Dendä svarta exploderande "möykkyn" ovanför Kouvola järnvägsstation 1960 och 20 år sedan Päällikkörock

Jag mindes nu mittiallt bara en sak som jag läste om i Tapani Kuningas bok "Ufoja Suomen taivaalla" som jag läste första gången sommarn 1989 och så läste jag den också sommarn 1994. Då solen sken och det var hett och jag for via bron över järnvägsstationen så kom hag bara att tänka på denhär juttun, som jag tyckte lät rätt spännande. Den hände juli 1960. Här citerar jag från Tapani Kuningas bok "Ufoja Suomen taivaalla". Det var en lokförare, Reino Pekkala, som berättade om det såhär:

"...Olimme suorittamassa vaihtoveturilla päivystyspalvelua Kouvolan ratapihalla. Minä, veturinkuljettaja, istuin toverini, veturinlämmittäjän, kanssa veturimme hytissä. Konduktööri kahden junamiehen kanssa seisoskeli veturin lähellä. Kello oli 13:00 päivällä. Oli täysin tyyntä. Poutainen, lämmin sää ja täysin kirkas, pilvetön taivas.

Äkkiä silmäni havaitsivat jotain merkillistä. "Katso, mikäs tuo on!", sanoin toverilleni ja osoitin pientä, miehen filttihatun suuruista mustaa möykkyä, joka kiisi ilmassa muutaman sadan metrin (ehkä 150-200 m) korkeudessa nopeasti koillisesta lounaaseen päin vaakasuoraa tasoa kulkien. Muuta me emme kerinneetkän. Kun möykky oli kulkenut lähellämme olevan 38 metriä korkean valaistusmaston yläpuolelle, se räjähti. Pamaus oli yhtä kova kuin jos atomipommi olisi räjähtänyt. Samalla möykky katosi.

Konduktöörimme lensi ilmapaineesta, ehkä myös pelästyksestäkin nurin hänen lakkinsa lentäessä kauas hänen päästään. Toiselta junamieheltä hajosi tomuksi juuri suuhunsa puuimukkeessa sytyttämänsä "pöllisavuke". Se yksinkertaisesti pölähti pölyksi. Toiselta junamieheltä tempautui toisessa kädessä riisuttuina olleet, kädessä riippuneet rukkaset ja lensivät yksi sinne toinen tänne. Minulta, joka istuin veturin hytissä avoimen ikkunan kohdalla, silmäripset ja kulmakarvat ikään kuin "kärähtivät", vaikka ne eivät millään tavoin palanneetkaan. Vielä pari päivää myöhemmin punottivat kasvot ja kämmenselkien ihoa ikään kuin kirveli ja kuttitti.

Räjähdys sai kaikenlaista vaihonkoa aikaan. Huoltorakennuksen seinässä, hirsiseinän ulkopuolella, olivat koko varastoalueen varoke- ja valokatkaisijain valurautaiset kotelot. Näissä olivat kaikki katkaisijat ponnahtaneet auki, monet rikkoutuneet. Kaikki varokkeet olivat sulanneet. Rakennuksen sisällä puhelin oli mennyt täysin rikki ja monet sähkölamput olivat pirstoutuneet. Kun sähkötyömiehet saapuivat vaurioita korjaamaan, havaittiin, että valonheitinmastossa sähkökaapeli oli vioittunut, melkeinpä kuin sulannut, vääntyillyt mutkille, katkeillut. Valomaston juurella (masto on kiinnitetty sileään kallioon) havaittiin kallion pinnan ikään kuin kovasta iskusta rikkoutuneen.

Oli se paukku se! Eikä aiheuttaja ollut kuin tuommoinen "potkupallon" suuruinen ruman musta, nopeasti ilmassa etenevä möykky. Täysin kirkkaan taivaan alla. mikä se oli, on täydellinen arvoitus."

Konstigt, inte sant? Var det en meteorit? Eller någondera stormakts hemliga vapen, som styrdes fel och exploderade över Kouvola bangård? något från en annan dimension eller vad? Intressant. Sku va stil att veta mera om detta case, men har bara stött på det i Tapani Kuningas bok.

Jag ska faktiskt berätta en annan sak också. Och den saken är den, att i onsdags var det faktiskt prick 20 år sedan jag var på Päällikkörock, som ordnades vid Svartå danslava. Den gången var det mycket bättre meininki i Svartå en midsommarn 2 år tidigare, då folk där verka bara vara frustrerade och på dåligt humör, fast man borde ha roligt på midsommarn. Men nu var det mycket trevligare atmosfär i luften liksom.

Det var en kasa okända ug-band, inhemska. Lite punkigt, lite rockigt. Vi fick skjuts till Svartå från Karis Esso. Jag brukar ha bra minne, men kan inte bara minnas med vem vi for till Svartå med. Någon halvbekant var det nog, och han skjutsade några andra till Svartå på samma gång. Men minns inte bara vem det kan ha vart. Nåväl..

Vi var först utanför vid porten till danslave-området och pratade med några bekanta. Det kom musik i potpurri från en bilstereo. Bla. Motörhead låten "Ace of Spades" och jag tänkte att det är kind of tidlöst. Oavsett om det är 1981, 1991 eller 2001, så kan man tänka sig att den låten sku höras vid ett liknande tillfälle.

Så fortskred kvällen där. Det var en annan från Karis som mellan bändena spela så satt han och drack vanliga storleks Karhu-öl och berättade vitser och skrattade åt sina egna vitser också, men det var kul! Han berättade bla någon rivo vits om att en gobbe sedan sade åt sin fruga: Pistä h***a puuro päälle! och flinade fullt åt skämtet sedan. Jag minns inte så annat än den frasen. Och innan någon blir kränkt, så var det fråga om humor och vi hade alla roligt. Det var inte nå kränkande etc. Då den tiden var folk ännu inte lika känsliga och lättkränkta som idag.

Så fiskade han till sist, då han druckit upp de små karhuna, upp en liters oöppnager Karhu flaska från sin ryggsäck och sade att han har lite kalja kvar, bra! Jååå, då sålde man ännu 1 liters (glas)kaljaflaskor.

Så då något band spelade där så var det två brudar i 15-årsåldern längst fram och stod vid scenen och försökte dansa så sexigt som möjligt medan japparna spela. Man märkte att de var liksom två små wannabe-bändäre. Dom försökte leka rockimimmin och att de vara bändäre på riktigt. Det märkte man på lång väg. Men vafan, 15-åringar är ju alltid wannabes innan de blir det dom vill vara på riktigt! Så det är helt naturligt, men såg lite vitsigt ut dock. Barn och fjortisar härmar äldre just sådär kopia-aktigt och stereotypt så att man märker det på lång väg.

Bara man inte är "miespuolinen bändäri" haha! Som en låt av Aivopuisto där dom sjunger glatt såhär: Miespuolinen bändäri on hyvä kaveri, vanha paska runkkari och kuin TEINIPUNKKARI!"

Sedan försvann nästan alla andra i den lilla, lilla publiken som var där tidigare (folk var mestadels utspridda överallt på området och drack sina pussikaljan medan bändenä spela) Utom jag och en kompis, samt två gamla kärringar i 60-årsåldern, som satt där och rökte båda två. Jag och kompisen tänkte att vi måste ha nån action nu! Vi beslutade att kompisen sku fara upp på scenen, och stagedaiva mot "publiken" som var jag. Sagt och gjort. Jag trodde han sku ta de lugnare, men jappen kom som en missil flygande rakt mot mig genom luften, och vi landade båda två på golvet. Jag kände mig minst sagt mörbultager, men vi låg och flina där bara fullt. Tanterna som satte och rökte såg helt förfärade ut och råglodde på oss.

Sedan började vi gå mot Karis, då ingen bekant var i närheten. Vi försökte då vi gick på landsvägen lifta av några Karisbor som kom från Svartå i två bilar, men de bara tutade åt oss båda två! Å riktig i retfullt "tuutelituut" tutande, haha! Liksom: TUUUUT-TUUTELITUUTELI-TUUUTENS-TUUT!! Sådär att muuhahahhahaha, japparna får gå ända ti Karis!

Sedan fick vi skjuts av en gobbe från Hangö då vi liftade! Han förd oss till Karis och var riktig hygglig av sig. Vi sade att om han giss skjutsa oss utanför Affes, och så gjorde han det! Hyggliger gobbe. Vi gick in till affes och tog en minttushot var innan valo och vi hann just och just.

TÄNKA SIG, ATT TIDSGLAPPET MELLAN 2001 och 2021 är det samma som TIDSGLAPPET MELLAN 2001 OCH 1981!!!!!!!!!!!! Känns helt jävla surrealistiskt och rent sagt sjukt! Sommarn 1981 vid samma tider så var vi i Heinola och hälsa på en av mina fastrar som då bodde där. Vi var i Heinola-vattentornscafé och det var spännande tyckte jag. Och jag fick en liten leksaks-bordsfläkt från en kiosk som fungerade med ett batteri och jag diggade den leksaken fullt. En brud i 25-årsåldern, som jobbade på ett café där vi var och drack kaffe och limppare kom fram och frågade mig: Mitä mitä, mitä, mikä lelu sulla on? Hon var glad och nyfiken på den. Farsan förklarade åt henne att se on lelu-pöytätuuletin.

Vi var också i Heinolan lintutarha. En fågel sade Terve! En stor fågel. Jag minns att jag blev mycket fascinerad av att en fågel kunde säga "Terve!"

Men det känns för jättelänge sedan, för oerhört länge sedan. Men det kändes även för oerhört länge sedan år 2001. 2001 känns inte som så oerhört länge sedan alls som tidsglappet mellan 1981 och 2001. Det känns som en evighet. Sommarn 2001 känns som för ganska länge sedan, men inte alls som för en evighet sedan på det sättet. Man hade i mångt och mycket samma funderingar som man har nu då-och det hade man inte 1981 så att säga. Det kanske därför känns som att det är inte är så länge sedan? För jag minns helt kristallklart dessa minnen från Päällikkörock, som om att de sku ha hänt helt nyligen. Jag kan riktigt leva in mig i hur jag kände och tänkte då den kvällen liksom.

Det var liksom i den fagra ungdomen detta hände! Mittiallt är man en 44-årig gobbe! Fast jag inte alls ser så gammal ut på något sätt och är ungdomlig av mig och känner mig inte som en dag över 30. Jag är ingen bitter gammal gobbe eller någon opportunist, som har vänt ryggen åt ungdomens ideal och lever i ekorrhjulet.

Jag har aldrig förstått mig på kappvändare och opportunister måste jag säga. Som engång i ettan så åt vi äcklig potatismos i skolans matsal medan Gunnel satt bredvid mig och en klasskaveri, som hade allierat sig med mig och också tyckte det var uäk mat.

Så sade Gunnel att vi ska testa att sätta en klick smör på moset! Att det blir gott då det smälter! Både jag och klasskompisen som hade allierat sig med mig sade typ:Huuuuj! Nej uääk!!! Av bara tanken att göra det.

Så testade klasskompisen det iaf då Gunnel sade så övertygande som möjligt om hur gått det blir då. Men jag stod fast vid min åsikt och böjde mig inte. Jag stod på mig.

Mittiallt var klasskompisen som förbytt och tyckte att mmmmmmm, jåå de E gått! Och sedan gnällde BÅDE han och Gunnel på mig att jag sku testa. Att Gunnel gnällde var en sak, men hur HAN, en ALLIERAD, kunde svika mig och lämna mig ensam? Jag minns att jag faktiskt blev både förvånad, ledsen och kände mig bedragen. Jag kände mig förrådd helt enkelt. Det var opportunist och förrädar-fasoner indeed. Opportunister, förrädare och tjallare är nog värsta sortens personlighetstyper. Jag har också avskytt tjalleri och tjallare ända sedan lågis faktiskt, pg.a att man råkade ut får såna också, några sk. skol"kaverin" var det också. "Golare har inga polare" som det heter.

Och så minns jag engång i lågis då jag blev oskyldigt anklagad. Det var höstterminen 1987 och vi levde nu om litet ute på skolgården. Jag pratade med en flicka och vi skrattade lite och vi halvsprang på skolgården lite (Jag sprang INTE efter henne och jag var INTE förtjust i henne. Jag tyckte inte ens att hon var snygg och var inte attraherad av henne alls.)

Mittiallt medan vi halvsprang lite skrattande där på asfalten mellan lågishuset och trästaketet, där brudarna bruka vara i klungor och hoppa hage, hoppa rep och twist, så föll hon omkull på backan och stötte sitt knä. Jag var då kanske 5 meter ifrån henne och såg just och just vad som hände. Det hade då hunnit samla sig en 5-6 brudar från klassen som hjälpte upp henne. Jag frågade en av brudarna som hjälpte upp henne bá att va hände? Så fick jag till svar i aggressivt tonläge: INGENTING SOM ANGÅR DIG!

Jag sade ba typ att okej! Och fortsatte att gå. Jag hade redan lärt mig i lekis att det inte lönar sig att tala med brudar då dom blir såndäna.

Vi hade som kutym att någon elev fick skriva en annan elevs namn med krita på svarta tavlan innan lärarn kom för att ha lektion, om eleven varit på nåt sätt bråkig eller någo. Förutsatt att det var en elev från klassen, dvs 4 A, som jag gick på då.

Och då jag kommer in då den gången från rasten, så ser jag att mitt namn står på den svarta tavlan!! Flickorna hade antagit, att jag på något sätt var skyldig till att dendä flickan föll omkull på skolgården. Men visst, jag som inte var en karismatisk sportkille så var det väl lätt att känslomässigt hävda mig skyldig på ett eller annat sätt även till denna händele. Fast man borde tänka logiskt och inte med känsla om man anklagar någon för något.

Jag blev helt till mig då måste jag säga. Eller jag blev jättearg och höll ett litet föredrag om rättvisa och hävdade min oskyldighet, och höll ett mer eller mindre litet brandtal där i klassen innan läraren hade kommit in, för jag var så förbannad då mitt namn stod på tavlan fast jag var oskyldig! Jag blev bara mer och mer och hetsade upp mig själv minns jag då jag höll mitt lilla tal och hävdade min oskyldighet. Till sist steg flickan, som tidigare fallit omkull ute på skolgården, upp från pulpeten-och gick utan att säga ett ord fram till svarta tavlan, tog svampen och torkade bort mitt namn och for utan ett ord och sätta sig igen. Först då lugnade jag ner mig.

Så så löste det upp sig! Man ska pitää puoliaan nog vid sådana situationer. Inte ska man finna sig i att bli oskyldigt anklagad inte. Men jag hamnade att vara min egen försvarsadvokat, för det var annars bara åklagare och domare i rummet, så att säga. Jag vet att jag säkert är både ful och konstig, men inte fan kan man anklaga någon på basis av detta!

Nåväl, nu ska man inte börja tycka synd om sig själv, men ibland så får man sådana ryck. Å andra sidan så ska man då försöka tänka på positiva saker istället. Som då en kompis hörde att någon käring i 50-årsåldern förvisso men ändå hade sagt om mig i clubben då vi var där för två år sedan på sommarn att "Epätavallisen hyvännäköinen kundi!" om mig. Och även andra brudar som har sagt liknande saker om mig. Sådant värmer trots allt och jag är både tacksam och smickrad då jag hör sådant! Och Puli-Inger som kammade mitt hår i affes höstn 1998 och sade åt mig att du är en fin pojke! Du ska int bry dig om vad andra säger om dig! Och kallade mig för "Vargöga"

Brudar får ju höra hela tiden att de ser bra ut, efter att de sminkat sig, så de är immuna mot sådant. Men som kar blir man faktiskt lite smickrad de få gånger man hör nå dylikt.

Hahahaha, vi var ju delade upp i dejourer i klassen. Två och två fick turvis vara en vecka dejourer och vara inne i klassen och pynja om och hålla på under rasterna en hel veckas tid, istället för att behöva gå ut på skolgården. Så då några flickor hade vart dejourer vårterminen 1986, så hade dom skrivet på svarta tavlan såhär: TYST I KLASEN Då jag såg det så började jag vrålskratta och fråga att vilken jävla "klas"?! Dom hade bara stavat fel, hehe- Dom menade givetvis tyst i klassen. Nu ska jag äta lite knäckebröd med broilerlägg och dricka apelsinjuice. Lite kvällsmål.

På tal om vaccinet ännu. Häromveckan så ringde en bekant åt mig och höll på att gnälla 5 minuter i luren åt mig att jag ska ta dedä experimentella vaccinet (vilket jag inte gör. Hellre begår jag självmord eller får corona-även omjag försöker undvika det) Han gnällde och lät som precis som Lille-Skutt som man sett någongång som tecknad Bamse på tv. Haha, det lät så roligt så man borde ha bandat det, lol!

Men nej, jag tar inte vaccinet oavsett hur frustrerade folk än skulle bli av det. Jag "tänker utanför boxen" PÅ RIKTIGT. och inte bara på låtsas, som de flesta som påstår att de gör det gör.

Jag tror att den enda anledningen till att folk blir sådär frustrerade om man väljer att göra annorlunda än majoriteten inte har någon annan än en psykologisk anledning. Man vill göra det som "alla andra" gör och som makthavarna säger att man ska göra, och blir arga om inte andra också gör det. Samma var det med kristendomen också att "alla måste vara kristna, ingen får vara hedning mera!" då kristendomen kom. De kristna döda och tortera visserligen folk också i massor. Kanske det även finns en annan undermedveten orsak till deras reaktion: De kanske är avundsjuka på de som inte vaccinerar sig, undermedvetet?

Men det är nu bara djupt inrotat i folks psyken detdär att man blir arg om man inte tänker och gör som majoriteten tänker och gör. Varken mer eller mindre. Jag tog det dock lugnt jag och var lite road över hans Lille-skutt aktiga ilskna gnäll om att jag ska vaccinera mig, lol! SOM om att jag skulle lyda...men han visste att jag inte vaccinerar mig oavsett vad, så det var väl en frustrations-tuulahdus från hans sida antar jag.

Den som vill vaccinera sig får vaccinera sig, och jag accepterar folks val till 100%. Varför är de som är pro-coronavaccination så otroligt känslomässiga och fanatiska alltid om någon väljer att inte vaccinera sig? Varför är det så svårt för dom att acceptera folks val? Som typ en religiös sekt eller något.Dom har ingenting med den saken att göra om någon inte väljer att vaccinera sig. Dom kan hemma i det privata kasta kullerbyttor och dansa en "arghetsdans" över alla som inte vaccinerar sig, och de får skrika och svära så spottet bara strittar att alla som inte vaccinerar sig är idioter, men HEMMA HOS SITT, där dom inte stör någon annan med deras maniska gnäll, men de borde inte komma med påhopp mot dom för det. Men vi ska förlåta dem, för vi vet att de handlar just i brist på kunskap. Jag har bla. sett intervjuer med folk som blivit skadade av dessa vaccin och som ingen lyssnar på och inga stora nyhetskanaler bryr sig om deras storyn. Men det är väl bara "skådespelare" enligt journalister, politiker och den del av folket som tror på dessa journalister och politiker. Och sedan får de portföljer med rubler skickade från Putin, då de har skådespelat och låtsat att de fått biverkningar av vaccinet? Det sku va just typisk journalistlogik. Iaf, så gör dom allt för att mörklägga dessa människor storyn. But it can't go on forever. Jag har en stark känsla att det kommer att bli en vaccinationsskandal förr eller senare av detta vaccin. Jag vill inte att folk skadas av det, men jag har en så stark magkänsla av att det förr eller senare kommer att bli skandal av detta. Vi får väl se. Hoppas nu inte mitt blogginlägg blir censurerat då jag skriver kritiskt. För de vill tysta alla kritiska kanaler.

Jag var även kritisk innan jag såg dessa människors storyn som blivit sjuka av vaccinet. Med svininfluensa-vaccinet i färskt minne, och så då detta vaccin fått mycket mera rapporter om allvarliga biverkningar, så tänkte jag logiskt och drog mina egna slutsatser. Men jag förstod att det var ett nytt experimentellt vaccin från första början, så jag sku ändå inte ha tagit det no matter what-och nu har det ju börja visa sig att det kan ha hemska biverkningar allt från död till hjärnblödningar, hjärtmuskelinflammationer, kramper...enskilda läkare har också varnat för långtidseffekter, och mycket allvarliga sådana, som kommer först senare. Somliga av dem har fått sparken..(Det är systemets tolkning av "demokrati" tydligen.) Varför skulle jag vilja spruta nåt sådant i mig? Bara för att samhället vill det? Jag har ändå inte ha fått tex. bilda familj eller något, och har dessutom i tiderna blivit satt att jobba UTAN LÖN och som tack skulle man liksom vara samhällslydig och snällt vaccinera sig?! NO FUCKING WAY! Hellre begår jag faktiskt självmord än vaccinerar mig! Ingen står något till skuld åt mig, varken samhället eller människor. Men jag står inte heller någon skuld till samhället eller människor jag heller! Så varför skulle jag göra som samhället vill att jag ska göra, återigen? Jag tar inte vaccinet och därmed basta. Man blir nog lite och fundera måste jag bara säga. Nåväl...

Och ni provaccinare behöver inte bekymra er.. jag far inte till någo krogar eller tillställningar ändå så länge detta varar. Och även vaccinerade sprider viruset vidare och blir sjuka, så därför känns det ännu fjomppigare varför människor blir så arga och frustrerade över att någon inte är som "alla andra" och vaccinerar sig. Men som sagt-människor har alltid varit rädda för det de inte förstår- de flesta människor förstår inte hur man kan göra och tänka nåt annorlunda än "alla andra" och blir därför så maniska och frustrerade. Men jag säger bara det: Pandemin stoppas inte av vaccineringarna. Då är det något annat som stoppar pandemin-tex att den har gått genom folket och skapat flockimmunitet-men vaccineringarna kommer inte att stoppa denna pandemi! Sano mun sanoneeni.

Det om det. För ikväll.