26.5.1992-På klassresa till Helsingfors

Jåå, tisdagen detta datum for vi (8D) och några paralellklasser på klassresa till hesa. Vi startede från Karis järnvägsstation. Det var en från klassen som skulle bli kvar där i hesa och komma hem en timme senare än oss andra av någon anledning jag minte minns. Hans morsa visa något i biljetten åt honom, då han var lite osäker. Hon stod vid bangården och gjorde det, där vi andra också stod. Så sade hon hejdå och for iväg därifrån. Det var en solig dag och fiilisen var mer på topp än då vi var i sjuan och tappar och for bara till Ekenäs på klassresa. Det var i mitten av högis så att säga. Sjuorna var ju tappar och niorna kallades nångång inofficiellt för "ölmagor" även åttorna hade ett inofficiellt öknamn, men jag kan inte minnas vad det skulle ha varit..? något "katsup?" men det finns ju inte nå sånt ord..nej, jag kan bara inte minnas det.

Rektorn Ove var också med då han var klassföreståndare av en av paralellklasserna.Iris Juntunen var med vår klass och någon tredje lärare också. Jåå, Iris Juntunen var klassföreståndare för vår klass (8D)(EDIT: Nej, jag mindes fel, hon var inte det ännu i åttan. Hon blev våran klassföreståndare i nian. Laila var vår klassföreståndare i åttan, och hon var också med på denna klassresa, naturligt nog) Några for till rökvagnen för att röka. De sade att vi sku ropa in och varna dem ifall någon lärare kom, men det kom igen lärare. Det var då ännu modernt för högstadietyper att röka cigaretter. (och dricka öl)

Sedan då vi var framme så for vi alla till nåt köpcenter där det var Mc Donalds och äta. Jag slog i mig några hamburgare på maccin mins jag iaf. Efter hade vi lite fri tid. Jag och några andra härjade lite vid en såndän revolverdörr. Alltså en glasdörr med glas-skivor som liksom rör sig kring sin egen cirkel. Vi fumlade, härjade, hamnade i kläm med fötterna i en sån dörr så den börja säga: Rubmle, rumble, kväääängg typ Jag flög ut ur dörren liksom uuöööuuu!! Det var roligt att härja med dörren där, men det var tur att ingen från butikspersonalen såg det. Minns faktiskt inte vad för budju det var. Men vi härjade sådär som grabbar i 14-15 årsåldern nu kan härja och leka vana. Och vi lekte vana och hade ingen skillnad. Liksom rento meininki på sätt och vis. Vi lekte liksom att revolverdörren var en karusell och hade kul.

Heter det inte revolverdörr? Alltså en såndän dörr med flera glasdörrar som snurrar, som i en Chaplin-film chaplin hindrade en stor fet gobbe som jagade honom genom att hålla fast revolverdörren, så gobben liksom fastnade i ett av "båsen" i revolverdörren och såg jättearg ut, medan Chaplin var i sitt "bås" och gjorde så att revolverdörren inte rörde sig.

Så for vi till något tråkigt museum och var på rundvandring där. Tanten kunde inte så bra svenska, så hon sa i ett sammanhang "drummor" istället för "trummor" minns jag. En från paralellklassen sade under den guidade rundningen då vi gick att aj vittu ja har pissbrådska! Och for just in i en vessa då han for förbi den.

Så for vi till riksdagen. Det var någon juttu på gångs där, men vi såg bara en liten stund. Så bjöd dom på cokis och kanelbulla i riksdagshuset och någon tant berättade om riksdagen för oss. Alltså en tant som jobba där. Jag tog en huikka från Cokisflaskan direkt ur flaskan, fast lärarna hade sagt att vi inte sku göra det där, men jag var lite disträ. Det var liksom ups... Laila såg det, men hon sa ingenting, hon förstod på situationen att jag gjorde det på misstag.

Det var liksom flaskor då i riktig mängd, inte dessa eländiga halvliters-flaskor som har dominerat sedan länge.

Sedan gick vi mot centrum och hade fritid där. Klassens playboy gick med en brud i vardera sida om honom. Han rökte då, den ena bruden rökte men den andra bruden rökte inte.

Så gick vi cia en skivbutik. Jag köpte en Slayer live dubbelkassett, utan att veta riktigt varför jag köpte den. Slayer har jag alltid tyckt att är överskattat, och jag tycker at band som tex. gammal Kreator och Destruction spelade betydligt bättre och hårdare thrash än Slayer. Fast två bra låtar har Slayer: Chemical Warfare samt Dead skin mask, som är så creepy rolig och komisk låt på nåt sätt. Liksom då det sjungs liksom hypnotiskt refräng: Dance with the dead in my dreams Listen to their hallowed screams The dead have taken my soul Temptation's lost all control/Dance with the dead in my dreams Listen to their hallowed screams The dead have taken my soul Temptation's lost all control Dance with the dead in my dreams Listen to their hallowed screams The dead have taken my soul Temptation's lost all control

Under samma tider hör man någon form av andar eller dylikt som mumlar och skriker i bakgrunden. Det är en jättekomisk låt, och jag börjar alltid skratta då jag hör den faktiskt. Då jag första gången hörde låten då jag köpt kassettn december 1990 från Jerry's musik så lyssnar jag på den vänd från min rumsdörr, så då jag hörde skriket i bakgrunden av refräng-sången, så trodde jag först att det var syrran som had nå asia åt mig och hade öppnat dörren och skrek åt mig så jag sku höra då jag lyssnade på musik, som hon ibland kunde göra. Men annars så är Slayer faktiskt överskattat. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Slayer. Kreator mfl. var sen kanonbra då jag hörde det först, och är ännu. Betydligt bättre än Slayer. Fast låten Dead skin mask ju är jätterolig.

Så då jag en gång drömde sommaren 1992 att jag tänkte såhär: CHEMICAL! Så kom en Anna från F-klassen och ropade i mitt öra sekunden efter WARFARE! Så det blev Chemical Warfare, haha.

En såndän Nappe köpte något hockey-spel (Nintendo tror jag) för över 300 mk i en butik. Så köpte jag King Diamond "Them" på LP från Fazers musik. Det var en bra skiva och är fortfarande.

Jag kom nu mittiallt bara att tänka på några minnen från sommaren 1991 här helt plötsligt. Det ena minnet var en solig förkväll i juli 1991. Jag cyklade till nya Shell för att köpa godis, och såg att dom hade såndän Mums-Mums bakelse, ett paket med två stycken goda bakelser med liksom chokladskal med vit seg och god fyllning inuti. Sådana var jättegoda tyckte jag då jag var riktigt liten och de var i en vit förpackning med rätt ljusbruna bokstäver stod det sedan "Mums-Mums". Jag hade inte sätt dom på länge och tänkte för mig själv typ att Vaauuuuu, Mums-Mums bakelser!! Så jag köpte en sådan.

Sedan cyklade jag och satte ner mig i busshållplatsen på Ekenäsvägen där riktigt vid Läpp, typ ett tietal meter från Bäljars gräns, som finns fortfarande där, och glufsade mig i Mums-Mums bakelserna på nolltid då dom var så goda. Det var bokstavligen typ Glufs, njamm, smask!!! Det var nästan som i lågis då jag hade en kompis efter skolan hos mig. Så åt han plättar och sylt som var kvar sedan gårdagen hemma hos vårt. Jag åt och han glufsade i sig som om han var ursvulten. Typ på samma sätt som jag glufsade i mig Mums-Mumsarna då 1991. Så kom syrran hem. Så blev han rädd och trodde att han inte fick äta plättar. Så sa syrran att ät bara! Så börja han igen äta plättar och sylt som en häst. Det är ett annat minne som fastnat av någon anledning.

Ett annat minne av juli 1991 var det, att det var en solig dag och vi hade några familjebekanta på besök från samma stad, men ändå att dom had kommit med bilen och satt bilen ner på vår backa istället för att parkera vid trottoaren av någon anledning. Jag och en kompis som de sade att haden MBD står utanför mitt och utanför den bilen av någon anledning. Tanten i familjen som var på besök kommer gående förbi oss då hon hade vart inne i vessan eller nåt (det var typ gardenparty hos vårt) och sade åt oss typ nåt att "allt bra pojkar?" eller nåt liknande. Jag mumlade typ jåå och tänkte inte mera på det.

Kompisen som de sade hade MBD gjorde dock såhär: Han sa ingenting, men då hon gick ner mot gården på backan och förbi deras bil så hade kompisen en fullkomligt manisk uppsyn i ansiktet och vände sig emot tantens rygg som ju gick bortåt och började göra helt överdrivna runkrörelser med sin hand och arm mot henne. Liksom han "runka" från skrevet upp till ansiktshöjd med handen och armen, eller gjorde sådana rörelser medan han såg manisk ut i ansiktet. Jag kunde knappt hålla mig för flin, och jag tror att tanten blev varse om att vi hade roligt åt henne på nåt sätt. Eventuellt såg hon en skymt i bilens spegel av kompisens spektakel, för jag såg att hon såg mot bilens spegel medan hon gick neråt och jag hade på känn att hon märkte något.

MEN. MBD eller inte. Det är just sådär som grabbar i den åldern kan göra. Det är inte ett tecken på någon MBD. Fö. tror jag att det är en falsk diagnos. Det finns inte bevis för någon hjärnskada eller något alls. MBD står för minimal brain dysfunction. Men det är främst en uppsjö av symtom, ingen egentlig sjukdom, och allra minst någon "hjärnskada" som man sade förut. MBD har väl delvis ersatts av begreppet ADHD. Officiellt finns inte MBD mera, men då under den tiden talade man om MBD-barn. Man såg det främst som ett barnproblem alltså. Man talade om MBD-barn alltså. Naiva lärare och andra "huolestuneita kananemoja" såg det som som voivoivoi! Medan ongarna skrattade åt det och kallade det för Maximal Brain Dead och liknande saker. Ongarna är ju de sista som är ödmjuka gällande sådana begrepp, och det är konstigt att somliga vuxna är så naiva så det inte fattar det..

Ty lärarna i lågis berättade bakom hans rygg att "Han har MBD" och liknande saker. Åt ongarna. Ibland så bara skakar man på huvudet få man hör dylika saker. Hur är vuxna så naiva så de tror att det skulle hjälpa. Då först får ju ongarna en bekräftelse på att det är ok att tycka att någon är "konstig" eller nåt dylikt. Det om något är att vifta med röda duken åt tjuren. Och de naiva vuxna trodde väl att ongarna skulle börja visa förståelse och empati!! Ei hyvää päivää sentään, kan man bara säga. Att fullvuxna människor är så naiva.

Och MBD barn målades upp i böcker om ämnet etc. som "torare" helt enkelt. Som klumpiga, som har dålig motorik, läs och skrivsvårigheter och som bråkar och beter sig allmännt separ-aktigt. Som typ okarismatiska nördar eller bråkare. Åtminstone som något negativt iaf. Jag tror att det bara bidrog till somliga ongar att känna sig skit värda delvis, sedan är det en detalj som dylika diagnoser gör då vuxna sätter stämpel i pannan åt barn: Man mystifierar barnet för sig själv, vilket inte är något bra alls. Hur fan tänker fullvuxna människor, då de går bakom ryggen på barnet, och säger åt ANDRA BARN, att barnet ifråga har MBD? Och sedan börjar de gråta då man inte tror på journalister och myndigheter! Är det så konstigt, då vuxna i auktoritetsposition, beter sig så som de gör. Och detta är inte enda exemplet. Har hört om andra liknande fall. OJ, OJ, Ojojojojoj!!! Har du INTE TAGIT CORONASPRUTAN?! Då är du nog en Putinanhängare och har fallit offer för desinformation. OJ, OJ!! OJ, OJ, Ojojojojoj!!! Ett SÅDÄR KLUMPIGT MBD-fall får vi nog vara försiktiga med i slöjden, så han inte sågar fingrarna av sig. OJ, OJ!! Vi måste nog säga åt andra barn att han är ett MBD-fall, så de kanske förstår att han inte är riktigt som vi alla andra!! Ojojojoj!

Och han som lanserade begreppet MBD, en såndän Leon Eisenberg, lär ska ha erkänt på sin dödsbädd att MBD bara var humbugeri, en påhittad sjukdom. Så jag tror att det är kvacksalveri och påhitteri. MBD är humbugeri, ett sätt att smutskasta vissa ongar. Så tror jag iaf. Det fanns en veteran inom området i Finland å. En såndän Märta Donner, som var barnläkare. En fråga man kan fråga sig är att om trodde verkligen Leon och Märta på detta med MBD på riktigt? Eller var det pengar som lockade?

Dessutom kom kompisen med muka MBD från ett hem där ingendera av föräldern precis spottade i glaset så att säga. Så jag tror att hans ibland överdrivna tempor mera hade att göra med det än med något annat. Det var nog främst alkohol och inte MBD som var orsaken. Sedan har vi ju ännu Märta Tikkanen, som outtade sin dotter som de påstod hade MBD, genom att skriva böcker om henne. Nej, inte förstår jag. Jag undrar förresten vad GUN tänkte om det.

Numer har väl ADHD diagnos ibland ett svagt typ romantiskt skimmer över sig, men MBD-barn var det inte något sådant över. De räknades bara som typ konstiga och okarismatiska klumpedunsar, med dålig motorik. Typ som något slag av halvsepare/hjälpklassister. Som det var någon som sade, att MBD-unga är så omogna och sena i utvecklingen, så de är som 13-åringar då de är 20.

Hahaha, jag minns vad han med muka MBD kalla en kompis fammo för , alltså inte så att hon hörde men då vi talade om henne. Det är barnsligt, och sku inte flina åt det om jag sku höra nå liknande av nå random ongar, men då jag minns hur komiskt jag tyckte det lät dessa tider så är det ännu lika roligt. Kompisens fammo brukade cykla omkring med en såndän Fitness-mössa på päronet. Alltså en sådan mössa som småbarn och beibisar brukar ha ibland. Så kompisen kallade henne för "Beibin me stora tissar". Jag flinar åt det nu just också då det lät så roligt! Han hittade på också en massa egna skällsord som "radiobög" och "mögeldocka". Han va lite gleeeser.

Sommaren 1991 lyssnade jag mycket på Venom och Sepultura. Men faktiskt också på Pink Floyds Wish you were here-skiva, som jag diggade fullt. Samt även på Sex Pistols Never mind the bollocks, som jag hade kopsat på kassett från en som gick på nian då jag gick på sjuan. Faktiskt äldsta sonen av de familjebekanta som var hos vårt som jag berättade om tidigare här.

Nåväl, det om det. Blev int så myki om klassresan 1992 sedan ändå heller nu! Jag var i Svartå Slott förresten i söndags på guidad vandring i slottet, då det var 30-år sedan jag var senast på guidad vandring där. Och det gav faktiskt 1994-fiilis!! Jättestil måste jag säga! Jag kom ihåg att jag tyckte 1994 då jag var där att det var något abstrakt kusligt och "King Diamond-aktigt" med sängen i sovrummet i slottet för 30 år sedan. Och jag fick och kom ihåg precis samma känsla då jag såg sängen nu igen i söndags. Och så kom jag ihåg tavlan på gobbarna och ena kärringen som röker kritpipa.

Och på lördagen far jag till brudn igen ;-)