Konstig syn på stjärnhimlen och därpå följande natt en dröm om Felix-seriens (Följetång i EOS vårterminen 1987) UFO och humanoider

Men först ett lågiminnen från själva lågisbyggnaden och höstterminen 1984. Det var ju så, att det var och är en laatta i festsalen/lilla jumppasalen i högis för forna elever i skolan (?) som hade stupat i kriget och det stod överst såhär: "För fosterlandet". Jag var så liten då så jag inte förstod riktigt att det tydligen var 40 år sedan fortsättningskriget hade slutat hösten 1984, så därför tala dom en dag i veckan om de personer vars namn fanns på laattan, i ordningsföljd. Det märkte jag nog. Alltså lärarna eller någon präst som var där också i morgonsamlingen talade om en person per vecka i samma ordningsföljd som namnena stod i laattan. En präst talade om någon "Kai" minns jag och förklarade hur han var som person. Det var alltså så, att vi hade morgonsamling varje skoldag åtminstone de första åren. Men de talade om någon av personerna i laattan bara en dag i veckan.

Så talade en lärare i morgonsamlingen, Karin, en morgon om en Rolf Kock som jag hade sett namnet på i muistolaattan, med mekanisk röst typ: Blaablablaablaablblaaablaa, blaablablablablaa Rolf Kock!

Jååå, det var just Karin som i en dröm var den tanten som cyklade med stödhjul, lol!

Okej, till vad jag såg samt drömmen.

Jag var ute och gå 22-tiden i tisdags. Jag stannade i en skogsglänta och såg på stjärnhimlen och tyckte att, vad jag först tolkade det som, en avlägsen och ljussvag stjärna slocknade. Jag såg igen och den liksom diffust slocknade och syntes. Jag tänkte att det beror på oro i atmosfären, men så såg jag att den började blinka två gånger och slocknade. Två gånger och slocknade, två gånger och slocknade. Med något starkare ljus, men ännu som en avlägsen stjärna. Liksom "Bli-blink! Bli-blink!Bli-blink! Bli-blink!Bli-blink! Bli-blink! Så höll det på, för att en minut senare övergå bara till en blinks intervaller. Tills det bleknade helt. Det var på samma plats hela tiden och allt var över på mindre än 5 minuter. Det var så svagt, så det skulle inte förvåna mig om jag var den enda som såg det. Man märkte det inte om man inte skulle ha råkat se just på den spotten på stjärnhimlen som jag råkade se mot.

Jag stod och såg på det och tänkte att vau! Nu ser jag nog något märkligt! Men var glad över att jag gjorde det. Min spontana tanke är att det kanske var fråga om någon sorts spionage-farkost från USA. Obemannad med förmåga att inte synas på radarn och med förmåga att vara svävande på plats. Jag tror inte på invasion från världsrymden alltså, lol. Men folk ser konstiga saker och somliga av dem kan ha en paranormal-psykologisk förklaring eller också vara hemliga farkoster från någon stormakt. Som dendä konstiga lilla farkosten i Suomussalmi 1967. Jag är tämligen säker på att den kom från Sovjetunionen.

Nåväl, jag gick hem och var lite glad över vad jag hade sett. Även stjärnhimlen var vacker, och vintergatan syntes bra samt att jag såg en meteor också. En ganska ljusstark och gulaktig sådan. Vad jag än såg, så var det INTE en lennokki, för sådana har jag sett i mörker och dom är betydligt lägre och man hör ljudet av dom. Men här hördes inge ljud+ att det var mycket högre upp. Kanske var det en satellit som höll samma fart med jordens snurrning, men som snurra där uppe för sig själv så solen reflekterades på den? Men det låter orimligt, för hur skulle den kunna göra det rytmiskt, för att sedan inte snurra mera? Mene ja tiedä.

Sedan så föll jag i sömn så småningom efter att jag for och lägga mig 4 timmar senare. Bara för att vakna en och en halvtimme senare efter att jag hade drömt en kuslig dröm om ufon! Och inte vilka ufon som helst, men om 3-ögda varelser som kom i ett Ufo i gömman av en meteorit till jorden i serie-följetången "Felix och Rymdvarelserna" tror jag den hette som kom i EOS våren 1987. Ufona såg också kusliga ut i denna serie, med deras "slang" som ändan såg ut som 3 kameralinser. Slangen kunde sträcka ut sig långt och skjuta dödsstrålar och sa såhär: "OA, OA, OA, OA,OA, OA, OA, OA"

Så drömde jag att ett sådant rymdkepp kom till Tallmo en natt! Jag var med en såndän Toffe i Tallmo mitt på natten i drömmen och Toffe var närmare ett "Felix" Ufo då det landade, alltså likadant ufo som i Felixserien i EOS 1987. Jag såg den kusliga slangen och det blixtrade till om "kameralinserna" i ett blåvitt sken så trädena lystes upp och man hörde då på samma gång ett kusligt ljud som lät ungefär såhär: LLoyd, Bliitzz!!

Och det var en JÄTTEKUSLIG dröm! Dedär ljudet som lät Lloyd bliitz! lät också jättekusligt. Jag talade med Toffe och frågade att sa di någo? Va hände? Så sade han att dom sade att dom har ett budskap till "Sveriges folk" och så vaknade jag. Jag steg upp och åt jordnötter och drack vichy och lyssna på radio en halvtimme innan jag for och lägga mig igen. Det är skönt att vakna och göra så då man drömt något kusligt! Men roligt iaf att man drömmer kusliga drömmar. Det brukar va snärtigt och spännande. Jag måste medge att jag såg ut genom fönstret också, haha. Bara för sakens skull. Men natten såg fullkomligt normal ut där ute, fast jag drömde att samma ställe lystes upp av ufots "stråle" från de tre linserna.

Nu är det ju på det lilla viset, att tavisar, normies, random Helly Hansen-folk ofta brukar bli jättearga om någon talar om Ufon. Nävorna börjar ungefär vifta och de börjar skrika och bråka. Av någon märklig anledning är det just ufon av alla omstridda fenomen som får folk att bli tokiga om någon talar om dom, fast de själva ofta hör till en organisation som tror på jungfrufödsel! (kyrkan) och gifter sig snällt där, döper sina barn och tvingar dom att konfirmera sig då de är 14-15 sedan. De är typ "goda borgare" som snällt och moraliskt följer massan. Det kanske är avundsjuka det är fråga om då de blir så arga?Avundsjuka över folk som kan tänka fritt och som inte är bundna vid oskrivna regler. Men varför blir de så upprörda just då det är fråga om ufon?! Det har jag då svårt att fatta. Folk är konstiga. Isynnerhet tavisar har alla världens konstiga ryck och märkvärdiga traumor för en massa små skitsaker.

Eller så är de undermedvetet så rädda för ufon, så de blir arga på det bara för att trösta sig själva. De reagerar psykologiskt då med ilska, fast de själva säkert skulle bli så rädda så de sku pissa och skita ner sig av skräck om de sku vara med om något ovanligt och ufoaktigt. Det är besläktat med fenomenet att skeptiker förnekar t.ex. sanndrömmar, för att de undermedvetet är så rädda och tycker det är så kusligt och oförklarligt, så det inte helt enkelt får vara sant i deras tankevärld. De använder då den skepticistiska ideologin som psykologisk tutt och snuttefilt för att trösta sig själva, precis som kristna använder deras skäggmurvel på pinne som psykologisk tutt och snuttefilt.

Som det var i sjuan engång då jag talade med en från nian så talade vi lite om stjärnhimlen och jag sa att jag såg en satellit. Så trodde han från nian att "satellit" var något ufo-aktigt och att det inte finns sådant, lol! Så sade jag igen att de var en satel.. så blev jag avbruten då han skrek med mopohjälmen på sig: KYSS FITTAN DÅ DE VA ETT FLYGPLAN!! Sådana tycker att allt sådant som har med rymden att göra, även ren astronomi både i estetiskt och matematiskt syfte-är något som är "konstigt och ufo-aktigt" kan jag tänka mig! Det är enligt dem mycket normalare att supa, röka hasch och dra över en ny brud varje veckoslut.

Jååå, ja lyssna på min Motörhead-kassett som jag köpte vårvintern 1987 från Jerry's musik i bilen häromdagen. Alltså Orgasmatron, som då var deras nyaste skiva. Det är nog min favorit Motörhead, och det var långt innan normies och junttin hade kuppat Motörhead och gjort det till sitt eget band att digga, samt att de har gjort Lemmy till en fånig idol och ikon. 1980 var Motörhead det hårdaste man kunde tänka sig i musikväg, men det var bara en liten tid, för det började hända saker och ting de åren.

Men jag tycker mest om Orgasmatron-skivan faktiskt. Fast den bästa låten är Ace of Spades så är Orgasmatron den bästa helheten. Det är deras tyngsta och "heavygaste" skiva med minst "rocknroll" element och mera "heavy" element tycker jag. Och den är rolig också, för Lemmy sjunger så roligt och "mimimimi-aktigt" i en av låtarna, The Claw. Han är ännu relativt ung och i mycket gott skick här på denna skiva. Men spriten och rökandet gjorde sitt. Först diabetes flera år sedan cancer. Men karn var ju överraskande länge frisk med tanke på att han drack en flaska whisky varje dag och rökte två askar Marlboro om dagen och hade börjat röka då han var 11. Dessutom drog han ju amfetamin mer eller mindre kontinuerligt. Men han rörde aldrig heroin och det var väl det som avgjorde det att han levde till 70. Han hatade heroin, för han var ju en speedfreak. Bah! Nu blir jag också Lemmy-besatt här, lol!

Motörhead var faktiskt mitt favoritband från 3:an till 6:an i lågis. På 80-talet associerade man detta band främst till teinin och hevare. Det var först senare man började associera det till bikers samt typ psychobilly och raggarbrudar. Sådant intryck har jag iaf fått.

Hahahahaha, jag frågade föräldrarna vad Orgasmatron betyder, så sade det att det betyder "Gastanten" lol! Och jag trodde på det. Som det var någon som skrev i Stara tidningens insändarspalt 1988 att "Mielummin katson Samantha Foxin vartaloa kun Lemmyn karvaista turpaa"

Vårvintern 1987 vid samma tider som jag köpte den Motörhead-kassetten så var det en konstig geggamoija av snö och slask i en bassäng vi hade i trädgården då vi vakna en mulen och plusgradig söndagsmorgon. Det var precis som om att det sku ha varit nåt kulblixtliknande fenomen eller något som gjort det någon natt, för jag har läst om UFO-aktiga fall senare, där man sett konstiga ljus och sedan har snön smultit i området på liknande sätt! Väldigt konstigt att det hade smultit så över en natt. Det har varken hänt förr eller senare. Det var nästan som "Kuusamon tiskivesi" eller något, som hade samband med konstiga ljus man såg 1971 tror jag. Minns inte nu om det var samma fall, som folk redan på eftermiddagen hade börjat höra något som påminde om telefonens upptaget-ton från himlen, och sedan såg man alla möjliga konstiga ljusfenomen mot kvällen.

Jag var nog väldigt fascinerad av dendä Felix-serien då 1987. Så inte underligt att man drömde om den 33 år senare. Och jag var också väldigt fascinerad av tv-serien "Tripodernas tid" som kom då. Och även "Professorin Lentobussi" och sedan kom första gången sedan hösten 1987 Susikoira Roi, som också var en bra serie. Inhemsk.

Jag börja nu bara komma ihåg ett minne från januari 1985 då jag var på ettan. Det var på det lilla viset, att jag var på födelsedagskalas hos en såndän Susanna. Jag såg på hennes föräldrars skivor i vardagsrummet, alltså vinyler. Jag minns att dom hade en ABBA-skiva. Så lekte jag och Susannas brorsa och en annan typ med pistoler och gevär. Alltså leksaks. Haha, hon slog mig först i början av ettan då jag talade med henne, men sedan blev vi kompisar. Minns inte varför hon slog mig, men jag sade något så hon blev arg. Man är så spontan i den åldern, börjar bara oblygt prata med flickor som att det sku vara världens naturligaste sak.

Så var det på det sättet att det hade vart spysjuka hos en familjebekants familj i ett lite tidigare skede och dom skulle komma på visit till oss samma dag som jag var på fölsedagskalas hos Susanna. Jag sade hemma att jag vill inte att dom ska komma, för jag kan ju få smitta! Så sade morsan att dom har redan haft spysjuka och dom är friska nu, förresten e du ju på födelsedagskalas då! (då dom är hos vårt)

Sedan var det överenskommet på det sättet, att Susannas morsa skulle föra hem de som hade vart på födelsedagskalas. Sedan då vi vände ner till gatan var jag bodde så såg jag ändå de familjebekantas bil utanför vårt! Alltså de som hade haft spysjuka nästan alla. Så sade jag typ: NEEEEEJJ!!! Di e hos vårt ännu!! Jag blev rädd att jag sku få smitta och lite besviken också över att de ännu var hos oss.

Sedan sade dom att ingen e sjuk mera! Typ. Och en av deras flickor, Katarina, spelade Donkey Kong elektronspelet som jag fått till julklapp i mitt rum.

Nåväl. Ingenting hände då. Ingen smitta. Men frun i huset ringde först några månader senare til vårt och sade att hon inte har vågat ringa på länge för hon tänkte att om dom smittade ner oss, för Katarina, den enda som inte hade vart sjuk tidigare då de andra i familjen hade haft magafiru, hade spytt natten efter visitet hos oss.

Vilken tur att jag inte fick smitta! Där ser man att min intuition och magkänsla sällan sviker. För jag hade en stark känsla av att faran inte var över, trots att de vuxna påstod det.

Jåå fölsedagskalas var roliga då man var i lågis. I sexan blev det dock på det sättet, att alltfler tyckte att det var barnsligt att ordna fölsedagskalas och några flickor ordnade "hippa" istället. Fölsedagskalas brukade antingen vara på fredagseftermiddagen direkt efter skolan (mysigt) och födelsedagsbarnets ena förälder brukade hämta en hel kasa ungar från skolan och sedan köra hem en hel kasa med ungar efter kalaset. Inte sällan var det så att födelsedagsbarnets både morsa och farsa rouda på ungarna i varsin bil. Jag hade själv fölsedagskalas sista gången då jag gick på femman. Det var en flicka från klassen som frågade om hon får komma med på mitt kalas så sa ja typ att sure!

Så ringde sedan en annan brud, hennes kompis som skulle komma till mitt på fölsedagskalas, till mig. Hon frågade att om hon å for komma på mitt kalas, då hon som jag hade bjudit då hon ville bli bjuden inte ville vara den enda flickan på mitt fölsedagskalas. Jag tvekade först, men hon sade med vädjande ton: Pleaaaaaase!! Så tänkte jag nåja, ok då! Och så kom också hon på mitt fölsedagskalas. Jag fyllde hela 12.

Hon gick på finskspråkiga skolan men jag visste om henne nog från förut. Rätt ironiskt är det, att hon senare var en sådan brud som räknades som en mycket snygg brud, en 10:a liksom.. att hon har med vädjande ton sagt Pleaaaase!! i telefon åt mig. Det tyckte jag i högisåldern att var riktigt kul och ironiskt att tänka på! :D

Lyssna på hela Motörhead Orgasmatron skivan igenom! Det är en väldigt bra skiva måste jag säga, och man får en bra musikupplevelse av det.

Nästa veckas fredagskväll tänker jag leka att det är höst 1994 och då ska jag lyssna på The Magicians birthday skiva av Uriah heep! Var det något som var bra med hösten 1994 så var det dendä känslan av sissisota liksom. Man strök omkring varje kväll i alla Kilas kvarter och skogsdungar och kunde fara till centrum också ibland.. det var inte minst MYSIGT. Framförallt under fredags och lördagskvällar. Först inne hos mitt och lyssnar på typ Darkthrone och Uriah Heep och så ut i oktobermörknet i Kila. Det var najs att inte var helt fullvuxen men ändå nästan halv-vuxen. Trots att barndomen var helt annorlunda..men man hade ändå ett naivt hjärta och en massa förhoppningar som man trodde på hösten 1994 ännu. Man tänkte sig ibland som att man var en partisan/frihetskrigare som gömde sig i oktobermörknet. Alltså rent liknelsemässigt bara naturligtvis. Inte konkret. Måste säga det, då det alltid finns tosikkon.

Så läste jag mycket om fornnordisk mytologi/religion just hösten 1994. Lånade från bibban både seriösa och icke-seriösa böcker som behandlade ämnet. Det var också mysigt och man lärde sig ju även grunderna i vår mytologi då åtminstone.

Det om det gott folk. Jag tänker faktiskt fortsätta läsa en bok nu, vid namn "Märk värden" Den är rätt intressant.