Några minnen från 1989

Men först min stilla undran: vem är det som har satt en Möukk utanför Lilla hembageriet och dendä blombutiken? Haha.. Jag har sett samma Möukk stå där engång för några år sedan också, och nu står den där igen. Det är någon form av Möukk, men lite mindre(?) modell än de vakio Möukkana då jag var liten. Alltså en Fiat 600 som jag kallade för Möukk som liten, då jag tyckte frampartiet såg ut som att den skulle säga just Möukk. Så hade vi Mini Morris som fanns då jag var lite mycket mera än nu, som jag kallade för Önyyk, då jag tyckte den såg ut att heta Önyyk. Samt en gammal Peugeot modell som jag kallade för Böckling, då jag tyckte den såg ut att heta just "Böckling". Eller är detta en typ Fiat 500 utanför Lilla Hembageriet? Såg inte så noga. Men det såg ut som en Möukk då jag såg hastigt iaf.

På tal om 1989. Fredagen den 13:tonde januari 1989 for vi hela familjen upp till Vasa då någon släkting fyllde 50. Det var ganska mysig tripp dit upp med tåg. Jag fick en ledig dag från skolan, följande måndag. Då kom vi hem igen därifrån. På vägen upp åt jag karkki och läste Kalle Anka då jag satt på tåget. Jag och syrran satt på andra bänkar, några steg från pärona. För vi var ju "stora". Det var alltså på eftermiddagen vi for till Vasa, där ute var det mörkt och mysigt. I skolan så var det en klasskompis som söndrade ett fönster i klassrummet på misstag under samma dag minns jag. Och då det händer på misstag, så då gör det ju ingenting! Haha..

Det var kallt och snöigt i Vasa. Minns inte mycket därifrån då. Jag minns dock att påbyt vägen hem så hamna vi ett slag att sitta vid rökvagnen. Minns inte varför, men det var ju tågbyte i Seinäjoki den tiden, så bara dit. Jag minns bara att en kvinna i 30-årsåldern med krulligt hår och blåbågade glasögon satt där och tog fram en ask grå Belmont, tog en tobak ur asken och tände den. Det var ju så tolerant förrivärlden att det fanns rökhytter på tågen, till kännedom för yngre läsare.

Sedan nästa fredagskväll var jag och några andra kompisar ute i Kila och vi var på hysshumör. Jag hade en svart tusch med mig och vi skrev olika saker på olika ställen, trodde vi var ooola och lekte högispojkar.

Så kom det vårterminen 1989 under fredagskvällar ett "coolt" ungdomsprogram på TV vid namn "Luukut Auki". Det var ju tufft att se på det minns jag.

Vi gjorde mycket hyss då under vårterminen ute i Kila. Jag har ju berättat tex om den skäggiga gobben som skrek efter oss och börja söka oss med bilen då vi gick på hans gård, samt andra saker. Som då vi rullade ett däck framför en bil som kom och bilen börja jaga oss upp mot Högvalla-kullan längs med sandvägen, och vi sprang så in i helvete genom hela kullan så trädena bara svisha förbi oss i mörknet, samt en röd Fiat Uno som börja jaga oss på samma sätt då vi visa fuck åt den vid precis sasmma område, samt då vi var vid vatotornsskogin och kasta mosa och kottar på bilar som körde förbi Ekenäsvägen. En rekka tvärbromsade och backade, en buss tutade. En röd Opel stannade och gobben såg upp mot oss med en jätte häpen min på sig etc.

Och så en lördag var det en sånhär incident: Det var en mulen lördagseftermiddag i mars 1989. Vi gick på Ekenäsvägen jag och några kompisar. Mot skolans sida. Alltså där var finsk-språkiga högis nyaste jumppasals-byggnad är. Kompisarna sackar lite efter mig och sysslar med något. Mittiallt blir jag varse om att något händer. Liksom helt plötsligt så tycker jag mig se en träpinne som liksom slungas väldigt långt upp i luften (illusion? Det mindes jag direkt efter) och en vit bil jag inte såg märket på tvärbromsade på Ekenäsvägen. Den var på väg mot stadshållet med jappen tryckte fullt ner bromsen. Då förstod jag att någon av kompisarna hade kastat en träpinne på den bilen och vi började alla springa så in i helvete ner mot finsk-språkiga högis gård.

Bilen kunde inte direkt komma efter oss tydligen pga. trafik. En kompis sprang långsammare än oss då vi sprang mot Kila lekis och därifrån vidare upp till skogsdungen. Gobben hade kommit efter med bilen, men han hade bara ropat åt den springande kompisen som sprang långsammast av oss att säg åt han som kastade käppen att han ska komma hit! Jag vill bara tala med honom! Jag såg en skymt av gobben som stod framför sin vita bil inne på skolgården. Han hade mörkt hår minns jag och såg på oss då vi sprang in i lekiset via Borkila-gården.

Jan sade att han tänker gå dit och be om förlåtelse! Jag var emot det och sade att nejnej! Men gobben hade tröttnat på att vänta och kört därifrån då vi kom dit. Det var dumt att kasta dendär käppen såklart, men inte sku det ha lett till något bra att fara dit och erkänna heller.

Sedan då det var april så köpte jag ett paket med 10 ispinnar i. Det var Kaunotar ja kulkuri-ispinnar. Jag tänkte att jag tar en sådan varje lördagsmorgon fram till sommarlovet. Jag hade en sådan tradition sedan 1988. 1988 köpte jag någon sorts mandarin-ispinna med mandarinklyftor i sig till det ändamålet. 1990 köpte jag Mango-melon-Jenga. Jåå, Jenga var en jättegod ispinne, men som det brukar vara att allt som är gott så slutar då tillverka och allt som är uäk fortsätter dom att tillverka. Ibland känns det så.

Jag minns några fredagskvällar april 1989 då jag var hos en kompis. Dom hade barnvakt där, en ung brud under fredagskvällar, och vi brukade sitta där vid köksbordet och dricka te och äta smörgåsar med henne. Det var hur mysigt som helst. Vi talade engång om kondomer åt henne minns jag :p Hon tyckte att ni int ska har roligt åt sådant ni kommer att ha nytta av i framtiden minns jag. Hon var runt 20-årsåldern, men för oss var hon ju jättevuxen.

Det hände en konstig sak maj 1989 då jag cyklade en eftermiddag från Bäljars-hållet då jag var ute och cyklade efter skolan. En i armens då gråa kom gående ovanför de vita radhusen. Mittiallt sa han: Nu e de så satan! Jag sa lortaktigt: Vaa? Så slog han mig mittiallt med flata handen på kinden. Jag sa aj satan, och tänkte nästan cykla omkull men gjorde inte det. Han såg bakom sig och gick igen. Jag undrar vad fan det var för en jävla freak som slog helt oprovocerat ett barn? Man slår väl inte någon öht helt oprovocerat. Vittu sån daiju. Min hypotes är att han antingen visste att han var sen och skulle bli straffad i Dragsvik och var stressad över det, eller så hade han stridit med sin brud eller att hon gjort slut med honom. Men det ursäktar ju inte att slå någon.

Så kom det ett nytt chokladpuddings-märke som hette Fanny. Den var ganska god. Den åt jag ofta sommaren 1989. Sedan då jag var i bibban så såg jag från fönstret hur två poliser tog fast en puli som satt vid taxistationen. Så lånade jag Tapani Kuningas intressanta bok från bibban vid namn "Ufoja Suomen taivaalla" som handlade om UFO-rapporter från Finland. Jag tyckte det var spännande läsning, helt oavsett vad folk nu sedan har sätt, säger sig ha sätt eller tycker sig ha sätt. Så såg jag på Finlands bästa och hela världens bästa sketchserie, som tom var roligare än både Pulttibois och Kummeli. Den sketchserien hette Viemäri-TV. Det var Sleepy Sleepers schacki som lagade den. Och dom gjorde ju också jätterolig och helcrazy musik! Sleepy Sleepers är nog världens roligaste humorbänd! Liksom så utflippat som det bara kan bli liksom, det är just så humor ska vara tycker jag. Finsk humor är världens bästa. Nästbäst är engelsk humor då den är som mörkast och groteskast. Hahah, Mungo Zandler i Viemäri-TV var nog en likadan kult-figur som Apuva-gobben, fast mindre känd. Det om 1989. Ett år som var helt ok, men inte alls lika bra som 1988 eller 1990. 1989 på något sätt hamnade mellan de stora åren så att säga.

Jag var, för att åter tänka på 1994, i hesa lördagen 14.5.1994 och köpa lite skivor. Då farsan ändå sku fara ti hesa ti nån kamerabutik så frågade jag om jag får följa med, så for vi dit med bil. Vi parkerade sedan ett steg från Spinefarm Records budju i Freda 38 och jag hoppade ut ur bilen. Å jag lekt vaaner, för jag hade min Beherit-skjorta på mig som jag köpt i april från hesa, samt prätkärotsin min. Så gick jag mot Spinefarm-budjun på trottoaren och lekte liksom "på riktigt" eller att jag sku ha vart insatt och aktiv i skenen liksom eller någo. Ni förstår hur jag menar. Jag var typ en wannabe helt enkelt.

En som jobbade i Spinefarm kom emot gående. Han sku väl på nå tillfällig asia någonstans, för jag såg honom lite senare i budjun. Han var skallig och hade glasögon. Han såg inte på mig, men liksom flinade och såg bortåt då jag kom gående. Sådär att ongin tror att han e på riktigt, eller vad han må ha tänkt, haha!

Jag var en wannabe. Det är skillnad på wannabe och poser dock. En poser är bara med för att få snabba kicks liksom, men det är inte själ och ande i vad han gör, medan en wannabe är en sådan, som vill vara med från hjärtat, men det är ändå inte liksom "på riktigt" oftast pga ung ålder. En wannabe är en "Hang-around" helt enkelt.

Under hela mitt vuxna liv så har jag ju gett blanka fan i att vara "på riktigt" eller inte eller vad folk tror eller inte. Subkulturella fenomen är inte så viktiga att man måste passa in i dom till varje pris eller något. Men för en 17-åring var det ju annorlunda. Då var det ju även "coolt". Samt att man var rädder och nologer över att inte kanske vara "på riktigt" då, hahahha!!

Som det var en som digga Mötley Crue i samma ålder och hade Mätley Crue skjorta, så parodiera jag liksom sådana nojjor och sade på skämt åt honom: Tror du nu att Tommy Lee sku sälja nå knark åt dig?! Han sku bara tycka att du e dabboger så satan!! :p

Jag köpte därifrån då nyaste Mercyful Fate på LP (In the Shadows) en riktigt bra skiva, fast tidigare MF är bätte. Samt en King Diamond-samlings cd med hard to get låtar av honom. (typ sinkkurs b-sidor och så) Samt Havohej köpte jag på cd samt Necrophobic på cd. Och så minns jag att dendär låten spela i radion som är ganska rento dessa tider. Dendä där dom sjunger "Anna mulle kymppi röökiin.." Det var Lapinlahden Linnut. Jåå, just sådan suomirock som Lapinlahden Linnut och typ Kolmas Nainen är 1994-aktigt tycker jag. Och så hade många som lyssna på tyngre musik än det, typ "vakio rockare" brukade ibland ha en såndän rätti runt huvudet liksom. Förstår ni hur jag menar? Det är länge sedan jag såg att någon hade en rätti över hela päronet som en pipo. Men det var rätt vanligt ännu 1994. Det var kanske mera sådana som hade kort hår som hade en sån rätti. Vanligtvis var den svart, röd eller hade någo mönster eller så.

Sedan blev ju Spinefarm så kommersiellt och det blev mera trance och sådant. Men dom hade en cool butik så länge den var på Freda 38 måste jag säga!

Hahah. Jag kom nu bara att tänka på Bullen då jag kom ihåg att jag köpte dendä Necrophobic cd:n då 14.5.1994. Bullen var ett svenskt ungdomsprogram för typ fjortisar som handlade om sex, kärlek och sådant som dom förklarade åt folk i den åldern. Jag minns då jag såg reklam för Bullen i Kamratposten som syrran prenumererade på då Bullen börja komma. Det var en tjej som ser besviken ut och rakt in i kameran, och i bakgrunden är det en tjej och kille som tittar på varandra och ser kära ut. Sedan står det under bilden typ "Det är inte kul då ens bästa polare blir tillsammans med killen man är kär i! Eller nåt dylikt. Hahaha, så kliché liksom! Riktit som man sku kunna tänka sig i ett program för fjortisar!

Necrophobic är ett svenskt death/black-metal band. Förrivärlden så bruka artister ha tacklistor på sina cd-innerfordral och LP och kassett innnerfodral. Dom kunde va ganska roliga och personliga, och var ofta just det. I Necrophobics tacklista stod det ett namn, så var det såhär efter: ...Skriv till Bullen! För att lite jävlas med typen på tacklistan tydligen. Jåå, man kunde liksom skriva och skicka brev till Bullen.