Höstlovet 1991

Alltså nu då detta års datum i kalendern synkkar med 1991 så tänker jag berätta lite om höstlovet 1991. Och kanske om andra års höstlov också. Hösten 1991 började det vara i luften i skolan, att vi som gick på åttan hade börjat känna oss som högistyper "på riktigt" och inte som några tappar, så vi börja känna oss mera kova på ett "moget" sätt så att säga. På sjuan så var det bara de som var tidigast i utvecklingen och mest karismatiska av sig som rökte och doka, men på åttan så blev många andra också intresserade av tobak och alkohol. Många åttor började smygröka. Jag var uppe bakom muuntajan några gånger också om någon bjöd på tobak. Jag rökte engång två röda Marlboron i putki som en klasskaveri, Jocke, bjöd på uppe i skogen ovanför skolan december 1991 under en rast. Jag mådde sen skit under hela finatimman vi hade efter då jag var ovan! Men det hade ändå sin charm på något sätt tyckte jag. Det var mysigt, fast jag slutade röka sedan 1999. Men nikotin ger utan tvekan en mysig känsla. Fast jag mådde skit så var det ändå mysigt också faktiskt på ett sätt.

Vi fick någon sorts mellanrapport från skolan fredagen 25.10 innan höstlovet. Jag minns att jag förklarade mellanrapporten för farsan. Vi stod på parkeringsplatsen utanför bibban, där det sedan bara blev taxinas parkeringsplats och jag förklara nåt, och såg att våran klassföreståndare Iris Juntunen kom nerför bibbatrapporna. Man såg det från fönstret. Det var mulet. Haha, jag tänkte på en King Diamond text nu bara då jag skrev "man såg det från fönstret, från skivan Them som handlar om King Diamonds galna mommo och så någon form av andar som levde i ett hus tillsammans med mommon, och mommon bjuder King Diamonds morsa, King Diamond och King Diamonds syrra dit och scenen blir som en skräckfilm. Det är alltså en temaskiva, där allt handlar om det. Här är texten:

"Grandma'?"

"I knew it was You at the door, I saw You from the window. Now come inside My dear. It's good to see You again, despite what You did to MY throat. "THEY" are waiting upstairs. Come. Missy is there too. She's sitting on Grandpa's lap. I bet You' re dying for a cup of tea."

Sedan på måndagen var vi barnsliga jag och två kompisar. Kompisen bodde då i höghuset vid Kilavägen med sin morsa. Alltså "Lingonsvatro" Vi beslutade för att ropa från fönstergluggen, "Hetsböz!" åt alla som gick eller cyklade förbi på trottoaren vid Ekenäsvägen. Vi skrattade fullt åt alla som såg upp med jätte-häpen blick, och alla gjorde det! Det var verkligen komiskt! Bla en flicka från nian cyklade från centrumhållet mot Kila förbi på trottoaren med glasögon och ljust hår och hon såg också upp med jätte-häpen blick på sig, och vi duckade ner på soffan och hade jätteroligt. Så kom kompisens morsa hem. Hon var arg. hon tyckte vi hade råddat och så måddes vi alla hjälpa åt att städa där en liten stund. Sedan sade hon att "Ni får gärna komma hit, men ni ska int rådda här!" Det var ord och inga visor då hon blev arg. Hon sade bla att någon jappe som had lite krockat med hennes bil, att han borde "skräpphängas" sade hon också då jag hörde, och hon var arg som ett bi. RIP förresten, dom är båda döda nu. Kompisen dog lite över ett år sedan. Inte bra med missbruk.

Sedan köpte jag under höstlovet en Kassett från Jerry's musik. En Heavy samling, som hette bara Heavy. Det var Gary More, Accept, Hawkwind, Motörhead, Venom, Oz, Norden Light etc. Och faktiskt Cro-Mags också. Den sämsta låten var ett band vid namn Stryper. Ett kristet bänd. Jag minns då jag köpte Accepts "Breaker" på kassett från Jerrys musik hösten 1990 så var det en ballad i skivan, egentligen två, men den andra är en powerballad, "Can't stand the night" som Udo sjunger med sin normala röst mer eller mindre, men "Breaking up again" sjunger Udo helt överraskande "rent" och lugnt. För mig också kändes det konstigt då jag hörde låten då första gången, det var som en heltannan människa som skulle ha sjungit. Även farsan kommentera också något att aj, han kan faktiskt sjunga med, å int bara skrika! Men Udo har en helt genuin röst. Den är som ett instrument typ.

Vad hände annat? Jag halvlåg på vardagsrums-soffan och drack cokis en mulen dag och lyssnade på Pink Floyds första skiva. Och så åt jag torkade dadlar en dag. Så gick jag en förmiddag genom Köpmansgatan. Utanför en klockbutiks skyltfönster stod det en pappa med en litn ongi och sa: SII SÅ MÅNGA KLOCKOR!! ÅJ, ÅJ! Det tyckte jag lät lite komiskt.

24.10.1992 däremot var lördagen en vecka innan höstlovet. Farsan hade vart i Berlin och jag fick toffee från Tyskland, som var gått nog. Solen sken och jag gick med en kompis i stan. Sedan kom det från en butik en ny tvättmaskin åt oss som installerades, fast det var på en lördags förkväll.

Tidigare under veckan så var mommo hos oss. Mommo och morsan satt vid vardagsrumsbordet och löste korsord en kväll, då kattn mittiallt utan förvarning hoppade upp på mommos rygg. Det var väldigt överraskande, då den inte betett sig så tidigare.

Under kvällen så lyssnade jag i putki på Megadeths låt "Ashes in your mouth" från deras nyaste skiva, som är en pärla och den bästa låtn från den skivan. Den enda låtn från den skivan som kan kategoriseras thrash skulle jag såga. Symphony of Destruction är en mycket tråkigt och överskattad låt, typisk mainstream-massorna att tycka om skit. Megadeth och Pantera var dock kanonhårt i Ishallen då lördagen 10.10.1992. Då var man liiiite vaaner, då man var på seriös keikka första gången i sitt liv. Pantera spelade med en alldeles galet bra energi. Strobona bara blinka fullt och shacki mosha fullt. Sedan det nästsista han sade: Good night Helsinki! Och sedan ropade han med en rento komisk utdragen röst: Smooooke haaasch! till synes helt spontant. Skolkuratorerna skulle ha fått hjärtsnörp om dom hört det, haha! Då var sådan musik så ny och fräsch ännu och man var bara 15. Så klart att det var jättecoolt att va på keikka då! Fastän Pantera lyssnar jag inte aktivt på alls, men som liveband var det iaf då helt galet energiskt och bra! Och så är dom från Texas, helt coolt det med juh. Sedan så såg jag många snygga brudar där på keikkan och tänkte att stil att även brudar lyssnar på bra musa, till skillnad från snobbarna i vårt högis!

Jag tyckte att folk glodde förundrat på mig ofta 1993. Både ungdomar och fullvuxna. Så engång senhösten 1993 då jag gick på Centralgatan så kommer det en punkare riktigt med irokes emot. Han är full punkare och har Dead Kennedys skjorta. Alltså int nån "surfpunkare" eller nåt dylikt, utan helt på riktigt. Han ser inte alls på mig, ser väldigt hängig och likgiltig ut och gick bara förbi mig då vi möttes. Jag tänkte också innan att "nå punkarn glor väl nu int iaf fördomsfullt på mig!" och det gjorde han inte heller, han brydde sig inte. Forna nihilistpunkare brydde sig inte, men dagens PK-"punkare" som bara är nyttiga idioter är det väl annorlunda med. De är i själva verket så anti-punk som det går att vara, och det är ironiskt att de inte fattar de själva, lol. Skulle inte förvåna mig om de sku komma något rödgrönt pk "punk"bänd som skulle ha låtar som "Kieltäkää nikotiinipussit!" och "Valkoinen heteromies, olet tyhmä" Och "älä usko paranormaaleihin ilmiöihin" Och sedan jåå: "Ota Rokote" lol. Det finns ju redan nåt moralhatt "punk" band som har en låt vid namn "Krossa porren" inte för det, så får man tänka, det är fritt fram-och det är bra att diskutera porrens faror på psyket och så..men det är ironiskt att dagens "punk" band bara för fram dagens kyrkotants-åsikter, de rödgröna åsikterna. Punken är död.

Ett exempel på neo-kommunisternas bravader är TV2 då Rölli sade i Iltasanomat, eller var det Iltalehti, alltså han som spelade Rölli, att det inte bara är religion man inte får ta upp i Pikku Kakkonen, inte heller får man tala om att se in i framtiden, om skogsandar etc, etc, etc, Det är typisk rödgrön ateism och kommunism detdär att man fruktar allt som har med sådana fenomen att göra. Och vill censurera dom. Precis som kyrkan och kristendomen också, för den delen. Begränsningar och förbud etc. Och typiskt att inte bara religion bannlyses, vilket är helt okej i sig, om man vill undvika att tala om organiserad religion och politik i barnprogram, men dom gör det misstaget ateister ofta gör, att de inte förstår att religion är en sak om omstridda fenomen en helt annan sak. De kastar ut barnet med badvattnet och ser allt som samma sak, vilket det ju inte är.

Men inte är Saanflinländarna eller andra partier som värst mycket bättre dom heller. Men de är mera indirekt fel. Man märker direkt att det riktigt hoppar upp i ansiktet de rödgrönas neo-kommunistiska utopi. Just angående det om vad som inte får visas i Pikku Kakkonen tex. De har liksom grepp om den moderna kulturen, och nomenklaturan i väst är helt i händerna på dom. Och så har den en världsbild som Jehovas vittnen egentligen. En lika naiv världsbild, då deras utopi är en värld befriad från krig, kriser och naturkatastrofer, där alla är vänner med varandra och dansar ringdans omkring och allt är forevöh frid och fröjd. Grundlagen i Stalins sovjet lär ha varit världens vackraste och ädlast låtande grundlag som någonsin har skrivits, och alla borde vi veta hur det var i Sovjet under Stalineran på riktigt.

Men om man ska rösta så ska man rösta på något pytteparti. Fast egentligen lönar det sig inte alls att rösta Det är bara att bojkotta. Jag var jag också ung och naiv och trodde det hade nån betydelse att rösta, men det har de nog inte. Ingenting ändrar sig innan asteroiden kommer, eller det händer nån annan form av "Ragnarök-light" Egentligen är alla civilisationer förslavande på sina egna sätt. Och även kosmos och naturen, ur ett bredare perspektiv. Det förstår nog bla buddhisterna, då de vill komma bort från reinkarnations-kretsloppet. Jag har drömt om en tsunami våg. En jättehög kilometers asteroid-tsunamivåg flera gånger. Väldigt fascinerande och vacker syn måste jag säga.

Så sade en kompis också hösten 1991 då det körde bilar förbi på Ekenäsvägen, att alla glor! Så sade han att de e på mig dom glor på. :p

NÅVÄL. Jag skrev förut att jag känner en dragning till 1300-talets Norden av någon anledning. Kanske levde jag då här senast? Eller kanske det i släktens ring fanns en kopia av mig då som levde på den tiden, och jag har minnen från blodet? Kanske det är samma sak, eller olika saker, jag vet inte. Men iaf har jag en abstrakt fascination för den tidsåldern. Norden var katolskt då, med andra ord många hedniska traditioner levde vidare under tunn kristen fernissa. Vidare var ren hedendom inofficiellt stark fortfarande fram till Digerdödens dagar. Vidare så kom det en genuin blanding av hedniskt och kristet i folktron, något som prästerna inte tyckte om. Det var inte som senare, då Lutherdomen tog över med en ännu renare form av kristendom, och strängare förföljelse av gamla folkliga/hedniska seder. Så visst var det friare under 1300-talet på det sättet. Fast det FANNS kristet förtryck då, ingen tvekan om den saken. Utiseta-meditation var tex förbjuden och förlagt med dödstraff. Men den kyrkliga insynen var inte fullt lika sträng och organiserad som då Norden blev protestantiskt.

Ända sedan barndomen har jag drömt något vagt om den tidsåldern. Sedan då jag var 18 hösten 1995 så triggades detta minne fullt av en cd jag köpte. Och den cd:n var Wongraven-Fjelltronen, med nordisk medeltida-atmosfär ambient. Det ger 100% 1300-tals fiilis, samt vissa medeltida instrument hörs också nu och då, som en såndän mungiga och medeltida-militärtrumma etc. Låtarna heter: Det var en gang ett menneske, Over ödemark, Opp under fjellet toner en sang, Tiden er en stenlagt grav, och Fra fjelltronen. Fodralet är en bild på ett stort hednatempel vid ett fjäll. Målad av Theodor Kittelsen. En berömd målare på 1800-talet. Innerfodralet är en bild på ett grått vinterlandskap, och någon ensam jappe som man ser bakomifrån som rider mot vyn. Faktiskt medeltidsaktigt.

Så drömde jag engång att det var någo folk som var på skivpärmen också målade, som hade en såndän struthätta på sig på huvudet. Alltså en såndän medeltida mössa, som var populära under 1300-talet där det liksom går ner en strut. Det heter struthätta lärde jag mig senare. Visste inte vad ett sånt huvudplagg hette då jag drömde drömmen.

Nästa triggare var höstrn 1997 då jag köpte en cd av projektet When "The Black Death" som är ett soundtrack till Norden under digerdödens dagar. Det är väldigt hypnotiskt och ger en total medeltids pestkänsla. Man hör tex någon gå långsamt i snön, alltsom man hör en avlägsen kyrkklocka som klingar till gudstjänst och så vidare. Liksom: donng, dongg, dongg, dongg. Så hör man en korp som skriker någonstans och folks klagan och ve. Man kan verkligen få fram bera effekter med synth och mellotron! Just alla världens atmosfärer. Båda två finns på Youtube som tips bara! sök på When-The black death (full album-1992)

Det är så, att de flesta människor (edit: INTE) gör som hästarna i prärien gör då det är gräsbrand. De springer inte IFRÅN elden. De tar sats och springer rakt EMOT eldfronten. För att komma ut på andra sidan, där det redan brunnit färdigt. Man undviker "hemska" saker som tanken på en asteroid, och tanken på mycket mindre individuella tråkiga saker , och försöker springa IFRÅN elden istället. Det är JUST det som ger neuroser och annan psykisk ohälsa. Man ska springa emot elden och låta sig renas av Surts lågor!

Hehe, jag diggar faktiskt dendä låtn där dom sjunger såhär: Aurinko SUUTELI meitä, Andre!!! Det är verkligen en somrig fiilis i den låtn, och ofta var den på i affes pubben. Sedan då Juices låt Syksyn Sävel spelade där så sa kompisen att den låtn så gråter typ pulina till i takt! Haha.

Som jag engång drömde år 2000 att jag och Juice Leskinen var ute på havet med en roddbåt, så kantrade roddbåten och vi hamnade båda två i plurret. Man såg bara Juices flint, resten av han var under vattenytan.

Och så ett skämt jag hörde på sjuan. Tre jappar blev fångade av infödingar någonstans i afrika. Men de fick gå, om de sammanlagt hade 30cm lång "sådan" så mätte de och allt gick väl. Den sista jappen hade 2cm lång sådan. Sedan då de blev befriade sade den sista jappen åt dom andra såhär: Huh! De va tur att ja had stånd! Hahahaha!

I morgon ska jag äntligen dricka Panama Brandy-lonkku och lite salmare efter att ha hållit upp med alkohol i två månader. Det ska bli kul! Alltså på lördag kväll, men det är i morgon, för i skrivande stund är klockelidockan 1:18!

Vetni vad som är ett junttit sätt att kalla all hårdare musik för? Liksom precis allt som är hårdare, hc Deathmetal, Thrash, Blackmetal etc? Jo: "Skrikmusik" Det uttrycket har jag hört några gånger, och rent ut sagt låter det sabla okultiverat må jag säga! "Skrikmusik". Liksom kom igen för fan.

Hahahaha, som någon musiktidning insändare 1987, jag minns det ännu. Någon brud skrev typ att hon är fullkomligt hetero, "mutta mielummin katselen kyllä Samantha Foxin vartaloa kun Lemmyn karvaista turpaa hahaha! Och så hade vi Mötley Crue också. Dom var inte bögar, tvärtom, men någon av dom använde t.om läppstift minns jag på plancherna från Suosikki och liknande tidningar! Det såg nog lite skrattretande ut måste jag säga! Ah, det gyllenne 80-talet! Man tyckte att Twisted Sister, Wasp, Mötley Crue såg så vilda ut så man tänkte att musiken måste vara sådan också! Men man blev besviken. Hastigt lärde man sig att det var mera de som såg ut som karar istället för kärringar och hade läderrockar som spelade hårdare musik. Som Metallica och Motörhead. Detta alltså på tredje klass i lågis.

Så kom det en Slayer-affisch med en tidning jag köpte från budjun. Det var hösten 1986. Det var då jag trodde att band som såg ut som Twisted Sister typ var hårda då dom såg arga ut på planscherna, men hastigt lärde jag mig det sedan som sagt. Sedan då en av Slayer-medlermmarna skrattade på planchen, så trodde jag det var nåt nynnyt där dom sjöng om typ kärlek. Bara för att han skrattade. Jag tänkte dock om mig då alla tidningar jag köpte kehui Slayer så tusan. Typ att Slayer är jjjjjäÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTEHÅRT! Och då Slayer spelar så brinner helveteslågorna och demonerna springer omkring! Att det är helt oerhört hårt. Så då tänkte jag att nå, Slayer kan int va nå nynnyt! och hängde planschen på väggen i mitt rum. Fast jag hörde Slayer på riktigt 1990 först. Och efter det har jag alltid tyckt att just Slayer är väldigt överskattat. Har aldrig diggat Slayer annat än enstaka låter, som Chemical Warfare och Dead Skin Mask, som är en jätterolig låt! Sedan minns jag att det såg tufft ut då jag såg ett omslag på deras skiva "Live Undead" då i lågistiderna, där 3-gengångar monster har keikka på en nattlig gravgård med gitarrer och allt. Det tyckte jag såg vant ut. Jag tänkte att dom sku spela Slayer på en gravgård om det sku vara riktiga gengångare!

Nåväl, sängen kallar. Ska lyssna på Wongraven och somna med det i hörlurarna!