16.4.1994

Denna dag så for jag och farsan av någon anledning till syrran i hesa av och an. Det var en solig vårdag då den dagen. Syrran berättade att hon hade MTV på och hela tiden var det på gång någon kampanj för unga att man inte ska begå självmord. Det berodde ju på att Kurt Cobain hade begått självmord då nyligen samma tider.

Det var en lördag alltså. Sedan på vägen hem till Karis så stannade vi i två butiker, och bara jag for först till en närbudju i hesa och köpa lite äppel, då det var bra vägkost i bilen. Det var en stor tjock fet gobbe före mig i kassan då jag kom dit. Den gobben och jag var dom ända kunderna, och en tant stod vid kassan. Han mumlade om tobak och köpte säkert 10 askar olika märken av tobak, lol! Det var humor på något sätt. Jag såg att han bla köpte Marlboro Lights, och satt det i sina stora rock-fickor, alltså askarna.

Jååå, dedä påminner mig om en gobbe som jag såg i Lakeanperä budjun på 80-talet. En gobbe och kärring i typ 60-65 årsåldern kom dit med taxi. Det var som om att gobben ville lära sig att röka eller hade varit i koma sedan 50-talet och visste inte nåt om andra Cigaretter än typ Työmies, Klubi och Saimaa, för han liksom frågade kassatanten; E de dehär nu som e Röd Nortti? Och pekade mot raden av de röda norttina i tobakshyllan.

Så sku han ha röd nortti. Så frågade kassatanten; Hur många? Så svarade gobben; Ta nu fast fem! Så köpte han fem askar röd nortti, och rökte en innan han hoppade in i taxin tillsammans med gumman och de körde mot Ekenäs-hållet. Det var mystiskt må jag säga.

Så for vi till en såndän skivbutik vid namn Oskun Divari, som sålde bra begagnade och nya skivor. De samarbetade med Spinefarm Records. De nya skivorna i Spinefarm hittade man även från Oskun Divari. Därifrån köpte jag bra skivor också, b.l.a. Kreators bästa och kanonhårda Pleasure to Kill-lp från 1986 begagnad men i gott skick 3.4.1993 för 25 mark. Jåå, det var billigt ännu på den tiden... den hade inte fått samlarvärde då ännu. Jag köpte andra begagnade fynd därifrån också, Helt okända och underskattade band, som ett tyskt thrashband vid namn Chronical Diarrhoea och sådant..0

Jag for dit, så väntade farsan i bilen. Jag for hastigt och lustigt dit för att köpa en enda skiva på ex-tempore liksom. Och jag köpte Samael's första lp "Worship Him" från 1991, vilket är ren Black metal i ordets sanna bemärkelse. Inga death, thrash eller andra element, utan helt enkelt ren Blackmetal, både musikaliskt och lyriskt. Old School så det förslår! Och den tänker jag faktiskt lyssna på på lördag, då det är 28-årsjubileum sedan jag köpte den skivan.

Sedan for vi hem och jag såg en kompis komma emot på pappamopo. Han hade en hel del radikala funderingar på den tiden, politiskt radikala alltså, så det blev nästan fråga om fanatism. Hade vart och skändat de rödas minnesmärke och sådana saker. Eller iaf skvättat bensin på och tänt på blommorna till minnesmärket. Men ungdomar är väl rätt radikala av sig ganska ofta på ett eller annat sätt. Onödigt med skadegörelse, men ungdomar vill nu tolka allt så konkret på nåt sätt, så.. Så man kan väl inte säga annat än den ungdomen, den ungdomen! Rävflickorna förstörde ju också, så det hör väl ungdomen till ofta ett visst svartvitt tankesätt och aggressivt uppförande till viss mån (bla skadegörelse)

Alltså då det nyligen var 34-årsjubileum sedan jag såg på detta avsnitt på TV 12.4-1988 så såg jag på det en tredje gång nu i tisdags. Det var ett avsnitt som fastnade för en 11 årig lort som gick på fyran då. Det var spännande med "rymd-dräkten" som Macgyver hade på sig i början och hur han genom en antenn som såg ut som en mini-satellit som han tog ur en stor satellit fick kontakt med Pete igen efter att den första antennen hade gått sönder. Pete var ju dendä feta gobben med skallighetskrans. Man upplevde det som så spännande och "rymdigt" liksom enbart det allena. Alltså inte Petes skallighetskrans, men Macgyvers "rymd" dräkt och den satellit-aktiga antennen. Man fick liksom flashbacks till då man var 11 år och gick på fyran då man såg det både i höstas och nu igen.

Och så dendä röda varningslampan och högtalaren bredvid och då den börjar blinka och man hör en kvínnoröst via högtalaren som säger typ att om inte blaablaablaablaaablaaablaablaa, så kommer denna byggnad att explodera om fem minuter! Och det var jätte "coolt" hotfullt och spännande just den röda lampan och kvinnorösten som räknade till 0 och byggnaden som exploderade och Pete och MacGyver som i sista stund hann ut ur byggnaden, Det var liksom Rocknroll eller nåt. Jättecoolt för en 11 årig lort att se.

Detta är en av avsnittena som fastnade i mitt minne verkligen! Det var inte bara "tufft" då man såg det som barn, men det var ett skrämmande och ledsamt avsnitt också. En av mina kusiner tyckte att det var jätteobehagligt då dendä kärringin åldrades på nolltid minns jag sedan. Hon fick svårt att sova efter det, berättadde hon. Man blev lite sentimental också då man såg det igen. Att man var en oskyldig lort som inte behövde ta ansvar då-och hade ingen aning om att livet skulle bli som det blev. Låt barn vara barn heter det, och jag håller med. Helt onödigt att en 11 åring ska få veta hur hårt och cyniskt samt ensamt vuxenlivet verkligen är. En 11 åring ska få känna sig stolt och tuff tycker jag, känna sig som en snart kommande tonåring.

Så var det dagen efter en fin aprildag och vi gick till Billnäs och tillbaka då vi hade jumppa. Så var den från B-klassen som hade sett på Macgyver också dagen innan (Alla ungar såg på det nog i princip) Och jag minns då han sade då vi for förbi Fiskars fabrik att han sku sträcka så satan mot diket och ta skydd, om en röst sku säga att denhär fabriken exploderar om 10 sekunder!! Flera andra än jag hade tyckt att just detta var "RocknRoll" tror jag. Just den blinkande röda lampan och kvinnorösten i högtalaren som hotade med att byggnaden sprängs snart var det tuffaste och bästa, sedan kom "rymd-dräkten" och den satellit-aktiga antennen. Och som lort kunde man SÅ leva sig in i serier på ett helt annat sätt!

Jag hade många dagdröms-fantasier om just den röda blinkande lampan och högtalaren och kvinnorösten och fantiserade att det var så i skolan också, då vi hade någon tråkig lektion.

Och 22.4.1988 så fick jag och syrran en Commodore-64. Vilket man hade flera års glädje av. Commodore-spel är tillsammans med Amiga 500 spelen, de bästa spel som finns på ett sätt! Sedan blev det den magiska och heta sommaren 1988. V började komma i tv på nytt, men sent på kvällen, syrran var i fånigt och idiotiskt skribaläger, dit jag aldrig var eller konfirmerade mig inte heller, jakten på Juha&Marita genom Sverige som ändade i Danmark. Såg 2 Kaurismäki filmer på tv, utan att veta att det var kaurismäki-filmer, och diggade dom faktiskt fullt.. Fick nya kompisar..var på väg att börja femman i höst och kände mig större och tuffare än för ett tag sedan.. ja, sommaren 1988 var fan magiska tider!! Ända fram till december 1988, så inte bara sommaren faktiskt.

Det var ett par som bara liknade Juha och Marita. Ett finskt par. Polisen stormade deras hytt i Stockholms hamn på någon Silja eller VikingLine båt vad jag kan minnas, just innan båten skulle fara mot Helsingors, med dragna pistoler. Dom var säkra på att det var Juha och Marita, och så var dom inte det! Det är sådana detaljer som glömts bort, men som jag minns ännu. Dom satt dom i handklovar och trodde att deras id;n var förfalskade, och att det helt enkelt var "dom". Så var det inte det!! Här är en trailer av dedä Macgyver avnittet: