Karisnatts-minnen

Nu är det snart Karisnatts-tider igen. Det har blivit en lokal och trevlig tradition och "ritual" detta med Karisnattn i Karis. Och det är ju mysigt och trevligt. Även fast Karisnätterna var mycket mer spännande och roligare givetvis då man var ung och satt ute på ängin då det var Karisnatt.

Alltså jag orkar inte nu berätta om de minnen ja har haft av Karisnätter och skrivit om tidigare, just typ om Karisnattn 1994 med Deicide skjortan etc. Så nu skriver jag om några ovanligare minnen från Karisnattn jag har.

Den första Karisnattn, historiens första Karisnatt 1990, var jag i morsans jobb. Syrran mindes jag inte vart hon var och farsan var på arbetsresa någonstans uppe i landet och var övernatten. Jag hade mysigt nog i morsans jobb, då de var öppna till midnatt.

Selleri kom dit upp till morsans jobb tillsammans med någon hans kompis och hade sagt att ni måst ringa ti polisen för att de e några som ska hacka oss! Så inte ringde dom, men dom följde med situationen lite på gatan. Så var det någon som lite buffade till Selleri, så ropa morsan att nånå! Så slutade han nog att bråka. Selleri överdrev nog.

Sedan går vi och se på någon officiell kokko där var det nu är parkeringsplatser ett steg från KW. En såndän Jyrki kom dit och prata med sina kompisar och såg på elden. Sedan fick vi skjuts hem med morsans arbetskaveri som sedan fortsatte till Ekenäs. Vi gick nerför Klockarsgatan då hon skjutsade oss till Ekenäsvägen och jag och morsan gick hem cirka 1-tiden på natten. Luften kändes fräsch och skön nattetid då vi gick hem nerför backan. Då var det ännu ovanligt att jag vakade såpass längi som 13-årig lort.

Sedan Karisnattn 1991 så var det ett band utanför Adolfssons som spelade ganska bra musa. Och vafan...urk, 1991 var helt annorlunda än 1990 måste jag säga.  Fast 1991 hade nog sin charm ibland också, som man kommer ihåg ett minne där iq-befriat schack från samma årskurs som jag, alltså åttan, trodde  hösten 1991, att då Sepulturas första LP Morbid Visions hade kommit på nytryck nyss, SÅ TRODDE DE KLÄPPHJÄRNORNA ATT DET VAR DEN NYASTE SEPULTURA-SKIVAN!!! Alltså vittu hur jävla dum får man egentligen bli!?

SEPULTURAAA!!! Hahah, det var hård grej då dessa tider! Det var hårt som fan också då de spelade i Kulturhuset 27.10.1993. Ett minne för livet. Öronen pep inte liiite några dagar efter den keikkan.

Det var Halli-Disco till lika åtminstone Karisnätterna 1991 och 1992. Jag cyklade lite där nattetid fast dom inte tyckte om hemma att jag var så sent ute alls, men gjorde det iaf. _jag skjutsade med fillare hem en full klasskompis, på pakethållarn,  som kom från Halli-Disco, som sade att han hade varit inne i ett rör och knullat med någon kärring från Pojo. Så påstod han iaf. Det minns jag kristallklart. Jag skjutsade honom till Kanaltorget och han tänkte att han ska vara till Evalds och köpa något gott, men kiosken var ju stängd, så han gick trallandes uppför backan mot Tallmo. Det var ingen krog i Evalds den tiden, och Boom-Shaka fanns inte heller ännu. Så det var helt dött i Kanaltorget det klockslaget den tiden. Detta var alltså 1991.

Sedan 1992 så var det ingenting speciellt faktiskt. Vi var utanför Halli-Disco och såg ett ögonblick. En kärring som just hade gått ut nian gick med en typ som tände en tobak åt henne. Det såg jag.

Vad annat? 1993 har jag berättat om då det var Karisnatt och Elomaa visa fuck åt oss, så det är meningslöst att berätta om det någo destomera.

Och vad som hände då det var Karisnatt 1994 har jag berättat om mycket, så låter det vara nu.

Men Karisnatt årsmodell 1995 då? Visst var det också en legendarisk 90-tals ungdoms-Karisnatt! Jag och en kompis for från Kila via en omväg, Kvarnvägen, till Karisnattn av nån anledning. Vi drack lite öl medan vi gick, Lapin Kulta, som jag hade köpt från butiken. Då var det en stor grej att få köpa ut öl från butiken!!Och vad man kände sig vuxen, haha!

Jååå det var en som berättade under samma tider att han köpte ut 3,5% öl då han var i Sverige hos nån släkt. Han var 16 men såg äldre ut och använde hans storbrorsas id och allt var okej. Så berättade han att han köpte en sixpack halvliters ölburkar och köpte sedan lite leverlåda med, så att det skulle verka vuxnare än om han bara skulle ha köpt öl.

Så satt vi vid en gräsplätt utanför lågis faktiskt först. Det var kväll och solen sken och Karisnattn hade börjat. Jag hade faktiskt en Beherit-skjorta på mig och en öppen Marimekko-knappskjorta utanpå den, en svart Marimekko skjorta med vita ränder.

Det kom en snygg brud med några andra brudar förbi ute på Bulevarden, och den bruden var från Ekenäs visste vi. Hennes tjocka långa ljusbruna hår bara böljade i vinden medan hon gick och vi konstaterade att hon är snygg som fan. Och hon såg liksom modell-aktig ut. Kompisen sade att det är typ Ekenäs Cindy Crawford. Jag har kommat ihåg hennes namn också, men jag har faktiskt glömt det.

Så var det en sedan ute på ängin då det hunnit mörkna, som frågade folk att va dom tyckt om en kvinnlig lärare i högis. Jag giss inte berätta den lärarens namn, men hon gick i pension i nåt skede efter jag slutat högis. Så frågade killen det av mig. Så sade jag ba: Jåå, hon va fiiner. Så svarade killen: Jaha, å du had liksom fullt stånd alltid på hennes timmar va?! Det kom fram att den killen var lärarens ongi och han försökte provocera fram något med folk.

Så var vi utanför affes men for inte in. Jag såg en satellit på himlen mot söder och hittade en kybä på marken utanför affes pubben. Jag tog den såklart.

Så fick jag inte ut öl vid ett ölstånd fast jag var 18!! Då jag sade ett stop så sade kärringin bara: Jåå, om du har papper att visa! Det hade jag inte då.

Så vi for till ett annat ölstånd i ett annat ställe av stan, där det var en tant som sålde som nu lite visste vem jag var sådär allmänt här i lilla byn. Hon frågade om jag redan är 18? Så sade jag garanterat! Och sade mitt namn och förklarade och förklarade något där för henne. Mittiallt hade jag stopet i handen.

Jååå, jag lyssnade mycket på Black Widow dessa tider. Deras första skiva Sacrifice är bra som fan!! Skivan är från 1970. In ancient days är en jättebra låt .Melodin trallar i mitt huvud nu just..

"In ancient days in other lives, long past, but not forgotten,
I've known the power of mind and flesh, to have my will obeyed.
In Adonai and Babylon, Etruscans and Egyptians
Came to my temple journeyed to the valley of the Moon.

Deep underground where no light dared to come, beneath my pyramid....." osv.
I

Bra skiva helt enkelt. Kan inte säga annat.

Hahaa, oj så purung man är som 18!!! Då är hela livet ett enda stort äventyr ännu och man är full av förväntningar. Skulle man bara förstå hur trist det egentligen är att vara vuxen då, lol! Och att folk bara vill ha pengar av en men annars inte bryr sig, och att egot bara är illusionärt...

Jag sade ganska surt åt någon försäljare utanför S-market i någo skede att : Et sä tahdo mitään muuta kun mun rahat!! Så tog han illa upp. Man såg bara hur han tystnade och hans ögon svartnade. Kanske det var lite rakt på sak, men man blir stundvis så cynisk av sig. Men det känns så ibland att folk tar kontakt bara om dom vill ha någo av en. och om man själv är vänlig bara allmänt mot någon brud, så kan dom ibland se det som något misstänksamt :P Så man blir själv cynisk då världen är som den är. Allt såndänt cirkulerar och smittar av sig liksom.

Vad hände annat då? Int väl nå speciellt.

Och så på Karisnattn 1996 blev jag ju ihop med en rödhårig punkbrud från Pojo. Det åskade litet då. Sedan for jag till Pojo nästa dag till henne. Hahaha, man vill int komma ihåg precis allt liksom.

Karisnatt 1997 då? Vi började hos en f.d. kompis och gick omkring i huset och drack Carlsberg och trallade. Jag kände mig vaaner som fan sådär tonårsaktigt fast jag var 20.

Karisnatt 1998. Då var det på det lilla sättet, att jag drack lite Koskenkorva Black Cat. Sedan var vi i Golden Grill. Det var gasnak långtråkig Karisnatt måste jag säga.

Karisnatt 1999. Då började vi hemma hos mitt. Sedan for vi med taxi till stan!! Ena kompisen tog ett dricksglas med från mitt då taxin kom och han hade dricka i det fortfarande. Taxichaffarn sade ingenting om det fast han drack inne i taxin, så det var en tolerant taxikusk. En såndän "Smurfn" såg mig sitta inne i Taxin då han gick på gatan i stan och börja flina. Vi for till ängin med taxi.

Så for vi till högisområdet bara för nostalgins skull. Då vi går in mot gården så kommer Sydbevaknings-bil smygande från gården. De stannar öppnar fönstret och mumlar att far bort härifrån. Jag var inställd på att dom tala finska så hjärnan reagerade långsamt då jag sade "häh?" Så sade dom: Tämä on yksityisaluetta. Teillä ei ole mitään asiaa tänne! Så sade jag bara "Selvä!" Så painade vi iväg därifrån.

Sedan spelade det ett bra band ute på ängin mot natten. Dom hade rikit eldslukare på taket så det gav liksom lisäeffektiä.

Sedan dagen efter 1999 så var en solig "70-tals/hippiesommar" dag. Vi tog lite då också och for till Serendi på lite öl men först var vi i Evalds dock. Satt där på terassen..

Så Karisnatt 2000. Det var rätt tråkigt. Vi var ute på ängin och såg på nåt bänd där det var lite publik. Bändet lät som en hypersnabb version av Iron Maiden och var nu int så bra i mitt tycke.

Vi pratade med en blond brud och for till Serendi där det var någon trubadur eller nåt dylikt. Gäspigt och långtråkigt. Sedan for vi till affes. Ingenting speciellt faktiskt den karisnattn. Man hade tom som så purung som 23 börjat tröttna lite på den...eller kommit över de magiska åren då allt var så nytt och fascinerande. . fast nu kände man så då också, men mot andra saker. Inte Karisnatt eller så. Det var mera nytt och fascinerande kring 23-34 att man börja fara ti affes igen, och att kompisar och bekanta omkring en blev färdiga och flyttade till eget och fick jobb. Det var liksom stil att man stod inför att bli fullvuxen "på riktigt" Ack, skulle man bara ha vetat hur sjuttons trist det är att leva ett normalt fullvuxen liv med all dess byråkrati, besvär osv. Och alla förväntingar som folk har om en och hur man måste tänka och vara in i minsta detalj. Liksom åt helvete.

Sedan efter karisnattn 2000 var det på lördagen klassträff i Jogging Team. Och det var inte alls nåt roligt, för folk var så purunga då ännu-och man märkte att alla fördomar och den bild som folk had av varandra i lågis-inte hade försvunnit NÅGONSTANS. Framförallt hos flickorna var den tanken till synes stark, men även bland en grabb åtminstone, som inte alls visste vilken fot han skulle stå på liksom då han talade med mig. Nåja, han var ju full å så..

Det var alltså lågisklassen som förenades. Inte högis.

Å andra sidan var vi så purunga då ännu. Och i synnerhet "normala" brudar brukar ju i den åldern vara väldigt måna, intill neuros, att göra allt för att vara och tänka som "alla andra". Och att behaga och fjäska för "alla andra" med att själv försöka vara så "normal" som möjligt. Klä sig "normalt" lyssna på "normal" musik, ha "normala" åsikter etc. etc. etc.

Inte alla och blablaablaa. Så känn er inte kränkta, bara för att det är "tufft,, stajligt, modernt och coolt" att vara bitter och kränkt.

Karisnatt 2001. Då tänkte jag att jag ska försöka bli ihop med en brud som jag var förtjust i,  om jag ser henne i stan nåt tag under kvällens/nattens lopp. Ganska rakt på sak och barnsligt, haha. "försöka bli ihop" men så tänkte jag nu bara. Och huvudsaken är att man försöker såklart. Bättre så än att inte försöka alls. För att en brud ska komma fram till en, så måste man som kar vara en lokal, nationell eller internationell julkkis på något sätt. Annars går det inte. Eller så är det en honeytrap. Brudar kommer inte fram till "vanliga" karar. Det är emot naturens gång och det är alltid misstänksamt om man är en vanlig man (dvs ingen julkkis) och så sker. Det är alltid på karns ansvar att kämpa och gå fram till bruden, inte tvärtom. Och om man inte kämpar så ska man heller inte gnälla.

Vi for till affes och jag såg henne men hon hade ju pojkvän. Hon tände bara en cigarett på feminint maneér och gick.

Det som jag inte förstod mig på i affes var att porukkan uppe i discot, då man ännu fick röka inne, rökte och kastade bara fimpen på golvet och stumpade den lite, så den kunde bli där och glöda en stund. Så även i dansgolvet. Jag tyckte det såg junttit ut att folk gjorde så. Golvet är inte någon ask-kopp för i helvete! Nåja, å andra sidan angick det ju inte mig.

Så var det Karisnätterna från 2002 till nu som nog är helt ok, men det är inte samma ungdomens skimmer över dem, så ingen idé att minnas dem på samma sätt som på Karisnätterna då jag var purung vuxen samt tonåring.

På tal om Halli-Disco så var det veckoslutet innan skolorna skulle börja dvs 15.8.1992 Halli-Disco. Jag cyklade omkring i stan och talade vid Svenstigen eller vad det nu heter med en från min klass som drack vittvin med några andra, b.l.a. en som skulle börja på sjuan som jag inte har sett sedan april 2000. Då såg jag honom i Evalds en lördags-eftermiddag. Han förklarade att det var nån gobbe från en närbelägen gård som had komi och gnälla åt dom, men for sedan. Jag växlade några ord med honom och kände mig dabboger över att jag inte också dokade, utan bara cyklade omkring som en nörd. Lol!

Sedan under september månad en fredag då jag var i Penni och handla så tala jag lite med han från sjuan då han var i kassakön. Jag köpte en halvliters cokis å satt i skolväskan. Så sade han ironiskt: Nu köper du dricka för att blanda till Halli-Disco! (Alltså med sprit menade han. Det var kutym den tiden för högisglin att blanda kossu med typ cokis, sprite eller Brazil-apelsinsaft eller nåt dylikt. På gott och ont så var det ju mycket tolerantare på den tiden, så därför söp och rökte högisglin mera då än nu då det är så intolerant nuförtiden)

På tal om Iron Maiden som jag berättade om i mitt förra inlägg(läs det för djupare info) och att jag har komplicerad relation till det bandet så är det ju så att fast några skivor dom har är huippubra så är det lite trist att digga det alla andra diggar. Och nästan alla småkottar diggar maiden. Det är alltför folkligt på ett sätt, men å andra sidan så förstår man det då de lagar så lättsmält musik. De som är seriösa musikdiggare gräver dock vidare efter lort stadiet (typ 10-15) och hittar mindre kända band och så. Medan tavisarna bara tycker maiden är jättehårt och att någo underground band är "skrammel" typ.

Jag kommer ihåg ett minne från högis-och saker och ting som hände i den åldern förklarar också varför jag tvärt slutade att lyssna på maiden efter att jag lyssnat på det rätt ivrigt då jag var 14 til 15 år gammal.  Det var faktiskt Karisnatt 1992 och några från min klass började tala om Iron Maiden som jag såg på gatan. Jag sade att maiden är nog verkligen ett bra band och att jag nog hänger med på keikka om ni tänker fara!

Sedan i skolan augusti-september 1992 så hade vi för undantagets skull lektion i ett av gymnasiets klassrum istället för i högis. Jag minns inte orsaken till det men så var det nu bara.

Ena utav dom som diggade maiden från min klass hade 3-4 cd:n med Iron maiden och alla andra av dom såg på dom och det var inte tal om mig alls. Jag var bara typ åsidosatt. Fast dom visste att jag diggade maiden då också faktiskt rätt mycket. Sedan for de på maiden keikka till hesa vid samma tider, och det var inte ens tal om att jag sku få komma med dom.

Läste faktiskt vid samma tider en intervju med Bruce Dickinson i husis. Han hade faktiskt något virus som han hade dragit på sig då de hade spelat i sydamerika. Intervjuarn skrev att han skrattade till om någon fråga och försökte dölja sina röda prickar i ansiktet med handen (av viruset kan jag tänka mig) Undrar just vad det var fråga om för ett virus? Iaf had läkarn sagt åt honom att han måste spara all sin energi till spelningarna och inte anstränga sig innan eller efter p.g.a. detta virus.

Efter denna incident "slaknade" min period där jag diggade Maiden fullt tvärt. Sedan hittade jag undergrounden och band som "alla" kände till blev ännu ointressantare. Visst kunde jag digga någon maiden låt och så ända till denna dag då jag hörde den på radion-men har inte aktivt lyssnat och diggat Iron Maiden efter det. Det kanske delvis har denna psykoligska orsak p.ga. denna incident i högis och då jag hittade undergrounden så var det färdigt. Jag skrattade åt alla flock-människo maiden diggare och satt på typ Darkthrone istället. Och andra death och black band.

Sedan for jag dock och se på Pantera och Megadeth till ishallen 10.10.1992 med ett helt annat gäng. DET var KEIKKOR. Jävla hårder keikka!!!

Är dock inte bitter på detta eller något, haha. Shit happens i högis. Men incidenten "förgiftade" nog mitt aktiva Iron Maiden diggande. Jag skulle ändå förr eller senare ha tyckt att maiden är för populärt och känt och att det är tråkigt att digga nåt som alla andra diggar, men denna incident gjorde att den processen kom igång på nolltid. "den slaknade" kan man väl metaforiskt säga :P

Dock har Powerslave alltid varit min favorit maiden skiva. Och låten Powerslave är fortfarande jättebra, för jag lyssnade på den i bilen på min gamla kassett från 1991 samt googlade deras keikka från 1984 på youtube där låten är.

Jag minns förresten ett annat lite trevligare "Iron Maiden-minne" från högis. Det var på åttan vårterminen 1992 på Gurus timma, dvs i teckasalen. Det var en från Ingå som ville låna mina Iron Maiden kassetter för att kopsa dom så jag hade alla 5 Maiden kassetter jag ägde med till skolan. Utav nån anledning visade jag dom också åt en annan som var med i samma teckagrupp. Så var det en annan som sa: Får ja sii lite på domdä kassetterna? Såg på dom lite och gav dom vackert tillbaka. Det var rätt mysigt högisminne. Alltid har man ju försökt hjärntvätta ungarna, men jag tror nog att dagens ungar får betydligt mera hjärntvätt i skolorna än vad vår generation fick. Men skolor har nog allti varit hjärntvättnings-centraler. Senast som vuxen förstår man att mycket dom säger i skolan är uppåt skogen fel. Om man har iq nog att komma underfund med det vill säga.

Och så minns jag i början av höstterminen i det magiska 1988 så såg jag på husis vad som sku komma från tv:n på fredagseftermiddagen, så på kvällen kom Iron Maidens keikka från Long Beach 1984. Dom hade döpt programmet till "Iron Maiden med Schvung och sväng" Jag var typ att dedä måst ja sii på ikväll! I den åldern känner man inte till underground och lyssnar på och blir fascinerad enbart av de stora och kända banden-vilket är helt naturligt i den åldern.

Och vilken keikka det var! Jag hade på min lilla tv i mitt rum på full volym och stod som förhäxad framför tv:n och såg på maidens keikka. Jag var så fascinerad och ivrig så att jag inte kunde sitta. Jag måddes stå då jag såg på den.

Sedan var det textat på finska vad sångarn sjöng och jag följde också med texterna. Det var så jävla nice speciellt då Dickinson på några låtar sjöng just om någo ockulta saker och mystik och så. Det synkkade så med musiken och deras show minns jag. Fast man inte förstod sig på sådant då, så var det liksom intuitivt jättefascinerande med mystik för mig. Liksom det var i keikkan antitesen till att pärona var och är så rationella av sig och har alltid skrattat åt sådant som jag funnit fascinerande. Så det var en så annan värld då man såg på detta än hem och skola. Det var helt otroligt magiskt liksom. Helt obeskrivligt bra tyckte man att det var då som lort då man såg denna show på tv.

Som lort så förstår man ju inte på samma sätt att det är fråga om show. Man lever in sig på ett helt annat sätt  som barn och så gjorde också jag. Därför var det ju också väldigt fascinerande. Som vuxen förstår man att det är show och funderar främst på tekniska saker, hur de har gjort detdär och detdär? Eller om det ligger någo dolda budskap och symbolik eller metaforer bakom showen eller sådant. Men inte som barn. Då bara ser man med stor fascination. Så gjorde jag iaf.

Jag höll på att gå upp i limningarna då dom spelade Powerslave minns jag. Så otroligt fascinerad och imponerad var jag och hade en alldeles magisk känsla. Det var första gången jag hörde den låten och tillsammans med denna show så var det så ockult liksom. Jag förstod ju mig inte på sådant språkbruk som 11, men intuitivt påstår jag att jag tänkte ungefär i sådana banor.

3 år senare då jag köpte Powerslave på kassett så var hela kassetten bra men Powerslave blev min favoritlåt och är ännu maidens bästa låt i mitt tycke. Alltid då jag lyssnat på den engång så måste jag lyssna på den två gånger till.

Hahahah, nu kom jag mittiallt bara ihåg ett minne från sommarn 1991. Jag och en kompis for till butiken Eila Grönholm som då fanns och köpa varsin 1-liters Cokis flaska. Så blev vi där på backan å drack en hel liter. Butikstanten såg i fönstret och tänkte typ att ska vi verkligen dricka en liter. Det var roligt.

Nåväl exakt här är clippet som jag talade om och om hur fascinerad jag var av hela keikkan då den kom på tv då jag var 11-årig parvel. Det var liksom motsatsen till gudstjänsterna i fucking kyrkan dom tvingade oss att gå till i lågis under högtiderna. Gudstjänsterna var jättedåliga och långtråkiga och psalmerna var skitmusik, detta var jättebra och spännande och bra musik!

Hahahah, jag var inte på skribaläger men de som var från min klass och paralellklasser berättade att de rullade sätkän med psalmboks-papper, LOL!

Och prästerna i skribalägret lär ska ha varit jätterädda för bl.a. Iron Maiden, men också Metallica. Det var ju sådan musik som man inte skulle lyssna på. Dom ville bara säkert att man skulle lyssna på gospel och någo fucking fucked up psalmer. :P

Det var så bra och är så bra då man kommer ihåg det nu, så jag tänkte att jag ska länka till just precis det som jag såg på tv och den bästa låten, så varsågoda!
https://www.youtube.com/watch?v=xqUa5SbLU_c

En sak till ännu. Angående Corona. Jag var faktiskt i K-market och handla och i ABC. I Abc brydde sig inte folk alls om att hålla avstånd och i K-market var det två "kex" vid kassan, alltså två riktigt söta brudar nog, men de betedde sig som att de sku vara på samma iq-nivå som fiskmåsen, då de med sina skitiga händer börja äta löskarkki vid kassan så fort det betalat. De får skylla sig själva bara om de får corona! Varför är folk så oförsiktiga och ansvarslösa? Det är bara "JAG! JAG! JAG!" Ingenting kan hända åt dom. Tror dom. Och de var inga teinin, utan några pimun i typ 30-årsåldern. Voivoi.