Klocka i barndomshemmet som associerade till Romerska riket

Jååå, det var en väggklocka, en gulbrun visarklocka som hängde på väggen i vardagsrummet under barndomstider hemma hos vårt. Den fungerade gammalmodigt att man skruvade upp den, istället för med batterier. Jag associerade faktiskt denna klocka med det Romerska Riket! Jag vet inte varför jag gjorde det, jag gjorde det nu bara.

Så drömde jag engång att jag frågade någon gobbe något som han inte visste svaret på. Så sade han: Kysy kellolta! som om att klockan levde. Så frågade jag just denna klocka som hängde i vardagsrummet då jag var liten. Så dröjde svaret en liten stund, men man hörde från klockans innandöme ett lågt, som om att det sku ha kommit långtbortifrån, men ett vålnadsaktigt rop som svarade: En minä tiedä! Så klockan visste inte heller svaret på min fråga. Sku jag bara minnas var frågan var, men minns det inte nu. .

Jag läste faktiskt att under antikens tid så sken Sirius i rött, för alla antika källor beskriver Sirius som röd. Det är ganska jännä kuriosa. Det hade jag i.nte vetat om "Lokabrenna". Lokabrenna är det fornnordiska namnet på Sirius, och det betyder Lokes eld. Det har jag dock vetat om i flera år. Det berodde antagligen på ett stort kosmiskt damm-moln mellan Sirius och jorden att den sken i rött. .

Alltså det är höst! Jippii.. Jag tycker att de mysigaste höstarna i mitt liv var 1992, 1994 och 1999. På något sätt var det de bara. 1995 också och 1996 också men på ett annat sätt mysigt. Svårt att förklara då det är så personligt. 1992 var jag ju en lort på 15, men det började kännas som att man blev lite äldre då man hade börjat nian och så. Och i den åldern räknades ungdomar som vuxnare tidigare än under dagens nyviktorianska blomsterhatts-tant tidsålder. .

1994 igen kändes som att jag rustade upp för gerillakrigföring. Gömde vapen i skogen och samlade män till en kamp. Alltså liknelsemässigt! Inte att jag på riktigt samlade vapen i skogen! Men det kändes som att man i det fördolda rustade upp för gerillakrig någonstans djupt inne i en mörk skog, då jag tänkte att jag ska kämpa för att få en brud som jag var kär i som flickvän så småningom. Jag tänkte positivt då och tänkte att "Vi kommer ännu bli ihop!" och att om jag kämpar modigt och tappert, så då får jag henne. Hehe, skulle det ha vart fullt så enkelt! Alltså vittus bloggreform som dom har gjort!! Man får inte ens smileyn automatiskt mera!! Varför ändra på något som funkar bra!? .

Jag hade läst någon naiv artikel som handlade om någon naiv kvinna i husis, där hon sade nåt new age aktigt att om man tänker positivt, så händer det positivt. Nå, jag tänkte positivt och ändå blev jag inte ihop med henne fast jag tänkte positivt och att vi kommer att bli ihop. Så var hon ännu till otrevlig mot mig, fast jag var positiv och hade satt upp henne på en piedestal- vad lärde jag mig av detta? Jo, att man inte ska vara naiv och tro på alla världens new age-tanttadaaror att om man tänker positivt, så kanaliserar man positivtet i sitt liv och det blir positivt. Men nåja, jag var 17. Vem är nu inte naiv då? Värree var det med tanten som säkert var 50 och trodde på det ännu! :D .

Men det var mysigt hösten 1994. Jag hade 3 kompisar som också var sådana att de då inte rörde sig i någon ungdomsgårdar etc. Eller brankkisdisco eller något sådant- Jag hade varit i Halli-Disco och i Uncan 1993 samt några hemmafester, men 1994 blev ett sådant år att man inte rörde sig mycket annat än att var i hesa och köpa skivor, samt att man rörde sig hela tiden ute i skogen och i ödsliga gator. Det var helt mysigt nog, men för att tänka logiskt borde jag ha rört mig i uncan och så föratt komma i kontakt med bruden jag tyckte om. Inte för att det sku ha lönat sig-hon tyckte inte om mig, men iaf. Jag skulle kanske ha kommit i kontakt med andra brudar och inte levt i en naiv tro, att man "kämpar" och typ solen, månen, mörka skogar där vinden susar och alla naturens element skulle ha bidragit mig och varit på min sida i min heroiska kamp för att bli ihop med henne! Inte fullt så, men ganska romantiskt och naivt tänkte jag nog då, haha. Så är det bara pangpongsex! Och att man i nerverna på varandra och upprepa några gånger samma. Alltså det är det det är fråga om på riktigt. Men då man är ung och naiv så tror man att det är fråga om kärlek på riktigt då man sällskapar, haha! Det är creepy att tro något sådant, eller att bara vilja binda sig till en brud. Men som ung så fattade jag inte hur obehagligt och creepy brudar tycker att sådana tankar är. .

Vi gjorde t.om. lite barnsliga fanstyg ännu hösten 1994 för nostalgins skull då redan. Som att vi ringde på folks dörrklockor på fredags och lördagskvällar och sprang iväg i oktobermörknet. Och jag var september en fredagskväll vid skymningen och rökte röd Marlboro och drack Cokis och lyssnade på Isengard i min Walkman på kassett samtidigt som jag såg mot Ekenäshållet och tänkte att om jag inte blir ihop med den kärringen som jag skulle försöka bli ihop med, så kanske det finns någon intressant kärring mot Ekenäshållet. Så mindes jag att jag tänkte. Så jag var inte främmande för tanken att ha en annan brud. Men jag koncentrerade mig mest på en enda brud som jag tänkte att jag sku "försöka bli ihop med". Det tänkandet ändrades, då jag hjärntvättade mig själv till att tänka positivt, väldigt snart till det att "Vi kommer ännu att bli ihop! Det är ödets vilja!" Där ser man så dabbot det är att tänka positivt. Man ska tänka logiskt och realistiskt i sådanahär saker, inte överdrivet negativt. men sannerligen inte "positivt" för då blir det pannkaka av alltsammans, vilket detta exempel visar. .

Nåja. "Den som inte knaa-aa-rkar, han får ringa på folks dörrklockor och springa iväg!" Om man inte är en knarkare, så då får man. Typ så tänkte jag då, haha. .

Det var mysigt iofs för att man lite isolerade sig och jag väntade på den dagen då jag sku bli ihop med henne och blev riktigt varm om hjärtat då jag föreställde mig det. Så i stunden kunde det vara roligt att tänka positivt, men man är såpass realist, och blev hastigt efter det, att sådant inte har varit för min del möjligt på 20+ år att tänka. Det är ett jävla spel man måste ha med kärringar bara för att få ens pussy. Och så säger dom att man ska vara sig själv! Lol! Sanningen hör ni av mig. Jag har ingenting att förlora, så jag vågar skriva vad andra knappt vågar tänka. .

Och så vi jultider typ några dagar innan julafton då jag hade semester så var det två gobbar hemma hos oss som installera en ny juttu i proppskåpet. En digitalklocka istället för den analoga klockan som var i proppskåp förrivärlden. Dom gjorde det åt alla skåp i hela landet vad jag förstod. Nu är det ju helt annan meininki. Jag minns ännu klockan i proppskåpet hemma innan dom installera en ny klocka. Elmätaren börja ha något konstigt noise. Sedan tickade den en minut typ och slutade upp med att ticka typ Tick!tickticktick. Så blev det tyst. Det var psykedeliskt som fan nu då man minns det!! Vittu så rankka! Inte för att skälla på brudar,men jag har märkt att de flesta brudar inte förstår sig på såndäna små vardagliga psykedeliska saker. Dom säger bara Nej hohho! eller "nej herriågud!" om man talar om sådant för dem. .

Det var som att kvaliten på trådtelefonerna också var bättre förrivärlden. Soundet var liksom mer organiskt och bättre i trådtelefonerna förrivärlden. Jag har haft fullt sjå med att hitta dedär kolikkospelet som var uppe i kiosken 1987 men som jag tyvärr inte minns namnet på. Och det är konstigt, då jag sökt genom alla Capcom, Konami och liknande spelfirmor, men icke sa nicke. Har inte hittat det. Alltså dedä spele där man är en robot på en planet. Det är först dagtid och roboten man är är i framgrunden. Det är flera rader med småkratrar framför i landskapet, där en massa småtroll påmppar i och kommer långsamt emot en. Det var som att en gobbe i 60-årsåldern, eller så lät det, då trollena påmppade. Det lät såhär och som att en gobbe i 60-årsåldern skulle ha sagt det: Djing, djang, djong, djeng, djing, Djang, djong, djong, djing, djeng,djing, djing, djang, djong,djong,djong, djing, djeng, djang!! .

Så blev det natt. Det var samma troll och kratrar, bara att det var natt och man såg trollena inte lika bra då. Men det var samma Djing, djang, djong, djeng, djing, Djang, djong, djong, djing, djeng,djing, djing, djang, djong,djong,djong, djing, djeng, djang!! Djing, djang, djong, djeng, djing, Djang, djong, djong, djing, djeng,djing, djing, djang, djong,djong,djong, djing, djeng, djang!! .

Man kunde ändå rädda sig fast man inte lyckats skjuta alla troll, för dom kom från vänster sedan emot en, och då kunde man hoppa. Fast det kunde bli svårt om man inte skjutit tillräckligt många av trollen. .

Jåå, jag minns att det kom en klasskaveri som bodde i Bäljars och kikade in då jag spelade engång hösten 1987 en liten stund. Han kommenterade att de fittigare då de e natt i spele, då man int siir trollena lika bra! Han höll två mjölkburkar i handen och jag förmodade att morsan hans hade skickat honom till kioskin och köpa lite mjölk. .

Sedan vid sista banan så var det ju bara en jättekrater och man hörde en kuslig creepy musik och "något" kom långsamt upp ur kratern. Man såg bara lite av hyvu som kom upp först, sedan ögonen och sedan hans mun. Det var ett stort troll, som såg jätte-argt ut och hade huggtänder. .

Den kusliga musiken fortsatte medan jättetrollet närmade sig långsamt. Man skulle skjuta sönder hans huggtänder. Lyckades man inte så hörde man sedan då han närmat sig tillräckligt såhär: PåDÅM, PåDÅM! Han tog ett par jättehopp och åt sedan upp roboten, man hörde bara krunsh! kruncsh! kruncsh! då trollet tuggade på roboten och såg mot en själv och såg fortfarande arg ut. .

Hahaha! sedan då jag spelade Section-Z riktigt i början av 1988 och då jag dog bara på andra banan fast jag försökte så desperat komma till flera banor (det var ett svårt spel) Då jag cyklade hem så höll jag mig för lipen och så hemma så lipade jag fullt. Typ Uäääää!!!! Bara för att jag dog redan på andra banan av Section-Z, lol! Sedan sade morssan att man ska passa sig för "speldjävulen" då hon trodde jag spelade spel man kan vinna pengar på, men farsan förklarade att man vinner int pengar på de kolikkospelen jag spelade. Patetiskt att börja lipa för sådant! Nu var man ju stundvis en välfärds-samhällets kermapersekakara nog! Vittu mina förfäder växte stundvis upp med krig och svält och jag lipa för att jag förlorat i spel!! "Pjasalappin!" sku nog någon ha kunnat med fog kalla mig för just den gången iaf! Pjasalappin bruka min mommo säga då hon typ menade någon typ nirsoger eller så. .
Såhär såg det ut ungefär då trollet kom upp ur kratern. De första ögonblicken iaf. Och en liknande creepy, kuslig musik fram till. "Kratern och trollet" är från 0:50 och den liknande kusliga musiken är från 0:50 till 1:06. Detta är liknelsemässigt det mest lika jag sätt men ändå inte. -men det är likartat indeed.