1.9.2023 är tvillingbroder med 2.9.1994

Jåå, jag var alltså i hesa och shoppa i förra fredags, och viddu det var 2.9.1994 nostalgi! Vädret var det samma som då och den ända skillnaden var att jag var ensam och shoppa nu, jämfört 1994 då jag var med två kompisar. Men det har sina fördelar att shoppa ensam. Man behöver tex. inte bli och jumittaa i någon butik som bara kompisarna är intresserade av att handla i. Man har all tid för sig själv.

Jag var i en skivbutik först och grävde efter skivor i över en timme och hittade en hel del pärlor. Sedan for jag och gå till nästa butik, promenaden tog en 25 minuter. Eller innan jag for till den andra butiken så for jag till en hese och äta en ateria. En hamburgare, stripes och en liten cokis. Bara för att det så långt som mycket skulle vara precis så, som det var 2.9.1994. För då for vi till en Carrols ungefär vid samma klockslag, (halvfyra tiden) och jag tog en likadan ateria då också. Och det var precis så, som det var för 29 år sedan även på det sättet, att jag var den ända kunden där! Ok, jag hade två kaverin då för 29 år sedan med, men det var ändå så 1994-aktigt som det kunde bli!

Sedan for jag till ett antikvariat och köpte två intressanta böcker. En om nordisk magi och en annan med titeln "Valvetilasi on illuusio" Titeln lät intressant så jag köpte den nu bara.

Så gick jag till en annan skivbutik och var där cirka en timme. Skivbutikshandlarn satt bakom disken och drack lite öl. Det såg rentot ut. Jag var den ända kunden för tillfället. Det påminde mig om 2.9.1994 då vi gick förbi Dekadenz-klädbutiken som fanns då. Kompisen berättade att då han var där senast så satt butiksgobben bakom disken och drack öl. Och då jag var i Spinefarm engång och handla 1994 så stod jappen bakom disken med basker på päronet, Yin och Yang skjorta och läderbyxor och rökte en tobak, och då en av kompisarna berättade just 2.9.1994 då vi var i hesa, då vi for förbi Dekadenz, en legendarisk klädbutik där dom sålde "hårdlekarkläder" att han var inne där engång, och jappen satt vid kassan och drack Lapin Kulta direkt ur flaskan. Det är mer rento meininki i hufvudstadsregionen på ett sätt. Fast 90-talet var me rento helhetligt sätt. Allt ska vara så politiskt nuförtiden och en "är du inte för oss, är du emot oss" mentalitet. Som man kunde se bla då massmedia eggade upp hat mot ovaccinerade under coronapandemin, och många gick helt blint på det, och tyckte att ovaccinerade var "suspekta" och "ansvarslösa" och annat som de hade blivit hjärntvättade till att tro om ovaccinerade.Det bara visar, att de flesta helt blint följer makthavarna, vilka de än må vara. Huvudsaken är att de har makten, så följer de dom likt en fårskock. Det är så människan i helhet är funtad. Sku media och makthavarna säga, att man är snäll om man skjuter typ alla rödhåriga snickare, så sku de flesta tro att det är rätt och att dom är snälla om dom skjuter alla rödhåriga snickare. Så är de flesta funtade, ni får tro vad ni vill, men så fungerar det. Innerst inne, så tänkte de inte på "ansvar" hit eller dit, då de skällde på ovaccinerade, men ville bara slicka röv åt makthavare. Jag föraktar förvisso Voltaire för hans materialistiska världsbild, men han hade rätt då han sade att Jag hatar dina åsikter. Men jag är beredd att gå i in i döden för din rätt att uttrycka dem

Folk får ta vad vaccin dom vill. Det är inte det det är fråga om. Men börjar man skälla på ovaccinerade så är man bara undergiven. Det är min kropp och mitt val. Som Metoo. Det gäller även rätten att inte vaccinera sig. Konstigt så "liberala" mitt i allt blir anhängare av diktatursfasoner sedan mitt i allt, då det är något som de själva står för och tycker att är bra. Som då det argumenterades för att corona-vaccinet skulle bli obligatoriskt. Som om att det sku ha hindrat mig och flera andra att inte ta vaccinet. Dream on. Dom sku ha fått hota med böter och fängelse hur mycket som helst, men jag skullle aldrig ha tagit det fastän det skulle ha blivit obligatoriskt. Vad andra väljer bryr jag mig fan i, men jag är jag. Corona är inte direkt pest och smittkoppor heller, men något som är mycket, mycket lindrigare.

Jag såg och HÖRDE två gatumusikanter på olika ställen. Det påminde mig om 2.9.1994 då vi också såg en gatumusikant där. Han då 1994 spelade på ett positiv så det hördes högt och han hade någon sorts mekanisk apa som for runtomkring där. Solen sken på samma sätt då också som i fredags! Det var verkligen 1994 aktigt må jag säga!

Jag har sådan nostalgi för 2.9.1994 för att vi var och köpa skivor då med några kompisar, och det var den i princip sista utposten för ungdomens hopp då. Då ännu tänkte jag att framtiden kommer att bli fantastisk! Svårt att förklara personliga känslor. Men jag var 17 då och detta liv var pretty much som ett oskrivet blad. 1994 och åtminstone fram till 2.9.1994 var som mitt livs urtillstånd, som inte ännu hade blivit nerskitet av otur jag förmodligen själv skapade på ett eller annat sätt. Ungefär, metaforiskt, som det rena, oskapade urtillståndet, som bla buddhister talar om då de menar Nirvana, som inte hade hunnit bli nerskitet och besudlat av skapelsen. Omedvetet, av någon jävla anledning. Sedan blev det avbrutna studier, en fix idé från min sida att jag sku bli ihop med en brud som inte alls såg någonting hos mig, etc. etc. Hur kunde jag bli så naiv?

Så for jag till en tredje skivbutik och köpte bla på LP Dio skivan "Sacred Heart" Den låten har jag alltid diggat fullt. Den låter mer som Candlemass än Dio, och har diggat den sen lågis då jag lånade skivan från bibban. Har den på en annan lp, men den hoppar just i Sacred Heart spåret, så nu köpte ja den på nytryck. Sacred Heart är utan tvekan Dios bästa låt tycker jag. Jag anser annars att Lock up the wolves är Dios bästa skiva, och Dream Evil är hans nästbästa skiva.

Så gick jag förbi Tavastia. Det satt och stod en kasa med teinarbrudar där. Någo groupies. Har ingen aning var det gällde, blev inte där och hänga. Men det gav liksom Jyrki och 90-talsvibbar. Samma som jag kände mig ung igen då två brudar kanske i 18-årsåldern kom in i en skivbutik just då jag kom ut. Två typ "90's alternative brudar" eller så såg dom ut. Den ena hade korpsvart-färgat hår.

Jåå, så köpte jag faktist en Mortiis-sjorta. En sådan hade jag senast från 2000- till typ 2003 så for den sönder. En svetari hade jag då med John Bauer-motiv och denna skjorta har också Bauer-motiv. Det passar bra ihop med Mortiis gamla musik då. Man kände sig faktiskt inte liiite teinaraktig i hesa i fredags! Och solen sken precis på samma sätt som 2.9.1994. Cirka 18-tiden var den ganska lågt ren, men precis samma sken som då vi kom ut ur Spinefarm budjun och var på väg till underjords-parkkipaikkan för att fara hemåt. Det var en gyllenne dag 2.9.1994 och det var en gyllenne dag 1.9.2023!. '

Jag for ju till Lärkkulla direkt efter grundskolan 1993, till musiklinjen. Det var just med kaverin jag börjat känna i Lärkkulla som jag for till hesa med 2.9.1994. Nå iaf, andra dagen i Lärkkulla, det vill säga tisdagen 8.9.1993, så for vi till Bromarv på utfärd. Vi for till en gård där det fanns majsfält. Innan det, så pausade vi någonstans i Tenala. Det fanns en liten kiosk där och en liten brud som var 19 och också hade börjat iLärkkulla for till kiosken och kom tillbaka med två askar blå LM bärande i ena handen.

Så såg jag och en såndän Mannsn in i ett hus från bussfönstre. Bussen stod parkerad där och det var en gammal gobbe i ett köksfönster. Han såg säkert ut att vara typ 90 eller över. Han snöt sig med typ en golvtrasa där han satt vid köksbordet, och vi skrattade åt honom fullt, för han såg så rolig ut.

Sedan var vi och plocka majs där i Bormarv. En elev sade: Nyt puuttuu enää maissilapset! Han syftade på dendä Stephen King filmen. Så var det en som bjöd en Barclay Menthol åt honom. Han tackade och sade såhär: Mä poltan vain kahdessa tapauksessa: Kun joku tarjoaa, ja kun mulla on ite! för att vara rolig. Han var 27, men man såg ju honom som väldigt gammal som 16.

Så var det sånt system, att vi turvis plockade majs, och turvis var det någon som tog emot majsen och höll i en plastpåsa. Då jag höll i en plastpåsa, så var det en från Hangö som sade åt mig: Hej, plastpåsagobben! Så frågade han vad jag hette, så sa jag det, så sade han att ajjaa. Ok, bra så vet ja va du heter, så behööv int ja kalla dig för plastpåsagobben!

Jååå, Barclay Menthol var den ända menthol-spaddun som jag tycker att var god. Annars rökte jag aldrig menthol. En ask grön Barclay kunde jag faktiskt nu och då köpa då jag ännu rökte.

Jag såg en Wartburg som kom emot på vägen mellan Ekenäs och Karis, då vi for till Karis tilbaka. En farmar-Wartburg. Dom började då redan bli ovanliga, så jag reagerade lite på den. Så var det en blond brud från Åland som tog det lugnt och satt ensam i bussen, då hon hade haft åksjuka förut, men det gick bra. Hon sade att hon hade spytt några gånger, då hon var på busstur i Spanien i somras, men nu gick det bra. Trots den kringelikrokiga vägen till Bromarv. Det var en såndän Anna. Det var någon lite senare som ritade med krita en bild av en arg gobbe i Lärkulla i ett klassrum, så skrattade hon och sade att just sådär ser farsan ut då han e arg på mig!

Väl i Karis så for jag raka vägen till Bells Burger och köpte en brödkebab åt mig innan jag for hem. Jag var hungrig som fan. Bells Burger var i samma ställe som Silfvers är i nu, dvs i Bäljars.

Men Lärkkulla. Där koncentrerar dom sig bara på tekniskt bra musik och polerat sound. Dom förstår inte det, att det är känslan som är huvusaken, inte nödvändigtvis hur bra man spelar rent tekniskt. Det behöver inte alls betyda att musiken är bra, bara för att det är tekniskt. Jag lyssnar mycket hellre på Sex Pistols, som inte kunde spela nå bra, än på Yngwie Malmsteens tekniska gitarr-runk. Jag förstår mig inte på sådana, som enbart fokuserar på det tekniska, och hur bra man kan hantera sitt instrument. Sådana fanns det mycket av i Lärkkulla må ni tro.

Nästa veckoslut så for jag till Halli-Disco för andra gången i mitt liv och tänkte nästan hamna i slagsmål med några Hangöbor, bla någon Pasi. Han sade åt mig "Ei, et sä nyt uskalla tehä mitään, kun mulla on koko jengi takanani!" Och det var ett helt gäng med Hangöbor bakom honom som faktist kytta skitit på mig, lol! Ungdomsminnen. Jag vet inte egentligen varför vi nästan råkade i luven på varandra, men sånt händer. Kaverina drog sedan bort mig därifrån och tyckte att hej vi far nu!

Jag drack en halv kossu med sprite då också förresten. Och några nior, som satt där vid en trappa bakom Bio Pallas sade att dom han minsann druckit en HEL flaska kossu någongång. Det var bakom Bio Pallas vi var. Och så pissade jag där vid hörnet. En av dom ropade: Hej, *****, (mitt namn) vis pittn så tror vi att du e fuller! Det var nog bara sådär oskyldigt grabbnafs. Men jag blev lite arg på en nia som fittades lite med mig och frågade om jag vill ha stryk. Så sade jag argt att kom på då! Int e ja rädde rför dig ja int! Int kom han på, satt bara tyst där sedan. Men vi moina nu normalt på varandra sedan några månader senare då vi såg varandra i bibban.

Jag minns då vi satt och tog vid skogen ovanför Puttes kioskin innan. Kossun slog mittiallt. Jag satt där och kände mig nykter då vi satt och pratade där. Så då jag steg upp så kände jag att det vinglade till och jag blev fullare och fullare. Det var sedan lite senare utanför Puttes som jag nästan hamnade i slagsmål med denne Pasi från Hangö.

Fan vad jag skulle vilja vara ung igen! I den ålden, där allt ännu har en magisk touch, och det är coolt. Man är bara gammal och cynisk nu jämfört med då. Jag vill inte bli såhär gammal. Och känner mig inte alls som så gammal som jag onekligen är. Det är inte coolt mera att ta sig några öl, det är inte coolt att lyssna på bra musik, det är inte coolt att klä sig coolt. Man förstår i denna ålder att allt bara har att göra med egot, att tillfredställa det. Men som 16 är det något som är coolt som fan.

Bring back the 90's!! Då var ungdomarna mer rento än nu! Man var friare på ett sätt då ännu. Nu är ju allt genom politiserat och moraltantsaktigt. Låt ungdomarna vara ungdomar. Låt ungdomarna glädjas över att få festa och ha roligt i denna bistra värld. Låt dem festa, skaffa sina flick och pojkvänner och låt dem tänka själva! Släck inte deras kreativa flammor med att säga att alla måste tänka si och så. Låt deras personligheter få blomma utan politisk propaganda, skuldsätt dem inte för deras åsikter, oavsett om de må te sig som obehagliga. Ungdomar måste få experimentera och komma på saker själva utan vi vuxnas inblanding! Viva Dubceck! (Säger jag, helt opolitiskt, men metaforiskt ändå) Låt Pragvåren lysa i ungdomars hjärtan. 1968! Tack för ordet. Jag drack 7 öl i kväll så kände för att skriva. Gonatt.