Halloweenar

Jååå, vad jag kan minnas så firade man inte regelrätt amerikansk-ytlig Halloween innan 1997 i detta land. Då kom det med storm. Fast det har ju samma rötter, både Halloween och Allhelgonadagen, med det keltiska Samhain och även andra europeiska liknande hedniska fester, bla med finska "Kekri".

Jag ba hörde att fredagen 31.10.1997 så had affes haft Halloween fest. Hörde det bara av en bekant, fast jag inte visste någonting innan, det for förbi mig. Så var det då redan i TV något "hömppaprogram" alltså inhemskt om Halloween. Ac/dc låten Hells Bells spelade och dom filmade hur några klättrade uppför en väg mot ett tak med ett rep, Eller var det nerför. Så hörde jag i radion om det kommersiella amerikanska Halloween, att det strandar här mera och mera. Innan det läste jag i Kamratposten någongång att i USA så spökar barnen ut sig då, och går omkring och tigger godis, istället för på påsken. Trick or treat lärde jag mig då jag läste Kamratposten långt innan 1997.

1997 var annars också 90-talets "huipentuma". Innan det var det for sure 90-tal, men alla 80-tals element hade försvunnit senast 1997. Precis som alla element från 70-talet hade försvunnit senast 1987 skulle jag säga. Då trodde jag väldigt mycket om mig själv 1997 som en INTE ödmjuk 20-åring. Men som 17 var jag ännu ödmjuk, jag förstod då att jag inte visste allt. Regression 1997?

Jååå, syrran prenumererade på Kamratposten, så jag börja också läsa den tidningen.

1.11.1997 på eftermiddagen var vi i vatotornsskogin med en kompis på eftermiddagen. Sedan for vi till Serendi på en kaller. Hon jag vart förtjust i tidigare satt där med en kompis. Hon drack kaffe och skrynklade ihop en mjuk Marlboro Lights ask på bordet och rökte den sista ur asken.

Halloween 1998 var positiv, för det kändes som att det börja hända saker och ting egentligen. Jag fick nya kaverin från håll och kanter och så. Så blev jag och en gammal kompis från högistiderna inbjuden till en ny kompis. Det var fest, dock inga brudar men ändå. Nya kompisen hade fått för sig att vi ska alla sminka oss med "blackmetal-målning" :p Jag gick med på det pga. grupptrycket, fast jag alltid vart skeptisk mot dylika "pingvinmasker" etc.

Jag minns ännu att jag var hos den nya kompisens föräldrars vessa och han sminkade mig. Vi var lite nousuhumalassa och han flinade till å sa att "Dehär e int liiite naistenvessa-meininkiä!" Jag sade typ att jåå, säg int annat! och skrattade. Det kändes väldigt surrealistiskt att bli sminkad.

Sedan satt vi i hans rum och drack lite öl. Det var fullt med andra där också. Det var en som var tyst för sig själv och blandade såndäna shottar åt sig med grädde och Baileys tror jag det var. Han drack och drack med var ändå tyst i hörnet och sade inte så mycket. Tom jag pratade mera, fast jag var rätt introvert dessa tider.

Sedan sku vi fara på privatfest till Hårsmedjan. Vi for förbi gravgården, allihopa med corpsepaint. En från gänget att han giinar in till gravgården och går där, och gjorde det. det var ett äldre par där. Han sade att de stirra på honom som sjutton!

Så for vi til hårsmedjan. Man fick bål där. Det gjorde en lite full. Så for jag och en kompis bakom hårsmedjan och röka. Jag tog min röda Marlboro och kompisen tände en andra Barclay. Så fick jag den halvrökta andra Barcalyen och drog ett djupt bloss och blåste ut röken. Det kändes som en väldigt ungdomlig kväll på nåt vis. Att nu börjar det hända saker och ting!

Sedan fortsatte privafestn i Serendi. Det bjöds på soppa. En i gänget började vifta omkring med sitt könsorgan där. Ingen brydde sig. Det var att ajjahah, okej! Även några år senare, år 2000 stod han mittiallt framför mig i affes och sade Morjens *****! och viftade med pittn framför mig. Heh. Vad är det för mening med sånt?

Så for vi till affes. Vi gick vid bankhörnet och en flicka från min dåvarande skola/klass stod vid bänkarna och pratade med några jappar. Hon såg förvånad/skrattande ut då hon såg mig gå. Antagligen för att jag hade corpsepaint.

Så var vi i affes. Jag hade Nifelheim-skjortan på mig. "Niffe" som vi kallade Nifelheim för 1996. Det passsade bra att ha Niffe-skjortan på sig då, då Nifelheim ju är köldens och mörknets rike i nordisk mytologi. Och Halloween betyder vinterns inträde. Nifel-makterna tar över totalt då. Och nej, man uttalar det inte på tyska, INTE "Nifelhaim" som de flesta gjorde, som studerade tyska på gymnasiet. Det var på Mayhem-keikkan i Tavastia 2.10.2001 då jag hade Niffe-skjortan på mig. Det var några jappar som tyckte att helvetin hieno paita! Mistä sä oot ostanu sen?! Och belyste skjortan med tändare för att se noggrannare. Jåå, jag beställde den från Static Age i Sverige.

Heh. "Tavastia" och "Lepakko" tyckte man var rent ut sagt coolt som 16 och aldrig hade vart där, då man sökte sig själv och sin identitet. Bara namnen var liksom coola. Nuclear Assault spelade i Lepakko höstn 1989. Då jag var 12 och inte visste om varken Lepakko eller Nuclear Assault. Men jag drömde 1998 att jag var på Nuclear Assault keikka i Lepakko. Det var höst. Så for jag upp på Lepakkos tak och pissa. Det var mörkt och höstlöven bara virvlade i blåstn.

Sedan var vi hemma hos kompisen igen. Jag kände mig ganska poikki och lade mig på soffan för att vila. Men corpsepainten på mig. Mittiallt såg jag en blixt och hörde "Klick" kompisen fotade mig med corpsepaint på och flinade som fan. Så yrade jag mig hem i nåt skede, måendes illa. Men jag spydde inte och somnade som en stock hemma sedan.

Engång var en kompis hos mitt som bodde på annan ort då jag ännu bodde "hemma" med föräldrarna. Han skulle vara över natten. Han börja må skit och for hem tidigare från affes. Till mitt alltså. Han måste ha klingat på dörrklockan så någon av föräldrarna komn för att öppna. Så i nåt skede, så berättade han senare, satt han knäböjd på huk i vessan och spydde och morsan kom yrvaken till vessan för att pissa och såg att kompisen mådde lite skit. Det hörde jag långt senare av kompisen och jag frågade morsan att hade detta hänt. Så sade hon jo, men hon fann att det var onödigt att berätta det åt mig då.

Halloween 1999 hände ingenting av vikt. HAlloween 2000 var jag i affes och det hände inge vidare där på det sättet. Så Halloween 1998 är en pärla i mitt Halloween-firande må ni tro!

Sedan hade vi sista "normala" veckan var jag studerade då innan "tunnelveckorna" fram till jul, som innebar bara en kursvecka för mig, då jag int slapp in på dom andra kurserna. Det var bara flickor där på den kursn. Jag var den enda pojken. Jag såg på en massa snygga sjukisbrudar minns jag. Det var alltså flera skolor satt i samma kurs. Jåå, "sjukisbrudar" var en juttu på 90-talet, som räknades som extra snygga. Och så "Frissalinjens brudar" i Karis yrkis också. Men folkisbrudarna räknades som de snyggaste och vildaste nog. Heh, en kompis hade engång då vi var unga raggat upp en folkisbrud. Så drack dom grönt te hemma hos han. Och så då han förde folkisbruden till folkisinternatet så vände det sig i magan åt honom, då han inte tålde grönt te. Så han öppnade bildörren och spydde fullt ut. Folkisbrudn tyckt ba: Hyyyi! Yääk! medan han spydde. Det var höstn 2001. Han berättade alltså allt åt mig i detalj, och härmade brudens feminina "hyyi! yääk!" så bra att han borde ha blitt skådespelare!

Sedan under denna kursvecka under november så var jag på pauserna till Kungens cafe och drack alltid ett stort glas apelsinjucie med skinksemla. Så gjorde jag förresten alltid då det var uäk mat i skolan, och det var väldigt ofta uäk mat i skolan, så jag var ofta på apelsinjuice och skinksemla där. Det var verkligen skitmat i den skolan. Man får fan bättre mat i ett nordkoreanskt koncentrationsläger! Så brukade ja va i bibban i Ekenäs i läs-salen och läsa i läkarböcker om mässling under matpauserna också, då sådana sjukdomar är fascinerande tycker jag. Jag tycker det var fascinerande, att mässling ännu på 70-talet räknades som en helt normal barnsjukdom, visserligen den hårdaste, men sedan mittiallt blev det enligt myndigheter en så jättefarlig sjukdom? Varför i all världen? Jag tror att mässling är bra för barnets psykiska och fysiska hälsa. En prövning man ska komma igenom. Tyvärr så är jag vaccinerad. Även fast jag sedan senhösten 1998 drömde att jag hade mässling. En morsans kompis berättade då hon hade mässling, så var det bara ljuvligt. Hon liksom svävade på fjädrar. Det kan arta sig annorlunda, men det är en kind of schamanistisk sjukdom. Man är ganska sjuk, men vanligtvis inte väldigt sjuk. Så man kan bra vara på gränslandet så att säga. Som man kan hamna i trance i raveparty med.

Så var det en som hette Julia i dendä kursn, hon var sjukibrud. Det var första gången som jag visste att någon hette Julia. Jag tänkte ironiskt för mig själv att "Va e du för ett snurrande jul-julia?" Helt onödigt förvisso, men jag var lite arrogant då på den tiden.

Nej vittu. Int har man levt ett normalt liv inga it. Jag vill alltså inte va nån typisk konformist. Jag får klaustrofobi av tanken att vara en random Karisdonare, gift med en Karisbrud-förandes ongarna till handbollsträningar etc. Men ÄNDÅ! Nu är man ju en ensamvarg! Int var det meningen det riktigt heller int, men såhär har det nu bara blivit. Och nu är man fucking 47!! MEN, man får ta det som det kommer. Nu öppnar ja en till apelsinlonkku. Shkååål!!