Dendä drömmen(?) 1993 om att kompisens mommo nästan körde på en ongi med sin kuplafolkkare

Alltså jag mindes nu bara mittiallt en sak från sommaren 1993. Och den saken är den, att jag mindes sedan några dagar juli 1993 att jag och en kompis var hos en tredje kompis en kväll och vi samtalade. Kompisen vi var hos berättade, minns jag iaf, att hans mommo, då hon bodde i huvudstadsregionen, hade en kuplafolkkare, och att hon engång körde med kuplan intill några höghus, så kom det en ongi mittiallt ut på vägin och kompisens mommo blev liksom till sig och andades in liksom ljudligt: ÅÅÅÅHHH!!! Som speciellt kvinnor gör då dom blir förskräckta. Och tvärbromsade med sin kupla ögonblicket efter, och ongin klarade sig med blotta förskräckelsen men började gråta själv av förskräckelse.

Hon vågade inte själv köra på ett tag sedan. Sedan då hon flyttade till Karis så körde hon omkring med en liten grön FIAT 127. (på riktigt då alltså)

Så mindes jag. Men några dagar senare då vi cyklade med kompisen så skrattade jag till och frågade att minns du dedär om vår kompis mommo och då hon nästan tänkt köra på en ongi me sin kupla? Så hade kompisen inget minne alls av det, och jag va ba liksom: Va? Har du glömt de redan? Han berätta ju det häromkvällen då vi var hos hans! Men han hade inte det blekaste minne av det. Jag tyckte att det var lite konstigt, men tänkte inte desto mera på det.

Sedan frågade jag den andra kompisen också att du berätta ju att din mommo engång nästan tänkt köra på en ongi me sin kupla? Men han förnekade att han berättat något sådant, och han förnekade även det, att hans mommo någongång ägt en kuplafolkkare, samt att hon nästan tänkte köra på en ongi engång förnekade han också. Jag var helt förvirrad att typ; Kan jag ha drömt?! Tänkte jag för mig själv och typ skrapade mig i huvudet

Jag förstod ingenting, det var ju ett klart minne jag hade-att kompisen hade berättat så om sin mommo. Kan jag ha drömt, och sett det sedan som ett äkta minne som faktiskt hade hänt? Det är isåfall första gången jag blandar samman dröm och verklighet. Sådant kan ske, antar jag. Konstigt var det i vilka fall som helst. För jag hade ett kristallklart minne att kompisen hade berättat just så, och att den andra kompisen var med och hörde det, men de bara undrade vad fan jag svamlade om då jag talade om det lite senare. Så jag måste väl ha drömt..det är den enda logiska förklaringen. Även om det kändes som ett äkta färskt minne, som hänt på riktigt och inte i drömmen.

Nå iaf sedan i början av september så var jag uppe i Tallmo en vardagskväll hos en kompis. En annan kompis var också hos hans och vi hade en mankka och c-kassett som vi bandade in roliga saker med. Kompisen såg på rally från videon på samma gång så tänkte vi att vi ska banda in hur man kan tänka sig att det hördes då kompisens mommo nästan körde på en ongi med sin kupla.

Så vi satte kassetten och snurra efter att vi valt ut en scen från rallyn som man skulle ha tänkte sig att skulle ha låtit då kompisens mommos folkkare först gasade litet och sedan tvärbromsade. Det var alltså i clippet en bil som gasar lite först och sedan tvärbromsar. Och ögonblicket innan rallybilen tvärbromsade så andades jag förskräckt inåt ÅÅÅHHH!!!! Så som kompisens mommo hade gjort i drömmen, eller som jag fick höra i drömmen att hon hade gjort. Allt bandade vi in.

Sedan då vi hörde på kassetten så började vi alla skratta då jag sade ÅÅÅÅHHH!!! Och rallybilen i tvn tvärbromsade sekunden efter (allt blev bandat in på kassetten) Det lät liksom över förväntningarna bra och autentiskt liksom! Riktigt som man sku ha tänkt sig om det sku ha hänt på riktigt!

Jåå, det finns en skiva av grind-bandet O.L.D. som heter Old Lady Drivers. Skivfodralet är en målning på en gammal tant som kör en rotiger kuplafolkkare. Jag tänkte nästan köpa skivan november 1993 ,då jag var i hesa och köpa skivor, bara för fodralets skull, då jag tänkte på dendär juttun ovan, då jag associerade det till juttun med kompisens mommos fiktiva kuplafolkkare jag då tydligen drömt om-men lät bli att göra det-då grindcore inte var min grej då och inte nu heller.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg en jappe med Pestilence-skjorta som jag såg i ett hotell i Kuopio i slutet av juni 1994 då vi var med pärona och syrran på semesterresa uppe i Norra karelen och Savolax. Det var kväll och vi hade just kommit till ett stort hotell i stan. Då vi gick uppför trapporna i trappuppgången så var det en stadig dubbeldörr av glas i varje avsats, där det var en rad med rum bakom glasdörren. Bakom den ena våningens dubbeldörr så hörde jag inte, för det var en så tät och stadig dörr, men jag såg en städerska med någo städ-don utanför en dörr till ett hotellrum som var uppe, samt någon jappe kanske i min ålder med Pestilence- t-skjorta som är där och tycks kavera med städerskan. Jag fick intrycket att det var en sommarjobbare eller något. Jag såg bara hans ryggtavla och såg då att han hade en Pestilence-skjorta på sig. Jag tyckte att det var coolt. Deathmetal liksom. Det var i den åldern man även tyckte sig vara "cool" om man kände till någo specifika band eller lyssnande på någon specifik musik. Nuförtiden är det varken coolt eller icke-coolt, man bara lyssnar vad man lyssnar på utan att göra någon ego-grej av det...och så har det varit i 20+ år. Inte är man ju någon tonåring mera, även om jag bra förstår att sådant är coolt för en 17-åring som letar efter sin identitet och vill visa att han inte är någon liten nörd-ongi eller sen i utvecklingen-separe som lyssnar på SAUKKI JA PIKKUORAVAT istället för på nå coolt, som Pestilence t.ex. ☺

Klart att jag diggade på det jag lyssnade på även då, men det var också en ego-grej i den åldern, onekligen. Man trodde att det var något sorts alibi över att inte vara en okarismatisk nörd om man kände till och lyssande "coola" band, haha. Lite sådant var det onekligen också som tonåring, hur nolot det än kan kännas att medge det nu. Och helt logisk tanke i sig, för opersonliga och okarismatiska "Pikku-Kakkonen nördar" brukar inte känna till och än mindre lyssna på coola band i den åldern. Som det var en nörd i sjuan, som inte ens visste om vad Halli-Disco var för något!! 😲 Inte var jag heller där i sjuan, men nu fan visste jag vad Halli-Disco var nog!!

Nåja, det hade nog inte något att göra med coola band, men ett exempel av hur man tänker som tonåring, och hur man tycker att okarismatiska nördar är intill irritation löjliga i den åldern.

Men jag diggade aldrig nåt band enbart för att det sku ha varit "coolt" för att någon sade att det var det. Jag låtsades aldrig digga något band för att det var "coolt" utan diggade det jag diggade helt från hjärtat. Haha, kom att tänka på en som bara låtsades digga b.l.a Dissection men int diggade det på riktigt sommarn 1995, bara för att han trodde det var "coolt". Det har jag aldrig förstått mig på, att man låtsas digga något band för att det är "coolt" Ok, nu tänkte jag stundvis i coolhets-faktorer om band i tonåren-men som sagt, jag diggade dessa band också. Från hjärtat. Och det var inte sådant poseri som om jag skulle tvinga mig själv till att tycka om band eller musikstil som jag egentligen inte tycker om-vilket tycks vara rätt allmänt hos tonåringar som vill vara coola. Eller var då iaf. Ungdomskulturen bland tonåringar har förändrat sig så mycket sedan jag var tonåring.

Sedan satt vi uppe i hotellrummet med en dubbelsäng för pärona och varsin extra-säng för mig och syrran, det kändes lite klaustrofobiskt, men inte så paha. Jag satte på tvn en stund medan pärona och syrran talade med sitt där. Jag såg litet på text-tv. På ungdomssidan i teksti-tv dit ungdomarna skrev in inlägg. Minns att någon skrev att Olen 15-vuotias tyttö ja blablaablaa.. menen joskus ulos ryyppäämään, ihan niin kuin kaikki muutkin.

Och jag tänkte att I hear you girl! Att man nog ska dricka lite alkohol ibland om man inte vill vara en sen i utvecklingen stackare eller något annat liknande. Föräldrarna är gammalmodiga och förstår ingenting! Tänkte jag. Jag tänkte att de förstår inte, att de grabbar som är populära och får flickvänner i den åldern jag var i då, nog super. Och om flickor kunde supa, så nog i helvete skulle jag då också supa!! Tänkte jag avundsjukt på de populära som var ute och festade och fick enkelt tag på alkohol.

Fast jag var ganska snäll i den åldern. Sällan fick man tag på alkohol, men då man fick så var man så ivrig så man nästan flög upp i taket av att ha fått tag på 5 flaskor Lapin Kulta, som på Karisnattn 1994 då jag drack Lapin Kulta i smyg och lyssnade på Paradise Lost i mitt rum innan jag for till Karisnattn och sii och blev full av fyra å en halv öl då jag var så ovan med alkohol, haha. Jag gjorde uppror mot ödet typ, för JAG VILLE OCKSÅ VARA COOL och dricka alkohol!! Och gick yrt mot centrum med sista ölen i handen med Deicide-skjortan på mig och Marlboro-asken i byxfickan. Just då kände jag mig faktiskt full å rento typ Öööh, vafan...här hoppar inga halta löss, hahahaha!!! Och kände mig som någon "cool deathmetal-dude". LOL!

Fast jag inte hörde till de populära och coola då fast jag ville vara mycket coolare än jag var. Ett rätt vanligt tonårsproblem, hehe. Skulle jag ha haft facitet i min hand då, så skulle jag inte ha jämfört så mycket mig själv med andra och inte ha tagit mitt ego på så stort jävla allvar.

Men jag upplevde att typ ödet gjorde allt för att jag sku förbli opopulär och "snäll" som inte drack alkohol eller var liksom det jag ville vara "på riktigt" , och jag försökte göra mitt bästa för att revoltera mot ödet och den roll ödet försatt mig i. Typ så kände jag det då. Nu förstår jag ju hur sjuttons barnsligt man tänkte då, och att man var avis på "de populära" åtminstone på det sättet, att de fick typ supa och ha sex, men visa mig den tonåring som inte på något sätt är barnslig!

Och inte är det nu något att vara avis om i den åldern. De flesta som är 16-17 och festar och knullar runt är sådana som "mår dåligt" som det heter i tantigt språk-samt är mainstream-människor utan några djupare funderingar alls. Knappast så coolt när allt kommer omkring, fast de förall del har mera karisma än "Pikku-kakkonen nördar" Samt blir bara tråkiga ekorrhjulsmänniskor efter 25. Men det hiffar man inte då man själv är 17. Liksom ytan är allt-människor. Som är neurotiker som springer ifrån elden, istället för springa emot den, som hästarna i prärien gör då det är gräsbrand. Metaforiskt menat. De springer inte in rakt mot elden och låter sig renas av Lokis flammor precis, utan är sådana som flyr...intill neuros. Istället för att söka gnosis i flammorna, så att säga. Istället för att se sanningen i vitögat, hur obarmhärtig och politiskt inkorrekt den än må vara.

En mycket bra metafor som jag läste engång och som passar hand i hanske är att om det är åskväder, så är Loke blixten, medan mullret är Tor som kastar sin hammare efter Loke och att det är hammaren som mullrar. Givetvis metaforiskt. Ingen har någonsin i historien varit så dum så den har trott på att det är fysiska konkreta gobbar, som är gudar, det är fråga om, som kristna vill få oss att tro, för att göra narr av vår forna sed och se till att ingen blir intresserad av den "på riktigt". Och tyvärr har fått de flesta nutidsmänniskor att tro, då nutidsmänniskan inte i allmänhet förstår sig på symbolik och metaforer. De tar allt väldigt bokstavligt i regel. Det är inte bara fråga om kristendomen som har ställt till det, men dagens materialistiska människa är också sådan, att dom inte förstår sig på metaforspråk.

Som jag brukar säga som jämförelse: Har jag skitun och jag säger att det känns som om att jag skulle ha en tvättmaskin i min mage, så menar jag inte helt konkret att jag har en tvättmaskin i den, men jag menar det metaforiskt, att det känns så. Samma sak är det med mytologi. Det är kind of drömspråk, som inte bör tolkas bokstavligt.

Eller om jag säger att Pioneer och Voyager sounderna är "rymdens flaskpost" då de har budskap med sig till en eventuell främmande civilisation-så menar jag inte bokstavligt att det är så. Jag är fullt medveten om hur oerhörd liten chans, näst intill 0 det är, att någon eventuell främmande civilisation hittar dem-men jag kan ändå säga rent symboliskt att det är "rymdens flaskpost". Det är sällsamt många människor som inte förstår sig på symbol och metaforspråk, utan tar allt väldigt bokstavligt och konkret.. Man måste förklara åt dom så lugnt, tålamodigt,  klart och tydligt som möjligt hur man menar som om att de vore små barn. Helt enkelt vara dadda åt dom återigen.

Sedan om man tycker att "rymdens flaskpost" är en passande metafor för rymdsonderna eller inte är ju mera än fråga om smak och tycke och vilken sorts semantik man föredrar att använda sig av. Men jag tycker att det är en bra metafor.

Många vill glömma sina tonår bäst det går, men jag tycker det är intressant att leva in sig i hur man tänkte då, och sedan se det och analysera det ur ett fullvuxet perspektiv. Nu skulle jag t.e.x. tycka att det är härdande och ärofullt att vara oskuld så länge det går, och inte något som är nolot att vara och som med varje medel bör "rättas till". Och att man inte behöver vara kristen eller tråkig moralgök p.g.a det heller. Varför är det så viktigt förresten? Antar att det är typ "rockstjärnor"  "popstjärnor"och "filmstjärnor" som gjorde det så viktigt för efterkrigstida-generationens tonåringar detta med att sexdebutera så fort som möjligt, för att man ser det som någon sorts alibi över att man är cool och accepterad och karismatisk och populär och inte minst "normal", om man haft sex. Som tonåring tänker man så.

Lite sinnlig självkontroll skadar inte, tvärtom. Man behöver inte nihilistiskt kasta sig mot och vräka i varje njutning. Hårt arbete mår kropp och själ mycket bättre av än att doka och hålla på med en-natssjuttun med kvinnfolk.  Men visst, balans i allt dock. Och visst, jag kan förstå att man tänker så om man är ungdom och inte färdigutvecklad. Det är ju logiskt, då det trots allt är de berömda och karismatiska ungdomarna som brukar ha sex, och inte nynnyna och mamisarna och "sena i utvecklingen" separna. Inte de ungdomarna som sitter med propellermössa på huvudet och äter chips, dricker limu och ser på Pikku Kakkonen, medan alla normala ungdomar, de som har ett helt normalt liv med villa, volvo, vovve och familj framför sig, är ute och super, knarkar och knullar. Så det är ju kakspiippuinen juttu också.

Nu får folk göra va fan dom vill för mig. Jag säger bara att självkontroll gör en härdad och man utvecklar sig som människa mycket bättre. Sådana som inte har någon självkontroll alls, brukar vara missbrukare och folk med psykiska problem. Att de är storkonsumtionister av porr, nikotin och alkohl och cannabis kan jag förstå. Men folk utan dessa problem borde sträva mot Självkontroll. Med det menar jag inte att man inte skulle få njuta något alls, men med måtta. Man gör dock gott i att lämna bort porren. Man borde alltid sträva till att hitta en kärring istället. Det är naturligt. Porr är onaturligt och ger en avig bild av den nakna kroppen och människans sexualitet. Och man kan ju fråga sig varför främst män med psykiska problem är ofta storkonsumtionister av porr? Jo, för att de inte har någon självkontroll alls och tänker bara "JAG! JAG! JAG!" Allt kretsar kring deras egna illusionära egon, och de vräker i sig alkohol och cigaretter och sitter och runkar med tallriksstora ögon varje kväll framför porr. Liksom lowlife meininki bigtime om ni frågar min åsikt. Jag har heller ingen kärring, men aldrig skulle jag hålla på sådär för det-inte minst för min egen äras skull, skulle jag aldrig göra så. Det är just sådana som brudar kallar för "creepy guys".

Jag vet att det inte är politiskt korrekt att säga det, att främst sådana med psykiska problem gör så, men så är det ju!Jag konstaterar bara faktum. Som Loke gjorde enligt Loketrätan, så säger jag också hur saker och ting är på riktigt. istället för att vara finkänslig. Och tro mig, jag har nog sett tillräckligt med folk som har psykiska problem här i byn, så jag har nog bildat mig en ärlig uppfattning om det själv. Så är det bara.

Sex är inte "coolt" men det är naturligt. Som tonåring är coolhetsfaktorn även där. Sku man bara ha förstått över hurdana ytliga saker man var avis av då den tiden.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg ett minne från sexan höstterminen 1989. Och det minnet var det, att det var en såndän Robbe som sa åt mig såhär; Hej *****(mitt namn), säg såhär: Uöööööää, ja e CP! Och gestikulerade som en separe och sade det i ett cp-aktigt tonläge. Hahaha, varför skulle jag ha sagt så?! Men det är typisk för en ongi i sexan att komma me någo såntdär, och i högis också för all del.

På ett sätt kändes det ju givetvis bättre då man växt lite till sig, men på samma gång var det lite mer förväntansfullt ju yngre man var. Så det är kakspiippuinen juttu detdär att växa upp. Ännu år 2001 så tänkte man att det var häftigt att bli fullvuxen och att det är stor juttu om kaverin har bil, kämppä stadigtvarande jobb å keikkor. Det kändes liksom fräscht och flashigt att bli vuxen på riktigt. Trodde man.

Men iaf. So what? Det är bara normalt gråblekt ekorrhjulsliv som folk har, märkte man snart. Det kändes bara flashigt i början då man är 24-25. Det är ju normaltillstånd i en vuxen människas liv, och inte något som är häftigt. Men det kändes häftigt som 24 dock. Inte att det var coolt, men det kändes häftigt att muka bli vuxen på riktigt, som jag trodde. För det första är 24 så ungt och naivt..man har inte hunnit bli cynisk och härdad då ännu..och för det andra så såg jag ut som 18 då ändå, så... men visst, en brud som är cirka 22-25 är ju i den vackraste åldern tycker jag. Någon annan tycker kanske att en 100-årig mommo är vackrast, så det är helt smak och tycke det vad man tycker är vackrast.

Kawasakin tauti. Det är en allvarlig sjukdom som barn kan få men är sällsynt. Speciellt barn har fått Kawasakin tauti som följdsjukdom efter Covid-19.  Det låter liksom kusligt. Jag har hört namnet förut och det ger associationer av att en gobbe med hjälm och motskardräkt på kommer med en Kawasaki motskare och ger en sjukdom med feber och nippor åt ongarna. En farlig och besvärlig sjukdom. Typ som att gobben skulle ha Kawasakin tauti med sig då han kommer med motskaren, i motskarens fack, och ska ge smitta åt ongarna.Sådant intryck ger det liksom då man tänker på namnet. På feber, röda nippor, allvarlig sjuka och gobben med Kawasaki-motskaren som har hämtat Kawasakin tauti åt barnet.

Ännu förstår jag inte varför det är många som inte tar detta virus på allvar. Det kan vara ett kinesiskt bio-vapen. Det är ingen leksak.

Nåja, jag tar det på allvar och rätt så. Fast det är ändå smått roligt att man hör folks kommentarer, som att det var en kompis som sade appropå risken för Corona-smitta att "Lika gärna kan man tappa kukin i en pissoar i Borgbacken då man ska pissa, å få Syfilis!" Hahahah, vartifrån får folk allt ifrån?!

Jåå, det finns en såndän övergiven järnvägstunnel mot Pojo-hållet i Skuru heter väl platsen. Jag var där på jobb sommaren 2010 nu och då, då jag jobbade som naturvårdare för tillfället. Första juni 2010 var första gången vi for dit och jag blev direkt fascinerad av den och tyckte att det är en psykedelisk plats i gömman i naturen. Jag var i tunnelns ena ända då. Så gick jag ju såklart igenom den och det var hur stil som helst. Det påminde om en dröm jag drömde 1981 att det började växa fullt med gröna kullar i lekrummet och det ledde mörka tunnlar och grottor till roliga platser. Så kom morsan hem från jobbet i drömmen (Det var lördag och hon hade lördagstur i drömmen) Och såg riktigt jättehäpen ut då jag och farsan och syrran levde om bland de gröna kullana som växt i lekrummet. Det var en rolig dröm! Och jag blev påmind om den drömmen då jag gick in i tunneln då för 10 år sen. Jag gjorde det flera gånger sommaren 2010. Gick igenom tunneln bara för att det var så psykedeliskt!

Dit borde man gå igen på utfärd. Kanske i början av juni 2021 då det är elva år sedan senast man varit där. Det sku vara passligt nostalgiskt. Man sku riktigt kunna satsa att fara dit på picknick. Men pandemin måste ha nog klingat av då isåfall. Då man vet hur oförsiktiga folk är så säger det bara VIPS! och så har dom fått smitta. Då folk springer omkring i allehanda butiker i hesa å bryr sig inte ens om att tvätta sina händer eller hålla avstånd och åker t.om. tåg.  Så det tar jag i beräkning. Jag är mycket försiktig med att träffa människor i dessa tider, och har inte varit hos någon och inte bjudit någon till mitt sedan januari. Jag åka tåg i dessa pandemitider? Helt Omöjligt! Ty jag tar detta på allvar, till skillnad från många andra. Om man är försiktig så kan man mycket väl undvika att bli smittad. Tänker man "kommer det så kommer det" och inte vidtar försiktighetsåtgärder, så är risken mycket större att det kommer.

Jag har ju ni vid pandemitider den fördelen att jag jobbar distans och inte har en kärring som springer omkring och träffar väninnor och skvallrar så man får vara nojig över att hon en vacker dag hämtar hem corona. Samt att pärona ju är 70+ och dom beställer hem mat från butiken och beställer åt mig på samma gång så jag int behöver gå till butiken, utan till pärona efter vad jag köpt. Mot betalning, givetvis. Jag tänker försöka undvika att gå till butiken tills jag hör "faran över"-signalen, så att säga. Och faran är inte över ännu, fast det lugnat ner sig åtminstone för tillfället. Och om jag måste fara så har jag funderat på att köpa en gasnaamare från nätet. Har dock inte hittat någon passlig och tillförlitlig ännu.

Så minns jag en dröm jag drömde som liten. Och den drömmen gick ut på att det vid den gamla trappan till Karis centrum från bron som fanns förrivärlden innan dom lagade nya bron och så. Att det bredvid den också fanns en hiss som man kunde fara upp och ner med. Jag kom från centrumhållet med morsan och mommo. Morsan frågade att ska vi ta hissen eller trapporna? Så sade mommo att vi kan nog lika bra ta trapporna! Så sade jag att nä, ja vill fara me hissen!! Men dom lyssnade inte på mig, dom bara gick uppför trapporna utan att säga ett ord. Jag ställde mig att stå framför dom och ropade trots-åldersaktigt och med lipen i halsen: Nej, ja vill fara me hiiiiIIIIIIIIIISSen!

Men dom fortsatte bara att gå rakt uppför trapporna utan att säga ett ord. Tills jag vaknade och var arg på dom båda ännu då jag vaknade, LOL!

Jååå, 1.7.1990 var jag och morsan och farsan och syrran och två kusiner i Sveaborg på utfärd. Det var en solig och varm dag och det var roligt. Jag såg 2 skinheaddar och en skinhead-brud på färjan till Sveaborg. Dom hade alla 3 gröna pilotrockar och skinhead-brudn var bara hälften skini och andra hälften had hon vanligt halvlångt och lockigt kärringhår. Intresserad som man var av olika subkulturella fenomen, som en 13-åring kan vara,  så betraktade jag dom och tänkte att det där måste vara skinin!

Så hade någon skrivit "Venom" och "Deutschland Hooligans" med gul sprayfärg på en gammal dörr till ruinerna i Sveaborg. Det minns jag.

Så var det en som frågade mig och mina kusiner och syrran Onx teillä rööki?  Det verkade som om han hade suttit i terassen och druckit lite mycket öl. Hans kompis sade bara åt honom; Noi on liian nuoria!

Jag hade en blå farkkurock med ditsydda tygmärken på vänstra ärmen samt vid bröstfickorna på rocken. Om det var ovanför eller nedanför bröstfickorna minns jag inte faktiskt. Såndäna patches som det egentligen heter. Som man kan ha av olika band sytt i sina kläder, rockar främst.

Jag hade köpt 2 Metallica och ett Slayer tygmärke från Truckers Festival en vecka tidigare och bad morsan sy dit dom. Snällt nog  så gjorde hon ju det också, fast hon säkert inte tyckte att det var några vackra motiv. Fast i den åldern förstod man inte att uppskatta det-man såg det som helt naturligt att föräldrarna skulle ställa upp, utan någon uppoffring från egen sida haha. Jävla egocentrisk är man i den åldern.

Haha, jag var bara en golliger 13-årig lort, men trodde att jag var såååå kova, då jag gick med den rocken på mig i Sveaborg. Lekte hårder hevare fast jag var med mamma och pappa och syrran och kusinerna på en barnslig familjeutfärd typ, LOL!

Men, jag var ett barn av tiden då dock. Inte så originell som jag inbillade mig vara. En av flera små lintottade grabbar med länkkare och blå farkkurock i detta land då i dessa tider, som blivit mycket fascinerade av den "nya tidens heavy" då, av speed/thrash-vågen som fortfarande pågick då. Och kändes väldigt nytt och fräscht, speciellt för en 13-åring. Garanterat något som föräldrarna inte kände till eller förstod sig på.

Jag minns 1990 året med stark framtidstro. Jag skulle börja högis/började i högis och tänkte att tiden går och snart är jag vuxen! Och det är stor juttu i den åldern. Man förstod sig inte på livets kalla realiteter, och på att världen inte är sådan som vi blivit indoktrinerade att den är-att det är mycket mer synkkä på riktigt. Gorbatjov och Berlinmurens fall var det och jag som lort sögs med i liksom den euforiska yrseln i Europa då- och man tänkte att det stora och hotfulla Sovjetunionen som man vart lite rädd för under hela sin bandom-mittiallt hade blivit vänligt och mänskligt..svårt att med ord beskriva det..men det var som att allt skulle ha varit möjligt då. Och att jag tänkte att 5 år ännu så är jag 18. Svårt att beskriva, men det var en lycklig illusion man levde i då

Jeeepjep, det om det för idag.