Candlemass-dagen 1991//Runebergsmatiné i högis 1993//Om Donner.

Alltså Candlemass-dagen 3.2.1991 var en solig söndag. Alltså kyndelmässodagen som är samma som Candlemass-dagen ju. Jag och farsan och morsan och syrran var på en liten utfärd i ett café i Ekenäs. I det som nu är Cafferie i Ekenäs. I samma lokal fanns det ett café även då. Jag valde en "Snöboll" åt mig. En rund bakelse med vit glasyr och chokladmassa inuti. Den var stor och god och "populär bland barn" enligt cafégobben. Det var en flicka på kanske 13 som satt vid ett bord ensam i caféet och åt en snöboll och drack en limppare. Och jag såg det.

Sedan for vi till Karis igen via Snappertuna. Solen sken då ännu och jag tänkte på vad som sku hända om en atombomb sku explodera i Ekenäs centrum nu, vad som skulle hända i Snappertuna. Det minns jag. Jag lekte liksom för mig själv i mina tankar att en atombomb explodera i Ekenäs minns jag där jag satt i bilens baksäte och såg mot Ekenäshållet. Det hade kommit en tysk film vid namn Bomben (Översatt till svenska) på tv januari 1991 som handlade om en privatperson som tillverkade en atombomb och sprängde den i en tysk stad sedan mot slutet. Tänkte på den filmen där i bilen i Snappertuna då på Candlemass-dagen 1991.

Sedan hade niorna Runebergsteater i festsalen 5.2.1991. Dom dansade uppe på scenen utklädda till Runebergstårtor. Så visade ju en klasskaveri fuck åt mig 7.2.1991 i centrum. Tidigare i bibban samma dag gav någon hihhuli någon hihhuli-jesus broschyr åt mig, då han började tala med mig då jag satt i läsesalen i bibban och läste en bok.

Vi firade faktiskt Runebergsdag i lekis februari 1983. Så frågade lekistanten vad vi vi vill leka, efter att vi hade ätit Runebergstårta som vi tyckte var jättegott och lekistanten berättade lite om Runeberg. Så var det en som sade: Ja vill leka Runebergstårta! Så skrattade lekistanten och frågade hur man leker det. Så var det annan som sa: Man säter sylt å glasyr på hyvu!

Jörn Donner kastade väven häromveckan. Nog för att Donner var en låtsas-dissident (Skulle han ha varit en dissident PÅ RIKTIGT, så sku hela journalistkåren och nomenklaturan-kultureliten ha hatat honom-och inte respekterat honom och hyllat honom som de ju gör!! T.om. feminister undviker ju att tala illa om honom!:D) och så och en typisk "liberal" varken mer eller mindre. En som var barn under kriget och trodde att det moderna stuket var det bästa och skulle komma att fortsätta för evigt? Ett sådant intryck gav han åtminstone mig.

Inte mera rebell och dissident än en sträng och politiskt korrekt högis/gymnasie lärare, som inte godkänner att eleverna ställer besvärliga frågor och tänker själva. Sorry att behöva säga det, men ett sådant intryck gav iaf fenomenet Jörn Donner på mig. Han var mera en narr än en dissident, tycker jag. Fast man har vad jag har förstått försökt utmåla honom som en dissident. Ja, en låtsasdissident då. Inte liksom på riktigt-utan en ofarlig låtsasdissident. Det ända litet rebelliska han gjorde var att han rökte. För rökning har ju blivit rätt tabu nuförtiden.. Det är farligt för hälsan att röka, men jag blir på allvar arg då fullvuxna moral-tanttadaaror ska försöka säga åt fullvuxna människor hur dom ska leva sitt liv. Det är var och ens fullvuxen människas privatsak om den röker eller inte röker. Man får själv bestämma för i helvete! Nu rekommenderar jag inte rökning alltså, inte iaf dagligrökning, men det är ändå var och ens privatsak.

Men säkert väckte han en hel del riktigt hat på 50-60 talet. Men det var då. Nu är nu. Vad han ansåg ger jag fan i. Det var hans sak. Så jag är inte irriterad på Donner själv, men jag är irriterad på kulturelitens och journalisternas hyllande av honom, som försöker få honom till något han inte var. Och han var inte någon oliktänkare på riktigt. Han var ändå "en av journalisterna" fast han var mer karismatisk och narraktig än de andra. Och inte ens feministerna tyckte illa om honom. Det betyder nog att han var helt accepterad och ingen dissident. Han var ju för EU och helt mainstream bla. i det tänkandet. Om feminister och EU-trogna angriper någon i media, och använder sig av halmdocke- och "guilt by association"-taktik så kan man vara rätt säker på att den personen har dissidentiska drag på riktigt. Nå iaf hade han lite stake, då han hade sagt engång att de gröna är flummare. För det är ju sant. Skulle någon annan ha sagt det, skulle det väl ha gråtits ut i media dock om hemska konstiga vita heteromän som säger sådant, och alla skulle ha känts sig så kränkta, men Donner fick nog säga det.

Jag skriver bara vad jag fick för intryck av Donner som fenomen. Jag kände ju inte honom. Som person var han säkert karismatisk och så. Jag har själv sett honom engång och haft lite med honom att göra. Det var sommaren 2003 då jag jobbade i Kungsbokhandeln i Ekenäs, så kom han mittiallt in i butiken och glodde mig rakt i ögonen med sina blå ögon. (Nej, alltså inte på ett bögiskt sätt, fast dedä må ha låtit suspekt :D Men inte på ett sådant sätt som kärringar kan se på en alltså. Inte med samma "sug" i blicken som somliga kärringar kan se på en ibland. Men det tror jag nog ni förstår.) Det var liksom rak ögonkontakt direkt. Nästan utmanande sku någon ha kunnat tolkat det som. Typ "Ska vi slåss, pöjk?!" sku man ha kunnat tolka det som om man vart mer paranoid.

Han hade en djup tobakshosta. Liksom den ekade ända ner till lungorna åt honom då han hostade till då hon kom in.

Han köpte en Iltalehti av mig och betalade med en 20-euros sedel. Så mumlade han: Så fåål ja lite kaffepengal tibaka!

Det var det det. Alltså det fanns faktiskt två bokbutiker i Ekenäs då. Det fanns Kungsbokhandeln och så fanns det Ekenäs bokhandel. Nästan som att det finns två kommunistpartier i både Sverige och Finland. Som Sveriges exempel: Kommunistpartiet samt Sveriges kommunistiska parti.

Jååå, jag minns att jag var i Ekenäs bokhandel med farsan några gånger 1983-1984. Det var en gammal skallig gobbe som var där då som butiksgobbe. Sedan var jag mars 2000 inne där ett varv nästa gång, då jag råkade gå dit med en klasskompis och se lite då jag studerade i Ekenäs då, under en lunchrast. Döm om min förvåning då samma gamla skalliga gobbe ännu var som butiksgobbe där då! Senast hade jag sett honom som 7 och där var han ännu då jag var 23 och for in till Ekenäs bokhandel av och an!! Liksom tiden mellan 7-23 känns ju som en evighet, men så lång tid är det sedan inte ändå trots allt.. fast lång tid är ju också 16 år i en vuxen människas liv, men det känns inte som en evighet på samma sätt som mellan 7-23. Liksom ALLT hade ändrat sig typ mellan jag var 7-23. Från Sovjetunionens kollaps till mig själv från lekislort till en ung vuxen..utom butiksgobben i bokhandeln. Han såg helt likadan ut. Jag kände direkt igen honom då jag kom dit igen 2000. Han såg vad jag kunde se precis likadan ut som 1984.

Jåå, så minns jag dendär gången en söndag mars 1993 då jag var med farsan ute och åka lite och vi for till Ekenäs och han stannade vid bokhandeln på parkeringen bredvid och gick ut och såg genom skyltfönstret till Ekenäs bokhandel och jag satt inne i bilen och väntade, så kom det 2 thrashmetal-brudar förbi gående. Dom hade båda trasiga jeans och den ena hade en olivgrön maihar-jacka där hon hade sytt fast ett Testament-märke på vänstra ärmen till jackan. Alltså såndän tygpatch, som man ofta ser är framme i vissa stånd i Ekenäs höstmarknaden tex. där Jack Daniels-flaggor viftar typ. Hon rökte. Hennes dröm var säkert att hoppa i säng med Max Cavalera kan jag tänka mig :D Eller kanske Mille Petrozza.

Jååå dedä påminde mig om förresten då jag cyklade förbi "pikku-pappila" på Ekenäsvägen en solig lördag i början av november 2006 så står det en brud som var typ 18 med korpsvartfärgat hår och och svart smink  med en olivgrön maihar-jacka med dendä Misfits-dötten fastsydd som tygmärke på vänstra armen. Hon talade om nån hemmafest med någon. Jag upplevde att både hon och Misfits-dötten såg på mig och smajlade då jag cyklade förbi, LOL!

Sedan satt dom ner sig vid trappan till Harolds. Farsan kom till bilen och sade att Ekenäsunga har samma intressen. Som domdä flickorna som sitter där vid trappan och hänger. Att typ sådär gör unga i Karis också. Dom kan ha varit en 17-18. Lite äldre än mig var dom. För farsan var det bara några unga randomflickor. För mig var det 2 thrashmetal-brudar. Generationsklyfta indeed.

Och då kändes allt väldigt spännande då man var 16 ÅR och snart skulle gå ut ur nian och bli stor på riktigt! Trodde jag.

Men livet kändes helt annorlunda då. Allt var så fräscht nytt och spännande då. Man upplevde att man kommit ut ur barndomen och såg framemot att bli vuxen på riktigt. Man såg så framemot det. Men förstod inte ansvaret det medför, och hur man är en slav av civilisationen--och att en demokrati sedan ändå inte innebär att man får tycka vad man vill i praktiken. Som en så enkel sak som att vara kritisk mot dagens svartvita klimatagenda med utnyttjande av barn för sina egna syftens skull etc (Greta Thunberg) . Eller om att vara kritisk inställd till vaccinering av barnsjukdomar. Eller att tänka på något annat sätt utanför bää-bää flockmänniskans mainstream-låda. Dessa saker förstod man inte som 16. Jag tyckte det var självklart att folk fick ha vad för åsikter som dem behagade, och blev förvånad då jag läste husis som 16 och journalisterna valt att "skitstorma" någon som hade lite speciellare åsikter. Men livet lär.  Det är så det fungerar.

Nåväl. Det var väl bra att man fick vara förväntansfull som en 16-åring med ett naivt och godtroget hjärta. Det var ju ändå en bra känsla där och då denna spänning och förväntansfullhet. Golligt, som man säger på västnyländska.

By the way.. nu är det ju typ 27 år sedan fredagen 5.2.1993 då vi hade Runbergsdag i skolan. Det var Runebergfest i skolan och skolbal. Den ordnades första gången då 1993. Den började direkt efter maten 12:15. Jag tänkte komma till jumppa/festsalen där festen/dansen skulle vara med prätkärotsin på mig, men Iris -våran klassföreståndare på nian-sade: Nejnej, klä av dig rocken! Så lämnade jag den i aulan på en knagg. Aulan såg annorlunda ut då btw. Det var bara en hel korridor utan några väggar emellan. Jag drömmer fortfarande ibland om högisaulan. Något fastnade i tiden där. Något.. Det var det sociala för en då i tiderna. Högis var som ett minisamhälle. Man behövde inte bry sig om jobb och räkningar, men nog skola och att läsa läxor.  Då under den tiden talade man förresten mera om högistyper som "ungdomar" och inte "barn" som det mera är nuförtiden. Det var friare och tolerantare tider då, så det berodde väl delvis på det. Och man litade mera på en 16-åring då än man gör nuförtiden. Nu har det bivit så kukkahattu-aktigt och intolerant.

Så fungerade som värd och värdinna för dansen en Janne och en såndän Ido från min klass. Det var så, att det bara var för åttorna och niorna, så sjuorna var inte med. Tapparna hade normal skoldag, så fick vi åttor och nior chilla i festsalen och gå hem tidigare. Ty det räckte typ två timmar och vi fick gå hem typ 45 minuter tidigare än normalt. Annars skulle vi ha haft bjolla med Kåre på fredagseftermiddagen. Eller jogga. Det minns jag faktiskt inte om vi hade jogga eller bjolla då just under vårterminen 1993. Men antingen eller skulle vi ha haft med Kåre i C-trappans bjolla/jogga-sal om det sku ha vart en vanlig fredag på nian.

Janne och Ido skakade hand med alla som kom in i festsalen. Sedan höll någon lärare ett kort tal och vi stod i en ring runt varandra alla åttor och nior. Jag beundrade en såndän Janina för hennes vackerhet. Hon gick på åttan och var från Ingå. Jag var faktiskt lite förtjust i henne. Hon verkade lite mer genuinare på nåt sätt och var vacker. Henne såg jag senast mars 1996 i Borgkila på en fest.

Sedan var det annat program än dans. Det var ett rockabilly band som uppträdde. Sedan var det en såndän Tobias som sjöng en jätterolig och komisk visa med en rolig röst. Folk började skratta åt honom.

Jååå, så bjöds det på Runebergstårta också. Det var gott nog, fast jag sedermera inte vart så förtjust i Runebergstårta.

Det var en touch av något nytt i luften då. Nytt och fräscht. Snart skulle högis vara ett minne blott. Det var som November skivan från 1970 vid namn "En ny tid är här" Samma feeling hade jag angående en ny tid.

Sedan gick jag hem och klockan var typ halvtre på eftermiddagen. Solen sken men det var skurmoln i luften och kom sedan en snöskur som mera såg ut som mjukt hagel än snö. Molnena hade en "somrig" karaktär. Skurmoln är sällsynta vintertid.

Alltså vittu 27 år till så är man fucking 70!! Lika länge till och man är för i helvete 70!!! Om man nu inte gått vidare då ren..men det känns så konstigt att tänka på det. Samma tidsperiod till, och man är 70..

Inte blev livet som man tänkte sig då februari 1993. Men som sagt. En naiv yngling som just fyllt 16. Kan man kräva då att en dylik sku vara så realistisk av sig?! Man skrattar lite för sig själv då man tänker på hur viktigt det var att man skulle vara "cool" och ingen "nörd" då dessa tider.

Tillbaka till Runebergsdagen 1993. Sedan sken solen igen efter typ 10 minuter. Jag var hemma och tog mitt tobakspaket, brun Downtown, och for till en skogsdunge mellan Vagnsgatan och Hindersgatan och röka. Det var gott och jag kände mig gammal då jag tänkte att jag har laglig rätt att köpa tobak som 16. Åldersgränsen var alltså 16 för köp av tobak fram till 1.3.1995Slutade ju sedan röka 1999. Jag rökte två Colt sommaren 2018 och inte fick jag behov direkt att börja röka igen som vissa påstår. Jag ville bara smaka hur det sku smaka efter att ha vart så länge utan. No big deal. Jag hör till dom skulle kunna bara feströka om jag skulle vilja. Det har jag alltid vetat. Jag rökte inte heller mycket då jag rökte kontinuerligt. 4-5 om dagen, då kutymen brukar vara 10-20 för folk som är vanerökare, vilket jag nu tycker att är onödigt. Dagligrökning överlag är onödigt, för då försvinner ju njutningen. Inte dricker man ju heller brännvin dagligen om man inte är alkoholist. En som inte är nikotinist kan röka nu och då. Man ska röka för att man vill röka, inte för att man måste-inte för att mätta ett begär.

Jag medger att det är nostalgiskt att tänka på tobak. För under 90-talet då jag rökte ibland from 1991-92 och mer kontinuerligt med början av 1993(Ville inte börja röka dagligen då heller, men grupptrycket...) Och 90-talet var en gyllenne period i livet fullt av hopp. Inte vuxenlivets stagnation. Men svårt var det för mig inte alls att sluta röka. Jag förstår inte vad folk gnäller och marrar om det. För mig är det mycket svårare att sluta äta godis än att sluta röka. Men det är andra sidan väldigt individuellt och beror på hjärnkemin hos varje enskild person och så. Men om man verkligen vill något, så betyder hjärnkemin ingenting. Mind over matter. Oavsett vad fysiker och psykiatrer än sku gnälla och pirra mot ett sådant argument. Alltså 5 begränsade sinnen! Tror man verkligen man vet hela sanningen tolkat enligt 5 sinnen?  Tänk om instrumenten skulle visa helt andra resultat utanför kosmos än innanför kosmos förresten? Och allt vi ser är ju illusionärt. Utom ljuset i princip. Det är bara hjärnans tolkningar. Det ser inte likadant ut utan hjärnans filter. Samma med hörseln. Ett snöskred hörs inte om ingen är där och hör det. Det är bara vibrationerna av snöskredet som finns på riktigt.

Man borde laga ett Pc-spel vid namn "Karis Högis 1990-1993! som sku vara som typ GTA bara att det sku utspela sig i Karis högis samt i Karis dessa tider. Fan vad det sku vara stil, att med ett spel laga den rollen man ville vara som 100% då typ vårterminen 1993 och så spela det. Det sku alltså va helt autentiskt. Personerna sku vara de samma som i högis då, och det sku in i minsta detalj vara PRECIS så som det var i Karis högis vårterminen 1993! Aulan skulle se likadan ut och elever och lärare som Guru och Laku sku fara omkring där och så. Och apan i buren skulle sitta i sin glasbur och se moloken ut. Allt skulle vara PRECIS så, som det var i högis på den gamla goda tiden!

Tänk om man sku kunna på något påverka det förflutna. Hitta en tråd mellan det förflutna och nutiden, eller tvärtom mellan det förflutna och framtiden..man skulle förstå allt bättre då om det skulle liksom kunna förenas. Det finns spekulativa idéer om dylika saker, och det är ytterst intressant-fast det strider mot de flestas verklighetsbild. Men det rör inte mig i ryggen.

Ett kall, ett rop, en signal igenom tid och rum. Från mig själv till mig själv i en avlägsen framtid och tvärtom. Som skulle hjälpa till att ändra i ödets väv. En signal av visdom från ett avlägset jag till ett ungt jag. Att få mig att förstå och göra saker mera korrekt och dra mera korrekta slutsatser i ung ålder...

Alltså denna nya musikvideo är en precis som en metafor av vad jag menar! Den yngre jag som ung och den gamla gobben jag typ nu :P Inte nu riktigt kanske, hehe. Men det är mycket beskrivande. Att då knippet stigs upp i luften får mitt äldre jag ett sorts kall och kontakt från mitt yngre jag-igenom tid och rum... Och jag förstår. Och tiden står stilla då kontakten kommer. Typ. Denna musikvideo ska väl symbolisera något annat-men jag tolkar den på mitt eget sätt. Hur som helst skulle den lika gärna kunna tolka det som jag förklarar här.

Kanske jag egentligen hade potential att bli vad som helst där i högis?

Kanske är allt bara en dröm som jag snart vaknar upp ur? Och det är 1993 fortfarande. Och livet blir som det egentligen var meningen att det skulle bli?

Nej fan, jag är realist. Men man kan alltid spekulera.

https://www.youtube.com/watch?v=c_9piLl6yoQ