Hejsan!

Har int blivit ti att skriva blogg så myky då jag är på ett jättekrävande jobb och vaknar 5 på mornarna och känner mig som en trasa då jag kommer hem :-/ Ska skriva nog då jag har mera tid.

Alltså jag minns ett barndomsminne. Och det barndomsminnet är det, att det var kväll och det kom ett flygplan (passagerar-jetplan) förbi på ovanligt låg höjd. Och planets lanternor bara blinkade. Jag såg det från fönstret. Det var typ 70-talsaktigt, eller minnet är typ sjuttiotalsaktigt fast det var 1981.

Jag tyckte att lanternornas blinkande såg ut som att det skulle ha sagt: Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta! Ööö-Jeta!

Så minns jag kort efter Estonia-katastrofen hösten 1994. Jag var i närbudjun med en kompis en gråblek hösteftermiddag. Jag såg på Jaffaflaskor och kommenterade att de e rikit 70-talsflaskor och etiketter. En såndän Mikael som stod bakom köttdisken stirrade på mig då jag sade det. Han jäbbade faktiskt åt mig bakom köttdisken för humorns skull antagligen sommaren 1994 då han var där med en kompis men slutade direkt då jag såg mot hans håll. Jag såg i ögonvrån att han jäbbade åt mig och hade tummen i ena örat medan han "vinkade" med resten av fingrarna. Sådär som småbarn jäbbar.

Jååå, engång 1983 så jäbbade syrran åt mig då hon var arg. Jag var och lekte uppe i en snödriva. Så hörde jag att någon knackade på fönstret. Så såg jag ditåt och så jäbbade syrran åt mig! Jag for direkt in och var arg för att hon jäbbade åt mig. Mommo sade att vi ska lugna ner oss omedelbart. Mommo blev arg för att vi bråkade, hon tog inte desto vidare del i vem det var som börja.

Alltså vittu chefen e despotisk. Ja tror int nog att ja stannar på detta jobb så längi int. Jag söker nytt jobb hela tiden. Vetni vad han sade åt mig? Att nu sätter jag "bums" igång med att göra det vad jag skulle göra, då han var där och granskade och var missnöjd med något. Nu sätter du bums igång med att göra det vad ag skulle göra. Han kan sii sig i reven. Såndänt språk använder man inte åt mig. Fast jag jobbat i mitt anletes svett, så är han bara sur och pessimistisk. En riktig översittare. Jag tänkte för mig själv att sii dig i reven! Nu ska ja iaf ha kaffepaus, som jag enligt lagen får ha, och hade kaffepaus så fort han körde iväg.

Vad fan är det riktigt för jobb jag försatt mig i? Jag har ingen respekt för auktoriteter överhuvudtaget, åtminstone inte för despotiska chefer som orättvist skäller på en. (Och naturligt nog inte heller för makthavare, journalister och korrupta "experter" som gnäller om att man ska ta corona-vaccinet) Och han ska nog för höra så fort jag slutat. Jag har även varit i kontakt med min förtroendeman...han kan fast ringa till min förtroendman så får han höra att jag haft rätt angående en viss sak, för min förtroendman gav mig rätt. Jag är oskyldig. Liksom "Call my lawyer!" Fittas man med mig, så fittas jag nog tillbaka. Jag har en hjärna så jag behöver inte ta till några knytnävar. Då skulle ju bara jag själv hamna i pisset. Sådant är helt onödigt. Har man hjärna, tar man inte till fysiskt våld.

Mina arbetskompisar är helt ok. Dom har jag inga problem med. Dom är tvärtom riktigt roliga donar-folkliga "sjörövare" som hederligt Hangöschack fast dom inte är från Hangö. Men somliga chefer tycks alltid hänga upp sig på mig och irritera sig över min attityd. Det kanske är undermedvetet, då dom nappar upp att jag inte riktigt tycker om auktoriteter?

Och vem bryr sig om vad jag skriver. För mig är det i detta skede åtminstone helt det samma om jag lever eller dör.

Kolla på dehär. Det gick vilt till i publiikin förrivärldn. Jag har ägt denna video Venom Live 90´ på VHS sedan 15.11.1991. Witching hour. Testosteronet flödar i denna video,haha. Copypasta och få dig en riktigt thrashig old-school metal upplevelse. Ja bruka mosha så satan i mitt rum då 1991-1992 då ja bruka se på detta på veckosluts-kvällar. https://www.youtube.com/watch?v=0zi5S4ZyMjM