Lite minnen från april-maj 1994 igen.

Jag minns i slutet av april 1994 då jag for upp till Teboil för att köpa tobak. Jag köpte en hård ask röd Marlboro. Så kom det en såndän Liisa dit medan jag var där. Hon var en granne i 40-års åldern. Hon ville bjuda mig på en kaffe där i Teboils café av artighets-skäl och jag tackade ja. Det var en solig vårdag. På den tiden var det kutym i barer och cafeér, att man fick en påtår för typ 2 mark eller något. Det var ett fint system tycker jag, men folk är så snåla nuförtiden, så det sku väl inte gå igenom mera. Och i Simpukka fick man gratis påtår. Det var kanske inte så EU-influerat och snålt i Finland då ännu på 90-talet. Det var gratis påtår uppe i "Tebbe" också, alltså Teboil.

Liisa använde dock sin egen logik och tänkte att istället för att hon tar en påtår, så får jag liksom "påtåren" och kan ta en kopp kaffe gratis. Så sade Teboil-gobben, en fet gobbe med mustasch och skallighetskrans, "Ei, ei, ei, ei, ei... nyt Lissulla on kyllä omat sääntönsä.." Så efter att han och Liisa argumenterat en liten stund så sade han dock: No, olkoon tällä kertaa!

Så satt jag där och rökte och drack kaffe tillsammans med Liisa. Hon rökte blå LM och berättade om sina juttur med karar hit och dit åt mig. Teboil-gobben stod vid kassan och lyssnade, till synes roat, och sade åt Liisa: Eikö toi oo kuitenkin vähän liian nuori sulle? menandes mig, lol. Men jag förstod ju på hans tonfall, att han var en gnutta ironisk bara.

Liisa var nog rolig, det måste jag säga. En kompis som bodde i grannskapet berättade att han for till Lakeanperä, alltså närbudjun då i tiderna, och köpa en säck potis då hans morsa hade skickat upp honom dit för att köpa det. Säcken hade gått sönder och potisarna hade rullat ut på trottoaren under hemfärden. Då kom Liisa gående och frågade om han behöver hjälp? Han blev dock rädd för henne. Detta var typ 1985 eller något.

Hon bodde hos sina föräldrar hela tiden, eller iallafall i samma hus som hennes föräldrar, så inte vet jag, men kanske hon var lite sen i utvecklingen eller något, men hon såg dock helt normal ut. En liten blond kvinna. I den åldern tyckte man ju att hon var "gammal" och oattraktiv dock. Jag förstod att hon begick självmord 1998, vilket ju är synkkä. För hon var rolig.

Hon brukade sitta vid bordet till Kila Center kiosken och röka blå LM och dricka pilsner, som hon drack ur en medhavd kaffe-paffmugg från sin handväska. Det gjorde hon otaliga gånger 1992-94. Och jag såg det. Det såg rento ut. Farsan såg också engång då han var uppe i kiosken att hon satt där och drack pilsner och blåste rökringar.

Jag var på vardagarna då vid samma tider otaliga gånger i Simpukka och drack kaffe med en kompis från skolan, då det var håltimme, lunchrast eller något. Vi pratade om musik mest där. Han var 24 och hade bil så man tog sig hastigt dit alltså. Vi hade ganska mycket samma musiksmak, typ Paradise Lost och sådant talade vi om där i Simpukka. Och Black Sabbath och dylikt. Han berättade att då han var i milin så var det en som alltid lyssna på musik med hörlurar där på sin fria tid. Napalm Death var hans favoritband, sade han om han i milin som alltid hade på hörlurarna på sin lediga tid. Det minns jag nu bara att han berättade.

Dom sku fara å sii på Paradise Lost han å några till Tavastia den vårterminen (1994) men dom hade inte sluppit in då några i hans kaveriporukka inte hade ålder. Jag såg Paradise Lost 27.10.1993 då de spelade som förbänd till Sepultura, då jag hade en Darkthrone-skjorta på mig. Efter keikkan då vi hängde där kom det en såndän Mikko. Han stod helt plötsligt framför mig och fråga förvånat: Va? Har du en likadan? Å han hade en likadan Darkthrone-skjorta som mig, lol. Som 16-åring blev jag nologer och tänkte att bara han inte tror att jag härmar honom, lol. Vi pratade en halv minut till slut så såg hans Black-metal flickvän, Sanna, på mig och sade Puhu suomee!

Och de försvann sedan ganska fort. Hon (Sanna) var från Vichtis och snygg nog med sin slitna prätkärotsi, svarta jeans och långa raka svartfärgade hår och blåa ögon. Mums! Fast då tyckte ju man hon var gammal och hade helt annan respekt därdör, fast hon var typ 19-20. Men då man är 16 så är perspektiven sådana. Kan tänka mig hon är en "normal" medelålderns kvinna nu. Eller vad vet jag. Har inte sett denna Sanna sedan maj 1994. Nu förstår man ju i denna åldern, att kläder, frisyrer etc är hävdande av det illusionära egot. Men vi är bara människor trots allt, och visst så säger kläder något. Absolut. Men det är inte "coolt" i denhär åldern mera.

"Bara de inte tror att jag härmar honom!" Så nojiga tankar hade man, haha. Vi behööv int nå fler Mosh-Mikkon här i stan!! De räcker fullkomligt me en Mosh-Mikko! Lol.

Jååå, jag såg denne Mikko senare i Karis då jag gick till skolan. Vi talade om keikkan å han sade att vittu nu pep de lite öronen flera dar efter! Och det gjorde de. Det var ungefär där var Costa Calida är nu, på den högra trottaren sett ur Kanaltorgets håll. Det var vinter och snö. Så kom det en snutbil smygandes mittiallt körande neråt på vägen. Det var en Mercedes och var knappast härifrån. Mikko sade att snutarna glor på oss bara för att vi har långt hår! Och fällde några ironiska kommentarer om att de körde med Mersu. Dom glodde faktiskt på oss. Han sade vidare att han hade köpt någon Deathmetal-demokassett därifrån och sade att de va kova så satan.

Tillbaka till då jag brukade vara på kaffe i Simpukka med denne kompis från skolan då vårterminen 1994. Det brukade komma en brud från paralellklassen då vi gick i högis på kaffe dit på samma gång. Hon kom dit alltid med någon som tydligen var hennes pojkvän. En "fiftare" med Elvis-frisyr och bruna boots och körde med någon äldre jenkkirauta av billigare och slitnare modell såg det ut som. Helt okänd typ. Flera år äldre än hon, kanske 22-25. Kan tänka mig att han var från Lojo. Lojo har jag alltid associerat med att det finns, eller fandes på 90-talet åtminstone, rockabilly-typer som taget ur rockabilly vågen i Finland 1979 typ.

Nå iaf, denna brud från paralelklassen kallade somliga då i högis för "Paddan" antagligen för att hon var lite rundare av sig. Jag gjorde det alltså inte, för jag tyckte att hon var rätt snygg. Men vad kan man vänta sig av högis? Det är kutym i den kulturen att man hitta på öknamn åt elever och inte minst lärare. "Laku" "Guru" "Krakke" "Rusine" etc.. det som jag tycker är verkligen konstigt, är att ingen hittade vad jag vet på något passande öknamn åt slöjdläraren Stig...

Jag valde bort slöjd efter sjuan. Jag hade inget val.. Detta var och är högistider. Inte någon folkskola från 50-talet, som somliga tycks ha trott. Jag tog istället 4 timmar hussa och 2 timmar tekka då på åttan och nian. Inte för att jag var vidare intresserad av matlagning, men hussa var fritt och rento. Och det var rento att ha tekka med Guru också. Han hade alltid på Radiomafia, om han inte hade på någon LP-skiva som Pink Floyd eller något, som han engång visslade i "takt" med. Det var i sjuan. Eller han visslade samma melodi som synthen hade.

Jag minns i ettan, i början av ettan, så var det ett gäng av sexornas pojkar vid rasterna och frågade hela tiden mig om vad jag heter. Det var väl för att jag läspade som de tyckte att det var så roligt, men jag vet inte.

Så sade jag engång irriterat typ att Varför ska ni hela tiden hålla på och fråga vad jag heter? Så sade dom att dom ska skriva en uppsats om mig, och det är därför de vill veta det. Jaha. :p

Tillbaka till "Paddan".

Det var engång höstterminen 1992 som vi hade tekka och "Paddan" var i samma tekkagrupp som jag och bla en såndän Mannsn. Mannsn kastade ett gummi eller tejp rullat ihop till en boll eller något dylikt på "Paddan" som satt i bordraden framför oss, alltså dom var vända mot oss på andra sidan av rummet. Minns inte riktigt vad det var han kastade, men något liknande. Mannsn var blixtsnabb med att låtsas att teckna och såg inte mot hennes håll eller något. Han satt direkt till vänster om var jag satt. Jag såg att han knäppte iväg föremålet, och såg hur det flög till rummets andra sida, landandes på päronet till "Paddan".

Hon såg lite förvånad ut först, sedan började hon glo på mig med sina stora blå ögon med det typiska hemlighetsfulla lite glada och smickeraktiga brudsmajlet på sig. Hon trodde tydligen att det var jag som hade knäppt iväg det på hennes päron. Efter det började jag faktiskt tycka hon är snygg, då hennes stora blåa ögon fick kontakt med mina och jag såg hennes smajl.

Jepp, och så var vi ju veckan innan avslutningen faktiskt på guidad rundtur i Svartå slott en slog majdag. Jag minns att det var varmt och jag hade min Beherit-skjorta på mig, som jag hade köpt av själva Beherit-jappen då han jobba i en skivbutik i hesa då. Minns bara att guiden sade att förr så sov eliten i sittande ställning, då dom trodde att själen skulle flyga upp i taket om man ligger och sover. Det fastnade i mitt minne. Det var ganska kiva att vara där. Därför så tänker jag bjuda mina gamla föräldrar på guidad vandring till Svartå Slott nu i slutet av maj

. Det sku vara tråkigt att gå ensam. Inte för att jag i sig bryr mig om Svartå Slott eller liknande "fina" ställen. Inte för att jag tycker att dylika platsers historia är nåt speciellt intressant, men huvudskälet är för mig att få 1994-aktig atmosfär. Hoppas solen skiner den dagen sedan, för att det så mycket som möjligt ska vara precis så, som det var maj 1994! 1994 frysen i tiden och rummet. Det kommer att smälta och ge ordentlig 1994-fiilis åt mig sedan, då jag inte vart där sedan maj 1994!

Fan det skulle vara kul att få trycka på en resume-knapp och börja om från 1994 och göra saker och ting annorlunda!

Och snart är det Walpurgis, alltså det är kiva att det ska komma att bli stil väder, utom ur en synvinkel sett.. vappaftonen 1994 regnade det fullt. På det sättet sku det vara bra om det sku regna, så att det så långt som möjligt skulle vara precis så, som det var vappen 1994. Vi gick ute i regnet och sedan hade det lite avtagit så var vi ute och skjöt med luftgevär på kompisens gård. Vi hade inte tagit någo nämnvärt. Jag hade tagit en öl och lite lakkalikör då. Men visst finns det bra minnen från flera andra vappar. Tex. då vi vaåen 1998 härjade så perkele vid en liten gräsplätt i nousuhumalan i Lövkulla höghusen. Typ rullade på backan och levde om då vappen 1998, som det var soligt och fint. Och hela tiden då vi härjade där i ungdomlig iver, så stod det en skäggig gobbe i ett av fönstrena och flina åt oss så satan. Det är ju ett roligt minne! Men 1994 är bara bäst, samt även 1993. Då det var så i början och man hade så stora förväntingar och det hade inte hunnit skita sig etc. Men det har jag skrivit om förut. Iaf, 1994 var bäst!