Vattkopps-semla//I affes 1997 b.l.a

Jag har ganska ofta drömt om vattkoppor. Som dendä drömmen jag drömden sommaren 1986 om att vi var på nån fin restaurang med pärona och syrran och vi var på en uteterass och åt. Gissa vad vi åt som låg på tallrikarna framför oss, som vi åt med gaffel och kniv? Det var vattkoppor vi åt, alltså inte viruset, men vi åt själva koppor. Det serverades helt enkelt vattkoppor som en fin rätt på denna restaurang.

Så rusade jag lite omkring där ute på terassen, sådär som nu ungar kan göra. Så ropa morsan åt mig: ******!! (mitt namn) Kom å ät upp dina vattkoppor!

Så berättade jag drömmen åt en kompis följande dag. Kompisen sade: Man kan nog få vattkoppor om man drömmer sådär!

Så drömde jag hösten 1997 om en "Vattkopps-semla" dvs en semla som hade vattkoppor på ytan.

Engång  senhösten 1991 drömde jag att en av mina kusiner drunknade i en vattensäng. Och syrran drömde att han drack för mycket saft och fick någon sorts konstig blodsjukdom p..ga. det. Morsan sade att bara det inte händer nåt åt honom, då ni båda drömt sådär konstiga drömmar.

Så ringde min morbror några dagar senare och berättade att han har haft ros i benet och hamnade på sjukhus då det blev på gräsen till allvarligt, men han fick antibiotika via blodet och blev frisk. Ros är en streptokock infektion som kan vara allvarlig. Så det var ett varsel. Förritiden så trodde de flesta trångsynta vetenskapsmän att sådant är omöjligt, då man inte kan bevisa det. Men nu har många vetenskapsmän öppnat sina ögon-då man kan förklara sådana fenomen enklare med hjälp av kvantfysiken. Fast många konservativa vetenskapsmän tror inte ännu att det är möjligt. Trångsynt. Då folk alltid har upplevat liknande saker. Och varför skulle det inte kunna finnas något som inte har bev isats? Folk är konstiga. Och att folk nog tror på sådana fenomen, men tycker det är pinsamt att tala om dom förstår jag mig inte på heller.

Jag tror att universum är en stor illusion och ett stort hologram när allt kommer omkring.

Fast drömmar är ofta kusliga kan vara så kan dom sluta roligt. Som jag drömde vårterminen 1992 efter sportlovet i mars att någon kärring ringde till vårt typ kl. 2:30 på natten till en vardag. Först var det kusligt, men sedan blev hon helt pelle och sade i luren åt mig med knasig röst såhär: Vessabyttan plumsar i badkaret!

Jag ropade: Håll käftn! Så ropade jag också och satt på luren då det var någon gök som pilaringde åt mig sommaren 1990 och sade då jag svarade: Knäpp dig på pittn!

Jååå, och så kommer jag ihåg ett 91:an avsnitt från mars 1992. Det var en typ som kom med någon aerobic brud till kasernen där dom skulle ha någon jobbkeikka. Den typen var en kort och smal typ som var ilskiger av sig och rolig på sitt eget sätt. Han hette Jontte.

Så tyckte brudn: Nä Jontte, ska du vara sådär sur så kan du gå och roa dig på egen hand! Så sade Jontte: Har du sagt det så..

Så tänkte Jontte såhär där han gick med händerna i fickorna: Varför skulle jag ta detta jobb? Jag som avskyr militärer..

Så möter han på översten och säger såhär: Hörru Hugo Rangel, visa mig till markan! Så frågar översten: VAD gör du här om jag får fråga? Så sade Jontte: Hör du dåligt? Och ropade sedan: VISA MIG TILL MARKAN!

Så började översten jaga honom i vredesmod, och Jontte ropade ironiskt medan han sprang undan: Hjälp! Döden är efter mig!

Så ser man då översten ser omkring sig och frågar såhär: Vart tog den lymmeln vägen? Så är Jontte uppe i en stege å tänker flinande såhär: HÄR, Dracula..

Allt slutar sedan med att militärpolisen kastar ut Jontte ur kasernen.

Jag började nu bara minnas en såndän gobbe som man såg i Karis alltid förrivärlden. Och den gobben hade svart hår, det fattades tänder ur hans framtandsrad, och sådana glasögon, som blir mörkt då det är ljust och ljust då det är mörkt. Alltså sådana som Venoms trummis Abaddon alltid har haft.

Han jobbade som byggarbetare ibland och någongång som busschaffare tror jag. Jååå det var en som jobbade i posten förrivärlden och som liknande honom lite men inte var han. Honom som jag nu talar om har jag inte vad jan kan minnas sett sedan i slutet av december 2001.

Jag minns engång augusti 1993 så kom han ut i utrymmet mellan Market Lind och Golden Grill. Ni vet där var vessorna och spelmaskinerna var. Han höll en hel limppa röd nortti i ena handen och ropa in i Golden Grill åt nån något att BLAABLAABLAABLAABLABEELIBLAABELIBLABBENS BLAA me tobakin! Och vifta med nortti-limppan. Och jag såg och hörde det.

Jag hade även sätt honom innan och efter detta. Han kom t.ex.engång körande med en pappis utan hjälm med en puli på kyyti. Det var våren 1995.

Och så minns jag juli 1999 en eftermiddag då jag satt ute på affes terassn på en typ Jaffa med en kompis så var han där på kalja. Han rökte 3 röda norttin på typ en kvart och talade med någon kärring där. Kärringen gav mittiallt en bitch-slap åt honom och han frågade häpet: Mitä sä ny?

Så såg jag honom i Norris juldagen 2001. Han var fuller så fan och moinade åt mig fast jag inte kände honom, haha,  och sedan slumrade han nåt jag inte alls uppfattade. Sådär som folk kan göra då dom är skitfulla. Han var vänlig nog alltså.

Sedan såg jag honom några dagar senare då han vinglade i stan en kväll. Han hade vart efter pizza, då han bar på en pizzalåda men var full också. Och efter det har jag inte sätt honom. Har han kastat väven eller flyttat?

Så minns jag ett nostalgiskt minne från affes under jullovet 2001 då jag var även lördagen den 29.12 så var där en kompis som sade: Aj vittu ja e fuller å blaablaablaabla, å ja e så SATANS FITTIGER på blaablaablaablaa så dåna han till me knytnävan, pang, pang pang på bardisken vid mitten av affes discot så en blond brud som var bartender skrek åt honom att han ska sluta men för döva öron. Så svamlade han nåt om Fenriz i Darkthrone och föll omkull på golvet i fyllan så vi drog upp honom. Så sade han:  Å här e alltför myki KORTHÅRIGA BÖGAR som ska fittas me mig!!

Jååå, det var då man var ung det. Tänk att det är över 18 och ett halvt år sedan detta redan! Och redan då kände man sig gamal! *fniss!*

Så berättade en kompis engång 1994 att det var en som var skinhead då han bodde i hesa och kunde bli rätt våldsam, för det var några jassar då han gick i hesa som hade ropat åt honom såhär: Heeeeeei, onx vähän homo?!  Så hade han sprungit ifatt dom, kastat ner dom på backan och hackat fullt båda två. Det minns jag nu bara att en berättade hösten 1994.

Alltså vittu dehä e nolot som fan, men två kompisar fick för sig att rulla nerför en liten gräsbacka i Lövkulla då de kom hem från affes höstn 1997. Så engång då jag likväl höstn 1997 var på väg på jatkot från affes till en av dom så sade de att pröva du å att rulla nerför backan! Att de e roligt. Så gjorde jag det. Det var swisch, swisch, swich i fyllan då jag rullade och hela världen snurrade och ja flina så satan då ja rullat färdigt. Det var betydligt roligare än vad man sku ha kunnat tro!

Nåja, en kompis rullade på golvet i affes engång sommaren 1997 en fredagskväll. Vi var visserligen dom ända som var där då. Vi satt i hörnet och kompisen rullade ända fram till bardisken i mitten och steg upp och baarimikkon, en såndän Greger från Ekenäs,  frågade bara glatt, hållande sig för flin: Vad får det lov att vara?

Tur att int en såndän Christer som var portsare där då såg det.(Eller stavade han Krister?) Då sku vi nog ha flygit ut hela porukkan, för det var ord och inga visor då han var på jobb. Han var sträng. Haha, jag kan riktigt tänka mig hur det sku ha blivit om han sku ha sett det :D'

Men nu var det fan konstigt beteende att rulla på golvet i affes. Väldigt barnsligt. Jag gjorde inte det. Att dansa på bordena kan man förstå, men inte att rulla på golvet som en liten lort, LOL!

Jåå, vi brukade dricka Puertorican motherfuckers där då, som var en bladning av gräddlikör, kaffelikör, rom och vodka.

Det var vid samma tider, den heta och tropiska sommaren 1997(Hela den sommaren var ovanligt het, solig och tropisk), som jag drömde en krapuladröm efter vi varit i affes att affes var nere i vår källare och Christer var där och kastade ut folk med jämna mellanrum på samma sätt och automatiskt  som en utkastnings-automat och brudar dansade till Barbie Girl. Paradisio är också fullt sommaren 1997 och EquaDOOOOOOOOOOOOR!!

Sedan blev det en annan scen och jag gick omkring i Lojo en het och solig morgon med ett iskallt stop cider med iskuber i i handen och försökte dricka av den, men jag lyckades inte få den eftertraktade iskalla drickan i mun och nersköljt i strupen och så vaknade jag med en brännande krapulatörst, for till köket och drack apelsinfrisco. Det fanns ju Frisco då ännu, som var godare än Fanta tycker jag. Det var en het och solig morgon i slutet av juli och det var 70-talsaktigt, tyckte jag.

Jag tog faktiskt fram mina gamla c-kassetter och så tog jag Iron Maiden-Seventh son of a Seventh son kassun till bilen för att lyssna. Jag köpte den sommaren 1991 tillsammans med Powerslave och Number of the beast som andra kassetter. Piece of Mind fick jag sedan som julklapp 1991.

Jag har ett komplicerat förhållande till Iron Maiden, men visst. Jag erkänner att jag diggade maiden nog rätt mycket under ett dryga år från sommaren 1991 till sommaren 1992. Samt att jag tyckte att skivan Somewhere in time var helt ok, som jag köpte på kassett från Jerry's musik vårvintern 1987.

Då man är en ongi under 16 så känner man inte till så mycket underground musik och så, så man hör på de stora och kommersiella. Så även jag mestadels-fast jag hörde på äldre musik då också och hade thrash-skivor av underground-band som Holy Terror och sådana redan sommarn 1991 men ändå..

I sexan och sjuan var de som hörde på bra musik, så att säga, (alltså vi som inte lyssnade på New kids on the block och sådant skit.. 😏)  indelade i två block- de vars favorit var Iron Maiden, och de vars favorit var Metallica. Och jag tillhörde dom vars favoriten var Metallica. För det var hårdare och "coolare" än maiden. Och så hårt då, så många tyckte det bara var skrammel-som ju ökade också coolhetsfakton ytterligare. Och som tonåring, speciellt som 12-15, är coolhetsfaktorn extremt viktig vad kommer till musik.

Men ändå diggade jag Maiden helt hyfsat då under en period. Men det var på det lilla sättet att för det första så tröttnade jag hastigt på maiden, då det är så "söt" och melodisk musik och enkel och folklig och lätt-trallad, så man helt enkelt tröttnar hastigt på det- det kräver inte mycket alls av en lyssnare för att lätt komma med och tycka om maidens melodiska musik och "klopeti-klopp" komp. Men som sagt.-man tröttnar också väldigt hastigt på det. Powerslave är min favorit maiden skiva, då den är så "spökig" på något sätt. Framförallt låten Powerslave. Och den har ju ett fint skivfodral.

Det är som hamburgare. Det kan vara väldigt gått att åka ut till Hese och dra i sig några burgare-men man skulle hastigt tröttna på det om man varje dag skulle göra det. Till skillnade från t.ex. Darkthrones 5 första skivor-som är som Calvados man kan dricka med kaffe varje dag hela livet utan att tröttna på det-det kräver mycket mer av lyssnaren, men då man väl vänjt örat-så är Darkthrone ett skönt tung-gung, som man aldrig tröttnar på. Det är mycket mer sofistikerad musik än maiden kan man säga. Maiden är folkligt och väldigt lättsmält. Men som sagt-därför tröttnar man på det väldigt hastigt också-då det är så lätt och "sockrig" musik.

Så det är en sak på att jag aldrig på det sättet har diggat maiden.

Den andra orsaken är det, att det är så kommersiellt och "alla andra" känner till det och diggar det fullt. Hur roligt är det att digga fullt ett sådant band, som "alla andra" också diggar?! Då är det ju inte mysigt mera liksom. Eller så tycker jag iaf. Jag tycker det är mysigare och nördigare ju mindre krets som känner till och lyssnar på ett band. Alltså nördigare på ett positivt sätt. Det brukar mestadels vara sådana, som inte egentligen är musikmänniskor men s.k. "Allätare" (Som de brukar kalla sig själva för, som lyssnar på allt kommersiellt som kommer från radion oavsett smörpop, hiphop eller metal, men tycker att äldre eller underground musik är "konstig" sedan när allt kommer omkring. Så står de oförstående med munnen uppe över hur det finns så "konstig" musik och hur någon kan digga det. Så mycket för deras "allätande" vad kommer till musik)

Dessutom var det inte roligt alls, och jag tyckte det var paradoxalt även i högis, att de som man mest var ovän med då i högistiderna-lyssnade på Iron Maiden och diggade det fullt. Visst känns det konstigt-att man diggar samma band som typ ens ärkefiender, inte sant?

Då de som jag var ovän med for och se på Iron Maiden höstn 1992 så for jag och se på Megadeth istället oktober 1992! Det var hårder keikka så satan! Har faktiskt aldrig varit på en maiden keikka, och jag bryr mig inte heller det minsta att fara på en maiden-keikka.

Men bara för att ett band är känt betyder inte att det inte skulle kunna vara jättebra. Black Sabbath har jag te.x. alltid diggat fullt oavsett vad. Mycket mera än maiden.

Så ja. Jag har ett komplicerat förhållande till Iron Maiden. Det har jag. Jag har diggat det stundvis, men det har aldrig varit något favoritband. Det var dock nostalgiskt att ta till bilen dendä maiden kassettn jag talade tidigare om, och lyssna på den i bilens kassettspelare medan jag körde. Det gav enom nostalgi till sommaren 1991 måste jag säga! Det var riktigt fräscht att lyssna på maiden då det är 15+ år sedan jag lyssnat på det senast-och på denna kassett och dess låtar öht  tror jag att jag senast lyssnat på 1993. Så det är länge sedan. Därför kändes det fräscht att höra dessa låtar igen måste jag säga.

Jag har en Soundi från 1980 där Iron Maiden då det var ett helt nytt band innan deras fokliga och kommersiella genombrott--så dillade musikjournalisten om "Iron Maidenin uudenaikainen vauhtihevi" Kan tänka mig att man kallade maiden, Motörhead och liknande band för "Vauhtihevi" då dessa tider! Då den musiken genomgick en modernisering riktigt i slutet av 70-talet och blues-elementen, som hade varit starka i äldre heavy-försvann..och den istället fick en snabb energi influerat av punkrock.. så det var groundbreaking changes indeed då dessa tider. Fenomenet kallades för "New Wave of British Heavy Metal"

Jag diggar betydligt mera andra band som började samma tider som maiden. Som tyska Accept. Det har alltid varit beytdligt bättre än maiden i mina öron. Det är rå styrka-och inte så sött och sockrigt fast det är rätt melodiskt-men inte tröttnar man aldrig på Accept heller. Och Udos sångröst hör till de bästa jag vet.

Mycket bättre än en annan folklig favorit, AC/DC är dock Iron Maiden. Fast det är ju helt olika musikstilar i sig. Ac/Dc är inte egentligen varken 70-tals eller nyare heavy, utan bara helt enkelt tung rock´n´roll. I vilka fall som helst så är AC&DC skit i mina öron. Det enda av deras alster jag lite diggar är början på låten Hells Bells, då det börjar så smygande och hotfullt. Det är det enda bra med det bandet.

Jag har några snärtiga "Iron Maiden-minnen" från högistiderna dock. Jag minns då den första snön föll november 1991. Så började schacki kasta löst snöbollar på varandra i skolgården från varsin stor grupp ute på ettans rast. En grupp var vid ingången och en andra grupp var med ryggarna mot matsalsfönstrena och vi kasta löst snöbare på varandra. Så sade en kompis åt mig: Dehär påminner om Invaders! Alltså han menade en maiden låt från skiva Number of the beast.

Så minns jag dendä gången torsdagen 29.10.1992 då vi for på studiebesök till olika skolor i Ekenäs med buss från Karis tillsammans med hela klassen och en paralellklass och läraren Iris Juntunen. Det var veckan innan höstlovs-veckan. Då snöade det också fullt och Iron Maidens Piece of mind kassett snurrade i bussmankkan. Låten "Die with your boots on" minns jag att kom just på gränsen mellan Karis och Ekenäs ute på stamvägen-. Alltså just då dendä gamla "Välkommen till Ekenäs" skyltn kom emot. Och jag såg den från bussfönstret. Någon frågade en såndän Macke från vilket årtal maiden-skivan var ifrån. Så sade han: Åttitri!

Folk som BARA hör på kommersiella band, brukar vara sådana som inte egentligen är några musikmänniskor på det sättet och har inte fördjupat sig. ELLER så är det personer under 16 år, dvs lortar. Det har jag märkt. Och sådana som bara hör på barnheavy fast de är 30+ (som Kiss och liknande) brukar vara barnsliga och okarismatiska av sig utan några djupare tankar. Det har jag märkt.

Sommaren 1991 skämde jag ut mig då vi cyklade efter en brud jag var förtjust i och hennes kompisar ute i stan med mina kompisar. Fan ändå. Jag trodde att jag flirtade men var väl bara störande. NÅVÄL. Det var ju inte egentligen jag som gjorde det, då jag har utvecklats sedan dess så mycket-så det var som en annan människa som gjorde det och inte jag. Flickor tycker inte om att man cyklar efter dom och visslar. Det förstod jag inte alls då. Som det var i ett forum en som sade att istället för att supa och knarka så kan man fast "chase girls" Så var det en brud från Finland som svarade som var riktigt pricken på i-"Girls don't like to be chased" Och så är det.

"Jag" skämde dock inte medvetet ut mig. Jag i parentes, då det ju egentligen inte var jag som cyklade efter henne, men en annan person, då man ändrat sig så mycket sedan man var 14 att jag är en annan person med ett annat jag egentligen. Så mitt jag borde inte känna sig nologer över vad någon annan har gjort, då det inte var jag som gjorde det egentligen.

Därför tycker jag det är dumt att gräma sig över vad någon gjorde för 30 år sedan, då personen kan vara en helt annan person nuförtiden. Istället är det på det lilla sättet, att den som anklagar en för något är den som gör samma sak, som den anklagar den andra för att göra, så det är anklagarn själv ofta som är den som faktiskt är skurken, så att säga. Och den som själv anklagar någon för att vara konstig, är den som ofta nog är konstig själv. Det liksom kommer tillbaka som att man sku jonglera med hammare och tappa kontrollen och få alla hammare över hivu å fejse.

Och så är det så tabu nuförtiden det som är faktum. Att flickor är mycket känsligare sexuellt än pojkar och kan enkelt missupfatta sådant att man cyklar efter dom och tycka det är creepy och ingalunda romantiskt. Delvis kanske det också beror på att man tutar åt grabbar i skolan att flickor är starka och pojkar är patetiska och ynkliga. Därför kanske pojkar omedvetet tolkar det som att man kan cykla efter flickor och busvissla då flickor engång är så starka och okänsliga.  Det kan vara en orsak till att det blir missuppfattningar.

Om en flicka skulle ha cykla efter mig så skulle jag bara ha blivit smickrad och kanske lite nervös men på ett positivt sätt. Men flickor är annorlunda och det är så som det ska vara. Naturen har skapat oss annorlunda och bra så. Det är motsatserna som ger energi. Utan denna motsats skulle det inte uppstå den erotiska glöden mellan man och kvinna. Men som 14 så utgår man bara efter sig själv och tror att alla reagerar likadant som man själv.

Jag inbillade mig sedan i början av november 1991 vid höstlovet hur det sku vara om vi sku vara ihop? Kanske vi sku gå någon mörk kväll i pumpisön och så sku vi sita där på en av bänkarna. Sådär inbillade jag mig, hahaha. Och f.rom. januari 1992 dagdrömde jag att jag med familjen sku flytta ti Hangö och jag skulle börja om från början och bli en populär superkovis i Hangö högis, hahahaha men det var roligt att önsketänka och eskapistisk drömma sig bort ibland. Och det får man nog göra åtminstone om man är en 15-årig ongi !Bara den tanken och önskedrömmen gjorde mig på bra humör. Och det är ju huvudsaken. Jag tänkte att jag sku vara en kovis och ha brud och supa och keikkor. Börja ett helt nytt liv, ett oskrivet blad i Hangö, och där skulle jag bli kovis.

Men i ett skede så trodde jag faktiskt att jag skulle kunna bli ihop me dendä brudn ja var förtjust i. Jo, som 14 hej! 😄

Det var typ i mitten av högistiderna detta, då man började känna att man var mittiallt en gammal veteran, en gammal kåkfarare gällandes högis. En härdad högisgrabb liksom och ingen tapp mera. Man kände att man var tuff på rikigt. Och det var höstterminen i åttan som många som hade vart snälla och barnaktiga hela sjuan igenom, mittiallt blev SÅÅÅå tuffa och började röka och keikkor. Sjuan, åttan och nian-ja även höst och vårterminerna var annorlunda från varandra i högis-då man växer så hastigt i den åldern. Inte alls som vuxen stagnation minsann!

Det var en "hälso och sport" flicka på sjuan som sade att hon aldrig kommer att dricka eller röka. På åttan drack hon redan, och på nian rökte hon. Så är det då ens värderingar inte är äkta.

Folk brukar vilja glömma högisperioden och har ännu traumor från dom tiderna, men inte jag. Jag tycker det är nostalgiskt och har för länge sedan förlåtit folk som fittades med mig den tiden. (dvs i sjuan och åttan. Inte i nian mera på det sättet) Alla fittades ju med alla i högis. Jag underskattar inte alls vad folk har varit med om-men tycker ändå det är smått patetiskt att hänga läpp över något som hände i högis. Man kan nu som fullvuxen istället, om någon ännu fittas-fittas tillbaka på något sätt--men inte blir det bättre av att bittert älta på gamla saker. Men som sagt-jag kom lindrigt undan då jag läst hur folk har fått sig i högis-så kanske jag inte vet vad jag talar om?

Så var jag en novemberlördag och hade varit i butiken eller något med farsan en förkväll. Det hade hunnit mörkna. Jag såg 3 bekanta, en från nian och två från åttan alltså min årskurs med från paralellklassen som cyklade och jag flinade lite åt dom för dom såg finurliga ut och dom hade alltid något på gång. Så kom dom till mitt typ 1en timme senare och försökte sälja en porrtidning åt mig "Så du får nå att runka till!" som dom sade. Men hade inte mycket pengar då just, så det fick vara. '

Jåååå, dom bruka stjäla tobak och porrisar från butiker och kiosker.

Jag jag skulle ju skriva om en kärring med haratänder som kyttade på mig oktober 1997 ju, som jag berättade om i mitt förra inlägg. Det var på det lilla viset, att det var fredag och jag var ensam hemma då, då jag prövade på att gå i kvällsgymnasie då en tid, men dumt nog orkade inte. Eller egentligen var det propagandan på lektionerna jag blev så frustrerad på att jag slutade. Det var ledig dag även på kvällen då iaf. Nå iaf så var jag hemma och jag hörde någon bil som stannade ute på gatan. Jag tänkte att vem kom nu då?

Så då jag for ut till farstun och se, så var det en kärring i 40-årsåldern med haratänder som såg rakt på mig där hon satt inne i bilen och såg bekymrad och upprörd ut, ungefär som om att jag skulle ha visat kukin åt henne eller något. Sekunden efter körde hon bara vidare. Weird.

Sedan under kvällen flera timmar senare så var en kompis hos mitt. Vi gick ner till mitt på Ekenäsvägen efter att vi had varit i Silvers och äta (Som förrivärlden hade kiosk vid Ekenäsvägen) Och då körde en bil jättelångsamt förbi och då man såg in i bilen så var det samma kärring med haratänder som tidigare hade varit utanför vårt, och hon hade samma upprörda min på sig och hennes päron for av och an som en pendel.

Och så stannade hon bakom oss, och det verkar som om att hon kollade oss genom spegeln hela tiden, för då kompisen visade fuck så körde hon vidare. Faktiskt konstiga fasoner av tanten!

Nåväl. Det om det. Nu ska jag se på musikvideon 10 små moppeojkar på youtube bara för att vi tvingades att se på den i skolan i jumppasalen då det var trafikupplysnings-dag engång i slutet av november 1991. Alla åttor och nior måddes sii på den upplysande musikvideon i jumppa/festsalen. Men det är nostalgi iofs.

-youtuba själva på 10 små moppepojkar. Musikvideon är från 1991, så den var splitterny då vi måddes sii på den då i skolan november 1991.