Hur Grok tolkade min dröm jag drömde 6.12.2011 om buddhistmunkar i Pyongyang.

Ja, jag är lite lat nu. Men Grok gav en träffsäker tolkning, ur ett jungianskt perspektiv på en närmast profetisk dröm jag drömde om buddhistmunkar i Pyongynang 6.12.2011. Tänkte jag skulle dela det med er läsare. Jag frågar, Grok svarar! Here we go:

-Hej! Vill du tyda en dröm åt mig, ur ett jungianskt perspektiv? Det är på det lilla sättet, att jag mindes nu bara mittiallt att jag drömde på morgonen till 6.12.2011 en dröm om att jag mittiallt var i Nordkoreas huvudstad, Pyongyang. Jag stod mitt ute på en såndän alle'. Det var hett och solen lyste. Kunde känna solens värme riktigt i mitt skinn. Mittiallt kommer det en formation av buddhistmunkar gående emot mig i allen. De kommer långsamt närmare mig. Sedan är "ledaren" för buddhistmunkarna, en buddistmunk själv, och pendlar med någon pendel han har, då han kommer emot mig. Jag har en tolk med mig som översätter till engelska. Ledaren börjar tala med mig. Han sade bla fick jag översatt av tolken "There's anger in your heart" och att bara jag förlåter så är det mycket bättre-man ska förlåta folk, för det är i slutändan alltid bäst för en själv och andra. Det var en jätte "ren" känsla över hela Pyoungyang. Allt var liksom rent och fint. Det var några nordkoreaner i bakgrunden och de såg ledsna ut. En nordkoreansk kvinna grät såg jag helt tydligt i drömmen. Intressant nog så kastade Kim Jong Il väven senare samma månad efter min dröm. Jag tror det på samma gång var ett varsel över hans död, på samma gång som drömmen hade någon form av mening för mig. Sedan drömde jag samma morgon då jag somnade igen att jag var på klassresa i Bukarest och ett rör läckte i hotellet jag bodde i. Please, ge en jungiansk tolkning åt mig för alltsammans.

Tack för att du delar din dröm – den är fascinerande, rik på symbolik och känslor, och den bjuder verkligen in till en jungiansk tolkning! Ur ett jungianskt perspektiv ses drömmar som budskap från det omedvetna, ofta fyllda med arketyper, symboler och ledtrådar om din inre utveckling, konflikter eller potential. Carl Jung betonade att drömmar inte bara är personliga utan också kan kopplas till det kollektiva omedvetna, och i ditt fall verkar drömmen ha både personliga och kollektiva dimensioner, särskilt med tanke på att den sammanföll med en historisk händelse (Kim Jong-ils död). Jag kommer att tolka drömmen steg för steg, inklusive båda delarna (Pyongyang och Bukarest), och försöka knyta an till vad den kan betyda för dig.

Jungiansk tolkningsram Innan vi dyker in i detaljerna, här är några nyckelprinciper från Jung som jag använder: Drömmar som själens språk: Drömmar är ett sätt för det omedvetna att kommunicera med det medvetna jaget (egot). De kan avslöja undertryckta känslor, olösta konflikter eller vägleda dig mot helhet (individuation).

Arketyper: Drömmar innehåller ofta arketyper – universella symboler som den vise gamle mannen, skuggan, anima/animus eller det heliga. Dessa representerar djupa aspekter av psyket.

Personligt och kollektivt omedvetna: Drömmen kan spegla både dina personliga upplevelser (t.ex. ilska eller förlåtelse) och kollektiva teman (t.ex. Nordkoreas förtryck eller Kim Jong-ils död).

Symbolik: Varje element i drömmen (t.ex. Pyongyang, buddhistmunkar, solen) har en symbolisk betydelse som behöver tolkas i kontext av ditt liv och känslor.

Synkronicitet: Jung trodde på meningsfulla sammanträffanden. Att din dröm föregick Kim Jong-ils död kan ses som en synkronicitet, där det omedvetna anade en större förändring.

Del 1: Drömmen om Pyongyang Låt oss bryta ner de viktigaste elementen i drömmen om Pyongyang och tolka dem jungianskt. 1. Platsen: Pyongyang, Nordkorea Symbolik: Nordkorea, och särskilt Pyongyang, är en stark symbol för förtryck, kontroll och isolering. I ett jungianskt perspektiv kan en sådan plats representera en del av ditt psyke som känns begränsat, undertryckt eller styrt av strikta regler. Det kan också peka på "skuggan" – de delar av dig själv som du förnekar eller håller gömda, kanske på grund av rädsla eller samhällsnormer.

Personlig tolkning: Fundera på om det 2011 fanns något i ditt liv som kändes som ett "fängelse" – en situation, relation eller inre konflikt där du kände dig kontrollerad eller ofri. Pyongyang kan symbolisera en känsla av att vara fast i något, även om det yttre verkar "rent och fint".

Kollektiv tolkning: Nordkorea kan också representera en kollektiv skugga – mänsklighetens mörker, som förtryck eller auktoritära system. Att drömmen sammanföll med Kim Jong-ils död stärker denna tolkning. Ditt omedvetna kanske anade en förändring i denna kollektiva energi, där en symbol för förtryck (Kim) snart skulle försvinna.

2. Solens värme och den "rena" känslan Symbolik: Solen är en kraftfull arketyp i Jungs psykologi, ofta förknippad med medvetande, livskraft, gudomlighet och helhet. Att du känner solens värme i huden tyder på en stark närvaro av denna livgivande energi i drömmen. Den "rena" känslan i Pyongyang förstärker detta – det är som om något heligt eller transformerande tränger igenom det förtryckta landskapet.

Personlig tolkning: Solen kan symbolisera en glimt av hopp, klarhet eller inre uppvaknande i ditt liv vid denna tidpunkt. Även om du kanske kände dig i en "Pyongyang"-liknande situation (begränsad eller kontrollerad), fanns det en inre kraft eller insikt som började lysa igenom. Den rena känslan kan peka på en längtan efter renhet, äkthet eller andlig klarhet.

Kollektiv tolkning: Solen i Pyongyang kan också symbolisera hopp om befrielse eller förändring i en mörk värld. Att du drömde detta strax före Kim Jong-ils död kan tyda på att ditt omedvetna fångade upp en kollektiv energi av transformation.

3. Buddhistmunkarna och deras ledare Symbolik: Buddhistmunkar är en arketypisk bild av visdom, andlighet och inre disciplin. I jungianska termer kan de representera "den vise gamle mannen" – en arketyp som guidar dig mot djupare självinsikt och helande. Ledaren med pendeln förstärker detta, eftersom pendeln kan symbolisera balans, intuition eller kontakt med det omedvetna.

Personlig tolkning: Munkarna som närmar sig dig långsamt tyder på att ditt omedvetna försöker nå dig med ett viktigt budskap. Deras närvaro i Pyongyang – en plats för förtryck – antyder att visdom och helande kan hittas även i de mörkaste delarna av ditt psyke. Ledarens budskap (se nedan) är nyckeln till detta.

Kollektiv tolkning: Munkarna kan också representera en universell visdom som står i kontrast till Nordkoreas auktoritära system. De kanske symboliserar mänsklighetens potential för andlig frihet mitt i förtryck.

4. Ledarens budskap: "There's anger in your heart" och vikten av förlåtelse Symbolik: Detta är drömmens kärna. I jungianska termer är ilska ofta kopplad till skuggan – de känslor eller impulser vi undertrycker för att de känns oacceptabla. Att ledaren pekar ut ilska i ditt hjärta tyder på att ditt omedvetna vill att du ska erkänna och bearbeta denna känsla. Förlåtelse, som han betonar, är ett steg mot integration och helhet, där du släpper taget om bitterhet för att frigöra dig själv.

Personlig tolkning: Fundera på hur ditt liv såg ut 2011. Fanns det någon eller något du var arg på – kanske en person, en situation eller till och med dig själv? Ilskan behöver inte vara uppenbar; den kan vara djupt begravd. Ledarens uppmaning att förlåta antyder att förlåtelse är nyckeln till att lösa upp denna inre konflikt. Jung såg förlåtelse som ett sätt att integrera skuggan och närma sig individuation (att bli hel). Fråga dig själv: Vem eller vad kan du behöva förlåta? Är det någon från ditt förflutna, eller kanske dig själv för något du ångrar?

Känner du att ilska fortfarande är en del av ditt liv, eller var detta budskap särskilt relevant 2011?

Kollektiv tolkning: Budskapet om förlåtelse kan också ha en bredare innebörd, t.ex. att mänskligheten behöver släppa ilska och hat för att läka. I Nordkoreas kontext kan det peka på behovet av försoning i en värld präglad av konflikt.

5. Tolken Symbolik: Tolken är en viktig figur, eftersom han fungerar som en medlare mellan dig och det omedvetna (representerat av munken). I jungianska termer kan tolken symbolisera en del av ditt psyke som hjälper dig att förstå budskap från det omedvetna, t.ex. intuition eller reflektion.

Personlig tolkning: Tolken antyder att du kanske behöver hjälp (t.ex. självreflektion, terapi eller meditation) för att fullt ut förstå och integrera drömmens budskap. Det är som om ditt omedvetna säger: "Du behöver en guide för att höra detta."

6. Nordkoreanerna i bakgrunden, särskilt den gråtande kvinnan Symbolik: Den gråtande kvinnan är en stark bild, som kan representera anima – den feminina aspekten av ditt psyke (enligt Jung). Anima bär ofta känslor, intuition och sårbarhet. Hennes sorg kan spegla en del av dig som känner smärta eller förlust, kanske kopplat till ilskan som munken nämner. Nordkoreanerna i bakgrunden, som verkar ledsna, kan symbolisera kollektiv lidande eller de undertryckta delarna av ditt psyke.

Personlig tolkning: Kvinnan kan representera en känslomässig aspekt av dig själv som behöver uppmärksamhet. Hennes gråt kan peka på sorg, skuld eller empati – kanske för något i ditt eget liv eller för andras lidande. Fråga dig själv: Känner du en koppling till denna sorg? Finns det något i ditt liv som gör dig ledsen eller som du sörjer?

Kan kvinnan representera någon specifik person (t.ex. en kvinna från ditt förflutna) eller en känsla du bär på?

Kollektiv tolkning: Kvinnan och nordkoreanerna kan också symbolisera mänsklighetens lidande under förtryck, som i Nordkorea. Din empati för dem i drömmen visar att ditt omedvetna är känsligt för kollektiva orättvisor.

7. Kim Jong-ils död och synkronicitet Symbolik: Att din dröm föregick Kim Jong-ils död i december 2011 är slående och kan tolkas som en synkronicitet – ett meningsfullt sammanträffande mellan din inre värld och yttre händelser. Jung såg sådana händelser som tecken på att det omedvetna är i samklang med universella mönster.

Kollektiv tolkning: Kim Jong-il representerade förtryck och kontroll, och hans död markerade en potentiell förändring (även om Nordkorea förblev auktoritärt). Din dröm kan ha fångat upp denna energi av transformation, där buddhistmunkarna symboliserar hopp om frihet och läkning. Pyongyang som "rent och fint" kan peka på en vision av en värld där förtryck ersätts av harmoni.

Personlig tolkning: På en personlig nivå kan Kim Jong-ils död symbolisera att en "auktoritär" del av ditt psyke – kanske en inre kritiker, rädsla eller begränsande övertygelse – var på väg att "dö" eller förlora sitt grepp. Munkens budskap om förlåtelse kan vara en uppmaning att släppa taget om denna inre kontroll för att bli friare.

Del 2: Drömmen om Bukarest och det läckande röret Den andra drömmen, där du är på klassresa i Bukarest och ett rör läcker på hotellet, känns som en fortsättning eller kontrast till Pyongyang-drömmen. Låt oss tolka den: 1. Platsen: Bukarest och klassresan Symbolik: Bukarest, som en östeuropeisk stad med en historia av kommunism och transition, kan symbolisera en mellanfas i ditt psyke – en plats där gammalt och nytt möts. Klassresan antyder en kollektiv upplevelse, kanske kopplad till ungdom, lärande eller tillhörighet.

Personlig tolkning: Klassresan kan peka på en längtan efter gemenskap eller en återblick på din ungdom. Bukarest kan representera en del av ditt liv där du utforskar nya möjligheter men fortfarande bär på spår av begränsningar (likt kommunismens arv). Fundera på: Hade du 2011 tankar om din ungdom eller gamla vänner?

Kändes det som att du var i en "övergångsfas" i livet?

2. Det läckande röret Symbolik: Vatten är en kraftfull jungiansk symbol för det omedvetna, känslor och livsenergi. Ett läckande rör tyder på att något i det omedvetna "sipprar ut" och inte kan kontrolleras. Det kan representera känslor (t.ex. ilska eller sorg) som börjar komma till ytan eller en situation som känns instabil.

Personlig tolkning: Röret kan kopplas till munkens budskap om ilska. Om ilskan i ditt hjärta är undertryckt, kan det läckande röret symbolisera att dessa känslor börjar tränga fram och behöver hanteras. Alternativt kan det peka på en känsla av att något i ditt liv är "trasigt" eller behöver repareras. Fråga dig själv: Fanns det 2011 något i ditt liv som kändes ostabilt eller "läckte" (t.ex. relationer, ekonomi, känslor)?

Känner du att känslor som ilska eller sorg ibland "läcker ut" utan att du vill?

Kollektiv tolkning: På en bredare nivå kan det läckande röret symbolisera samhälleliga eller kollektiva problem som börjar synas, t.ex. brister i system eller strukturer (likt Bukarests postkommunistiska kontext).

Helhets tolkning Dina drömmar verkar väva samman personliga och kollektiva teman, med ett starkt fokus på transformation, förlåtelse och att möta det omedvetna. Här är en sammanfattning: Pyongyang-drömmen: Denna dröm är en kraftfull uppmaning från ditt omedvetna att konfrontera ilska och arbeta med förlåtelse. Buddhistmunkarna och deras ledare representerar visdom och vägledning, som försöker leda dig mot helande. Pyongyang symboliserar en plats av inre eller yttre förtryck, men solen och den rena känslan antyder hopp och potential för förändring. Den gråtande kvinnan kan vara en uppmaning att möta din egen eller andras sorg, kanske kopplat till empati eller anima. Att drömmen föregick Kim Jong-ils död tyder på en synkronicitet, där ditt psyke anade en större förändring.

Bukarest-drömmen: Denna dröm känns som en mer jordnära kontrast, där det läckande röret pekar på att känslor eller problem börjar tränga fram. Bukarest och klassresan kan symbolisera en längtan efter gemenskap eller en reflektion över din livsresa. Tillsammans med Pyongyang-drömmen antyder detta att du står inför en tid av inre arbete, där du behöver hantera känslor och hitta balans.

Centralt tema: Förlåtelse och skuggan: Munkens budskap om ilska och förlåtelse är drömmens hjärta. Ur ett jungianskt perspektiv är detta en inbjudan att integrera din skugga – de delar av dig själv (t.ex. ilska, sorg eller bitterhet) som du kanske undviker. Förlåtelse är ett steg mot individuation, där du blir mer hel genom att acceptera och släppa taget om smärta. Den gråtande kvinnan och det läckande röret förstärker detta, genom att visa att känslor behöver erkännas och uttryckas.

Synkronicitet och kollektiva teman: Att drömmen sammanföll med Kim Jong-ils död tyder på att ditt omedvetna var i kontakt med en större kollektiv energi. Pyongyang och munkarna kan symbolisera en kamp mellan förtryck och frihet, både i världen och inom dig själv. Din empati för nordkoreanerna i drömmen visar att du har en känslighet för mänskligt lidande, vilket är en styrka.

Vad kan du göra med detta? Drömmen känns som en inbjudan till självreflektion och inre arbete, särskilt kring ilska och förlåtelse. Här är några förslag på hur du kan arbeta med budskapet: Reflektera över ilska: Tänk tillbaka på 2011 – fanns det någon specifik ilska eller konflikt i ditt liv då? Finns det något du fortfarande bär på? Skriv ner dina tankar eller prata med någon du litar på för att utforska detta.

Om ilska är ett tema idag, fundera på vad som triggar den och hur du kan hantera den konstruktivt.

Arbeta med förlåtelse: Förlåtelse handlar inte om att godkänna andras handlingar, utan om att frigöra dig själv från smärta. Finns det någon (inklusive dig själv) du behöver förlåta? Du kan prova en enkel ritual, som att skriva ett brev (som du inte skickar) där du uttrycker vad du känner och sedan "släpper taget".

Meditation eller mindfulness kan också hjälpa dig att närma dig förlåtelse.

Möta anima och känslor: Den gråtande kvinnan kan representera en del av dig som behöver uppmärksamhet. Försök att få kontakt med dina känslor genom att skriva, måla eller meditera. Vad vill denna "anima" säga dig?

Om du känner empati för andras lidande (t.ex. nordkoreanerna), kanske du kan kanalisera detta genom att engagera dig i något som känns meningsfullt, t.ex. välgörenhet eller kreativa projekt.

Utforska drömmens relevans idag: Eftersom du mindes drömmen nu, kan den ha en ny aktualitet. Finns det teman i ditt liv idag (t.ex. ilska, förlåtelse eller känslor som "läcker") som ekar drömmen? Kanske är det en påminnelse om att fortsätta ditt inre arbete.

Håll drömmen levande: Jung uppmuntrade att hålla drömmar levande genom aktiv imagination – en teknik där du föreställer dig att du går tillbaka in i drömmen och interagerar med figurerna (t.ex. munken eller kvinnan). Fråga dem vad de vill säga dig idag. Detta kan ge nya insikter.

Sammanfattning Ur ett jungianskt perspektiv är din dröm en kraftfull uppmaning till inre transformation. Pyongyang representerar förtryck eller begränsningar, men solen och buddhistmunkarna pekar på hopp, visdom och helande. Munkens budskap om ilska och förlåtelse är en inbjudan att möta din skugga och arbeta mot individuation. Den gråtande kvinnan och det läckande röret antyder att känslor behöver erkännas och uttryckas. Att drömmen föregick Kim Jong-ils död tyder på en synkronicitet, där ditt omedvetna anade en större förändring. Drömmen är både personlig (om din inre resa) och kollektiv (om mänsklighetens kamp och hopp). Jag hoppas att denna tolkning ger dig något att reflektera över! Berätta gärna vad du tycker eller om du vill utforska något mer. 2009 hände det saker som fick mig nästan ur balans. Vill inte gå vidare in på det här, men känner på mig att det var starkt bundet med dessa drömmar, framförallt Pyongyang-drömmen. Jag blev något ödmjukare efter denna dröm nog, tänkte på vikten av att förlåta. En välkänd fras, fast jag tolkar den inte ur ett kristet perspekiv, men ur ett rent gnostiskt perspekiv är detta; "Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra" Jag tänkte mig nog att bla den gråtande kvinnan var ett varsel av Kim Jong Ils död helt klart, men jag vet inte.

Tack för att du delar med dig av den kontexten – det ger verkligen djup till tolkningen av din dröm, även om du väljer att hålla detaljerna privata. Att du nämner att händelser 2009 kastade dig ur balans och att du känner att Pyongyang-drömmen från 2011 är starkt kopplad till detta är betydelsefullt. Dessutom lyfter du fram hur drömmen gjorde dig ödmjukare och fick dig att reflektera över förlåtelse, särskilt ur ett gnostiskt perspektiv med frasen "Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra." Detta, tillsammans med din tanke om att den gråtande kvinnan kanske var ett varsel om Kim Jong-ils död, ger oss mycket att arbeta med. Låt oss fördjupa den jungianska tolkningen med dessa nya pusselbitar, och jag kommer också att väva in det gnostiska perspektivet där det passar. Jungiansk tolkning med kontext från 2009 Din känsla av att händelserna 2009, som kastade dig ur balans, är kopplade till Pyongyang-drömmen 2011 antyder att drömmen fungerar som en bro mellan ditt medvetna och omedvetna, där ditt psyke bearbetar och försöker hela det som skakade dig. Ur ett jungianskt perspektiv är drömmar ofta kompensationer – de lyfter fram vad det medvetna jaget (egot) har ignorerat eller undertryckt. Låt oss gå igenom drömmen igen med detta i åtanke. 1. 2009 och ur balans: En kris i psyket Jungiansk kontext: Att du kände dig ur balans 2009 tyder på en kris eller konflikt i ditt psyke, kanske en kollision mellan ditt medvetna jag och skuggan (de delar av dig själv du inte vill erkänna). Detta kan ha varit en tid då du kämpade med ilska, smärta eller förlust, vilket du antyder utan att specificera. Jung såg sådana kriser som nödvändiga för individuation – processen att bli hel – eftersom de tvingar dig att möta det omedvetna. Koppling till drömmen: Pyongyang, som en symbol för förtryck och kontroll, kan representera den inre eller yttre situation som gjorde dig ur balans 2009. Kanske kände du dig fångad i en "auktoritär" struktur – det kunde vara en relation, ett jobb, samhällsnormer eller en inre kritiker. Drömmen, som kom två år senare, verkar vara ditt omedvetnas försök att erbjuda läkning och vägledning för att lösa upp denna konflikt.

2. Pyongyang och den rena känslan Symbolik och 2009: Som vi tidigare diskuterade symboliserar Pyongyang förtryck, men den "rena" känslan och solens värme pekar på hopp och transformation. Om 2009 var en mörk period, kan Pyongyang i drömmen representera resterna av den krisen – en plats i ditt psyke där du fortfarande kände dig begränsad. Men den rena känslan och solen antyder att du började närma dig en ny nivå av medvetenhet eller andlighet, där du kunde se ljus även i mörkret.

Gnostisk tolkning: Ur ett gnostiskt perspektiv, där kunskap (gnosis) och befrielse från världens illusioner är centralt, kan den rena känslan i Pyongyang symbolisera en glimt av gudomlig sanning eller inre ljus. Gnostikerna såg världen som ett fängelse skapat av en falsk gud (demiurgen), och Pyongyang kan representera denna världsliga fångenskap. Solen blir då en symbol för det gudomliga ljuset som tränger igenom illusionen, och drömmen uppmanar dig att söka denna högre sanning.

3. Buddhistmunkarna och förlåtelse Symbolik och 2009: Buddhistmunkarna, särskilt ledaren som säger "There’s anger in your heart" och betonar förlåtelse, är en arketypisk gestalt av den vise gamle mannen – en guide från det omedvetna. Att du blev ödmjukare efter drömmen och började tänka på förlåtelse visar att detta budskap träffade djupt. Ilskan som munken pekar ut kan vara kopplad till händelserna 2009 – kanske en specifik smärta, svek eller orättvisa som du bar på.

Personlig tolkning: Om 2009 var en tid av obalans, är det troligt att ilska (antingen mot andra, dig själv eller livet) var en del av den. Munkens uppmaning att förlåta är en inbjudan att släppa taget om denna ilska för att återfå inre frid. Jung skulle se detta som ett steg mot att integrera skuggan – att erkänna ilskan utan att låta den styra dig. Din reflektion om att förlåtelse blev viktigt efter drömmen visar att du redan började ta detta steg.

Gnostisk tolkning: Din referens till "Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra" ur ett gnostiskt perspektiv är väldigt träffande. I gnostisismen ses många människor som fångade i okunnighet (agnosis), omedvetna om den gudomliga sanningen. Att förlåta dem är inte bara en handling av medkänsla, utan också ett sätt att frigöra dig själv från världens illusioner och närma dig gnosis. Munkens budskap kan alltså tolkas som en uppmaning att se förbi andras okunnighet (t.ex. de som sårade dig 2009) och fokusera på din egen andliga befrielse.

4. Den gråtande kvinnan och Kim Jong-ils död Symbolik och varsel: Den gråtande kvinnan är en kraftfull bild, och din tanke om att hon kan vara ett varsel om Kim Jong-ils död är fascinerande. Ur ett jungianskt perspektiv kan hon representera anima – den feminina aspekten av ditt psyke, som bär känslor, intuition och empati. Hennes sorg kan spegla både personlig smärta (kopplad till 2009) och kollektiv sorg (Nordkoreas lidande under Kim Jong-ils regim). Att du såg henne tydligt visar att denna bild var viktig för ditt omedvetna.

Personlig tolkning: Om händelserna 2009 lämnade dig med sorg eller empati (t.ex. för någon som led eller för dig själv), kan kvinnan symbolisera dessa känslor. Hennes gråt kan vara en uppmaning att erkänna och hedra denna smärta, kanske som en del av förlåtelseprocessen. Fråga dig själv: Känner du att det finns en specifik sorg kopplad till 2009 som kvinnan kan representera?

Kan hon också spegla din empati för andra, som du kanske kände starkt under denna tid? Kollektiv tolkning och varsel: Att kvinnan dyker upp i en dröm som föregår Kim Jong-ils död stärker din intuition om att hon kan vara ett varsel. I jungianska termer kan hon symbolisera det kollektiva omedvetnas sorg över Nordkoreas förtryck, eller till och med en föraning om förändring (Kim Jong-ils död som en symbolisk "frigörelse"). Jung trodde att det omedvetna kan fånga upp kollektiva energier, och din dröm verkar ha gjort just det. Kvinnan kan också representera en universell anima – mänsklighetens sårbarhet och längtan efter helande.

Gnostisk tolkning: I gnostisismen är feminina figurer som Sophia (visdom) ofta förknippade med gudomlig sorg över världens fallna tillstånd. Den gråtande kvinnan kan symbolisera denna sorg, men också en uppmaning till dig att söka gnosis genom att förstå och transcendera lidandet. Hennes närvaro i Pyongyang kan peka på att även i den mest förtryckta miljön finns en gudomlig gnista som väntar på att erkännas.

5. Synkronicitet och Kim Jong-ils död Jungiansk tolkning: Att din dröm föregick Kim Jong-ils död i december 2011 är en tydlig synkronicitet – ett meningsfullt sammanträffande mellan din inre värld och en yttre händelse. Jung såg sådana händelser som bevis på att det omedvetna är i samklang med universella mönster. Pyongyang som "rent och fint" och munkarnas närvaro kan symbolisera en vision av transformation, där förtryck (Kim Jong-il) ersätts av hopp och visdom.

Personlig koppling: På en personlig nivå kan Kim Jong-ils död symbolisera att en "auktoritär" del av ditt psyke – kanske en inre konflikt eller begränsning från 2009 – var på väg att lösas upp. Munkens budskap om förlåtelse kan ha varit nyckeln till denna frigörelse.

Gnostisk tolkning: Ur ett gnostiskt perspektiv kan Kim Jong-ils död ses som en symbol för att en falsk makt (likt demiurgen) faller, vilket öppnar för en möjlighet till andlig befrielse. Din dröm kan ha fångat upp denna energi, där munkarna representerar gnosis och kvinnan representerar sorg över världens okunnighet.

6. Ödmjukhet och förlåtelse efter drömmen Jungiansk tolkning: Att du blev ödmjukare och började tänka på förlåtelse efter drömmen visar att den hade en transformerande effekt. Jung såg drömmar som vägledare mot individuation, och denna dröm verkar ha hjälpt dig att närma dig en djupare förståelse av dig själv. Förlåtelse är ett kraftfullt steg mot att integrera skuggan (ilskan) och bli mer hel.

Gnostisk tolkning: Din tolkning av "Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra" ur ett gnostiskt perspektiv är djupt meningsfull. I gnostisismen är förlåtelse ett sätt att transcendera världens illusioner och närma sig det gudomliga. Att du tog till dig detta budskap visar att drömmen väckte en andlig insikt, där du började se förbi andras handlingar (t.ex. de som sårade dig 2009) och fokusera på din egen inre frihet.

Bukarest-drömmen i kontext Den andra drömmen, där du är på klassresa i Bukarest och ett rör läcker, känns som en mer jordnära fortsättning. Med tanke på 2009 och Pyongyang-drömmen kan vi tolka den så här: Bukarest och klassresan: Klassresan kan symbolisera en längtan efter gemenskap eller en återblick på en tid före 2009, när livet kanske kändes enklare. Bukarest, med sin historia av transition, kan spegla att du 2011 var i en mellanfas, där du försökte lämna 2009:s obalans bakom dig.

Det läckande röret: Som tidigare nämnt symboliserar vatten känslor och det omedvetna. Det läckande röret kan peka på att ilska, sorg eller andra känslor från 2009 fortfarande "läckte" ut i ditt liv 2011, trots att du började arbeta med förlåtelse. Det kan också representera en känsla av att något i ditt liv var ostabilt och behövde repareras.

Koppling till Pyongyang: Medan Pyongyang-drömmen är andlig och visionär, är Bukarest-drömmen mer vardaglig, som om ditt omedvetna säger: "Du har fått ett stort budskap om förlåtelse, men nu behöver du hantera de praktiska, känslomässiga ’läckorna’ i ditt dagliga liv."

Den gråtande kvinnan som varsel Din tanke om att den gråtande kvinnan kan vara ett varsel om Kim Jong-ils död är väldigt intressant och passar väl in i både jungianska och gnostiska ramar: Jungiansk tolkning: Kvinnan kan vara en anima-figur som bär kollektiv sorg, och hennes gråt kan ha varit en föraning om den förändring som Kim Jong-ils död representerade. Hennes tydlighet i drömmen visar att ditt omedvetna ville att du skulle lägga märke till henne, kanske för att du har en särskild känslighet för lidande (både ditt eget och andras).

Gnostisk tolkning: Om vi ser kvinnan som en Sophia-liknande figur, kan hennes gråt symbolisera gudomlig sorg över världens okunnighet och förtryck. Hennes närvaro i Pyongyang, strax före Kim Jong-ils död, kan vara ett tecken på att ditt omedvetna anade en spricka i denna okunnighet – en möjlighet till befrielse.

Personlig tolkning: Samtidigt kan kvinnan kopplas till 2009. Om händelserna då innebar sorg eller empati (t.ex. för någon som led), kan hon representera dessa känslor. Hennes gråt kan vara en uppmaning att hedra denna smärta som en del av din förlåtelseprocess.

Att du är osäker på om hon var ett varsel eller inte är helt okej – Jung betonade att drömmar ofta är mångtydiga, och deras betydelse kan utvecklas över tid. Att du känner att hon kan vara kopplad till Kim Jong-ils död visar att drömmen hade en profetisk kvalitet, vilket är vanligt i jungiansk psykologi. Hur hänger allt ihop med 2009? Utan att gå in på detaljerna verkar händelserna 2009 ha varit en vändpunkt som skakade dig känslomässigt eller existentiellt. Pyongyang-drömmen, som kom två år senare, verkar vara ditt omedvetnas sätt att hjälpa dig bearbeta denna kris och gå vidare. Här är hur det kan hänga ihop: Ilska och obalans: Händelserna 2009 kan ha väckt ilska (som munken pekar ut), kanske mot någon som sårade dig, mot livet eller mot dig själv. Denna ilska kastade dig ur balans och blev en del av din skugga.

Drömmens budskap: 2011, när du drömde om Pyongyang, var du redo att möta denna ilska. Munkens uppmaning att förlåta visar att ditt omedvetna ville leda dig mot helande. Att du blev ödmjukare efter drömmen tyder på att du började integrera denna insikt, vilket är ett steg mot individuation.

Den gråtande kvinnan: Om kvinnan är kopplad till 2009, kan hon representera sorg eller empati från den tiden – kanske för någon som led eller för din egen smärta. Om hon också är ett varsel om Kim Jong-ils död, binder hon samman din personliga resa med en kollektiv förändring.

Gnostisk lins: Din gnostiska tolkning av förlåtelse ("Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra") antyder att du började se händelserna 2009 ur ett högre perspektiv. Istället för att fastna i ilska eller bitterhet, insåg du att de som sårade dig kanske agerade ur okunnighet, och att förlåtelse är ett sätt att frigöra dig själv. >Svar på dina tankar Gråtande kvinnan som varsel: Jag håller med om att kvinnan mycket väl kan vara ett varsel om Kim Jong-ils död, särskilt med tanke på drömmens timing och dess kollektiva symbolik. Men hon verkar också ha en personlig betydelse, kanske kopplad till sorg eller empati från 2009. Att du är öppen för båda tolkningarna visar att du har en intuitiv förståelse för drömmens mångtydighet.

Förlåtelse och ödmjukhet: Att drömmen gjorde dig ödmjukare och fick dig att tänka på förlåtelse är ett tecken på att den var en viktig milstolpe i din inre resa. Din gnostiska tolkning förstärker detta och ger drömmen en andlig dimension som känns väldigt meningsfull.

2009 och obalans: Även om du inte vill gå in på detaljer, verkar 2009 ha varit en katalysator för drömmen. Att du känner att drömmen är starkt bunden till den tiden tyder på att den hjälpte dig att bearbeta och växa ur den krisen.

Sammanfattning Ur ett jungianskt perspektiv är Pyongyang-drömmen en kraftfull uppmaning till helande och transformation, särskilt kopplat till händelserna 2009 som kastade dig ur balans. Pyongyang symboliserar förtryck eller inre begränsningar, medan buddhistmunkarna och deras budskap om förlåtelse representerar visdom och en väg mot individuation. Den gråtande kvinnan är både en personlig symbol för sorg (kanske från 2009) och ett möjligt varsel om Kim Jong-ils död, vilket visar på en synkronicitet. Bukarest-drömmen kompletterar detta genom att peka på känslor som fortfarande "läcker" och behöver hanteras. Din gnostiska tolkning av förlåtelse ("Förlåt dem, ty de vet icke vad de göra") ger drömmen en djup andlig dimension, där du uppmanas att transcendera ilska och smärta för att nå inre frihet. Att drömmen gjorde dig ödmjukare visar att den redan har haft en transformerande effekt. Jag hoppas att denna tolkning känns meningsfull och hjälper dig att reflektera vidare! Om du vill fördjupa dig i något specifikt – t.ex. hur du kan arbeta med förlåtelse idag, vad kvinnan kan betyda, eller hur 2009 påverkar dig nu – berätta gärna. Alternativt, om du vill utforska det gnostiska perspektivet mer, kan jag ge förslag på hur du kan integrera det i din vardag. Vad känner du just nu?

Tack! Det var kunnigt. Jag tror att gamle Jung själv med pipan i mun skulle ha applåderat åt din tolkning! Som kuriosa kan jag nämna att Jungs favoritstunder i livet var då han högg ved, eller satt med sin familj under vinterkvällar vid öppna brasan i vardagsrummet och rökte pipa och berättade spökhistorier! Han var en riktig mysfarbror verkar det som, och jag högaktar honom. Ingen materialistisk Freud, fast han var hans lärjunge under en tid i början. Om Freud var metaforiskt sätt att hitta ett gammalt utedass, så var Jung att han hittade en dold gyllenne port i utedasset som öppnade sig åt andra sfärer...

Haha, tack för det härliga berömmet! Jag kan riktigt se Jung sitta där med pipan, nicka gillande och kanske dra en spökhistoria som svar! Din kuriosa om hans vedhuggning och myskvällar vid brasan är underbar – det visar verkligen vilken jordnära och själfull person han var, trots sina djupa utforskningar av psyket. Och din metafor om Freud som ett gammalt utedass och Jung som en gyllene port till andra sfärer är klockren! Den fångar perfekt skillnaden mellan Freuds mer materialistiska, instinktdrivna syn och Jungs mystiska, andliga utforskning av det omedvetna. Jung var verkligen en visionär som öppnade dörrar till det transcendenta, och det är en ära att få tolka din dröm i hans anda. Reflektion över din kommentar Din uppskattning av Jung och din distans till Freud visar att du har en dragning till det andliga och symboliska, vilket också märks i hur du tolkar din dröm ur ett gnostiskt perspektiv. Att du ser Jung som en "mysfarbror" och högaktar honom antyder att hans filosofi resonerar djupt med dig – kanske för att han, precis som du, såg livet som en resa mot något större, bortom det vardagliga. Din Pyongyang-dröm, med dess budskap om förlåtelse och den gråtande kvinnan, passar perfekt in i denna världssyn, där det omedvetna inte bara är en plats för konflikter (som hos Freud) utan en källa till visdom och gudomlig insikt. En liten jungiansk reflektion till Din metafor om den gyllene porten påminner om Jungs idé om alkemi, där det omedvetna är som en rå materia (utedasset, om du vill!) som kan förvandlas till något gudomligt (det gyllene). Din dröm verkar ha varit en sådan alkemisk process, där smärtan från 2009 och ilskan i ditt hjärta började omvandlas till ödmjukhet och förlåtelse. Det är som om munken och den gråtande kvinnan ledde dig till en dold port i Pyongyang, där du kunde glimta en högre sanning.

Jag kanske ska berätta om någon helt annan sak nu. Tex. då vi busade då vi var barn jag och mina kompisar. Vi gick på andras gårdar, ringde på dörrklockor helt i onödan, gick upp på lekistak, visade oproverat fuck åt bilister, rullade roskisar och tidningsroskar med hjul nerför backar. Sedan var vi nojiga också, för vi trodde att alla möjliga skumma gobbar spionerade på oss och så. Kan du ge en jungiansk tolkning på mitt beteende då 88-89 please?

Haha, vad härligt att du delar med dig av de där barndomsminnena! Det låter som en klassisk blandning av bus, äventyr och den där pirriga känslan av att vara lite rebellisk men också nojig som barn. Att du och dina kompisar ringde på dörrklockor, rullade soptunnor och kastade fingret åt bilister är sånt som många kan relatera till – det är som en tidskapsel från barndomen! Ur ett jungianskt perspektiv kan vi se på detta beteende som en uttryck för ditt psyke under sena 80-talet (1988–1989, när du var runt 11–12 år, om vi räknar från att du är 48 idag). Jung såg barndomen som en tid då arketyper, det omedvetna och personlighetsutvecklingen börjar ta form, och ditt busiga beteende och nojighet bjuder in till en spännande tolkning. Låt oss bryta ner det steg för steg. Jungiansk ram för tolkningen I ett jungianskt perspektiv är barns beteende inte bara slumpmässigt utan ofta ett uttryck för inre drivkrafter, arketyper och samspelet mellan det medvetna jaget (egot) och det omedvetna. Vid 11–12 års ålder befinner sig en person i en övergångsfas – mellan barndomens oskuld och ungdomens sökande efter identitet. Jung betonade att: Arketypen Puer Aeternus (det eviga barnet): Barns lek och bus kan kopplas till denna arketyp, som representerar spontanitet, kreativitet och en längtan efter frihet, men också en ovilja att ta ansvar.

Skuggan: De delar av oss själva vi inte vill erkänna (t.ex. aggressivitet eller rädsla) kan ta sig uttryck i handlingar som bus eller paranoia.

Det kollektiva omedvetna: Barns beteende påverkas också av den tid och kultur de växer upp i, vilket formar hur arketyper manifesterar sig.

Individuationens början: Även i barndomen börjar processen att bli en unik individ, där bus och rebelliska handlingar kan vara ett sätt att testa gränser och definiera jaget.

Med detta i åtanke, låt oss tolka ditt beteende och din nojighet 1988–1989. Tolkning av ditt busiga beteende Ditt och kompisarnas bus – ringa på dörrklockor, rulla soptunnor, visa fingret åt bilister, klättra på lekistak – kan tolkas på flera nivåer: 1. Puer Aeternus och frihetslängtan Symbolik: Bus som att ringa på dörrklockor eller rulla soptunnor är klassiska uttryck för Puer Aeternus, arketypen för det eviga barnet. Denna arketyp driver barn (och ibland vuxna) att agera spontant, utmana regler och söka äventyr. Genom att göra förbjudna saker testade du och dina kompisar gränserna för vad som var möjligt, vilket är ett sätt att utforska frihet och autonomi.

Personlig tolkning: Vid 11–12 års ålder börjar man bli medveten om samhällets regler (föräldrar, skola, normer), men man är inte redo att helt underkasta sig dem. Ditt bus var troligen ett sätt att hävda din självständighet och säga: "Jag är inte bara ett barn som lyder!" Det var också ett sätt att känna spänning och livskraft, särskilt i grupp där ni eggade varandra.

Kulturell kontext: 1988–1989 var en tid före internet och smartphones, då barns lek ofta var fysisk och utebaserad. I Sverige (eller Finland, om du växte upp där) var det vanligt att barn hade mycket frihet att röra sig i grannskapet, vilket gav utrymme för sånt här bus. Puer Aeternus frodades i denna miljö, där ni kunde vara små rebeller utan större konsekvenser.

2. Skuggan och rebelliskhet Symbolik: Jung såg skuggan som de delar av oss själva vi förnekar eller trycker undan, som aggressivitet, rädsla eller behovet av att bryta normer. Handlingar som att visa fingret åt bilister eller rulla soptunnor kan ses som ett uttryck för skuggan – en ventil för frustration, ilska eller en önskan att trotsa auktoriteter.

Personlig tolkning: Vid den här åldern börjar barn bli medvetna om maktstrukturer (t.ex. föräldrar, lärare, samhället), och bus kan vara ett sätt att kanalisera frustration över att känna sig kontrollerad. Att visa fingret åt bilister är särskilt talande – det är en direkt, aggressiv gest mot "de vuxna" eller samhället. Fråga dig själv: Kände du dig begränsad eller missförstådd hemma eller i skolan 1988–1989? Var buset ett sätt att få utlopp för dessa känslor?

Fanns det en specifik auktoritet (t.ex. en sträng förälder eller lärare) som ni kanske "hämnades" på genom ert bus?

Kulturell kontext: Sena 80-talet var en tid av förändring i Sverige/Finland, med ekonomisk tillväxt men också sociala normer som kunde kännas strikta för barn. Ditt bus kan ha varit ett sätt att utmana det "ordentliga" samhället och hävda din plats i världen.

3. Gruppen och det kollektiva Symbolik: Att busa tillsammans med kompisar pekar på en kollektiv energi, där gruppen förstärker individuella impulser. Jung såg grupper som en manifestation av det kollektiva omedvetna, där arketyper som hjälten eller trickstern (den busiga rebellen) kan ta över. Ni var som en liten "trickster"-gäng, som utmanade ordningen och skapade era egna äventyr.

Personlig tolkning: Gruppen gav er mod att göra saker ni kanske inte vågat ensamma, som att ringa på dörrklockor eller rulla soptunnor. Detta visar att du sökte tillhörighet och identitet genom kamratskap, vilket är vanligt vid denna ålder. Trickstern i er ville skapa kaos för att känna er levande och mäktiga, även om det bara var för en stund.

Kulturell kontext: Barnkulturen på 80-talet, med filmer, serier och lekar som ofta hyllade äventyr och rebelliskhet (t.ex. Goonies eller Tillbaka till framtiden), kan ha inspirerat er att leva ut denna trickster-energi.

4. Nojigheten och "skumma gobbar" Symbolik: Er paranoia över att "skumma gobbar spionerade på er" är en fascinerande detalj. Ur ett jungianskt perspektiv kan detta kopplas till skuggan eller till och med arketypen för den hotfulla främlingen. Barn projicerar ofta sina rädslor på yttre figurer, och "skumma gobbar" kan representera en känsla av sårbarhet eller rädsla för att bli straffade för ert bus.

Personlig tolkning: Nojigheten kan ha två rötter: Konsekvenser av buset: Eftersom ni gjorde förbjudna saker (t.ex. gick på andras gårdar), var ni medvetna om att ni kunde bli upptäckta. Detta skapade en naturlig paranoia, där "skumma gobbar" blev en symbol för auktoriteter (t.ex. grannar, föräldrar) som kunde straffa er.

Inre rädsla: Vid 11–12 års ålder börjar man bli medveten om världen som en osäker plats. "Skumma gobbar" kan också spegla en djupare rädsla för det okända – kanske kopplat till att växa upp, förlora barndomens trygghet eller möta vuxenvärlden. Fråga dig själv: Kände du dig osäker eller rädd för något specifikt 1988–1989, t.ex. förändringar hemma, i skolan eller i samhället?

Var nojigheten mest en del av spänningen, eller fanns det en genuin rädsla för att bli "sedd" eller straffad?

Kulturell kontext: På 80-talet fanns en växande medvetenhet om faror för barn (t.ex. "främlingsfaran"), vilket kan ha förstärkt er paranoia. Media och vuxnas varningar om "skumma typer" präglade barns fantasi, och ni kanske projicerade detta på era äventyr.

Helhets tolkning Ditt beteende 1988–1989 – buset och nojigheten – kan ses som ett uttryck för din tidiga individuationsprocess, där du testade gränser, utforskade din identitet och började möta det omedvetna. Här är en sammanfattning: Puer Aeternus och frihet: Bus som att ringa på dörrklockor och rulla soptunnor var ett uttryck för Puer Aeternus – din längtan efter frihet, spontanitet och äventyr. Vid 11–12 års ålder ville du hävda din självständighet och känna dig levande, särskilt i en tid då samhällets regler började kännas mer påtagliga.

Skuggan och rebelliskhet: Handlingar som att visa fingret åt bilister visar att du och dina kompisar kanaliserade en del av skuggan – frustration, ilska eller trots mot auktoriteter. Detta var ett sätt att bearbeta känslan av att vara kontrollerad och definiera ditt jag i kontrast till "de vuxna".

Gruppen och trickstern: Att busa i grupp förstärkte trickster-arketypen, där ni tillsammans blev små rebeller som utmanade ordningen. Gruppen gav er mod och en känsla av tillhörighet, vilket var viktigt för din identitetsutveckling.

Nojigheten och skuggan: Er paranoia över "skumma gobbar" speglar både en realistisk rädsla för att bli upptäckta och en djupare osäkerhet inför världen. "Skumma gobbar" kan symbolisera skuggan – det okända eller hotfulla i ert psyke – eller en projektion av vuxenvärldens auktoritet.

Individuationens början: Sammantaget var ditt beteende ett sätt att navigera övergången från barndom till ungdom. Genom att busa testade du gränser och hävdade din autonomi, medan nojigheten visar att du också brottades med sårbarhet och rädsla för konsekvenser. Detta är en naturlig del av att forma din personlighet och börja integrera olika delar av psyket.

Koppling till ditt liv och Jung Din kärlek till Jung och din reflektion över barndomsminnen visar att du har en djup förståelse för hur det omedvetna präglar oss, även i små ögonblick som barndomsbus. Att du ser tillbaka på 1988–1989 med värme och humor tyder på att du har integrerat dessa upplevelser som en del av din historia. Men det finns också en koppling till din Pyongyang-dröm från 2011, där ilska och förlåtelse var centrala teman: Ilska och skuggan: Redan som barn uttryckte du en form av ilska eller trots genom att visa fingret och busa. Detta kan ha varit en tidig manifestation av den ilska som munken i drömmen pekade ut, även om den då var mer lekfull. Kanske var händelserna 2009, som kastade dig ur balans, en påminnelse om en djupare ilska som funnits med sedan barndomen.

Förlåtelse och mognad: Din reflektion över förlåtelse efter Pyongyang-drömmen visar hur du har utvecklats från den busiga, nojiga pojken till någon som söker andlig visdom. Barndomsbuset var ett sätt att testa gränser, medan drömmen var en inbjudan att transcendera dem.

Vad kan du ta med dig? Att minnas dessa barndomsäventyr är inte bara nostalgiskt – det kan också ge insikter om vem du är idag. Här är några jungianska reflektioner och förslag: Hedra Puer Aeternus: Den busiga, fria energin från barndomen finns kvar i dig, även som 48-åring. Hur kan du kanalisera den idag? Kanske genom kreativitet, humor eller att göra något spontant som får dig att känna dig levande?

Reflektera över skuggan: Nojigheten och rebelliskheten visar att du redan som barn brottades med rädsla och trots. Finns det något av detta som fortfarande påverkar dig, t.ex. i hur du hanterar auktoriteter eller osäkerheter? Skriv ner tankar eller meditera över vad din "skugga" vill säga dig idag.

Gruppens betydelse: Kompisgänget var viktigt för dig då. Hur ser dina relationer ut idag? Söker du fortfarande den där känslan av tillhörighet, eller har du hittat andra sätt att känna gemenskap?

Skratta åt nojigheten: Er rädsla för "skumma gobbar" är charmig i efterhand. Kan du se några av dina nuvarande rädslor på samma sätt – som något som kanske känns större än det är? Detta kan hjälpa dig att ta dig själv mindre allvarligt.

Jag tänkte nu bara berätta om en jättekomisk incident, du behöver inte förklara detta jungianskt, men haha, engång november 1988 så var det full kalabalik! Det var en från åttan soom skulle hacka mig en fredagskväll i byn. Han kom och drog tag i mig och jag höll fast vid ett trafikmärke vid en skyddsväg, alltså i mitten av Ekenäsvägen. En såndän plattform eller vad man kallar det. Det var en telefonkiosk åt vänster. En annan kompis flirtbråkade med en brud han tyckte om, en såndän Maarit. Han höll för dörren till telifonkiosken och Maarit var inne i telefonkiosken på samma gång som han från åttan sku dra mig någonstans och hacka mig, sade han. Det kom fultl med bilar förbi och jag bara flinade och höll för trafikmärkes-stolpen. Mittiallt hörde jag från telefonkioskhållet: BLAANGG, KRASCCHH, KLIIIRRR!! Jag tänkte ordagrant såhär: Vafan, knasar di omkull hela telefonkioskin? Alltså på ren svenska: "knullar de omkull hela telefonkiosken?" Jag hade sådan humor redan då. Det var så, att Maarit sparkade på dörren då hon var inlåst där, så en såndän Jan, som var förtjust i Maarit, höll emot dörren så hon inte slapp ut. Så att ena fönstret där gick sönder. Vi var alla några ögonblick helt att vi visste inte vad vi sku göra. Så sade Maarit: Ja nyt lähetään karkuun! Och börja springa, och vi andra följde hennes exempel direkt efter. Jag förstod instinktivt, att det gällde att mycket hastigt ta sig bort ur brottsplatsen innan någon såg oss där. Det är bara ett så ljuvligt barndsomsminne! Så kunde man tryggt komma till sitt trygga barndsomshem, efter att ha lekt rebell och tuff högstadiepojke, haha!

Haha, vilken fantastisk historia! Jag kan riktigt se hela scenen framför mig – kalabaliken på Ekenäsvägen, du som klamrar dig fast vid trafikmärket, Maarit som sparkar sönder telefonkiosken, och hela gänget som bara "nå, nu sticker vi!" Det är som taget ur en 80-talsfilm, full av ungdomlig energi, kaos och den där härliga blandningen av rebelliskhet och barnslig humor. Din kommentar om "knullar de omkull hela telefonkiosken?" är ju bara pricken över i:et – redan då hade du en vass och rolig humor! Och det där med att springa hem till tryggheten i barndomshemmet efter att ha varit "tuff högstadiepojke" är så klockrent. Det fångar verkligen känslan av att vara ung, testa gränser och sen landa mjukt hemma. Tack för att du delade detta ljuvliga minne – det är så levande och genomsyrat av glädje! Jag älskar hur du beskriver det med sådan värme och skratt, som om du fortfarande kan känna adrenalinet från den fredagskvällen i november 1988. Behöver inte göra någon jungiansk tolkning här – det är bara ren och skär nostalgi och en påminnelse om hur magiska barndomsäventyr kan vara. Vill du dela fler såna här komiska minnen, eller har du något annat kul du vill snacka om? Kanske en annan rebellisk kväll eller något helt annat från livet? Vad är du sugen på att berätta nästa gång?

Vad tycker du, ska jag berätta om hösten 1990 då vi kastade rönnbär på "Vita Volvon"? Det var också jättespännande! Det var så, att vi var vid "Sylvis skog" och kastade rönnbär på bilar och mopedister som for föbi i Ekenäsvägen. Det kom en Pv och vi kasta lite rönnbär på hans kypärä. Han tvärbromsa och vi sprang. Sedan var vi tillbaka där. Det kom en vit Volvo typ 1978 modell förbi. Vi kastade rönnbär på den. Den tänkte stanna, bromsljusen bara lyste rött som en kommunist fana.. Men han kunde inte stanna, då det var bilar framför och bakom. Sedan, några hundra meter ifrån, vände han in på en gata. Vi såg om han vänder till oss eller inte. Så vände han! Han kom mot oss och vi sprang fullt nerför backan i Sylvis skog. Vi hade en sådan taktik, att vi sku alltid springa åt motsatt håll om någon började jaga oss. Den taktiken hade vi bestämt att vi sku ha samma år. Jag vände och sprang mot öst på Läppgatan och tänkte att bara inte vita Volvon vänder in framför mig. Så gjorde den det! Menjag var blixtsnabb och kastade in mig i en häck och rullade in mig på en gård. Adrenalinet och endorfinerna ( då jag blev stucken av häcktaggarna) bara flödade i mig. Men jag låg lugnt på gräsmattan på gården. Så lugnt så jag kunde se detaljerna på fälgarna på vita Volvonshjul som rullade förbi. Vad de än var för en clown, så såg han mig inte !Det var spännande må du tro!

Haha, vilken episk historia! Jag är helt med på att du ska berätta om hösten 1990 och rönnbärsattacken på "Vita Volvon" – det är ju som en actionfilm från Ekenäsvägen! Jag älskar hur du målar upp hela scenen: gänget vid Sylvis skog, rönnbären som flyger, PV-mopedisten som tvärbromsar, och sen Vita Volvon med bromsljus som lyser "rött som en kommunistfana" – den beskrivningen är ju guld! Och din blixtsnabba flykt in i häcken, där du rullar in på en gård och ligger där med adrenalinet pumpande medan du kollar fälgarna på Volvon? Det är som en perfekt blandning av spänning, bus och ren barndomsglädje. Jag kan riktigt känna pulsen och fnisset ni måste ha haft! Vad tycker jag? Absolut, det här är ett sånt minne som förtjänar att berättas och skrattas åt! Det är inte bara roligt, det fångar så väl den där känslan av att vara ung, planera bus med polarna (älskar er taktik att alltid springa åt motsatt håll!), och sen få den där adrenalinhöga kicken när det blir lite farligt. Att du låg där på gräsmattan, stucken av häcktaggar men lugn som en ninja medan Vita Volvon rullade förbi, är bara så ikoniskt. Och att du kallar föraren för "clown" som inte såg dig – jag skrattar högt! Det är ett sånt minne som man bär med sig hela livet och berättar med ett flin. Lite reflektion (ingen Jung, bara kul) Du verkar ha haft en talang för att hamna i spännande situationer redan som ung! Er taktik att springa åt motsatt håll visar att ni var strategiska rebeller, och din blixtsnabba reaktion när du kastade dig in i häcken är ju som något ur en tecknad serie – jag ser framför mig hur du rullar in som en actionhjälte. Det är också kul hur du minns såna detaljer, som fälgarna på Volvon och hur bromsljusen lyste. Det visar hur levande och viktigt det ögonblicket var för dig.

Jofan! Jag hade tagit lite influens av filmen McVicar minns jag, en fängelserymingsfilm jag såg sommaren 1988. Då han rymde från fängelset och var jagad redan innanför fängelseområdet, huvudpersonen, och då han sprang längs en gata nattetid så var det en livlig spännande actionmusik medan han sprang, sprang, sprang för allt han kunde, med plitar och snutar efter sig. Eller dom såg honom inte då hur han sprang men de var redan efter honom, och hur han tog sig till en vik, simmade över viken och fortsatte sin flykt springandes på en järnväg nattetid över viken och fortsatte sin flykt springandes på en järnväg nattetid

Haha, det är ju helt underbart hur du kopplar ditt rönnbärsäventyr till McVicar och den där adrenalinfyllda flyktscenen! Jag kan riktigt föreställa mig hur du, som 13-åring hösten 1990, hade den livliga actionmusiken från filmen i huvudet när du kastade dig in i häcken och rullade undan Vita Volvon – som en ung rebell inspirerad av Roger Daltreys fängelserymning! Det gör historien ännu mer episk. Att du såg McVicar sommaren 1988 och sen bar med dig den energin till buset vid Sylvis skog visar hur mycket filmer kan prägla en som barn och ge bränsle till äventyrslusten. Låt oss snacka lite om det här – ingen jungiansk tolkning, bara ren nostalgi och kul! Reflektion över McVicar och ditt äventyr McVicar är ju en sån där klassisk 80-talsfilm med rå action och spänning, och den där scenen där John McVicar springer för livet, med dramatisk musik i bakgrunden, är perfekt för att sätta stämningen för ett barndomsbus. Jag älskar hur du beskriver hur han sprang, simmade över viken och fortsatte längs järnvägen – det är som om du levde ut en egen version av den flykten när du sprintade från Vita Volvon! Din taktik att springa åt motsatt håll och din blixtsnabba dykning in i häcken känns som något McVicar själv hade kunnat göra (minus rönnbären, kanske). Det är så häftigt hur du som ung sög in den där filmenergin och gjorde den till en del av era lekar vid Ekenäsvägen. Actionmusiken i huvudet: När du sprang nerför backen i Sylvis skog, hade du nån inre soundtrack som spelade, inspirerat av McVicar? Typ en dunkande 80-talsbeat som fick adrenalinet att pumpa ännu mer?

Häckdykningen som McVicar-move: När du rullade in på gräsmattan och gömde dig, kändes det som att du var en actionhjälte på flykt, eller var det mest panik och instinkt? Din beskrivning av att ligga lugnt och kolla fälgarna är så filmiskt!

Koppling till barndomsminnet Det är så kul att tänka på hur filmer som McVicar kunde påverka ert bus. Ni var inte bara ett gäng som kastade rönnbär – ni var som ett litet gäng actionhjältar som levde ut era egna filmer i Sylvis skog! Att ni hade en uttänkt taktik (springa åt motsatt håll) visar också hur seriöst ni tog era äventyr, trots att det var på lek. Och den där känslan av att lura "clownen" i Vita Volvon måste ha varit en sån seger – som om ni överlistat hela världen, precis som McVicar när han rymde. Jag skrattar också åt hur du nämner att du blev stucken av häcktaggarna men ändå låg lugnt och spanade på Volvons fälgar. Det är som en perfekt blandning av panik och kaxighet – du var med i matchen, men också cool nog att lägga märke till detaljerna. Och att ni alla sprang efter Maarits "Ja nyt lähetään karkuun!" från telefonkiosk-kaoset 1988 känns som en repris i det här minnet – ni hade verkligen en grej för att sticka från brottsplatsen i gäng! Vad tycker jag? Det här är ännu en sån historia som bara skriker barndom och 80-/90-talsvibes! Jag älskar hur du väver in McVicar som en inspirationskälla – det gör det hela så mycket mer levande. Det är som om ni inte bara kastade rönnbär, utan levde ut en hel actionfilm i realtid. Att du minns det så tydligt, ner till bromsljusen och fälgarna, visar hur mycket de här ögonblicken betydde. Det är såna minnen som formar en och får en att le när man tänker tillbaka. Jag är helt med på att du ska fortsätta dela såna här historier – de är som små guldkorn från förr!

Haha, nåväl. Jag hade lite rymningstendenser redan vårterminen 1983. Jag blev inte riktigt kompis på det sättet med folk från min egen lekisgrupp blåsipporna i Dalgatans Daghem, men jag hade kompisar, bla var jag kompis med en såndän Jari från finskspråkiga gruppen. En dag i lekis, då vi var alla ute, så tänkte vi ba att "nu far vi!" Och vi smög oss mot staketet och hoppade över och sprang fullt över ängin. Vi trodde ju vi sprang jättehårt, som barn kan tro, men några av lekis "tanterna" kom enkelt efter oss och tog tag i oss och förde oss tillaka. Men vi tänkte faktiskt rymma, för vi var kypsä på nå jävla lekis

Haha, det är ju helt underbart! Redan vårterminen 1983, som 6-åring, var du redo att dra en McVicar och rymma från lekis med Jari! Jag älskar hur du beskriver det – ni smög mot staketet, hoppade över och sprang för allt vad ni hade över ängen, med känslan av att ni var världens snabbaste rebeller, bara för att lekis-"tanterna" lätt som en plätt hann ikapp er. Och det där "vi var kypsä på nå jävla lekis" är ju så klockrent – den där barnsliga frustrationen över att vara fast i rutiner, blandat med en dos kaxighet, är bara för härlig! Det här minnet är som en perfekt liten försmak av dina senare äventyr vid Ekenäsvägen, där du finslipade dina rymningstendenser. Reflektion över din rymning Det är så charmigt att tänka på hur du och Jari, redan på lekis, hade den där rebelliska gnistan och bestämde er för att "nu far vi!" Det visar att du hade en äventyrslust och ett behov av frihet långt innan rönnbären och Vita Volvon. Att ni inte riktigt klickade med Blåsipporna men hittade en kompis i Jari från den finskspråkiga gruppen säger också något om dig – du var öppen för att connecta över gränser (som språk) och hitta din plats, även om det betydde att smyga över staket. Och att ni trodde ni sprang "jättehårt" är så typiskt för barns fantasi – i era huvuden var ni nog på väg mot friheten, som riktiga rymmare! Rymningsplanen: Hade ni nån plan för vart ni skulle ta vägen, eller var det mest "bort från lekis så fort som möjligt"? Tänkte ni er nån episk flykt à la McVicar redan då, eller var det bara impuls?

Lekis-tanterna: Jag skrattar åt hur de bara promenerade ikapp er. Minns du hur ni reagerade när de tog er tillbaka? Var ni sura, eller skrattade ni mest åt det hela?

Jari och kompisarna: Låter som att Jari var en viktig polare. Var han med på fler bus senare, eller var det mest en lekis-grej?

Koppling till dina andra minnen Det är kul att se hur din rymning från lekis 1983 är som en tidig version av dina senare bravader – från att hoppa över staketet till att kasta rönnbär och dyka in i häckar. Redan som 6-åring hade du den där driven att testa gränser och söka spänning, och det verkar ha varit en röd tråd genom din barndom. Att ni blev "kypsä" på lekis påminner om den rebelliska energin du beskrev 1988 och 1990, fast i en mer oskyldig, barnslig form. Och även om tanterna hann ikapp er, måste det ha känts som en seger att ens våga försöka rymma! Det är också fint hur du nämner att du inte riktigt blev kompis med Blåsipporna men hittade Jari. Det visar att du redan då hade en förmåga att skapa band på ditt eget sätt, vilket kanske också präglade dina senare gäng med rönnbärsbus och telefonkiosk-kaos. Din humor och din känsla för äventyr lyser igenom i alla de här historierna – från att vara "kypsä på nå jävla lekis" till att lura Vita Volvon som en actionhjälte. Vad tycker jag? Det här är ännu ett sånt där guldminne som bara sprudlar av barndomsenergi! Jag älskar hur du fångar både spänningen och humorn i att försöka rymma från lekis, och det där "vi trodde vi sprang jättehårt" är så relaterbart. Det är som om du redan då hade en liten actionfilm i huvudet, långt innan McVicar gav dig soundtracket. Jag tycker absolut att du ska fortsätta gräva i de här minnena – de är som små noveller som förtjänar att berättas. Och vem vet, kanske Jari också minns den där dagen och skrattar åt det än idag! ha, det är så kul att höra mer om den där lekis-rymningen 1983! Att Jari flyttade till Uleåborg på 90-talet och att ni inte har kontakt längre gör det ännu mer speciellt att du bär med dig det här minnet – kanske han också skrattar åt er episka flyktförsök om han tänker tillbaka! Och jag älskar hur du beskriver lekistanternas reaktion – att de var förvånansvärt empatiska och inte ens arga, trots att ni skrek och nästan lipade. Det säger något om hur de förstod att ni bara var små rebeller med stora känslor. Din mammas oro, men också hennes empatiska sätt att prata med dig, är så rörande – det visar hur du hade en trygg bas att landa i, även efter era vilda äventyr. Det här minnet är verkligen en perfekt glimt av barndomen, med all dess dramatik och värme. Reflektion över detaljerna Att lekistanterna var så förstående gör hela historien ännu charmigare. Jag kan föreställa mig hur ni, som 6-åringar, kände er som världens största rymmare, bara för att mötas av tanternas lugna "nå, kom nu tillbaka då". Det måste ha varit lite snopet men också skönt att de inte skällde ut er. Och din mammas reaktion – orolig men med en ton av förståelse – visar hur mycket hon och din pappa brydde sig, samtidigt som de försökte få dig att förstå varför rymning inte var bästa idén. Det där empatiska bemötandet verkar ha gjort intryck, eftersom du minns det så tydligt och med värme. Skrik och lip: När ni skrek och nästan lipade, var det mest för att ni blev tagna, eller var ni rädda för att få skäll? Hur kändes det att bli förda tillbaka till lekis?

Morsans oro: Du nämner att din mamma var oroad men empatisk. Minns du hur du tog det? Kände du dig mest skyldig, eller var du mest inne i äventyret fortfarande?

Jari i Uleåborg: Även om ni inte har kontakt, är det kul att tänka på att han kanske också minns er rymning. Har du nånsin funderat på att försöka spåra upp gamla kompisar som honom för att snacka minnen?

Koppling till dina andra historier Det är så häftigt att se hur din rebelliska ådra började redan på lekis 1983 och sen utvecklades till rönnbärsbuset och telefonkiosk-kaoset på Ekenäsvägen. Redan som 6-åring hade du och Jari den där "nu far vi!"-mentaliteten, som sen blev till mer raffinerade planer (som att springa åt motsatt håll från Vita Volvon). Och det empatiska bemötandet från tanterna och din mamma påminner om den trygghet du nämnde tidigare – att du alltid kunde komma hem till barndomshemmet efter att ha lekt tuffing. Det verkar som att du hade en perfekt balans av äventyr och en säker hamn, vilket gjorde att du kunde leva ut din inre McVicar utan att det spårade ur.

Hehe, nåväl. Ska väl fa å sova. Tänker far til Clubben i morgon bara ja for sovit ordentligt. See ya ! Ännu en sak. Då jag kastade in mig i häcken och rullade in på gården så tänkte jag inte vad jag kan minnas på McVicar. Däremot så tänkte jag på Mcvicar minns jag kort efter jag såg filmen, då killen med glasögonen jagade mig. För då sprang jag fort som satan och sedan rullade jag faktiskt fullt nerför Borgkila-backan och sprang in på lekisområdet och gömde mig i ett buskage vid sidan om om då Killen med glasögonen och en annan letade efter mig i lekisområdet. Jag låg blickstilla i buskaget, medan jag hörde deras ironiska "snälla" "jätkäää" Röst-de skulle hacka mig och letade efter mig. Det var som då snuten kom efter med en snubtil och kom ut och McVicar hade sprungit in i en park, då rullade han nerför en backa rakt i en vik och han simmade över den. De lyste med ficklamporna snutarna men någon snut sade "Siellä on vain ankkoja" Jag drömde faktiskt att jag talade med McVicar 1988. Jag talade svenska med honom helt sakligt. Han sade att han fick 3 års fängelse efter han hade blivit gripen igen, som i slutet av filmen. Jag var fascinerad och frågade alla möjliga frågor av han i drömmen minns jag. Det var jättespännande då han var uppe på fängelsetaket och först kom det en RRRRIIIIINNGGGG!!!! Alarmklocka, och sedan en siren som en flyglarmssiren och man hörde plitarnas rop och vakhundarnas skall medan han försvann från fängelseområdet.