28.5.1994-avslutning i Lärkkulla

Jåååååå, jag for alltså till musiklinjen i Lärkkulla efter grundskolan. Jag tycker att nästan alla hade attityden att "ju mer tekniskt och skickligt man spelar-och ju mer polerat och finslipat sound en skiva har-desto bättre" En attityd jag inte förstår mig på. Jag tycker att huvudsaken är känslan i musiken, oavsett hur skickligt tekniskt sätt eller ej, en musiker spelar. Vem orkar med Yngwie Malmsteens gitarr-runkande, fast han är duktig rent tekniskt sätt-men MUSIKEN låter inte bra i mina öron för det. Dessutom tycker jag att ett "källar-aktigt" sound oftast är bättre på en skiva, då det är mer organiskt och naturligt-och man kan riktigt catcha mentaliteten i studion. Jämför detta: En kvinna med silikoner är ett polerat sound, som polerat bort alla små misstag så det låter onaturligt helt enkelt. Medan ett mera organiskt sound är en kvinna med naturliga bröst. Förstår ni hur jag menar?

Men jag håller med om att det inte låter så bra om man bara spelar in i en treenikämppä med en kassettspelare. Men en neliraituri tycker jag ofta räcker riktigt bra! Beror ju på vad slags musik det är fråga om också.

Det finns, grovt sätt, 3 olika sätt att lyssna på musik. Det första är att man diggar känslan i musiken, oavsett hur bra eller dåligt det är tekniskt sätt och oavsett om soundet är polerat eller ej. Det andra är tekniknördarna, som rynkar på näsan om någon enligt dem inte spelar tex. gitarr skickligt nog. Sitter och hänger upp sig på det tekniska. De tredje är "allätarna" som bara slöslyssnar på allt från radion, men blir helt fövånade om de hör mer underground-musik, och diggar inte det-fast de påstår sig vara "allätare".

Visst kan man uppskatta om någon spelar skickligt och tajt. Men det ska inte behöva vara ALLT.

Sedan är det så kristen miljö. Inte för att man i musiklinjen alls behöver ta andel i det, men själva atmosfären är stundvis lite si som sådär. Även om ingen aktivt försökte hjärntvätta en till att bli kristen där. Dom i musiklinjen var nog bara insöade i musik, och talade inte om bibeln typ, som de i ungdomsledar-linjen.

Haha, som det var någon präst på besök i matsalen, då jag hade Beherit-skjorta på mig våren 1994. Prästen såg den och fick någo spastiska ryck. Han fick en förvrängd blick och börja typ sprattla som en sprateldocka, lol! Typ HJÄLP! HÄXERI! OCh fick en min som att han sku ha sprungit under en säng, skakandes av skräck. Hur kan man bli så rädd av en simpel t-skjorta? Lol! Att man blir rädd om man möter en lös neurotisk chäfer på dess eget revir kan jag förstå, men en t-skjorta??

Jååå, jag var i Oskun Divari och köpte den skjortan av Beherit-jappen själv 2.4.1994.

Men avslutnings-dagen var på denna lördag för 28 år sedan. Det började i aulan och rektorn höll ett tal där han gjorde en liknelse med månen och Lärkkulla. Ett ganska roligt tal nog.

Så for vi till matsalen och äta. Allting var på morgonen/förmiddagen. Alltså programmet. Sedan så jumitti vi en stund hos en kompis bil på Lärkkullas parkering innan vi for därifrån. Han hade en tom flaska SOL-öl i bilen. Det var nytt i Finland då och kompisen sade åt en annan som frågade om flaskan "Oli pakko kokeilla!"

Sedan hemma så ringde en kompis och sade att ja e den enda kaverin som int har något att göra nu. Att ska vi hitta på något idag? Och så hittade vi på att fara ut och promenera till naturen.

Och vi for och promenera, vi var i nästan alla skogsdungar i hela Kila från eftermiddag till kväll. Vi talade om dittan och dattan. Vi var i skogsdungen ovanför Kila lekiset, sedan for vi upp till Högvalla-kullan, sedan for vi vidare till Etterkila och till stranden i Läppträskets östra sida. Vi talade om The Doors där minns jag. Och konstaterade att filmen är mestadels fiktion, som Hollywood ju gör. Det borde komma mera filmer som handlar om historiska händelser på riktigt istället. Jag hade då redan läst, att de kvarstående medlemmarna i The Doors kritiserade filmen i skarpa ordalag, att det gav en helt fel bild av Jim Morrison. Och i filmen är han ju närmast en creepy fyllhund på många ställen. Visst dokade han och knarkade han och han sekoili, och visst var han självdestruktiv med sitt dokande, men han lär ska ha vart gentleman med brudar iaf. I filmen är han en desperat gök som hotar sin flickvän med att hoppa ner från fönstret till hotellet och i ett skede i filmen sätter han sin flickvän in i en garderob och tänder eld på garederobsdörren. Alltså helt kokko-saker, som creeps kan göra-men Morrison var inte sådan. Typiskt Hollywood att vrida och förvränga allt in absurdum. Så något sådant gjorde han inte helt enkelt på riktigt, något som medlemmarna i bandet och de som kände honom personligen flera gånger har påpekat. Och jag hade då läst boken som The doors trummis skrivit. I april-maj nu här nyligen så läste jag faktiskt The Doors gitarristens bok, och han skrev likadant, om bullshit-Hollywood.

Och många andra saker i filmen, som att publiken dansar nakiga runt en stor kokkobrasa i en utomhuskeikka då The doors spelade, är ren jävla Hollywood-fiktion.

Sedan for vi till fågeltornet och talade om en brud där. Sedan for vi vidare till "Robin Hood-skogin". Och vidare till Sylvis skog. Då Sylvi, en gammal kärring man som liten nästan trodde att var en häxa, bodde i ett vitt kråkslott bredvid. Hon tyckte inte om att man plockade blåbär där, och hon kom engång fräsande, hörde jag, då någo ongar plocka blåbär där, och sa: VÅGAR NI PLOCKA BLÅBÄR I MIN SKOG?! Man får ibland kusliga vibbar fortfarande denna dag av att gå förbi hennes vita kråkslott, fast några andra bott där sedan 1998. Men det är något kusligt över själva huset också, och jag har sedan liten drömt om detta hus kusliga drömmar. Så sent som hösten 2005 så drömde jag också att Sylvi stirrade argt på mig med gul-lysande ögon. Och så drömde jag att jag såg något kvinnligt väsen, typ som "Vita damen" eller något, sväva vid sidan av hennes hus och såg mot mitt håll och gestikulera med sina astrala händer. Fyfan, det var också en kuslig dröm, lol! My dear succubus.. som det fanns ett band som hette så. Jag drömde faktiskt att ett nakit kvinnligt astralt väsen svävade ovanför mig sommaren 1997. Det väste: Ssssuuuhhh!!! Och så vaknade jag.

Haha, det var riktigt som någon "Hans och Greta" häxa, "VÅGAR NI PLOCKA BLÅBÄR I MIN SKOG?" Ingen attraktiv Black Metal-häxa, utan en "traditionell" gammal häxa.

Så for vi upp till Teboil-skogin. Det var mysigt där med. Nu har dom ju delvis förstört skogin där med rätt nya byggen, men då var det jättefint där ännu.

Sedan for vi till Sisu-skogin. Och därifrån slutligen till vato-tornsskogin. Någon hade sprejat någon graffitti på vatotorne där på väggin. Med blått. Vi undrade om det stod "LID" eller om det stod "LSD". För det syntes inte riktigt. Då jag var i Stockholm sommaren 1989 med morsan, farsan, syrran och mommo så såg jag att någon sprejat "LSD" på en bro med vit sprayfärg. Jag mindes det nu bara.

Sedan senare då jag var hemma då det var sen kväll, alltså samma kväll, så satt jag vid vardagsrumsbordet och läste något. Mittiallt öppnas sovrumsdörren och morsan kommer yrvaket gående rakt emot mig. Så frågar hon typ att va har du å dina kaverin riktigt ställt till med? Röker ni hasch?! Så var jag helt förvånad och paff och bara börja flina typ och undrade vad hon menade. Så frågade hon: Nå va va de för brunt som *en min kompis namn* gav åt dig då?! Så klarnade det till i huvudet åt henne. Hon hade drömt något.

Hon berättade sedan följande dag att hon hade drömt något riktigt klart och levande om att folk i Kila hade tyckt om mig och mina kaverin typ att "Herrigud, vetni att domdär pojkarna röker hasch!?!" Och hon typ gick i sömnen och var yrvaken då hon kom till mig och frågade det då hon hade drömt det. Drömmar kan vara sådär verklighetstrogna ibland, haha. Men inte hade vi rökt någo hasch på riktigt. Hon hade bara drömt det.

Sedan for jag och samma kommpis til fågeltornet nästa vecka igen och såg en livslevande örn som kom flygande. Kaverin ba: HÖÖÖH-BUÄÄÄRR!!!! EN ÖRN!!!! OCh pekade som en vettvilling mot skyn. Och där kom det en örn majestätiskt flygande och for sedan igen.

Jag minns denna period med nostalgi. Allt var möjligt då ännu och jag hade inte livets facit i hand. Det var ännu några veckor innan jag fick en fix idé om att jag och en brud "kommer ännu att bli ihop" och jag trampade totalt i klaveret med den tanken, visade det sig senare. Men hela 1994 var på det sättet bra att allt var möjligt, ja, hela 90-talet. Men åtminstone ännu 1994 kunde jag börja från "puhtaalta pöydältä". Och denna avlsutning och några veckor innan var tom innan jag fick den fixa idén att jag ska bli ihop med en viss brud-så det var riktigt "Det rena urtillståndet" i mitt liv ännu, så att säga. Även om det var boring just då-men man har förstått först i efterhand hurdana möjligheter som sku ha kunna legat framför en då ännu-och "urtillståndet" var inte ännu då kontanimerat av en fix idé...

Se på Grottan vetja! En finlandsvensk kultfilm från 1970! Jag diggar denna film jättemycket! Av någon anledning kom jag att tänka på den, haha! En Önyyk, två Möukkar och en kuplafolkkare bongar jag parkerade 2:48-2:52! snyggare bilar förritidn! Copypasta: https://svenska.yle.fi/a/7-885235