En rolig typ i VNF 1997/Friluftsdag i skolan 28.8-1991

Då jag var i grund-skollinjen i VNF 96-97, så kom det en ny grabb till våran klass från och med vårterminen i början av januari 1997. Han var antingen från Kimito, Dragsfjärd eller Dalsbruk. Minns inte riktigt, men från Kimitoön iaf.

Han hade alltid lippis på päronet och såg ut som och var som en stereotypisk yrkiskille. Han var rolig, han var alltid glad och munter av sig och pratsam och "bullrig" av sig. Som stora typer brukar vara ibland. Sådär machot "bullriga" av sig.

Man sku tycka att personer som inte vet något om eller är intresserad av kultur och så kan vara tråkiga av sig, och det stämmer att man inte kan för djupare diskussioner med dom vanligtvis, men dom brukar vara ibland så roliga så det inte ens behövs. Deras rolighet kompenserar bristen på kulturellt intresse.

Jag var på kaffe med honom ibland i Serendi och det var kul. Han blev kaveri me alla å vi prata om brudar. Det hade vi gemensamt, brudintresse. Han hade en käring där någonstans mot väst nog, berättade han. Men det var stil då vi såg på snygga gymnasiebrudar som också satt i Serendi. Och i folkis så var det folkisbrudar, men då man var på grundskollinjen så kände man sig för liten för de brudarna som inte gick på grundskol-linjen eller vårdlinjen, där det också var många brudar som var 16 typ. Som 19 så drogs jag mera till brudar i 16-17 års åldern, då jag själv mentalt och fysiskt mera var som 16-17 då jag var 19.

Han verkade vara en bondpojke på något sätt. Även om han aldrig berättade om någon klassbakgrund, så att säga.

Yrkischack kan ibland vara jätteroliga och muntra av sig.Och han var snarare som en yrkiskille än en folkiskille och hade många kompisar som gick i yrkis på samma gång, och lånade en av dessa yrkiskompisars gula Möukk, som han körde omkring med, fast han var 17 och inte hade ens börjat i bilskolan ännu.

Som en gång då lektionen just sku börja i folkis och läraren kom. Vårat klassrums fönster vätte ut mot VNF-parkeringsplatsen. Det var en solig dag i slutet av januari. Så undrade läraren fundersamt var han (den nye eleven) riktigt kan vara. Vid samma ögonblick så kommer han körande med den gula Möukken, som han lånat av sin yrkiskompis, mot parkeringsplatsen, och slirar fullt på samma gång så snön bara yrde, och parkerade där. Läraren märkte ingenting, men vi andra märkte det och hade svårt att hålla oss för flin! Det sku nog ha blivit kukamitähäh? om läraren skulle ha sett det, då hon visste att han bara var 17... Det var en komisk händelse!

Yrkischack kan ibland vara jätteroliga och muntra av sig. En blandning av brittisk arbetarklass Oi! mentalitet och typ Texas-macho mentalitet. Mera just brittisk arbetarklass mentalitet dock. Fast en lights-version av denna brittiska arbetarklass Oi! mentalitet. Dom är hårdare där än i yrkis. Vad jag har förstått så river dom hastigt hyvu av en, om man sku gå till en typisk engelsk arbetarklass/fotis-pub och fittas där i onödan. Här brukar tålamodet vara större och mer behärskat.

Klass-skillnader har varit traditionellt stora i Storbritannien. Som jag hörde om en flicka från Finland som var au pair åt en finare familj där och hon skrattade högt. Så sade mamman i huset att "Nu skrattar du som en fabriksflicka" och visade att man skulle fnissa dämpat med handen för munnen. Det var typ royalistiskt sätt att skratta mer dämpat.

Yrkisschack brukar int va bajsnödigt politiskt korrekta.

Jag började mittiallt bara att minnas friluftsdagen i högis 28.8-1991. Vi hade skolfotografering på morgonen samma dag. Vi brukade ha en frilufts dag under hösten och en under våren hela skolan. Jag brukade välja att gå, för det var skönast och mysigast än att vara på sportplan och spänna med någo friidrott. Så valde jag att gå också under denna friluftsdag. Vi började att promenera från högis mot folkis. Redan då rykte cigaretten i ens käft. (Det var ju tolerantare då på den tiden så folk rökte mera i högis då)

Sedan for vi via pumppis. Det var en som sade att han hade ont i halsen, men for på en tobak-och han sade att det hjälper mot ont i halsen. Så argumenterade vi med en, som sade att man får int 50mk från bank-automaten att 100 e de lägsta! Så var det en Camilla som sade att han hade fel! Att 50 mark är det lägsta. Det hände just då vi gick förbi pumpvikens gamla simstrand, som då ännu fungerade som simstrand.

Så gick vi upp tvärs över Lövkulla upp mot Dönsby. Vid den gamla kiosken i Lövis så prata ja och en kompis om knark. Vi prata om amfetamin och kokain. Och så sade jag: Men heroin e nog rena självmorde Sådär som man nu pratar i den åldern.

Så då vi gick vid sandvägen i Dönsby så var det en från Ingå som alltid var typ: Mmii!! Mmii, MII! Han hade alltid nästan ett sådant smajl på sig och var såndär som småfittades lite till höger och vänster med folk. Men rolig nog. Han rökte en röd Marlboro. Jag trodde att det kom en såndän Barbro, som var tillfälligt lärare i högis under detta läsår, kom gående långt i fjärran bakom oss.

Jag varnade honom och sa: Där kommer en lärare!

Han vände sig bakom och se, såg nojig ut och fråga med orolig röst: Var då? Och gömde sin rykande Marlboro i handen, då han formade den som en kåpa runt cigaretten.

Det visade sig vara falskt alarm ganska hastigt. Det var en brud från gymnasiet som gick, och hon såg bara ut som denna Barbro. Denna Barbro var ung, 27, så det var inte så konstigt, och då dom dessutom påminde om varandra till utseendet, iaf om man såg dom från långt håll. Fast gymnasiebruden var inte så snygg, men Barbro var snygg faktiskt.

Det var en såndän Save som gick med oss också där under samma gång minns jag.

Så kom Guru joggande mittiallt (Han från Ingå hade rökt färdigt sin cigarett då, som tur ju var) från ingenstans. Han hade hunden med sig och mumlade något då han joggade förbi oss.

Så gick vi över stora vägen vidare till Billnäs. Två flickor också från åttan som vi, gick framför oss. Dom for till en gård och tog ett äpple var från gräset, fär det hade droppat äppel från ett äppelträd. En såndän Rolf, som kallades för Roffe, som var en lärare, stod där och se att vi gick rätt eller något. Han skakade på huvudet på långt håll åt brudarna. Sedan då brudarna kom tillräckligt nära Roffe så sade han åt dom med halvironisk röst: Ajja Bajja! Men inte var han arg, eller tog det nåt hårt.

Vi gick förbi Stenåker. "Stenkåter" som en kompis kallade Stenåker för. :P Jag rotade i en tidningsroskis bara på skojs skull och sade att inga porrisar! Höh! Jag skämtade såklart.

Sedan gick vi mot sportplan, dit vi sku gå då vi kommit fram. Och inte till högis. Man hörde bara Siwas röst i högtalarna därifrån på lång väg. Siwa var alltså flickornas jumppalärare.

Det var en mulen dag. Det regnade inte men hade regnat tidigare, så marken var fuktig överallt. Solen syntes inte alls, det var en typisk gråmulen sensommardag. Vi satt resten av dagen på läktarn där i sportplan.

Det har nog sin charm ibland att vara så ung som 14!! Man är väldigt egocentrisk i den åldern och många helt banala saker tycks vara jättecoola och tuffa då i den åldern. Livet verkar mycket mer spännande på ett sätt i den åldern. Fast det är på gott och ont såklart. Det om det. I morgon har jag online-möte,. :P Så bäst att lägga sig nu, då det är omänskligt tidigt på morgononen som möte börjar, vittu 8 på moronen :-/

Det är ganska stil, men jag tänkte 1989 att det borde finnas en skiva av nåt bänd, och skivan sku heta "Fuck You" och skivfodralet skulle vara en bild på en hand som visar fuck. Jag tänkte att det sku vara lite "hårdare, Metallica-aktig heavy" Och de skulle sjunga Fuck you! Fuck You! rätt aggressivt. Och så finns och fanns det redan då en mini-LP av bändet Overkill med namnet fuck you och fodralet är en bild på en hand som visar fuck! Jag köpte den i början av juli 1992 och de e jävla hårder skiva:

https://www.youtube.com/watch?v=tEonnCaGeDk&t=843s

Jååå, ja låna en Overkill kassett av en från paralellklassen maj 1991. Jag har den kvar ännu och den är helt ok. Hörd på den i bilen för ett tag sedan. Jag bandade den alltså då jag lånade den. Sen var det några i skolan som kuppa kassettn hans. Han som skulle låna den åt mig kom till slöjdsalen kom å säga det åt mig. Jag hade då alltså slöjd med Stigustagu (Hmm-hmm-hmm med hammer og spik) LOL! Nåja, han fick den tillbaka nog. Någon hade potat med pennan på bandet men den var oskadd. Det var en som sade hela tiden, urskuldande: Ja gjorde ingenting åt kassetn! Ja gjord ingenting åt kassettn! Ja gjord ingenting åt kassettn! Allt minns man nu också.

Alltså ja skäms nog lite då jag säger dethär, men jag lyssnade på Cradle of Filth just. Sedan blev det ju med andra skivan kommersiellt sound och kommersiellt genombrott och jätteskit och ingenting som hade att göra med blackmetal alls. Inte bara pg.a kommersiellt genombrott men p.g.a hela deras idiotiska stilbyte och soundbyte samt att det blev populärt hos trendungar också såklart. Allt blev skit med Cof vid deras andras skiva.

Jag lyssnade på deras första skiva, som har ug-mentaliteten och ug-soundet i skicki ännu. Fast redan då jag fiskade upp LP:n från Spinefarm budjun 2.9.1994 så tyckte jag att det såg lite mera kommersiellt ut, inte minst p.g.a fodralet och så var dom från England, som också gjorde att jag tänkte att det kanske inte är så ug, då det är från ett så "icke-exotiskt" land som Storbritannien. Och musiken var lite överdrivet melodisk och så, men det var den på ett ok sätt då ännu och soundet var ett härligt källar-underground sound på deras första LP och inte bögpolerat kommersiellt som det sku bli med deras andra skiva.

Jag köpte den dock. Och lyssnade på den längs hösten 1994 innan jag lite tröttnade på den och så lyssnade jag från och med 1996 inte alls på cof, inte ens på den första, sedan dom blev kommersiella och idiotiska och musiken helt skit. Men jag måste erkänna att jag diggade den då hösten 1994 och gav mig romantiska vibbar av att leva i skogen med en nätt brud med korpsvart-färgat långt rakt hår och blåa ögon. Typ. En blackmetal skivan som gav romantiska känslor, ironiskt nog. Men så var det med skivans melankoliska vibbar och synthar. Det gav en ljudmatta av medeltidig romantik-av typ ett ungt par med kättare, jag och en brud med svartfärgat hår och blå ögon-som rider med hästar och bor långt inne i granskogen-efterlysta av kyrkliga myndigheter.

Det gav en dramatisk, romantisk ljudmatta hela skivan. Och jag drömde bort mig. Sådär. Detta är min dirty secret att jag diggade Cradle of filths första skiva då den kom ut. Men dom var inte alls lika dåliga och kommersiella som dom sku bli några år senare. Det var ännu bara typ dom som kände till ug-skenen som kände till detta bänd då. Det var inte var och varannans trendiga snorjärsars favoritbänd, som spelade i MTV då ännu.

Och det var också aggressiva och mycket snabba ljudmattor på denna skiva och blytunga gitarr-riff, så det var jättehårt då ännu och inte någo nössöt skit med polerat sound så att även "normala" människor kan digga det, som det sedan blev.

Som tex den sista, som är en dubbel-låt A dream of wolves in the snow/Summer dying fast så är ju faktiskt bra. Liksom Summer dying fast kändes på något sätt bra tajmat, då hösten just hade börjat efter en megahet sommar då 2.9.1994. Och låten känns liksom att nu bryter kaoset ut och hastigt! Liksom i den låten och stämningen är det en äkta gamla tiders Blackmetal-känsla faktiskt. Och ett melankoliskt avslut/fade out. Sommaren har dött...

Och det GAV ju romantiska vibbar hos en naiv 17-åring (jag) hösten 1994 då det var texter som:

That night they came and took her away from me I lost the woman I loved and I learned how to curse and to spit in the face of their "god".

We will ride again in the midnight skies

Det var dramatiskt, vackert-gav styrka. Fast jag har skällt mycket på cof, så gäller det inte deras första skiva. Men dom är annorlunda som dag och natt. Den första skivan, skulle det inte ha kommit andra skivor av detta band, så skulle detta ha förblivit en undergound-klassiker och man skulle ha minnats COF som ett ug-band och inte som någo jävla rockstjärnor.

The black goddess rises, To eve the art of witchcraft och Of mist and midnight skies är också bra låtar från skivan...

Och tji fick jag mig för romantiskt tänkande. Här sitter jag ensam medan de grabbar i min ålder som bara tänkte: KNULLA! utan romantik, har gummor och familj. Ödet är sannerligen ironiskt. Eller så är det jag som var så naiv så jag inte förstod, att fortplantning och sex är huvudsaken och bara dumbommar tänker romantiskt..och att all romantik och erotik dör hastigt utsedan då man börjar leva tillsammans med en kvinna. Då är det bara gnat och inte erotiskt att se hennes skitiga underkläder som lojuu i vessan typ.. så det var mycket man inte tänkte på eller ville inte tänka färdigt på i den åldern också, LOL! Kanske man borde börjat med att inse att flickor är vanliga människor och inte medeltida prinsessor från någon sagobok... Men som sagt, tji fick jag mig. Jag tar fullt och helt ansvar över att jag tänkte så naivt som tonåring. Kanske jag förtjänat att leva ensam p.g.a det? Ironiskt ändå att jag drömde så om någon och så blev det såhär! Men som sagt, kanske just därför. JAg borde kanske också ha varit som de flesta andra i min ålder då som tänkte KNULLA! och ingenting annat..