ironiskt nog så är jag singel och familjelös, medan de som betedde sig som jerks, knarkade och petti sina käringar de hade etc etc, alla fick käringar och är gifta nu typ, Och sedan undrar de varför karar spänner och spelar teater med kvinnor och inte är sig själva! Ok, det är lite förenklat...men det tycks inte löna sig att vara sig själv på ett sätt, speciellt inte i den åldern-och även nu om man ärligt säger åt somliga brudar ärligt och rättframt vad man tycker och vill vara lite trevlig-så då tolkas det direkt skeptiskt och halvkyligt. Medan en man som är lite småfräck upplevs som mycket sexigare. Det gäller inte alla brudar, så jag drar inte alla över samma kam-men ändå.

Som det var en som sade 2002 helt korrekt att om man i affes pratar helt normalt och sakligt med obekanta brudar och är sig själv och är ärlig och inte spelar något-så då förstår inte brudar hur dom ska tolka det. Det är främst DÅ som från förut obekanta brudar som sett på för många skräckfilmer kan börja misstro att man är en creepy yx-psykopat som ska stympa en, eller en creepy traktor-psykopat med lippis som jagar brudar med en gammal avotraktori medan han flinar psykopatiskt.

Medan en som på riktigt är psykopat kan tala så vackert så alla brudar faller för honom utan att tänka en enda kritisk tanke. Är det inte ironiskt?

Dom vet inte hur dom ska ta det. Dom har sett på för många skräckfilmer, och tror man är någon psykopat.-creep som halshugger och stympar en sedan vid första bästa tillfälle, medan, ironiskt nog, en kar som på riktigt är psykopat är så bra på att tala, så kvinnan bara ser upp till honom som förhäxad och blir förälskad i honom så det bara säger: FjjUUPP!

Detta tåldes att upprepas! För det är så ironiskt! :D

Det känns nog rätt så platt; om man värdesätter en kvinna och ger komplimanger så är det något misstänksamt direkt. Varför är det så? Man måste ge ett kallare och neutralare "hard to get" intryck för att kvinnor ska bli intresserade i regel. Man behöver inte vara en jerk, naturligtvis inte men man ska tänka att käring som käring-det finns ingen speciell käring. Det har jag nog lärt mig nu ännu engång. Bara hon inte är bitter fet eller för ofräsch så är det käring som käring. Ger man dom ärliga komplimanger  så är det tyvärr ofta så att dom tappar intresset. Inte alla såklart, men flera bekanta kvinnor medger detta. Att så länge dom inte har förtroende för karn, så blir det konstigt med komplimanger. Kanske det är förståeligt, men det känns ändå rätt platt-då man själv menar väl.

Men, precis som att man inte ska bli bitter på hela kvinnokönet som man, så är det lika viktigt att inte som kvinna bli bitter på hela manskönet, för då är man mycket förvirrad och ignorant; hjärntvättad av extremfeministernas hatpropaganda.

Men incel-rörelsen "Men going their own way" är inte heller något bättre än extremfeministernas fixa idéer och ny-Lysenkoanska trams.

Jag har sagt det förut, och jag säger det ännu. Eller jag citerar vad jag tidigare skrivit om Incels och Förcels:

Åter igen skyller jag inte på någon, som incels gör som beskyller på brudar att de inte har någon brud och folk som är besläktade med hur incels tänker, som automatiskt tror att det är något fel på karn, om han inte får till det med brudar. Båda grupper har ett sorts patologiskt behov av att peka finger och skylla på någon. Detta med brudar är ingen kristen rättegång, så jag förstår inte varför de måste skylla så och anklaga till höger och vänster. Den ena gruppen skyller på kvinnorna och den andra gruppen skyller på och får fördomar mot män som inte får till det. (Kallar den te.x. för "konstiga" och så) Men båda två är de neurotiska på ett mycket liknande sätt. Incels och Förcels kanske man kan kalla den andra gruppen, den gruppen som skyller på singelmännen som inte får till det, då de brukar vara fördomsfulla mot dom sedan ännu till. Förcels, efter "fördomar". Men samma skrot och korn är det ju egentligen. Men det att de har fördomar säger mycket mera om incelsena och förcelsena själva än om kvinnorna och singelmännena som haft lite dålig säkä. Konstigt att man ännu kan ha sådana fördomar som incels och förcels har om kvinnor och singelkarar som inte får till det ÅR 2019!! :-/

Förcels är alltså sådana invivider, som automatiskt får fördomar mot män som lever ofrivilligt i celibat och tror att dom är incels, bittra, psykopater, kvinnohatare och drar dom alla över samma kam. Det är ironiskt att både förcels och incels liksom egentligen är besläktade med varandra och är samma sak-bittra och fördomsfulla invivider, som tänker som de gör i brist på kunskap och under influens av media eller forum för incels. Förcels är inte ett skvatt bättre och mindre fördomsfulla än vad incelserna är.

Alltså om vi tar ett exempel. Om en  kvinna har fördomar mot en man som är t.e.x. 30-40 och aldrig fått till det och aldrig har sällskapat, och har fördomar om honom just därför och anser att han är en incel-så blir hon ju automatiskt själv en förcel, som är egentligen samma skrot och korn som incelsena är!! Just att man är bitter och anklagande av sig och har fördomar-istället för att inse att det också kan vara fråga om ren och skär otur i livet-och var sig bero på kvinnor eller män. Både incels och förcels har ju fördomar och pekar anklagande finger mot folk. Men ändå är dom i grund och botten så likadana!

Det är som att både den tyska nationalsocialismen och den sovjetiska bolsjevismen var diktaturiska rörelser. Och till synes annorlunda, men i grund och botten likadana att de båda vara totalitära stater. På samma metaforiska jämförelse så är incels och förcels i grund och botten likadana. Förstår ni hur jag menar? (Varvid nationalsocialismen räknas som hundratriljarder gånger värre än kommunism fast kommunism mördade 10-tals miljoner mer, och ställde bl.a. till med medveten svält i Ukraina på 30-talet etc. Segrarn skriver historien. Men det är ot här iofs)

Incels och Förcels. Ingendera känner till sunt förnuft och folkvett. Varför måste så många vara så fanatiska och förvirrade nuförtiden? *Suck!* Såväl incels som förcels är fanatiska och förvirrade.

Incels och Förcels har fördomar och tror att det t.e.x. är mannens fel, om han är singel, och i värsta fall att han är en incel, bara därför. Enligt samma logik skulle en kvinna vara en slampa så fort hon sätter foten i en krog! Det kan jämföras, för det är lika absurda påståenden båda två.

Det är en affisch från Folkpartiet, alltså Sveriges folkparti från 30-talet där en man med kvast sopar bort ett hakkors och en hammare och skära ut ur huset. Andemeningen är att ska sopa bort varje strävan efter diktatur från folkhemmet. Tanken är den samma liksom. Nationalsocialism&Kommunism=Diktatur och Incels&Förcels= fördomsfullhet, bitterhet och anklagande finger. Förstår ni hur jag menar?

Planchsen är ett så bra exempel, så jag tror nästan att jag laddar ner den här, så ni också ska få se;

Detta skulle vara en propaganda-affisch för sunt och logiskt tänkande och det skulle stå: Bort med varje tendens till fördomar och anklagelser könen emellan!  Ha sunt förnuft istället!! Och så istället för hakkorset och hammaren&skäran skulle han sopa ut en incel och förcel istället. Typ en stereotyp nörd som är bitter på kvinnor och tror det är kvinnors fel att han är singel, samt en kvinna, som tror automatiskt att det är något fel på alla karar som är ofrivilligt singlar, eller att det är eget fel om karar som inte fått till det som 30-40, eller att det är något fel på dom. De är liksom, incels och förcels, båda två samma skrot och korn. Samma fördomsfulla, anklagande individer. Dom har det gemensamt, att de anklagar och riktar anklagande finger. Medan en med sunt bondförnuft förstår, att det kan vara fråga om ren och skär otur med. Det är faktiskt främst incels som inte får till det, MEN INTE ALLA som inte får till det är incels-och det är något som förcels inte förstår. Men som sagt-de är ju likadana som incels, så varför skulle dom då fatta något.

Det går inte att försöka förklara något för fanatiker. Varken åt incels, förcels eller Isis. Låt dom förgås i sina egna bittra uppstötningar. Endast dom själva kan rädda sig genom att börja TÄNKA. Ingen annan kan göra det för dom. Därför är det så viktigt att försöka undvika att hamna i klorna på incels och förcels-tankar. En förcel behöver ingalunda vara en manshatare i sig, det räcker med att hon eller han också för den delen har fördomar mot män som lever i ofrivilligt celibat, och anser dom är incels och att det automatiskt är deras eget fel. Med andra ord fördomsfulla anklagare, precis som incels är mot kvinnor. Men de är båda två, både incels och förcels, fördomsfulla anklagare.

Jag gör vad jag kan och vädjar till det sunda förnuftet hos varenda en av oss; Låt inte fanatismen och fördomarna få grepp om era sinnen! Försök se in i själens djup. Försök se ditt själv i dina egna ögon och fråga dig: Varför? Är det verkligen värt att vara fördomsfull? Vad grundar sig mina fördomar egentligen på? Mina egna trauman?

Detta är viktigt om man börjar bli bitter på kvinnor om man inte får till det som man, eller om man som man eller kvinna märker, att man börjar få fördomar mot någon kar som aldrig får till det och att man aldrig ser honom med brudar. Det är speciellt i dessa tidiga skeden som jag vädjar till det sunda förnuftet hos var och en av oss-ty då har man inte kommit långt ner i incel eller förcel-träsket och det finns ännu hopp.

Sedan, på tal om allt detta, Det kan vara ganska ironiskt om man tänker på karar som inte får till det trots att dom kämpar och försöker utan att vara bittra eller desperata eller något dylikt.. att först blir dom nobbade-och sedan undrar samma kvinnor som nobbat dom-varför dom aldrig har en flickvän! . Det är ju ett Moment 22. En paradox.

Svaret finner ju dessa kvinnor hos sig själva. Dom borde då fråga sig själva varför de nobbat honom då-och inte förundra sig över att han inte har någon flickvän!! Dom borde då se sig själva i spegeln och fråga att varför nobbade jag honom? De hittar svaret hos sig själva. Jag menar inte att det är deras "fel" för dom får nobba om dom vill, men de måste söka svaret i sig själva varför de nobbade honom, istället för att junttit undra varför han är singel, om de engång varit med och nobbat honom!

Sedan är det ett fenomen också, att först duger inte karn åt nån kvinna alls. Sedan om han råkar få en kvinna, så är det ett helt annat ljud i skällan. Då står det typ kvinnor i rad som ska försöka vampa honom till sig. Allt detta får mig att tro att det inte finns nån "kärlek" bara biologi och fortplantningsdrift.

Här är en till affisch, som skulle lika bra kunna handla om en incel och en förcel:

Istället för Nazism och Kommunism skulle det stå Förcel och Incel istället.  Annars är tanken och andemeningen den samma. Att förcel och incel är ett tvillingpar. Förcels och Incels-samma sak egentligen.

Jag ska citera vad jag skrivit tidigare i min blogg igen:

"Nu mindes jag en sak. Jag säger alltså inte att kvinnor får skylla sig själva eller menar inte det, men detta kan ändå vara tänkvärt. Jag följde engång med en diskussion på suomi24 eller vauva.fi eller nåt, minns inte riktigt. Där kvinnorna skällde på karar som inte sällskapat på länge eller det var väl främst fråga om relationsmässigt ganska eller helt oerfarna män i i typ 30-40 årsåldern, att om dom skulle veta det så skulle det inte bli till något, för att citera vad en kvinna skrev hur hon skulle reagera om hon skulle höra att någon kar skulle vara relationsmässigt oerfaren i typ 40, så skrev hon såhär: Silloin alkaa kyllä hälytyskellot soida!

Hehe. Det var bara ganska bra, då det kom några karar och skrev dit sedan efter vastaväitteitä. Så skrev någon att On se kummaa, kun nuo naisten hälytyskellot soi että maa tärisee, jos kyseessä on herttainen, ja kaikin puolin kunnollinen mies, jolla nyt ei vaan satu olemaan kokemusta suhteesta, mutta jos kyseessä on psykopaatti ja naistenhakkaaja, niin sitten ne naisten hälytyskellot ovan ihan hiirenhiljaa. Ei kilausten kilausta niistä naisten hälytyskelloista silloin. Silloin on niin hiljaista että kuulee nuppineulan putoamisen lattialle

Ingen av kvinnorna kommenterade till det. då blev det nog tyst. Hehe. Alltså det är allvarliga saker naturligtvis psykopater och kvinnomisshandlare, säger inte att det är kvinnornas fel om dom stöter på sådana karar. Men säger ändå att ibland skulle de kunna vara lite mindre fördomsfulla mot karar som inte förtjänar att mötas av fördomar-och mer fördomsfulla mot de som förjänar det. Sori nu, men jag kan riktigt se framför mig någon söt men fördomsfull pimu som storögt och med melodramatisk röst säger: Silloin alkaa kyllä hälytyskellot soida! Hehe, det är ju lite gulligt nog iofs.

Man kan tycka att dessa "naisten hälytyskellot" fungerar lite ologiskt då enligt denna teori, då det är tyst som i graven då klockorna har verkligen skäl för att larma, men då det är en ok man så då larmar de så det blir typ jordbävning.

Karar har sen andra fördomar igen. Det är allmän-mänskligt att man just har dylika irrationella fördomar."

Men, hon som skrev om att "silloin alkaa kyllä hälytyskellot soida!" var ju ingenting annat än en typisk förcel! En sådan som är som en tvilling till en typisk incel. Samma skrot och korn, egentligen.

Jååå, ja kommer ihåg sommarn 1996 då en kaveri blev ihop med en brud från Bäljars. Som bodde i en kämppä med sin morsa och storbrorsa. Hennes farsa bodde i Uleåborg och hade nyligen hängts sig, så ungarna ärvde en massa pengar av honom minns jag att kaverin berättade. Då hon var över natten hos kompisen så bjöd kompisens morsa på kaffe och smörgåsar på moronen åt henne vid frukostbordet. Kompisens flickväns morsa och lillbrorsa reagerade helt annorlunda då han var hos dem hos henne. Morsan var iskall och lillbrorsan pekade mot dörren och sade åt honom: "Ulos mun talosta!"

Sådär olika kan det vara minsann!

Jag var där engång hos henne också, då jag var ihop med en såndän rödhårig brud från Pojo som var hennes kaveri augusti 1996.

Jepp. Det om det nu för tillfället!