Drömde om J.R. och Lucy Ewing

Jag drömde faktiskt nåt om JR och Lucy Ewing. Jag var i Southfork där utanför vid simbassängen. Jag kände mig accepterad av J.R. och tänkte att Bra! Det lönar sig att vara kompis med JR. Så tänkte jag i drömmen, och Lucy började göra närmanden mot mig och satte sig intill mig och var flirtig. Haha, allt drömmer man nog också.

Jag tänkte ta sommarlov från bloggandet åtminstone en vecka, då jag håller på att läsa några sannerligen intressanta böcker, men jag skriver lite.

Jag börja nu mittiallt att tänka på dendä drömmen jag drömde då jag var i lågis och det var rast och jag stod vid stora dörren och det åskade och regnade och det stod folk ute ett steg ifrån mig. Bl.a. en från hjälpklassen som försökte ta upp sig paraply utan att det lyckades. Han stod där och påtade på det. Så mittiallt blev det ännu mörkare, och han från hjälpklassen stod fortfarande där på gården och försökte få upp sitt paraply. Och så vaknade jag. Det var en typisk psykedelisk lågisdröm.

Det brukar var psykedeliskt både då man drömmer om lågis och då man drömmer om åskväder!

Vi hade faktiskt tekka tillsammans med hjälpklassen i sjuan. Dom i högisåldern som gick på hjälpklassen brukade komma ti högis för att ha tekka och hussa åtminstone. Det var en i sjuan som berättade om att han körde en bil, åt en från hjälpklassen. Alltså i hans föräldrars privata område, så sade han att biln for på taaki! i något skede. Alltså att den for på taket alright. Men han från hjälpklassen hade lite annorlunda logik och frågade helt på allvar: Hur fick ni ner den därifrån då? Hehe, nåväl, nu kan man ju tänka så också! :) Fast reaktionen blev ju som den blir i högis. Gapskratt rakt upp i ansiktet åt han som frågade det.

Så råka ja nu mittiallt bara att minnas Eijas Grill! Den öppnade 1990 i det som senare blev affes grilln, men var kortlivad firma då det slogs ihop med affes sedan. Men dom hade jättegoda ananas-hamburgare där!! Jag brukade vårterminen 1990 varje måndag efter skolan fara dit och dricka cokis och glufsa i mig en ananas-hamburgare. Och högisongarna brukade kunna köpa tobak därifrån också utan att hamna å visa papper. Fast dom int var 16, som då var åldersgränsen för tobaksköp. En kompis köpte Blå Belmont därifrån minns jag, fast han var 13. Nåväl, på det sättet var det helt andra tider då. Det var mycket tolerantare gällande tobak då. Eija hällde cokis i en typisk cokis paffburk med sugrör från en redan öppnad liters flaska som hon hade i kylskåpet. Nåväl, nu ka man väl göra så å.

Vårterminen 1990 var jag rädd för att få vattkoppor då det var epidemi i skolan då, men fick inte det då syrran hade det 1983 och inte då. Såtillvida det inte var vattkoppor 1990 då jag hade några kliande utslag på bålen och kände mig något febrig en söndag, men mycket hastigt försvann det. En släng av lindriga vattkoppor trots allt? I lågis var jag från ettan till sexan rädd för att få både spysjuka och vattkoppor. Och inte undvek jag att få spysjuka inte, men f.r.om. 3:an så spydde jag nästa gång sommarn 1993 då jag hade spysjuka. Det var just den gången jag spydde lite på katten på misstag.

Hehe, vattkopps-avsnittet i South Park är legendariskt. Det är just humor i min smak, åtminstone det avsnittet!

Jag kom nu mittiallt bara att komma ihåg också en dröm. Och den drömmen var på det sättet, som jag drömde 2005, att jag var nere i Henelius butik och hon Anne satt vid kassan och pratade om Ufon tillsammans med någon kund. Hon sade: Jo, vetdu häromdagen hörde jag å att någon hade sett ett bumerangformat föremål som susade över himlen här riktigt i närheten. Joojoo, nu e de någo folk siir nog! Sådär så man rikit sku kunna tänka sig på riktigt, om någon sku börja tala om ufon.

Jag ska ge er ett filmtips. Det är en jättebra film som jag började veta att finns för några veckor sedan av en ren slump. Och den filmen heter Grottan och är från 1970 och inhemsk (samt finlandsvensk) Den finns både på youtube och på YLE sidan. Googla bara på Grottan film 1970 eller något så hittar ni den! Och Lasse spelas av Ronnie Österberg, alltså dendä Wigwam-jappen och som spelade trummor i Sarcofagus skivan Envoy of Death från 1980 två veckor innan han hängde sig. Det är en jättebra film! Jag rekommenderar den varmt. Den är rolig och spännande på samma gång. En riktig sommarfilm tycker jag. Och intressant att se hur ungdomarna såg ut och resonerade 1970 och hur tex. en snutbil såg ut under den tiden! Och ganska i början då dom flyr med motskarn så ser man en Önyyk, två Möukkar och en kuplafolkkare parkerade. Ännu då jag var riktigt liten i början av 80-talet så såg man ännu mycket Möukkar, Önnykar och Kuplafolkkare i gatubilden minns jag.

Här länk, de ti att copypasta: https://svenska.yle.fi/a/7-885235