Drömde att jag var i Stockholm
Alltså efter vappen drömde jag ganska detaljerat en dröm. Och den drömmen började på det sättet, att jag går förbi folkisinternatet här i Karis. Dedä gröna byggnaderna. Så hör jag att 4-5 både kvinnor å karar ropar åt mig något fullt på italienska. Jag kan inte italienska, men känner direkt igen språket så fort någon öppnar käften och börjar prata italienska. Jag vände mig om och såg bakom mig, då duckade gänget av italienarna och försökte gömma sig. De var på andra våningen i ett av internathusen som de ropade åt mig från ett öppet fönster. Så då jag gick på stigen bakom internatet så såg jag ett par som stred och kärringen kastade gobben fullt i viken och de skrek och levde om.
Så var jag mittiallt på någon okänd paikka. En ryska som har jobbat i K-Market var där också. Så var det en bekant som vi kallar bara för "M" här som svamlade nåt om att han ska doka på onsdagen. Jag sade att det blir nog lördagen för min del isåfall! Så sade "M" med sarkasm i rösten: För att mamma inte tillåter dig att doka på en vardag?
Så sade jag att det är nu int fråga om någo sådant, och jag själv väljer när och om jag ska ta lite.
Så var jag mittiallt i huvudjärnvägsstationen i Stockholm och jag stod på någon perrong i folkvimlet. Jag tyckte mig se en jappe som flyttade till Sverige 1994 redan härifrån. "M" sade också att han tycker att det är han! Vi går framåt i folkvimlet och jag ropar hans namn. (Han har aldrig varit någon kompis till mig dock, men vi gick i samma lågis&högis och så, så..) Han stannar upp och jag räcker ut min hand och vi skakar hand och jag frågar om han känner igen mig? Han sade sig göra detta. Han börjar babbla nåt om att man ska kalla honom för "hen" nuförtiden och att "hen" är osäker på sin könsidentitet och vet inte mera om han är kar eller kvinna eller något annat, LOL!
Så slog det mig mittiallt att jag är i Stockholm och mitt i ett folkvimmel under Coronatider. Jag blev mittiallt extremt nojig för att få smitta. Jag gick målmedvetet bort från perrongen och folkvimlet och försökte hålla andan bäst jag kunde under den tiden jag gick bort.
Så var det någon sorts tullcheck vid ett ställe, men jag fortsatte rakt upp för några trappor och jag såg att en SJ-arbetare gick framför mig. Jag gick ut på någon gata och tog ett skutt fullt ut på någon gata i Sthlm från stationsbyggnaden. SJ-arbetaren, som nu också stod på gatan, frågade mig förvånat: Varför gjorde du sådär? Han hade sin SJ-uniform på sig.
Så började jag tala med honom. Jag försökte tala med en så finsk accent som möjligt. Alltså inte finlandssvensk sk. "muminsvenska" som man säger i Sverige, utan som om jag hade finska som modersmål och lärt mig tala svenska som vuxen. Av någon anledning tyckte jag det var kul att tala med en sådan accent med dendä Sj-gobben.
SJ-gobben sade att jag borde fara till Tensta. Ingen aning varför, har inga band till Tensta, vet knappt något om förorten, lol!
Så gick vi förbi Globen på avstånd och vi kommenterade nåt om den. Så gick vi förbi något sorts svart monument med liksom klockor och vi kommenterade också nåt om det. Så vaknade jag och pustade ut och tänkte att de va bara en dröm! Att ja har int varit i Stockholms centralstation i ett folkvimmel och riskerat smitta! Och var lättad.
Jag somnade så småningom igen och drömde en helt annan form av dröm. Jag drömde att det var ett ytterst kraftigt åskväder på gångs och det var nära. Jag är i något hus i Kila och alla fönster är uppe i huset medan åskan rullar på där ute. Innan detta drömde jag att el-ledningarna varslade på nåt sätt om åskväder, då det luktade ozon och gnistrade lite kring dom.
Ray Krebbs från Dallas-serien var också i huset. Han talade riktig perfekt kariska och började mumla om att det brinner säkert någonstans i närheten nu, att blixten måste ha slått ner några gånger. Han hade rikit Texashatten på sig och såg precis ut som han ser ut i Dallas-bara att han talade kariska.
Konstigt. Men senast jag såg på Dallas 1998-1999 då repriserna kom varje vardag på tv:n (förutom då jag var i skolan, så det blev inte mycket sett annat än ett fåtal avsnitt efter vårterminen 1998) så drömde jag också om just Ray Krebbs och att han var min morbror, lol! Det drömde jag våren 1999. Alltså, varför inte drömma om tex. Cliff Barnes eller J.R. själv? Varför just om Ray? :D
På tal om Dallas och åskväder så minns jag vårterminen 1990 då jag började se på Dallas kontinuerligt. Sent in i säsongerna alltså. Då kom det nya avsnitt ännu fram till slutet av 1991. Dallas kom då på tisdag eller var det onsdagskvällen lite tidigare av någon anledning den terminen, då det tidigare och senare kom på fredagskvällar rätt sent. Jag brukade se på Dallas i mitt rum från min lilla tv och samtidigt äta fransk vetebatong och dricka appelsinsaft. Det var mysigt. Så minns jag ett avsnitt som jag såg på senast då för 31 år sedan där det åskade utanför Southfork-ranchen. Det var kväll och nattsvart och blixtarna bara ljungade. J.R. satt inne i vardagsrummet med Miss Ellie, Bobby och sådana som bodde i det stora huset. Mittiallt kommer Jr:s son John Ross och Bobbys som Cristopher rusandes nerför trapporna och in i vardagsrummet. Och John Ross ropar Daddy! Daddy! Och så sade John Ross att det är tornadovarning, för dom hade sett på tv eller hört på radio eller något. Minns inte riktigt. JR sade att det är ganska långt borta eller något. Det kom inte någon tornado vad jag kan minnas, men jag tyckte det var spännande.
Det är ett tag tills jag kommer till det avsnittet. Jag ser ju pås alla säsonger i ett kör nu och är i den nionde säsongen, vilket är Pams "drömsäsong" då hon bara drömt att Bobby dött kommer det fram sedan i slutet av säsongen.
Så minns jag vagt någon "Tommy" med prätkärotsi och halvlångt hår och skägg som var en "paha poika" från 1990. Han hade bla smugglat kokain och sådana saker. Minns inte dock hur han var inblandad i familjen Ewing.
Alltså det är faktiskt mysigt på något sätt då alltid innan det kommer en inomhus-scen kvällstid i Ewings vardagsrum så ser man det stora huset några sekunder utanför sett och hör syrsor, innan följande clip är att dom sitter där i vardagsrummet och groggar med Whiskey och konverserar. Man får intrycket att detta hus är mysigt och kiva. Och att det är mysigt att sitta där inne i vardagsrummet medan kvällen är mörk där ute. Så även då dom sitter inne i salen och äter ser väldigt mysigt ut. Vare sig dom äter morgonmål eller middag. Jag har drömt om detdär vardagsrummet i Southfork några gånger något vagt.
Jåååå, maj 1990 såg jag också på skojs skull på en finlandssvensk dokumentär vid namn "3 tanter i en trädgård" som handlade om 3 tanter som delade hus och trädgård i något egnahemshusområde i hesa tror jag det var. De var alla 3 pensionärer och änkkor. En av dem rökte tobak och frågade reportern om det får vara en tobak? Så sade reportern att nejtack, jag har inte rökt på 10 år. Så sade tanten att det kanske inte är så många 77-åriga tanter som röker! Men att något nöjje måste man få ha som gammal änka, eller något liknande hon sade.
Inatt drömde jag förresten bara vad jag kan minnas att Juha Sipilä stod i mommos gama farstu. Han bara stod där och såg ut som en häpen uggla då han hade sina glasare på sig och jag jäbbade och visade fuck åt honom.
Så minns jag i Slöjdsalen våren 1991 då jag på skämt frågade en såndän Toni att hur månne en kinesisk satellit låter? Så sade han att kanske: Ching!ChingChing!Ching!ChingChing!Ching!ChingChing!Ching!ChingChing!Ching!ChingChing! Så skrattade jag och så var det några som tyckt åt Toni typ att börjar du nu du också?! Då de hade tröttnat på min humor eller något. :P Så sade jag nåt dabbot klyschigt att vetdu hur en finsk satellit låter? Så sade jag: Kossuuperkele!Kossuuperkele!Kossuuperkele!Kossuuperkele!Kossuuperkele!
Jag trivdes inte att ha slöjd. Det berodde på läraren och jag valde bort ämnet efter sjuan. Har inte varit i slöjdsalen sedan vårterminen 1991 faktiskt. Alla andra utrymmen från högis så har man minnen från hela högistiden, utom Slöjdsalen, som bara förblev ett minne från 1990-1991 då man var en tapp. Fast nu var det mycket spännande och fascinerande att börja högis då i tiderna och man kände sig stor och hurja. Men så trodde man på allvar att man var stor på riktigt i nian, haha! Att på sjuan så trodde man bara, men nu är man gammal på riktigt, då man tom. ska gå ut HÖGIS snart! I den illusionen levde man, att man var på väg att bli vuxen och det var en jättestor sak på riktigt att gå ut högis. Det var ju behagligt att leva i den illusionen. Vuxenvärlden är skit-tråkigt och egot, som är så viktigt som tonåring, är ju bara illusionärt. Egentligen ett gift och hinder i andlig utveckling, som jag läste någonstansifrån ungefär. Att bemästra egot är svårt men inte omöjligt. Ett första steg är att inte vara så egocentrisk, inte vara så jag-centrerad. Men dagens samhälle är väldigt jag-centrerat. Både kristendomen är en jag-centrerad religion, samt även den moderna vetenskaps-kulturen är väldigt jag-centrerad. Hell, modern vetenskap ser ju människan bara som ett isolerat väsen utan någon kontakt med något annat än kemikalier i hjärnan! De är även mycket skeptiska mot helt banala vardagliga ESP-fenomen som telepati. Int undra på att folk mår dåligt med dylik egocentrism.
Moderna populär-vetenskapsjournalister skriver att vilken otroligt tur och lycka att just JAG föddes, och att generna gjorde så att jag blev just JAG! Och de tror att alla människor är så super-genuina och super-unika isolerade väsen. Ingen del av nåt större, men isolerade väsen och alla tankar är bara kemikalier i hjärnan. Egocentrism och JAG! JAG! JAG!-tänkade In absurdum. Den mänskliga kroppen är ju en köttkapsel som vi är fångade i.
Men kristendomen är inte bättre den heller. Den kristna religionen tror att då en person föds, så föds personens själ tillika och att egot är intakt för att antingen fara till himmelen eller helvetet efter döden. Buddhistmunkar, då de kom i kontakt med kristna första gången blev förvånade över hurdan egocentrisk och barnslig bild kristna har att egot överlever döden. Buddhisterna förstod att det inte gör det, men att döden bara är slutet på det tillfälliga egot(som ju bara ändå är illusionärt) men att själen sugs tillbaka till kosmos kretslopp och reinkarnerar-om man inte uppnår andlig upplysning och uppgår i Nirvana/Moksha/Kaos Något som är mycket svårt och som kräver antagligen flera reinkarnationer där man arbetar med samma sak-andlig befrielse. Skulle jag tro iaf.
Och att själen skulle födas med egot som kristna säger! Tillåt mig att le. Något av mig har funnits i tusentals år i mina förfäder. Samt grundenergin, den andliga gnistan, eller vad man vill kalla det inte försvinner bara för att döden endast är slutet på det tillfälliga egot vi befinner oss i. Den har funnits där för evigt och kommer att finnas för evigt. Återfödseln bringar dock svaga minnen om saker och ting som engång var. Komplicerat och vad folk tror och tänker om det är var och ens privatsak, men såhär tror jag. Det är kinda tabu att tro på något sådant i dagens materialistiska tidsålder, där man förklarar allt ur ett mekaniskt-rationellt samt psykologiskt perspektiv, men det skiter jag blankt i om det är tabu eller inte. Får någon fördomar, så är det dens egen förlust, inte min. Som Ozzy sjunger i Black Sabbath-låten "A National Acrobat" från 1973: Don't believe the life you have will be the only one You have to let your body sleep to let your soul live on
Det är en så bra låt, så jag tror nästan att jag ska länka den här under! Jag lånade Sabbath Bloody Sabbath-skivan från bibban 21.4.1990 och blev frälst av den direkt då den var så jättebra. Då som 13-årig parvel tyckte jag att 1973 var jättelänge sedan och var förvånad över att man gjorde så bra musik då redan. 13-årslogik :)
Jag brukade lyssna på skivan medan jag satt och åt Mars-glasspötkö, som då var en nyhet. Mars-choklan hade funnits innan, men mars-glasspötkön var en nyhet och jättegod, alltid då jag kom hem från skolan i slutet av april och i maj 1990. Då redan diggade jag den lika mycket som nu. Det är faktiskt den bästa Black Sabbath skivan jag vet. Min favorit Black Sabbath-skiv! Hållin till godo! Det låter också ljuvligt 70-talsaktigt detta! Cigarettrök och bellbottoms och brun inredning inomhus liksom.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida