Då vi var och såg på meteorer november 1998

Alltså på ett sätt så var det ett nytt hopp då just. Fast i efterhand förstår jag att det, till skillnad från 1994, var en illusion deta hopp. Men visst, det var roligt att redan vara 21. Jag talar alltså om november 1998 och det kändes fräscht på nåt sätt då jag hade börjat studera i Ekenäs under augusti samma år. Det var en stor klass från första början, men ingen var storer i käftn eller nåt där. Folk betedde sig vuxet, så på det sättet var det ok. Men det var nog inte min ala alls...

IAf. Det hade ju lovats ett stort meteor-regn då runt 17-20 november typ. Så jag och en kompis for en tisdagskväll, det var 17.11.1998, till dendär kallion som man ser vy/utsikt över Karis centrum. Alltså ovan där var de planerade att bygga Karis stadshotell på 80-talet. Där var det ju finns en bänk nuförtiden. Det var tur att de inte gjorde det, för det skulle ha total-förstört den vackra vyn över Karis centrum där.

Vi såg två passagerar-flyglpan där på kvällen då vi stod på berget. De tycktes kretsa i vida cirklar innan de for vidare. Det såg lite konstigt ut. Det var sjärnklart. En mamma med två ongar hade fått samma idé att komma och se på meteorer dit. Mamman tände en cigarett. Ongin frågade att vad var det som flamma till? Så sa mamman att "Jag tände bara cigaretten!" Vi for efter en timme. Kompisen, som var arbetslös och studerade inte för tillfället, hade lagat vin själv. Han sku fara hem och dricka lite vin. Han sa: "Ja tänker nog dricka lite vin ikväll!" Den rentoga ungdomen..där man kan leva bohemliv för en liten period, innan allvaret kommer igång på allvar.

Men vi såg inga meteorer. Det började typ halvfyra på morgonen komma ett sjujäkla meteor-regn, men då sov jag, fastän jag var ledig för att jag inte slapp in på några fler kurser under de sk. "tunnelveckorna" vi hade.. så jag hade fan jullov från mitten av november till 11:te januari då!! Men jag var 21 och det kändes ba väldigt rento då.. jag var mycket latare som ung än nu.

Men jag drömde däremot....

Jag drömde sedan på morgon-natten att en okänd brud var i mitt rum. Så for vi ut tillsammans på gården och se på meteorer. Det var just morgon-natt. Vi såg först stjärnhimlen, med myriader av stjärnor som tindrade, samt en satellit som for från syd till norr. Sedan...det kom ett jättestarkt grönt norrsken, och jag och bruden satt och talade om livet och universum medan vi såg på det gröna norrskenet och typ hörde det också. Bruden sade nåt att man ska hitta sig (sitt?) själv. Jag kände henne liksom fast jag inte kände henne, och samma med henne. Vi var helt trygga i varandras sällskap där vi satt på gräsmattan bredvid varandra, såg upp mot nattskyn och snackade.

Så for jag in ensam. Då sken solen mittiallt, och lövena i trädena var mittiallt strålande gröna fast det var november. Liksom väldigt strålande gröna. Liksom som att solen skulle ha lyst genom smaragd.

Då jag kom in så lyste solen liksom in genom alla fönster. Solstrålarna var ovanligt fina. Det var jätteljust, fast det var november! Och vardagsrummet liksom badade i strålande gyllene-gulbrunt soljus. Dörren till gången mellan vardagsrummet och farstun såg ut som dörren till ett buddhist-tempel. Allt var dessutom tyst och stilla och superharmoniskt liksom. Så vaknade jag. Det är en dröm som man kommer att minnas. Ja, jag minns ju den nu också! :)

En kompis farsa cyklade typ 6 tiden till jobbet och såg då 3 meteorer på 20 minuter. Det hade varit ett stort meteor-regn på natten, men då sov nästan alla. Det var synd att man inte såg det. Var 33:dje år är det i denna svärm, så vi får se efter 8 år.. Edit: efter 7 år blir det alltså..

Jag tänker fara dit nu under november och sitta på bänken någon stjärnklar kväll/natt av nostalgiskäl. Fast hjärtat kommer att fyllas av vemod. I denna ålder flyter åren bara ihop, men på 90-talet ännu så hade varje år en speciell karaktär. År 2000 var ett stort olycksår för mig personligen.

1998 fanns det trots allt ett hopp ännu på ett helt annat sätt. Speciellt som jag börjat studera igen och så.. Fast 1994 var bäst. Därifrån skulle jag börja om på nytt om jag skulle få. Fast visst, livet har gjort en hårdkokt. Man har mycket mera skinn på näsan än vad man hade då. Fast det är naturlig utveckling och skulle komma i vilka fall som helst ju äldre man blir.

Men jag ska fara till hesa på nästnästa fredag, för att det är 30-årsjubileum sedan jag var i hesa och köpa skivor med två kompisar fredagen 2.9-1994. Fastän jag far 30.8 då det är på en fredag. Och då tänker jag precis som ifjol leka att det är 1994. Jag ska så rollspela in mig i den rollen att det är 1994 då! Jag tänker bla köpa en skiva av Pandemonium från 1994, om den finns kvar i butiken ännu. Ett polskt death/black metal band. Det ska så långt som möjligt vara precis som det var 1994. Det gjorde jag ifjol med. For till hesa och köpa skivor vid ungefär samma tidspunkt och lekte att det var då vi var i hesa och köpa skivor 1994. Det var så i början av detta liv, innan man förstod att man skulle få en massa ensamma år tack vare att jag inte utbilda mig i tid etc. Jag trodde faktiskt inte det att livet skulle bli som det blev då jag var 17. Då var jag full av hopp inför det kommande. Det kändes fräscht och nytt att ha varit ute från högis sedan över ett år tillbaka.

Då köpte jag 2.9.1994 2 cd:n och två Lp:n. Jag köpte från någon skivbutik en LP. Det var Morbid/Mayhem-split bootleg-lp. Så köpte jag två cdn och en lp från Spinefarm i Freda 38. Vi gick förbi Dekadenz å men for int in dit it. Vi for hem i höstskymings/sensommar-solen då vi gick genom hesas gator mot parkeringshallen då klockan var typ lite före 18. Jag har berättat om det tidigare, men det var supermysig gång och man var endast 17 och full av förväntningar och lekte cool då man gick i hesa med sin öppna flanell-skjorta och Deicide-skjorta under. Och då vi satt i Pickala Esso på kaffe och cigarett då efter, då vi vänta på en kaveris morsa att hon sku komma efter honom med bil från Pickala Esso, då han ju bodde i Kyrkslätt. Då jag ju rökte då.

Det kom en mamma med barnvagn, alltså en sov barnvagn, med i hissen då vi for ner till parkeringshallen minns jag. Hon hade glasögon.Så var det målat nåt western-motiv på en paku där nere och vi kommenterade det då vi gick förbi den. Bilskatten hade kommit detta år. Alltså man sku sätta en liten silvrig kllisterlapp på vindrutans hörn för att visa att man betalat den. Någon hade satt ett litet klistermärke på en hand som visade fuck ovanför "skattelappen". Alltså någon vakio bil som var parkerad i hesa på gatan. Det minns jag.

Då var ingenting så enkelt som nu. Man måddes fara ti hesa för att köpa coola skivor. Ok, det måste man nog idag också, men det var inte alls nåt lätt-tillgängligt. Man lyssnade på Radiomafia och visste vad som hände i undergrounden om man lyssnade på rätta program, som Metalliliitto. Samt andra program också som Eldorado. Under den tiden då radion var kvalitativ. Som Radiomafia var. Nu spelar de bara samma sak hela tiden på rockigare kanaler, och mellan styckena är det politisk propaganda, samt någon bekymrad tant från thl som säger: tupakointi on erittäin haitallista terveydelle! Så var det förra gången iaf då jag försökte lyssna på Radio Rock. Det var inte alls som det var på 90-talet. Allt har blivit superförsiktigare och super-kukkahattutäti aktigare numer. Visst hade tanten rätt, men alla vet det och ingen orkar höra på någon moralpredikan och politisk propaganda från radion. Int var det så på 90-talet heller, så varför nu?

Men det var inte alls som nu att man ba öppnar datorn och googlar. Man måddes kämpa lite för att hitta bra ug-musik då under den tiden. Som det kallades för också på 90-talet "Indie" samt "Alternative" fast alternative blev ett så brett paraplybegrepp så man började fråga sig då på 90-talet att finns det mera nåt alternative till alternative?!

Dessa begrepp är inte lika vitt spridda som de var under 90-talet.

Och så är det en hemlighet jag alltd brukar berätta i samband med detta årsjubileum sedan den gyllenne gången 2.9-1994 då vi var i hesa och köpa skivor. Alltså Cradle of filth blev helt ärligt och onekligen jätteskit och trendigt och kommersiellt direkt med deras andra skiva. Det blev något trendigt och slipat gothic-skit mycket hastigt och inte alls någe bra. Och liksom oseriöst band som pojkar i 10-årsåldern och flickor i 14-årsåldern diggade. Typ om Kiss var "barnheavy" på 80-talet, så var COF s.k. "black metal" för fjortistjejer. Tyå skräddarsydda till att vara med polerat och kommersiellt sound. Typ lite tyngre pop bara. Det var inte bm på riktigt alls och är inte. Förutom deras första skiva som skulle ha kunnat förbli en underground pärla, om de inte skulle ha lagat några andra skivor. En pärla är den skivan iaf.

Kiss hade löjlighets-stämpel på 80-talet och inte undra på. Som det var någon som skrev en insändare i Okej att för att lyssna på Kiss måste man vra A.) Barnslig B.) Under 12 år C.) Löjlig D.) Onormal. Bör tas med en nypa salt givetvis, men jag förstår vad han menade :)

Iaf cof var jätteskit och är fortfarande. Med undantag för deras första skiva som kom ut just då 1994. Jag minns att jag reagerade på skivfodralet och tyckte det var icke Black metal aktigt fodral samt att de kom från ett så trendigt land som Storbritannien gav också lite fördomar då jag köpte den att "Kan dom nu spela bm i England?!" tänkte jag. Köpte dock inte grisen i säcken, då jag hörde en låt i Metalliliitto under maj månad. Och bandade den. Men det har kommit en massa mycket bra saker från Storbritannien. Men jag var lite fördomsfull angående bm från storbritannien. Men många ytterst lysande band är därifrån, som Black Sabbath.

Men den första skivan. Med spår som "The Forest whispers my name" "Of mist and midnight skies" "The Black goddess rises" "To Eve the art of Witchcraft" "One final graven kiss" "A dream of wolves in the snow" samt "Summer dying fast". Då det var sommar den dagen, men den försvann hastigt de följande veckorna, så var det passande att den låten får mig att tänka på den dagen, då jag var i Spinefarm och köpte den skivan, och det gyllenne förkvälls-solskenet som lyste i Helsingfors gator. I synnerhet fade-outen på den låten.

Då liksom var det underground. Man for til en speciell butik för att köpa en speciell skiva. Det var inte att man fick den från varje Anttila eller annan trendig skivbutik, som det blev blott 1-2 år senare från detta datum. Men då var det ännu ug 1994. Så man kände sig speciellare än vilken som helst trendig 90s kid.

Och Isengard skivan "Vinterskugge" som är en demosamling egentligen, var också jättebra som jag köpte då. Inget plastiskt polerat folkmetal som senare blev trendigt, utan sådana element visserligen, men det är mera doom-metal med element av sådana saker tom som Sisters of Mercy. Samt ett ambient-spår "In the halls and chambers of stardust the crystallic heavens open och några instrumentala spår också bla, men inte ambientala. Dessa är:

Gjennom skogen til blaafjellene samt Fanden lokker til stupet (Nytrad) Jag minns det svartvita fotot av skogsranden, som avgränsade en åker, i inrefodralet. Det var några foton, och ett av foton var det där. Jag tyckte det såg ut som skogarna runtomkring vägen lite faktiskt. Väldigt organiskt och icke-kommersiellt sound i denna skiva! Som att "De underjordiska" som bor under skogen sku ha producerat denna demosamling, heh. Samt sku det vara 1994 så sku man gå Gjennom skogen til Blaafjellene med prätkärotsi på sig, drickandes Lapin Kulta och rökandes röd Marlboro. Sån fiilis ger detta instrumentala stycke. I en höstig granskog då mörknet fallit. Upp genom skogsmark, tills man anländer til Blaafjellene.... Det är typ höst-psykedeliskt.

Den första Cradle of filthen är onekligen romantisk på ett mörkt sätt. Skulle dom bara ha lagat en enda skiva, den skivan , och sedan upplösts, och inte blivit trendiga, så skulle dom ha fått betydligt mer cred så att säga.

Samt att jag köpte Pestilence ännu från Spinefarm då. Kompisen köpte då nyaste Cannibal Corpse "The Bleeding" från Fazers musik. På kassett. Men det fattades kassettband på kassetten såg han först då vi var påväg från hesa. Det grämde honom att han inte undersökte det då, då han vanligtvis brukar undersöka kassetterna och cd:na han köpte. Han tyckte om att köpa kassetter. Sådana har jag ännu. Många kassetter som jag köpte från Jerry's musik då jag var i lågis

Det om det. Hihi, så mysigt de ska bli att fara till hesa och köpa skivor och leka att det är september 1994 sedan snart! :-) Då jag kom hem efter den gången 2.9.1994 så hörde jag på mina nya skivor, på Isengard först, medan jag åt Haribo-karkki och drack Cokis. Så tänker jag göra i år också så fort jag kommit hem sedan!