Lite hedniska tankar på kvällskvisten

Jag satt här och tänkte på våe gamla mytologi här en afton som jag ibland gör. Jag tror att mytologin kan vara mångtolkade dvs betyda lika mycket olika saker. Ur ett rent natur-symboliskt/metaforiskt perspektiv kan det betyda olika saker, som det kan betyda olika sidor i människans personlighetm samt att jag tror man kan se vår mytologi ur ett gnostiskt perspektiv. Helt säkert vågar jag påstå är iaf den populära tanken (influerad av kyrkan) att gudar, jättar och andra makter är fysiska, konkreta levande varelser, som kastar yxor uppe i skyn, inte stämmer och aldrig har stämt. Det är typiskt för dagens materiella människor att tolka allt så konkret som möjligt, utan att ha ett uns av något symboliskt och metaforiskt tänkande. Nåväl, nog om det. Har man en sådan bild av hedniska myter, så förstår jag bra att dom bara är skrattretande och ointressanta och högst något man kan göra Marvel-underhållning av. Men så enkelt är det nog inte, tvärtom. Kyrkan var ju intresserad att se på hedendom ur det perspektivet, naturligtvis, då de ville göra narr av forna myter och höja sin egen religion på pedestal.

Och dagens materiella människor är inte bättre ur den synevinkeln sätt. Omedvetet för de just detta kristna arv vidare, fast de hur skulle skrika bråka och hoppa och säga att "alla religioner e lika skit!!1!!" "Troor du på julgobben och tandfén å?! höhöhöh" eller någo liknande, som de blivit lärda att citera ur populärvetenskapliga tidsskrifter och dylikt. Nåväl. Jag bryr mig inte om vad de tänker, jag är, till skillnad från kristna och ateister (såkallade "skeptiker"), inte ute efter att omvända folk eller något sådant.

Jag kom att tänka på både Draken Nidhögg som gnager vid Yggdrasills rötter, samt örnen Hräsvelg, som sitter uppe vid Yggdrasills trädkrona. Och ekorren Ratatosk som springer upp och ner mellan Draken och örnen och kommunicerar (okvädningsord)

Detta är inte mina egna teorier, så jag tar inte den äran åt mig. Men jag tror på teorin (eller är anhängare av den)att Yggdrasill kan vara en metafor för både jaget OCH universum. Mikrokosmos och Makrokosmos Ur ett gnostiskt perspektiv så är Nidhögg en personifiering av självet. Drake kommer från det grekiska ordet derkain som betyder "att se" alltså den som är upplyst. Draken är alltså en vidsoms-symbol. Draken gnager på jagets rötter, för att försöka få det att vakna och återgå i anden (självet) Alltså något djupt, djupt inom oss..som på samma gång är del av alltet samt den rena anden. på samma gång är det en symbol för den gnostiska dualistiska kampen mellan materia och ande. Yggdrasill som universum och Draken som den rena anden, det otämjda urtillståndet.

Att människan är den del av universum snarare än ett avskilt, autonomt väsen, som man ofta tror nuförtiden, beskriver ju myten bra, då den första mannen heter Ask. Och var urpsrurngligen ett trässtycke som flöt upp ur havet. (Det andra trästycket blev den första kvinnan, då Oden Lodur och Höner var färdiga) Yggdrasill (universum) är just en ask. Som det heter att dom vandrade på stranden och två trästycken flöt upp ur havet, och enligt den poetiska Eddan så skapades människan då Oden och hans två bröder "justerade" dessa trästycken: Ande de ej ägde, omdöme ej hade, ej livssaft, ej läte, ej livlig färg. Ande gav Oden, omdöme Höner, livssaft gav Lodur och livlig färg.

Det har spekulerats om Lodur är Loke, men det är oklart.

Det, att människan är en del av allt annat, ett med universum, ett med resten av anden, kan också förklara mycket enklare saker som telepati etc. Men visst, tror man just att människan är ett avskiljt, autonomt väsen, och inte en gnista av något enormt mycket större, så förstår jag att man inte kan tycka sådant vore möjligt. Men jag har alltså inte denna moderna fyrkantiga bild av människan som ett avskiljt väsen med bara våra egna personliga fysiska hjärnkemkalier som styr våra känslor. Hjärnan är snarare än antenn som kanaliserar energierna.

Det finns en mycket djupare och rikare aspekt, om man ser bortom det konkreta tänkandet och bilden av vikingar som ropade på Tor och Oden och hoppades att komma till Valhalla efter döden" Och någon macho-vikingromantiksmentalitet, eller så någon modern hippie-mentalitet där man klär ut sig i någon säckvävskostym som ska föreställa ett tusenårigt gammalt snitt, och dansar omkring i skogen med rumporna bara tillsammans med Elokapina-schack. Riktiga hippien trodde på free lööv och bodde i San Fransisco och hade ingenting att göra med dagens fanatiska woke "hippien". Vidare har det ofta en helt kristen världsbild trots allt. De ser Loke och jättarna som "onda" tex.

Man måste inse att det med vikingar och vikingatid (vilket ofta brukar associeras med hedendom) var bara en liten del av en helhet för en tradition som är mycket äldre än så, och så måste man förstå att myterna antagligen är flertolkade och man trodde och tänkte annorlunda redan en del från by till by eller från gård till gård, då hedendomen inte var en organiserad religion. Samt från århundrade till århundrade etc. Men visst fanns det vissa kollektiva saker som man mer eller mindre "var överens om" och som man tänkte sig att var så århundrade efter århundrade. Men det var samma mytoligi som utvecklades sedan stenåldern, men den utvecklades och fick influenser uttomifrån. Samt att alla indo-europeiska folks myter är de samma sedan början.

Att den utceklades betyder inte att grunden för myterna blev annorlunda i det stora hela. Det var en kontinuitet som man kan kalla för våra myter och hedendom. Men kristna och ateister vill gärna tro att vikingatidens myter och religion var andra än bronsålderns etc. i det stora hela fast det ju inte var så. Men visst, de utvecklades. Kristendomen kom med svärdet och var i sitt väsen helt annorlunda. Men den gnostiska tanken finns i alla religioner, och den i sig är inte dålig.

Tex. den ursprungliga germanska himmelsguden, Tiwas under bronsåldern, var som en blandning av Tyrs och Odens egenskaper. Och gissa förresten varifrån det finska namnet för himmel, taivas, härstammar ifrån? Ja, just det: Tiwaz! Eller Teiwaz, som man också sade.

Sånahär djupa aspekter lärde vi oss inte om forn sed i rellalektionerna! Man måste ta själv reda på, ty vuxenvärlden ville inte att vi skulle veta detta jag skriver om, då vi gick i skolan.

JAg tror inte att alla delade den gnostiska synen på hedendomen under hednisk tid heller, långtifrån alla. Men jag tror att de fanns de som gjorde det, och jag tror att i synnerhet Draken som gnager på Yggdrasills rötter har en ursprunglig (hednisk)gnostisk betydelse. Men även andra myter. (Suck, då man tänker på majoriteten av människor, som, om de skulle höra denna myt, sku se det som en fysisk drake som gnager på ett fysiskt jätteträds rötter. Då folk har ett autistiskt dille nuförtiden för konkret tänkande i allt, och förmår ej att tänka allegoriskt/metaforiskt/symboliskt.) Medan tex. myten om Tiwaz är en ren naturmetafor, skulle jag säga. I huvudskan iaf. Myten om Tiwaz, himmelsguden, som befruktar Nerthuz, moder Jord i bronsålders-etappning. Det var livsviktigt då under den tiden att skörden inte slog fel..

Jag var i höstas lite benägen att hålla med om en författare (Var det Åke Ohlmarks om jag minns rätt?) som skrev angående Tor och åskväder, att det inte fanns något belägg egentligen för att Tor har att göra med åskväder, då jag associerar åska till jättar-- men efter det mindes jag att Tor faktiskt betyder bla. "dundraren" Och det har att göra med åska, eller hur? Lägg även till att Tors tyska namn är Donar. "De dånar då de åskar så dit ute!" De har samma etymologiska ursprung. Och den finska motsvarighetetn, Ukko, associeras även med åska ("Ukkonen") ÅSka betyder "As-eyjkja" vilket betyder "Asens åkning" Alltså Tors vagn. Jag visste det alltså redan på 90-talet alltsammans, men kom att tänka på det här nyligen. Nu har Tor en hel del att göra med åskan trots allt.

En konkret Tors Vagn är stjärnbilden Karlavagnen. (Kan även tolkas som Tors hammare, Mjölner) Ordet Karl har starka associationer till Tor. Men det är ot, vi snackade lite om Tors association till åskan här.

MEN... det insinueras vad jag vet ingenting i myterna om att Tor står för BLIXTEN. Endast MULLRET. Åtminstone i den fornnordiska myterna. Jag är benägen att, enkelt formulerat, hålla med som någon sade, att Tor är åskan, Loke är blixten. Loke är blixten-medan mullret är Tor som kastar sin hammare efter Loke. Sanningens ljus och det av materia förblindade kosmiska makten, som blir ursinning(och avundsjuk av att någon är vis och modig nog att säga?) av Sanningen.. Och kastar sin hammare efter Loke, som dock är mycket snabbare..metaforiskt sätt alltså, inte fysiska riktiga gobbar där uppe, som kristna och ateister brukar tolka det till.

Blixten är annars också en typisk "Loke-egenskap" och hans ursprung har mycket är att göra med blixten.. För det första har Loke att göra med eld. Loke kan vara som ord besläktat med "Låga" men det är okklart dock. Förresten, den moderna tolkningen att Loke var trans kan ni nog glömma. Han blev visserligen gravid med Svadilfare och födde Sleipner enligt myten, men det antyder snarare då att Loke är av akausal natur-ej bundet av kosmiska lagar. Han är impulsen från bortom i detta universumet. Den teorin är jag anhängare av. Men visst, jag förstår att moderna "liberala" vill se och har dille att se Loke som trans.

Lokes far heter Farbaute och mor heter Laufey (Lövö) Då Farbaute slår ner i Laufey så börjar lövön brinna och Loke föds. Lokes ena brorsa heter Byleist (Betyder Stormbyns blixt) samt andra brodern heter Helblinde (Betyder "Han som bländar in i döden") Loke är kortväxt och vacker att se på, enligt myterna. Detta är också naturligtvis en metafor. Och Loke kan helt vardagligt vara någon som säger med nådlös ärlighet hur saker och ting är på riktigt. Man kan säga att somliga har mera Loke-mentalitet i sig än andra. Men visst, Loke har även en andlig mening. Mångtolkning.

Men visst. Som jag skrev tidigae. Man trodde annorlunda i detalj beroende på vilken tid i historien det var, vilken del av Norden man levde i. Eller just att det skiljde sig från gård till gård.. väldigt lokalt. Så visst kan man ha trott att Tor hade även med blixten att göra. Men så som jag ser på saken, så är det nog Loke som är en personifikation av blixten. Och det har man gjort i historien alltså, då man betänker myten om hans födsel och vad hans bröder heter.. och vem som helst som har läst på Loke och intuitivt förstår ungefär vilka saker Loke står för, så förstår, att just blixten är en väldigt bra metafor för den mytiska figuren Loke.

Ännu om blixtar och Tor. Jag kom att tänka på att man för tusen år sedan om jag minns rätt, hittade bronsålders yxblad nu och då ute i terrängen och så, och trodde att de var "åskviggar" efter blixtar!! Om det stämmer, så visst, det är ett mycket starkt indicium till att Tor även i somliga fall iaf associerats till blixten.

Sedan var det en berättelse någonstanifrån Sverige från 1800-talet, som någon kom ihåg som fullvuxen att han var hos sin gammelfarmor, då de såg kvällstid kornblixtar.. så hade gammelfarmorn sagt ungefär "Det där är Frejas blixtar! Dom är är bara bra för skörden och inget att frukta! Tors blixtar är de ilskna blixtarna som orsakar eldsvådor, men Frejas blixtar är milda" Men... blir det mindre milda blixtar då Freja har mens? Sori, sori, jag kunde inte bara låta bli, lol.

Men som sagt. Ingenting är svartvitt. I en gård kanske man associerade Tor till blixten, och på en annan gård Loke. Jag associerar alltså Loke till blixten personligen. Det har en stark mytologisk "back-up" som jag tidigare berättade angående Lokes farsa och bröder etc. Loke är en betydligt mer komplex och intressantare figur än "de enkla böndernas gud" Tor ;) Sedan jag blev mer intresserad av Loke än kosmos väktare i forn sed, så har även stagnationen i mitt liv börjat lätta.. slump eller ej? Det kan förklaras med psykologi mycket för all del också. Man blir mer lik den gudafigur man själv finner intressantast. Eller så har jag "hittat tillbaka" så att säga.

Min teori angående örnen..., eller någon annan måste ha kommit att tänka på samma sak. Allt är kollektivt ;)

Örnen Hräsväg sägs fladdra på sina vingar, och då upstår vinden. kan kanske "blåsa" in impulser från självet till jaget? För enligt myten så börjar det blåsa då Hräsvälger flaxar på sina vingar, som sagt. Det kanske skulle kunna vara en tolkning? Ur makrokosmisk syn så har det självklart en jämförelse, att något bortom "blåser" impulser till själva kosmos? En annan tolkning är en ren natur-metafor, självklart. Att det helt enkelt är vinden.

Jag kom nu bara mittiallt att tänka på en såndän jappe som jag såg första gången vad jag vet februari 1992, då jag och två kompisar var i Shell och äta gläbä. Alltså man fick såndäna jättegoda glassportioner då i en såndän glaskruka. Det var lyx! Kompisen bjöd, då han hade varit och kuppat pengar från hans föräldrars firmas kassa. Dom blev mindre arga då han blev fast för det, men mer arga då han blev fast för smygrökning. Han tjallade vem det var som hade köpt ut tobak åt honom, så deras föräldrar ringde hem till hans föräldrar. Han som hade köpt ut tobaks morsa svarade och sade sedan (fingerat namn) Öjvind röker int, för han har astma! fast han rökte ändå. Att tjalla är mycket, mycket fult. Golare har inga polare, som man säger i Sverige.

Nå iaf. Medan vi åt vår gläbä så satt det två jappar vid bordet brevid. En i 20-årsåldern med långt ljust hår och blåa farkkukläder. En typisk "farkkurocks-hevare" som det fanns av på den tiden. Typ Kreator och A.R.G.

Farkkurockshevarn rökte en cigarett. Han som satt mittemot honom... såg väldigt originell ut. Han var fet och liten med bred och såg ut som en blandning av gris och uggla i ansiket, med kyttande klotrunda ögon. En ugglegris kan man säga, lol. Han var kanske typ 13-14.

"Ugglegrisen" drack kaffe blandat med mjölk. Han hade en farkkuväst på sig, som han hade bara slarvigt skrivit olika heavybands namn på. Inte fint med logon, men bara slarvit med tusch. Han hade en lippis bakfram på sig. Även på den stod det någo bandnamn på. Sedan var det komiskt, då det på mitten av farrkuvästen på ryggen stod såhär: Syksyn Sävel -86 Hahahahahaha!

Vi började tycka att han var dabboger. Vi tala aldrig med honom, men vi såg honom alltid nu och då.

Engång, september 1992, så gick jag och de två kompisarna jag var i Simpukka på gläbä med uppför Kilabackan mot centrum. Då vägen går upp innan Selcast så kom en gammal skranglig Lada förbi mittiallt. Endast jag noterade den. Och inne i Ladan i passagerar-framsätet så är dendä ugglegrisen. Han ser rakt mot mig och ser manisk och stirrig ut och viftar något med handen åt mig, gestikulera något där inne i bilen, medan hans stora hyvu gungade av och an. Det kom så hastigt så man blev liksom överrumplad. Man hann inte tänka, men typ en halv minut efter så börja ja bara flina fullt och berättade åt kompisarna vad som just hände.

Sedan engång så kom Ladan vid bron sådär hotfullt att den väjde in mot trottoaren och körde sakta förbi oss. Ugglegrisen såg högmodig ut..sådär ungefär kohta tulee teille hurreille turpiin! Hahahahaha! Det var någon hans äldre kompis som körde den gamla skrangliga amis-Ladan.

Minns engång då jag gick till skolan vårterminen 1993. Då stod ugglegrisen bara vid Karjaan yhteiskoulus staket. Lutad mot staketet och bara glodde på mig utan att säga ett ord. Han var roliger på sitt eget sätt!

Jååå, jag minns engång 2010 så börja jag se en punkflicka i 16-17 års åldern. Missförstå mig inte, jag ämnade inte att ragga på småflickor, lol. Men det såg så nice ut på något sätt, då hon såg ut som en punkflicka från 80-talet. Ingen ful irokes eller något sådant, men en ljus rätt kort punkaktig frisyr och sminkad som en punkflicka från 80-talet. Inte som en politiskt korrekt konformist- moralpunkare, men typ en outlaw "systeemi haisee, musta ei ikinä tuu mitään vitun duunarii" hc-punkare från 80-talet.

Och hon hade en läderrock med nitar och med vitt skrivna olika legendariska finska hc-bands namn på den. Som Riistetyt, Rattus, Kaaos, Kohu-63. Den såg helt autentiskt ut som att den sku ha kunna vara från 1983-1987 typ. Och det är bra band som fan. Finsk hc var välkänd i ug-kretsar. Liksom kom något hc-band från Finland, så visste man att det var hårt. Man hörde på finsk hc ända nere i Brasilien mycket, och Max Cavalera har visat sin varma upskattning för finska hc-band.

Så man tyckte ju att det var lite stil. Engång då jag kom cyklande i pumppis hösten 2010 en solig dag, så kom dendä punkflickan emot mig gående med dendä rocken på sig. Och jag nickade lite uppskattande åt henne. Hon bara glodde på mig skarpt och visste inte hur hon skulle reagera. Alltså inte med en flackande osäker blick, men skarpt. Men det var bara en uppskattnings-nick, inget annat. Det är positivt för en flicka i den åldern, att gå helt sin egen väg. Då man vet hur stort tryck tjejer i den åldern har att vara "precis som alla andra" mycket hårdare tryck än hos killar. Och det är inte killars fel. Det är den sociala dynamiken i tjejernas värld. Tvärtom, många killar uppskattar brudar som går sin egen väg.

Jag fick via omvägar höra senare, att rocken faktiskt var från 80-talet och helt autentisk. Det var någon av hennes föräldrars gamla rock, hörde jag.

Nog om det. Jag tycker faktiskt mera om Mika Kaurismäkis filmer än Akis. Akis filmer är så långsamma och så, medan Mikas är mera händelserika. Fast han har det samma, att hans filmer är ofta så ljuvliga på ett sätt, för det är ofta som PRECIS taget ur det finska vardagslivet!! Som i filmen "Zombie ja Kummitusjuna" där det sitter en gammal puli i en pub och dricker lonkero efter lonkero, och pratar lite med glad och raspig puli-aktig röst med den som har huvudrollen i filmen (Zombie) Det är PRECIS som i det finska vardagslivet liksom, helt precis som man sku kunna tänka sig!! Just sådär brukar gamla pulin se ut. Det gör det så bra. Han catchar den finska vardagen väldigt bra liksom. Och det spelar Black Sabbath i bakgrunden hela tiden i denna scen, låten Solitude från 1971. Det är så jävla roligt liksom!! Copypasta och se om ni vill! https://www.youtube.com/watch?v=Zb_2QHoDVfA&t=10s