Jåå, dedä australienska UFO-fallet jag läste om i tidningen 1988 och såg på TV om 1997

Jag minns nu bara mittiallt att det vårterminen 1988 i husis var en juttu om ett australienskt UFO-fall som ska ha inträffat på en nattlig landsväg i södra Australien januari 1988.  Åtminstone 5 människor, varav det i en bil reste 3 söner och en mamma. Sönerna var 18, 21 samt 24.

Det enda tecknet på att något var konstigt först, var att bilradion började krångla en kvart innan iaktagelsen. Men annars var allt lugnt. Mittiallt ser dom något ljussken framför dem, och de skojade om att nu landar det säkert ett rymdskepp på vägen. Så så de närmade sig så flöt ett konstigt föremål ovanför landsvägen, det lyste och var format som ett ägg i en äggkopp. De höll nästan på att krocka med en combi-bil med släpvagn som kom från motsatta hållet då de undvek det egendomliga föremålet. Chauffören i den bilen har aldrig gett sig till känna-med tanke på vilket åtlöje folk som säger sig ha sett något dylikt-så förstår man att han inte vågade berätta-mer om det senare.

Föremålet började sedan jaga Combi-bilen. Familjen gjorde en U-sväng, för de ville stanna chauffören och frågade om allt var ok, då de ju nästan krockat, samt fråga om han såg föremålet, som nu jagade combi-bilen medan de höll på att köra ikapp den. Plötsligt sänkte det sig en kuslig och "mörk" känsla över familjemedlemmarna, och de stannade och gjorde en till U-sväng och fortsatte då de blev skrämda av känslan.

Då de kört någon kilometer så upplevde de att något tungt sänkte sig på taket, som pressade hela bilen så den blev svår att manövrera. De upplevde att de lyftes upp från landsvägen med hela bilen. Då tjöt de allihopa allt vad de kunde, men tjutena kom i slowmotion, som om man spelar en c-kassett i för låga varv. De tappa då allt grepp om tid och rum och visste inte hur länge situationen räckte. Mittiallt släpptes bilen dock ner så hårt att ena däcket exploderade. Det börja doka skit så satan och bilen täcktes med något svart damm. De sprang nu alla ut bakom en buske och gömde sig där en halv timme tills de böt däcket. Föremålet gav ifrån sig ett egendomligt surrande, och svävade en liten stund ovanför bilen innan det gav sig iväg då de gömde sig i busken. Det lät typ såhär detta surrande: HUmm! HUmm! HUmm! HUmm! HUmm! HUmm! HUmm!

De bytte däcket sedan då de vågade igen. Just då de hade bytt däcket så kom föremålet tillbaka. De körde i full fart med föremålet efterhängande 40km till närmaste bensinstation. Då försvann föremålet.

De for till polisstationen via en bensinstation. Polisen har dokumenterat skador på biltaket, svart damm(som man tog prover av. Visade sig vara typ likadant damm som ur fabriks skorstenar) samt att familjen var mycket upprörd. Dessutom hade en rekkakusk de talade med på bensistationen sett konstiga ljus i samma landsväg vid samma tider

Jag minns att på tisdagskvällar höstterminen 1997 kom det en dokumentärserie om paranormala fenomen med en skallig gobbe i 60-årsåldern som juontaja. The Extraordinary hette programmet, och var australienskt så vitt jag kan minnas. Så kom det just om den juttun jag läste om i husis 8 år tidigare, men sedan glömt helt bort. Inte läst eller hört om fallet tills 1997 igen då via The Extraordinary. Då jag märkte att det är om det fallet så mindes jag det och tänkte såhär: Jåå, där e om dedär UFO-falle som ja läste om i husis då ja va lort
Och då var jag 20. Då jag minns tillbaka så kände jag mig jättevuxen och jätteklok och jättebra på alla sätt helt enkelt dessa tider. :) Som man ofta gör i den åldern. Man är typ bäst , tror man då.
Minns att dom intervjuade rekkakusken. Det var något ljus som hade flugit ovanför honom och sedan dykt mot rekkahytten. Rekkakusken reagerade inte på det något speciellt, utan trodde det var en kängurujägare med helikopter, som hade beslutat att driva lite med honom och lekte med sin strålkastare och gjorde dykningar med helikoptern mot rekkan. Först då han en stund senare pausade på bensinstationen och mötte den chockade familjen så förstod han att det antagligen inte var fråga om en helikopter. Efter The Extraordinary kom Jyrki Spotlight, som jag såg på om det var någo bra, vilket det ibland kunde vara. Men det är ot.

Jag minns att det var en bild av mamman och de 3 sönerna i husis. Alla utom en av pojkarna ser gravallvarliga ut, utom en som ser lite gladare ut. Syrran sade direkt att dom ljuger, att där ser man hur han där lite skrattar då han inte kan hålla sig! Och pekade på den som råkade se lite gladare ut, men ingalunda ger något intryck att hålla sig för flin eller något. Ganska ironiskt liksom, då de andra ser gravallvarliga ut. Men för all del. Man ser det man vill se. Jag tänkte då redan att nu har dom varit med om något nog. Vad det var vet jag inte, men jag är rätt säker på att de inte ljuger.

Vi talade om det också i skolan med klassföreståndaren Kerstin om fallet, då hon också läst om det i husis, men minns inte vad hon kommenterade om det riktigt, annat än att hon nöjde sig med ett försökt till förklaring, dvs att det skulle ha varit "torrt åskväder".

Minns som sagt också att det var någon som sade i husis-artikeln att det kan ha varit fråga om "torrt åskväder" men vad är det? Är inte torrt åskväder bara åska utan regn? Hur kan det muka ge sådana verkningar som detta fallet? Kan det ha varit en helikopter trots allt? Sen när har åskväder gjort att bilar lyfts upp från marken? Ja, kanske en tromb säger ni väl nu, men på riktigt hej!! Tycker ni verkligen det skulle kunna vara fråga om ett simpelt åskväder?!? Ibland förvånas jag verkligen över skeptikernas förklaringar. Just typ som ett annat fall, att ett lysande klot ska ha farit lågt över nejden i full fart med hummande ljud. en skeptikers förklaring: Det var Venus! Liksom på riktigt?! Helt absurda förklaringar. Venus svävar inte lågt över trädtopparna i full fart. f.ö. är inte Venus någon liten mojäng som ger ifrån sig ett hummande ljud.

En helikopter med en stark magnet som lyfte upp bilen en stund? Eller något topphemligt militärt radiostyrt föremål med en stark magnet som gjorde ett experiment? Men varför? Den förklaringen är iaf mycket mer sannolik än att det skulle ha varit utomjordingar från en annan planet. Det tror jag inte alls på. Det är även mer sannolikt att det kom från en annan dimension, eller att det var något paranormalt, än att det var fråga om utomjordingar. Att resa mellan stjärnor måste vara enorma projekt för vem som helst. Om det nu ens är möjligt.  Tror inte att någon civilisation skickar ut äggformiga robotar hundratals, kanske tusentals ljusår genom rymden som reser hit under tusentals år minst, och så skrämmer bilister på en nattlig landsväg i australien?

Att vara skeptisk till detta är naturligt, även fast jag själv tror dom upplevde något och inte ljuger. Däremot att börja galenförklara folk som säger sig ha varit med om något sånthär, eller galenförklara bara av den anledningen, att man finner dylika fall spännande och fascinerande, ja då är man ute på hal is. Det är farligt att ha fördomar och "knäppgöks"-förklara folk för den sakens skull. Det är metaforiskt sätt som att jonglera med hammare, och en vacker dag tappar man kontrollen och alla hammare faller ner i huvudet på en och bankar en så det bara säger ding-dong. Med det menar jag, att de som knäppförklarar folk för den sakens skull, nog själva är lite knäppa och ding-dong, som är så fördomsfulla. Dessutom, undermedvetet är de säkert livrädda för UFO'n. Skulle de se något konstigt ljus uppe i himlen, så skulle de bli så rädda så de skulle pissa ner sig och springa hem under sängen och gömma sig och ynkligt säga: Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig!  Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig!  Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig! Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig! Hjäälp! Hjäälp! Ja vill int att ufogobbana ska ta mig!

Men skeptisk får man såklart vara. Man får tro vad man vill om saken i sig. Det bryr jag mig inte om.

Jag minns december 1990 då jag talade med en från grannskapet ute en kväll. Det var en från åttan. Han hade en röd monkey som han körde med. Det var stjärnklart och jag vet inte varför vi började tala om ufon, men han var väldigt aggressivt inställd just till sådana fenomen. Men han visste inte vad satelliter var för något. Han antog väl det med vara något "dabbot ufo-aktigt". Att vara intresserad av rymden räckte fullt och väl för vissa för att ge weirdostämpel. Att det var någo "dabbot" och inte som handboll, som var "normalt" typ.  Jag sade att de var inte ett flygplan, de var en satellit. Men han jankkade om flygplan. Så sade jag efter en stund igen att det var inte ett flygplan, det var en satel... blev avbruten då han skrek argt: KYSS FI***N, DÅ DE VA ETT FLYGPLAN!!!  Och ändå var det en satellit, men han visste ju inte vad satelliter heller var för något, så...

Jag har funderat, att är det kyrkan som har planterat i folk sådant hat och förakt mot då okända fenomen kommer på tal hos vissa? Det är som att dom undermedvetet skulle vara rädda för trolldom eller något. Något måste det bero på, då somliga reagerar så häftigt och dömer ut juttun och människor sådär utan att själva ha varit med om det, eller känner personerna ifråga. Det tycker jag är överraskande beteende, men det har nog någon sorts psykologisk förklaring, som att präster som har hjärntvättat folk att vara rädda för trolldom i generationer, så kanske det till slut har satt sig i det genetiska minnet eller något. Och därför reagerar man så med taggarna utåt. Jag menar, om någon predikar åt andra så förstår jag att man hastigt blir förbannad om man inte vill höra. Jag förstår att folk är arga t.e.x. på Jehova's vittnen. Men varför ska man knäppförklara folk som inte vill försöka övertyga någon, utan bara berättar vad han eller hon enligt egen åsago varit med om? Och ofta på ett aggressivt sätt, typ att "eey! såndäna bord nu saatan få på tåkkin!!!"

Det är dock roligt att veta, att just de är de som skulle bli räddast av alla om dom själva skulle se något konstigt fenomen :D Riktiga pisiliirun skulle de bli då. Då skulle de inte vara så arroganta mera. De sku bli så rädda så de pissa och skita på sig av skräck.

Vad var detta nu sen? Jag vet inte. Men det är fascinerande fall iaf man kan läsa om ibland. Detta fall är mer konkretare än vanligtvis, då de upplevde att UFOt lyfte upp hela bilen, samt att det gav ifrån sig ett rytmiskt elektriskt hummande detta vad det nu sedan var, typ: HUmm! HUmm!HUmm! HUmm!HUmm! HUmm!HUmm! HUmm!HUmm! HUmm! Samt att det var spår på biltaket av något, det var skadat.

Deras bilradio började ju krångla 15 minuter innan de först såg av ljusskenet. Det kan förstås ha varit ren slump, men mycket ofta har det rapporterats att bilradion får någo stärv vid ufo-observationer. Och konstigt nog inträffar ofta dylikt vid nattliga landsvägar. Något ännu okänt naturfenomen? Eller var tusan?! Jag tycker iaf det låter kusligt spännande, liksom energirikt fascinerande på något sätt!

Konstigt att en så intolerant, fördomsfull och trångsynt tidning som svenskfinlands Pravda HBL vågade skriva om detta fall!! Men det var ju tolerantare på 80-talet än det är nu, så det beror väl på det.
Det om det. Jag skriver om saker jag vill skriva om, så om detta nu.
Hahaha, så minns jag detdär att jag läste i en UFO-bok i lågis om ett kusligt Brasilienskt ufo-fall, där det stod bla såhär efter att en gobbe, Rivalino Mafra, stött på en kasa enmeters-gobbar som såg ut att vara i färd att gräva ner något, på sina vandringar. Så stod det såhär: Under kvällen flög två rödglödande klot över Mafras hydda. Samma natt såg de meterlånga skepnader smyga omkring utanför

Så berättade jag det i lågis, så tyckte en Johan bara att AJJAHAH, TVÅ RÖDGLÖDANDE KLOT HAR FLYGIT ÖVER MAFALDAS HYDDA! lol.

Och nu är det jjjjjJJÄÄÄÄÄTTTEKALLT! Gamla afrikanska gobbar nära ekvatorn anses härdade då de går ut då det är nuu kallare än har +40 grader kallt!!!! De har visserligenskinnmössa och päls på sig då, men jag har gott med SHORTS och T SKJORTa, fast det är JÄTTEKALLT! Bara lite över +30 grader!!! Hehe, nå skämt å sido, de har vart riktigt skönt väder på min ära. Sommarn ska vara sommar och då ska det vara jättehett, för annars är det ingen riktig sommar tycker jag nog. Det ska vara PRECIS lika hett som sommarn 1997 eller sommarn 2010 tycker jag! Lika länge och lika hett så är det sommar på riktigt.

Jag minns dessa tider veckan innan midsommar 1994. Morsan och farsan var på jobbet då och jag var hemma med katten och lyssnade på Perdition Hearse och Havohej och spelade Firequest på mn C64 och rökte Colt. Det var verkliga bra tider måste jag säga! Detta liv var ett så oskrivet blad då ännu, utan facit, och man visste inte vilken vändning det skulle ta eller om man skulle leva så länge detta liv som jag gjort ö.h.t.

Jag minns en solig eftermiddag just veckan innan midsommar juni 1994. Sovrumsfönstret var uppe så man hörde ett alarmfordon ute på stora vägen. Mittiallt så gavs öppet brandalarm med sirenen (Det var sista gången jag hörde öppet brandalarm. Sedermera kom en lag som gör att man får använda sirenen endast som test och farosituation--inte öppet brandalarm å frivilliga brandkåren) Jag tänkte att var brinner det nu? Och så hörde jag sirener som närmade sig, och for ut och se mellan Klockarsgatan och Läppgatan, och såg upp mot Ekenäsvägen. Det kom en brandbil förbi med blinkar, men mittiallt innan den susade förbi mina ögon så slog dom av sirenen och började prata i högtalarna istället. Det lät så grötigt så jag hörde inte vad dom sade dock. Varför i hela världen gjorde de så? Var det på misstag att deras interna radio kopplades till sirenerna eller vad? Konstigt.

Så läste jag i västis att en traktor hade börjat brinna i Bäljarshållet.

Vad är den bästa midsommarn jag vart med om? Ja, int iaf midsommarn 1999! För jag var i Svartå då och det var så instängd meininki där. Ok, jag var mycket yngre då och såg ut som 17 fast jag var 22 så det inverkar ju också. Men jag hörde argument av någon brud som att hon ska snart komma och "_Klippa håre ditt me Fiskars-saxn" och liknande. Ok, skämt kan jag nog tåla, så lättkränkt är jag inte. Men det var hela tiden något konstigt över atmosfären där denna midsommarafton. Så...nej, inte 1999 iaf! Då var 1998 bättre, för då cyklade jag omkring och var hemma och drack en flaska Pisang Ambon. Det var mysigare. Jag cyklade förbi Accept-brunnen då midsommarafton 1998. Jag kallar ett brunnslock som är dit format som en salmiak-karkki vid trottoaren på Ekenäsvägen för Accept-brunnen sedan 1997, för då hade jag "återupptäckt" Accept och associerade brunnslocket till 1982 för att jag lyssnade då 1997 mycket på Accepts Restelss and Wild-skiva, som kom ut 1982. Samt att jag gick förbi där med min dagmamma 1982. Och Accept-brunnen finns kvar där fortfarande, för jag såg den senast för några dagar sedan.

Jag hörde 1991 om en som hade jättelångt hår. Så sade bruden han var kär i att klipper du håret så kan vi bli tillsammans. Så klippte tollon sitt hår, och bruden sade ju naturligtvis: Hahah, ja skojade ba! Int vill ja heller bli ihop me dig! Sånt sku ju harma :P Typ att "Nu har du kort hår! Hihihihiii!"

Kerstin blandade förresten mellan "Humanoid" och "Asteroid". För då vi i klassen höstterminen 1989 pratade om humanoider så sade kerstin eller frågade mig att: Vetdu int att de en humanoid som rör sig ganska nära jorden? så var det en asteroid sm gjorde det, lol!

Hahahahah, för jag mindes nu bara mittiallt Dallas. Jag såg på avsnittet i våras då jag såg på alla avsnitt i putki och oktober 1991. Det var så, att JR och hans barnbarn var i Southfork och Jr matade barnbarnet, som var barn till en tidigare okänd son till JR, Alex. Han matade honom och sade att nu kommer det någon bil i munnen då han matade honom med gaffeln. Så sade barnet "Poo-poo" Så rättade JR honom och sade: No, "Papa". Som ju betyder typ fafa. Och han försökte rätta barnet några gånger som sade bara Poo-poo. Så sade JR till slut: Oh, no "Poo-poo!" och så hade barnet skitit i blöjan och JR blev helt i panik, haha det var humor!