Dendär gången i åttan som vi for till Karjaan Yhteiskoulus jumppasal och se på någon föreställning.

Alltså jag minns en marsdag 1992. Hela skolan skulle den dagen efter mat promenera eller ta sig till finskspråkiga högis på nåt annat sätt från vårt svenskspråkiga högis. För vi skulle se på någon löjlig teater i den nya jumppsalen där. Alltså då var den rätt ny, byggd 1988 tror jag. Men nu är den ju inte det mera.

Jag minns att det var en solig dag. Två från paralellklassen sprang uppför trappan till gymnasiet då vi var på väg ut från en ytterdörr som inte finns i byggnaden mera jag och en annan. Just då kom tyskalärarn Inge förbi och frågade den ena av dem om han fyllt 15 redan?! (Då han bar på en mopohjälm) Så svarade han: Nå jåå, för längi sen! Så sade Inge: Ja det säger jag bara-att ni åker inte två på din moped!  Hon menade alltså att han inte ska ta sin kaveri på kyyti. Så sade han : Nejnej! Men jag tror han gjorde det ändå. Vem bryr sig? Han hade alltså sin mopo parkerad vid Nabogatan, därför for dom gymnasievägen dit.

Jåå, och så promenerade jag med en kompis. Just då vi gick uppför Kilabackan så kommer en såndän Arto förbi gående. Alltså en kompis morsas kar. Han moina på mig glatt och jag moinade också.

Så for vi till jumppasalen. Johtaja stod där med sin sedvanliga blåa arbetshalare och såg surt på mig då jag kom in minns jag. Sedan var det någon löjlig teater. Efter det for jag till närbudjun och köpa kex och for hem. Innan det frågade en såndän Annika om jag har tobak. Så sade jag: Ändå har int ja! Så sade hon: Ändå har du! Men jag hade inte tobak, fast jag rökte ibland då (Förrivärlden var det många som rökte i högis, hela tiden eller ibland. Att börja röka(och supa) som 14-15 var inte något som höjde ögonbryn under den tiden jag var i högis 90-93.). Men då räknades tonåringar mera som vuxnare också, då det ju var tolerantare då. Det var väldigt tolerant med att 14-15 åringar fick doka öl. Utom i min fin familj :P Det var t.e.x en typs föräldrar som sade åt honom: Du får nog supa. Bara du int super hela tiden, för då blir du puli.  Så föräldrar var i allmänhet tolerantare då under den tiden. Och det är ju jättefint och duktigt att vara tolerant! Under samma kväll kom Naarassusi från tv:n alltså She-Wolf of London tror jag serien hette på engelska. Den var rolig och Randy som spelade Naarassusi var ju snygg nog.

Den fick inte alls samma genombrott som Salaiset Kansiot några år senare dock. Salaiset Kansiot var så 90s som något 90's bara kunde bli med dess UFO-våg bland kultur och människor. Scully var ju snygg som fan, men annars tyckte jag bara det kunde bli riktigt spännande ibland. Men det var iaf något jag såg på varje tisdagskväll då i tiderna. Och 1997 kom det ju ett program om omstridda fenomen på tisdagskvällarna också, där det var en gammal skallig gobbe som juontaja, och till sist kom Jyrki Spotlight. Det kunde vara t.e.x. Om Ozzy eller något alltid i Jyrki Spotlight. Det var mer rock än popcentrerat. Huvud Jyrki programmet var i allmänhet mera popcentrerat.

Såg faktiskt på Salaiset Kansiot-introt på Youtube. Det är faktiskt 90-talsnostalgi att bara se introt! Man känner sig som 18-20 igen liksom då man ser på det och hör introts "eerie" musik.

Heh. 1998 började det komma fransk softcore på tisdagskvällarna istället! :-D

Alltså i början av februari 1994 drömde jag två veckors tid ungefär väldigt mardrömsaktiga "kalla" drömmar. Vet ej vad det berodde på. Jag drömde något kusligt om Karis vattentorn, och så drömde jag att jag och en barndomskompis var på andra sidan av Läppträsket och barndomskompisen fick nå ryck och såg neurotisk ut och allt möjligt sådant drömde jag då. Så såg jag på Hugo på samma tider mycket på tv. Just för att Taru Valkeapää, juontajan, var så snygg, och Hugo var ett troll som man fick ringa till studion och styra med sin bordstelefons-knappar. Man kunde vinna fina priser om man fick höga poäng. Jag brukade se på det faktiskt. Det är nostalgiskt att tänka på det.  Det kändes isolerande efter högis liksom. Det var innan internets folkliga genombrott och man kände sig onekligen mer isolerad då. Speciellt som en 17 årig grabb som gått ut nian förra året, och flera års grundskola mittiallt var förbi. Mikrokosmiskt sätt var det som Sovjetunionens kollaps var för en sovjetmedborgare(med undantag för balter som bara blev glada). Något som alltid varit där-var mittiallt förbi. Ungefär så kände jag det-man blev utkastad i livets kyla och osäkerhet.

Det är rätt allmänt att få samma fiilis också om man friges från fängelset efter att ha suttit flera år inne. Högis är ju som ett fängelse i mångt och mycket. Det kan i mångt och mycket jämföras med ett fängelse-det har även sociologer sagt och påpekat om.

Dock var jag ju purung då och skulle så förbli flera år ännu. Så det fanns också ett helt annat hopp då och livet var mer spännande då och man visste inte ännu alls hur livet i allmänhet skulle te sig. Så det var bra tider i allmänhet. Och känslan att bli utkastad i livets kyla och osäkerhet efter tryggheten i högis var ju bara härdande. Det som inte dödar, stärker. Prövningar formar en människa till att mogna och hårdna och få skinn på näsan.

Dock kunde jag längta tillbaka till högis ibland några år efter högis. Precis som de f.d. sovjetmedborgarna kunde längta tillbaka till Sovjetunionen. Eller före detta DDR-medborgarna till DDR. Till den gråa bristen på konsumtionsvaror och kvalitet, men den familjära stämningen och grundtryggheten och garanti för arbete och vaggan till graven social trygghet. DDR hade den högsta levnadsstandarden av öststaterna(materiellt och socialt sätt iaf. Inte andligt och frihetligt sätt-där Ungern var liberalast) medan Rumänien var i pisset.

Så minns jag torsdagen innan sportlovet 1994 så gick jag på Ekenäsvägen mot en närbutik som då fanns. Det var eftermiddag och jag hade kommit hem från skolan jag gick i. En buss kommer från Ekenäshållet, en Amper-buss. Och inne i den satt en såndän Johanna och såg på mig och flina åt mig försmädligt då bussen körde förbi.  :P Fast såndänt har jag förlåtit för länge sedan. Det är inte enkelt att vara ung och flockmänniska. Det är synd om människorna-som August Strindberg skrev. Jag blev ödmjukare som person efter att jag drömde en besynnerlig dröm om att jag var i Pyongyang och en buddhistmunk talade med mig via en tolk där, som sade att jag ska glömma och förlåta oförrätter. Det var en mystisk dröm.Jag såg gråtande nordkoreaner i Pyongyang som var jättesoligt, rent och fint på något sätt.. Några dagar senare kastade Kim Jong Il väven. Tillfällighet?

Jååå så minns jag en gång en grådaskig lördagskväll i mitten av november 1991. Det var efter höstlovet iaf. Då två kaverin kom till mitt med cykel. Jag var lite frustrerad då min cykellampa inte fungera, men så tänkte jag att int kommer väl snutana, och det gjorde dom inte heller. Det var inte alltså som hösten 1986 då jag hade snutnoja då jag cyklade utan cykellykta och såg på varje bils framlyktor att de int bara e lyktorna av en Saab-900. Så kom det en bil som lyktorna såg ut som en Saab-900 och Polis-Saaben kommer förbi och tutar så satan. Ser bara att det står "Poliisi" på den. Det var fan bängt! Faktiskt ganska Grundbulten-aktigt! :D

Den ena kaverin hade millisnagg och var stor och kraftig och cyklade självsäkert liksom fullt uppför Kilavägen. Jag började tycka att han påminner om Venoms dåvarande sångare och basist "The Demolition man". Han var (och är) också stor och millisnaggig. Så jag tyckte det påminde!

Jåå, jag diggade Venom fullt då dessa tider då jag hade beställt deras nyaste skiva "Temples of Ice" på kassett sommaren 1991 och tyckte att den var jättebra. Så fick jag med posten en kasa med musikvideon fredagen 15.11.1991. Så det var antagligen lördagen 16.11.1991 som detta skedde. För jag fick även musikvideon Venom: Live 90´ som var och är jätte hård och bra!

Venom var kind of out då. Men jag diggade Venom fullt. Jag brydde mig inte om att det var out eller inte. Jag diggade faktiskt mera Venom än Sepultura, som då var i ropet då 1991. Då var det Sepultura och Napalm Death som gällde för skidina. Venom ansågs vara föråldrat, som att Venom skulle ha spelat ut sin roll och plöjat väg för en yngre generation(vilket de onekligen gjorde) och en rest från 80-talet typ. Men varför skulle jag ha brytt mig om det?

Det är en bra kassett ännu också.  Denna kassett tycker jag är lika bra nu som den var 1991. Och det är jättehårt och bra! Jag lyssnade på den senast för några dagar sedan och innan det i somras då jag hade med den i bilstereon(där det ingår kassettspelare) Och roliga låtar också. Playtime handlar om en elev som får ha sex med sin snygga och kåta lärarinna t.ex. I do my homework with the teacher after school... En låt i samma roliga anda och som handla om samma tema som de lite äldre Venom-låtarna Teacher's Pet och Skool Daze.

Sedan hade denna "Demolition man" kaveri med sig ett stycke magnesium samma kväll som han satt eld på då vi var utanför Työväentalon och hängde med våra cyklar. Så det var ett starkt ljussken där vi stod och han höll i magnesiumet med en sticka. Det kommer 3 långhåriga hevartyper i 20-årsåldern uppgående på gatan mellan Cykelcentralen och Canny/Axel Lindström. De märkte ju såklart skenet av det brinnande magnesiumet och någon av dom tyckte: Nåjaa! De bar på varsin öppnad Lapin Kulta-flaska medan de gick. De gick sedan uppför Köpmansgatan. Jag hörde smällar någonstansifrån. Jag återkommer till det.

Sedan cyklade vi lite i stan och så for vi till Kanaltorgets telefonkiosk och pilaringde åt någon gobbe som enligt telefonkatalogen bodde i Bollsta. Vi var bara liksom tog det med en klackspark. Att typ: Vi pilaringer åt nån, för de e roligt!

Gobben frågade mig i luren: Vem e de? Så sade jag: De e The Demolition man! :-D

Sedan for kaverin som såg ut som Demolition man till sin mommo och mofa. Och jag och den andra kaverin for hem.

Sedan kom det några helt andra kaverin till mitt lite senare. De var bara en vända. De ville sälja en porrtidning åt mig, men hade inga pengar. Sedan lånade de en ficklampa, då de hade gömt ett tobakspaket i en springa till en potiskällare så effektivt så de inte hittade de i första taget. Det var en Kent-ask med plastet på ännu. De hade stulit paketet från en kiosk. Porrisen med. En av dom som var med berättade att det hade blivit mittiallt strömavbrott i Säästöpörssi då han var där så det blev helt mörkt.. Då hade han passat på att proppa fickorna fulla med godis.

Vad var dessa smällar då? Jo, morsan och syrran var hemma och såg mot typ sydväst ljussken och hörde dova smällar. De såg det från fönstret och fattade inte alls vad det var frågan om. Morsan tänkte att bara dom inte anfaller Estland nu! (Dom hade just blivit självständiga från Sovjet, alltså baltikum) sedan funderade hon och syrran på om det var någon tankbil med kemikalier som pangar och brinner ute på stamvägen. Så kom farsan och sade att det är fyrverkerier från Shell då nya Shell firade 5 års jubileum. Nu kan man missuppfatta saker och ting ibland nog!

Jååå så minns jag i början av december 1991 då jag drömde att jag cyklade nerför grusvägen till"mastberget" mot avstjälpningsplan (det såg helt annorlunda ut där då i tiderna) jag hade mankkan på  i pakethållarn och lyssnade på Venom. Det var låten Countess Bathory som spelade. Man hörde bara COUNTEESS BATHORY! och en gammal mommo, en typisk "little baglady" med glasögon och vitt krulligt hår kom uppgående emot mig vid sidan av vägen och såg häpen ut. Typ sådär: uuuöööööuuu!! med  glosögon bakom glasögonen. Sådär som gamla mommon kan se ut ibland.

Tänka sig, att 10 år innan detta 1991 var det 1981 och jag var en liten lort! Tiden är konstig.

Jåå kaverin som såg ut som Demolition man bodde ute på landet några stenkast från Karis centrum. Jag var där några gånger. Dom bodde mitt ute i skogen. Jag minns engång jag var där en fredagseftermiddag oktober 1989. Jag och kaverin hade lite skoj ute på gården och kaverin tände på en gammal trasa, så det droppade liksom "elddroppar" på gräsmattan från trasan. Kaverin sade glatt: Titta! och så droppade det liksom droppar av eld. Man hörde bara Fjjuupp! Fjjuupp! Fjjuupp! Fjjuupp! Fjjuupp! då det liksom droppade ner eld på gräsmattan. Det var kul.

Så knackade kaverins morsa på fönstret och det var slut på det roliga. Vi måddes släcka trasan. Vi som hade så roligt! :-/

Torsdagen 13.2.1992 var det penkkisdag i skolan. Jag kom dit och hela golvet av aulan var liksom full med roliga papper och det såg surrealistiskt ut där då Abina hade varit framme. Det kom dock någon från räddningsverket och sade att dom måste ta bort pappret, då det var brandfarligt. Så det var bara där på morgonen.

Några flickor sprutade vatten på mig med sina blomvattnare. Det var min syrras klasskaverin, som var abin alla då. Dom sade att vi tror att du lillebror ska bli lite våt!! Int för att ja brydde mig så mycket av att få lite vått hår. Det hörde till då på den tiden. Och borde höra ännu, men alla är så känsliga och lättkränkta nuförtiden och tål inte att bli lite våta.

Så hade vi hussa. Innan vi for till hussan så hörde man bara någon som sade typ: Muuuahahahaha!! Och så hällde han varmt vatten in genom tröjkragen åt mig så jag blev lite våt om magen.  En abi av alla, som man tyckte att var respektabelt stora då man var på åttan! :D

Sedan hade vi jumppa. Det var bara två som var på jumppan av någon anledning. Det var så att jumppalärarn Åjja var sjuk och de andra pinnade eller något, men jag och en såndän Timo gick ut till Sahara för att skrinna ensamma, tills vi gav upp efter en halvtimme och gick hem.

Delvis var "Jeltsin-eran" i mitt liv, dvs från att högis sluta juni 1993 till december 1999 en epok av en sorts "konstnärlig frihet" så att säga. Det var kaotiskt efter att högis sluta och man förstod att i livet måste man klara sig själv och så. men det var framtidstro på 90-talet. Man visste inte ännu vad som exakt skulle komma och hur livet exakt skulle bli. Man upplevde att alla dörrar stod öppna. Fast egentligen borde man ha, nu med facit i hand, gjort statskupp mot sitt eget jag redan sommaren 1996. Då skulle man ännu ha haft en chans att vända livet och vuxenlivet till att bli som det var tänkt att bli. Statskuppen kom, men lite för sent. (2000)

Statskuppen mot mig själv borde ha kommit tidigare, och jag borde ha gjort en "Chile-73" och Augusto Pinochet mot mig själv och ha varit hård som fan mot mig själv-kompromisslöst hård-och inte tagit studier etc med en klackspark som jag gjorde. Jag borde ha gjort en överraskande, sträng och kompromisslös statskupp mot mitt eget jag. och satt ett fast punktprogram hur och vad jag ska studera och när jag ska bli färdig och så. Samt hur jag ska ta konktakt med brudar och vilka brudar. Augusto Pinochet borde ha fungerat som rollmodell för mig. Nu blev ju Putin rollmodell för min lindrigare(än vad den borde ha varit) statskupp mot mitt eget jag år 2000. Och är det fortfarande.

En sånhär mot mitt eget jag som det såg ut då borde man faktiskt ha gjort! Jag borde verkligen ha mycket hårdhänt störtat mitt gamla jag och sedan förklarat undantagstillstånd -Martial law- för att ge plats åt mitt nya jag. Med andra ord, jag borde ha skärpt mig och "man up" och förvuxnat mig ordentligt, och med hård hand kastat ut de barnsliga och omogna aspekterna av min personlighet då. Och klätt mig bättre etc. etc. Det skulle ha hört till en punkt i ett revolutionärt punktprogram med förändringar hos mig själv, som jag skulle ha måsta genomföra på liv eller död. (Flygbombningen av presidentpalatset i Chile av Pinochet-trogna flygförband är en bra metafor för hur jag borde ha gjort statskupp mot mig själv och störtat mitt gamla jag): Alltså fan vad bra det symboliserar det som borde ha inträffat vad gäller min personlighet redan typ 1996. Det skulle realistiskt sätt ha varit i det sista valetets sista valet att förändra saker och ting medan jag ännu var purung.


Jag talar i metaforspråk och liknelser ibland. Nog förstår ni väl det? Detta är rent metaforspråk och liknelser och bör inte tolkas politiskt!! Det är inte fråga om att jag skulle sympatisera tex. med Pinochet utan ren symbolik. Förstår ni hur jag menar?

Nej, nu måste jag se på Salaiset Kansiot introt på youtube igen och bli sentimental och få vemodig 90-talsnostalgi! Det var på den tiden man såg på tv ännu aktivt och tom på amerikanska serier! The truth is out there!