Fort som en järnhäst!

Alltså jag kommer ihåg dendär Motörhead låten "Iron Horse-Born to lose" som jag kände till redan 1986 så såg jag länge att det var fråga om en sorts robot-häst av järn, fast det ju handlar om HD-motskare, haha!

Jag trodde ännu december 1990 att det var fråga om en sorts robotisk järnhäst. Så sade jag i matsalen då vi åt lunch en dag i högis åt en annan i nåt sammanhang: Å så springer man fort som en järnhäst!

Så sade den andra: Nej herrigud, hör på honom "springa fort som en järnhäst".

Så berättade jag det åt en kompis hösten 2006. Han tyckte att det var roligt. Så fick jag lite senare en textare av han en lördagskväll där det stod såhär: Hey! Vi börjar bottna lite hos mitt innan vi far till Norris. Så lapp hit dig fort som en järnhäst! Det var ju lite småroligt, haha.

Jag minns oktober 1991. Jag var i Nylands gummi och köpte två kalejdoskop. Ett litet och ett stort. Jag fick barndomsnostalgi då, då jag hade ett kaleidoskop som 4. Jag köpte faktiskt ett kalejdoskop för någon dag sedan också, då det är 30-årsjubileum nu. 1991-2021.

Då fick man stå ut med somliga despotiska lärare, och som vuxen med despotiska chefer på jobbet! Grr. Men vetni vad? Jag sade upp mig! Jag tål inte att man börjar bossa mig alltför mycket. Meeen, jag har arbetsintervju på gång redan. Det var jätteskönt att säga upp sig! Jag höll fan på att bli tokig i detta jobb. Slita som en slav för en liten lön. Jag gav ett bra tips till chefen, att man ska vara lite vänligare med folk. Han ba` "Joo, joo, ja förstår!" Men det var bara blaablaa, inte tror jag att han förstår alls. Obs: Jag far INTE till socialen och tigger pengar. Jag får arbetslöshetsunderstöd så länge tills jag får ett nytt jobb, och det ser bra ut på den fronten. Jag har aldrig faktiskt varit till socialen och tiggt pengar.

Jag är fan fri. Har jag ingen familj att försörja, och ingen brud som jag måste "lellittää" med pengar och gåvor, så tänker jag inte stå ut med despotiska fasoner heller. Jag har liksom inget att förlora ändå. Och förresten hade chefen ingen humor. Sådana sm saknar humor brukar vara besvärliga att ha att göra med.

Det känns jätteskönt nu! För en vecka sedan var jag nästan desperat då jag tänkte på detta jobb och chefen. Man förstår att First Blood, Rambo ettan är en mycket attraktiv film. Det har nog varit i mången mans hjärna, som blivit orättvist behandlad, om en på lek, att "Göra en Rambo". Och i slutet av filmen då han ger upp och går med sin överste-kompis med handklovar, så riktigt anar man att alla är på hans sida och förstår honom, då alla poliser och militär står pricktysta där och bara ser på honom då de går förbi.

Så minns jag faktiskt från oktober 1991 att jag var med två kaverin i skogen och cykla på en skogsstig. Så stannade vi där och diskuterade. En mulen oktober-lördag. Ena kaverin berättade om en annans kaveris föräldrar då dom skilde sig att Morsan hans va helt hysterisk! De måste han nog ha hört hemifrån sitt, från sina föräldrar antar jag.

Alltså vittu de va en blåster typ engång i högis för 30 år sedan. Det var en kille, som vi kan kalla för Pekka. Så var det någon som berättade att Pekkas farsa söp ihjäl sig! Gissa vad det kom från dendär blåsta typen? Han frågade Dog han? Hahahahaha!!

Så minns jag 1982 då jag var hos min dagmamma en dag. Så kom hennes äldsta pojki och hans kompis upp med varsin Harley Davidson uppkörande för backan då vi satt inne i vardagsrummet. Man hörde bara: BrRTUUÖÖÖÖmmm VRRÖÖÖÖÖÖUMMMMM!!!! BRuuuÖÖÖÖÖÖMMMM!!!! då de kom.

Så började både dagmamman och hans son skälla lite på sonens kompis, som hade halvlångt ljust hår och skägg och såg ut som stereotypa bilden av en viking typ. De tyckte att han körde alltför snabbt uppför backan, då det hela tiden är barn ute på gården. Kompisen såg nologer ut och sade ingenting där han satt i köket.

Det om det. Sköööönt att inte behöva vakna 5 på moron iaf mera!!