Utskämning i slutet av 1990: "Alla andra har sett Poltergeist!"

Jåå, alltså jag minns en musikvideo som jag såg från tv:n typ 1986. Jag mins inte mycket av musiken, men musikvideon handlade om en pojke som gick omkring i någon hall som var full med roliga robotar som for omkring på olika sätt och blinkade med ögonen osv och pojken såg glad och fascinerad ut.

Så i slutet av musikvideon så kom det en stor "ond" robot som började långsamt jaga pojken. Pojken sprang fullt längs med korridorer och den "onda" roboten kom efter honom. Till slut hamnade pojken i en återvändsgränd och den onda roboten kom emot pojken som såg helt skräckslagen ut och började skika i panik (det hörde man inte, men såg på hans mun)

Sedan i sista stund så kommer det någon typ dit som "dödar" roboten och räddar pojken. Sedan står de båda två förundrat och ser ner på den rykande roboten.

Vet någon vilken musikvideo jag talar om? Det skulle vara stil att se den igen. Chansen är mycket stor att hitta den på Youtube tror jag, bara man skulle ens veta vad för band det var fråga om.

Sedan minns jag en inhemsk amatörmusikvideo som kom på någo ungdomsprogram. Det var en av videona jag minns, som en brud hade gjort. Det var Samantha Fox låt i bakgrunden och den typ 15 åriga flickan härmade Samantha Fox i en musikvideo, som vad gjord med självironi och med glimten i ögat.

Hon hade störa bröst och såg ut som Samantha Fox faktiskt. Musikvideon var inte att hon sjöng, utan Samantha Fox-låten var i bakgrunden, medan det var en självständig musikvideo som hon och några andra unga själva hade gjort.

Musikvideon började med att 3 högispojkar var i en högiskorridor och bollade lite på skoj med en fotboll. Så tappade ena av grabbarna fotbollen, så den rullade nerför trapporna. Då kommer just Samantha Fox-klonen uppför trapporna, och tar tag i fotbollen och kommer upp och fram till grabbarna med den och talar nåt och håller fotbollen i sina fingrar sådär elegant.

Då ser alla killar helt förvånade och förhäxade ut av hennes skönhet. Det är huvudbilden, så kommer det upp 3 separata små rutor vid sidan av huvudbilden, som visar deras förtrollade ansikten. Dom bara gapar där åt hennes snygghet.

Minns inte så mycket annat utom att vid slutet så pamar hennes bröst, som var bara ballonger och bruden såg ut att Shit! Nu blev jag ertappad! Det var humor. En sådan humor som det sku bli ett jävla liv av i dagens intoleranta samhälle kan jag tänka mig. Ändå var den gjord med humor och med glimten i ögat. Nåja, om karar får man skämta med hur man vill nuförtiden. Inte för att jag bryr mig, men det är skenheligt då det blir ett jävla liv om man lite skämtar med kvinnor i rollen också. Nuförtiden vill säga. Jag såg på programmet 1989.

Ett Eurodance-band som var på ropet i mitten av 90-talet, E-rotic. Gudars skymning sådant liv det skulle bli om samma band skulle ha varit en nyhet i dagens intoleranta tider! Radio och tv sku ha bojkottat deras videon och de ny-viktorianska högtalarna  skulle tjuta om "sexism" och att de känner sig kränkta. Fred, come to bed! Det är liksom SÅ 1995 då man tänker på E-rotic, haha!

Och sedan Sä oot mun Romeo, mä oon sun Juulia! är också riktigt senhöst 1995-yrkis-fiilare

Jåå, så minns jag att jag drömde vid samma tider, att elever i finskspråkiga högis så gärna skulle vilja ha ordna en festare på skolgården något veckoslut, så skolans egna band skulle få uppträda på festarn. Alltså i Karjaan Yhteiskoulus skolgård. Men de hade inte fått göra det, och var ledsna och arga över det. Så äntligen fick dom tillstånd att ställa till med en festare på skolgården! Dom var jätteglada, för jag var i drömmen på plats och såg på bändena. Det var en barnvänlig alkoholfri festare och dom spelade Suomi-rock och lite punkigt och new-wave aktigt stuff. Allt var dock sjunget på finska. Typ något i stil med någo poppigare punk och sådant. Som typ Pelle Miljoona, Sielun Veljet och Hassisen Kone och sådant stuk.

Publiken var på sandplanen, och scenen var vid jumppasalens högra hörn, ur publiken sett. Man riktigt såg att han var glad och ivrig tonårskillen som i ett skede höll välispiichin. Han sade glatt något att: Ja nyt tulee blaablaablaaa-blaablaablaa då han presenterade följande biisi. Jag drömde drömmen 1989. Man kunde riktigt vaistoa hur glada dom var, då de äntligen fick ställa till med sin festare och spela där.

Jag drömde en dröm sommaren 1992. I den drömmen hörde jag en låt som var lite poppigare stuk. Det var som en hitlåt. Jag har refräng-melodin i huvudet och det skulle säkert kunna bli en hit. I refrängen sjunger någon sångare: Your'e dancing with the Devil in the moonlight, youre dancing with ???  ?? ?? (Kommer inte ihåg slut-texten) Alltså det finns både en låt på riktigt som heter Dancing with the Devil samt en låt vid namn Dancing in the moonlight, men det låter inte alls som det jag hörde i drömmen. Refrängen saknas också, samt att detta är nyare alster än 1992.

Detta var lite som Giuseppe Tartini, en italiensk kompositör som levde mellan 1692-1770 som komponerade ett verk med fiol med namn "Djävulsdrillsonaten" efter en dröm han hade drömt att han gjort ett Faustianskt avtal med djävulen, som sedan vilt börja spela med en fiol. Och han hörde den ljuvligaste musik han någonsin hade hört i drömmen, då djävulen spelade.

Så fort han vaknade så greppade han sin fiol och försökte spela likadant och lika vackert som djävulen hade spelat i hans dröm, men det han lyckades komponera blev enligt Tartini själv bara en blek skugga av hur vackert djävulen själv spelade i drömmen. Hursomhelst blev kompositionen han komponerade då han försökte efterapa musiken han hade hört i drömmen "Djävulsdrillsonaten" en av hans bästa och berömdaste kompositioner någonsin.

Jag minns ett nolot minne från 7:an, haha. Det var på det lilla viset, att Poltergeist kom på tv hösten 1990 och jag såg inte på den för att den sku ha sluta så sent och jag visste att jag skulle ha varit sömnig följande morgon om jag skulle se på den. 2 från klassen hade sett den sedan, kom det fram.

Så gnällde jag hemma att jag sku vilja se på den. Jag sade att "Alla andra har sett den!"  Jag ville att jag sku få hyra den, vilket jag fick till slut från Evalds som hade filmuthyrning på den tiden.

Sedan under jullovet på sjuan vilket btw var 1990, var en klasskaveri hos mig. Farsan frågade nolot nog, om klasskaverin har sett på Poltergeist? Han svarade nekande så sade farsan, nolot nog, att han tänkte bara, då jag sagt att alla andra har sett den! Farsan fick nog höra av mig efter det, för det var nolot som fan.

Så lånade han en film av mig, Gremlins, på samma veva.

Sedan, runt halvett-tiden på natten till nyårsdagen så for jag och farsan och syrran ut och gå lite runt kvarteret. Alltså runt hemknutarna. Vi går förbi Borgkila.  Vid Borgkila är det fest och klasskaverin som lånade Gremlins är där med sina föräldrar. Han råkade vara utanför Borgkila just då och hade filmen som han lånat och gav den tillbaka åt mig på samma gång. Antar väl att han hade tänkte komma en vända lite senare och hämtat filmen då, om han inte skulle ha sett att jag gick förbi med farsan och syrran.

Sedan i Ekenäsvägen var det en annan kaveri som "på skojs" skull visa fuck åt mig från gården.

Sedan i början av januari 1991 hade vi pojkar Hantta i skolan. För alla pojkar sku ha lite hantta samt alla flickor sku ha lite slöjd. Klasskaverin som hade lånat Gremlins undrade vad min farsa menade när han sade att jag sagt att "alla andra" sett på Poltergeist? Så sade han: Du sa det, bara för att du själv sku få se på Poltergeist!  Så var det ju, och det var nolot som fan då den tiden, hehe.

Jåå, så minns jag måndagen 13.1.1992. Den dagen var jag i tandläkaren, och behövde komma om kontroll först om ett år igen. Sedan, då jag kom hem från skolan, så var jag JÄTTEhungrig. Jag laddade upp med bröd och alla världens pålägg, men det fattades SMÖR. Jag beslutade mig för att gå upp till budjun och köpa ett paket smör. Som tur var fanns det då en närbutik, som efter 1996 har fungerat b.l.a som ett dagcenter för separe, samt Hurja Piruettis utrymmen, loppis etc.

Sedan hem i hungern igen och så åt jag och sköljde ner smörgåsarna med limppare. Det satt faktiskt bra. Ute var det grådyster januari-eftermiddag då man satt och åt och såg ut på trädtopparna där ute, men det var mysigt.

Torsdagen 16.1.1992 kom "In the heat of the night" på tv. Nej, inga softcore eller nåt sådant :P Utan en amerikansk polisserie. Såg mycket på amerikanska filmer och serier i mina lägre tonår, precis som de allra flesta andra tonåringar, innan jag började inse att 95% av dessa bara är krapel. Och att det inte är något coolt med USA. Tvärtom är det mainstream-massornas favorit land som de dyrkar utan att ha något hum av hur påverkade de är av amerikansk propaganda. Den Europeiska kulturen är sannerligen en mycket rikare kultur, än en 300-årig hihhulistisk kapitalist "kultur". (Vad jag har förstått så blev allsköns kristna fanatiker utkastade från Europa för några hundra år sedan. Därför finns det än i dag så mycket hihhulistiska fanatiker just i USA.)

Efter den serien var slut så kom Pulmuset. Love and Marriage, love and marriage.... (glad musik i början, alltmedan alla i huset begär en peng av pappan som sitter på soffan och ser bitter ut och uppgivet bara ger en sedel åt sina 2 ungar, sin hustru, och till sist kommer även familjens hund och ska ha pengar så sätter pappan en sedel i hundens mun.)

Då Pulmuset slutade 23:45 den kvällen så for jag till köket och åt en såndän kam innan jag borstade tänderna och for och lägga mig. Alltså en såndän bull-aktig sak.

Så nästa dag var en fredag. Solen sken och vi hade modda med Dan Johansson i ett av C-trappans översta rum under de två sista timmarna.

Sedan promenerade jag hem. Månen låg ganska lågt på himlafästet mot öst då jag gick hem.

Så sku vi fara till en familjebekant här i Karis under kvällen, vi var bjudna dit. Jag sku bara vara en stund sedan ville jag att farsan skulle köra hem mig, men vi återkommer till det.

Just då vi sku fara kanske 19-tiden på kvällen så kom en såndän Dicken förbigående på gatan. Han sade åt farsan;  "Ja e halvfull!" Han sade att han tänkte komma och hälsa på faktiskt en vända innan han gick hem (Han bodde då i närheten) farsan sade att vi e just på väg bort!

Så åt vi gott. Det var en annan familjebekants familj på besök där också. Och pojken i lågisåldern satt i en av familjebekantas söners rum och läste Kalle Anka. Jag sade att morjens! Han svarade bara lågt :moi. Han var arg, för att det var en såndän Paul som hade bråkat med honom.

Jåå, det var så att det var en familj från England som bodde här i byn typ 5 år kanske. Innan dom flyttade tillbaka till England. Det var meningen att dom sku vara här den tiden, då farsan i huset hade nåt jobbprojekt i Finland. Dom hade inga andra band till Finland såvitt jag förstått. Pojken hette just Paul och så hade dom en yngre dotter vid namn Sara. Hon verkade vara lugn och behärskad av sig. Paul var typ ett år yngre än mig. Dom gick i våran skola, alltså högis respektive lågis. Dom kom hit 1989.

Så såg jag en Schweppes-kork i rummet och tänkte att de har bra smak om de dricker Schweppes! Jag satt där sedan och läste Kamratposten. Bl.a. en artikel om pesten som jag läste första gången i lågis och blev så fascinerad så jag sedan drömde att jag hade pest :-D

Sedan skulle farsan hämta syrran och hennes kompis från järnvägs-stationen , då de hade varit i hesa och jag åkade hem på samma gång. Syrran hade glömt sina nyköpta Levisar i en kass i tåget. Så dit for Levisarna till Åbo! Jag har aldrig glömt något sådant på tåget och är rätt nojig av mig att tappa bort saker och ting, så jag ser och känner rutinmässigt till flera gånger om dagen att jag har nyckelknippan, plåmsan och telefon med mig ännu.

Då jag kom hem drack jag Cokis i burk och lyssnade på bra musa och var på typ Jeee! Thraassh! humör. Jag lyssnade b.l.a. på ett band vid namn Holy Terror. (Givetvis borde man bojkotta Cokis om man tycker att USA suger, men då tänkte jag inte ännu på det sättet. Mycket sällan dricker jag Cokis dock i dag. Cokis är ENBART gott om det är ur en traditionell burk-cokis, som är iskall, som man dricker)

Januari 1993 minns jag att torsdagen 14.1 kom "The Shining" på tv på kvällen. Och det hörde ju till att man sku se den. Underförstått var det så, att bara typ hihhulin, cp-nynnyn, nördar och mamisar som klädde sig som och såg ut som små barn och aldrig hade smakat på tobak och alkohol fast de var på nian, inte ser på "The Shining" om den engång kommer på tv. Ingen sade det rakt ut, men alla förstod nog andemeningen. Det var liksom "coolt" att se på en kult-skräckis på tv. Och nu var vi alla på nian, och inte i början på sjuan, som bara två från klassen hade sett på Poltergeist då den kom på tv. Så det var helt andra tider. Varje termin var helt annorlunda i högis skulle jag säga, inte bara varje årskurs-utan varje termin. Det var så snabb utveckling då. Det var motsatsen till stagnation.

Personligen tyckte jag bara den var långtråkig. Dendä neggen är ju iaf rolig. Haha, jag drömde engång  att en bil stannade utanför köksfönstret. Eller jag såg bara att den stod parkerad där, och det var den f.d. cykelreparatörens ljusblåa Volvo Amazon farmarmodell. Det är faktiskt en psykedelisk bil om något!

Så kom den f.d. cykelreparatören in i tamburen tillsammans med just neggen från The Shining. Så stod de framför varandra och klappade på händerna i luften två gånger och klappade sedan deras handflator mot varandra. De stod i tamburen och höll på så, så man hörde bara Klapp, klapp! Fapp! Fapp!  Klapp, klapp! Fapp! Fapp!  Klapp, klapp! Fapp! Fapp!  Klapp, klapp! Fapp! Fapp!  och såg glada ut. Alltmöjligt drömmer man nu å.

Alla talade sedan om The Shining i skolan nästa dag. Överskattad film tycker nu jag iaf. Men det var ju "coolt" att se på den då, så.. och inte ville jag vara sämre jag heller. Tänk så mycket helt banala saker man tycker att är "coolt" att göra i den åldern! :D Men om man väl är i den åldern så tänker man inte så, man tänker bara på att det är just coolt.

Jåå, så kom den finlandsvenska tv-serien "16" då också som jag tyckte var jättebra. Den kom på fredagskvällar och i repris under söndagar. Det skulle bli världens moralpanik om den sku visas på tv i dagens intoleranta, ny-viktorianska samhälle. Ungdomarna rökte och drack i serien, vilket man nuförtiden skulle censurera. Men det blir ju mer verklighetstroget om man visar den nakna sanningen. Även om dagens ungdomar inte alls mera tycker det är lika coolt att röka och dricka som när jag var i högis.

Man trodde ju sig faktiskt vara stor och mogen då man redan var 16!! LOL! Jag minns engång en vardagskväll då jag kom hem från en kompis. Vid ett litet skogsparti så stannade jag en stund och såg upp mot stjärnorna och tänkte att jag är redan 16 ÅR!!! Man tyckte att hela världen stod öppen för en och skulle ta emot en med öppna armar och att allt var möjligt... och då man väl gick ut nian så skulle man bli respektabelt stor på riktigt. Trodde jag.

Men det går inte att beskriva den känslan man hade då. På ett sätt är det helt underbart att vara en tonåring.

Jååå, detdär påminde om en dröm som jag drömde typ 2014. Jag drömde om två tjejer på 16 bast som just gick på nian under mars månad innan slutbetyget från högis. De bodde i typ Jönköping, Norrköping, eller kanske Göteborg även eller Vänersborg. Någon medelstor/större stad i Sverige men inte Stockholm. Det var liksom en svensk ungdomsfilm på samma gång som jag själv var en av tjejerna i huvudrollen, LOL. Drömmar är ju sådana att de kan hoppa lite.

De hade beslutat sig för att skolka nästa dag från skolan och den ena tjejen hade sagt att hon sku vara över natten hos den andra tjejen åt sina päron, medan den andra tjejens päron var i södern på semester, så hon var ensam hemma. Liksom samma frihetliga känsla. Samma känsla av att allt är möjligt. Samma förväntningar inför framtiden. Samma frihetliga känsla av att allt var möjligt.

De var ute och gå natten till en vardag, då de skolkade från skolan nästa dag så kunde det göra det det. Så pausade de i nåt parti av den sovande staden och klockan var typ 2:30-3:00 och ena bruden gungade i en sorts gunga. Hon gunga långsamt och såg upp mot stjärnorna och hade likadana känsla som då jag såg upp mot stjärnorna februari 1993 och tänkte likadant.

10.1.1994 så drömde jag att min Darkthrone-skjorta hade blivit vit. Så vaknade jag och for och se på den. Nog var den svart alltid. Sedan orkade jag inte gå till skolan då jag hade så konstig fiilis, som om att jag drömde ännu lite. Och lite frusin kände jag mig. Så jag vände hem tillbaka. Det var måndag efter jullovet.

Fredagen den 13:tonde januari 1995 så vaknade jag. Det var en kall och solig morgon där ute. Då jag gick till skolan så kom 2 brudar emot mig. Dom var väl på väg till finskspråkiga gymnasiet antar jag. Det var ungefär där var "pikku pappila" e som dom kom emot mig dit i Kroggård/Råckers på Ekenäsvägen. Den ena hade en svart läderkappa och långt rakt vinrött hår. Jag tänkte att va va dedär för en brud? För hon var snygg nog. Tänka sig, att den bruden nu också måste vara 40+!!!

Sedan kom jag hem också tidigt. Jag hade gått sent till skolan och kommit hem tidigt då det var fredag. Solen sken ännu och jag såg på en Sex Pistols film, "The great rock'n'roll swindle" som är en sorts komedi som handlar om Sex Pistols. Jag hade köpt den redan november 1991 men upplevde att jag förstod humorn mycket bättre nu (1995) än vad jag hade gjort då jag såg den senast 1992.

Så ringde en kaveri under kvällen och skulle komma till mitt. Jag väntade och väntade men han kom inte förrän om en och en halvtimme, då han hade börjat strida med sin lillbrorsa och det hade blivit fullt slagsmål och hans morsa blanda sig i och det blev typ familjegräl-så han kom sedan då allt lugnat ner sig lite till mitt sedan.

Alltså jag började minnas hösten 1995 i yrkis. Senhösten/november 1995. Det var nog på ett sätt gyllenne tider dessa tider må jag säga! Vi hade jumppa i den då rätt nya och ganska fräscha jumppasalen under måndagsmornar. Vi började veckan med jumppa. Vi hade ofta jumppa tillsammans med flickorna. Förutom att flickorna var i en grupp och pojkarna i en annan då vi hade någo korgboll eller liknande. Så blev en Mårten engång jättearg på en såndän Svenkka i jumppan då Svenkka fittades med honom. Jag minns det som igår. Svenkka backade nog då men flinade där och hade sig. Men det gick om lika hastigt som det kom. Svenkka var en sådan att han tyckte lite om att bråka med folk. Han körde ihjäl sig i Ekenäs sommaren 1998 så RIP förresten.

Ah så man var ung då! Man rökte Colt på rasterna i yrkis, som jag hade köpt från närbudjun vid Kanaltorget, alltså Colt-asken, och sedan for man dit ti budjun dagligen och köpte typ 10 Da Capon till lunch, då jag inte åt någon lunch i yrkis matsal och på fredagskvällarna i november kom Stephen Kings tv-serie som baserade sig på hans bok "Pestens Tid" på tv, som handlar om en modern digerdöds-aktig epidemi av ett pestaktigt virus vid namn "Captain Trips". Dödligheten är 99.99 och symtomen är böldpest, lunginflammation, mycket kraftig feber etc. etc.Somliga är immuna och blir inte smittade, men alla som får smittan dukar under. Jättebra serie var det! Jag tänkte mig engång en fredagskväll december 1995 då jag gick hem att en ny digerdöd har svept igenom världen och allt ligger öde överallt! Jag är en en överlevande som vandrar över att tomt och dött Karis, där nsätan alla dött i pesten.... snön knarrade under mina fötter.

 Tänk om man finge uppleva samma känsla som purung ens på något sätt ännu under detta liv!

Svenkka muttrade engång åt mig i yrkis: Du å dina jävla Da Capon! :-D Jååå, det var just Svenkka som kallade några typer som alltid gick tillsammans i yrkis för "Hubba Bubba ja Tohtori Esinahka"

Så minns jag engång att jag gick hem då det var lunchrast och sedan håltimme innan kemman började. Det var november 1995 och det hade kommit ett ganska tunt lager snö, men det var vitt överallt. Jag rökte på en Colt och en typ som jag kände lite kom vid det vita radhuset på Landsbrovägen emot och fråga mig om han får jämät. Jag svarande jakande. Han sade: Vi far lite hit åt sidan att int morsan siir från fönstre! Så for vi lite åt sidan. Han frågade om jag köpt någon ny "dödarmusik" som han kallade det för. Han sade att han hade köpt Satyricon, och att han diggade det. Jåå, det var väl programmet "Metallväktarna" i Radio X som gjorde att sådan musik blev känd även bland helt "normala" människor här i byn. Typ även vanliga Bk-46 Karisgrabbar typ. Till min stora förtret, hehe.

Fan man borde uppfinna en tidsmaskin så skulle man kunna resa omkring i tiden! Eller få trycka på en "resume" knapp nu med facitet i hand, så skulle man med den visdom man nu har, resa tillbaka i tiden och justera ens eget liv till precis det hur det borde vara! Jag diggar fullt Back to the Future filmerna, speciellt den första, då de leker med tanken i den filmen. Det är verkligen en huippufilm! Tänk om man bara sådär skulle kunna resa tillbaka till just typ 1995. Tänk om det skulle vara så enkelt som i Back to the future! Jag skulle se till att jag är den mest karismatiske typen i yrkis om jag skulle få börja om från början. En veritabel Bad Boy! :-D I den åldern är det just det som lönar sig om man vill ha käringar omkring sig. Det är enkel psykologi och biologi. Även i djurvärlden "spänner" ju karn ofta, och kvinnorna tänder på det även i djurvärlden, så.. och människan är ju ett djur rent biologiskt sätt.

Jag har bara liksom en så konstig känsla av att ödet har gjort ett misstag med mig. Svårt liksom att förklara den, men jag bara har en sådan känsla.

Jååå, ja drömde att jag var hos pärona mitt på natten. Så kom det en ljus flicka i 18-20 årsåldern förbi, som var klädd som om att hon sku ha vart från 1800-talet, samt håret i dylika flätor också. Hon var snygg så jag såg på henne. Hon såg att jag såg på henne via farstufönstret och börja stirra på mig fullt. Så öppnade hon mittiallt farstudörren och såg på mig medan hon sjöng någon "häxig" transaktig sång med gäll röst. Så hoppade hon på mig och börja hångla med mig på hennes initiativ. Så märkte jag mittiallt att flickan var en jättekatt som rev mig i ryggen fullt och jag vaknade!

Det var en kuslig med nice dröm. Kuslig, då hon kom förbi mitt på natten och såg direkt att jag såg på henne och såg mig i ögonen och då hon öppnade farstudörren och sjöng den "häxiga" sången med gäll röst. Det var kusligt, men nice.

Jåå och så drömde jag då för 25 år sedan januari 1995 att det var bakom en dörr till den "riktiga" vinden hemma i mitt barndomshem, eller till "öppna vinden" som finns på riktigt, så var en teleport till Sibirien. Jag öppnade dörren och var mittiallt i Sibirien! Och jag hade kommit dit via dörren uppe i vinden till "öppna vinden". Jag gick fascinerat omkring där en stund innan jag gick tillbaka mot dörren och var hemma i våran vind igen. Sedan blev jag till mig att typ VA? Ja har varit i Ryssland utan pass eller visum!! Ja gick faktiskt över ryska gränsen idag!!" Att det var en teleport uppe i vinden via en dörr som ledde till Sibirien var i drömmen inte alls nåt konstigt!! :-D

Januari 1995 brukade jag köpa en Marabou-original platta som fredagsmys. Den är god nog. Dock inte lika bra som Fazers blå, men man kan ibland varva med Marabou, fast det inte alls är den vemodiga smaken av Fazers blå , som är helt annorlunda. Fazers blå smakar Paradise Lost och Noitalinna Huraa! medan Marabou nu bara är Marabou och jättegott ibland, fast den är god på ett ytligare sätt. Jag tänker köpa en platta Marabou original åt mig till fredag och ha lite 25-årsjubileum här från att det var januari 1995. Inte för att det hände nåt speciellt då. Det var en stillsam period i mitt liv. Först augusti 1995 blev det andra bullar då jag började i yrkis.

Jag började tänka på Radiomafia. Det var jättebra program där som Anssi! Som man kunde ringa till. Han skrek bara i radion. Det var en sån juontaja och det var hans varumärke. Det var jätteroligt. Något dylikt skulle väl censureras i radio nuförtiden.

Jååå, jag minns i början av februari 1995 en lördag. Jag och en kaveri går över stationsbron på väg ner till stan. Det är lördagskväll och mörkt. Mittiallt hör vi bakom oss: Kundit hei! Kundit hei! Så vänder vi oss om och det är någon "gobbe" som är kanske i 45-årsåldern eller något. Han sade att han har sluppit ut från Kakola idag och skulle hem till hesa. Han sade att Ekenäs e bekant å Hangö e bekant, men inte Karis. Han hamnade i Karis och for ti asemaravintolan å drack upp sina pengar så han inte slapp hem ti hesa. Han frågade om det finns någon "seurakunta" i byn eller någo liknande så han kunde fråga därifrån om dom hjälper honom. Vi promenerade och visade honom till Betel, LOL! Han sade "En muuten oo uskovainen, mutta jos seurakunnan porukka auttaa rahan ja safkan kans niin mikäpä siinä!"

Det var folk i Betel, för det lyste där. Han tackade så mycket och gick mot Betel hållet medan vi fortsatte rakt fram på Köpmansgatan.

Detta är annars ur filmen jag såg på då fredagen den 13:tonde eftermiddagen jag kom hem från skolan. Jag började se på den typ halvett, för solen sken ännu då jag slutade att se på den minns jag. Det var kallt och fräscht väder och solen stod lågt. Det är sådär Crazy-rokrolig humor. Just sån humor som jag tycker om!

Man må tycka vad man vill om Sex Pistols eller punkfenomenet (Jag tycker bara det är ironiskt att nutida "punkare" typ demonstrerar mot Brexit är feminister och annars bara undergivna systemet och politiskt korrekta och är ingalunda några rebeller! :D Men punken har vart död i typ 35+ år ändå så.)  Men dethär är en så jätte-tokrolig film så man gapskrattar hela filmen igenom! Faktiskt ren komedi! Nästan lika bra som Pulttibois!! Här är slutet på filmen. Här var det ingen jävla världsförbättrar-hihhulism minsann inte!! :D

https://www.youtube.com/watch?v=XvsdlIY9sJw