Då Prikkeliina gick vilse/Ska vi fara ner ti Fannysgränd å göra hyss?

Jåå, Prikkeliina var ett barnprogram som kom på lördagsmornarna hösten 1981 och jag och syrran såg på det då. Det var ett barnprogram som visade målningar av vad som hände, medan en tant berättade om Prikkeliinas äventyr i målningarna. Hon kallades för prikkeliina, då hon hade en prick på kinden.

Det kunde vara jättespännande för en 4 åring ibland. Som te.x. då Prikkeliina och hennes kompis gick vilse och det började storma och åska.  Hon och hennes kompis var i en lada då det åskade som fan. Prikkeliina sade: Minä kuolen! och var orolig.  Sedan kom Prikkeliinas farsa förbi med bilen, och en bild visade en bil som kör i en storm och ösregn, medan kvinnorösten berättade typ: Prikkeliinan isä oikein TUUTTASI, että Prikkeliina ja hänen ystävänsä olisi kuullut. Men hon hörde inte.

Sedan bedarrade stormen och de gick på en gata och kände sig vilse. Så frågade Prikkeliina om vägen av en gammal tant med cykel. Sinä menet, blaablaablaablaa ja sitten menet blaablaablaablaa-blöbbeli-blaahan, täti selitti Prikkelliinalle.

Sedan kom det också andra barnprogram på lördags och söndagsmornana. Sedan såg vi på Estlands tv också. Det var ganska dålig bild, men den syntes. Men ljud hördes inte. Engång var det någo skämtprogram med hovnarrar där samt barnprogram och någon gobbe som spelade på piano minns jag. Då var ju Estland ännu ockuperat av Sovjetunionen, så det var mycket hemlighetsfullare då. Estland var typ slutet från omvärlden då. Tallinn lär ska ha varit trist då under den tiden. Gamla stan renoverades på nytt då dom blev självständiga. Nu är det knappt något som är så sovjetiskt där mera, even om Mustamäentori var rätt "sovjetiskt" till sin stil länge vad jag förstått.

Jååå, ja va i Tallinn april 2001. Så det börjar bli ett ordentligt bra tag sedan.

Engång då Prikkeliina var ute på äventyr, så hade dom hamnat upp på en lastbilslava då de hade gått dit i smyg och gobben som körde lastbilen inte märkte något. Det var en låda med äpplen på lavan och Prikkeliina blev hungrig och tog ett äppel. Sedan blev hon rädd för att hamna i fängelse, då hon stulit äpplet. Hon sade det sedan åt en tant då hon var så rädd för att hamna i fängelset för äpplets skull, så sade tanten: Ei lapset joudu vankilaan! Så sade syrran åt mig "Där hör du!" För pärona hade skrämt mig med fängelse om jag var olydig, men syrran skrattade alltid och sade att barn inte hamnar i fängelse.

Grannarna hade fest under veckoslutet. Vittu ändå, de var ute på balkongen då jag var ute på balkongen och en av grannarnas gäster hostade fullt och så flinade dom. Är det fan roligt? Jag kan ju inte veta om dom har corona. De verkar vara nonchalanta "kommer de så kommer de" typer. Och jag är verkligen inte sådan. Jag försöker undvika detta virus så långt som det bara går. Att junttin inte bryr sig är en sak, men jag vill inte ha det. Det är SARS och ingenting att leka med. Mässling skulle vara ok att få, men inte SARS. Folk är pisiliirut rädda för mässlingen, men det är rena barnleken jämfört med SARS. Mässling är egentligen naturens härdningsprocess åt barn och ingenting man borde vaccinera bort.

Ganska creepy faktiskt då man läst att coronan har pest-symptom. Bland annat har folk som varit sjuka rapporterat om en osläcklig törst. Oavsett hur mycket de än dricker så är de dödstörstiga. Och det är ett typiskt pest-symptom. Under 1300-talets pestpandermi digerdöden så finns det mycket historiska rapporter om just detta symptom. Och det sätter sig i lungorna som lungpest i värsta fall. Åtminstone från Iran har det rapporterats om att folk plötsligt blir så sjuka så de bara faller ner på backan då de är i typ någon lokal buss i Teheran eller något. Att det slår så snabbt till, och det rapporterades också under pest-epidemier från förrivärlden. Man kunde vara frisk på morgonen och död på kvällen. Pesten kunde mittiallt slå till under en tex. festmiddag då man åt, så kunde någon mittiallt bli så sjuk så han föll mot bordet så hans vinkrus bara välte vinet på bordduken och och åjjade sig, efter att ha varit frisk minuten innan.

 Men digerdöden var den värsta pestpandemin på århundraden. Den förra stora pestpandemin innan det var den justinianska pesten på 500-talet. Nästan ingen hade hört talas om den under 1300-talets Europa då pesten kom tillbaka. Pesten var borta från Europa under 800 år innan den återvände- och kanske återvänder den i form av digerdöden-det betyder att inga antibiotika eller vaccin hjälper, för 1300-talets pest och den som härjade som lokala epidemier efter den var antagligen en muterad form..som kan mutera igen. Om digerdöden som den var på 1300-talet skulle återvända, så skulle typ 2 miljoner finländare dö av pesten. Ty WHO och THL skulle bara lulla och försöka lugna ner befolkningen istället för att kväva pandemin i sin vagga...precis som den gjorde med coronan. Och precis som myndigheter i alla tider har gjort. Som myndigheterna i Stockholm också under pestutbrottet där på 1700-talet. Då försökte de också förringa och förneka efter bästa förmåga att pesten hade anlänt efter en paus på över 50 år. Det är just myndigheter som brukar bete sig så. Folket brukar veta, och myndigheterna brukar hemlighålla, förringa och sopa under mattan. Och i värsta fall anklagar myndigheterna de som vet för "fake-news" , som kinesiska myndigheter påstod att en läkare kom med, då han varnade oss för detta nya SARS-virus. Det är riktigt typiskt för myndigheter m.ao.

Kanske kommer pesten tillbaka år 2021. Kanske år 2121 eller 2343. Vi vet inte.

HAHAHAHAHA!!! Jag hade en romantisk vision om att jag och en brud flydde undan pesten under 1300-talet och levde i en isolerad stuga i skogen som 17..men vem vet..seriöst....det kanske är ett genetiskt minne av någon förfader som just gjorde så? Men så romantiskt som det är i en 17 årings fantasi skulle det knappast vara :D Mest stort besvär och möda och en gnällande kärring man skulle se dygnet runt skulle det vara, och mindre romantik, hehe.

Men å andra sidan..dylika pandemier är ett naturens vaccin mot civilisationen, så...

Jåå, ja drömde engång i slutet av 2012 efter att jag hade druckit en burk energidricka en morgon för att vakna men jag somnade ändå igen. Så bara bamade det till i farstun och då jag for dit och se så var där en blond brud i 30års åldern med sharlakansfeber. Jag blev att uuöööuu!! Vem e du? Hur kom du hit?? Hon ba såg på mig med sina febriga blå ögon, så vaknade jag på riktigt. Det var koffeinet som gav en så klar och stark drömupplevelse tror jag, för det var extra stark energidricka, en såndän "Cofain" somv fanns att köpa då.

Sedan drömde jag lite senare, några månader senare, att samma brud låg och såg på mig och hade ännu sharlakansfeber. Så hörde jag en röst från luften fast jag inte såg någon annan än kärringen, som frågade mig: E de heavy?

Jag kommer ihåg på 80-talet då vi brukade fara ner till Fannysgränd och göra hyss. Det blev liksom ett talesätt eller vad man ska säga, att man sku fara ner ti Fannysgränd och göra hyss. "Ska vi fara ner ti Fannysgränd å göra hyss?"

Engång for vi förbi en gammal Fiat som var parkerad där. Det var varken en 600 "Möukk" (Kuplafiat) eller en 127:a utan någon annan gammal Fiat modell som jag inte minns namnet på. Fiaten var ljusblå, det minns jag. Kompisen bara öppnade bildörren då vi for förbi den helt plötsligt och oväntat fast det var mitt på dagen. Jag utbrast Nej, va gör du? Så sprang vi skrattande därifrån. Ägaren måste ha blivit lite häpen då bildörren stod på vidgavel.

Så sade Lisbeth Palme enligt ett vittne då Palme skjöts. Hon sade antingen "Nej, va gör du?" Eller "Hjälp, va gör du?"

Så var det engång hösten 1988. Jag och två kompisar hade parkerat våra cyklar vid ändan av Fannysgränd, som är allmän gränd. Vi for upp till "kollan" ovanför då vi såg att en röd kuplafolkkare kommer upp längs med gränden. Det är en kille i 20-årsåldern som kör och en kärring med glasare, också i 20-årsåldern, sitter bredvid honom. Killen kommer ut. Mittiallt ser jag att han tar i kompisens cykel. Så kastade han alla 3 cyklar hårdhänt i braklet så dom bara flög längs luften. Så mumlade han något att detta inte är någon cykelparkering. Kärringen med glasare bara satt inne i folkkarn och såg dum ut.

Så parkerade han folkkaren där och de for till huset bredvid. Jag blev ju arg och kompisarna. Kompisens växel gick sönder på hans BMX-cykel. Jag tänkte att man borde hämnas på något sätt och frågade om vi inte kan fara ner till kompisens fafas garage, så kanske jag kan hitta något att kasta på folkkarn.

Sagt och gjort, vi for till kompisens fafas garage. Kompisens fafa bodde alldeles intill. Jag hittade en gammal trasa som jag dränkte in med olja. Sedan cyklade jag till folkkarn och kastade den oljedränkta trasan på dess vindruta så det bara sade PLÄTS! Och den blev kvar där och jag cyklade skrattande iväg. Haha, rätt åt honom, då han kastade våra cyklar.

Så rullade vi en stor roskis med hjul några meter och satte den tillbaka på fel ställe, tog ut två roskispåsar från den och satt dem mitt på vägen. Så blir vi kvar där en liten stund ett steg ifrån. Så kommer det en mörkhårig lite knubbig kvinna ut från ett av husena och sätter påsana tillbaka och roskisen i rätt köl. Så vände hon sig om och stirrade på oss i 2-3 sekunder utan att ropa något mot vårt håll (vi var kanske 20-30 meter ifrån), men hon gav en sådan blick mot oss, att man förstod att hon visste att det var vi som hade gjort det. Kroppsspråk kan säga mer än tusen ord. Vi fnittrade bara.

Jåå, hon såg lite japansk ut den kvinnan fast hon nog var finsk. Men hon hade lite liksom japanskt formade ögon och så tycker jag.

Och så minns jag då det var ett par ongar som bodde i ett hus i Fannysgränd som vi kallade för "pikkukakarat".Dom hade deras lekrumsfönster mot gatan, även ytterdörren. Det var vid korsningen av Fannysgränd och en annan gata. Vi jäbbade åt ongarna fullt då som såg ut från fönstret. Så kom deras storsyrra, som kanske var en 14-15, och bara drog ner rullgardinen i rummet. Kompisen blev helt att AaAAARRGhh, BUUAAAA!!! Och sprang och slog på deras ytterdörr fullt med knytnävan. Så frågade jag typ att Vafan håller du på me?!  Då det kom så överraskande.Så sprang vi skrattandes bara iväg därifrån fullt.

Jag minns engång i tvåan så var jag uppe i musasalen då vi hade musalektion då. Musasalen var uppe i högsta våningen då jag gick i lågis, ända från ettan till sexan. Vi sjöng någo tråkig barnmusik och en såndän Elvi, B-klassens lärare var också med, då vi hade musa tillsamans med B-klassen. Jag skulle minnas att det var med Bettan och Elvi vi hade musa. Bettan var den andra läraren vi hade förutom Gunnel i ettan och tvåan, och vi hade iaf musa med henne. Vi hade faktist musa med Bettan ända fram till sexan.

Elvi stod framme vid katedern och hade någo maracassar eller någo liknande som hon höll rytmen med medan vi sjöng någon barnslig barnmusik. Jag hade så tråkigt så jag började dagdrömma om att det sku vara bra om det sku börja brinna i skolan.. så tänkte jag att hur månne det sku gå till?

Så tänkte jag att det skulle finnas någon barnsång vid namn "Tändsticks-Kalle" och det skulle ingå att man rasslar med en tändsticksask som instrument i den sången--och så skulle det ingå att man också skulle sätta eld på en tändsticka. Sedan skulle Elvi göra det.. stå där framma och skaka om en tändsticksask som ett instrument, medan hon skulle sjunga: Stick, stick-tändstickskalle, stick, stick-tändstickskalle...

Sedan skulle hon tända en tändsticka, vifta med tändstickan och tappa den och det skulle börja brinna, och vi skulle alla hamna att springa ut ur skolan Sådana fantasier hade jag i min tristess.

Jååå, ja kom ihåg då det var brandövning i lågis våren 1989. Fast redan hösten 1988 så hörde vi att det sku bli övning i någt skede under våran årskurs gång. Vi gjorde en "proto-övning" hösten 1988 och sprang ut ur klassrummet ut på skolgården, men det var bara våran klass som gjorde det. Åtminstone gjorde inte alla klasser det på engång. Jag minns att vi ongar skrek fullt och glatt då vi sprang ut och en snäll städerska var och städade i korridoren. Det var en snäll tant som engång bjöd en blå Belmont var åt två kaverin då vi var på åttan. (hon städade i högis också)

Det var något utöver det vanliga och Kerstin hade gett oss tilåtelse att vi får skrika som om det vore brand på riktigt typ. Det var kul.

Sedan var det april-maj 1989 en dag då det skulle vara brandövning på riktigt. Men det kom inte alls överraskande, som det egentligen borde ha kommit, utan det hade ryktats väldigt vilt i hela skolan att i dag är det brandövningsdag-fast ingen hade direkt bekräftat det heller. Dessutom stod det en brandbil ute på backan i skolan hela dagen-så rätt enkelt är det då att dra slutsatser, även för lågisongar-speciellt de som var lågisongar i de högre klasserna. Jag var på femman då.

Så vi satt med skorna på och redo att springa ut. Sedan hörde vi snart brandsignalen-skolklockan ringde 3 korta ringningar. Vi ongar sprang ut i korridoren och jag var på väg först att springa åt höger ner mot stora dörren, men vi såg att det kom röd rök från just det hållet, så vi vände och sprang nerför trapporna och förbi matsalen mot lilla dörren.

Sedan var vi ute på skolgården och såg hur illröd typ teater-rök sipprade upp framför stora dörren. Några få hade även tagit sig ut den vägen. Skyliften "räddade" några elever och lärare från lärarrummet. Antagligen var det på förhand menat att just dom sku bli "räddade" med liftbilen.

Brandmästaren förklarade sedan för de få som kom ut via stora dörren, där all teater-rök sipprade ut att röken e helt ofarlig, men den e kanske inte så hälsosam. Sedan höll han ett kort tal för oss ongar och vi var alla nöjda. Det hade vart riktigt spännande.

Jåå, just i femman hade man börjat tycka att sådant som "pubertet" var spännande men även lite skämmande så att säga. Man tyckte att det var fascinerande att man sku bli stor och komma i puberteten :D men även som sagt lite skrämmande och skämmigt..jag är knappast den ända lort som tänkte just så då jag var på femman och sexan. Just sådant som "Kondom" och liknande ord var jätteroliga men fascinerande på samma gång. Men så har det nog varit i alla tider det funnits kondomer, att lortar i 12-årsåldern tycker det är fascinerande och kul.

Ack, skulle man ha förstått att en pubertets-spoling också är blott ett barn! Även om ett litet större barn. Men det fattade man inte. Man tyckte att dom var stora. Man längtade faktiskt inte att bli fullvuxen då man var i femman och sexan, utan ville bli en tuff högispojke på 14-16, LOL! Man härmade sådana och hörde man att något högisglin sade på ett visst sätt ute på gatan, så memorerade jag det om jag tyckte att det lät bra, för att säga det i skolan vid nåt passande tillfälle :D

På tal om 1989 ännu så var vi första maj 1989 hos ett par familjebekanta här i byn. Vi satt ute i deras trädgård och åt gått och så. Så var där några andra ongar, b.l.a. en pojke från tvåan som jag inte hade känt från förut. Men vi började leka leken 10 pinnar på ett bräde där och andra gårdslekar och hade kul.

Sedan vinkade han åt mig i skolgården, så undrade jag först att hur känner du mig, då jag inte hiffade att det var han. Så sade han: kommer du int ihåg då vi lekte? Så sade jag: Aijjaa! Har varken sett honom ofta eller talat med honom en enda gång efter det..men jag minns hur jag filosoferade över hur tiden går då jag var i affes en lördagskväll september 2000 och jag sitter i samma bord som han och några andra. (Man kunde hamna att sitta lite vartsomhelst i affes, som krogar i regel antar jag) Han sitter alldeles framför mig vid bordets andra sida och drar i sig två salmare och tar en huikka av ett ölstop direkt efter, och fiskar upp en mjuk röd Marlboro-ask från sin flanellskjortas bröstficka och tänder en.

Jag tänkte för mig själv att: Tänka sig! För en tid sedan var han en oskyldig lort, och nu sitter han i affes å dokar å röker! Tänka sig, så tiden går!!! 

Och tänka sig, att detta också är nästan 20 år sedan!! Nu är han förmodligen en trygg familjefar, som inte springer på krogar mera. Säkert gift och hus också.. kanske han slutat röka och använder inte alkohol lika mycket mera.. Det känns så konstigt på nåt vis. Kind och vemodigt. Som Mortiis-låten Everyone leaves.

År 2000 var helt ok att vara i affes. Man hade hösten 2000 börjat fara till affes med kompisar som inte hade velat fara dit på länge, samt andra kompisar som fått ålder då. Det kändes som en "Affes-rennäsans" för mig personligen. Jag var i affes 95-97 men sedan slutade jag att fara dit på några år. Så man kände sig som en "normal" ung människa då man som 23 hösten 2000 började fara till affes under veckosluten igen, efter att inte hade varit där på länge desto mera, haha. SÅ speciellt var det verkligen inte att fara ut på krog, men man hade manipulerat sig själv till att tro att det var mer fantastiskt än det var. Och SÅ vuxen och mogen var jag verkligen inte som 23!!!! Hell, ja såg ju ut som 18. E de så underligt att int jämnåriga brudar då tog en på allvar? Men NU sku ja int ha nå emot en 23-årig brud! ;-) Int då heller dock.

Och från hösten 2000 har låten "It's my life" av Bon Jovi för evigt bränt sig fast i mitt huvud. :P Det är helt enkelt en Höst-2000 låt. Den brukade spela i affes då just under min ungdomstider hösten 2000. FAAAAN vad man känner sig gammal!!!! Gissa hur gammal någon 43-åring sku i mina ögon ha vart år 2000 om han skulle ha minnats hur han dansade till Supertramp-hitten "Logical song" i typ Gropen hösten 1980!!!! Affes och It's my life låten och år 2000 kan jämföras med det för en nutida 23-åring. :P

Då kändes det som om man höll på att bli vuxen "på riktigt" att man var i vuxenlivets begynnelse och snart skulle fara ut i arbetslivet och kanske bilda familj och så.. det var en sån fiilis. Men så blev det nu inte, men som man sår får man skörda. Och skulle det ha vart roligt att levt ett sådant liv? Vad skulle meningen ha varit i det, förutom den rent biologiska att föra sina gener vidare? "Tomheten bakom varje ting" eller något sådant, som buddhisterna säger. Menandes kanske det oskapade, det urprungliga urtillståndet bakom varje kosmisk illusion?

Hur vittu kan det redan snart vara 20 år sedan!? Man blir nästan galen då man tänker på det!  Det känns liksom så konstigt. Tidsglappet mellan 1980 och 2000 kändes som en evigheters evighet. Tidsglappet mellan 2000 och 2020 känns mycket kortare. Och förvånansvärt litet har världen, kulturen och politiken ändrat sig, om man jämför tidsglappet mellan 1980 och 2000, då världen förändrade sig på ett helt annat sätt. Bara gatubilden har ändrat sig väldigt lite mellan 2000 och 2020 jämfört hur det förändrade sig mellan 1980 och 2000.. så vi lever i en stagnationens tidsålder.

Hahah! På tal om "Tänka sig!" Så drömde jag i fyran en lördagsmorgon att en från min klass sade såhär: Tänka sig! Jag såg en magmask-mamma gå förbi skolan med sina magmask-ungar! Dom for förbi skolan uppe på Nabogatan alltså.

Det om det. Nu tror de att det är Skandiamannen som mördade Palme. Jag tror personligen att han var med i konspirationen kanske på något sätt, eller visste om det..men jag har svårt att tro att det är han som sku ha varit mördaren.. Dom hade INGA tekniska bevis.. men för mig var det inte oväntat alls...