Thomas i Vasa 1987

Alltså jag brukade tillbringa åtminstone 2 veckor av mina barndomssomrar i Vasa hos min mommo, morbror och morssidans kusiner.

Engång då vi bandade in något på c-kassett någo typ teater som vi hittade på så utbrast ja: Ja hittar int mitt kondompaket!

Så sade en av mina kusiner såhär: Ja de rör oss inte ett dugg!! Köp en Kukka ja Mehiläinen åt dig då! Jåå, Kukka ja Mehiläinen var ett kondom-märke som fanns förrivärlden, och kondomerna var liksom gröna.

Så var det en såndän Thomas i Vasa som muckade med mig och min kusin då han kom med sin Bmx-cykel. Jag bara frågade av honom såhär: Har du öppna skruven i skallen?! Då blev han nog tyst. Det var 1987, sommarn.

Vi spela dator med min kusin ofta dessa tider.. Det var ofta fråga om något rymd-tema med min kusin, då han var intresserad av rymden. Det kom en ryndfilm för barn i tv:n en eftermiddag som vi så på. Så då vi for ut så sa min kusin att märker ni att man får alltid en "Konstig känsla" då man har sitt på någon rymdfilm.

Ja blev sedan faktiskt kaveri me grannens ongar i Vasa-med Mika, Marko och Jari. De var bröder. Sommaren 1985 så umgicks jag mycket med dom då jag var två veckor i Vasa från början till mitten av juni. Jari söndrade förvisso min leksaks-kleinbus. Men vafan. Jag var såpass stoisk så jag brydde mig inte. Det var ju på misstag.

Jååå, det var just Marco som for riktigt nära en gammal käring på gatan och sköt med sin knallpistol mot henne. Hon höttade med långfingret och sade argt åt honom: Fy, FY, Fy, fy! Man får inte göra sådär! Så skratta Marko å fråga av mig sedan: Mitä se ämmä sanoi? (Då han inte kunde svenska) Så översatte jag det åt honom.

Det var utav dom som jag lärde mig vem "Pulimummo" var. En liten gammal pulikäring som hade stulit öl från sina grannars källarförråd i höghuset. Och som jag såg engång då de visade vem det var då hon kom förbi på gatan. Och hon sade åt någon annan käring något att "mennäänkö sinne nyt?" Hörde jag att hon sade.

Så visade de en annan puliukko, en såndän Amigo. Han var arg och skrek åt folk och visade knytnäven. Sedan sade jag åt Mika, Marko och Jari att om han skulle komma och säga något åt mig så skulle jag säga: Älä vittuile mulle, tai mä annan selkään... Så kom jag int på nå smart att säga, så fortsatte Marko: ...Että pieru tulee perseestä! Så började jag skratta och sade Joo! Det var riktit Pohjanmaan meininkiä med dessa bröder, haha! Jag lärde mig just att prata sådär via dom. För dom pratade mycket om att typ "Joku äijä vittuili faijalle, ja faija antoi sille selkään niin perkeleesti" och sådant snack. Jag kom bra överens med dom, och de var bra kaverin då sommarn 1985.

Jag minns från 1984 då jag var en grabb på 7. En stor del av mina fascination riktade jag då dessa tider,samt även lite tidigare och senare på Jenkkibilar och Ritari Ässä-tv-serien med Kittilen och andra amerikanska bilar man såg i serien. Bla. En såndän stor Chevrolet som man såg ibland. Och som man var helt att vaau!! Om man såg en sådan eller annan jenkkibil i Finland

Även jag var att vaaaauu!!! då. Jag var, som de flesta andra grabbar kan jag tänka mig, väldigt fascinerad av tuffa jenkkibilar. Det berodde på att dom var så sällsynta i Finland under den tiden, så det var något ganska så genuint man såg då-och då var de ju mycket snyggare än dagens "UFO-bilar" som alla ser likadan ut. Mina ögon måtte ha tindrat då jag såg tuffa jenkkibilar både i tv och någongång nu och då ute i det verkliga livet.

Men världen såg annorlunda ut då. Man var ett barn och allt "tufft" kom från USA och allt tråkigt och grått och hotfullt kom från den andra supermakten. Så inte underligt då att det var denna polarisering. Det var långt innan den amerikanska vänstervågen med alla dess nya fixa idéer, så det kändes bara "tufft" och inte gnälligt och kyrkotants-aktigt. Förstår ni hur jag menar? Kan ni kanske relatera? Det kändes så extremt fint och tufft framförallt med jenkkibilarna då man var en liten grabb! Och på den tiden såg bilarna i jenkkina mycket mer personliga ut än dagens flygande tefat till bilar.- Det gäller ju även i Europa.

Och jag var som sagt väldigt fascinerad av Ritari Ässä och Kittbilen. Jag ägde en leksaks-Kittbil i lekis. Kittbilen, och andra jenkkibilar var så obeskrivligt tuffa för en 6-7 årig grabb. Det var ren magi då och ingenting var snyggare och tuffare än dessa bilar tyckte man då. Jag började faktiskt sedan redan som 13 år bli kritisk mot USA. -man tyckte automatiskt innan detta, utan att ens ha ägnat det en djupare tanke, jenkkina var "The good guys". Sovjetunionen var grått, trist, hotfullt och konstigt. Och USA var vår vän. Så tänkte och trodde man då. Utan någon propaganda hemifrån alls. USA:s subtila propaganda funkade bra via amerikanska tv-serier. Faktum är, att USA sku ha skitit blankt om Sovjet skulle ha anfallit oss, då vi int hörde och hör inte till Nato. Saken blev inte bättre av att man instinktivt började som 13-14 vara av den åsikten, att man tyckte att det var typ "Hurriganes-rednecks" som var jenkkibundrare-sådana som bara brydde sig om brudar, brännvin och bilar-och beundrade USA över allt annat. Man tyckte rent instinktivt att det var så jävla ytligt.

Näj, USA är ingenting att beundra. En ytlig 300-årig kapitalist-kultur utan några rötter. Ja, om man inte är en indian-ty Dom här rötter där på riktigt. Det sku kännas så konstigt att vara i en miljö, att vara uppvuxen i en miljö som man inte har band till på riktigt. Som Europé så tycker jag det skulle kännas väldigt konstigt att tänka sig, att bara några hundra år tidigare så var det indianer som levde i den natur som man sku leva i om man sku vara amerikan. Inte den panteistiska känslan av att höra till Europa och den europeiska naturen-medveten om att ens förfäder varit och levat här i tusentals år.. Det skulle kännas så ytligt att vara amerikan tycker jag. Därför brukar de ju också söka sina rötter i Usa väldigt ofta. Det gäller ju även naturligtvis andra "Kolonier" som Kanada, Australien och nya Zeeland samt Sydafrika. Alltså jag talar inte om någon konstgjord stats och flaggnationalism-men om den panteistiska känslan av att vara ett med Europa som folk och medveen om att tidigare generationer vandrat i samma natur, om ni förstår hur jag menar. Att känna på sig att det är här ens förfäder alltid varit och här man hör hemma. Hur länge dröjjer det innan en sådan känsla kommer? Det räcker sannerligen inte med några hundra år!

Dessutom...sku USA ha kastar atombomber över Finland om det sku ha blivit världskrig. Och över Norge och Sverige med, för att förstöra broar som sovjetiska trupper skulle ha kunna ta sig över--och skitit blankt i människoliv och förstörd natur och radioaktivt nedfall. Och kanske de ännu skulle kunna tänka sig något sådant. En sådan stat är ingenting att beundra.

Alltså även jag trodde helt seriöst i lågis att USA var en världspolis och "The good guys". Fast ingen stat har ställt till med lika mycket krig som dom. Naturligtvis har jag inte emot det amerikanska folket på något sätt.. En vanlig amerikansk donare är lika oskydig som du och jag. men mycket annat världspolitiskt.

Men världen såg annorlunda ut då. Man var ett barn och allt "tufft" kom från USA och allt tråkigt och grått och hotfullt kom från den andra supermakten. Det var mainstream-världen då. Och småbarn känner bara till mainstream-kultur. Så inte underligt då att det var denna polarisering. Det var långt innan den amerikanska vänstervågen med alla dess nya fixa idéer, så det kändes bara "tufft" och inte gnälligt och kyrkotants-aktigt. Förstår ni hur jag menar? Kan ni kanske relatera? Det kändes så extremt fint och tufft framförallt med jenkkibilarna då man var en liten grabb! Och på den tiden såg bilarna i jenkkina mycket mer personliga ut än dagens flygande tefat till bilar.- Det gäller ju även i Europa. Men visst är dom ju snygga fortfarande, rent estetiskt sätt. Och har ännu lite mer konstiga registernummer som börjar på N. Typ NU-679. Det märkte jag även 1984.

Och farsan hade bara en skranglig Lada då! Gissa hur man drömde att man sku skaffa en tuff jenkkibil år sig så fort man sku bli 18, lol! Sedan som tonåring så börja jag tycka att det var ytligt att bara digga jenkkibilar bara för den sakens skull att de va snygga, och börja tycka att folk som gjorde det i regel var ytliga av sig-och dumbommar som blint beundrade "jenkkiland" Men visst är gamla jenkkin snygga. Men att BARA bry sig om sådant och överdrivet mycket är en annan sak. Det brukar indikera på att personen i fråga faktiskt är ytlig av sig i mitt tycke.

Dom har inga rötter där alls egentligen. Alltså det amerikanska folket Jag fick som tonåring "Leidon" som man säger på österbottniska, av alla amerikanska filmer och tv-serier, som man inte kunde relatera till alls. Dock fortsatte jag att se på amerikanska tv-serier 90-talet igenom innan det blev totalstopp år 2000. Jag såg på Rooman sheriffi (Picket Fences) Salaiset Kansiot, Dallas (Som jag ju igen börjat sii på nu då ja köpte hela sarjan på dvd) och tom på Beverly Hills, fast jag skäms nästan att säga det. Men jag följde med Beverly Hills från 1992 till slutet.. (Noloooot!) Jag var mycket tyst åt alla att jag såg på Beverly Hills. Det var min "Dirty secret" då på 90-talet.

Visst finns det mycket bra amerikanska filmer dock. Som Rambo ettan (First Blood) Det som gör det extra bra som Karisbo är att småstan Rambo kommer till och som polisen antastar honom i tills han blir "pushed too far" är som en amerikansk version av hur Karis var då också! Typ konservativ och misstänksam mot långt hår hos karar och utbölingar som "finnar" och så. Det är verkligen löjligt att se ner på vad folk har för modersmål. Kom igen för fan! Det är precis så som man skulle ha kunna tänka sig ha hänt i Karis också liksom då, haha! Och Scheriffen i filmen ser ut som en känd Karisbo också... "It behööv vi toko shack som du hit ti Karis int! Så för snuten någon långt ut till Vallarsvedja skogarna och dumpar honom där. Hahahhaha! Men hela den amerikanska småstaden lärde sig nog en läxa i dennna film, fast det är ju fiktion. Men i slutet då Rambo ger upp och går från polisstationen tillsammans med hans vän, dendär översten som kommit till stan för att rädda honom--så står polisen och militären där i bakgrunden pricktyst bara och glor förundrat på honom då de går. Man fick det intrycket, att de till slut var på Rambos sida. Den mobbade fick förståelse till slut. Sådant intryck gav slutscenen.

Fast det är fiktion naturligtvis. Oavsett hur skicklig och bra en soldat är, så är John Rambo fantasi. Något sådant sku inte gå på riktigt. Man kan inte på riktigt ställa till med ett en-manskrig på det sättet som i filmen.

Hehehehe, man förstår att Don't fuck with Rambo har blivit ett modernt ordspråk! Nästa gång ni ser på "First Blood" så ska ni tänka er någon liknande snubbe som kommer gående till Karis på "Svedja-vägen" mot Bäljars en morgon... Det är SÅ Karis 1981 denna amerikanska småstad som han anländer till!! Fast mentaliteten här har blivit avsevärt bättre sen dess. Men ibland märker man nog av en typisk gammalmodig Karismentalitet ännu. Och hos vissa människor- fastän de flesta här är medvetna och självironiska angående detta fenomen nuförtiden. Man måste nog vara en mobbare själv, om man inte får sympati med Rambo i denna film!!

På tal om Dallas. Min favoritkaraktär är nog Cliff Barnes! Jag ser en aning mig själv i honom, haha! Jag kan ibland bli lite sådär småcynisk som han. J.R däremot ser jag ingenting i som sku vara likt mig. JR är nog en helt genuin personlighet, fast han ju är fiktion. Därför var han som spelade JR en otroligt bra skådis, då han lyckades bygga upp en så genuin personlighet med sitt skådespel. Larry Hagman, alltså han som spelade JR Ewing, tyckte om att ta LSD. Som en kompis sade att de sir man på honom, ögon som tallrikar som står ut från pannan! Som att han sku ha vart på ständig trip!!

Alltså vittu så de e patetiskt att Social justice warriors och andra pk-moralpoliser och kyrkotanter har lyckats göra sydstatsflaggan politiskt inkorrekt!! Men Sovjetunionens flagga har man int alls nå emot. Man behööv bara se på någon Stuntman-katalog med rock-rekvisita så ser man. Verkligen hyckleri på hög nivå. Jag är inte för slaveri eller sådant som sydstaterna hade..men kom igen för fan! INGEN som har sådana flaggor associerar det med något sånt--utan mera som typ lite ironiskt med Texas-dialekt: Heey! I'm Texas Joe! Wanna fight?! A bottle of Jack&-my girl and guitar is all I need in my life! Rocknroll! The south will rise again!!

Det är mera så jag associerar sydstatsflaggan med. Inte slaveri. Men det är ju också fel enligt moralpoliserna-för män får ju inte vara män enligt dom. Män får ju inte ha testosteron och vara tuffa män, för det är ju "toxisk maskulinitet" enligt moralpoliserna och kyrkotanterna. Moralpoliserna som gnäller om "Toxisk maskulinism" skulle säkert tycka det sku ha vart bättre om Rambo skulle ha låtit snutarna knulla honom i arslet med sina batonger och han skulle snällt och lydigt ha låtit sig fängslats av dessa sadistiska snutar i Rambofilmen. Jag är tämligen säker på att typ någon grön manlig feminist skulle ha tyckt att det sku ha vart bättre!

First Blood hör faktiskt till mina favoritfilmer. Sedan är de andra Rambofilmerna bara typisk action. Varken mer eller mindre.

Även de som har tex. en röd skjorta med skäran och hammaren har det för att vara ironiska, precis som de med sydstatsflaggan. Så varför är en sak politiskt inkorrekt, men inte den andra? Vittu nu går dessa social justice warriors omkring med moral-istappen i reven 24/7! och skenheliga är de också, då de inte alls ha nå emot att folk bär den sovjetiska flaggan i samband med rock-rekvisita. Det är verkligen bajsnödigt att det på det sättet. Kom igen för fan! Järki kutsuu! Hur många människoliv har inte den flaggan på samvetet? Men där ser man, att människoliv inte betyder något för dom. Det är bara fråga om politik-och om det är "de snälla" som dödar, så sopar dom det under mattan. Int bryr de sig på riktigt om sådant dessa social justice warriors.

Man ska ju minnas också att USA består av 50 delstater, som har sin egen prägel också, samt lagarna är olika i vissa avseenden. Varvid Texas är den delstaten som är stoltast vad jag förstått. Vad jag har förstått så brukar Texasbor mera identifiera sig som just Texasbor i första hand, och i andra hand som USA. Nuförtiden kommer ju de fixa ny-lysenkoanska idéerna från jenkkina, och de moderna moralpoliserna och gråa kyrkotanterna har faktiskt jenkkina att tacka för samma idéér som de propagerar här-för det är ju därifrån de extremfeministiska och sekteriska pk-idéerna bland unga kommer ifrån!

Jag måste förresten säga att österbottniska dialekter är sexiga då brudar talar det! Som Savolax-dialekten är väldigt vacker och sexig om en brud talar det. Typ att om man är orolig för corona, så säger säger någon här: It finns de nån smitta här it! Så sku en österbottnisk brud säga: Int finns he naa smitto här int! Österbottnisk dialekt låter faktiskt mera stereotypiskt germanskt av sig, fast svenskan hör naturligtvis till de germanska språken oavsett dialekt. Österbottningar är faktiskt också till sin stil mera stereotypiska germaner. Fast det är egentligen bara en benämning på en språkgrupp, men ni förstår väl typ hur jag menar ändå? Nu talar man ju också lite förenklat om slaver då man talar om tex. ryssar och polacker också.

En västfinsk brud skulle säga: Älä ruikuta! Et sä saa mitään tartuntaa täältä! Så sku en Savolax-brud säga: Voe hyvänen aika mies! Ei täält saa mittää tartuntoja! Så det är skillnad.

Jåååå tisdagen 13.4.1993 så var jag i tandläkarn. Då jag sedan gick hem från skolan, efter att ha varit i Fokus av och an innan jag gick hem, så gick jag uppför Centralgatan. Det var en härlig vårdag och solen bara lyste. Så kom det en blå bil på gatan uppifrån. Och i den blåa bilen var bruden som jag var förtjust i, fast jag inte ännu hade medgett det åt mig själv att jag var mera förtjust i henne än vad jag ville medge. Jag såg inte vem av hennes förälder som körde, men jag såg henne. Riktit ungefär vid den punkten där telefonkiosken var förrivärlden, så där gick jag och vi såg på varandra typ 3 sekunder och hon smajlade till, säkert för att hon råka se på mig. Jag min dumbom trodde ju att det berodde att hon vart intresserad av mig också, LOL! Men det var väl kiva att leva i en sån fantasi då för stunden. Och man kände sig väldigt vuxen då, då man bara 10 år tidigare hade varit en lekisongi och mittiallt var 16 och klädde i prätkärotsi och diggade typ Kreator och Deicide! Och 10 år tidigare en barnslig barnträdgårdslort!! Tiden rusade iväg även då.

Sedan köpte jag Peach&Passion-frisco från närrbjudjun. På kvällen såg jag på skojs skulle på Pikku Kakkonen, lol! Eller för ironins skull eller något. Råkade nu bara börja sii på Pikku Kakkonen och flina för mig själv att jag gjorde det. Men det var nu bara ett avsnitt. Pikku Kakkonen hade då blivit modernare sedan jag var lort. Det var bla. två rappare i Pikku Kakkonen och så.

Och lördagen 13.4.1996 hade 3 kompisar varit i hesa och köpt blackmetal-cd:n, bland annat Satyricon från Spinefarm-budjun. Och de hade köpt svarta kläder och bandskjortor och blev "Blackmetal" över en dag, lol! Tills de klippte sina hår och gav bort sina cd:n och svarta kläder några år senare. Det kan bli så om man ser något bara som en "tuff grej" under tonåren. Och det kan gälla för all del vad som helst annat också. Sådana som inte ser något som enbart en "tuff grej" och egoboostande brukar ha ett genuinare intresse för saken i fråga. Och det gäller vilken som helst subkultur eller intresse. Men dock utvecklas man som människa i vilka fall som helst.

Vad "Blackmetal" är råder det flera uppfattningar om. Det finns ingen enhetlig bild av det-utom att det är musik. Inte ens musikmässigt råder det någon sämja om det. Jag tycker personligen dock att det borde vara något djupare och mer andligt än bara någon rocknroll subkultur där man super, visar horntecken med handen och ropar: Metaaall!! Fast de flesta bm band är väl så banala, för all del. Det borde snarare vara ego-upplösande, än att fungera som någon pubertal ego-förstärkare är min åsikt. Band som Satyricon började faktiskt den tiden se ut som banala clowner med alla pingvinmasker, nitar, medeltida vapen-bilder tagna i någon upplyst studio-istället för suddiga, amatöriska svartvita bilder tagna av någon amatör ute i skogen. Även om skivan Nemesis Divina är bra-så såg de redan där ut som clowner-och mera som typ Kiss och Lordi än något annat. Med andra ord "Bara rocknroll show".

Och just att man sminkar sig i teatersmink utan att de symboliserar något djupare, klär sig i en massa nitar och kedjor och sedan spottar blod eller slukar eld på scenen är ju mera show och teater och "Kiss" än något annat. Vem bryr sig? Eller tycker ens tonåringar mera att sådant är "tufft"? Sådant är i mitt tycke helt meningslöst. Men sure. Tycker någon om det så är det väl bra för honom/henne. Men jag bryr int mig. De som gör så är högst troligt mera och sitter på krogen med sina breda arslen och dricker öl och raggar brudar, än att de gör något "ockult" på riktigt-som att sitta och meditera ensam djupt inne i skogen under en kall vinternatt eller några liknande prövelser. Ska jag vara helt ärlig, så tycker jag bara det var löjligt då jag såg Gorgoroth på en festare sommaren 2013 och jag fick en skvätt blod på mig, då sångaren "spydde" blod över publiken.

Antagligen använde dom grisblod, då man enkelt kan köpa fryst grisblod. Det var i mitt tycke löjligt, barnsligt och helt meningslöst. Jag blev inte arg eller upprörd dock. Tyckte bara det var..onödigt. Han var dessutom utklädd till en typisk "blackmetal-clown" med massor av nitar och pingvinmålning... I mitt tycke är inte detta bm "på riktigt" dock. Utan bara rock'n'roll-show. Principen är som typ Rammsteins shower-bara att själva rekvisitan är annorrlunda. Varken mer eller mindre. Bara egoboostande, rocknroll och en folklig show. Fast viiiist, det kanske inte är så "folkligt" att få blod strittat på sig, lol! Men det motsvarar den folkliga nidbilden av vad bm är till 100%

Nu menar jag inte att jag kräver att man ska bli puritan och inte kunna festa och ha roligt bara för att man spelar bm.-Det som också är en skrattretande gammal kliché hur man ska vara för att vara "true"- Men man måste också kunna ha en andlig aspekt-och utsätta sig för prövelser-tycker jag. Inte göra något för att man är deppad och tycker om atmosfären av "mörker" eller whatever. Utan faktiskt försöka uppnå andlig insikt och egoupplösning via tex. meditation. Det är inte alls enkelt att försöka förklara allt detta för en utomstående-som känner till kanske klichéerna och så men inte är desto mer insatt.

Nåväl. Det om det. Förikväll.