1991. Slagsmål i högis

Eller slagsmål kan man väl inte direkt kalla det för. Men det var maj 1991 i slutet av maj och jag var i strid med en från klassen som jag alltid vart kompis med sedan högis tog slut. Så no hard feelings. Vi hade bjolla med Kåre och det var sista veckan innan avslutningsdagen och gick omkring i klassen då vi hade nåt projekt. Mittiallt slår han jag är i strid med fullt med knytnävarna från sidan så de tog sjukt som fan. Jag slog honom omedelbart tillbaka, i helig vrede, med knytnävorna i bröstkorgen och magan så han tappa andran märkte man. Han höll just på att förbereda sig att gå till en till attack, men Kåre märkte att vi härja, men såg inte att vi slog varandra. Han, med sin iskalla utstrålning då han blev arg, bara glodde på oss och sade ingenting. Så vi slutade. Han som jag var i strid med sade åt mig, då kKåre vänt ryggen,: Vänta bara efter skolan! Jåå, Kåre behövde aldrig skrika. Han höll bukt med sin iskalla utstrålning och tystnad då han blev arg.

Men jag såg honom inte efter skolan den dagen alls. I själva verket prata jag med honom då åttan började i augusti till nästa. Men då bara snackade vi om musik och for runt i stan innan skolan skulle börja, då den börja lite senare den dagen. Så for vi ner till Varuboden och se på kassetter och LP:n. Allt var frid och fröjd mellan oss då igen, vi tala int heller om att vi var i strid med varandra. Det var någon så löjlig orsak vi var i strid, så jag inte ens minns den själv mera. Jag minns redan höstterminen 1990 att vi diskuterade musik i teckan. Guru spelade bla Pink floyd i teckasalen, då han hade skivspelare och skivor där. Fastän senare började han enbart ha Radiomafia på där av någon anledning. Jag konstaterade åt kompisen jag sedan blev i strid med att det finns väldigt lite riktiga Blackmetal-band, så sade han "Ja vet!" Jåå, BM räknades då som en undergenre av deathmetal och ingen självständig genre ännu. Men några band som egentligen var thrash kallade sig stundvis för "Black Metal" också. Jag bruka köpa Metal Hammer-tidningen från ärrän, så jag hade något hum om något trots min ringa ålder. Då var det mycket hederligare än dagens clown/fetisch-folk man brukar se på metalfestare. Det ser mer ut som en samlingspunkt för sadomasochister än någon musikfestare stundvis, lol.

Så var det en gång i femman höstterminen 1988. Det var han som jag kallade för en grön pappamopo med glasögon, som fittades med mig hela tiden. Det var rast och han satt på en såndän gunga gjort av ett däck och fittades där åt mig hela tiden. Det var sista rasten för dagen. Jag tog en kasa av gamla höstlov från backan och gick mot honom, då han hade hyvu vänt mot några brudar från klassen som gick förbi och flinade då de såg vad jag tänkte göra. Han ba: Va? Va e de? Tjoff! Kastade jag en liten lövhög rakt i plytet åt han. Han började direkt lite ojja sig och gnugga sitt öga. Vi hade sedan nåt program i lilla jumppasalen/festsalen under sista timman. Då såg han lite ansträngd ut. Och han var inte nästa dag i skolan. Jag blev lite till mig, typ att vad har jag nu ställt till med?

Sedan var han i skolan igen efter en dag. Han sade att han fått rosk i öga av lövhögen, men dom fick bort det sedan hemma följande dag utan att han behövde fara till läkare. Det kan vara nog besvärligt att få skräp i ögat om det vill sig illa. Han hämnades ju på mig. Jag var en rätt snadi kundi då. Liten och smal som en pinne liksom. Han var jättestor och klumpig och kunde inte strida, då han var så klumpig. Jag var mycket snabbare och vigare än han. Iaf, han fick tag på mig överraskande då vi hade rast, välte omkull mig och tog tag i mina fötter och höll uppe hela mig från fötterna så jag dinglade liksom raklång i hans grepp om mina fötter typ 20 cm ovanför marken. Mittiallt släpper han bara ner mig på backan. JAg fick en bula i huvu nog, men det var rätt mjuk mark där, så det var ingen större fara. Jag tog lite i med händerna också. Jag hade bara lite sjukt i nacken några dagar, samt en bula som sagt.

Åtminstone höjde jag hatten åt honom av en orsak: Han tjallade inte. Varken åt föräldrar eller lärare tjallade han att det var jag som hade orsaka hans skräp i ögat. Han sa bara att han hade fått skräp i ögat.

Sedan i teckan med Göran så provocerade jag honom och retade honom tillbaka fullt och sa det han hatade att höra: Jag sade att han är en grön pappamopo med glasögon och skrattade skitigt. Och fittades och rätade honom annars också nästan hela lektionen. Det var han som hade börjat, jag fittades bara tillbaka. Mittiallt slog han mig med pennan i ansiktet så det rispade upp ett blödande sår. Det tog faktiskt inte så värst ont, men Göran såg det och det blev cirkus, och några brudar såg nästan förskräckta ut.

Så sku vi prata med en lärare nästa dag han, jag och läraren. Jag var helt lugn och saklig och den gröna pappamopon med glasögon börja lipa och lipande förklarade nåt för läraren. Sedan sade han under rasten att ska vi sluta att bråka me varandra? Så sade han att kalla int mig heller mera då för en grön pappamopo me glasögon! Så var vi nu någorlunda kompisar efter det. Han fick dock kvarsittning för att han slog mig med pennan i ansiktet, fast jag inte tyckte det var nån big deal. Den gröna pappamopon med glasögon klöste engång också mig fullt på nackan och de frågade hemma att vem har gjort dedär?! Men inte tjallade jag på honom, det vägrade jag göra.

Hahahahah, jag minns i sjuan maj 1991 då jag hade kommit försent till skolan och var vid mitt skåp och var just i färd med att gå upp till C-trappan och ha modda med Dan Johansson. Så satt det några nior där lutade mot fönstret. Man hör ba: Hej, kom hit lite! Så frågar ena nian: Har du tatueringar? så sa ja nää.. Så sade han att kavla upp ärman så siir ja! så gjord ja de. Så tog han mittiallt fram en bränn-näsla någonstans ifrån och satt den fullt i armen åt mig å sa. Nu har du! Det var nu sådant man som pojke måddes stå ut med då man var tapp, dvs en sjua, och inte fick nu ja nå traumor av det inte! Sedan åttan var ju helt annorlunda och på nian senast var man en gammal härdad kåkfarare så att säga, då man hade redan varit i Karis Hall, högis, så lång tid.

Gunnel vi hade som lärare i ettan och tvåan psykade en liksom ibland då hon var arg. Hon kunde med sina mörka ögon se skarpt en rakt in i ögonen och så fråga hon såhär: Ser du dig själv i mina ögon? Hon var jättesträng, men aldrig elak och alltid rättvist sträng. Hela klassen hade svårt att hålla sig för flin i ettan engång då hon hade ryggen vänd mot klassen och spelade på dendär elorgeln som fanns i klassen och sjöng någon jävla psalm. Och en såndän Timo stod bakom henne och vifta med fingrarna och grimaserade åt henne, visade tungan åt henne och så. Det var jättekul. Samma Timo visa fuck fullt åt en lärare, en såndän Lihakioski, då hon var jätte-arg på oss och skrek som en stucken gris. Då hon vände sig lite mot tavlan med ryggen vänd mot oss men ännu skällde på oss så visa han fuck fullt mot henne. Det var också så roligt så man höll sig för skratt så tårana nästan rann!

Jåå de sku va kul att ha en likadan elorgel! Man sku kunna komponera mäktig musik. Men inte fan får jag plats för en sådan i min kämppä. Jåå, då jag var i handels så var det en lärare där som påminde om Gunnel i stränghet men rättvisa. Hon hade också likadana mörka ögon. Hon kunde bli jätte-arg men sedan var hon riktigt snäll och hygglig annars. Jag fick skjuts med henne från Ekenäs centrum till handels januari 2000 och hon berättade om dittan och dattan och var jättehygglig.

Jag är i kontakt med tre olika brudar nu, yay! Jag har lärt mig den hårda vägen, att innan en relation så måste man ha reservbrudar man far på dejt med. Att man var så naiv i den sena tonåren och även efter det, att istället för att det ska byggas upp med vänskap utan att man berättar känslor för henne och sedan då man väl är i relation berätta känslor, så gick jag all in med detsamma och var romantisk. Eller needy främst..

Jag var faktiskt i hesa i fredags och köpa skivor! För att fira 31-årsjubileum då jag var i hesa å köpa skivor maj 1994. Då köpte jag Mercyful Fates då nyaste på LP samt Havohej och Necrophobic på cd samt lite annat. Det var då jag gick med Beherit-skjortan och prätkärotsin på in till Spinefarm-budjun på Freda38 och trodde mig vara "på riktigt" liksom, fast jag var en wannabe som ungar i den åldern är lol. De sku va stil att få börja om från vårterminen 1994. Man kan ju se det som att kontinuiteten från 1994 har fortsatt först på senare år. Det var mitt livs rena urtillstånd då liksom och alla möjligheter kändes öppna, fast det just då var stagnativt med undantag att jag hittade bra ug-musik. En av Spinefarm typerna satt bakom kassan och rökte en cigarett. Det var så ysärimeininkiä liksom då på den gamla goda tiden!

Jag for förbi Freda38 där Spinefarm Records var förut och det är alltid en enorm nostalgi! Fast det nu är nån jävla frisör där eller någo. Som tur är Levykauppa äx i närheten på andra sidan av gatan så det känns nästan som att man sku fara till Spinefarm 1994. Och jag köpte nu bla Fåntratt på cd. Det är ett projekt som lite påminner om slutet av 70-tals Tangerine Dream och helt bra nog. Så köpte jag Beherits Messe des Morts EP på vinyl. Har haft de på split-cd bara förut. Och den skulle jag lika bra ha kunat köpa maj 1994 då den kom ut december 1993. 1994 är det eviga året i mitt liv, borta men närvarande. Som Kim Il sung i Nordkorea.

Jag kom nu mittiallt bara ihåg ett minne. Och det minnet var på det lilla sättet, att det var höstterminen 1987 och jag var en lördagskväll hos en kompis. Vi spelade Commodore64 och försökte få igång ett Formulaspel som inte hade kommit igång på länge. Det ladda det vanligt. Och så höll det på att börja. Det var en formulabana, Formulabil och trafikljus ovanför Formulabanan som blev grönt och en digitaliserad tantröst, såndän digitaliserad röst man brukade ibland höra på 80-talet från spel och elektronisk musik, sa något som ur en högtalare. Allt detta gav ett väldigt coolt intryck på oss. Kompisen blev så ivrig så han såg på mig och sade gällt: ujjjjJJJJJ!!!!! Och jag var också ivrig som fan. Sedan haka sig spelet ändå och vi blev jättebesvikna. Hahahah, det var som i någon serie jag såg som liten. Det var ett par och bruden sku fara via en ventil till en guldaffär och stjäla under natten och karn vänta i gömman ute. Då larmet gick så var han ute bakom nån buska och vänta och sa av spränning och iver såhär: Öuuu...öuuu...öuuu!! What a girl!! Och så fnissade han till högt och ljudligt efter det.

Jåå det var mysigt september 1987 en lördag då jag for till karkkibutiken som Chilis morsa ägde om jag minns rätt. Den hette Karmel och var i samma hus som Axel Lindström var i. Jag köpte löskarkki och Halva och cyklade hem tillbaka igen och smaska. Sockerfylla. Mysigt. Jåå jag hade drömt under veckan om att jag for till Karmel och där var en jättestor roterande polkagris. Därför fick jag en idë om att fara till Karmel nästa lördag. Och i början av november 1987 var hela fjärde klassen ute då vi hade jumppa på bollplan. Det kom en helikopter som landade i centrum någonstans och vi flockades alla för att se på den. En såndän Petter sa såhär: Ja e rädd! å ja börja skratta fullt.

Då vi hade tecka med Guru så var det en som berätta att han hade haft "spiritism" med några kompisar och med en telefon med sladden inte ikopplad slog 666. Så tyckte han sig höra något på "andra ändan" men blev så rädd så han direkt slog på telefonen, lol. Jag hade anden i glaset engång i högis med några kompisar. Minns bara att vi fråga om en klasskaveri e cp? Så kom svaret: BODEN. Det är en ort i Sverige, eller by, men något sådant. Det kan ger försvånansvärda svar. Som då jag läste boken om Ritchie Blackmore, han brukade ha anden i glaset. Då Rainbow shacki hade börjat utan Ritchie Blackmore redan i ett rum med anden i glaset, så gav anden i glaset svar: Jag är Baal, jag betyder kaos. Var är Ritchie? Ah, här kommer han ju! Och just då kom Ritchie Blackmore och öppna dörren till rummet. Sedan alltid då det var någo tekniska bekymmer i studion efter det, då lampor slockna etc så sade Ritchie Blackmore: Det är Baal! Det enligt boken om Ritchie Blackmore jag läste 2009 samt i början av 2010.

Yngwie Malmsteens åt Forever One är den ända Yngwie låten jag diggar. För jag såg den två gånger i Suomen virallinen lista top40 i slutet av april och maj 1994. Det är en fastnande låt, samt en jättesnygg brud i musikvideon. Se den på Youtube vetja! På samma gång så är det inte underligt att tonåringen blir bortförvirrade då de överöses med dylik romantik. Så får man sedan en romantiserad bild av förhållanden! Inte för att jag fått det pga den låten, men tyckte om låten och att sii på den snygga brudn. Jåå Yngwie Malmsteen har Ritchie Blackmore som förebild, vilket man märker bra.

Det var i dagarna 35 år sedan jag var på klassresa i Särkäniemi. Jag minns bla domdär Valio-glass pingvinerna, två stycken, en på vardera sida, uppe på taket till glasskiosken som var nedanför och intill Näsineula. De såg roliga ut. Jag börja flina åt dom faktiskt där å Chili frågade roat mig vad det är som är så roligt med dom? Jåå Chili va med, å Chester också. Samt våran klassföreståndare Kerstin. Så såg jag någon med Twisted Sister märke på ryggen med en stod bild på Dee Snider och jag undrade att lyssnar nån ännu på Twisted Sister? Så såg jag en punkare med irokes med Motörhead märke på ryggen. Det var logon och två spaderess på vardera sida. Det var inte som det blev 10+ år senare att var och varannan helt folkliga donare hade Motörhead skjortor på sig! Nästa dag gick jag till Jerry's musik med pengarna som blev över och köpte Black Sabbaths första skiva på kassett från Jerry's musik, som ju var i Karis då. Så då vi for till bussen igen och skulle stanna i macdonalds innan vi sku köra hem så hade en från klassen köpt pizza och kom in med den. Chester sa att hej får ja ja å pizza?! Så sa han som köpt pizzan: Du får dofta!

Så såg jag en gammalmodig siren på taket på andra sidan gatan då vi var i ett Köpcenter 12-tiden då vi kommit fram. Jag så på sirenen uppe på taket en stund då vi alla stod där och tänkte att nu sku det bli gasalarm! Alltså en såndän siren som ser ut som två ufon på varandra. Jag tänkte alltså på den allmänna farosignalen. Sedan nästa dag så läste jag faktiskt i HBL att det hade vart en gasläcka i Vanda tror jag det var och det var en stor bild på två brandmän som arbeta med full skyddsutrustning, syrgastuber och skyddsdräkt vid en behållare. Det var ju spännande för en 13-åring som jag var. Jag minns att jag läste att gasen var lättare än luft, så den upplöstes rätt hastigt.

Sedan i Juni 1990 kom en serie, Alfred Hitchcock presenterar, i TV, alltså den hade gått länge redan. En 80-talsversion av någon serie från början av 60-talet om jag minns rätt. Det kom ett avsnitt som jag var barnsligt jättefascinerad av och satt fastnaglad framför tv:n då jag var hos mommo juni 1990. Då man tycke om heavy och just hade på ett barnsligt och första travande och tosel-aktiga sätt börjat öppna ögonen för det ockulta och existentiella frågor, då just i den åldern sommaren 1990, så var det extrafascinerande för mig. Det handlade om en heavyartist som var en vampyr på riktigt. Och inte bara show. Men alla trodde det bara var show verkade det som. Jag diggade musiken och tyckte att det var jättehårt själva showen, som omogen 13-åring.

Sku jag ha sett de nu första gången utan nostalgi sku man inte ha brytt sig, men såg den på youtube just för första gången på nästan 35 år och den naiva barnsliga fascinationen då jag var 13 kom liksom tillbaka en liten glimt! Kan förstå varför jag blev så fascinerad som 13 då jag såg den, då jag aldrig hade vart på nån konsert eller så då. Man tyckte det var jättecoolt att se detta på TV då. Youtuba på The New Alfred Hitchcock Presents Night Creatures, så kan ni sii den ni å. Å musiken tyckte man va också jättehård å bra, då vokalisten/vampyren uppenbarade sig på scenen där så minns jag att det var euforiskt. Å så dendä atmosfären i krogen var han spela, var ju tuff och cool tyckte man som 13 då också. Allt sådant var "tufft" som 13. Man sög åt sig alla dylika intryck fullt i den åldern. Jag minns att jag tyckte att en i publiken var en "tuff" äldre kille, haha.

Och alla i publiken verkade bara tro att det var en show, att det inte var en riktig vampyr. Man tyckte det var jättebra och komiskt och tufft tillika!

Jag måste se på Jaws2 för den filmen såg jag senast också juni 1990 likväl hos mommeli då den kom på TV då. Sedan under juli och augusti följde en härlig bus-period innan jag blev internerad i Hall. Alltså högis. Då jag muckade nästan 3 år senare, 5.6.1993, så hade man utvecklats enormt.

Sitten se lusiminen alkoi då augusti 1990, för då blev jag internerad i Karis Hall, alltså högstadiet 1990-1993. Varje år där, ja, varje enskilda termin, var helt annorlunda än den andra där. Men ändå fanns det ju tidlösa högis-saker som löpte som en röd tråd genom hela högisperioden. Sent 1991 då man var på åttan började man känna sig som en härdad kåkfarare, och hade verkligen också blviit härdad och hade utvecklat ironi, sarkasm och svart humor! Vilken tur att jag slapp pliten på snickaravdelningen efter vårterminen 1991, då jag valde bort slöjden. Han va iilaker. Inte underligt att det några år efter det hände saker och ting med hans postlåda. Jag hade ingen andel i det, hörde det bara via omvägar.

På lördag på dejt till Sello Köpcenter. Jag är lite nervös, men det hör till saken. Här är en länkt till Alfred Hitchcock snutten i moderniserad version. https://www.youtube.com/watch?v=gR84-n3Ud1k&t=680s om ni copypastar kan ni sii den. Från cirka 10:40 börjar den som man tyckte jättehårda keikkan då som 13!