I Tytyrigruvan 30.8.1994

Jååå, ja var på utfärd me dedä junttiga Lärkkulla var jag då studerade i Lojo och i tytyrigruvan då den dagen. Det började med att vi for med en buss från Lärkkulla gården. Det var en kompis som hade körkort och tog bilen, då vi ändå sku tillbaka till Lärkkulla och han bodde i Svartå så var det ju onödigt för honom att komma tillbaka till Karis så att säga sedan.

Det var en som var lärare i Lärkkulla och är fortfarande som började fråga om jag vill åka med kompisen istället? Så sade jag att int har jag nån skillnad! Så sade han att helt hur du tycker! Jag for nu in i bussen då jag redan var på väg in i den. Sedan bar det av till Lojo. Ingen satt faktiskt med mig så jag hade bänken för mig själv. En såndän Martin och en såndän Jenny satt bakom mig i samma bänkrad. De pratade med varandra hela tiden. Det kom då vi hade redan anlänt till Lojo en goth/rockarbrud gående på trottoaren och väntade vid övergången då hon hade rött ljus. Hon var kanske i 20-årsåldern. Jag såg på henne. Hon hade rött hår och svarta kläder.

Så anlände vi till Lojo. Jag hade faktiskt Deicide-skjorta och prätkärotsi och en flanellskjorta (öppen) och lekte vaaner och trodde att jag var "på riktigt", haha! Så var jag bara en wannabe-lort som trodde mig vara någon"cool deathmetal dude"eller någo sådant.Typ en karismatisk typ och så. Fast jag närmast ju var en okarismatisk poserongi den tiden.  :D  Ni förstår hur jag menar utan att jag behöver förklara desto mera. Stundvis fick jag den insikten även då och blev nologer så jag kände mig röd om kinderna ibland :P

Så var vi i kön på väg för att fara ner till Tytyrigruvan med en vagn. Jag väntade först med att skriva mitt namn i gästboken. Jag såg på en skylt där det stod att Turvallisuussystä kaikki vieraat on kirjoitettava nimensä vieraskirjaan Jag såg på skylten och tänkte att vafan, dehär e ju lite spännande. Tills det var en gruvarbetare som sade åt mig  Otaksä? Jag vände mig om och sade att Jåå, och tog en gruvhjälm som han räckte fram åt mig och som alla måddes ha på pärone där nere.

Sedan bar det ner med en öppen gruv-vagn via en skena. Man får kuulema inte gå ner den vägen mera för gäster, då det anses för farligt. Det var riktigt kul måste jag säga.

Sedan var det ganska svalt där nere och riktigt roligt. Det var en liten gumma som guidade oss. Det var helt kul. Det kom musik nerifrån ett gruvschackt och det var ljuskonst. Jag tänkte att de sku kunna vara bra show på nån keikka minns jag. Så sade guiden att strömmen kan gå också och då blir det bäcksvart några sekunder innan reservlamporna tänds. Så hämä hon och släckte lampan i rummet vi var i och en av brudarna som var med ropade IIIIHH!!! Och nästan knep sig fast vid sin kompis. Så tände guiden lampan igen och dom fnittrade och hade sig då hon förklarade att hon trodde att strömmen for på riktigt.

Sedan for vi upp igen med samma vagn. En såndän Toffe ville springa uppför så han gjorde det istället, men blev rätt andfådd.

Sedan var vi under ett regnskydd av plåt men annars i det fria så att säga och drack kaffe från termos och åt bulla. Det var en från Lärkkulla som hade kastat en blick på mig redan 2-3 gånger samma dag och han gjorde det igen. Ja tänkte för mig själv att vafan e han bög eller va e de? Men jag tror att det var av ren slump bara.

Sedan for vi till fucking kyrkan i Lojo och se på den bara. Helt ointressant för mig. Då jag nu hade Deicide-skjortan där på så säger jag som Glen Benton sjunger, eller snarare ryter, i låten Trifixion: "GO FUCK YOUR GOD" Will be my final word...

Låten Trifixion börjar med glas som splittras. Jag hörde sedan att dom hade bandat det då fönstret gíck sönder, då Glen Benton sku ha kastat en stor sten genom ett såndänt stort färggrant målat kyrkfönster, men det är en vandringsskröna. Den skrönan hörde jag hösten 1994 av en kompis.

Sedan var radiomafia på i bussen då vi åkte hem till Karis igen. Juontajan sade mittiallt efter att låten Summer of Love hade spelat att "Ja nyt puhutaan pissasta ja kakasta" då han började prata om hundskit och folk kunde ringa in deras storyn om hur de hade trampat i hundskit. Och dom gjorde det också.

Sedan gick jag hem från Lärkkulla då vi var framme i Karis. Jag kände mig sömnig och mossig och for via Evalds och köpte en Colt-ask. Morsan lagade spaghetti med tonfisksås sedan hemma lite senare.

Alltså jag erkänner att jag slösade bort två år på musiklinjen i Lärkkulla efter högis. Så vi var på en höstutfärd någon dag efter att vi hade börjat terminen även 1993. Det var lite över en vecka senare in i september, då terminen började lite senare än normalt i Lärkkulla då dom remppa där då. Då for vi till Bromarv och plocka majs till majsåkern där. Det var riktigt nice det också. Jag satt då i bussen tillsammans med en Mannsn, som också hade det året börjat i Lärkkulla efter högis.

Vi pausade i Tenala och en såndän Ina for till en kiosk och köpa två askar blå LM. Och jag såg det.

Sedan väntade vi i bussen på att åka på nytt. Det var ett egnahemshus vid vår sida om var bussen stod, så vi såg rakt in i en gammal gobbes kök. Det var typ en gobbe på 85 som snöt sig med typ en stor jävla tyghand-duk och vi såg på honom och skrattade, åtminstone ja å Mannsn.

Sedan for vi en riktig upp och nerförsbacka väg till Bromarv. Det var en från Hangö, som av någon anledning kallades för "Fafa", som sade att Aaajj, ajjj..dedä kändes bra i magan!! Och hade typ svart humor om att bli åksjuk.

Sedan plockade vi majs där. Typ var femte elev hade en plastpåsa som resten satt majsar i. Jag var en av dem. Fafa sade åt mig: Hej, plastpåsagobben! Så frågade han vad jag hette. Så sade han att bra så vet ja, så behööv int ja kalla dig för plastpåsagobben!

Så var det en såndän Patte som sade såhär åt en där: Nyt puuttuu vain maissilapset! Han syftade på Stephen King filmen. Han var 27 då så man tyckte ju att han var vuxen, vilken han ju var.

Jååå, jag hade sett den filmen första gången augusti 1993 då den kom på tv. Jag minns att ena brudn som spelade i filmen var snygger som fan. Fast det är klart, man har väl mejkkat henne säkert vittu 10 timmar typ innan.

Bussen fick nå stärv och kunde inte riktigt vända då vi sku fara därifrån. Kusken förde oss till en simstrand där vi var och i någon fiskebod i Bromarv. Det var antingen en havsvik eller så en insjö. Minns inte riktigt. Kusken körde och hämtade en annan buss medan vi var där.

Så sade jag att jag borde hinna hem innan klockan fem, för jag måste ringa till Lippupalvelu och beställa biljetter till Sepultura-keikkan i kulturhuset 27.10.1993. Jag sade det åt Mannsn och såg nervöst på bussens rödvita visarklocka ovanför vindrutan i mitten. Jag hann sedan hem och ringa nätt och jämt. Tror det var första dagen i försäljning, och jag måddes få biljetter åt mig och två kompisar. Jag hade missat Sepultura då dom spelat i hesa mars 1992 och ville inte missa dom igen.

Det är deprimerande att Heli Nevakare, juontaja i tv-programmet Rockstop som kom i tiderna ser ut som en gammal tant nuförtiden :-( Jag kom nu mittiallt bara att tänka på henne.

Lärkkulla var nu sådär. De var många som tyckte att det tekniska kunnande i musiken var huvudsaken. Medan jag, tillsammans med många andra, tycker att själva fiilisen och geisten i musiken är huvudsaken. Inte hur bra man är att spela rent tekniskt. Många i Lärkkulla rynkade snobbigt på näsan då de tyckte att något vad otekniskt spelat. Dylikt har jag då aldrig förstått mig på.

Det var många som tyctge. -jag tycker att fiilisen e huvudsaken. Visst det är väl smaksak vad man föredrar och om man kan spela någorkunda bra så brukar det låta bättre. Det är tekniskt också att kunna spela supersnabba riff, fast riffena i sig är enkla. Om man tänker t.e.x. på tidig Sepultura, så visst fan är det väldigt skickligt då dom förmår att spela så snabbt utan några studiotricks. Där är ett exempel på att skicklighet låter bra. För att nämna ett annat exempel är bandet Nocturnus skiva "The Key" från 1990. Samt "Soulside Journey" av Darkthrone. Båda mästerstycken av teknisk deathmetal. Dom spelar tekniskt bra och det låter BRA. Men det BEHÖVER Inte låta bra bara för att man kan spela tekniskt sett bra. Och man kan spela rent tekniskt sätt d´åligt, men det kan låta jättebra i öronen. Så det är inte alls huvudsaken för mig hur tekniskt bra man kan spela i sig. Huvudsaken är att det låter bra i öronen.

Nog för att dylika snobbar också tenderar att inte förstå sig alla på te.x. gammal Sepultura, fast dom var skickliga i att hantera sina instrument. Det var t.e.x en som sade att han  "hatar Sepultura" Så var han ju kristen också. Det fanns kristna där, fast de var mest i ungdomsledarlinjen. Det var inte tyrkystä faktiskt. Han som "hatade Sepultura" gick på musiklinjen dock, men han talade dock inte ett ord om sin främmande "gud" för oss som inte ville lyssna. Det är alltså en så våldsam och sadistisk tyrannisk och ondskefull demiurg då man läser historier om den, så man inte ens kan kalla deras gud för en gud tycker jag. Därför "gud" inom citationstecken. Alla abrahamitiska religioner är bara skit.

Riistetyt låter mycket bättre än någo Yngvie Malmsteens tekniska gitarr-runk. Venom, Sex Pistols låter mycket bättre än någo Yngvie Malmsteens tekniska gitarr-runk. Varför? För att själva musiken och fiilisen är så mycket bättre, fast dom kan spela mycket sämre. Därför! Samma är det med producering också. "Lärkullister" vill att allt ska vara så fint och slipat som möjligt, att man inte hör något misstag igenom, och att soundet inte är det minsta lilla grötigt eller brusigt-men det är ju Just det som ger en mysig atmosfär vanligtvis-att det inte är istappen i reven perfektionism. Musiken låter ju bara sterilare och mindre organisk då.

Det är så, att tekniskt bra spelande band låter ofta bra. Men det kan också band som inte spelar så bra låta. Dom är bara bra på annorlunda sätt. Det ä fiilisen som är huvudsaken. Däremot om ett sound är alltför fint och polerat lagat i studion så är det skit oavsett. Alltför fint och polerat sound, att man varit mån om att avlägsna alla misstag och så , desto livlösare och mer sterilt intryck ger det.

Det är bra en Sarcofagus-cd jag har. Där dom säger "Pyörii!" inför varje låt innan den börjar spela. Det är bandat från 1979. Det är just så som det blir liksom mysigt och hemtrevligt. Just sådana små saker.

Det är mycket saker man minns. Jag minns att i åttan vårterminen 1992,  så var det en äldre typ som had varit på nån fest med samma porukka som några från min hussagrupp. Han hade varit fuller så satan på veckoslutet berättade de och skrattade och sade att han hade sagt: Vittu ja e så fuller så ja int ens kan hitta pittn min då ja ska pissa! Det var alltså i hussasalen en berättade det, då vi kockade där och hade oss. Man tyckte ju att det var coolt. Men klart att en 15 årig grabb tycker det är coolt om någon några år äldre sagt så, hehe.

Jag vet inte men jag undrar om han hade fått det från tv,n för morsan såg vårterminen 1991 på någon finlandssvensk tv-film tror jag som var Fanny och Alexander-aktig fast det inte var Fanny och Alexander. Jag såg en kväll lite i bakgrunden då morsan såg och där var det någo gobbar i tv:n som satt i något typ värdshus och de hade nousu på gång. De var i typ 60-årsåldern och en gobbe sade på finlandssvenska glatt att  Han var så full så att han inte ens hitta pitten sin då han sku pissa!

Antingen fick han det därifrån, eller så kom han på det på egen hand.

Jag var faktiskt och prya i musiklinjen på Lärkkulla höstterminen 1992. 12-16 oktober pryade jag där. En såndän Macke från min klass var där också och prya. För att Iris Juntunen tyckte att jag skulle gå dit då jag var musikintresserad. . Alltså studiehandledaren i skolan och på samma gång våran klassföreståndare i nian.

Första dagen var en utomhus dag, vilket passade bra då det var en vacker höstdag. Macke sade åt mig: Dehä verkar vara en cp-skola! Och jag sade typ att kanske. Just då hörde man något från internatet ropa något typ : Äääääöööglööögööblöööaaaaöööb!! _Så sade Macke: De E en CP-skola! Jag flinade och sade Jåå!

Det hördes nästan som CP-Åke i Onkel Kånkel, hehe.

Alltså jag lyssnade faktiskt på Sepultura, på Schizophrenia skivan från 1987 som jag inte lyssnat på på länge, å vittu de e så satans hårt fortfarande!! Lika hårt som i högis ännu! SEPULTURAAAA!!!!!! Djungelkillarna kunde sin sak.

Jåå, syrran trodde då hon var 3-4 att grannens skorssten var Fröken Ur. Alltså själva skorsstenen var liksom "geisten" av Fröken Ur eller något.  Det är just sådana fantasier barn har. Vuxna kan få dylika associationer om de tar LSD eller någon annan hallucinogen. Så läste jag om någon som hade tagit meskalin och upplevde b.l.a att grannens fönster betraktade honom ondskefullt. Alltså att själva fönstret gjorde det, lol! Man får alltså sällan direkta hallucinationer av hallucinogener trots sitt namn. Det är mera just såndäna bänga associationer och dylika "drömska" saker. Som det var några som hade tagit psilocybin och upplevde sig vara inne i Farbror Joakims pengabinge då de var hemma i kämppän. De såg inte pengar på riktigt eller så, de fick bara en sådan stark association liksom.

 Om man vill ha hallucinationer på riktigt så finns det deliriat som Bolmört och spikklubba och dylikt, som ger riktigt på riktigt hallucinationer. Som att man talar med människor som inte finns, ser bilar och rymdgubbar helt som det vore på riktigt etc. Men jag rekommenderar det inte, för sådant är livsfarligt. Och, paradoxalt nog, är de inte olagliga preparat, fast de är mycket, mycket farligare än hallucinoger.

Jag hörde om en från Svartå som hade tagit Bolmört och for till lidret och meta med sitt metspö, då han trodde att han sku få fisk i lidret, då han hallucinerade att det var nåt vattendrag inne i lidret, haha! Det hörde jag hösten 1994. Det var en såndän hippieaktig typ som jag lite visste om.

Hösten 1994 hörde jag också om dendä myten om att man kan bli hög om man röker torkade bananskal. Det var en i Lärkkulla som berättade att han prövade det då han var på manöver ute i skogen i milin att röka det i pipa men det hade ingen verkan alls. Jag drömde sedan att jag rökte torkade bananskal med pipa och blev stenager av de. det drömde ja en kort tid efter att han hade berättat om det.

Jag minns de legendariska fredagskvällarna hösten 1994 då vi bruka sitta inne i mitt rum och lyssna på skivor och kassetter. Det var mysigt. Vi lyssnade på Darkthrone och Immortal, då kompisen sjöng in i en tekopp: UNSILENT STORMS IN THE NORTH ABYSS!! Då han sjöng med Immortal, men vi lyssnade också på annan musik som Uriah Heep en fredagskväll mot slutsidan av oktober. Vi lyssnade på Uriah Heep skivan The magicians birthday, som jag hade och har på kassett. Vi lyssnade igenom hela kassetten och i just namnlåten så sjöng dom Happy birthday to you! Happy birthday to you! etc. Sedan kom det en mörkare fas i själva låten/musiken. Så sade kompisen att nu är det onda krafter som kommer och stör magikerns födelsedag! LOL!

Jag läste myten om Ragnarök häromdagen igen för jag vet inte hur mångte gången i livet, men det är fascinerande. Inte bara myten om Ragnarök men annars också. Jag tycker att denna fras främst väcker något liksom genetiskt minne i en eller något, samt väcker bilder av ett totalt anfall av kaotiska krafter liksom; Stjärnorna ska falla från himlen, jorden skaka, träden ryckas upp ur marken, bergen rasa och Fenrisulven bli fri från sina bojor...

Det är just frasen Stjärnorna ska falla från himlen som ger mest "mörk" och dramatisk fiilis tycker jag.

Det är något som rör en liksom djupt i psyket just den frasen och har gjort det ända sedan jag var 17 hösten 1994 och började mera på allvar fördjupa mig i den nordiska mytologin, då jag lånade allt som hade med hednisk/nordisk religion att göra från bibban. Jag lärde mig snabbt att urskilja väldigt ytliga och barnsliga  typ "Tor var åskans gud" böcker om temat, samt mera seriösa böcker som Nordisk Hedendom av Folke Ström samt naturligtvis den poetiska Eddan. Jag lånade Nordisk Hedendom från bibban hösten 2014 och läste igenom den igen och fann ett bokmärke som jag hade använt 20 år tidigare mellan bladen, haha!

Detta att stjärnorna faller från himlen...kan det vara en metafor för "Big Rip" dvs en teori om att universum slutar i att allting kommer att rivas sönder, från största galaxhop till minsta atom? Att en ny värld gror kan kanske vara en metafor för att universum reinkarnerar? Att det pulserar mellan kosmos och kaos? Och ändå finns kanske  kaos utanför universum jämt. Kanske är sk. "paranormala" fenomen antikosmiska impulser som tränger in i kosmos? Sådant som kanske inte skulle fungera annars inom kosmos ramar, om det inte vore för antikosmiska impulser som tränger in i kosmos från Kaos/det oskapade? Det som buddisterna kallar för Nirvana, hinduerna Moksha, i fornnordisk mytologi Ginnungagap? Och som de forna grekerna kallade för Kaos men menar samma sak.  Hur som haver, så är detta mycket intressanta saker att spekulera om tycker jag.

En annan teori är att det inte har något med sådant att göra öht utan bara är metaforer för barnafödande etc. Men jag tycker mig finna en röd tråd i att det absolut menar något dolt, något esoteriskt i detta.

Det är ju rent metaforiskt. Man ska inte tolka det autistiskt och tro att de menade att människoögat ser stjärnor som faller från himlen i stor fart på riktigt..det är liksom bara METAFORISKT menat. Förstår ni hur jag menar? Om ni inte vet vad "metafor" är för något, så kan ni googla på det order.Man ska inte ta det bokstavligt och konkret liksom. Kristna och akademiska professorer brukar ta myter helt bokstavligt har jag märkt. Som jag hörde om en kristen, som trodde på Adam och Eva på två riktiga människor som var de första människorna i världen som faktiskt hette Adam och Eva, och det TOG HAN HELT BOKSTAVLIGT!! Hahahaha! Det är ungefär samma sak som om att någon skulle tolkat trafikmärket "Guppig väg" för "Big Boobs" Lol!

Jag vet inte och är ingen expert på området, men jag spekulerar bara. Förresten, akademiska "experter" på området brukar bara se på detta genom torrt akademiskt perspektiv, vilket ofta speglas av en sk "human-etisk" rent materialistisk (läs skeptisk) tankevärld, som inte tar myterna på allvar. Eller så är de kristna. Så man måste själv dra slutsatser och läsa slutsatser främst av andra som är intresserade av detta på riktigt, och inte bara i syfte att försöka ogiltigförklara det eller att leka typ någo junttiger macho eller som någo rollspel enbart.

Det är som sk. "experter" på högerextremism, som ofta av någon anledning är vänstermänniskor/gröna. Och sk. "experter" på satanism, som är frikyrkliga pastorer. Lika objektivt är det. Hur kan någon som egentligen har en tvärtom världsbild vara "expert" på det området?! Världen är sannerligen upp  å nervänd! Nåja, Satan är ju kyrkans bästa vän, då han hållit den rullande alla dessa århundraden, kan man ju säga. Utan att ha något att hota med skulle inte kristendomen fått sån makt.

Men visst, det finns undantag även inom den akademiska världen, men de tycks vara väldigt få.

Ja så en snygg brud med stora blå ögon och kastanjebrunt långt rakt hår i förrgår kväll då jag körde med bilen. Hon sg tillbaka på mig då jag såg på henne. Jag blev fan kåt. Sedan då jag var hemma kastade jag mig ner på sängen och tog ett runk och fantiserade att jag drog över henne. Vadårå? Det är ju helt naturligt!

Vetni va ja såg däremot igårkväll? En gammal kärring med rollator som stod och såg på apteksdörren. Hon såg väl på öppet-tiderna. Rollatorn rullade iväg från henne och hon märkte ingenting alls först. Sedan märkte hon det och halvsprang i panik efter sin rollator, som rymde från henne. HAHAHA! Det var fan en komisk syn måste jag säga! Jag började skratta fullt inne i bilen.

Jag mindes nu mittiallt bara sommaren 1984 då jag var i skolgården med syrran och några andra och lekte. Så kom det 4-5 ungdomar med varsin Sprite-flaska gående och sedan började de skaka om Sprite flaskorna och började spruta Sprite på varandra medan de också drack ur flaskan. Haha, vilka funderingar!

Varje musikmänniska har väl sin mörka hemlighet av vad den någongång under barndomen diggat för skit. Jag diggade Michael JAcksons Thriller skiva då måste jag erkänna. :P -Alltså 1984, inte senare, men just då våren till hösten 1984. Jag tyckte det var coolt då jag hörde att han sjöng att gud skulle säga satan, lol!

Så var jag i skolgården engång  sommaren 1984 och det kom ett mopogäng fullt med Honda Monkey och Suzuki Pv:n mittiallt till skolgården körandes. De kom hotfullt emot och man hörde bara: NÖNNN, nönn,nönn, nönnnönn,nönn, nönn nönn nönn!!! VRUUUUUUUUUMMMM!!!! VrumVrumVrumVrumVRrruuumm!!! NÖÖÖÖÖÖÖÖÖNNNN!!! NNNÖÖÖÖÖÖNNNNNN!!! NÖÖNNÖNNÖNNÖNN!!!

Jag blev rädd för dom så jag hoppade av min cykel och tog några springsteg upp på en bänk och stå, då jag va rrädda att de sku köra på mig typ. Lortar kan nu ha såndäna funderingar, hehe. Men så var jag ju bara 7 år då.

Jååå, jag hade en drake då. Jag var ibland i skolgården med den, men sällan fick man den att flyga desto mera. Jag minns ännu motivet på draken. Det stod UFO på det med stora bokstäver så var det ett klassiskt flygande tefat och två humanoider som såg roliga ut innen i ufot och vinkade ut ur ufofönstret.

Ännu sommaren 1985 var jag ute med min drake ibland, men så tröttnade jag på fanskapet då de sällan flög desto högre.

Jepp, det om det! Mötte grannen i trappan just! Bara han inte har corona.