Då Tor jagade oss hösten 1988

Alltså det var på det lilla sättet att jag och en såndän Jan var, en mörk höstkväll, vid Kila lekis. Alltså vi for in på lekisområdet. Vi kastade lite papater där, och kastade dom över på andra sidan av staketet till vart lågis vaktmästare Tor bodde tillsammans med Värna. Vi tyckte att Tor var en gammal gobbe då, fast han fyllde 60 1989 minns jag, så han var 59. Men för oss ongar så var han en liten gammal gobbe med lippis och glasare. Eller han hade en såndän mera traditionell lippis, så det gav ett ännu gobbigare intryck.

Nå, vi kastade nu våra papater där och hade kul. Mittiallt så kommer Tor smygande i höstmörknet från deras gård. Han kommer liksom smygande emot oss och har en fast blick på oss och ser arg ut. Eller egentligen så såg han ut som en kuslig humanoid som kom smygande, då gatlyktorna och annat ljus liksom reflekterade i hans glasögonlinser. Vi sprang därifrån, sprang över staketet mot Borgkila och upp mot Ekenäsvägen där det var en telefonkiosk och karta förrivärlden och var det är flaggstänger kvar ännu. (Det var en liten kiosk där som låg öde flera år, den togs bort 1988 tror jag. Den kuskades till Snappertuna. Jag var där med fammo och åt glass 1981 iaf, så då var den ännu i bruk.)

Vi stod på den spottn en liten stund och tänkte inte så mycket på att Tor hade kommit. Mittiallt, så plötsligt som han kom emot oss på gården, så kom han uppåtgående mot oss på trottoaren, med samma gång och samma arga/kusliga-humanoid aktiga look på sig. Jag och Jan springer upp fullt på Kilavägens högra trottoar. Då vi är ett steg ifrån Tor, kanske 70 meter typ, kanske 10-20 meter innan Selcast, så ser vi neråt. Eller rättare sagt så ser jag neråt och rekognoserar terrängen. Jan märkte ingenting, men jag såg att Tor hade sett att Jan ämnade att gå neråt igen, och trodde säkert att jag också sku göra det. Så jag såg då Tor gömde sig bakom en buska för att vänta på oss då vi kommer ner igen. Jag ropade åt Jan att han står ju dit å bara väntar på att vi ska komma ner igen! Jan trodde inte på mig, men kom ändå med mig då vi tog en omväg ner till Kila tillbaka.

Sedan lite senare sade Värna åt oss att gräset här e snustorrt! Ni ställer snart till med eldsvåda med era bomber! Hon sade "bomber" faktiskt, haha! Int va de nu sedan så mycket annat.

En gång, mycket senare, så dök Tor upp ungefär likadant. Det var sommaren 2003 då jag och en kompis var ute på picknick ovanför var dom bodde, en liten bergig skogsglänta. Vi satt och åt skinksemla och drack lite mörkt tjeckiskt öl i solskenet. Mittiallt hörde jag ett väldigt sagta liksom *bum* som att någon stängde en dörr. Jag tänkte för mig själv att "Nu e de väl Tor som kommer hit" Och så kom han faktiskt inom några minuter. Man såg bara hur han smygande dök upp till vänster var vi satt. Man såg först bara hans hyvu där han kom gående (Då det ju är en kulla, så dolde terrängen) Och så hela han. Han sade bara: Ni städar väl efter er pojkar? Vi sade bara joo, joo, klart de. Han sade Bra! och for igen.

Alltså, vi hade varit där kanske 20-30 minuter vid det laget. Han kan möjligen ha sett oss komma, men varför kom han och kolla på oss såpass mycket senare? Eller hörde han våra röster och deras fönster var uppe och han kom därför för att se vilka vi var? Inte vet jag.

Han krocka engång 1984 med farsan med sin Moskwitch. Bara en plåtkrock men ändå. Så minns jag engång i skolan efter dessa tider då jag kom med andra ongar in från rasten, så var han utanför matsalen, kom gående. Han vände sig ner mot mig och frågade med en röst len som sammet: Har din pappa fått bilen från verkstan ren?

Det har hänt mycket på den "spottn" där den kiosken var förut, och var telifonkiosken var. En annan gång, också 1988 en mörk höstkväll, så var det full kalabalik. Det var jag, en jappe från åttan, samt Jan och en såndän brud vid namn Maarit, som gick i finskspråkiga lågis, men var i samma ålder som jag. Jag tyckte inte hon var så snygg, men det tyckte Jan. Så han bruka bråkflirta med henne.

Det var full kalabalik där den kvällen alltså. Det började med att Jan bråkflirta med Maarit hela tiden och han från åttan sku hacka mig, sa ha, då jag hade lite retat honom. Så jag flina bara och höll fast i ett trafikmärke vid mittövergången. Alltså på "väntplatsen" för fotgängare mitt på vägen. Jag höll i det kombinerade skyssvägs-och "pil" trafikmärket undertill. Jag klamrade mig fast vid den stången och bara flinade då han från åttan rev och ryckte i mig, då han sku hacka mig. Han sade "Kom me här nu!" alltmedan han försökte riva mig loss. (Var hans syfte att föra mig till skogen för att hacka mig där, där inga vittnen fanns eller? Haaha!) Detta alltmedan det körde (säkert en del förundrade) bilister förbi i en strid ström.

Jan och Maarit höll fullt på runt och inne i telefonkiosken. Fast jag kunde inte följa så bra vad dom sysslade med just då, förståeligt nog. Men jag hörde i bakgrunden hela tiden något nojs därifrån.

Mittiallt hörde man bara: KLANG KLÄNG, KRAASCHH!!! Jag såg inte vad som hände, men jag hann tänka bokstavligen Vafan, knasar di omkull hela telefonkioskin!?

Det var på det lilla sättet, Att Jan hade föst Maarit in i telefonkiosken och stängt dörren och hållit emot dörren så Maarit inte slapp ut, fast hon hela tiden försökte. Till sist sparkade hon fullt på dörren med följden att undre glasrutan gick sönder i ett jävla ljudligt klirr.

Vi var allihopa lite förvånade en stund. Stannade upp helt tyst allihopa. Till slut så sa Maarit: Ja nyt lähettiin karkuun! OCh började springa så hennes långa ljusa lugg bara fladdrade. Typ en sekund senare så följde vi alla hennes exempel. Även han från åttan gav upp sina intentioner att hacka mig. Han sade bara att jag ska se till att int fittas me honom mera. Jag tycks ha förmågan att reta upp folk ibland.

Maarit och vi andra handlade rätt. Att ta sig mycket hastigt ifrån brottsplatsen var ju logiskt.

En annan gång vid samma "spot" det var vårterminen 1989, under en lördag. Så var jag Jan och en annan och gå omkring i Kila. Vi hade fått för oss att samla på tomflaskor för att föra upp till kiosken (Kila Center, som lagades om till bostad(bostäder?) 1999-2000) och köpa karkki för pantten. Så vi gjorde just det. Efter en stund då vi samlat ihop några flaskor så gick vi tvärsöver Borgkila gården Det var några betongplattor där på gräsmattan och så for det en trappa upp mot telefonkiosken. På misstag så tappa en av kompisarna en halvliters cokisflaska (som ju var glas på den tiden) på ena stenplattan, så den for sönder i kanten. Kompisen blev arg och kastade hela cokisflaskan fullt mot betongplattorna så den for i tusen bitar. Hur vettigt det nu sedan var är ju en annan femma såklart, men..

Sedan bara hängde vi där vid telefonkiosken. Vi stod och hängde bara där och pratade om nåt. Vi hade kanske stått där typ 10 minuter, då dörren till bostaden i Borgkila plötsligt öppnades och det kommer en jappe ut springades helt rakt mot oss. Under tiden som han springer ropar han: SATANS ONGAR VA TROR NI ATT NI HÅLLER PÅ ME?!!

Det var liksom så konstigt. Hur kom han inte ut meddetsamma då han hörde att flaskan krossades. För jag antar att det var därför som han var arg som ett bi. Satt han på skithuset och kunde inte komma ut meddetsamma, eller varför var det så fördröjd reaktion? Det har hänt konstiga saker, och man förstår inte alltid sig på folk och fä. Vi sprang ju fullt utan att han fick fast oss. Det är typ som att man sku kasta sten på en bikupa och ingenting händer. Och först 10-minuter senare kommer det ett moln av arga bin emot en. Bin är värre då dom blir arga. Bin är lika disciplinerade som Wehrmacht och mobiliserar en liten svärm om 70-100 bin som jagar efter en, till skillnad från getingar. Bin har bara inte sitt bo att försvara, men även sin honung. Så därför.

Det är nog mycket äventyr man var med om i den åldern och på det glada 80-talet. Som då den gången mars 1989, då vi tänkte att vi skulle lite undersöka folks gårdar i Kila. Helt på skojs skull va. Man får sina infall. Vi hade egentligen gjort det nu och då sedan januari 1989. Smög omkring som sissin på folks gårdar i vinterns mörker. Man måste ju ha spänning i livet liksom. Då vi inte var några BK-46 barn så skaffade vi våra kicks på våra egna sätt. Inte alla reagerade likadant som den som jag här nedan kommer att berätta om. En gobbe glodde bara förvånat ur fönstret då vi strövade på hans gård under samma tider, utan att han knackade eller kom ut.

Vi går på en gård nere i nedersta Kila. Det är en mulen lördagseftermiddag mot slutet av mars. Vi pratar och har skoj. Helt plötsligt, då vi är på väg att gå ut ur gården, så hör vi alla 3 ett helt groteskt läte åt höger om oss, som låter som om den sku komma ur en rasande gorilla. UUUH!!! Jag skymtar en mörkskäggig gobbe vid dörren till höger om mig.. Vi börjar springa. KOM TILLBAKA! Jumalauta!-fortsätter rösten, då vi reagerade med att börja springa.

Vi springer som Ben Johnsson allihopa nerför gatan. Sedan springer vi in på någon annans gård och vidare ner mot en liten skogsdunge. Vi är på huk där och ser därifrån hur den skäggiga gobben hade tagit upp jakten på oss och körde med bilen. Han körde in i Fannysgränd nedanför Högvalla-kullan. Vi kunde alla se det från vår plats. Det skulle ha vart den logiska flyktvägen för oss, om vi skulle ha flytt längs med gatorna, men sissin som vi var så sprang vi in på någon annans gård och via därifrån till skogsdungen hur vi kunde se den skäggiga gobbens patetiska försök att få fast oss. Jag blev ju fan arg där och då. Jag kände ilskan komma. Varför fan skulle det ha varit så allvarligt att vi gick lite på hans gård? Jag tyckte det hela var patetiskt, att han blev SÅ förbannad över vad några ongar gjorde. Det är ok att fråga vad man gör på nåns gård, alright, men att leka polis och börja söka efter en med bilen tyckte jag att var patetiskt. Fast visst, det finns en hel del personer som tror sig vara någon Konstapel Stånd vid liknande situationer.

Men det var ju ett äventyr, och nuförtiden, eller hela mitt vuxna liv har jag bara varit tacksam över skäggiga gobben, Johtaja, Killen med glasögonen, Tor, och andra som jagade oss då under dessa tider. Det bidrog till fantastisk spänning. Och det bidrog till fantastiska barndomsminnen!

Visserligen hörde jag senare, att ena kompisen försökte ta den skäggiga gobbens frisbee, som lojui ute på hans gård. Jag råkade inte se det, då jag gick framför honom, men var det månne därför som han blev så arg? I vilket fall som helst, så tog vi ju inte hans frisbee, för kaverin slängde instinktivt bort den, då vi hörde det groteska "rasande gorilla" aktiga lätet. Vi kröp igenom en åker ifrån området sedan, så vi alla såg ut som några träskmonster efter det, då det var vått och plusgradigt...

Det går inte att med ord beskriva detta läte som den skäggiga gobben hade. Men det var, för att försöka sig på en beskrivning, som en testosteronstinn, rasande gorilla. Att han på riktigt var arg, och inte spelade, det blev man direkt varse om. Det var allvar.


Det är mycket sexigare med brudar som visar vad dom vill. Dom har en het erotisk energi över sig. Och automatiskt snyggare av sig. Tandlösa tigrar och "kalla fiskar" (brudar som är snörpiga) är direkt en turn-off för mig åtminstone. Tandlösa tigrar är o-erotiskt kramiga av sig, medan kalla fiskar direkt visar sitt ointresse, så på det sättet är tandlösa tigrar ännu mer irrationella och icke-erotiska av sig. Då de är kramiga, men energin man får av dom är helt icke-erotisk. Kalla fiskar kan jag ännu förstå. Men tandlösa tigrar....Det sku va myky bättre om hon sku säga åt mig: FUCK OFF! jag är inte intresserad. Men orka med nån teater.

Jag tänker starta en ny offensiv som börjar vid vårdagsjämningen nu efter en tre veckor. Jag är redan medlem i Tinder och Badoo. Jag tänker igen gå med i Facebook-dating och sedan gå med i Bumble och Boo och Be2 samt Okcupid. Så tänker jag börja gå ut på krog igen. Jag är potent och känner mig som 29. Och libidon är det inget fel på. JAg är alltid knullsker av mig. Därför fortsätter kampen. Och jag har valt att kämpa. Orka med att vara sinkku mera. Visst, brudar kan vara väldigt besvärliga av sig, men jag föredrar hellre det än att vara sinkku. Det blir så sjuttons enformigt. Och så att förlita sig på sin hand då man ska ha sex då man kan ha det med en brud liksom, som är det naturliga. Det är inte så värst naturligt att runka skulle jag våga påstå. Det enda naturliga sättet för en man att ha sex på, är att ha det med en kvinna. Inte med sig själv. JAg kan garantera, att den brud som vill ha med mig att göra "på det sättet", kommer att gå sköna stunder i sängen.

Jag var på ett seminarium idag (igår) som handlade om forntida bosättning vid Läppträsket etc. Mycket intressant, speciellt som Läppträsket har en viktig plats i mitt hjärta, för att uttrycka sig romantiskt. Sedan for jag till Alko och köpte en flaska vin, då jag inte druckit någon alkohol på två månader, så var det riktigt nice med det. Nu är vinflaskan tömd och inlägget skrivet. Håll till godo och godnatt. :)