Ettans bil vann!

Hahaha, alltså jag minns då jag var i lekis så brukade jag se på Rally på tv hemma hos dagmamman ibland, då hennes fullvuxna son var där speciellt. Han och hans styvfarsa brukade ibland sitta framför tv:n och glo på rally och jag brukade vara med och sitta och sii på Rally. Dom mumlade om "minin", "fiiatn" och liknande bilar minns jag alltid då de kommenterade om rallybilarna. Det var 1981-83 det brukade vara så att dom satt och såg på rally ibland då jag var där.

Hos mitt såg vi aldrig på rally fast jag ville se det, och engång hösten 1985 ville jag se på rally på tv:n, det kom typ från Jyväskylä-rallyt eller något, men syrran ville se på någo skit kinesisk jumppa istället som var på andra kanalen(Det var på den tiden som de flesta bara hade två kanaler på tv, såtillvida man inte ägde satellit-tallriksantenn och kunde se på Sky Channel och andra utländska kanaler. Kanal 3 kom först några år senare. Well, i österbotten kunde man se på Sverige-tv och här i syd kunde man pejla in Estlands tv ibland faktiskt.) och vi hamnade i strid på vad vi sku sii på och farsan blev arg på oss och det blev en allmänt obehaglig stämning. Allt för att vi börja kina om vilket löjligt program vi ville se på i dumburken! Morsan hade lördagstur på jobbet den dagen, så hon var inte hemma då just. Som barn så kunde man bli skraj och få skuldkänslor då någon av föräldrarna röt till. Typ att "Va har jag nu ställt till med?!" :P Antar att man som tonåring just vill revoltera mot dylika känslor då man revolterar mot sina föräldrar i den åldern.

Men inte visste jag nå om rally då intresset inte fanns hemifrån. Så det var lite komiskt engång 1984 i lekis då jag såg på rally på tv. Jag trodde med ett barnslogik och för att jag inte visste bättre, att ju högre nummer, desto bättre och snabbare bil, så är det ju tvärtom! Men så såg man den tiden även på människor. En 12-åring var jääääättegammal som 6-7 och en 3 åring var barnslig även för en sexåring.

Så såg jag på Rally och början. Jag tyckte nästan synd om "ettans bil" då den såg så ynklig och ledsen ut i mina ögon, då det "bara" var "ettans bil". Alltså den sämsta bilen av dem alla, "Den fula bilungen" så att säga, lol.

Så startade rallyt och jag "havahtui" i något skede att "ettans bil" hade fullt fräs på. NöööööÖÖÖÖÖÖÖNNN!!! NööööööööÖÖÖÖÖÖÖnnnnn!!!!! NÖÖÖÖÖÖÖÖN-NöööööÖÖÖÖÖÖÖNNNN!!!! typ. Jag blev lite överraskad. Typ att Va? Det är ju bara ettans bil! Hur kan den?

Och den hade verkligen ett hårt fjong på och körde så helvete. NöööööÖÖÖÖÖÖÖNNN!!! NööööööööÖÖÖÖÖÖÖnnnnn!!!!! NÖÖÖÖÖÖÖÖnn-NÖÖÖÖÖÖNNNN!!!!!! NÖÖÖÖNNN NÖÖÖÖNNN!!! NÖÖÖÖÖNN!!!!!! Jag höll andan och tyckte det var jättespännande då den verkade vinna och var fascinerad och förvånad på samma gång, då jag såg att "Ettans bil" var så bra.

Och så vann den! Gobben hoppade ut ur bilen vid målet och någon ropade: HURAAAA, RUNKKANEN VOITTI!! Hehe, inte nu Runkkanen, men något typiskt finskt efternamn var det. Så fick han Champagne och sprutade på publiken också. Och jag var jättefascinerad över att det som jag trodde att var "den sämsta" bilen hade varit så otroligt bra trots allt!! Det hade en enorm positiv psykologisk verkan på en 7-åring att jag trodde att det var den sämsta bilen, som riktigt gav sitt allt-och vann! Jag tänkte att vem som helst kan vinna bara den försöker tillräckligt mycket och ger fan i att den ska vinna! Så något gått kom det ur mitt lilla missförstånd, då jag trodde att "ettans bil" var den sämsta. :-)

Jag blev ingen bil-människa sedan alls då jag växte upp. Eller inte mer bilmänniska än de flesta andra. Men då tyckte jag om rally och som 7 var jenkkibilar det absolut snyggaste och tuffaste som fanns i hela världen då tyckte jag! Och sådana såg man mycket av i Ritari Ässä. Jag var otroligt fascinerad av alla tuffa bilar jag såg i serien och frågade föräldrarna att varför det inte finns lika många tuffa bilar här? Så sade dom att det är för att det är amerikanska bilar. Men jag fick i efterhand veta att en av morsans morbröder hade en såndän tuff Chevrolet på 70-talet. Vet inte modellens namn, men det var en såndän stor och bred manlig "spännar-Chevrolet", som man ser rätt ofta i amerikanska filmer från 70-80-talet och som typ Texas Joe sjölver kör omkring å spänner med, lol!

Men inte beundrar jag alls USA för det. Det är en 300-årig ytlig kapitalistkultur, som alla i väst ska förväntas beundra, medan vi i Europa har en äkta mångtusenårig mycket djupare och riktig kultur, och inte konstgjord. Men för det har jag inte något emot vanliga amerikaner alls eller jenkkibilar för den delen. Gamla amerikanska bilar är ju tuffa. Det som jag inte förstår mig på alls, är att folk riktigt bär amerikanska flaggan på sina kläder utan att de själva är amerikaner! Men, envar till sitt. Men dom sku bara veta allt vad de som har makten där håller på med, och vad CIA håller på med...men int sku dom ju tro på det såklart. Man är ju bara en "dum konspirationsteoretiker" om man inte automatiskt tror, att makthavarna vill en väl.

Nåja. Int underligt att man tyckte att jenkkibilarna var så tuffa, då farsan hade en Lada då, lol! Så de tuffa bilarna i Ritari Ässä var en motvikt.

Jag minns nu mittiallt bara då jag 1981 drömde att jag var ute på äventyr med min dagmamma. Det gick en polis hela tiden efter oss. Så gjorde jag något jag inte minns och polisen ropade åt mig: BÖTER! Jag blev skraj och undrade varför jag skulle få böter för?

Så var jag mittiallt hemma hos dagmamman bara. Dagmamman var på knäna och skurade vessabyttan i vessan deras i drömmen, och jag for dit och talade med henne att vart ska vi fara till nästa, typ. Hon mumlade något och fortsatte att skura vessabyttan. Alltså i drömmen.

Och tänka sig! Nu är det 13 år och 5 dagar sedan som jag var på keikka i Billnäs och såg på en handfull bra och hårda band. Bla. Barbatos och Evil Angel. Det var på den tiden som det ordnades nåt seriöst här i trakten. Men det är helt förståeligt att det inte ordnas sådana saker här numera. Det är inte ett litet arbete att organisera happenings, och då det inte finns intresse riktigt här i bygden så finns det inte. Folk här vill istället höra på otaliga liknande band som spelar samma coverlåtar år ut och år in, som typ Keep on rockin in the free world och liknande låtar, som vartenda ett löjliga coverbänd ska envisas med att spela. Antar att det speglar folkets folkliga musiksmak här i byn-som är bara ytlig underhållning och inte liksom seriösare än så. Musiknördarna lider av dylika coverband dock.

De flesta på keikkan för 13 år sedan kom också någon annanstansifrån. Många från huvudstadsregionen. Det var en legendarisker fredagskväll. Jag började tala om Nuclear Assault med någon liten och fet blond jappe med mustasch och halvlångt hår i 40-årsåldern i vessakön. Eller han börja tala med mig om Nuclear Assault. Han hade sett dom i Lepakko hösten 1989 då moshpitn brakade och det blev kaos för en liten stund och Danny Lilker blev lite arg och vägrade att spela innan dom hade korjat bort resten av moshpitn.

Jag drömde sommarn 1998 att jag var på samma Nuclear Assault keikka. Och så for jag på något sätt upp på Lepakkos tak och stod och pissade uppe på taket. Det var mörkt och fuktigt i luften och höstlövena bara virvla med vinden där uppe på taket.

Det var nog en legendarisk gång då maj 2008. Och jag fick en intensiv kram av en 18-årig Black Metal-brud där inne under samma natt.

Jag ska berätta litet mera om det. Litet bara. Det var en brud där också under samma kväll som jag hade försökt påka på i affes, men fått nobben. En 22-årig brud. Hon satt där hela kvällen med en jappe och det såg rätt intimt ut. Men jag brydde mig inte desto mer om det. Ville hon inte så ville hon inte, och det respekterade jag såklart, så jag var inte svartsjuk eller något. Och jag kände ju också jappen hon var med och han var nog också chill av sig-så inte var det något agg eller något sådant. Jag bara orkade inte hälsa på henne, att hon int sku tro att jag sku vara efter henne ännu eller något.

Men det var nog så otroligt bra, och jag hade tur då tyckte jag. För jag hade talat med en ganska full men upptagen Black Metal brud på 18 då under kvällens lopp och blivit mer och mer attraherad av henne. Sedan så for hennes sällskap med pojkvän ut på förhand då de sku köra hem (till annan ort) och hon blev inne och talade med mig några minuter, och innan vi separerades så tryckte hon mig till sig och jag fick en megakram och vi var fastklistade i varandras kroppar typ och ville inte sluta, till vi gjorde det. Det kändes väldigt fint måst jag säga och nice själva kramen, men det kändes också jävla nice och "seger-aktigt" för mitt ego, att den 22-åriga brudn som hade nobbat mig tidigare satt framför oss och såg hur hela scenen utspelade sig mellan mig och den 18-åriga Black Metal-brudn. Hon såg typ att en annan brud var attraherad av mig! Jag tänkte i hemlighet för mig själv angående den 22-åriga brudn som nobbat mig tidigare såhär: Haha, tji fick du! Det finns liksom snyggare och bättre brudar, som faktiskt finner mig attraktiv, om du nobbade mig! Eller så tänkte jag då, lol! Ni förstår typ hur jag menar. Det var två goda ting: Kramen, och den 22-åriga brudn som nobbat mig tidigare och som såg att jag fick en ordentlig kram av en attraktivare brud än hon.

Heheh, jag kan relatera ännu denna dag till denna känsla, även om jag inte är lika egocentrisk mera och har mognat betydligt sedan dess. Men detta är en typisk ego-grej, och egot står i vägen för andlig utveckling och så... så man borde motarbeta i eget sinne liknande fjantiga ego-grejjer, eller åtminstone avslöja dom för en själv vad dom verkligen är: Ego-grejjer.

Men det är helt otroligt att det redan är 13 bloody år sedan!!! Någon som var 5 år då är nu 18!!!! Kan ni tänka er. En som då var en 5-årig lekisflicka har nu vuxit upp och är kanske en 18-årig Black Metal-brud liknande hon som jag fick kramen av för 13 år sedan! Det känns så surrealistiskt att det är så längesedan liksom.

Men på samma gång är jag glad att man har utvecklat sig och blivit betydligt hårdare och mindre naiv och mindre egocentrisk än man var då. Så att, jee, jee. Ingen sentimentalitet över dessa tider egentligen. Nej, för att bli sentimental så måste jag gå tillbaka till 90-talet...

Alltså ja kom nu bara att tänka på en musikvideo som jag såg för över 30 år sedan på TV. Och den musikvideon gick bla. ut på det sättet att sångarn låg på rygg på en soffa och sjöng, och då han inte sjöng så kom det en brud i taget över honom och hångla med honom en sekund innan den andra bruden kom över honom och hånglade med honom. Så hände typ med 30 brudar under hela musikvideon. Vore kul att se den igen, men de var skitmusa så kommer int ihåg namnet på låten. Känner någon av er till en sådan musikvideo?