Morgontuppens peppu och Fokushusets undergång och så dendä festen 17.9.1993

Alltså jag drömde engång i tvåan en dröm. Och den drömmen var på det lilla sättet, att det var en gobbe som hade hittat på en egen sång där han klappade på händerna i takt och sjöng glatt såhär: Morgontuppens peppu, peppu, peppu Morgontuppens peppu, peppu, peppu Morgontuppens peppu, peppu, peppu

Sedan vaknade jag och tyckte att drömmen hade varit jätterolig. En morgon sedan under sommaren 1986 så tyckte jag att det var en bra idé att vakna tidigt på morgonen "med tuppen" så att säga, då det var en fridsam morgon. En kompis som bodde granne med mig var ute på morgonen typ klockan 7 och det var en harmonisk solig morgon och fåglarna kvittrade och allt var stilla och harmoniskt. Så hörde han bara då jag öppnar ytterdörren och ropar för full hals: MORGONTUPPENS PE.... Så hör man min morsas arga röst som sade att sluta nu! Eller nåt dylikt och dörren far fast igen. Kompisen mindes det 1994 och jag minns det också att det hände.

Jag hade liksom tyckt att det var en bra idé att ropa det rakt ut någon fin sommarmorgon och hade planerat att göra det länge, haha. Det liksom passade i mitt tycke in att ropa det rakt ut en fin sommarmorgon.

Alltså vittu de e synd att dom ska riva Focus-huset!! Det är ju jättefint och groovy-70tals aktigt tycker jag både inbördes och utbördes! Som domdä 70-tals "riko lasi" larmknapparna ifall det börjar brinna, som finns här som där på väggarna inomhus i Fokushuset. De om något är groovy slutet på 60-tals/början på 70-tals fiilis!!  Jag har många minnen därifrån alltifrån tidig barndom och jag har etappvis jobbat i Focus-huset också, både i bibban och nere i Galleri Zebra så har jag varit på jobb. Dessutom har jag varit på praktik i kulturkansliet i två etapper då det var i Focus-huset. Dessutom har jag många bra minnen av Fokus-caféet, som jag inte minst har även drömt mycket om. Då har det sätt annorlunda ut där och det har varit öppet på söndagar i mina drömmar. Som jag drömde en dröm hösten 1996 att jag var där ensam på en kaffe djupt inne i Fokus-cafeét på en söndag, då det på riktigt inte var uppe och det kom en brud med långt rakt och korpsvartfärgat hår med norrskensgröna slingor i håret, kom och satte sig bredvid mig och jag blev kär meddetsamma fast hon var en okänd brud. Hon verkade vara punkig/glamrock-aktig på något sätt.

Så gick vi till Folkis tillsammans och så började jag vakna då jag insåg att det var för bra för att vara sant. Men det var en bra dröm måste jag säga! Ofta nog är drömvärlden bättre än vakenvärlden.

Drömmer jag om Fokus-huset efter dom rivit det så kommer jag att bli lucid, då jag inser att det är en dröm, då huset inte finns mera!

Och unccan sedan som var där galleri Zebra var sedan från 1973 till 1992. Uncan flyttade dom till Villa-Haga, vilket ju var helt från reven. Då uncan var i Focus-huset så var det ju mycket mysigare då det var liksom bunkertillvaro nere i källaren. Jag tycker att man borde riva Villa-Haga istället, för det är ju bara ett fult, murket och rotit jävla trähus, som är som en fågelskrämma jämfört med Fokus-huset!

Och sedan alla tuffa ungdomar som hängde där på 80-talet!! Alltså i och runt Fokus-huset i allmänhet. Då jag var i lågis så tog jag mycket intryck från de tuffa ungdomarna som hängde där runt. Det var typ mina idoler, haha.

Jag brukade komma till bibban efter skolan då jag var i lågis och i sjuan i högis. Det var jätteroligt att busa lite där omkring med de andra ungarna då. Som engång då vi kasta ett pappers-flygplan på en gårdskarl som gick där nere innan man kommer upp till bibban. Han låtsades inte alls att bry sig.

Sedan minns jag då jag och en kompis engång i fyran blev falskt anklagade av en käring då vi var där nere i bibbans "tambur" så att säga. Det var på det lilla viset, att någon hade fällt en blomkruka där. Så kom det någon käring och frågade att E de ni pojkar som har vält dendär blomkrukan? Så sade vi att det inte är vi, då det inte var vi. Så sade hon att hon tror nog att de ändå e vi, då vi springer omkring så mycket där! Vi sade som det var att det inte var vi!

Å engång 1987 då jag kom från skolan till bibban via lilla dörren, ifall Selleri skulle ha varit ute, så var han där just vid stora dörren, innan dom hade byggt till där, så det var en liten kind of tunnel där då den tiden, som var utomhus, så stod han där och rökte och jag slank in genom den lilla dörren. Sedan var jag i bibbans "tambur" där nere och talade med en kompis. Selleri satt där ute då och lutade sig mot Bussis-väggen och visa knytnävan åt mig och tänderna. Han sade att jag skulle få på turpi men han fick aldrig fast mig. Sedan försonades vi 1988. Några gånger var han nära att få fast mig då han b.l.a låg i bakhåll då jag kom, men jag var såpass nojig så jag hade ett sorts sjätte sinne och upptäckte i god tid hans bakhåll. Bakhåll var något han sportade med om han ville få fast någon, eller så bara sträcka fullt efter. Det gjorde han också men jag hann undan alltid.

Jååå, ja minns då det var en från Karjaan Yhteiskoulu våren 1990 som satt på sin cykel och rökte på ungefär samma plats och talade med en flicka. Sedan knäppte han iväg fimpen och sade åt flickan såhär: Sinne meni viimeinen rööki!

Och sedan dendä daijun som trädde en chipspåsa på min fillares sits och sade: Nyt mä laitoin kortsun fillaris päälle! -Det inträffade hösten 1989 just vid samma plats.

Som sagt så har detta hus också etappvis varit min arbetsplats. Jag var på arbetspraktik från mina studier på kulturkansliet december 1999 några veckor, samt igen under perioden 29.1.2001-30.3.2001. Det var bra, för en kaveri jobbade just då i samma hus, nere i Galleri zebra, och vi sågs och pratades mycket vid där också. Dagarna gick mysigt framåt där då. Det var en fin utställning i Galleri Zebra då just. Foton på finska vinterlandskap. Sedan for vi ibland till Fokus cafeét på kaffe då också.

Sedan en ljuvlig och solig eftermiddag i mars så stod vi och åt ett äppel var som vi hade varit i Masa och köpa, och tog sol på busshållplats sidan. Det var plusgrader då och snön smalt och droppade ner och det var mysig vårfiilis. Alltså jag å dendä kompisen som jobbade i Galleri Zebra.

Det var mysigt att vara i det lilla rummet i kulturkansliet och jobba då. Då hörde jag första gången att jag borde fara till Telegrafberget, för mans ser halva Västra nyland därifrån. Jag for dit sedan 20.10.2001 en mulen och psykedelisk lördag då vi var ute och se oss omkring jag och 3 kompisar, och nu blev man imponerad alltid. man såg Ingå kraftverks skorspipor, Ekenäs vattentorn, Karis vattentorn, Påminne hoppbacka etc. och man såg liksom planetens krökning där, då det var så högt i terrängen. Det var jätteroligt att komma dit då första gången då man var en ung grabb på 24 som, naivt nog, trodde att 9/11 var början på något stort... pfff. Men jag anklagar inte mig själv att jag tänkte så eller något. Jag lär inte ska ha varit den enda unga och lite naiva grabben i historien som vill ha action och förändringar meddetsamma. Som så att säga "Längtar efter att ta till vapen och fara ut till fronten" Alltså det ska inte tolkas som något meningslöst våld eller något. Sådant brydde jag mig inte om-men jag längtade faktiskt efter spänning och äventyr i livet då- typ krig eller något. Naivt, men som sagt, jag lär inte ska  ha varit den enda 24 åriga lite naiva grabben i världhistorien som har tänkt så.

Och sedan kan det ha varit en undermedveten protest mot föräldrarna som alltid varit emot såntdänt, varit typ "intellektuella" och rynkat på näsan åt s.k. "Anti-intellektuellt känslosvall". Som  Jungian förstår jag att det omedvetna driver ens tankar och handlingar väldigt mycket. Har man den insikten, så blir man inte arg på folk lika mycket alls som förr. Man förstår att folk säger ibland lite mindre utstuderade saker för att de ofta på något sätt är osäkra och att de är helt omedvetna om vilka impulser som driver deras undermedvetna och aldrig har tänkt på det ens. och man inte behöver ta det personligt. Och man är alert också på hur man reagerar själv och varför man gör det. Man ska ju inte ta nå skit såklart, säger inte det. Men jag analyserar mycket mera varför folk reagerar och säger som dom gör.

 Växer man upp så märker man att inte är det sådär bara liksom. Det var tvärtom lärorikt för mig att tänka så. Jag lärde mig då senast,att ens eget ego inte är huvusaken-och lärde mig tanken att sätta fram ideologi framom egot. Sedermera är jag av den åsikten att egot är illusionärt-men det var då 2000/2001 en viktig och hälsosamt insikt för mig-att jaget verkligen inte är allt och att hela universum inte kretsar kring en själv-som man typ tänkte som tonåring. Eller man tänkte inte ordagrant så, men ändå. Man betedde sig så iaf, och man var en ganska ridiculous cry-baby då egentligen.

Så minns jag då Silver´s kioskin var där var minigolf-banan var förut.( Mini-Golf, Goni-Milf! Som Apuvagobben sade då han sku spela minigolf engång i ett Manitbois avsnitt november 1992.Så sade gobben me den långa pipon åt honom då han undervisade Apuvagobben i att spela minigolf så sade han om klubban nåt att pistä ståndis niinku alkuståndis! Så satt Apuvagobben klubban mellan benen och gobben me den långa pipon sade förargat, Ei! Ei noin! Några kompisar var creepy då de bandade in det på c-kassett och så då det kom några brudar förbi på gatan förbi höghuset ena kompisen bodde i så öppnade de fönstret och spelade på mankkan just frasen var han säger dedä Pistä ståndis niinku alkuståndis! ) Den var där långt in på 00-talet men jag minns engång september 2001 då det var 3 18-åringar som talade där. Det var två killar som frågade en brud vad hon köpte från Silvers? (Hon tog med det i paket) så sade hon: Två kebab! Det kom fram att det var åt hon och hennes pojkvän. Så for hon iväg med bilen. Det mindes jag nu bara. Det var kort efter 9/11 faktiskt. Jag brukade äta franskisar mä biff där nu och då, och faktiskt också kebab mä franskisar.

Så började jag ju jobba i bibban oktober 2001 och var där på jobb ända till slutet av 2002. Den första tiden kändes fräsch och rolig och hela vårterminen 2002 likaså, men så blev det så trist att jobba där sedan mot slutet. Men det var inte fast jobb heller så. Men det var ju ändå ett jobb. Mycket bättre det än att jag sku ha varit arbetslös dock.Det var ändå då att vau, ja har ett jobb!(Då jag studerat mestadels innan)

Det var mysigt engång i slutet av november en mulen eftermiddag efter jobbet då jag satt i Focus-cafeét och drack kaffe och åt en äppelkaka tillsammans med en kompis. Alltså i slutet av november 2001. Och jag hittade mycket böcker om bl.a. arkeologi och allt möjligt annat medan jag jobbade i bibban, som jag lånade och läste med stor aptit. Fast det onekligen finns mycket skräp i bibban också.

Jag hittade böcker av Erich Von Däniken i bibbans källare. Jag läste nästan alla hans böcker, och på den tiden blev jag ganska influerade av dem. Men det var då.

Och tillbaka till 80-talet igen. De va så satans bra då jag såg på då de stora pojkarna spelade Section-Z i bussis hösten 1986. Sedan kom Section-Z till Kila Center och då hade jag självförtroende nog att börja spela det själv. Det var hösten 1987 dvs ett år senare. Sedan var där dedä andra spele var det var troll som pomppade omkring i kratrar och man var en robot som skulle skjuta dom och i sista banan så kom det ett jätteargt och stort troll med stora huggtänder sakta krypande uppför en enda stor krater alltmedan man hörde en kuslig och krypande musik. och det kom långsamt emot en och så hörde man bara PÅDÅM! PÅDÅM!! Och trollet åt up en. Det harmar att jag inte lade spelets namn på minnet, men det var något av Capcoms spel iaf. Kanske jag hittar det någongång. Nåväl, Golden Castle var ett mycket bättre spel som jag blev expert på då det kom till kiosken i slutet av 1987 och jag spelade det hela 1988 och lärde mig alla tricks i det. "Svärdspele" som vi talade om jag och mina kompisar.

Det var rymdtema och Jarre-aktig musik i Section-Z så alltid då man cyklade hem från kiosken hösten 1987 vid klara kvällar då det börjat skymma så minns jag att någon enstaka stjärna hade tänts på himlavalvet och det var en rymdig känsla då man cyklade de några hundra metrarna hem. Man minns ännu liksom doften av fuktig asfalt och höstskymning då man cyklade hem dessa kvällar, medan en enstaka stjärna glimmade långt därute i fjärran.

Jag började minnas fredagen 17.9.1993 här, ty då hade en kompis hippa hos sitt. Eller i sin morsas bostad, men bara han var där då+alla gäster såklart. Det var en tvåvånings radhus lägenhet. Talar man om hippa nuförtiden då man talar om hemmafest? Åtminstone 1993 var det tal om "Hippa" minns jag iaf menandes hemmafest.

Solen hade inte ännu gått ner då, men ryktet hade börjat sprida sig och det kom alla möjliga dit utanför och hänga en stund, medan många också kom in till själva festen. Jag talade med en f.d. lågis och högiskaveri utanför som satt på sin pv och rökte utanför då han kom dit för att sii lite bara minns jag. Jag frågade vart han går i skola nuförtiden? Så sade han att i Ekenäs, i handelsläroverket.

Så var vi inne. Några par hånglade i soffan och grabben frågade om värden i huset hade en kondom att låna? Det minns jag. Ett par låste faktiskt in sig i sovrummet också. Och ett par hånglade i det mörka köket. Det var alltså mestadels högisglin det var fråga om. Nior mestadels. Fast en av brudarna som hånglade med en från nian var 17, det visste jag. Det var en blond finskspråkig brud. Jag och en såndän Robban ville lyssna på Sepultura där, men värden gick inte med på det. Det fanns en Sepultura kassett i huset, Arise. Och den ville jag och Robban absolut att skulle sättas på. Förgäves.

Sedan så kom festens värds mommos gobbe dit och sade att "Alla ut!" Då blev alla dämpade och gick tyst ut ur huset. Tyst och nätt, fast somliga var mer eller mindre berusade. Han som hånglade i köket med någon brud drack jallu. Det minns jag nu bara. Han gick faktiskt på åttan. Den som icke dricka alkohol, han inga brudar får för att vara lite sarkastisk, hahaha! Jag var faktiskt helt spiknykter då under den festen, för jag hade druckit förra lördagen då det var halli-disco, och jag tänkte att det blir för mycket om man dricker igen då. 

Jag hade prätkärotsin på och lekte vaaner minns jag. Jag hade den på inomhus också då vi satt i vardagsrummet. Många satt på mattan på golvet också och några par hånglade på varsitt hörn i dubbelsoffan, så hela dubbelsoffan var ett tag reserverat för dom. Ett av paren slank till sovrummet å i någo skede.

Det var bara Robban som kom ut ur huset vinglande av fylla då kaverins mommos gobbe stod utanför och såg då alla for ut. Inte var det mer med det. Schacki splittrades och for åt varsitt håll och jag och en annan kompis for hem, för det var tråkigt. Alla cyklade faktiskt då längs Karis kvarter och klockan var lite före midnatt. Jag kände mig jättegammal då jag var 16 år minns jag. Jag tänkte att vart har tiden försvunnit? Jag har GÅTT UT HÖGIS!! HJÄLP!! Så tänkte jag faktiskt.

Det hade sin charm att vara så i begynnelsen av detta liv. Förväntningarna var så stora och det var så spännande på nåt sätt allt då som ung och det var roligt att bli äldre. Inget år var det andra året likt då och så var det i flera år då som ung. Dock försöker vuxenvärlden ännu hjärntvätta 16-åringar och det märkte jag mycket bra med deras ynkliga skuldtaktik de försökte med. Lärare, journalister och kyrkans folk. Men man lärde sig att det är så det fungerar. Istället för att låta sig hjärntvättas så började man tänka med egen hjärna istället, och vad är bättre än det?

Jag kom nu mittiallt bara ihåg att det fanns en serie vid namn Mask som man hörde om 87-88 men som inte kom på vanlig finsk tv då vad jag kan minnas. Det kom bara på typ Sky Channel då skulle jag säga, för dom som hade satellittallrik. Men det fanns en Mask-serietidning i ärrän vill jag minnas, som man fick köpa därifrån. 

Så minns jag faktiskt sommaren 1988 då mittiallt några kompisar jag var med fick för sig att dom sku leka Mask. Jag ville inte vara med då jat tyckte det var barnsligt och for hem. Jag skulle ha fått kuulema vara Bruce, "han med helikoptern" men jag var inte intresserad. Jag tolkade Bruce som brus som i öronbrus då, haha.

Alltså vittu ja köpt en så satans snygger skjorta häromdan! Eller beställde den alltså. En Satyricon-skjorta med motivet The Shadowthrone's inrefodral av dendä skogen som badar under fullmånens sken. Det passar som hans i handske, för The Shadowthrone är min favorit-Satyricon skiva och det är nostalgi, för jag diggade den skivan fullt 1995. Satyricons 3 första skivor är bra, men deras image blev så löjlig på den tredje skivan även om musiken var bra, sedan blev också musiken dålig. Men The Shadowthrone är min bästa Satyricon skiva. Jag går emot strömmen, för de flesta som diggar Satyricon tycker att deras tredje skiva Nemesis Divina är bäst. Den är bra rent musikaliskt som jag sade, för all del. Men inte lika bra som The Shadowthrone.

Det är bara så att man inte nästan vill ta den på sig och låta den bli svettig då den är så ny och färsk och fin..men vafan, kläder är för att ha på sig.

På tal om Fokus-huset ännu så minns jag att jag hörde att en kväll då bibban stängde så hade två pulin gömt sig under trapporna upp till bibban. Sedan for de till bibbaköket och ena pulin hade druckit upp en av bibbatanternas parfymflaska och spytt i köket. Städerskan ringde till polisen då hon såg pulina som snarkade där då hon kom på morgonen. Allt möjligt, haha.