Då jag missade Derrick 12.3.-1994

Jag ska nu berätta om en sak. Och den saken är den, att jag 12.3-1994 var hos en kompis och spelade Commodore-64 spel. Det var en mulen typisk småköldig mars- lördag. Jag hade lånat några av mina gamla Commodore spel åt honom och han i sin tur lånade några Commodore spel åt mig, men som var hans morsas gobbes spel. Hela Commodore-64:an som var där tillfälligt var han bodde hos sin morsa, var hans morsas gobbes. En såndän Klas.

Så for jag hem ganska tidigt. Kanske 14 från hans. Och inte var det något mer med det egentligen just då. Hann inte spela dessa spel som jag lånade.

Under kvällen kom Derrick på TV och jag såg på Derrick. Hade sett på Kummeli tidigare under dagen, det var roligt och komiskt. Just medan jag ser på Derrick så ringer telefonen och det är åt mig. Kompisen är på linjen och låter frustrerad och säger att han han måste komma och hämta tillbaka spelen, då han hade lånat Klas spel åt mig utan lov. Om jag kan komma upp till Ekenäsvägen för att möta honom med cykeln då han kommer. Jag sade först att kan det inte vänta? Då skrek han frustrerat i telefon, men vittu perkele, nä!! Jag undrade vad i fridens dagar detta nu är frågan om? Så kommer hans morsa i telefon direkt efter och säger med lugn röst att kan du komma upp till Ekenäsvägen snart och möta denna kompis, så är saken ur världen? Jag lät mig övertalas av hans morsa och sade att okej då! (Fast jag fan missade Derrick)

Nu i efterhand harmar det. Inte hade jag någon som helst skyldighet att fara upp till Ekenäsvägen och missa Derrick bara för den sakens skull! Men jag lät mig övertalas av morsan hans. Det var helt dabbot egentligen. Jag for upp till Ekenäsvägen och det var så, att han fick direktiv hemifrån att omedelbart hämta spelena av mig som han hade lånat utan lov, och som var denna Klas spel. Jag minns att vi pratade där uppe en stund och en bil kom förbi och en som var lite äldre än mig, och som jag hade ropat "Fläskbobo" åt i lågis, sedan jagade mig runt hela skolgården på en rast, satt inne i baksätet och glodde på mig då han for förbi en av bilarna som kom på Ekenäsvägen då jag talade med denne kompis.

Kompisen berättade att hans morsa hade sagt att så kommer du genast hem då du hämtat spelena! Så hade han sagt åt sin morsa: Jåå, om ja int tar itsemurha! Så hade hans morsa sagt att sådär säger man int här hemma! Frid över hans minne förresten. Han gick bort i somras. Vet faktiskt inte orsaken heller, men hade inte just någon kontakt med honom mera. Men överraskande var det. Jag körde förbi hans i somras och där stod han ute på mattbalkongen och rökte. Vet ej om han såg men jag moinade åt honom. För sista gången, något som jag inte hade det minsta aning eller varsel om. Han var förvisso helt uppgiven de sista gångerna vi talades vid per telefon. Jag försökte vara rolig ovh berättade komiska saker för att muntra upp honom men det varkade som om han sku ha "gett upp". Svårt att beskriva liksom. Jag skickade även några gamla humoristiska foton från 1994 per telefon.

Hehe, jag minns att han kallade Commodore för CommoDåre. Då 1994.

Jag drömde annars häromnatten att jag var i Stockholm och rörde mig någonstans i någon gata där mitt på natten. Det var nästan så mörkt så man knappt kunde se handen framför sig. Mittiallt hör jag en vresig röst. Och så är det Christer Pettersson som kommer emot mig och förklarar något. Han var livs levande i drömmen. Samma vresiga typ, som inte tog någon skit, som han ju var. Det var ganska överraskande dröm, att helt mittiallt drömma om Christer Pettersson. Jag sörjde faktiskt Christer Pettersson. Aldrig sörjt någon icke-anhörig annars, men honom sörjde jag. Systemet försökte sätta dit en oskyldig man. Det borde ju bli skandal.

Inatt drömde jag annars något om kondomer. :p Har inte drömt om kondomer såvitt jag minns på 31 år. För 1993 drömde jag att det var liksom en tecknad film av Kronblom. Och Kronblom var med händerna i fickorna och hade sitt gemytliga kisande leende på sig och frågade Malin: Har vi några kondomer? Och Malin böjde sig ner och sökte i någon hylla och svarade: Jo, jag söker just Kronblom frågade liksom med utdragen röst: Har vi några kondoooomer?

Haha! Det var någon jappe på Lunarstorm i tiderna, som hade "Kondom" som sitt nick. Och så en brud som kallade sig för "Lyssa" och hon såg helt manisk ut. Lyssa är raseriets och vansinnets gudinna i den grekiska mytologin och hon såg manisk ut utan att spela teater!

Jag tror nog jag vet varför jag drömde om kondomer förra natten. Det var säkert för att jag lyssnade på Youtube på en tokrolig punklåt vid namn "Runka med kondom".

På tal om Svenska Yle och deras dille på konspirationsteorier etc. Bara en stilla undran: Är det inte ganska naturligt att känna skepticism och misstro mot rika miljärdärer med makt? Är det inte sunt och naturligt att känna misstro mot Klaus Shwab, Bill Gates etc? Yle tycks då inte göra det. Men de kan nog ojja och voijja sig över "vita straighta män" De kan ojja och vojja sig över hårt arbetande vita straighta män, de kan ojja och vojja sig över mig och dig, vanliga donare. Men ve den som vågar kritsera eller vara misstrogen mot miljärderer som Bill Gates. Då är man "konspirationsteoretiker" enligt Yle! It makes no sense. Men visst, kör på Yle. Eran skenhelighet bara skiner som solen på himlafästet.

Då de nu gnäller om konspirationsteorien vid namn "patriarkat" så varför synar de då inte tex. Bill Gates i sömmarna? Varför synar de inte män med mycket stor makt och miljardärer i sömmarna? Svaret är för att de har makt, och de vågar inte, ironiskt nog, granska vita män med makt på riktigt. Eller så när de en naiv tro på att de är någon sorts rättfärdighetens stora män. Alltså figurer som Klaus Shwab etc. N¨väl, Donald Trump älskar de ju att hata, för all del. Han ärverkligen inte bra han heller, men inte pga något journalistiska moraltants-skäl, men han är absolut ingen frälsare av USa. Dendär Kennedy sku va allra bäst om han sku bli president. Andra personer som journalister älskar att hata och att "syna i sömmarna" är ju för all del också Elon Musk. Men han är iaf inte för censur. Så därför hatar de honom. Han är inte för Woke-ideal, totalitarism och censur.

Deras juttun om "konspirationsteorier" är taget helt ur kontext. De låser sig fast på detaljer och förstorar dessa detaljer, samt använder sig av "strawman" och "guilt by association" taktik. Men visst, journalister är lite som skådespelare. Deras jobb är att överdriva, dramatisera och gärna försöka göra skandal av något. Det borde finnas journalister som är objektiva istället.

Och så gör de sig ofta till martyrer om man kritiserar dem eller vad de skrivit. Jag skickade för 3 år sedan till svenska Yle en vänlig förfrågan angående en artikel. Jag var milt ironisk, men höll en vänlig ton. Tanten som svarade mig var mycket kylig och ovänlig av sig. Jag var vänlig och önskade henne sedan en god fortsättning på våren. Det önskade hon inte mig tillbaka. Hon förblev tyst. Jaja, där ser man.

Jonas Jungar iaf skrev ett sakligt svar tillbaka i slutet av 2020, då jag skrev ett mail åt svenska yle. All ära åt honom för det, fast vi inte är av samma åsikt om saker och ting.

NÅVÄL. Moraltanter är moraltanter. Det kommer man inte ifrån.

Det verkar tom helt plötsligt att vara tabubelagt att vara kritisk mot Nato. Vart i fridens dagar är vi riktigt på väg? Och all kritik så avfärdas som "rysk desinformation" ungefär på samma sätt som kristna pratar om "falska profeter" vart är vi på väg?

Ps, jag är på ingens "sida" Varken på Rysslands eller Usa:s. Ryssland anföll Ukraina, visst. Och jag tycker man borde förhandla istället för att anfalla. Men jag är inte någon Putinist pga av det. Men oavsett hur jag försöker förklara så tycks journalister redan ha den fixa idÈn att man är det. Det räcker med att inte vaccinera sig mot Covid så tror deras paranoida hjärnor att man är putinist. De tror säkert att Putin skickar portföljer med rubler åt mig nu då jag skrivit detta också!

Nej, en asteroid eller supervulkan skulle lösa allt. "Det medicinen inte läker, läker elden" som de gamla Romarna sade. Folk skulle ju naturligtvis tycka det skulle vara något fruktansvärt och att man är "dum" om man skulle tycka detta vore något bra. Men det är bara naturen som har sin gång. Naturen skiter i om någon moralist gråter då.

Nåväl, lite kevennystä. Jag jobbade i Hangö 2019. Det var en brud på 29 som jag tyckte var snygg som skötte om kontorsarbete i samma byggnad som jag jobbade i. En gång augusti 2019 så gick jag föbi i gången mellan arbetsrum, där folk gjorde kontorsarbete, hade sina egna rum där. Så gick jag förbi ett rum var dörren var uppe. Det var dendä snygga 29-åringens rum. Där satt hon vid skrivborden framför datorn då jag gick förbi. Hon hade någon proteiinipatukka eller nåt dylikt, hela patukkan i munnen medan hon skrev på datorn. Hon hade antagligen just satt den i mun och höll den fast med sina tänder medan hon skrev på datorn. Sådär som man ibland kan göra. Mittiallt kom jag förbi och hon ser upp med proteiinipatukkan i munnen. Jag säger: Hej! Och hon svarar: ghei! Då hon inte kunde tala så bra med proteiinipatukkan i mun. Det såg komiskt ut och gav ett komiskt intryck. Det insåg nog också hon, för jag hörde hur hon började fnittra då jag gått förbi hennes rum. Hehe.

Vad gjorde jag lördagen den 9.3.1996? Jo, jag och två kompisar var ute och ta då. Vi satt på aseman. Det var ju annorlunda där då, mera som en "vuxenkrog" så att säga. Vi drack salmare och kossujuice bla. Det var "kympin illat" och man fick det för en kybä bara. Sedan gapskrattade vi och slog på bordet med nävan då vi tyckte det var så roligt vad vi talade om, så de gamla spuggena där började kytta mot vårt håll. Och en blond "täti" som jobbade där började också glo på oss från bardisken. Kaverin sade, så hon hörde det, "Ja tror att dendä tätin där vill kasta ut oss!" men inte gjorde hon det. Det var meininki. Jag var såpass i skicki ändå att jag senare på natten strök omkring i en närbelägen skogsdunge en stund med några andra kompisar, efter att jag kommit hem. Vi pratade om Mortiis minns jag.

Men 1994 var ändå bättre. Det var så i början då och det hade inte hunnit hända alltmöjligt skit. Det var inte iaf som en blandning av skräckfilm och svart komedi, som ens livs manuskript skulle se ut som senare än 1994 :p Fast det var långtråkigare i princip 1994 så var det ändå bättre. Men visst, bra stunder har det alltid funnits. Och man var ju trots allt väldigt ung ännu hela 90-talet.

Det om det, nu ska jag höra på Black Sabbath! Låten CHILDREN OF THE GRAVE passar åter igen in på denna tidsålder. Första gången då jag hörde låten, då den kom igång efter introt, så tyckte jag att gitarren lät som ett skumt och dunkelt propellerplan!