Lålle- "vårt eget lilla lok" först lite 1994-aktighet dock.

Men först om11.1 detta år var jag på besök hos mina föräldar. Jag fick se på Konstan Pylkkerö där ett avsnitt på DVD, jag satt på soffan och såg på det avsnittet, bara för att jag såg samma avsnitt på TV 11.1.1994 vid precis samma klockslag från 21.30 till 22.00 Bara för att få så mycket som möjlig 1994-fiilis, som är mitt livs personliga favoritår-då man hade "aloittanut puhtaalta pöydältä" efter högis. Och ett nytt fräscht år som ung, purung... det rena bordet blev bara skitigare sedan, men då stod alla möjligheter öppna-även om vårterminen var lugn och introspektiv. Men då föds nya tankar.

Så såg jag på skojs skull på Facebook från min telefon. Jag följer ett legendariskt Deathmetal band vid namn Possessed där. Jag såg på ett Clip som Jeff Becerra satt ut i etern, alltså basisten och vokalisten i Possessed. Ett kort clip där han sitter i bilen och kör och förklarar att här är mina föräldrar! Han säger typ att ni ska säga hej åt kameran. Hans morsa satt i baksätet och sa "Hello! och hans farsa sitter bredvid Jeff och moinar med handen och säger: Howdy!

De skulle på någon släktträff tillsammans. Hans föräldrar är väl i 80-årsåldern såg det ut som. Något sådant skulle man inte ha kunnat drömma om som 12:te januari 1994. Då var dessa bands medlemmar typ väldigt distanta, och nu kan man kolla vad de syslar med online liksom up to date. Liksom långt långt från mig, i Kalifornien. Lite surrealistiskt trots allt.

Många hårda deathmetal band kommer från hetare områden. Possessed från Kalifornien tex. samt Deicide från Florida. Därför brukar amerikansk deathmetal ge en solig fiilis och passar bäst att lyssna på under heta soliga sommardagar tycker jag. Fast jag lyssnar på deathmetal nästan enbart i bilen faktiskt, diggar det liksom mera i bilen, då jag kör.

Jag hade 1994 fiilis den kvällen alltså, efter Konstan Pylkkerö. Så for jag till S-market innan jag körde hem, klockan var runt halvelva. Jag står där höger om där man kommer in i själva butiken (alltså inte butikens "tambur" utan in i själva butiken, där varorna finns) Jag står och ser på någon vara, så ser jag i ögonvrån någon brud med helt svarta kläder, jag ser inte ännu hennes ansikte, men jag såg nästan direkt upp i ansiktet och ser en brud som såg ut som Joan Jett som ung, med svartfärgat hår, samma frisyr och "olemus" och smink, ja allt såg ut som Joan Jett som ung hos henne. Jag möter direkt hennes blå ögon och bara glor, då jag inte kunde göra nåt annat för hon var så snygg. Hon ser direkt rakt mot mig, rak ögonkontakt kanske 3-4 sekunder och hon såg glad och kinda smickrad ut. Liksom hon såg också lugn och avslappad ut, det var ett sällsamt lugn i hennes ansikte,då folk i den åldern brukar vara rätt så neurotiska av sig.

Jag bröt ögonkontakten, för jag kunde inte veta hur ung hon var, men hon måtte ha vart 19-21.Men det var smickrande för mig också, att en ung dam såg tillbaka flera sekunder och såg glad ut! Det var ren impuls liksom, jag hann inte tänka och hon var som en magnet medan jag var en liten metallbit. Jag bara blev och glo då hon var så snygg. Jag ansträngde mig för att bryta ögonkontakten. Jag blev liksom förhäxad av hennes skönhet och Joan Jett-lika utseende. Det är så ovanligt att se sådant i Karis liksom, så det var en fin upplevelse. Skulle jag bara ha vart 17 då.. jag skulle förmodligen ha reagerat precis likadant då. Nu är jag väl för gammal och då skulle jag väl ha vart för ung för henne. Det gav ännu mera 1994-fiilis förresten,då jag drömde främst om liknande brudar då. Var nirsogare då, och tyckte inte om "snobbar" som jag kallade mainstream-brudar för. Nu fan kvittar det, jag ser på alla vackra kvinnor. Och min förra var en mainstream "snobb" haha!

Jag är nog kvinnotokig tror jag. Ser jämt och ständigt på snygga brudar fullt. Det kan man göra utan dåligt samvete som ogift! Det är ren fortplantningsdrift och jag har libidot i fullt trim och är glad över det. Det beror delvis på att jag inte har barn, för barnlösa män har betydligt högre testosteron-nivåer och så. Jag känner mig i princip som 22 på den punkten. Vilken tur att jag inte är nåt gubbig av mig! Och så runkar jag inte dagligen heller, varför skulle man göra det? Njutningen av solosex försvinner om man hela tiden lättar på trycket. Det är skönare typ var tredje eller var fjärde dag och libidon och kvinnotokigheten hålls i bätre form då också.

Jag såg på varenda ett avsnitt av Konstan Pylkkerö hemma hos mina föräldrar i år,på precis samma datum som det kom januari-februari 1994 i sittandes på precis samma soffa uppe i TV-rummet som 1994, för att det så mycket som möjligt skulle vara precis så, som det var 1994. Och det gav verkligen en 1994-fiilare.

Det räcker inte för mig att bara vara nostalgisk. Nej, jag vill att saker och ting så mycket som möjligt ska vara precis så, som det var 1994 och skapar en sådan atmosfär stundvis. Och då blir det mycket mer 1994-fiilis än då man bara ägnar det en tanke görandes nåt annat.

Men nu om "Lålle". Det var på sjuan hösten 1990 som jag och två kompisar for via en liten skogsdunge till bangården. Vi hamna liksom bara där då vi drev omkring mållöst. Lite i gömman vid sidan av bangården så såg vi ett gult gammalt typ växellok. Vi fick för oss att dom hade glömt bort det där bara VR-personalen, så vi tog oss in i det. Det var en gammal kamin där, och det var fullt med tillskrynklade gamla norttiaskar inne i kaminen, vad heter det, där var elden är. Där var det både röda och gröna tillskrynklade norttiaskar. Det gav såndän donarfiilis, typ "Tosimies polttaa norttia!" Sitten tosimiehelle tulee kehkoauhtautama ja tukehtuu kuoliaaksi.. ehehh.

Vi tänkte att "Dehär ska bli vårt hemliga place! Hit kan vi komma och gömma oss om tex. Johtaja jagar oss!" Vi börja kalla detta söta gula lilla lok för "Lålle". Sedan sa en av kompisarna att sen då vi blir äldre å börjar knasa, så kan vi ju i tur och ordning ta hit brudar som vi påkar från Halli-Disco! Hahaahaha! Nära jo, men man borde nu åtminstone ha roudat dit en madrass åtminstone isåfall. Och en liten röd lanterna som skulle lysa "upptaget" åt de andra kompisarna skulle ju också ha vart en bra idë!

Johtaja var finskspråkiga lågis och högis talkkare. Han blev arg på oss i tid och otid och jagade oss några gånger. Som engång förhösten 1988 då jag och två kompisar satt uppe på ett garagetak i Kiilan Koulus område. En fredagskväll. Jag minns ännu hur plåt-taket gick liksom i vågor och det var fullt med gamla torkade tallbar i "dalarna" till vågorna. Man såg rakt fram till områdets port där var vi var, som var kanske 50 meter bort eller så.

Mittiallt säger kompisen: De e nog bäst att vi far nu! Så fråga vi andra, Va, varför de? Så sade han: För där e Johtaja! Och pekade mot porten. Mycket riktigt, där var Johtaja med sina karakteristiska blåa kläder, en smal ljushårig och kortväxt figur. Han mumlade något argt åt oss.

Vi hoppade nerfrån taket på motsatt sida om Johtaja, och jag tänkte först att vi klättrar över stängslet till Sisu-parkeringen, men de två andra gick mot norr, på västra sidan om skolbyggnaden. Jag tänkte hela tiden att tänk om Johtaja kommer emot oss på andra sidan? Men en kompis, Jan, svamlade på som en kaffekokare, så jag fick inte en syl i vädret. Han flyttade till Åland sedan och såg honom senast 1995 i Karis då han var i folkis.

Mycket riktigt, Johtaja kommer framför oss och mumlar nåt argt jag inte hör. Vi börjar springa åt motsatt håll. Det sista jag såg var att Johtaja gick med snabba steg emot oss. Han kastade något form av verktyg i bakhuvudet på ena kompisen medan vi sprang. Typ en skuvmejsel eller något.

Sedan springer vi så helvete. Vi satt och tryckte i en skogsglänta och jag hörde hur Johtajas Saab-99 startade i skolgården. Och jag funderade att far han hem eller ska han månne söka efter oss? Vi tog inga chanser, vi smög oss fram lugnt och försiktigt i Kila. Så gick vi på någons gård. En tant knackade på fönstret. Och gobben öppnade terassdörren och var på väg att säga något åt oss, men jag hann säga först och sa att Jåå, ja vet att vi e på er gård, men de e någo äldre pojkar som jagar oss! Han sa bara typ att ajjaa. Men hastigt gick vi därifrån upp till Högvalla-kullan.

Vi kom hem helskinnade, men jag drömde natten efter detta äventyr att Johtajas blåa Saab-99 stod parkerad på gården till var ena kompisen bodde. Den bara stod där parkerad då jag gick förbi deras ute på gatan i drömmen. Det var rätt kuslig känsla liksom. Rätt bängt på något vis, haha!

Jag minns förresten engång vårterminen 1989 då vi hade rast i lågis en dag. Jag stod ute på dendär asfaltsplanen ovanför fotisplanen, där var dendä gräskullan var emellan dem. Alltså vi stod vid staketet i vimlet av de andra ungarna. Mittiallt ropade ena kompisen som var med då Johtaja jag oss då vi var uppe på taket: Aaahahahahaaaa!! JOHTAJA! JOHTAJA! Och pekade ner mot Bulevarden. Mycket riktigt, Johtaja kom körandes från hälsocentrals-hållet med sin blå Saab-99 och såg liksom mmiimimi ut inne i bilen. Det var av någon anledning jätteroligt att han kom förbi körande.

Iaf, vi började kalla detta lol för "Lålle" och såg det som vårt hemliga place. Vi tänkte att VR-gobbarna har "glömt bort" detta lok, lok. Vilken tur att ingen av dem kom dit då vi var inne i loket. Däremot en dag då vi sku fara till Lålle igen, en eftermiddag, vi kom via skogen ("Sisu-skogin") till bangården. Vi härjade där lite i skogen och så ser vi en VR-gobbe som står och ser strängt på oss. Han säger ingenting, men han ser strängt på oss. Vi låtsades som ingenting, lät oss inte provoceras, såg inte ens tillbaka. Ungefär som i Grundbulten, då plitarna är på det humöret att de vill ställa till med någotoch försöker provocera så mycket som möjligt, då de vet att internerna i Hall i praktiken är typ rättslösa. Vi låtsades som ingenting, som att vi bara strövade där i skogen typ och for sedan därifrån. Han misstänkte oss, men hade inga bevis har jag på känn. Nåväl, det är preskriberat för länge sedan, att vi tog oss in i Lålle.

Jag kom att tänka på 10.10.1991 då jag såg på Rocktori på TV då jag kom hem från skolan. Jag hade sätt att det sku vara musikvideon av nåt för mig helt okänt bänd vid namn "The wedding present". Typ lite pop-punkigt indie/alternative-stuk.

Jag tyckte speciellt bra om en låt och även musikvideon. Den var så roligt så jag skrattade fullt då jag såg den på Rocktori då 1991 minns jag, för det börjar typ med en pomppande kondom full med någo smägä som pomppar nerför någo trappor och spricker. Jag tolkade det som en kondom då i tiderna iaf. Och det var annars också en gladlynt och rolig engelsk mentalitet liksom. Jag nagelfor igenom Youtube idag vilken av deras musikvideor det var,då jag börja tänka på det häromdan, och jag hittade den! Första gången sedan 10.10.1991 såg jag denna musikvideo idag! Det gav minst sagt 1991-fiilis. Låten/musikvideon heter Nobody's Twisting Your Arm (Promotional Video, 1988)av The wedding present, alltså. Se på den, och den pomppande kortsun som pomppar nerför trapporna! Nåja, det är nog snarare en ballong, men mitt 14-åriga jag tolkade det direkt som en pomppande kortsu full me nå jävla smägä då den gick sönder då den pomppat nerför trapporna.

Dehär va kanske lite osammanhängande inlägg, men vafan.

Kiva att ännu minnas 1991 också förresten! Kanske mera 1991-minnen under nästa inlägg! Egentligen borde jag ha sätt denna Wedding present video förstpå eftermiddagen 10.10 så sku det ha vart på dagen 33-år sedan jag såg den senast och det sku ha blitt ännnu mera 1991-fiilis.

Å så mindes jag en solig eftermiddag hösten 1982 då jag gick från lekis i Dalgatan med min dagmamma. Vi gick uppför Centralgatan mot bankhörnet och dagmamman pratade med några andra mammor som gick mot samma håll, och mammornas pojkar i min ålder. Jag var inte kaveri med dom, men iaf. De frågade varandras mammor om den ena pojken får komma till den andra pojkens idag? Så sade den ena pojkens mamma åt pojken ordagrant såhär: Men vi sku ju fara ti fammo ida! Så sa pojken bara: Aijjaa!

Det mindes jag nu bara. Skulle jag någongång spontant ha stött på dendä Wedding present videon så sku jag förmodligen ha tänkt såhär: Jåå, där e dendä musikvideon av dendä kortsun som pomppar nerför trapporna som jag såg 1991!

Int underligt att ja flinade då 1991 åt det, för det ser roligt ut då "kortsun" pomppar fullt nerför trapporna! Och sen så splasch! Spricker den och det kommer ut nå betär smägä. Jag trodde faktiskt det var en kortsu som 14 men nu då jag såg just så var det nog en ballong. Detta är förresten en bäng och nojig låt! Lite Grundbulten-aktigt faktiskt!