20.1.2000-På resemässa//20.1.1996-Ute i några krogar och se oss omkring

Jåå, vi for på resemässa den dagen. Det var en torsdag och det var molnigt och snöigt. Det hade vräkt ner så tusan med snö under nattens lopp. Vi for dit med buss från Ekenäs handels-skola som jag ju då var i. Det var helt stil. Jag var vid Cubas bord och såg då någon rullade äkta Havanna-cigarrer för hand. Man sku ha haft möjlighet att köpa en också men dom var svindyra. I Cuba får dom åtminstone röka goda och kvalivativa Havanna-cigarrer och BILLIGT. Den fördelen har ju den kubanska socialismen åtminstone. De sku väl skratta åt någo torra och uäkä kioskcigarrer från typ ärrän här i landet. Dessutom är ju cigarr ett godare och hälsosammare alternativ till cigaretter, och vad jag förstått röks det nästan enbart cigarr i Cuba. Och man kan faktiskt också bara röka ibland, något folk inte verkar kunna förstå. Fidel Castro rökte ju alltid cigarr förut, men han slutade 1985.

Så tog jag åt mig en massa broschyrer från olika länders bord.

Sedan kom vi hem då det var ljust ännu. Minns faktiskt inte så mycket av den gången. Ja, vi såg iaf på Monthy Python i bussen och det var ganska kul. Alltså på vägen till mässcentret. Sedan några dagar senare var jag på dejt med en 17-årig brud i Shell, LOL! Nåja, inte såg ju jämnåriga nåt hos mig då. Jag skulle givetvis aldrig gå på dejt med en 17-årig brud mera, men en 23-årig brud skulle jag verkligen inte ha något emot. Då ungefär är en kvinna som vackrast tycker jag. Och det är ju smaksak. Någon annan kar kanske tycker att en 100-årig mommo är vackrast. Det är så smak och tycke detta. Konstigt nog är det politiskt korrekt om man tycker att en 100-årig mommo är vackrast, men inte alls pk om man tycker att en 23 årig brud är attraktivast och sexigast. Men jag är såpass tolerant så jag inte bryr mig. Och är såpass tolerant och openminded, så jag nog skulle kunna tänka mig att bli tillsammans med en 23 årig brud. Så fördomsfull och intolerant är jag inte, att jag skulle avböja en 23-årig brud. Och det kan gå hur bra som helst ett förhållande med stor åldersskillnad, tänk bara på Danny och Erika som har 50 års åldersskillnad! Erika är nog väldigt modig och tolerant. Hon bidrar till toleransen här i landet.

Och så tänkte vi fara ut lite på krogrunda lördagen 20.1.1996. Det var en kaveris gymnasiekaveri som var kusk, och alltså helnykter då. Jag drömde på morgonen att vi var i aseman och kaverin köpte någon sorts ananas-grogg. Det var ju förväntansfullt och spännande då i den åldern ännu då man just fyllt 19. Smaka på det numret. 19. Man pratar om Sweet 16. Men det borde vara Sweet 19. För i den åldern så upplever man magi så att säga.

Så kom sedan kaverina och vi for till aseman först. Inte tog vi nu något mycket. Kanske en grogg var där (utom kusken, som var uttråkad och läste någon tidning) Sedan så for vi igen och vi sku fara ti affes ett varv.  Jag frågade kusken för att skämta att "Nå, e du i skick å köra nu då?"

Sedan då vi for med bilen över bron så kom Svenkka gående. Alltså han från yrkis som var på min klass. Han gick hand i hand med sin flickvän. Svenkka var ju från Ekenäs men hans käring var från Karis. Jag minns att Svenkka hade fullt med fritsun på halsen engång vid samma tider då han kommit till skolan. Någon sade att han har använt dammsugarn bara för att få till dom. Då smajlade Svenkka lite, sugandes på en tändsticka, som han bruka ha i mun. Han hade en pilotrock och en bakåtvänd lippis som han brukade ha samt en ring i örat. Rätt yrkisaktigt mao.

Haha, i yrkis så skrev folk i sina häften. Kondomer e förbjudna, Å HÖR SEN!! Och ett förbjudsmärke på en kondom och så stod det under "Strängt Förbjudet!" HAHA!

Lärarna tyckte inte om att eleverna hade fritsun i yrkis, vilket gjorde mig mycket förvånad. Det var ju inte tal om 50-talet nu, utan 90-talet!! Det var lite konstigt måste jag säga. Men annars slapp vi ju religiös och politisk propaganda och vinkling i yrkis.

Vi var där en tid men drack inte så värst mycket där heller. En dabb ropade efter mig "Ei sul jätkä oo ikää olla täällä!" Int sade man tillbaka då, då var man nog ödmjuk då man var såpass ny med detdär med krogar och någon på typ 30 ropar så åt en. I själva verket var man osäker på om man gör bort sig eller inte då man var på krog då, att man var på något sätt på "fel sätt" där eller något, haha.

Konstigt att glesa typer ropar åt osäkra 19-åringar dylikt.  Han skulle ha ropat nåt glest åt nån kar i sin egen ålder istället, men det kanske han inte skulle ha vågat? Ynkrygg!

Sedan så for vi därifrån så småningom. Klockan var typ 2 på natten.  Det var kallt men mulet och snön låg på backan. Jag blev hemkörd först som bodde närmast. Vi åkar nerför backan/gatan mot var jag bodde. En gobbe och en käring i 60-årsåldern far nerför backan med sparkstötting. Ena kaverin skrattade då det såg roligt ut, då gobben sparkstöttade och käringen satt på kyyti. Han öppnade fönstret och sade mot dom såhär: Mimimimimimi!

Så körde kusken lite för långt istället för att vända till höger till gatan vart jag bodde jag sade åt honom, men så sade jag att inte gör de någo, att jag kan gå härifrån. Så gick jag hem från ändan av backan och gobben och käringen med sparkstöttingen kommer förbi mig medan jag går hem uppför backan. Dom såg kind of nykära ut, som att dom skulle ha hittat varandra på äldre dagar.

Morsan frågade att nå, hade ni roligt? Då jag kom hem. Då var det ju verkligen spännande ännu att fara ut på krog. Den känslan kommer aldrig att återvända och det känns ibland vemodigt då man ser osäkra 18-19 åringar som är på krogen. Man riktigt aistii att de är gröna och osäkra, och att de ofta är ödmjuka och försiktiga av sig på krogen. Visst finns det ungtuppar och spännare också, men de är sällsynta. Man känner så igen sig som man själv var en gång i tiden då detta med krog var något nytt och spännande. Då man typ just kommit ut ur barndomen. Typ för en tid sedan ett barn som var i lågis och var rädd för alkohol och tänkte att man aldrig själv ska börja dricka alkohol och nu var man mittiallt på krogen och drack alkohol!!!! Vuxenvärlden var så purfräsch, så purfärsk då den tiden. Aldrig mera i detta liv kommer man att få samma känsla mera, tyvärr.

Man förstod inte heller det att man var en efterkrigstida "Generation-X" kermapersekakara, som inte förstod hur bra man hade det  :P Man tog bara för givet att man fick stöd hemifrån, fast det är långtifrån så i alla familjer. Man var i princip som en fågelunge som satt i boet och väntade på att bli matad då man var 19. Men förstod man det själv då i den åldern? Nä.

Man skäms nästan nu att man inte hiffade det, och tyckte bara ens föräldrar var pinsamma-och såg det som en självklarhet att man fick mat, tvättade kläder, pengar och sådant, och fick bo "hemma" ännu.. fyfan så egoistiskt man tänkte då, så allt var ju inte bättre då. Men världen kändes så fräsch och vuxenlivet så nytt då. Den känslan längtar jag efter. Att allt är möjligt. Och inte som nu att man sitter här med facitet i hand. Dessutom är det ju som om att ödet gjort ett misstag med mig. Jag borde leva om på nytt dessa tider och forma dom som dom egentligen borde ha varit. Det finns teorier faktiskt om att man kan påverka inte bara framtiden, utan även det förflutna i viss mån. De är kontroversiella teorier, men det finns iaf. Det betyder isåfall, att tid som vi uppfattat det, inte egentligen finns. Vi är bara fastlåsta med fem sinnen i en köttkpapsel, men kan få glimtar. I vissa fall kan vi inverka på nornornas väv.

Sedan drömde jag faktiskt samma morgon också en annan dröm. I den drömmen gick jag utanför Hälsocentralen i Karis mot skolhållet. Jag hade en Master's Hammer skjorta på mig (ett tjeckiskt band) Så kommer det en tjeckisk trevåningsbuss(sic!) från skolhållet. Det var fullt med tjeckiska ungdomar i den, som alla gapskrattar, pekar och visar fuck åt mig medan jag gick på trottoaren. Ganska konstig dröm, haha.

Jåå, jag hade den Master's Hammer skjortan på riktigt också som var i flitig användning 1995/1996. Jag använde den så mycket så den släts efter all tvätt och har inte haft den på länge. Den började gå sönder i limningarna och så också. Och var till sist rätt trasig. Det var en longsleeve skjorta. En såkallad "svetari".

Jag hade köpt Masters Hammer i en samling januari 1994. Men så kom deras första på nytryck och jag köpte den september 1995. Och diggade den fullt då dom sjunger på tjeckiska. Det låter liksom brutalt och exotiskt. Jag köpte faktiskt deras andra skiva "The Filemnice Occultist" januari 1996. eller bara den skivan beställde jag då per post i slutet av januari 1996.

Man kände sig liksom.. man förstod inte hur otroligt långtråkigt det är att vara fullvuxen på riktigt då. Det var så otroligt mycket mer spänning i luften under dessa tider. Man kände sig mindre ensam då också-det kändes som att folk jeesade mera och så då under dessa tider, vilket också kan bero på att 90-talet var bättre och det sista "riktiga" årtiondet.

Någon skrev att efter 1997 så har modet och subkulturerna varit det samma helt och hållet. Att det är svårt att se om det är 1997 eller 2020 idag, då det inte kommit något iögonfallande nytt och fräscht efter det, och där håller jag allt med. 50-talet var det Elvis och 50-tals rocknoll, 60-talet utmärktes av hippievågen, 70-talet av proge och punkvågen, 80-talet av hevare(visst heavy fanns på 60-70 talet också givetvis, men inte som någon självständig subkulturell grupp som "hevare" som började uppstå typ 1980) och synthare, 90-talet av grungefolk och "deffare" och "blackmetallare". Det var någon ny subkultur som utmärkte varje årtionde... utom 00-talet och 10-talet. Efter det har det bara varit tasapaksua. Samma subkulturer som recyclas nu och då. Ingenting nytt. Det är en anledning till att jag tycker att 90-talet var det sista RIKTIGA årtiondet. Allt efter det har varit postmodern stagnation, mer eller mindre. Det hände också väldigt mycket i musikväg framförallt på 70-90 talen.. det kom en massa olika stilar då, även om det började stagnera redan så småningom typ 1997 för att helt stanna av cirka 2000-2001.

Nuförtiden tycker tonåringar vad jag förstått att dylika subkulturella stilar är gubbigt&tantigt samt gammalmodigt. Rätt ironiskt, må jag säga. Och dagens 16-åringar vet ju knappast var en cd eller lp skiva är för något. Tragiskt. Måste uppriktigt säga att jag tycker synd om dom.

Kanske ungdomar till nästa börjar lyssna på klassisk musik liksom helt i mainstream. Dagens pop är ju fullkomligt fruktansvärd också om man tänker på legendariska låtar från 80-talet, tex Sandra, som faktiskt var bra och fastna eller 90-talets eurodance, som man visserligen skratta åt då, men som faktiskt var mycket fastnande melodiska då. Något sådant verkar inte göras mera. Dagens radiopop är tait från reven.

Fan också. Det borde faktiskt vara som i Back to the Future att en bil är lagad till en tidsmaskin, och man ställer bara in till vilken tid man vill fara tillbaka till. Just typ att man ställer in 20.01.1996, och  så far man tillbaka i full fart! Det sku vara faktiskt stil!

Fredagen 20.1.1995 så for jag till postkontoret efter ett postpaket från Spinefarm Records. Det var ett postpaket innehållande 6 st. cd:n som jag beställt några dagar tidigare. Dessa skivor var "The Shadowthrone" av Satyricon, "Frost" av Enslaved, "All the witches dance" av Mortuary Drape, "Non Serviam" av Rotting Christ "Pain Amplifier" av Mythos samt Rotting Christs första demo från 1989 i cd-.format.

Då jag for till postkontoret gåendes, det var mulet och kallt och snö på marken, så var det någon typ i kanske 45-50 årsåldern med en ljus poplinkappa på sig som stod utanför Kela. Man märkte att han var lite "pikkupilsnerissä" så att säga. Han fråga om jag har eld. Så tände jag hans halvrökta Marlboro Lights som han hade i mun åt honom. Så tog han ett bloss och frågade mig sedan: E de nå schack i affes? Jag sade att jag inte vet. Så sade han Aijjaa. Han måste ha sätt mig där då vi var nere i pubben och spela ganska ofta då den tiden på eftermiddagarna. Jag hade ingen aning vem det var dock, men jag antar att han tänkte att jag kom från affes eller någo då han nu fråga sådär av mig. Jag minns det som om det var igår. Jag minns också då jag gick till posten med ankomstavit och var ivrig att ha fått nya skivor med posten. Man var otålig att få vara hemma och redan öppna paketet fast man var på väg gående mot stan med ivriga steg minns jag. Nog är det ju rörande en sådan ivrig och ocynisk yngling man var då nog! :-)

Jåå, så åt jag ju Marabou-choklad sedan på kvällen, som jag brukade göra varje fredagskväll januari/februari 1995-äta en platta Marabou mjölkchoklad. Under vardagskvällar mars 1995 brukade jag till kvällsmål äta rostat bröd och dricka såndän Rybb&Deckers-apelsinsaft. Ibland grapesaft också av samma fabrikat.

Satyricon cd:n minns jag att jag bandade till kassett så att jag sku kunna lyssna på den med min Walkman kassettspelare.(med hörlurar) Jag somnade vid en sten med mossa i skogen då jag lyssnade på Satyricon minns jag april 1995. Typ för en kvart. Jag låg bara där och lyssna på Satyricon och kände mig ett med skogen och slumrade till. Ah, dessa minnen från det gyllenne 90-talet!! Ungdomsminnen från 90-talet och barndomsminnen från det gyllenne 80-talet. Värre skulle det kunna vara!

Alltså det känns jättekonstigt att man varit myndig under 25 års tid!!! Hur har det mittiallt gått 25 år sedan man blev 18!?`Och hur kunde man tro sig vara så mogen då man var 18? Man var nästan lite blyg över att fylla 18. Det var i husis då varje lördag i ungdomssidan som dom hade då ett kåseri om att fylla 18 som hette typ något som "Den stora dagen" eller "Den stora dagen D" elller något liknande. Menandes dagen då man fyller 18 år.. Det var samma logo på kåseriet. Nåt om att fylla 18 och så var det i sambnad med kåserilogon b.l.a. en bil och konturer av flaskor som såg ut som ölflaskor, menandes att nu får man köra bil och köpa öl! Det är en jättestor grej åt någon som är på väg att fylla/just har fyllt 18. Jag var redan som 17 lite generad över att snart fylla 18 och att man sku bli vuxen. Trodde jag.

För ska sanningen fram, så är ju en 18-åring endast halvvuxen. Inte fullvuxen. En valp helt enkelt.


Det om det, för ikväll.