1988-fiilis

Alltså då jag var ute och cykla idag på min lediga dag, så cyklade jag till en liten skogsdunge i Kila snett till höger om Kila lekis. Och jag började minnas sensommaren, tidig höst 1988. För då brukade jag och en såndän Jan jag just hade blivit kaveri med hänga där. Han flyttade sedan 1991 dock med sin morsa och syrra bort från Karis. Någta gånger då sensommaren 1988 var det några brudar från finskspråkiga lågis med oss där och hänga. Dom gick i femman dom med, liksom jag. Vi hängde där och pratade med dom ibland och skojade och det var roligt. Det var roligt med lite okändare flickor och inte bara samma flickor från våran skola. Det var bra att man kände dom mindre, så hade vi båsde killar och tjejer mindre förutbestämda uppfattningar om varandra. Solen brukade skina då under dessa sensommar-eftermiddagar då vi vär där efter skolan, och livet lekte.

Jag blev bara för några korta ögonblick överväldigad av sensommar 1988-fiilis

Haha, det var en lördagsförmiddag, en solig sådan vid samma tider. Som jag var utanför Jans. Jag stod vid utetrappan och väntade på Jan och han hade dörren uppe till farstun/tamburen, som var en smal hall. Jag hade inte sätt Jans morsa då ännu. Jan spottade på misstag, då han var tankspridd, inne i farstun/tamburen och sade direkt efteråt åt morsan hans, som höll till i köket: Sori mamma, ja räkä inne på misstag!

Man hör bara hans morsas kråkaktiga röst utan att se henne. Hon skrek jätteargt: DE VA NOG SISTA GÅNGEN DU RÄKÄR INNE!! HÖR DU DE?!? Jan vände sig mot mig och börja flina. Jag ba liksom: Pfffffhrr!!! Hade mycket svårt att hålla mig för skratt. Jag gapskrattade redan inombords, då jag tyckte det var komiskt. Då jag int liksom såg hans morsa, utan bara hörde hennes röst och skrik. Jag visste inte ens i det skedet hur hon såg ut.

Så var det en stor militärmanöver dessa tider i landskapet. Vi såg två transport-propellerplan flyga på ganska låg höjd över Borgkila då vi hängde där och så såg vi en militärhelikopter flyga över Högvalla-kullan dessa tider.

Och under allt detta så minns jag hur Juha Valjakkala var i alla tidningar och folk diskuterade om honom, och att han tydligen var nordiska tonårstjejers erotiska rebell-prins, för att lite generalisera men ändå. Han hävdade ju då att han var oskyldig, så jag som 11 årig grabb förstod inte riktigt det. Man blev lite förvirrad då han var överallt i all tidningar som någon julkkis. Man började tänka att alltså, har han mördat någon eller inte eller hur menar dom?! Som omogen 11-åring tänkte man typ så. Dessutom motsvarade han inte alls min bild av en mördare. Alltså jag försvarar inte hans dåd alls, och det var en tragisk historia, även om jag tror att han hamnade i panik(inte för att det gör det mer försvarligt, men mer logiskt) -men det kan inte hjälpas. Juha Valjakkala, precis som tex. Mihail Gorbatjov associerar jag automatiskt med dessa tider, samt i allmänhet med 80-talets andra glada hälft. Man associerar liksom människor ibland, inte för vad de gjort, men för att de var ett 80-tals fenomen och då får man liksom 80-tals nostalgi, och nostalgi till min för-pubertala barndom. Till det glada 80-talet. Inte alltså till det ännu lite 70-talsaktiga 1980-82. Det är skillnad på början och mitten/slutet på 80-talet minsann.

Som jag drömde ironiskt om det efter att jag läst en juttu att han fick flera tonårstjejer på fall då 1988 att det var 1988 och man såg på tv. låten "Rock You" av Helix började just, medan Juha kom gående med ett blygt flin på sig med farkkurock och hans svarta långa hår bara böljade av och an. Att låten typ handlade om honom. Den drömmen var en typisk ironisk dröm, som jag ibland kan drömma. Den drömmen drömde jag 2003. Det beror väl delvis på att jag upptäckte den låten hösten 1988 då jag köpte en Helix skiva från Jerry's musik.

Men det var nog bästa tiderna då just! Vet inte någo specifikt skäl till att just andra halvan av 1988 var så bra tider för mig personligen, men jag antar att det beror på att man var lite självständigare i den åldern och hela världen kändes så jättefräsch. Man var jättenyfiken på alla sorts fenomen och hela världen, samtidigt som man inte behövde ta ansvar ännu-samtidigt som puberteten inte hade kommit med sina egna små nojjor och bekymmer. Sedan då det blev 1989 så var det mittiallt inte lika bra-men sommaren innan jag började högis 1990 var liknande av sig-bara att jag hade börjat tänka just då på existentiella frågor, så det var lite allvarligare än 1988. Men 1988, andra delen, var bara en sådan pärla i mitt personliga liv! Jag hörde på Motörhead då, för Motörhead var mitt favoritband i högis. Edit: I LÅGIS menade jag.

Vidare så är det inte sådär jätteroligt att vara jätteliten. Är man typ 4, 8, 9 eller så, så vet man inte just något om någonting på samma sätt och är inte lika nyfiken. Men som 11 är man mer självtänkande och en helt ny fascinerande värld öppnar sig liksom. Nog för att jag instinktivt var skeptisk till att vaccineras då jag var sju, men hade inga val. Men jag förstod intuitivtatt det inte är helt riskfritt, fast de vuxna ville försöka få en att tro att man är typ den ända i hela världen som tänker så. Att vaccineras mot de klassiska barnsjukdomarna och covid ser jag dock som onödigt, men folk gör som de vill. Jag skulle ha förresten kunnat säga "nej tack" och inte behöva ta dessa vacciner, men det säger man ju inte åt ungar att de har den möjligheten. Vaccin mot riktigt allvarliga sjukdomar som smittkoppor etc. är ok. Men helt triviala barnsjukdomar som ungar alltid insjuknat i...?! Som har fungerat som en härdningsprocess åt barnet både fysiskt och mentalt.

Men stigmatisera inte oliktänkare som är skeptiska till att de dessa vaccin åt sina ungar. Dock har oliktänkare alltid stigmatiserats, då man är rädd för dom. Eller kanske man innerst inne är rädd för sig själv, om man stigmatiserar dessa? Jag har två gånger fått biverkning av vaccin. En gång 1984 då jag fick trippelvaccinet. Det kändes efteråt en kort stund som all energi rann ur mig och jag kände mig helt sönder och gråfärdig. Tur gick den känslan om hastigt. Andra gången var "polio-sockerbiten" 1985. Jag fick feber på kvällen av den och var ledsen över att ha måddats ta sockerbiten och bli sjuk. Typ att jag snällt och lydigt tog den, och som tack blev jag sjuk. Eller så tänkte jag typ.

Och de gångerna man satt i skogsgläntan och pratade med dessa brudar från finskspråkiga lågis, då vi började göra fanstyg i grannskapet, gick på folks gårdar, var uppe på ett garagetak i Kiilan koulus område så gårdskarn Johtaja såg det, blev arg och börja jaga efter att vi hoppat nerfrån take, och kastade en skruvmejsel eller nåt dylikt i ena kompisens päron medan vi sprang och han kom hastigt gående efter och muttrade något. Samtidigt då vi börja inbilla oss att alla världens gobbar kör omkring och skuggar oss. Det var så sjuttons spännande allt detta. Då kände man på allvar att man LEVDE. Man hade typ inga problem alls då under dessa tider. Allt kändes bra och spännnande. Istället för några år innan detta, då man var hos dagmamma på ettan och tvåan, och sedan på morsans jobb efter skolan, så hade man börja äventyra självständigare, tex hängde med dom där brudarna från finskspråkiga skolan där i skogsdungen efter skolan.

Och så var man ju enormt nyfiken på saker som kondomer, tobak, alkohol etc. Fast man inte använde det alltså. Utom att Jan engång stal några tobakar från sin morsa och vi drog påskare på dom i skogen. Det var Marlboro Lights. Det blev sedan några månader senare modernt bland femmorna att stjäla kortsun från butiker och komma till skolan med dom och blåsa upp dom etc. Som det var en lärare som hade sagt: En ballong?! Då hon såg en pomppande uppblåst kortsu på skolgården en rast.

Och man lekte ju helt o-ironiskt kova. Man lekte att man redan var i högis och var hurja. Och satte sig bra in i den rollen.

Och så såg vi på dendär filmen om dendä levande folkkaren. Det var riktigt roligt. Har inte sett någon av dessa filmerna sen då. De tycks inte visas på TV eller nånstans. Som det var någon som kommentera om folkkaren då den stod parkerad på gatan, att detdär är nu bara en hårtork! Så tuta folkkaren till. TÖÖÖÖÖT!! Ungefär att tal int skit om mig int! Och tjuvarna som försökte stjäla den fick kovaa kyytiä, haha. .

1994 var ju sedan annorlunda då man var 17. Det är stor skillnad på 17 och 11 minsann. Det var på ett annat sätt nytt då som 17. För då var man så småningom in i vuxenlivet, medan man som 11 så småningom var på väg till tonåring och pubertet. Båda 11 och 17 är ett slags mellantillstånd, så kanske det på det sättet kan jämföras, men känslan var ju helt annorlunda som 17 än då man var 11 givetvis. Och mycket annat också. Jag har ju förklarat varför det skulle vara bra att börja om från 1994 tidigare, om man sku kunna. Som 11 är man trots allt bara ett barn, så det räknas inte på samma sätt.

Alltså vi for ju med skolan till Svartå slott på guidad vandring som jag berättade tidigare då under de sista dagarna på vårterminen 1994. Då vi for dit så for vi med dendär kompisen som var 24 och hade kort, andra for med andras bilar, men jag och två andra for med hans bil. Då vi kör vid Malmkulla mot stora vägen, vi hade just passerat under järnvägsbron där, så kommer det en majja från högra vägen och blir och väntar bakom triangeln. Ingen av oss hade bilbältet fastspänt och jag hade alltid lite snutnoja då jag åkade med honom, för jag iddes inte heller sätta på bältet då varken han eller någon annan gjorde det. Jag ropade: SHIT, SNUTANA! Och ena poliisisetän såg att vi var utan bälte, det såg man på hans sarkastiska min. Vi spände allihopa fast våra bälten, då majjan började köra bakom oss. Förr var det iaf så att man klarade sig undan böter, om man direkt satt på bältet då snutarna såg.

Sedan vände majjan mot Ekenäs och förföljde inte oss mera.

Som det var engång 1999 april, då vi var ute och köra en lördagskväll. En kompis brorsa körde med en Golf och vi hade varit nere vid järnvägsstation av någon anledning jag inte minns faktiskt. Sedan körde han så perkele uppför backan från stationen, och just då vänder majjan in på den backan. Sedan far vi uppför Kilavägen mot Kila. Kompisen såg i spegeln och trodde att majjan var efter oss, och vi alla börja inbilla oss det samma. Att nu kommer dom och ger böter för att han körde så fort uppför backan.

Då vi tappat sikten med den bilen vi trodde var majjan, där var Kilavägen sänker sig ner efter Selcast, så gasade han återigen på så perkele, vände åt höger på Ekenäsvägen, gasade på så perkele igen och for åter till höger upp mot hindersgatan, för att göra en undanmanöver då vi trodde att majjan var hack i häl och efter oss. Däckena bara tjöt då han gjorde tvärvändningar i rätt hård fart. Men så såg vi lite ner på Ekenäsvägen via två gårdar, och såg att det vara var en såndän Paku-taxi! Vi hade alla fått snutnoja och tolkade Taxi-skylten som snutbils-skylt, haha! Lite som man skulle tänka sig att Pyret kör undan snutarna i Stockholm med Morfar och Christer Pettersson som passagerare eller något. Pyret lär ska ha varit en bilintresserad brud som stal bilar i Sthlm och som Christer Pettersson var tillsammans med en tid. Morfar var Christer Petterssons kompis som han for och festa till då han blev frikänd. Bilden där han håller i 3 flaskor med en sätkä i mun är då han far till Morfar efter sin frigivning.

Nu ska jag till en brud på lördag. Man märker hur otroligt mysigt och kiva det är med sällskap då man bor ensam. Man känner sig mera hel liksom med sällskap av motsatt kön. Fast det blir att köra lite. Men skönt att komma från Karis med sina fördomar också. Lite se andra fejs. Ironiskt nog, kan man säga att utbölingar känner en bättre, för i Karis har alla förutfattade meningar om alla. Det är naturligt i småstäder, men så är det. Och det är onekligen smickrande att höra att man är snygg.

Jag är lite nervös dock. Därför drack jag fyra bärs ikväll, fast jag int annars brukar dricka på fredagskvällar :p MEN, vafan, det är bra med brudar! Det är dock feltänk att tänka att man inte kan få brudar i Karis. Inte går det till så, det finns visst det som man sett i årtionden, men de vill man int heller ha nåt att göra med, haha.. och de tänker förmodligen samma sak om mig dock. Men yngre brudar och nyinflyttade är det annorlunda med.