Tööt Tööt-Skotern

Jååå, vid samma gata vid mitt barndomshem så bodde en gammal kärring och en gamma gobbe. Kärringen brukade cykla och gobben köra bil, men så mittiallt, sommaren 1989, så köpte både gobben och käringen en skoter var åt sig istället. Kärringen hade en såndän röd "Love" skoter, som jag tror att dom kallades. Det fanns en annan gammal kärring vid samma tider som också körde en röd love-skoter, och hon körde utan hjälm då hon brukade komma körandes till Fokus minns jag. Förrivärlden så kunde främst gamla gobbar köra gröna Pappa-Tunturin utan hjälm. Hahahahah, som jag retade i lågis en som retade mig och jag sade att han är "En grön pappamopo med glasögon".

Jag minns bland de första dagarna som de hade köpt varsin skoter åt sig. De hade tydligen varit ute och kört hela dagen, kanske någonstans på utfärd? För de kom mittiallt och vände in på gatan till barndomshemmet och körde förbi och hem till sitt båda två. Man hör bara då de kommer: NÖÖÖÖöönnn, NÖööööönn och sedan vänder de vänder in på gatan, så kör de förbi: NnnnnNNÖÖÖÖÖnn!!! NnnNNÖÖNNnnNNÖÖÖNN! Jag tänkte också för mig själv att kanske de har varit riktigt på utfärd nu då de köpte så fina skootrar åt sig?

Så började käringen alltid tuta oss då hon körde förbi med skotern. Sådär för att vara rolig liksom. Så börja vi alltid ropa åt henne att hon ska tuta då hon körde förbi och hon tutade. Det var därför som vi började kalla henne då hon kom med skotern för "Tööt-Tööt Skotern".

Hon hade en såndän potthjälm, så man såg att hon var en gammal kärring annars. En typisk gammal kärring med kort grått krulligt hår och glasögon. Engång då hon hade grupperat på Ekenäsvägen och väntade på att vända in på Klockarsgatan så stod vi ute vid trottoaren och begärde att hon sku tuta lite. Så skaka hon på huvu å ropa att ja kan int tuta nu, så inte bilisterna här tror att ja tutar åt dom!

Engång 1999 så drömde jag om Tööt-Tööt Skotern, hon hade då dött sedan två år tillbaka. Så knackade någon ovanligt tolerant blondi fullt på fönstre i drömmen då jag sprang förbi, för att hon ville ha sex med mig. I drömmen alltså.

Jag minns då vi engång på skojs skulle ringde på Tööt-Tööt Skoterns dörr och rusade därifrån. Det var juni 1991. Först ringde klockan normalt, sedan blev det typ nå larm då vi sprang iväg. Det började tjuta som en brandvarnare dit och vi tänkte att va nu fittan?! Så kom gobben ut på backan, och han glodde efter oss länge och såg arg ut. Han levde länge efter gumman och man såg han med skotern nu och då vid centrum på någon parkering och stå. Båda rökte. Jag minns inte vad gumman rökte för märke, men gobben rökte röd nortti. Det var alltså Tööt-Tööt Skoterns gobbe som engång sommarn 1991 då jag var uppe i kiosken sade åt kiosktanten: Två röda norttin. Å så en privat. Då han köpte tobak och en porris, haha! Det är nog legendariskt.

Så minns jag engång. Och den gången var också i första delen av juni 1991 en solig vardag. Farsan var på jobb men morsan had semester och syrran bodde hemma då ännu och mommo var här hos oss. Så hittade de på att de sku fara ut å shoppa. Syrran hade just fått körkort så hon var lite nervis med att köra men de körde nu bara till Karis centrum från Kila för att shoppa och jag kom med på skojs skull. Men jag hörde vid parkeringen nedanför Puttes att tvättmaskinen i källarn var på. Jag sade att varför tänkt ni int på att stänga den? Nu tänker ja gå hem å vakta att den int börjar brinna eller någo!

Den kan faktiskt börja brinna och man borde vara hemma medan den är på för att vakta ifall den börjar brinna. Jag påpekade engång samma sak lugnt åt en folkisbrud som bodde ovanför min kämppä för 9 år sedan, då jag hörde från vessan min att hon hade tvättmaskin på men hennes bil var borta. Hon kom hem senare. Hom verkade ta lite illa upp av att jag påpekade det för henne. Men inte ville jag vara otrevlig eller något, jag sade helt lugnt och sakligt att man borde inte lämna tvättmaskinen på om ingen är hemma. Fast hon var ju en känslomänniska- Hon kunde få världens gråtattacker och sedan skratt-attacker på en och samma kväll. Och jag hörde det.

Jag promenerade hemåt och då jag gick uppgående mot bron från det hållet som Lidl byggdes mycket senare, så kommer det uppgående från andra hållet och mot bron en såndän typ som jag visste lite och hade litet talat med honom och började känna mera sedan. Han var några år äldre än mig och hade en såndän blå farkkurock där han tagit bort ärmarna på. Hans långa raka hår blåste med vinden och blåste i ett skede hårböljan över ansiktet hans. Han rökte en tobak på samma gång han kom gående emot. Sedan såg jag då han hann först till bron att han hade lagat en röd Sepultura-logo i ryggen på rocken. Jag tänkte att sådär ska ja å bli då ja blir typ 17! För mig var han ju kova jätkä då, då han var några år äldre och lyssnade på "tuff" musik, haha. Jååå, Sepultura var ju kuuminta hottia dessa tider. Grabbarna från Brasilien. man tyckte det var coolt att ett band kom från något sådant ställe och inte typ USA eller Storbritannien.

Alltså vittu ja tänker ännu på dendär gången september 1991, då många päron trodde att Sepulturas första LP Morbid Visions från 1986 var den nyaste Sepultura skivan, då den just kommit ut på nytryck. De förstod inte, att det gör inte skivan till deras nyaste skiva, som då ju var Arise! Som det kom en fräknig gök och frågade min kompis i matsals-kön september 1991: Va heter nyaste Sepultura? kompisen svarade: Arise. Så frågade han med fräknar: Va? Kompisen sade igen: Arise. Så börja han med fräknar ropa och svära att det kommit en annan Sepultura skiva efter det. Vittus päron att de int fatta en så enkel sak! Han var inte den ända som trodde att Morbid Visions var nyaste Sepultura höstn 1991! Hur korkad i skåpet får man vara?!

Men Sarcofago är ett bättre gammalt legendariskt band från Brasilien. Det var den ursprungliga sångarn i Sepultura, Wagner Antichrist, som grundade Sarcofago sedan. Och Sepultura blev så politiskt och dabbot, något Sarcofago inte blev-och det förblev hårt som fan och blev inte mer kommersiellt soundat heller. Nog för att Sepulturas tidiga alster är så hårt så man undrar hur något kan vara så hårt och bra! Lyssna bara på deras Schizoprenia-skiva från 1987!! sådana riff, sådan megafart... huh-huh! Men det var innan det blev så dabbot politiskt och samhälleligt. Politik&samhällstexter har jag alltid tyckt att vart tråkiga och ointressanta i thrash och deathmetal-fastän musiken skulle vara bra.

Fan nu vill jag ha sex! Sommarn har gjort sitt. Man blir knullsker då de hett. Man vill helt enket ha käring mera än under vintenen. Främst yngre kvinnor, för kvinnor i egen ålder brukar vara så cyniska och sarkastiska av sig då det kommer till relationer och sex, typ "Har hört och sett allt". Svårflirtade. Inte alla, men ofta är det så. Att vara sådär cynifierad och bitter som många kan vara är inga erotiska drag, fast det kanske är lika bra för dom, för "int ork ja me karar!"-attityd som dom typ kan ha. Då är det väl bra för dom om karar ser på yngre brudar då istället? Men alltFÖR unga brudar är sedan så osäkra och flackande av sig ofta, fast det finns pärlor där, som är verkligen toleranta av sig på riktigt.

Jag tänker faktiskt fara på utfärd någon dag här, för det finns en såndän övergiven järnvägstunnel mot Pojo, och det är psykedeliskt att gå igenom den och lyssna på Tangerine Dream på samma gång, för det är passlig atmosfärisk musik för det ändamålet. Jag var där för 11 år sedan senast och då lyssnade jag på Tangerine Dream medan jag promenerade igenom tunneln. Sommarn 2010 alltså. Det känns inte alls som att det redan sku vara så länge sedan som för 11 år sedan!! Sommaren 2010 var iaf den hetaste sommaren sedan sommaren 1997!! Och det var med andra ord en verkligt het sommar.

Jag minns engång då ja int va med, men fick berättat. Sommarn 1989 så fällde två kompisar omkull ett av fotismålena vid Karjaan Yhteiskoulu. Johtaja, som böt bilar ganska ofta, hade just bytt ut sin blåa Saab-99 till en brun Ford Taunus. Han såg det då kompisarna välte omkull målet och kom efter med Taunusen och körde fullt in i fotisplan och kompisarna sträckte. Så kom Johtaja nerför Klockarsgatan med Taunusn. Ena kompisen sprang fullt till vår gård och gömde sig bakom lekstugan, men han fick fast andra kompisen vid Klockarsgatan. Han skrek åt honom fullt något att Saatana kun te heititte sen maalin nurin! Den andra kompisens fammo, han som for och gömma sig bakom våran lekstuga, satt ute på gården och såg och hörde det, men hon misstolkade det och var sedan arg på kompisarna och sade att Ni har vari å fällt omkull någo målarburkar! "Maali" och målfärg, så det kan ju misstolkas nog.

Jag minns däremot en lördagsförmiddag september 1990 då jag kom från närbutiken och var vid Ekenäsvägen ganska invid Klockarsgatan, då det vänder in en mörkgrön japansk bil och stannar vid Klockarsgatan, men häcken skymde bilen så jag såg inte den, men en mörk gobbe med med mustasch, polisonger, skallighetskrans och en såndän vit Uuno Turhapuro-skjorta skymtade under hans öppna rock kom gående upp några meter från Klockarsgatan och vände hotfullt upp på trottoaren på Ekenäsvägen några meter framför mig. Hans täta mörka lurviga brösthår stretade igenom nätskjortan, så det såg rentav parodiskt ut. Typ som någon 70-tals macho-wannabe typ eller något. Eller som wannabe-machon Hra47 i Pulttibois. "Olen MIESTENmies!"

Han öppnade sin mun och höll ena pekfringret uppe då han kom till mig. Lekte typ någon "nedtystare" eller annan hotfull gangster såg man helt tydligt, då han stannade sådär med bilen och sedan kom gående frontalt mot mig. Han hade nog sätt på alltför många amerikanska kriminalfilmer, lol! Typ en nedtystare som sku säga vid en likadan situation: Hör på karl. Om du alls bryr dig om dig och din familjs bästa, så se då till att dra tillbaka ditt vittnesmål!

Så stod han där och skrek åt mig i några minuter, och hans kärring kom också gående från bilen och stod där och såg på mig alltmedan hennes "uuuuh, vilken macho-kar" stod där och skrek på mig. Hon såg på mig typ att jag är en slyngel som borde uppfostras. Typ med en sådan blick glodde kärringin på mig.

Liksom vafan, gå och spänn till någon annan fullvuxen kar istället för att leka bad guy-gangster åt en 13-årig grabb förihelvete! Men det kanske inte pitt-trattn sku ha våga göra!

Vi hade bara ropat lite åt hans ungar, och de var de som började ropa!! Så vafan liksom, det var orättvist.

Heheheh, vi menade inte allvar men vi lekte med tanken, att man borde ha kastat en storer sten genom deras stora panorama-vardagsrumsfönster mitt på natten, haha! Alltså samma tider efter denna händelse. Men int sku han ha kunna bevisa något att det sku ha vart vi. Vi sku ha haft handskar på oss för att undvika fingeravtryck på stenen och sedan KRASCH, KLIRRR!! och ha sprungit så satan genom nattens mörker. Int sku han ha haft någo bevis. Och utan tekniska bevis eller ögonvittnen så sku vi aldrig ha erkänt något. Då är man ju en dumbom om man erkänner ändå och blir straffad, fast man vet att ingen kan sätta dit en utan tekniska bevis eller ögonvittnen, om man inte är så dum så man erkänner.

Klart man blev fittiger på gobben, för han hotade att "Ja gör någo värre åt er om int dehär får ett slut" Bara för att vi lite hade skrikit tillbaka och lite visat fuck åt hans ungar, fast det var dom som började. Jappen insinuerar att göra något våldsamt åt oss, åt några barn. Gobben hade problem med att tygla sin aggressivitet helt klart. En storer sten genom hans stora panorama-vardagsrumsfönster mitt på natten sku ha gjort att han sku ha tappa resten av av sitt hår av chock! Från skallighetskrans till helt skallig, haha! Nåja, det var han som gjorde fel, inte jag. Inte börjar man hota någo 13 åriga ongar och insinuera med våld inte. Det skulle jag aldrig göra oavsett hur krångliga 13-åringar det än sku vara fråga om. Jag sku förstå först och främst att de vill leka tuffa i den åldern, och vill pröva gränserna mot vuxenvärlden.

Jag kommer ihåg hur det gick till då vi börja kalla gårdskarn i Karis finskspråkiga skolor för Johtaja. Det var våren 1986 och jag och en såndän Janne tänkte att vi sku ha kul och fara någonstans och elda lite tidningspapper. Och jag undrade: Hmm,vart ska vi rikit fara å elda? Ska vi fara ner på din gård? Så sade Janne såhär: Nää, för då kommer mamma. JAg sade: Hmmm... nå, ska vi fara till skolgården då? Janne svarade såhär:Nää..för då kommer..Johtaja. och jag började skratta och sade typ: "Johtaja" Hahahah, dedä lät bra! Och Janne började skratta också. Jag förstod att han menade gårdskarn då han, i lite intellektuell lättnad sade johtaja, då han menade talkkaren och jag såg den gamla gårdskarn, som var snart i pensionsåldern framför mig i mitt sinne efter att han sade "För då kommer Johtaja" Jag såg honom i mitt sinne och han såg arg ut.

Det var alltså inte den unge Johtaja som kom 1988. Det var den "riktiga johtaja" Alltså han som kom senare. Det var med honom som Johtaja blev ett begrepp, och han var ung och energisk och skrek åt oss och jagade oss flera gånger. Han var som en stereotypisk gamla tiders talkkare som skriker åt och jagar ungar som stryker omkring och gör hyss. Han var som en Johtaja på riktigt liksom. Führer över skolområdet.

Jag minns engång sommarn 1986 då jag och en såndän Kimmen var i Karjaan Yhteiskoulus gård. En solig dag innan jag skulle börja triian i lågis. Så det var lite spännande att börja i tredje klass och få en ny klassföreståndare, Kerstin, istället för Gunnel. Man kände att man höll på att bli stor, haha. Det räknades som tur att A klassen fick Kerstin, då hon ansågs vara en bra lärare. Hennes syster BRITA blev sedan klassföreståndare för B-klassen. Jååå, i ettan och tvåan fanns det A, B och C klassen, men från 3:an till sexan bara A och B. I högis så ändrade det igen till F klassen ända vill jag minnas. Jag gick på D-klassen då jag var i högis. Det kom två nya elever, två flickor, till våran klass i åttan. En såndän Jonna, som ville byta till vår klass och så en såndän Ido, som flyttade hit till Karis september 1991. Hon sattes i våran klass.

Nå iaf, jag var med en kaveri, en såndän Kimmen, i Karjaan yhteiskoulus gård. Vi var vid en betongtrappa mellan ena högisbyggnaden och en betongvägg och hade tusch med oss och skulle skriva något där på väggen för att leka tuffa högispojkar. Så hör man mittiallt bara Brrrröm! brlömöm!brlömöm!brlömöm!brlömöm!

Och det kommer en gamal rotiger spyfärgad Saab-96, alltså en såndän semla, nerkörandes på backan. Betongmuren runt trappan skymde den först, men vi hör den först och såg den sedan då den sakta brummat förbi oss. Kimmen blev i typ panik och sade att nu kommer johtaja!! Och sträckte iväg så satan, och jag sprang efter honom så vi glömde våra tuschar där. Vet int varför han blev så skraj, men tuscharna var kvar där senare på dagen då vi hämtade dem, som tur ju var.

Och han var alltså rädd för "gamla johtaja" inte liksom typen som kom senare och som var "riktiga Johtaja". Förresten var det knappast "gamla Johtaja" som kom med bilen, för gamla Johtaja hade en röd Opel Kadett. Det minns jag klart och tydligt. Och vi hade aldrig några problem med honom, men det var innan vi börja göra ännu mera hyss. Han hade alltid en lippis och såg stram och allvarlig ut, och hade grått hår. Men gamla Johtaja och nya Johtaja var olika som dag och natt och först i och med nya Johtaja, så blev Johtaja ett begrepp. Ungefär som att det talades om "Heavy" och heavyrock i slutet av 60-talet då man menade band som Blue Cheer, Led Zeppelin och Iron Butterfly m.m. Samt även somliga fiilisar och tillstånd etc. Men först då Black Sabbath slog igenom och Deep Purple kom med deras "In Rock" skiva år 1970 så blev Heavy inom musiken ett stadgat begrepp. Förstår ni hur jag menar? Ungefär samma sak. Gamla Johtaja var en sorts proto-johtaja, så att säga Eller som att det är skillnad mellan 70-tas heavyn och den mera "Metal" heavyn som kom runt 1980-och som är det som främst räknas som heavy nuförtiden och inte 70-tals heavy som folk ser som "rock" enbart nuförtiden mer eller mindre. med undantag av Black Sabbath och Judas Priest kanske. Fast det är orättvist att inte kalla Deep Purple "In Rock" skivan från 1970 för heavy. För det är verkligen en milstolpe i tidig heavyrock denna briljanta skiva!

Så minns jag engång i början av hösten 1988. Jag och två kompisar hängde vid nya jumppasalen i karjaan yhteiskoulu, alltså utanför. En eftermiddag. Johtaja och någon annan gårdskarls-aktig typ som man såg där ibland satt på en bänk med en tredje gobbe. De satt där och snackade och rökte tobak. Kompisen far upp en stolpe ganska bredvid. Så ropar den gårdskars-aktiga som man såg ibland: ALAS SIELTÄ! Så kom han ner. Johtaja glodde också, men sa ingenting. Så skakade den gårdskars-aktiga på huvve och så sade han: Vaktmästare e arg ny! Som de som har finska som modersmål kan säga. "ny" istället för "nu".

Jag såg engång ett foto av han och Johtaja som någon tagit. De står ute på skolgården och den gårdskar-aktiga såg bäng och nojig ut typ med flit, på skojs skull, märkte man. Han såg liksom uuuöööööuu!!! ut med sina nappisilmät, svårt att förklara men det såg roligt ut. Typ som att han hade tagit någo typ Preludin eller någo liknande bantningstjack på misstag då han sku ta vitaminpiller eller någo. Johtaja stod brevid och såg in i kameran och flina sådär med en M.A. Numminen aktig min på sig. Sådär typ; mimimimimi!

Jåå, så minns jag från sommaren 1993 en tant i kanske 35-40 årsåldern. Och den tanten hade helt krulligt kort hår och glasare. Jag och en kompis satt och hängde vid en busskur på Ekenäsvägen utanför Karjaan Yhteiskoulus vita byggnad, då tanten kom gående förbi på trottoaren. Kompisen sade sakta: Hon har fått ström! menandes hennes krulliga hår, och jag börja fnissa och tanten vände sig om och blängde nojigt på oss.

Sedan såg vi ganska ofta hon som had fått ström. Hon brukade gå omkring i Kila. Engång då en kompis bodde i "Lingonsvatro" med sin morsa, ett höghus på Ekenäsvägen så sprutade han från balkongen med vattenpistol en stråle av vatten på hon som had fått ströms hyvu. Vi duckade ner på balkongen. Sedan en vecka senare ungefär så går hon på andra sidan av gatan, säkert för att inte riskera att få vatten på sig. Men kompisen tog en ännu tehogare vattenpistol och sköt en stråle vatten på hon som had fått ströms päron, fast hon gick på andra sidan av vägen. Hons stannade upp. Jag duckade, ena kompisen som sprutade duckade-men en stod där bara och såg på henne och ropade: De va int ja sen som spruta! Och hon som had fått ström ropade tillbaka såhär:Ja, ja förstår de!

Visst var det mycket barnsligt, och jag skämdes då också över det och ville känna tuffa människor och vara "på riktigt" då och hade mindervärdeskomplex över att jag var en 16-årig wannabe och inte på riktigt. Men vafan-som 16 är man ju det. Det är stor skillnad mellan att vara wannabe och poser. En wannabe vill vara något av hela sitt hjärta, men är inte det-medan en poser bara vill visa och passa in bara för sakens skull och för att något är en s.k. "tuff grej" och för att man vill vara cool och ta en cool roll åt sig för att visa, och inte för att man känner från djupet av sitt hjärta att "Ahaa, dehär e min grej!"

Det är den skillnaden det är mellan en "wannabe" och en "poser", som folk inte alltid förstår. Men vem bryr sig om sådant nu? Det är som ung man har sådana tankar-nu är det skitsamma.

Engång på 80-talets mitt så var jag och en kompis med syrran och hennes kompis och vi sku vänta med kompisen på gatan då syrran och hennes kompis for och ringa på potokällartantens dörrklocka och springa iväg. Så ringde de på hennes dörrklocka och så sprang dom först upp på potokällartantens backa och gömde sig där. Jag och och kompisen stod dumt nog mitt ute på gatan och talade med varandra medan vi väntade på min syrra och hennes kompis (Det var innan vi hade lärt oss ordentlig taktik i att vara ute och göra hyss)

Mittiallt hajjar vi till. Potokällartanten står vid fönstret och bara glor på oss. Hon står där och glor på oss typ två minuter. Hon trodde typ att det var vi som hade vart och ringt på hennes dörrklocka. Först. Mittiallt så kommer syrran och hennes kompis nerspringande över potokällartantens backa rakt framför ögonen på potokällartanten. Hon knackar på fönstret fullt bara, så sprang vi alla iväg. Det såg roligt ut då hon sluta att glo på oss och glodde ner på syrran och hennes kaveri istället och börja knacka på fönstret just då de sprang nerför hennes backa, haha!

Alltså potokällartanten anklagde oss sedan oskyldigt för saker och ting. Man borde ha beställt flera rekkalaster med potis och dumpat det på hennes backa, haha. Jag kastade faktiskt en potatis på hennes backa engång, då det ju var potokällartanten så tyckte jag att det passade bra. Som jag drömde engång att jag gjorde inbrott i hennes potokällare. Så kom hon mittiallt in i källarn och jag blev tagen på bar gärning och hon tyckte med en hysterisk och gäll röst: mitä,mitä, mitä MITÄ SÄ TÄÄLLÄ TEET!!! och jag var nologer som fan och rädd för konsekvenserna i drömmen.

Det var inte som Sylvi. Åt henne vågade vi inte göra hyss med för vi trodde nästan på riktigt att hon var en häxa! Jag drömde ännu hösten 2005 en kuslig dröm att hon glodde argt på mig med gul-lysande ögon. Sylvi bodde i ett vitt kråkslott, nr. 13 på samma gata som mitt barndomshem, Och jag fick kusliga vibbar rent intuitivt då jag promenerade förbi där med min dagmamma eller någon annan vuxen där redan typ 1981. Fast jag inte hade hört något om henne, men det var som att huset utstrålade någon sorts kuslighet. Hon hade tex. engång kommit smygande vid det lilla skogspartiet vid sidan av hennes och skrämt någo ungar, kommit med en gammal gummas gång med hårduk sådär gammalmodigt över huvudet och rytit till: VÅGAR NI PLOCKA BLÅBÄR I MIN SKOG?! Då de plockat blåbär. Hennes skog var det int, det var nog stadens skog och är. eller "skog" och skog, men en liten skog. Hon ägde också en stor chäfer som ylade mot månen såg jag engång då jag var liten då jag promenerade förbi med med morsan där en kväll. Hon hade en förtrollande liksom motsatt karisma på något sätt, man hade rent intuitivt stor respekt för henne på samma gång man var lite rädd för henne.

Jååå, ja ska snart lyssna på en skiva av ett band vid namn Chronical Diarrhoea. Jag köpte skivan augusti 1993 från Oskun Divari. Det är ganska roligt band. Och det var jättelänge sen jag lyssnade på skivan. Blir lite 1993-fiilis! :) Jag blev intresserad av bandet i tiderna då det enligt en flyer var "Hyperfast thrashcore from Germany" Och det lät hårt. Blir lite 1993-nostalgi!

1994 är nog det år som jag skulle fara tillbaka till om man skulle få trycka på en resume-knapp och forma detta liv på nytt. Till början av januari 1994. Med facitet i hand sku man kuna åstadkomma mirakel! Tyvärr omöjligt dock. Men fan 1994 var nog ett mysigt år på ett sätt. Man var så purung som 17 då och allt verkade mer spännande innan internets genombrott, trots dess fördelar..men ändå. Allt var mycket mer magiskt då på ett sätt-beroende delvis på att man var så ung också givetvis. Jag tycker synd om dagens 17-åringar då de int alls lever i lika unika tider. Allt är uppfunnet+att samhället ställer ännu högre krav på dagens skidin att man måste vara på ett visst sätt och tänka på ett visst sätt. Nåväl det om det för ikväll. Chronical Diarrhoea nu!