Årtiondekrönika 10-talet.

Så är ett årtionde förbi åter engång! Äh, vafan. Personligen längtar jag till 90-talet. Jag avskyr att vara fullvuxen. Började det nya året med en flaska skumppa i hemmets lugna vrå. Så såg jag på Led Zeppelin filmen "The song remains the same" på Youtube. Jag diggar inte annars Zeppelin värst mycket, utom den hippieshejkkande erotiska "Whole Lotta love" heavy- biisin från 1969, den är kanon, man känner sig som en 20-årig spinkig karismatisk typ med långt hår, polisonger och bellbottoms och 60-tals paksupohjaiset skor som raggar fullt på brudar, och får brudar, i en solig park i San Fransicso då man lyssnar på den låten, men annars såg jag på den för att den kom på tv nyårsafton, eller snarare nyårsdagen 1996, då den kom efter tolvslaget. Nostalgi liksom. Och 1996 var ett förändrignens år, så jag hoppas att det sku bli förändring, och positiv sådan. Men alltid kan man hoppas. Jag vill bryta stagnationen. Loke framom Balder alla gånger. Märkväl, jag talar i metaforspråk.

Jag ska berätta kort om 10-talets år.

2010
Detta år var ett stort stagnationsår. Januari var smällkall och mörk. Jag såg en skinhead som kom gående emot på gatan i Karis. Ovanligt, han måste ha vart någon annanstansifrån. Det var så ovanligt så jag minns det ännu idag. Alltså det finns hyr mycket som helst yrkis-aktiga typer här i byn som är typ som en blandning av "rockabilly-aktighet och skinhead-aktighet" men en stereotyp skinhead var något så ovanligt så jag minns det ännu.

Så var jag uppe i päronas lidertak och mokade snö. Det var ett halv-meters snölager där. Den vintern kom det ju megamycket snö. En riktigt barndoms-aktig vinter var det..

Lördagen den 13:tonde mars såg jag ett konstigt ljussken i päronas grannes TV-antenn upp på deras tak. Farsan såg det också då jag ropade på honom. Det var ett rött ljus vid antennets spröten, som sedan försvann uppåt. Jag och en kompis såg samma sak augusti 1990 i Bäljars. Och det kan inte ha varit solen vid någondera gång, för solen hade sjunkit för länge sedan. Det var dock klart väder båda gångerna, och stjärnklar då mars 2010. Vad kan det ha varit för något? Det lyste alltför starkt för att vara en reflektion av en bil, och vi hörde inga bilar. Inte heller en laserlampa duger som förklaring, för jag och farsan testade sedan med att lysa med en laserlampa mot antennen och det såg inte alls likadant ut. F.ö. så fanns det inga laserlampor på den kommersiella marknaden 1990 då jag såg fenomenet första gången.

Det bör tilläggas att farsan är väldigt skeptisk av sig till sitt sinneslag, och tror inte alls på någo ufo-aktiga saker etc. Och ändå såg han också vad jag såg! Nåväl, antagligen finns det en jordnära förklaring till detta? Kanske något okänt naturfenomen?

April 2010 så började jag jobba inom Suomen Luonnonsjuoleluliitto. Stopp ett tag. Det var inte alls så fint som det låter. Jag ska förklara.

Jag hade tagit ett sabbatsår från arbetslivet i slutet av 00-talet efter att jag hade blivit lite kypsä med mitt jobb som postiljon. Så jag studerade lite Sociologi och psykologi samt turism året innan 2010.  Sedan fann jag mig vara arbetslös efter studierna! Så jag tänkte att något måste jag hitta på, inte kan man ju bli och drischa heller.

Sagt och gjort, jag for till Te-byrån och fick ett såkallat "jobb" som var deltid på Suomen Luonnonsjuojeluliitto som "naturvårdare" Vad var mina arbetsuppgifter från april till oktober 2010? Jo, att kitkeä lupiner i det eviga samt en massa annat bokstavligen skitjobb, som att böka omkring i en fårhage med en massa fårskit. Samt även jordgetingar fanns det överallt. Dom stack min arbetskompis, och försökte sticka mig också engång. Men dom fick inte fast mig, för jag sprang som fan! Rätt åt de jävlana att de inte fick fast mig!

Och man fick en pytteliten lön för det!! Det var helt vanvettigt. Man kände sig som en svart slav i typ Missisippi år 1864, som slava på för någon stor greve eller baron i hans ranch och majsfält. Vilket var väldigt ironiskt, då jag råkar veta att Suomen Luonnonsuojeluliitto eller folket där var vänsterpartister. Och låtsades vara på typ de arbetlösas sida och stå för rättvisa, (detta sk. "jobb" var enbart menat för arbetlösa) så deltog de själva, i maskopi med TE-byrån, sådär i työttömien riistämistä och utnyttjande. Men för all del, människan är ett skenheligt djur.

Och sedan så stod det ironiskt "Tervetuloa Töihin!" i en lapp man fick hem med posten, då jag hade blivit (på tvång) "antagen" till detta såkallade "jobb". Som om att detta skulle ha varit ett riktigt jobb, ett seriöst jobb. Och som att man skulle ha varit så dum att man inte skulle ha fattat det.

Men, jag har redan förlåtit Hanna-Leena, som var våran lokala chef där ute på fältet.  Jag har förlåtit och glömt. Det tjänar ingenting till att vara arg på gamla saker som är hänt och farit.

Det är dock ganska skrattretande, att varken TE-byrån eller Suomen Luonnonsjuoleluliitto litade på att vi var ute på fältet och jobbade. De gjorde "stickprov" alltså Hanna-Leena kunde mittiallt dyka upp. Eller någon annan. Engång en het och solig dag då vi jobbade med att kitkeä lupiner i Billnäs ute i en brant vid kraftverket så kom det en underlig motorcyklist med långfärdsutrustning ner-puttrandes längs med den smala vägen ner till kraftverket. Vi var ganska bredvid uppe vid branten alltså. Han stannade, såg mot oss . Han satt och såg mot oss en stund utan att ta bort hjälmen.

Sedan då han vände och var i färd med att köra uppför backan igen så tänkte jag att va nu fan! Va e du egentligen för en gök? Och började glo på honom. Då vände han huvudet mot mig en sista gång och stirrade på mig för några ögonblick som en humanoid som fått elsschock eller något innan han körde vidare igen. Typ som det påstådda fallet Betty och Barney Hill då en humanoid skulle ha sett Barney Hill rakt i ögonen från Ufo-fönstret, då Barney såg på det genom kikare! :D

Det är lätt att bli paranoid om man har med TE-byrån att göra och det må låta bängt, men då man läst så mycket om hur de spionerar på deras klienter och många oberoende av varandra säger det, så började jag fundera om denna motorcyklist var någon sorts agent för Te-byrån eller Suomen Luonnonsuojeluliitto. Jag vet, det kan låta roligt och skrattretande :-D Men man BLIR och fundera vid dylika situationer. Speciellt som helt rationella och jordnära människor som inte är paranoida eller något säger att personal från TE-byrån har spionerat på dom, då dom har varit och gratisjobba i någon butik eller något liknande. Nåja, det kan ju bara ha råkat sig också.

Det var en såndän Alma (namnet fingerat) som sade också helt lugnt och sakligt att ne kyttälee mua! Menandes personalen i TE-byrån då dom kom upp och låtsades handla i samma loppis som hon gratisjobbade i Så sade hon ironiskt att dom säger såhär: Nyt mennään katsomaan kun työttömät tekevät työtä!

Hon tyckte dock att det bara var patetiskt. Att det är så de hamnar att göra via deras jobb. Hon tog det inte personligt.

Jag talade lite med henne ibland, och hon visste att berätta att någon i SAC hade sagt att dom har en massa fördomar om klienterna i TE-byrån, och att dom samarbetar med arbetsgivare. Att någon arbetsgivare ringer direkt till TE-byrån och frågar att vågar vi anställa den och den människan. Är han i era listor? Så säger dom i TE-byrån att jåå, han är vår klient! Anställ inte honom! Och så förblir han arbetlös. Så berättade Alma iaf. Och hon visste nog vad hon talade om, då hon varit politiskt aktiv med.

Så såg ja en annan gång jag var i loppiset och handla då dendä Alma var där.  Så såg jag en käring som jag visste att jobbade i TE-byrån. Hon liksom kröp längs med väggarna och undvek ögonkontakt med mig. Det såg faktiskt ut som en stereotyp nervös agent! :-D Jag viskade sedan åt Alma att täällä on taas joku työkkärin ämmä joka hiipii pitkin seiniä! Så sade Alma: Nå just! Jag tänkte att jag skulle förvarna henne då Alma inte hade sätt henne ännu. Och denna Alma var en väldigt rationell och jordnära människa. En typisk "donar-sosse" varken mer eller mindre. Av henne hörde jag mycket som TE-byrån egentligen sysslar med under samma tider då 2010.

Jag lärde mig nog att hålla näsan borta från TE-byrån (och arbetlöshet, fast det var ju inte frivilligt) Jag utsattes för ett veritabelt jävla STASI-förhör i TE-byrån januari 2010. Det var anklagande och jätte-osakligt. Jag blev b.l.a anklagad för att "spela teater" fastän personalen i TE-byrån om någon, brukar ta på sig en tuff roll då de har att göra med sina klienter. Nåväl. Jag skrev sedan senare ett brev dit. Och en tjänsteman ringde och bad mig om förlåtelse om jag tyckte att det hade varit osakligt, men han ursäktade sig och sade att vi har att göra med så många arbetsskygga och smitare så det blir så det blir att vi får fördomar..men du är ju en fifig typ! Sade han.

Och nu är det ju lite så, att om man blir kallad till ett förhör, fast man vet att man är oskydlig, så sätter man på sig slips och kavaj och lite visar upp sig och kan ha en vass tunga. Om det är att "spela teater" så okej då. Man känner sig typ lika trotsig som då Christer Pettersson anklagades för Palmemordet. Eller som en i fängelseromanen Grundbulten, som misstänktes för mord fast han var oskyldig. Hamnar man i en dylik situation, så identifierar man sig som någon dylik oskyldigt anklagad. Det är psykologi.

Och arbetsvalspykologer är bara kvacksalvare. Ingenting annat. Så TE-byrån är ett enda stort humbugeri. Det är ens eget ansvar att skaffa jobb, så TE-byrån är helt jävla onödig. Dom gör ingenting vettigt, sitter bara på sina breda arslen och ger karens och dömer ut folk. Skriver osakligheter i deras personliga papper om klienterna.

Nåväl, nog om det.

2010 blev ett stagnationsår. Man kan säga att 10-talet för mig började i stagnation, och slutade i stagnation. Men det var inte stagnation längs med hela årtiondet.

2011 började jag åter igen jobba som postiljon då. Liksom stiga upp 5 på moron och vara på jobbet klockan 6. Jag. Great. Jag kom dock aldrig sent eller något och sov nog bra, men det var ändå smärtsamt åt mig som Nattuggla. Men jag jobbade på posten ganska lång tid. Det var ju jobb. Mycket bättre än TE-byråns jävla slavjobb (Som kallas för arbetsprövning etc.)och ändå är man officiellt arbetslös och stämplad fast man jobbar utan en donares rättigheter! Bu för Te-byråns slavjobb! Minst sagt. Hållin er långt borta från TE-byrån. Det är Stasi2. Nog för att jag inte kunda tåla spännaren och den lägre chefen på posten. Något Napoleonkomplex eller något verkade han ha då han börja fittas med mig.

Om 2010 ännu så sade en arbetskaveri då jag var på Suomen Luonnonsuojeluliittos slavjobb att han hade sett då han var sjuk något från fönstret, och det var precis som om att Hanna-Leena skulle ha varit och ringt på min dörrklocka eller något. Så sade han. Men jag vet inte. För att kolla om jag pinnade från slavjobbet eller något, vilket jag inte gjorde. Han sade så, då han bodde i grannhöghuset den tiden. Men Alma sade också, då jag berättade det åt henne då jag var i loppiset och se efter vinylskivor engång och började tala med henne, att det kan vara fullt möjligt, för dom litar inte alls på sina arbetare, så jag vet inte. Men jag utesluter inte att så var fallet, fast det må låta lite konstigt. Och detta var inte något jag själv såg. Låter kanske lite nojigt, men vafan. Han påstod att hennes bil var parkerad utanför och hon gick in i min trappuppgång.

Nåväl. 2011 var jag och se på Raseborgs sommateater med min kusin och syrra. Det var helt ok. Det var Trollkarlen från Oz. Det var första gången jag hade varit på Raseborgs sommarteater sedan 1991 då jag var där med pärona och såg på nåt ganska kul sketchaktigt. Pjäsen hette "Äppelkriget" då 1991. Det var någon skäggig gobbe som hade hittat på nåt betär stetoskop i pjäsen och sade ut åt publiken: Jag är nog den första människan som sett daggmaskarna knulla!

Sedan började det åska fullt under natten då jag var hemma. Det var ett fint skådespel utifrån min balkong. Blixtarna bara ljungade.

Men 2011 var stagnation. Som vardagslivet i östtyskland. Inget dramatiskt och en grundtrygghet, men gråblekt och långtråkigt.

2012. Vad gjorde jag då? Jag böt jobb och började jobba i kassa igen. Så var jag i Umeå under sommaren och såg att någon hade skrivit på en dörr: Den som går in här är bäng! och jag flinade åt det. Men int hände de något mycket då heller detta år, fast det var en viss förbättring med stagnation och så.

2013. Våren var ganska tråkigt. Jag blev kaveri, tyvärr, med en creepy revelus innan jag förstod att han betedde sig som en creepy revelus med brudar och att han helt enkelt var, på folkligt språk, ding-dong. Vem fan, för att nämna ett exempel, cyklar runt i en cirkel runt en full obekant brud som går på trottoaren mitt på natten och frågar: Annatsä pillua? om int just en creepy revelus och någon som kort och gott är Ding-Dong. Sådana människor behöver inte jag i mitt liv. Han kan smörja in sig i piss och dränka sig i ett gammalt förfallet utedass. Cykla nu omkring en full brud och fråga annatsä pillua. Vilken jävla dåre.

2014 dog mommo under februari och jag var på begravning. Jag började må illa. Inte för något annat, men jag hatade dendä kristna smörjan av hela mitt hjärta. Sedan var det vemodig men avslappnad stämning efter begravningen som det ju brukar vara. Hon var gammal och sjuk, så döden kom nog som en benådare åt henne. Jag kom att tänka på Kreator-låten "Death is your Saviour". Och vem vill leva i en gammal och sjuk kropp för evigt. Nej, själen far vidare, jag tror på reinkarnation och att det är universums lag. Karma däremot tror jag är något som människan själv hittar på. Det är bara det tillfälliga egot som upplöses vid dödens inträde. Ingenting annat. Det är ingenting att frukta liksom. Tvärtom. Själen är bunden i kosmos materialistiska, fysiska fängelse. Nirvana är något som buddhister eftersträvar till och det är att förenas igen med det oskapade. Urkaoset. Det rent andliga. Den yttersta friheten, vad man än vill kalla det för. Men reinkarnationen är naturens lag tror jag. Och det är mycket svårt att frigöra sig från reinkarnationens kretslopp, men inte omöjligt om man är tillräckligt upplyst.

Heh, blev lite teologiskt dethär minsann!

Så var jag i Umeå lite senare igen. Jag for dit ensam från Vasa! :D Det var roligt och avslappnande att bara dalla omkring där för sig själv, sina egna tankar, en dag. Och sedan komma tillbaka till Finland med kvällsfärjan. Det var kallt, så jag frös och trodde jag hade feber då jag kom till Vasa under natten. Morsan sade också att jag ser febrig ut. Men det gick över då jag drack två halvliters burkar Norrlands Guld-öl jag köpte från Sverige och mådde bra sedan och somnade 5 på moron. Fast jag började dricka dom klockan ett på natten.

Sedan hände det år 2014 inte något speciellt precis. Utom en sak. Och den saken var den, att jag såg en ung brud som jag tyckte att var kanonsnygg. Hon kom i en Golf till K-Markets parkering på samma gång jag kom. Och jag tänkte direkt: Där! Hon där e någo speciellt!

Så gick det några veckor. Jag körde upp till Tallmo och mittiallt vid Kanaltorget kommer hennes Golf från vänster. Hon hade triangel, men jag märkte att hon var på väg att köra ändå, så jag stannade till. Hon hade ett Steelface på sig och vände in mot centrum. Jag tänkte att henne borde man seriöst försöka bekanta sig med!

Bekantade mig aldrig mer desto vidare med henne, men hon började märka mig nog märkte man på henne.

Hon liknade faktiskt The Dogs sångerska rätt mycket faktiskt. Hon längst till vänster. Den enda flickan i bändet alltså:
https://www.youtube.com/watch?v=Yf9iYbxE7u4

Så drömde jag december 2014 att hon kom emot körande med solbrillor på sig, och steelface på och så kom hon emot körande med solbrillor på sig och steelface-look emot mig maj 2005!

Så började jag jobba i skolkök 2015. Det var helt kul nog. Men det var ett stressig jobb. Så det var bara jobb, jobb, jobbelijobb år 2015 för mig. Man var så utpumpad efter jobbet så man inte hann med mycket annat. 2016 förlyttades jag till lågis och fick lågisnostalgi då jag jobbade där.

Seda spelade Black Sabbath en bra keikka i Kaisaniemen-puisto under början av juli 2016.

Så 2017 var det lite förändring i luften. Jag drabbades av blindtarmsinflammation i slutet av mars det året. Jag minns lördagen då det lite började. Jag tog en promenad till R-kiosken och köpte lite godis och en smurfdricka. Inga problem. Men sedan då jag kom till Tallmo och var ute vid Tallmon och såg på stjärnorna innan jag gick in till mitt så kände jag plötsligt att det värkte i magen och högra sidan vid revbenena. Jag tänkte att varför ska musklena nu börja värka för? För jag trodde det var muskelvärk först..

Jag tog en Burana 400 och öppnade en flaska rödvin och började lyssna på det grekiska blackmetal-bandet Cult of Eibon. Då gick det över. Inga problem under hela kvällen eller natten.

Sedan på morgonen vaknade jag av att jag kände mig extremt uppblåst. Jag hade vidare samma känsla som november 1991 och november 1988 då jag också antagligen hade blindtarmsinflammation som gick över av sig själv, då det var precis samma känsla. Blindtarmsinflammation gör oftast det. Går om av sig själv nämligen.

Haha, jag minns att jag klagade 1991 åt morsan att jag behöver morfin! Då jag blir vuxen tänker jag köpa morfin hem att ha om jag känner likadant! morsan sade att behöver du sådant för minsta lilla smärta så är det nog svagt! Hon trodde bara det var tonårstrots då 1991. Tur att det gick om av sig själv både 1988 och 1991, för jag tyckte inte riktigt om sjukhus och läkare då.

Så kom Åjja då 1991 i aulan emot mig och sade: Vart var du i torsdags! Vi undrade alla vart du va? Så sade jag att jag har haft maginfluensa. Åjja var alltså jumppalärarn. Jag var hemma i värken och drack gul Jaffa och såg på musikvideon då 1991 och var indeed en trotsig tonåring. Det lättade att duscha i hett vatten också. Vilket jag gjorde mycket såväl 1991 som 2017, då jag duschade nattetid med min brustna blindtarm. Fast jag inte fattade att den hade brustit innan jag var i sjukhuset. 1988 hade jag värk från fredagskväll till lördags-eftermiddag. Tur att det lättade då. För pärona hade börjat undra om dom ska föra mig någonstans till någon läkare :P

Ja sedan har jag berättat allt om det i tidigare inlägg. Varsågod och sök här om ni vill ha mer detaljerad beskrivning av min blindtarm som brast och sjukhusvistelse.

2018 var så igen ett jävla stagnationsår. Boooooooooring. Fuck. Deep Purple hade dock en bra keikka i Ekenäs under sommaren. Det var riktigt huippu! Sommaren 2018 var som sommaren 2006. Het och torr och åskfattig. Det ska vara fuktig hetta för åskväder, som somrarna 1997 och 2001.

ääähh, det är långtråkigt att tala om 2018 och 2019 då det varit stagnationsår som fan!! ! Så jag skriver om nåt annat istället.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg en UFO-aktig juttu. Och det hände i Sverige någongång på 60-talet. Det var två typer som stod och väntade på bussen i en ödslig busshållplats  på en ödslig landsväg ute i vischan en smällkall och stjärnklar vinterkväll. De kände inte varandra från förut. Så såg de något ljussken i skyn som gjorde konstiga manövrar och sedan försvann bakom träden. Helt ljudlöst. Så frågade den ena om den andra gobben också såg det? Så sade att han ja! Så sade gobben som först frågade: Tänk om det är fråga om flygande tefat, du vet, rymdvarelser från en annan planet? Så sade den andra gobben såhär: Ja, usch så hemskt! 

Då ville den ena gobben protestera och han tänkte säga vad det som är så hemskt med det? Men så hörde de då bussen kom och de förblev tysta och steg på bussen sedan och talade inte med varandra sedan dess. Han fattade i bussen att han hade tyckt att situationen med ljusskenet var skitkuslig ute på busshållplatsen nyss, så han hade tänkt fråga vad det är som är så kusligt med det, bara för att trösta sig själv. Att det inte är så kusligt, fast det egentligen var skitkusligt. Det är ett psykologiskt fenomen att man vill rationalisera bort något kusligt, bara för att trösta sig själv. Det är allmänt då folk drömmer sanndrömmar, då det strider så mot mångas verklighetsuppfattning. Då blir den skeptiska professorn som typ en präst som bringar tröst åt svaga själar. Och de läser typ Richard Wisemanns böcker som en kristen som läser bibeln. Det är också fråga om machoilua att förneka alla omstridda fenomen. Liksom machoilua åt karar som inte har tillräckligt med muskler. Så fittas dom med logik istället för att hävda sig.Eeey!! Ja e KAR! Ja tror int på toko dä käringaktiga saker!!. Men... har man själv varit med om sanndrömmar t.e.x. kan man inte förneka det. Och varför skulle det egentligen  vara så omöjligt? Vad vet vi? Vi är så begränsade med våra fem sinnen. Men man kan inte tvinga någon att tro på något. Som världsreligionerna vill tvinga folk och alltid har velat göra det.

Humbugeri och att försöka få pengar är sedan en helt annan sak. Bioressonans eller vad det heter tror jag också är humbugeri. Men jag vet inte. Det erkänner jag. Men det låter som humbugeri alltid då pengar är med i görningen. Men jag menar att man inte ska kasta ut barnet med badvattnet.

Vad det nu sedan var för ljussken var en annan fråga, men knappast utomjordingar :-D  Kanske en kulblixt eller annat okänt naturfenomen? Men nu förstår jag att man kan tycka ett konstigt ljussken på en öde väg är kusligt nog. Speciellt om man har läst om kusliga UFO-juttun folk säger sig ha varit med om.

Det ända som varit positivt med 2019 är att jag jobbat i Hangö!!! Och det är en bra stad. Hangöbor rules! För dom är mera som mig än vad Karisbor är. I regel. Intet illa menat, men så är det. Känner mig hemma i Hangö och kan tänka mig att flytta dit.

Men det är nog annars att jag är lite skeptisk mot begrepp som att "Tänka positivt och det blir positivt" och "Man är sin egen lyckas smed". Eller så är det den semantiska  aspekten som går en förbi. Att folk menar annorlunda än vad man själv tolkar dessa begrepp som? Jag vet inte. Men jag skulle säga att det är både ja och nej. Man ska inte bli bitter eller något. Det är alltid kontraproduktivt. Jag menar inte det. Men jag menar att man måste vara realist också. ALLT som händer och sker och som påverkar en själv är inte ens eget fel. Det är på ens eget ansvar på hur man reagerar över motgångar, om man ger upp eller fortsätter att kämpa-men det är helt naturligt att man blir ledsen om man, oavsett hur hårt man än kämpar-inte får önskat resultat. Då låter nog saker som "Man är sin egen lyckas smed!" som prutthurtigt. Och orättvist, om det blir ett anklagande och insinuerande begrepp att man själv har gjort något fel. Men man ska inte heller låta sin ledsenhet gå ut över andra. Man ska vara glad och vänlig med folk, så länge folk är det åt en själv.

Som det heter att det kommer inga stekta sparvar flygande i mun om man inte bemödar sig att göra sitt bästa. Men om man BARA kämpar och kämpar, och verkligen GÖR sitt bästa, och det inte ger önskat resultat? Ja, då har man åtminstone kämpat och försökt-det kan ingen ta ifrån en. Men om det aldrig eller sällan ger resultat så blir man ju ledsen och utled till sist. Det kan ibland kännas att oavsett hur mycket man än kämpar-så verkar ödet vela ha ett sånthärt manuskript. Ibland är man till synes maktlös inför ödets stormar.

Som det var någon dansk psykolog som sade att man tenderar i dessa tider få allt som händer i livet till ens eget fel, och att det är ett ganska brutalt tankesätt.

Ofta är det så också, att om man bestämt sig för att i år ska målet vara det och det, och i år så ska jag kämpa just för det målet!! Så skiter det sig, oavsett hur hårt man än kämpar. Sedan, om man inte bryr sig alls, så då brukar förhållandena sedan ofta vara helt andra!! Samma om man tänker positivt eller om man tänker neutralt. Inför år 2000 för 20 år sedan försökte jag tänka positivt som fan hela året-och det blev inge vidare positivt år-medan jag andra år tänkte mycket neutralare, och då har det plötsligt kunna börja hända positivare saker.

Så har man förresten prövat både Tinder under ett års tid, och det är bara humbugeri tyvärr. Jag har inte använt betalfunktionen dock. Det skulle bara fattas det att någon skulle tjäna pengar på kärlekskranka singlar. Det är en sådan imbalans, då brudar får hundratals träffar av karar om dagen i Tinder och de kan välja och vraka. Jag tror att det är på det lilla sättet, att det är större chans att vinna huvudvinsten på Lotto än att träffa någon på Tinder. För att träffa någon på Tinder måste man vara brud eller bög. För en vanlig kar så är det väldigt svårt. Men det är biologi. Det är inte brudarnas fel att det är på det sättet. Det är allmänt kännt, att kontaktannonser är kvinnornas marknad, där de kan välja och vraka.

Och så är det väldigt vanligt att man bara blir ghostad efter några skriverier tillsammans, om någon brud nu skulle råka laikka en. Och att brudar bara tar bort en från sina träffar helt hux flux och liknande. Det är nog mycket bättre att träffa någon rl än Tinder. T.o.m .krogen är bättre än Tinder. Tinder är humbugeri. Men, jag har testat det nu iaf-och vet vad det är.

Sedan finns det ju ett new age-aktigt tänkande att bara man är hejsan svejsan hoppsan poppsan glad och positiv hela tiden, så hör universum en och ger gladhet och positivitet tillbaka!! :D HAHAHAHAH! Sku det fungera på det sättet!! Även jag som inte har en mekanistisk världsbild förstår att detta är bara önsketänkande!! Universum är alltför stort för att bry sig om något enskilt illusionärt ego, som vill ha positiva upplevelser i sitt liv. Det är bara att vara med glimten i ögat och försöka sitt bästa och kämpa utan att kämpa alltför desperat som gäller-samt ren tur, vilket inte är fråga om positivt tänkande, utan realistiskt och logiskt "försöker man inte så kan man inte vinna" tänkande. Men att man sku kunna få positiva saker i ens liv om man tänker positivt så är ju bara naivt att tro.

TUPPA - KLARA ROPAR POSITIVT!!! HURRAAAAAAA!! DEt är JÄTTEPOSITIVT ATT HOPPA MED HUVUDET FÖRE NERFÖR VATTENTORNET!!  HU-RAAAAAAaaaaaa!! *pläts* (blir till mos då typen som hoppade med huvudet före nerför vattentornet landar på marken)

Det är liksom sådär som somliga verkar tänka! Just då man vid varje situation ska vara jätteglad och positiv, och vad man än gör så blir det glatt och positivt, bara man tänker positivt. Som om att jag borde ha tänkt då min blindtarm brast, att mina symtom inte berodde på någon sjukdom, utan en FRISKDOM, vid namn Friskelismus Positivismus och att jag mådde egentligen JÄTTEbra, bara jag skulle ha tänkt positivt!!

Jag tänkte som 17 första gången hösten 1994 att jag ska tänka positivt, då jag blev påverkad av en husisartikel över hur fantastiska gåvor man får om man lär sig att tänka positivt. Jag tänkte att man ska tänka positivt, att flickan jag är förtjust i är nog förtjust i mig med! POSITIVT! Tror ni att hon var det, när allt kom omkring? Trots att jag tänkte positivt? :-D Nåja, som 17 är man nästan bara barnet ännu-så man fattar inte att vara kritisk då på samma sätt som fullvuxen. Men redan då insåg jag efter ett tag att dylikt är bara bullshit.

Här är en prutthurttig PÅSSE POSITIV!!! HURRAA VAD LIVET ÄR POSITIVT.. HURRAA VAD ALLTING ÄR POSITIVT!!!-låt

https://www.youtube.com/watch?v=2EWYau-lguo