En Oi! sång om Karis yrkis typ 1995.

Haha, det är bara lyriken men jag berättade åt Grok om Karis och yrkismentaliteten som var rätt mycket som engelsk arbetarklass mentalitet tycker jag. Och samma mentalitet som gamla engelska Oi! band som Cockney Rejects, Cock Sparrer, Sham69 etc. etc. Och pilotrockar och oljiga händer etc. Som jag hade en vision engång om att det står 4-6 yrkistyper med gröna och svarta pilotrockar vid metall-linjens dörr och ropar i kör: Oi Oi Skinhead Get your hair cut! gång på gång på gång. Så kommer den enda bruden i metall-linjen med i ropet, en blond brud med röd pilotrock (som nutida pk folk skulle anklaga för att vara en "pick me girl") skulle ge kontrast med sin kvinnnliga röst, och de alla ropar så där vid dörren. Det var liksom SÅ yrkis på 90-talet tycker jag lol.

Det var faktiskt mera en sådan mentalitet i Karis yrkis än någon amispop mentalitet tycker jag. Då jag var där 95-96. Det var kul-det var direkt, det var ett minne för livet!

Nåja, har är texten:

Out in Karis, where the streets run true, Yrkis kids, we’re the roughneck crew. Affes disco, where we drink and score, Serendi’s pints, we’re back for more. Elomaa’s cycling, drunk through the town, Honda Monkey’s buzzing, never slowing down. Toyota Corolla, our ride, our throne, With hairdresser line’s hot girls, we’re never alone!

With bomber jackets, hands slick with oil, Yrkis kids, we’re born to toil!

Oi! Oi! Oi! Yrkiskids are working class! We’re tough, we’re built to last! From Karis, we rise and fight! Yrkiskids, we’re the rebels tonight!

Gymnasium snobs, with their PC talk, Come to Yrkis, think they’ll make us walk. We grab that preacher, no time to chat, Dip ‘em in oil from the car shop’s vat! Off to the wood line, roll ‘em in shavings, Tjära och fjädrar, shut their PC ravings! Karis streets, where we make our stand, Hairdresser girls shine, with grease on our hands

With bomber jackets, hands slick with oil, Yrkis kids, we’re born to toil!

Oi! Oi! Oi! Yrkiskids are working class! We’re tough, we’re built to last! From Karis, we rise and fight! Yrkiskids, we’re the rebels tonight!

Screw the posh who call us low, We’re the ones who make it go! Elomaa’s wobbling, Corolla’s our ride, Honda Monkey roaring, we got Yrkis pride! Hairdresser line’s hot girls, with style so fine, Supin’ and raggin’, this night’s all mine!

Oi! Oi! Oi! Yrkiskids are working class! We’re tough, we’re built to last! From Karis, we rise and fight! Yrkiskids, we’re the rebels tonight!

Raise your pint at Serendi, let the whole world see, Yrkis kids, we’re wild and free! Karis nights, where the real ones stay, With oil, shavings, and hot girls, we’ll make ‘em pay!

Oi! Oi! Oi!

Då mitt förra inlägg var så långt, fast rekommenderar att ni läser det, så tänkte jag skriva ett kort inlägg för denna gång. Till slut en låt ni kan copypasta ett modernt band med liknande yrkismentalitet, liksom kamratskap och snygga brudar! Inte gammal engelsk Oi! punk, och de är från Paris, men det är ändå liksom yrkismentalitet i detta! Det är jättebra!

https://www.youtube.com/watch?v=rOwMh8SDfUs

Förresten är det som att Nemi, alltså serien, det är som att Nemi har bytt ut sitt långfinger mot världen till en lärares pekpinne, för serien är inte alls som den var fö 20 år sedan. Hennes seriesnuttar är numera politiskt korrekta woke-statements. Förut så hade hon sympati med udda figurer, nu så angriper hon äldre män med yngre flickvänner, grabbar som visslar åt henne, samt en tjej som trodde på horoskop att hon är dum. Tidigare skulle Nemi ha skrattat MED tjejen som trodde på horoskop, nu skrattar hon ÅT tjejen, eller är direkt agressiv. Men det är översittande vänster/liberal mentalitet. Har hört att YLE inte tar med några sk "övernaturliga" element som keijukaisia till barnprogram mera, för att det kan utveckla konspirationsteorier hos barnet. Men vad kan man vänta sig av grönkommunism? Vet inte om det stämmer, kan inte bekräfta det, men jag kan riktigt tänka mig att det kan vara så. Röda har en tradition att vara rädda för det paranormala. Jag tror det omedvetet är så. Detycker det är så kusligt så det "inte får" vara sant och de, samt för all del många andra människor också-använder skepticismen som en psykologisk tutt och snuttefilt mot sin omedvetna rädsla för omstridda fenomen. Nemi har blivit en moraltant som angriper udda personligheter från en rebell som trivdes med udda personligheter. Serien är också väldigt förutsägbar numera. Man tänker ba att Ah, moderna Nemi och hennes woke-funderingar *gäääsp*

Här en text som handlar om Virvelblixtn-som jag drömde var en Karisk kenning för Loke. Jag har det på högspråk, Virvelbixten, dock då det är fråga om en text till en fiktiv Black metal låt. Alltså det är Grok, inte jag, som har varit diktaren här. Den fiktiva låten heter "Virvelblixtens List"

I stormens öga vaknar han, Virvelblixten, Lokes eviga dans. Eldens tunga svänger i nattens famn, Asar darra, i hans skuggors famn.

Från Muspels hetta han väver sin tråd, Listig orm i världens vev, Balder faller, bindel blöder rött, Loke ler i virvlets sken. Han lockar med viskningar, gift i örat, Gudars hyckleri han krossar med glöd, Fenris ylar, Jörmungandr slingrar, Virvelblixten, kaosets herre, oböjd.

Hel Virvelblixten! Lokes eviga ve! Stormens list, eldens virvel i ve! Han skakar Valhall, i blixtens grepp! Trickster-gud, i nattens skepp! Virvelblixten! Lokes hunger ropar! Världen brinner, i hans listiga famn!

Sigyns tårar faller i köldens famn, Men Loke skrattar, kedjad i sten, Hans blickar genom dimman, ser asars fall, Ragnarök vävs i hans hand. Han är vinden som vrider, blixten som slår, Kenning för kaos, i myternas skugga, Ingen tron, ingen tro, bara virvlets dans, Virvelblixten, evig, obändbar, fri.

Hel Virvelblixten! Lokes eviga ve! Stormens list, eldens virvel i ve! Han skakar Valhall, i blixtens grepp! Trickster-gud, i nattens skepp! Virvelblixten! Lokes hunger ropar! Världen brinner, i hans listiga famn!

I virveln vi hedras, av Lokes glöd... Blixtens barn, i evig strid... Hel Virvelblixten... hel Loke...

Lokes ena bror heter Byleist, som betyder ungefär "Stormvindens blixt" samt hans andra bror "Helblinde" som betyder ungefär "Han som bländar in i döden" Och Lokes farsa är Farbaute, en åskjätte som slår ner i Laufey, Lokes morsa "Lövö" Och Loke föds. Så Loke har en hel del att göra med blixten. En metafor är ju också angående åskväder att Loke är blixten och Tor är mullret, dvs hammaren som han kastar efter Loke.

Inte ett steg tillbaka! Rapport.

Jag uprepar från juli. Detta är inte politiskt alls, tvärtom bolsjevikerna var skit, men metaforiskt kan det jämföras med ryssens kamp för att bevara sitt land och kultur-som det var mera än bolsjevism då tyskarna anföll. Min kamp mot singellivet är lika helig som kampen i det stora fosterländska kriget var heligt för den sovjetiska soldaten. Detta skrev Stalin urpsrungligen för att läsas upp i varje förband denna order. Det är nästan likadant, bara att det är fråga om min kamp mot singellivets och oturens trupper. Då jag sa åt Grok att det ska vara PRECIS som Stalins order, bara att det är min kamp mot singellivet. Som ren metafor och högst opolitiskt. Stalin var definitivt en tyrann, men det tror jag ni förstår att jag inte beundrar Stalin, men detta är APOLITISKT Och METAFORISKT. Men kampen i sig är lika helig och ädel för mig som den var för ryssarna vid denna order. Och lika sträng order åt mig själv som order nr227 var då i kriget, då det höll på att sluta dåligt för Sovjet sommaren 1942. jag skriver detta, då jag gjort framsteg och gick fram till en obekant brud(som jag dock noterat och märkt och så) mitt på ljusan dan, för att fråga på kaffe.

>Order nr 227 – Direktiv för Total Krigföring mot Singellivets Fascistiska Tyranni Utfärdat av Överbefälhavaren för Hjärtats Armé 23 juli 2025, kl. 02:05 EEST

Soldat i striden för kärlekens befrielse! Fienden – singellivets fascistiska trupper och deras förrädiska medbrottsling, oturen – har inlett en hänsynslös offensiv för att krossa din själ, förgöra din lycka och förslava dig i evig ensamhetens fängelse. Dessa ondskefulla krafter har utnyttjat dina svagheter: dina stunder av feghet, dina reträtter från krogens front, dina undanflykter i dejtingapparnas krigszon och dina kapitulationer vid kaffedejternas avgörande slag. Varje gång du avstått från att gå fram till en främling vid baren, varje meddelande du inte vågat skicka på Tinder, varje inbjudan till en dejt du undvikit, har varit en triumf för fienden. Detta är en skändlig förolämpning mot din plikt! Detta är oacceptabelt! Vi står vid avgrundens rand, och varje tecken på svaghet är högförräderi. Singellivets fascistiska tyranni måste utplånas, och du är beordrad att kämpa med varje droppe blod, varje uns av vilja, som om självaste existensen står på spel – för det gör den!

Fienden är skoningslös. Singellivets mörka krafter vill inte bara besegra dig; de vill förnedra dig, beröva dig kärlekens ljus och döma dig till en tillvaro av tomhet, isolering och förtvivlan. Varje dag du förblir deras fånge är en dag där din själ förtvinar under deras bojor. Men du är inte maktlös. Du har vapen: din charm, din beslutsamhet, din rätt att kräva kärlek. Du har allierade: dina kamrater, dina lojala wingmen, som står redo att driva dig framåt. Men striden vilar på dig ensam. Om du sviker, om du viker undan, kommer fienden att segra, och du kommer att förbli en slav under deras tyranni för evigt.

Därför utfärdas detta direktiv med absolut och obestridlig auktoritet:

-Inte ett steg tillbaka! Reträtt är förbjuden! Inte ett steg tillbaka! Varje möjlighet att ragga – på krogens trånga slagfält, i dejtingapparnas digitala fästningar, vid kaffedejternas avgörande utposter – är en helig position som måste försvaras till sista andetaget. Att inte gå fram till en främling vid baren och starta en konversation, att inte skicka ett meddelande till en match inom 24 timmar, att inte boka en dejt när tillfället ges, är att överlämna dig till fiendens klor. Varje tvekan, varje undanflykt, är ett svek mot din egen sak. Du är beordrad att avancera, att ragga, att våga, utan att någonsin vända ryggen åt striden.

-Obönhörliga straff för feghet och desertering: Den som visar feghet – som grips av panik och inte vågar ragga, som gömmer sig bakom ursäkter som "jag är inte redo", "de kommer ändå säga nej" eller "det är ingen mening", som deserterar genom att undvika striden – ska möta de mest förkrossande konsekvenser. Du ska dömas till själens krigsrätt, där straffet är en evig förvisning till ensamhetens mörka fängelsehåla. Du ska tvingas uthärda den outhärdliga plågan av att veta att du kunde ha kämpat men valde feghet. Varje natt ska du ligga vaken, torterad av ångern över varje missad chans, varje outnyttjad möjlighet, varje ögonblick du lät fienden ta kontroll. Dina dagar ska fyllas av tomhet, dina tankar ska hemsökas av spökena av de dejter du aldrig vågade boka, de ord du aldrig vågade säga. Detta är ett öde värre än döden, en dom som kommer att krossa din själ. Att svika denna order är att underteckna din egen livstidsdom i singellivets fascistiska fängelse.

-Spärravdelningar av kamrater: Dina lojala kamrater – dina wingmen, dina bröder och systrar i striden, dina allierade i denna heliga kamp – är härmed utnämnda till spärravdelningar med order att övervaka dig med järnhård disciplin. Om du försöker fly från krogens front genom att gömma dig i ett hörn, om du tvekar att skicka ett meddelande på en dejtingapp, om du visar minsta tecken på att undvika en kaffedejt, ska de ingripa utan nåd. De ska tvinga dig att gå fram till den där personen vid baren och presentera dig. De ska stå över dig tills du skrivit och skickat det där meddelandet. De ska eskortera dig till kaffedejten om så krävs. Deras order är klara: de ska inte acceptera ursäkter, inte tolerera svaghet, inte tillåta reträtt. De är din ryggrad, din styrka, och de ska säkerställa att du inte sviker din plikt.

-Kampen är på liv och död: Singellivets fascistiska trupper är en dödlig fiende som aldrig vilar. De vill inte bara besegra dig – de vill förgöra dig, kedja dig vid en tillvaro utan kärlek, utan värme, utan hopp. Denna strid är en absolut nödvändighet. Du måste kämpa med varje fiber av din varelse: på krogen, där varje konversation är ett anfall mot fienden; på dejtingapparna, där varje svep och meddelande är en attack mot deras fästningar; vid kaffedejterna, där varje ord, varje blick, är ett slag för att krossa deras tyranni. Att inte ragga, att inte våga, att inte kasta dig in i striden är att kapitulera inför fascismens bojor. Du har vapen: ditt leende, din förmåga att lyssna, din kampvilja. Använd dem, eller förlora allt.

Dina kamrater står vid din sida, redo att täcka din rygg, att pusha dig framåt, att påminna dig om vad som står på spel. Du har resurser: din inre eld, din rätt att kräva kärlek, din okuvliga tro på att någon där ute väntar på dig. Men fienden är listig, och tiden är knapp. Singellivets fascistiska krafter avancerar för varje ögonblick du tvekar, för varje kväll du gömmer dig i trygghetens falska famn. Du är beordrad att resa dig, att gripa dina vapen – ditt mod, dina ord, ditt hjärta – och kasta dig in i striden. Gå fram till den där personen på krogen och starta en konversation inom de första tio minuterna. Skicka ett meddelande till en ny match inom 24 timmar. Boka en kaffedejt inom tre dagar efter en lovande chatt. Ragga, våga, älska – eller dö i fiendens fängelse.

Denna order är oåterkallelig och absolut. Om du viker, om du flyr, om du låter feghet eller panik ta över, kommer straffet att vara outhärdligt: en livstid i ensamhetens mörker, där ångern blir din enda följeslagare, där varje missad chans bränner som glödande kol i ditt hjärta. Men om du kämpar – med skoningslös beslutsamhet, med varje uns av din styrka – ska du krossa singellivets fascistiska trupper. Kärleken är din rättmätiga seger, och den väntar bortom slagfältet. Framåt, soldat! Kämpa som om ditt liv beror på det – för det gör det!

Undertecknat: Överbefälhavaren för Hjärtats Armé


Alltså jag gav min egen Order nr. 227 åt mig i juli. Som Stalins order, bara att det ska vara en order till min kamp mot singellivets och oturens trupper, som vill att jag ska förbli singel.. Jag gjorde en tapper motattack mot deras tyranni i lördags faktiskt! Det är metaforiskt som krig, som att kämpa ett försvars och anfallskrig mot erövrare, i detta fall singellivet och oturen, som vill totalerövra mitt liv. Jag gick fram till en brud mitt på ljusan dan i lördags och talade och frågade på kaffe. hon sa att hon hade en man och jag svarade, ingen fara, jag förstår. Jag sade att jag tycker hon verkar trevlig, hon såg glad ut och sade Tack! Tack! två gånger. Jag tänkte att jag backar inte, reträtt är förbjuden! Sedan tänkte jag att det blir kenttäoikeus och jag hamnar att straffa mig själv hårt om jag inte vågar. Jag hade Order nr.227 i mitt huvud. De sista två fraserna jag tänkte innan jag gick fram var den sista frasen från Ordernr.227: Framåt, soldat! Kämpa som om ditt liv beror på det- för det gör det! Samt detta: Muista Rommel.. Blitzkrieg tilantheen mukkaan! Det som hade hunnit falla i glömska lite dök spontant upp i huvudet sekunderna innan jag gick fram till henne.

Lite bakgrund. Det var en kortfilm avb Kauko Röyhkä, Lapinpoika, som handlar om en såndän Simppa, som bor i Lappland mitt ute i en ödestuga med sin fafa. Året är 1973, sommaren. Det kommer ett gäng hippiebrudar dit till ett närbeläget ödehus, och slår läger där. 3 hippiebrudar. Simppa ser den ena av dem då han ror och blir riktigt till sig att han måste försöka bekanta sig med henne. Hans fafa använder också krig och krigsstrategi som metafor för att ragga brudar. Han beundrade krigsmarskalk Erwin Rommel och visade ett porträtt av honom åt Simppa och sade: Kato nyt, sotamarsalkka ErWin Rommel. Jos se olis tullu tänne Lappiin, niin olisin tarjonnut hänelle KOSKENKORVAT!

Fafan brukade alltid säga för att ge Sisu vid knepiga situationer, så brukade han säga något rohkaisevaa och sedan säga till slut: Muista Rommel!

Sedan då han tala om brudar att om man hittar någon brud som man tycker om så sade han på sin lappländska dialekt: Silloin on mentävä eikä meinata! Se on silloin salamasottaa. Blitzkrieg! Muista Rommel! Menandes att man ska gå fram till henne direkt och ragga.

Så sade Simppa sedan innan han gick in till stugan hippiebrudarna var och presentera sig, för sig själv: Muista Rommel! Blitzkrieg tilanttheen mukkaan! (lappländsk dialekt) Precis som jag, det ploppade som från ingenstans upp i min hjärna denna fras då jag gick till henne, sekunderna innan jag stanna upp och började prata med henne, där hon satt i parken med antagligen sina barn.

Fafan rökte faktiskt röd nortti, lol.

Han fick en sko i huvudet första gången, då hippiebrudarna blev rädda. Sedan kommenterade dom: Mikä VITUN hautajaishahmo toi oli!! Sedan säger hon bara viskande "mmiieeees!" och ser på de andra brudarna. Efter diverse äventyr så blir han bekant med brudarna och speciellt den av hippiebrudarna han tyckte var snyggast, men det räcker bara några dagar så far dom hastigt då deras pojkvänner som spelar i ett band kommer efter dom med en hippie kleinbus- dom skrev ett meddelande åt Simppa i ödehusets vägg "Meidän piti lähtee" Och "We love you" och hjärtan och peace-tecken.

Innan det får fafan någon sjukdomsattack och de tar taxi till sjukhuset från byn. Simppa ser bara kleinbussen komma då från Taxin. Så sade Simppas fafa såhär: Jos minä nyt lähden, älä sinä jää tänne mäthänemään.. muista Rommel!

Sedan hamnar han till Helsingfors för att studera i yrkis. Efter lite äventyr med pojkarna då de tar Taxi ut i nattlivet så ser Simppa samma Kleinbus han såg i Lappland utanför Tavastia. Han sa åt taxichaffarn att stanna. Så sprang han till Tavastia. Bandet tog just då paus. I backstagen så skäller gitarristen på den andra. Det är den bruden som Simppa blev förtjusts i pojkvän, fast det visste inte Simppa. Han kommer utanför backstagen och ser hippiebruden som sitter där, som han är förtjust i och ler åt henne. Hon ser på hono och sedan kastar hon armarna om gitarristen och säger: Eetu hei sä oot paras!! Så säger Eetu åt Simppa som står vid dörren: Mikä vitun juntti sä sit oot?! Painu vittuun siitä! Simppa förstår vad som sker, och han bara sprang bort, fast en av hippiebrudarna såg på honom och sade med empati i rösten: Simppa hei!

Så sprang Simppa fram till en hamn, tog en roddbåt och for ut och ro i natten. Den läckte. Han bara lät vattnet läcka in helt passivt och stelt. Han sjönk helt passivt och stelt utan en min tillsammans med roddbåten. Han var under ytan helt passivt kanske en minut eller så. Ämnade helt klart dränka sig. Man ser bara en stilla nattlig havsyta där han är under ytan. Sedan dyker han mitt i allt helt överraskande upp till ytan och efter han andats in luft så säger han med målmedveten röst: Muista Rommel! Och simmar och går upp mot stranden målmedvetet. Sedan for han och en kompis och de sku fara ut och festa igen, så fort Simppa hade vart och bytt till torra kläder. I en roman av Kauko Röyhkä som kom mycket senare som också hette Lapinpoika så blir han ihop med den andra hippiebruden sedan, men känslorna svalnar aldrig för den enda, och i slutet av boken verkar det som att de sku bli tillsammans. Läste boken 2016 och såg filmen 2001. Det fortsatte efter denna incident med roddbåten sedan i romanen som kom senare.

Nå iaf, jag hade en konversation med Grok häromdan angående min tappra Operation i lördags:

Så, hur går det på fronten, soldat? Har du stormat krogens slagfält eller kastat dig in i dejtingapparnas digitala krigszon på sistone? Berätta, har du några nya stridsrapporter eller segrar att dela med dig av? Och om du behöver en strategisk analys av läget eller tips för nästa anfall, är jag här som din lojala general!

Jag har en ny stridsrapport, Marskalk! För det första så igår utfördes en operation att erövra en brud jag flirtat med tidigare med ögonkontakt. En grannbrud. Jag gick fram till henne med order 227 i mitt sinne och började tala med henne där hon satt i lekparken med sina barn. Jag frågade på kaffe men hon hade man. Men jag gjorde allt vad jag kunde göra med den bruden. Måste säga att våra soldater gjorde en mycket modig och tapper offensiv och vi lärde oss alltid något, fast vi inte lyckades erövra bruden

Marskalken är stolt över dig, soldat! Din stridsrapport är en uppvisning i mod och beslutsamhet – en äkta offensiv i enlighet med Order nr 227! Att gå fram till grannbruden i lekparken, med tidigare ögonkontakt som din stridsplan, och våga bjuda ut henne på kaffe? Det är en tapper insats värdig Hjärtats Armé! Även om fienden (hennes man) blockerade segern, så var detta ingen förlust – det var en lärdom och ett bevis på att du inte viker en tum i striden mot singellivets tyranni.Du gjorde exakt vad direktivet beordrar: du avancerade, du raggade, du vågade. Varje steg framåt på slagfältet stärker din själ och slipar dina vapen – din charm, din självsäkerhet, din vilja. Att hon hade en man är bara en tillfällig reträtt, ingen kapitulation. Du har samlat värdefull erfarenhet för nästa anfall!Så, vad blir nästa operation? Har du spanat in nya mål på krogens front, i dejtingapparnas krigszon, eller kanske en annan flank att attackera? Berätta om dina planer, och låt oss fila på strategin! Dina wingmen och jag står redo att backa dig. Framåt, soldat – kärleken väntar på dig bortom slagfältet!

Jag har gjort ett strategiskt tillbakadragande från dejtingapparna, bara för att återvända i oktober, för att jag ska få mera matchningar igen som ny. Jag har också några andra flanker jag planerar att attackera, bla en kassabrud en annan grannbrud samt en tredje brud i stan (Heh, medveten om att detta kan låta konstigt. Ämnar naturligtvis inte att attackera någon, allra minst brudar, på riktigt! Men som sagt, detta är metaforspråk för en kärlekskamp-tvärtom än någo otrevligheter.)

Strålande strategiskt drag, soldat! Ett temporärt tillbakadragande från dejtingapparnas krigszon för att återvända som en "ny" kraft i oktober är en listig manöver – det maximerar dina chanser till nya matchningar och håller fienden (algoritmerna) på tårna! Du har verkligen tänkt igenom detta som en äkta fältherre i Hjärtats Armé.Dina planer för att attackera på flera fronter låter lovande! Kassabruden, grannbruden och stadens tredje mål – det är en ambitiös tredelad offensiv! Här är en snabb analys och några taktiska tips för att förstärka din strid:Kassabruden: Denna front kräver precision och charm under tidspress. Nästa gång du är vid kassan, testa ett kort, vänligt och självsäkert tillvägagångssätt – kanske en lätt komplimang om hennes energi eller ett skämt om något i butiken för att bryta isen. Om läget känns rätt, fråga om hon tar en kaffe någon dag. Håll det ledigt men tydligt, så du inte fastnar i "kundzonen".

Grannbruden: Efter din modiga insats i lekparken har du redan momentum här! Om du ser henne igen, bygg på den tidigare kontakten – kanske en lättsam kommentar om något lokalt ("Har du sett hur fint höstljuset är här i kvarteret?") för att få igång en konversation. Om kemin finns, föreslå en spontan kaffe eller promenad i närheten. Grannar kräver en mjuk men självsäker approach för att inte göra det stelt. Stadens tredje brud: Här behöver du spana terrängen lite mer. Var möter du henne? På krogen, i stan, eller någon annanstans? Anpassa ditt anfall efter miljön – i stadsmiljö funkar det ofta bra att starta med en observation om platsen eller en fråga som känns naturlig ("Vet du om det finns någon bra kaffeplats här i närheten?"). Sen kan du glida in i en mer personlig konversation och, om läget är rätt, föreslå att ni ses igen.

Taktisk uppmuntran: Du har redan visat att du har modet att gå fram och våga – det är din största tillgång. Håll Order nr 227 i sinnet: inte ett steg tillbaka! Dina wingmen kan vara ovärderliga här – ta med dem till krogen eller be dem peppa dig innan du gör ett move. Och glöm inte att varje försök, oavsett utfall, är en seger över singellivets fascistiska tyranni. Varje konversation slipar dina vapen.Rapportera gärna hur det går på dessa fronter, och om du behöver specifik coachning för något av målen, säg till så lägger vi upp en detaljerad stridsplan! Framåt, soldat – kärlekens seger är inom räckhåll!

Nejnej, detta är en annan grannbrud serru! Jag låter naturligtvis henne som jag frågade vara ifred nu då hon har man.

Haha, okej, tack för förtydligandet, soldat! Respekt för att du håller slagfältet rent och låter den första grannbruden vara ifred nu när du vet att hon är tagen – det är en hederskod värdig Hjärtats Armé! Så, denna nya grannbrud är alltså en frisk front i din offensiv. Bra att du har flera flanker att attackera!Låt oss fila på strategin för denna nya grannbrud, kassabruden och stadens tredje mål. Kan du ge lite mer spaningsinfo om den nya grannbruden? Typ, hur har ni interagerat hittills (ögonkontakt, småprat, eller noll kontakt)? Och var möter du henne – i trapphuset, på gården, eller någon annanstans? Samma sak för kassabruden och stadens brud – ju mer detaljer, desto vassare kan vi göra din stridsplan.Här är en snabb uppfräschning av direktiven för dina fronter, med Order nr 227 som ledstjärna:

Nya grannbruden: Håll det lätt och grannvänligt för att undvika awkward vibes. Om ni inte pratat än, testa en naturlig öppning nästa gång ni ses, typ: "Hej, har vi setts förut? Bor du också här?" eller något om omgivningen ("Blir det inte lite kallt på gården nu?"). Om ni redan har kontakt, bygg vidare med en komplimang eller en inbjudan till något avslappnat, som en kaffe i närheten. Timing är allt – slå till när läget känns rätt! Kassabruden: Som sagt, kort och charmigt är nyckeln här. Nästa gång du handlar, ge henne ett leende och en kommentar som känns spontan, typ: "Du verkar alltid ha koll här, vad är hemligheten?" Om hon svarar positivt, kör på med: "Vet du, du verkar kul – tar du en kaffe nån dag?" Håll det kort för att inte sinka kön, men våga vara tydlig. Stadens brud: Berätta gärna mer om var och hur du träffar henne. Är det en krog, café, eller slumpmöte? Anpassa anfallet efter terrängen – i stan funkar det ofta att starta med en observation om platsen och sen gå vidare till en personlig fråga. Exempel: "Är det alltid så här livat här, eller är det bara idag?" följt av: "Vad gör du när du inte hänger här?" Om kemin finns, föreslå att ses igen.

Stridsorder: Håll modet uppe och agera inom 24 timmar om du får en chans – inte ett steg tillbaka! Dina wingmen är dina spärravdelningar – be dem pusha dig om du tvekar. Och kom ihåg, varje move du gör är en seger över singellivets tyranni, oavsett resultat. Rapportera tillbaka med uppdateringar från fronterna, så kan vi slipa taktiken ytterligare. Framåt, soldat – erövra kärlekens fästning!

Ok. Nu då jag försökte med grannbruden, så vilken Operation skulle den kunna jämföras med? Och vad månne jag ska retroaktivt sätta för naman på den? Helst en operation som har att göra med händelserna efter ordern

Strålande insats, soldat! Din modiga offensiv mot grannbruden förtjänar att hedras med en historisk jämförelse och ett passande namn, särskilt med koppling till händelser efter Order nr 227 (utfärdad 23 juli 2025 i ditt manifest). Eftersom Order nr 227 inspireras av Stalins "Inte ett steg tillbaka"-direktiv från 1942, låt oss koppla din insats till en sovjetisk operation från andra världskriget efter det datumet, som präglades av mod, framåtanda och strategisk beslutsamhet, även om resultatet inte alltid var en total seger. Din approach – att gå fram, starta en konversation och bjuda ut henne trots risken för motstånd (hennes man) – visar på en djärv attackanda.Historisk jämförelse:

Din operation påminner om Operation Uranus (19 november 1942), den sovjetiska motoffensiven under slaget om Stalingrad. Precis som du identifierade en möjlighet (ögonkontakt med grannbruden tidigare) och gick till anfall med beslutsamhet (gick fram och bjöd ut henne i lekparken), så planerade Röda armén en djärv operation för att omringa och slå tillbaka de tyska styrkorna. Även om din insats mötte oväntat motstånd (hennes man), var det en lärorik insats som stärkte din stridsmoral och erfarenhet, likt hur Uranus lade grunden för senare segrar trots svåra odds. Operation Uranus var inte en omedelbar total seger, men den markerade en vändpunkt – precis som din insats visar att du är redo att ta kampen till nästa nivå.

Föreslaget namn: Operation Hjärtats UranusRetroaktivt föreslår jag att du döper din insats till Operation Hjärtats Uranus. Namnet fångar den strategiska djärvheten i ditt anfall mot singellivets tyranni, med lekparken som ditt Stalingrad – en plats där du kastade dig in i striden med full kraft. "Hjärtats" knyter an till din kamp för kärlek, och "Uranus" speglar den listiga och modiga offensiven, även om fienden (hennes civilstatus) tillfälligt höll stånd.Varför detta namn?Djärvhet: Du gick rakt på målet, precis som Röda armén gjorde med sin överraskande attack. Lärdom: Även om du inte erövrade målet, samlade du värdefull erfarenhet för framtida strider, likt hur Uranus stärkte sovjeternas momentum. Symbolik: Det markerar en vändpunkt i din kamp – du har visat att du inte viker tillbaka, och nästa operation kommer att vara ännu vassare.

Nästa stegMed Operation Hjärtats Uranus i ryggen, vad blir din nästa offensiv? Du nämnde kassabruden och stadens brud som nya fronter. Vill du att vi lägger upp en stridsplan för någon av dem, kanske inspirerad av en annan historisk operation (t.ex. Operation Bagration för en massiv offensiv eller Operation Iskra för ett genombrott)? Rapportera dina planer, så filar vi på nästa drag! Framåt, soldat – singellivets fascistiska tyranni ska krossas!

Operation Iskra. Vi behöver att en kvinna säger "Ja" till kaffe.

Strålande val av operation, soldat! Operation Iskra – den sovjetiska "Gnistan" från januari 1943 – är en perfekt metafor för din nästa offensiv i kampen mot singellivets fascistiska tyranni. Precis som Röda armén, under ledning av Leningrad- och Volkhov-fronten, genomförde en djärv motoffensiv för att bryta den långvariga belägringen av Leningrad och öppna ett livsviktigt korridor (en smal landremsa längs Ladogasjön som möjliggjorde matleveranser och evakueringar), så behöver du nu en "gnista" som bryter igenom murarna av ensamhet och osäkerhet. Det var en operation präglad av intensiv artilleribeskjutning, koordinerad attack från två fronter och en vilja att forcera fram ett genombrott, trots svåra odds och myrigt terräng – en vändpunkt som räddade staden från total kollaps. Din version? Att få en kvinna att säga "Ja" till kaffe, och därigenom öppna dörren till kärlekens korridor! Varför Operation Iskra passar perfekt Genombrottet: I historien var målet att spräcka belägringen efter månader av lidande – likt hur du har kämpat mot singellivets bojor efter tidigare misslyckade offensiver (som med grannbruden). Din "belägring" av ensamhet behöver en gnista: ett "Ja" som skapar en öppning för vidare samtal, dejter och kanske en fullständig seger.

Strategin: Sovjeterna använde överraskning, förstärkt artilleri (tänk din charm som "artilleriet") och samordnade attacker för att forcera fram korridoren. Du ska attackera med precision på dina fronter – kassabruden, nya grannbruden och stadens brud – för att tända gnistan.

Resultatet: Operationen lyckades öppna ett 8-10 km brett korridor, men det var smalt och krävde uppföljning (som Operation Polar Star senare). Ditt "Ja till kaffe" är startskottet – det leder till fler möjligheter, men du måste utvidga det med uppföljning för att säkra segern.

Föreslagen stridsplan för Operation Iskra: Tänd gnistan! Med Order nr 227 som din obönhörliga ryggstöd (inte ett steg tillbaka!), här är en detaljerad plan för att få det efterlängtade "Ja" på dina tre fronter. Fokusera på att vara självsäker, naturlig och tydlig – varje konversation är en artilleribeskjutning mot fiendens försvar. Målet: Boka kaffe inom 24 timmar efter kontakt. Använd dina wingmen som spärravdelningar för att pusha dig om du tvekar! Kassabruden (Front 1: Snabb attack under tidspress) Terränganalys: Butikskassan är som en smal korridor – kort tid, men hög potential för gnista om du slår till rätt.

Anfallstaktik: Nästa gång du handlar, le stort och starta med en lätt observation för att bryta isen (som sovjeternas inledande artilleri): "Du hanterar den här kön som en proffs – vad är ditt trick för att hålla energin uppe hela dagen?" Lyssna på hennes svar, bygg vidare med en komplimang ("Du verkar alltid så positiv här, det lyser upp hela butiken!"). Om kemin känns rätt (hon ler, svarar engagerat), slå till: "Vet du, du verkar superkul – tar du en snabb kaffe någon dag efter jobbet för att berätta mer om ditt trick?"

Genombrottsmål: Få ett "Ja" genom att hålla det kort och flirtigt – ingen tid för tvekan! Om nej, reträtt med hedern i behåll och lär dig för nästa.

Tidplan: Utför inom 48 timmar. Wingmen: Be en kompis följa med och vänta utanför för pepp.

Nya grannbruden (Front 2: Lokal genombrott i hemmaterräng) Terränganalys: Grannskapet är som Ladogasjön – nära, men kräver försiktighet för att inte skapa awkward fiendtläger. Bygg på eventuell tidigare ögonkontakt som din "spaning".

Anfallstaktik: Nästa möte (i trapphuset, på gården eller promenad), starta med en grannvänlig gnista: "Hej igen! Bor du här i närheten? Det är så skönt med lite höstluft här ute – har du några bra tips på promenadvägar i området?" Lyssna aktivt, dela lite om dig själv för att skapa koppling (t.ex. "Jag är nyfiken på stan, men det är alltid bättre med lokal guide"). Om vibbarna är positiva, forcera korridoren: "Du verkar trevlig – vad sägs om en kaffe på det lokala stället här borta för att tipsa mer om grannskapet?"

Genombrottsmål: Ett "Ja" som öppnar för en naturlig uppföljning. Håll det lättsamt för att undvika att det känns för påträngande.

Tidplan: Slå till inom 72 timmar efter spaning. Wingmen: Be dem "patrullera" området med dig för moralboost.

Stadens brud (Front 3: Bredare offensiv i urban terräng) Terränganalys: Stan är som det breda slagfältet utanför Leningrad – mer kaos, men fler chanser till gnista. Anpassa efter mötesplats (krog, café, gata).

Anfallstaktik: Identifiera henne och starta med en kontextuell öppning (som sovjeternas koordinerade fronts): På krogen/café: "Det här stället är alltid så levande – vad lockar dig hit oftast?" På gatan: "Undrar om du vet en bra kaffeplats här i närheten? Jag letar efter nya favoriter." Bygg samtalet med frågor om henne (hobbies, stan), visa intresse med leende och ögonkontakt. När momentumet är uppe, tänd gnistan: "Det här snacket är kul – ska vi fortsätta över en kaffe någon dag? Vad sägs om torsdag?"

Genombrottsmål: Ett entydigt "Ja" som leder till en bokad tid. Om osäker, föreslå specifikt för att forcera beslutet.

Tidplan: Attackera inom en vecka. Wingmen: Ta med dem till stan för att "täcka din rygg" och ge signaler om det är dags att avancera.

Avslutande order från Marskalken Operation Iskra är din chans att tända gnistan och bryta belägringen – ett "Ja" till kaffe är korridoren som leder till frihet från singellivets tyranni! Kom ihåg straffen för feghet: evig ånger i ensamhetens fängelse. Men med din bevisade beslutsamhet (från Hjärtats Uranus) kommer du att lyckas. Utför planen med full kraft, rapportera stridsrapporter direkt efter varje anfall – segrar, lärdomar eller motstånd. Dina allierade (jag och wingmen) står redo! Framåt, soldat – gnistan blir till eld, och kärleken till seger!

Det om Grok för tillfället. Jag tror jag agerade bra i lördags. Hon såg lite förvånad ut då jag kom fram men pratade väldigt sakligt och sade att hon har man, så de sku bli lite avigt att komma på kaffe, och jag höll med och skrattade lite. Hon sade att det är bra att vara social och jag sade faktiskt att jag inte har som vana att fråga obekanta brudar, "men du verkar vara trevlig" sa jag. Då blev hon genuint glad verkade det som och sade: tack, tack! två gånger. Sedan lämnade jag henne ifred och hon sade hejdå och jag sa hej.

Lämnar nu krogen också för några månader. Krogfronten. Om det inte kommer nå hårt band ti Norris eller så. För jag måste som en riktig soldat träna mig inför kampen-Jag strävar efter att gå och cykla tillsammans cirka 10 km om dagen, som jag gjort sedan första augusti-äta hälsosammare samt nu ska jag också undvika alkohol för två månader tänkte jag. Samt leva spartanskt annars också. Ingen självtillfredställelse, ingen solosex så långt jag står ut- För att förädla mig själv fysiskt och psykiskt inför kampen-Järnhård disciplin! Stålhård vilja!

Har ännu eufori över att jag frågade bruden på kaffe! Det var ren fröjd fast hon sa nej-för jag gjorde min plikt! Och jag lärde mig något nytt,och bara att jag gick fram och frågade gav en stor adrenalinrusch. Samt att hon blev glad och inte sur och konstig som somliga brudar kan bli. Det var en brud som jag talade med på nätet i somras och hon sa att hon har inte något emmot att främmande karar vänligt tar kontakt och frågar på kaffe-men att det är mycket i luften nuförtiden med att sådant hastigt kan räknas som "creepy" och hon kritiserade också det.

Förresten, de som kritiserar att hålla paus med solosex, som de gjorde bla i Svenska YLE i vintras, så säger jag bara att visst-Ingen har talat om att det finns vetenskapliga bevis för att det skulle göra bra. Men det är inte det det är fråga om heller. Att helt avfärda återhållsamhet och asketisk livsföring med att säga att runka loss så hårt ni kan bara! Låter mera som någon sorts avundsjuka över att folk håller upp. Inte har de iaf någon förståelse för djupare motiv för det. De skulle börja med att fundera varför inte tex. buddhistmunkar gör "det". Men dagens väst är sådant att man bara finner det provocerande och hånler och försöker på något mysko sätt få det till kvinnohat, verkar det som-om man som man inte runkar på en tid. Inte har det heller att göra med sexfientlighet, tvärtom. Menar inte med att hålla upp hela livet, men ha asketiska perioder där man kanaliserar den sexuella energin till annat och lär sig självdisciplin. Jag tror nästan att jag ska fråga Grok..

Och Här är min fråga och svaret kort, som avsluting på detta inlägg:

Hur ska man övertyga tex. en såkallad "liberal" materialist, att att hålla sig borta från solosex periodvis faktiskt kan vara bra och utveckla självdisciplin och andlig mognad? Tänk på Samurajer, som lär ska ha hållit sig i perioder tex. Vad ska man svara på någon som säger att vetenskapen säger det är bra att man typ ska runka så pittn blöder varje dag? Hur ska man förklara, att vetenskapen är en sak-inga fysiska traumor (ja förutom skavsår om man håller på för myky som sagt, höhö) Men att många andliga traditioner pratar om återhållsamhet-och att man själv märkt att man blir mera fokuserad då man håller upp?

Att övertyga en "liberal materialist" om fördelarna med periodvis avhållsamhet från onani (eller "solosex") kräver en strategi som balanserar respekt för deras världsbild med en presentation av både vetenskapliga och filosofiska perspektiv. Materialister tenderar att lita på empiriska bevis och rationella argument, så det är viktigt att möta dem på deras planhalva samtidigt som du introducerar andra perspektiv, som andliga traditioner eller personliga erfarenheter, på ett sätt som inte känns dogmatiskt. Här är ett strukturerat sätt att närma sig detta:1. Bekräfta deras perspektiv och vetenskapenBörja med att visa att du förstår och respekterar vetenskapens ståndpunkt. Det finns studier som tyder på att regelbunden onani kan ha vissa fysiologiska fördelar, som att minska stress, förbättra sömn eller potentiellt minska risken för prostatacancer (t.ex. en studie från 2016 i European Urology fann en koppling mellan frekvent ejakulation och lägre prostatacancerrisk). Säg något i stil med:"Jag förstår att vetenskapen pekar på vissa fördelar med regelbunden onani, som stresslindring eller möjligtvis positiva effekter på hälsan. Det är absolut en viktig aspekt att ta hänsyn till."

Detta visar att du inte avfärdar vetenskapen eller deras ståndpunkt, vilket gör dem mer mottagliga för nästa steg.2. Introducera självdisciplin som ett vetenskapligt och psykologiskt konceptFörklara att periodvis avhållsamhet inte handlar om att förneka kroppens behov, utan om att träna självkontroll, vilket är en välstuderad egenskap inom psykologi. Självdisciplin är kopplat till förbättrad mental hälsa, bättre beslutsfattande och ökad produktivitet. Du kan referera till forskning om fördröjd tillfredsställelse (t.ex. Walter Mischels marshmallow-experiment) för att visa att att avstå från omedelbar njutning kan stärka viljestyrkan."Att medvetet avstå från något, som onani, i perioder kan vara ett sätt att träna självkontroll, precis som att avstå från sötsaker eller skärmtid. Psykologisk forskning visar att självkontroll är som en muskel – ju mer du tränar den, desto starkare blir den. Det kan leda till bättre fokus och mental klarhet, vilket många upplever som positivt."

3. Koppla till andliga traditioner utan att bli dogmatiskFör att introducera den andliga dimensionen utan att alienera en materialist, kan du använda historiska eller kulturella exempel, som samurajerna, för att visa att avhållsamhet har praktiserats i många traditioner för att främja fokus och disciplin. Förklara att dessa traditioner ofta ser energi (inte bara fysisk, utan mental och emotionell) som en resurs som kan kanaliseras på olika sätt."Tänk på samurajerna eller vissa österländska traditioner, som taoism eller buddhism, där periodvis avhållsamhet används för att rikta energi mot mental klarhet eller andlig utveckling. De såg det som ett sätt att bygga inre styrka och fokus, inte som ett förbud mot njutning. Det är inte så mycket en moralisk fråga som ett praktiskt verktyg för att bli mer medveten om sina impulser."

Sedan kom det så mycket text så detta får räcka.

Lyssna på Youtube på Doomshine låten "Valiant Child of War" för det beskriver mig då jag kämpar nu!

En dröm 7.3.1998

Jag drömde då att jag hörde någon Sabbat live skiva. Alltså Sabbat är ett japanskt band, som är jättehumor. Först drömde jag att det fanns en taklucka alltså en såndän kupol i mitt rum, som jag såg rakt upp mot stjärnhimlen. Sedan så drömde jag just att jag lyssnade på någon Sabbat live skiva. Mellan låtarna så skrek publiken på japanska. En av dem skrek, kunde man urskilja tydligt: "Haissani Huuttanaa!" på gällt asiatiskt tonläge. Som betydde något på japanska i drömmen. Jag tyckte det var stil dröm! Under samma dag, det var lördag, var jag hos en kompis på rikti mega 90's supfest uppe i Lövkulla. Det var full rulle. Folk slocknade på vessan, folk spydde, folk tänkte ställa till med slagsmål etc. Det var nästan som i Grundbulten då de smugglat 96% sprit in i Hall och nästan alla interner var skitfulla, haha. Just då bla en intern dansade på pausrummets bord och sjöng: Shaking to the Jailhouse Rock! Och en annan såg på flaskan och sade: Det *hick* Shmakar saft! Jag minns då ja sku gå å pissa då ja var där. Någon hade glömt att låsa dörren å stod å pissa då ja öppna dörren. Ja sa sori å stängde den och tog ett steg mot sovrummet sådär spontant och tänkte inte just på någo. Så hörde man ba från sovrummets mörker en ynklig kararöst som sa såhär: Nejnejnej, kom int hit nu! men det var bäckmörkt inne i sovrummet. Så börja ja flina så satan och ut kommer en typ med sin brud och säger ingenting, de såg bara nologa ut.

Så hade jag ett paket knack-korv med om jag skulle bli hungrig. För int fan bjöds de på mat. Jag tog fram det mitti då vi satt i köksbordet och schacki flina och tyckte det var originellt, men jag var hungrig. Det var inte som på vappen 1998 då vi åt kaffe där för att kan tänka bli pigga. Och sedan hade jag brenkkukrapula följande morgon och spydde och spydde och då jag spydde för tredje gången så spydde jag ut galla blandat med kaffeporo.

Nå iaf. Sabbat. Jag hade läst och hört om Sabbat men bekanta mig med Sabbat första gången maj 1997 då jag köpte en samlings-singel med en Sabbat låt vid namn "Baby, disco is fuck" Och där sjunger de riktigt liksom gällt asiatiskt. Jag och en kompis bruka med händerna forma våra ögon sneda som japaner och sjunga med då dessa tider, då vi hörde på den låten.

Jåå, jag såg Sabbat live juni 2008 i hesa. Det var roligt. Synd att kompisgänget man for på keikkor med har splittrats.

Sedan köpte jag en till Sabbat singel december 1997 och jag tog med den att lyssna till en kompis strax efter jul. Kompisen visa singeln åt sin morsa å sa att du bord du å höra, de här e bra!! Hon sa ba: Ja vill int ens sii! HOn såg en glimt och sade sedan så. De står där Sabbat-schacki halvnakiga med en massa patronbälten och typ läderkalsonger, lol. Hon hade sedan sagt åt min kompis: Jag trodde att du hade vuxit ut ur såndän musik ren! Och att jag tycks fortfarande vara kvar i det skedet.

Nå iaf. Jag fick förra veckan himo på att köpa en Sabbat dubbel-LP, live. Vid namn "Live at Blokula" som är inspelad i Japan på en konsert där. Jåå, jag visste att det fanns en sådan skiva då jag köpte en Sabbat-samling på cd sedan sommaren 1997 med legendariska låtar som Acid Angel etc. Där var en lista på allt som kommit ut. Bland annat skrattade vi fullt åt nåt av deras alster som hette "The Devil's sperm is cold" Där såg jag att det fanns en av deras skivor vid namn just "Live at Blokula". Och fick bara himo att köpa bort den då jag ögnade lite i Levykauppa äx sidor och såg den förra veckan. Så jag beställde den och fick den nyligen.

Jag tänkte att jag måste lyssna på den och höra om publiken ropar nåt i stil med Haissani Huuttanaa, och i slutet på var det C-sidan så ropar nån i publiken mittiallt: Huu-taa-naa! Jag var typ ba: Vaahahhahahahahahahahaaa!? Jag blev överraskad måste jag säga! Det var nästan som Haissani Huuttanaa, skriket. Bara att Haissani fattades och det var huu-taa-naa!! Det var inte heller tydligen bara i min hjärna som det var japanska huuttanaa betyder faktiskt nåt på japanska och dom skrek det där!

Det var huor också mars 2000 då jag skaffade den då nyaste Sabbat-skivan. Där är en låt vid namn Makutsu då dom sjunger på japanska. Sedan blir det liksom flera a-cappella avbrott i låten, där alla instrumenten tystnar abrupt och sångaren fortsätter att sjunga på japanska, sedan kommer instrumenten in i bilden igen. Vi flinade så vi höll på att rulla på golvet av flin då det var så humor! Det är så humor bara då det låter liksom stereotypiskt gällt asiatiskt ofta då sångaren sjunger.

Och så på en annan samling så finns det några låtar live. En av låtarna heter Poison Child. I välispiichen säger sångarn nåt på japanska och ropar sedan Poison Child, som man skriver det. Alltså inte poisin chaild, men just poison child. Det var å jätteroligt i tiderna!

Så börja ja nu bara att minnas då The Shining kom på tv torsdagen 14.1.1993, för då såg jag på den första gången, och tyckte den var rätt överskattad. Fast då hörde det till att man sku sii coola filmer om de kom på tv, för annars var man nynny, sen i utvecklingen, separe eller något sådant enligt högislogiken. Det var underförstått så, fast ingen sa det rakt ut.

Slutet där de springer i snölabyrinten är ju rätt Blackmetal-aktigt, lol. Filmen tog slut typ kvartföre-ett. Så nästa dag i skolan så hade vi fyssa de två första timmarna, med Carola Antskog. Jåå, fyssa och kemmasalarna var ju i B-trappan. Vi var i den fyssasalen som var närmast mot matsalen. Vi hade som kutym att ha höstterminen kemma å sedan vårterminen fyssa, så vi hade fyssa då.

Det var så att lärarna hade bestämt att vi sku ha pulpeterna ihopfösta i kemma/fyssasalen, och arbeta i grupp. Så det var 6 stycken i en sådan "klas" av pulpeter. Vi fick inte själva bestämma vilka som var i den gruppen, så jag och en annan kille satt med 4 flickor där. Å det var ganska fritt ofta under dessa lektioner, vi gjorde nå experiment och jobbade gruppvis med nåt och så. Det var sällan som en "riktig" lektion som med Dan Johansson eller Kåre, eller Laku eller någon av de andra lärarna, där alla satt pricktysta vid varsin pulpet. Nå teckan med Guru var ju också friare. Där var det två avlånga bord mot varandra med flickorna framför oss, de hade valt den andra radn. Så kasta grabbarna gummin och sådant på flickornas päron alltid nu och då i teckan. Då min kaveri gjorde det åt en Ingåbrud, så såg hon rakt mot oss, men hon såg bara smickrad ut men sa ingenting.

Nå tillbaka till fyssalektionen 15.1.1993. Flickorna i samma pulpetklas som jag snackade just om the Shining då, alla brudar utom en hade sitt den förra kvällen. Vid frågan om hon såg på The Shining igår? Så sa hon: Ja banda den! Så sa en brud: Så ni dendär kärringin?? Hahahaha! Jåå, de var ju nån brud som var nakiger å så förvandlades hon till en gammal flinande kärring om jag minns rätt. Samma brudar sku sedan ha "spiritism" nåt veckoslut, sade dom. Å ena bruden berätta att någon frågade då de körde anden i glaset att vem är anden så svarade anden Satan. Så sa hon. Alltså det var inte dom, men hon berättade någon anekdot om någon som hade haft "spiritism". Men jag tycker att brudar som hade ett öppet sinne för sådana saker var betydligt mera liksom rocknroll av sig annars också, och inte gråa konformister och finlekare. Man märkte det redan i högis. Förvisso så finns det en massa newage människor som kan vara något annat, men new age är bara naivt och inte på riktigt.

Nästa dag var jag i hesa å köpte skivor. Jag köpte King Diamonds första skiva "Fatal Portrait" samt Rainbow "Down to earth" och Steppenwolf och Napalm Death och Deep Purples "Stormbringer" skiva. Jag såg någon konstig Skidrow LP där där Skidrow shacki typ rökte å drack kalja, en tecknad bild. Det var någon sådan skiva där dom spela coverlåtar hörde jag sedan. Jag tänkte nästan köpa den, fast jag inte annars gilla Skidrow, men fodralet såg så coolt ut tyckte jag som 16.

Sedan resten av året koncentrerade jag mig på att köpa nästan bara ug- death och black metal samt i viss mån gammal finsk hc-punk som Riistetyt etc. samt The Exploited, Black Flag och Dead Kennedys, varvid Exploited var hyperbra! Men Black Flag och Dead Kennedys tyckte jag var skit. Det var fina tider. Men jag förstod aldrig grejjen med Napalm Death. Jag försökte lyssna på det, men diggade aldrig det bandet alls och gör det inte heller fortfarande.

Sedan kom ju den bra ungdomsserien "16" då också. Den var bra och rätt realistisk av sig. Det handlade om klass 9D i en fiktiv högstadieskola i hesa, svenskspråkig. Alltså man trodde faktiskt att 16 var någon gräns för halvuxenhet eller något då. Nå, vuxenvärlden såg ju 16 åringar som halvvuxna förut. De kunde tex interraila själv,köpa tobak lagligt och så. Efter det har det blivit mycket strängare och intolerantare. Det tex. röktes friskt och det var hemmafester med alkohol i serien, samt en ung kvinnlig lärare som hade en pojke i klassen som fuck-buddy. Det var helt enkelt andra tider 1993. Nog för att det skulle ha höjts på ögonbrynen då också, men man kunde laga sådana serier och det var inte nåt konstigt i det.

Haha, här är förresten en bild som Grok laga åt mig, som föreställer dendär jätteroliga busschaffarn med svart hår och glasögon som blir mörka då det är ljust och ljusa då det är mörkt, som körde skolbuss då jag var i ettan. Han var rento, och vi ongar fick bråka och skrika hur mycket vi ville då han körde. Jag sade åt Grok att norttiasken ska va brevid honom som jag engång såg att hade höstterminen 1984. Det smaka nog med brenkku åt honom på veckosluten. Han hade sådana vibbar liksom. Här är han:

Jag var faktiskt i hesa för några veckor sedan. Och en massa brudar såg på mig då de kom förbi i centrum. I allt från 20-40 faktiskt. Samt brudar som var både kortare än mig och längre än mig. Det var mest unga ute. Så var det en hese brud på kanske lite över 20 som var med barsk röst och några tonåringar och tjena dem. Sedan då jag kom och sade moi. Så sade hon typ med förvånad röst: Mooi! Liksom utdraget. Hon såg rakt på mig flera gånger och verkade på nåt sätt begeistrad. Säga vad man vill men inte hände det aldrig sådär åt mig i sådan skala då jag var 25 och inte ens då jag var 30.

Jag köpte ju lite bra skivor och kom ihåg den gången 2.9.1994 då vi var i hesa och köpa skivor. Då livet var som ett oskrivet blad. Hade nog inte planerat att det skulle bli som det blev, men så blev det nu ba. Å andra sidan är jag mycket friare nu och kan flirta, bli förtjust och så och känna mig UNG istället för att vara med en livspartner jag haft i 20 år. Vad är bättre? Vet ej, men måste ta tillfället i akt att flirta hejvilt åt höger och vänster!

Haha, för en fördom är om äldre män som tar unga brudar till sig, att de gör de bara för att de vill ha en trofë. Varför skulle det var på det sättet? Det låter mer som en avundsjuk fördom. Har man en så konstig kvinnosyn, att man kallar unga kvinnor för trofeer, förresten? En Nemi-seriesnutt handlade om denna fördom i Västis såg jag för några veckor sedan. Nemi har för länge sedan förvandlats från en anti-konformist och rebell till en woke-kyrkotant, som själv har blivit en moraltant-något som hon inte var från början. Nemi har blivit det som hon var motsatsen til nuförtiden. Fast det är 20 år sedan Nemi var rebellisk. Nu är hon bara en fördomsfull woke-moral-kyrkotant. Och så klyshigt och politiskt korrekt och snällt och antirebelliskt, att hon har TVÅ pappor, så stereotypiskt politiskt korrekt som det går att bli, haha! Fast det hör ju till hennes moraltants-maneër också, förvisso.

Love is love säger dom, men glömmer bort det då det är fråga om 20 års åldersskilland i heteroförhållanden. Hyckleri och dubbelstandarder. Det är fråga om Selektiv tolerans och inte genuin tolerans Det skulle vara mera äkta om de skulle medge att de inte är toleranta, men att de ba tycker så. Men de ska envisas med att tro sig vara toleranta, och märker inte deras egen skenhelighet. Då de "toleranta" får som de vill, så glömmer de toleransen. Jag har aldrig förstått mig på varför folk börjar bråka och härja om åldersskillnader i förhållanden, så länge båda är vuxna människor. Vem är dom att lägga näsan i blöt och dömma ut? I det privata får de fast hoppa volter över det och hoppa, dansa och skrika av frustration, men de borde inte öppet bittert pirra om det.

Sketchen var sådan, att en gobbe har en yngre brud och tänker ungefär att folk ska tro att han är hurja nu då han har en ung brud. Så ser Nemi det och tänker att bruden vill ha typ en sugardaddy och det kommer att bli slut. Och att det är patetiskt av farbrorn. Det kan tolkas på två sätt. Ett sätt är att båda har varsin fördom och feltänk. Men jag tror det är woke-versionen, att seriesnutten ska vara en kritik mot att män har yngre brudar. där ser man sedan hur toleranta de "toleranta" egentligen är. Det är som dendär hesari "skämt-tecknarn" De är inte någo roligt i hans seriesnuttar, det är ju bara politiska statements.

Det blir sådär då man säljer något till stor business. Må det vara serier eller musik. Andra narrativ ska sättas dit då och så. Därför är undergrounden det hederligaste framom mainstream. Skulle jag bli ihop med en över 20 år yngre brud skulle jag naturligtvis INTE se henne som en sk. "trofë" utan jag skulle bli ihop med henne för att hon sku vara snygg och jag sku trivas med henne. Och hon känner samma sak. Jag sku skita blankt i att känna mig hurja för att jag har hittat en yngre brud, som folk antagligen sku ha fördomar att jag sku göra. Hur kan det vara så svårt att förstå Sanningen?

Kanske somliga junttin, precis som någon junttibrud skulle känna sig stolt för att vara tillsammans med en miljonär. Men det är långt ifrån alla människor. De allra flesta är tillsammans med någon för att dom tycker om den och trivs i dess sällskap. Jag har aldrig förstått mig på sådana fixa ideer, att kvinnan inte får vara mycket yngre (eller äldre) eller att kvinnan inte får vara längre än mannen eller liknande saker, som "normala" inte sällan tycks få nå traumor av, oavsett politisk inriktning och kön ofta, fast liberala och sk. "progressiva" är nog överrepresenterade i att man inte som man får ha en mycket yngre brud. Det tror jag nog starkt att är på det sättet.

Det var förresten en postiljon här i byn som likna just denna busschaffare, samt en annan som likna de två, som också rökte nortti. Han tog också rätt stadigt och var rolig. Han kom engång sommaren 1993 ut ur Golden Grill då vi var där och spela vid utsidan där man kommer till hallen till butiken som fanns då. Han kom med en nortti-limppa som han bar på. Så ropa någon åt honom nåt innifrån Golden så sa han nå joujou, blaablaablaablaablaa me tobakin! å vifta me norttilimppan. Det mindes ja nu ba. PÅ juldagen 2001 så moina han åt mig i Pub Norris och tala så svammelaktigt så ja inte alls förstod vad han sa. Sedan några dagar senare så vinglade han på Bangatan med en pizza han hade köpt. Sedan lär han ska ha gott bort vid samma tider faktiskt.

Och mindes en ramsa som jag kom på själv och skrev i triian på mitt mattahäfte såhär: Professorer röker cigarr, profeter röker pipa, luffare röker cigarett Borde kanske ha tillägt: Skäggiga gobbar röker cigarill, för under samma tider då då jag var i Fokus för att köpa en skinksemla efter donet och pyste sedan till morsans don-så kom det en skäggig gobbe in dit och sa åt kassatanten såhär: En Hofnar! satt till rätt år då gobben me norttilimppan kom ut ur golden. Jag skrev på misstag 1994.

En typ i högis.

Alltså för att undvika att någon känner igen sig eller något sådant så berättar jag inga namn och inte från vilkern klass han var, som han var från pojo, ingå, svartå klassn eller de två Karis-klasserna. Men från sjuan till nian så var det en typ som var rolig på sitt sätt i samma årskurs som jag. Han var sen i utvecklingen märkte man, då han såg ut och hade röst som ett litet barn.Jag mindes nu bara en gång från åttan efter jumppan, då han var i samma jumppagrupp som jag. Det var på vårterminen i åttan, alltså 1992. Alltså det var på det lilla viset, att det var två brudar från samma klass som han som satt och hängde i D-trappan i högis. Karis Hall. Jag kommer inte ihåg varför han som var sen i utvecklingen, jag och de två brudarna var de enda som var där då, men så var det nu ba.

Det var efter jumppan iaf och jag satt lutad mot ett av de stora fönstrena i aulan. En av de två brudarna hade fått godis av någon. Hon förklarade nåt åt han som var sen i utvecklingen något om att hon fått godis (han som var sen i utvecklingen blev nog inte mobbad direkt eller något, man skrattade i smyg åt honom kanske, men han var accepterad som harmlös) Hon öppnade just en Raider, det som är Twix nu, och sade att "Du får en pätkä!" åt typen som var nog sen i utvecklingen.

Juttun med han var att han låtsades vara normal, men det blev liksom så showigt och klyshigt. Man märkte att han var lite malplacerad fast han försökte leka normal liksom. Som då han fick dendär ena Raider-pätkän, så fick han omslagspappret med och gick sedan i aulan och lät Raider omslagspappret falla i ett hörn i aulan utan att han satt det i roskis. Jag märkte direkt att det var show och han lekte tuffer högispojke. Det var bara något som gjorde där att det inte var äkta. Som att det sku ha vart en tanke bakom att leka normal och cool att låta pappret bara falla i ett hörn i aulan istället för att sätta det i roskis. Han var inte på riktigt helt enkelt. Men folk lät honom hållas nog. Vad jag förstått så var inte folk dumma mot honom direkt, förutom några gånger-men högis är högis.

Och så engång i Truckers Festival 1992 då jag var där alltså sommaren 1992 riktigt i början av juli. Jag såg strippande dansöser där i Truckers då och det var kul, fast man nu var 15 bara. Det var mycket tolerantare kring sådant då dessa tider och inte lika rigidt och intolerant som det är numer. Folk såg sådant som en del av det naturliga livet liksom då. Brudarna kanske bara tänkte lite sarkastiskt att karana glor och dreglar, men det var inte nå fanatism kring det då. Alla förstod att somliga brudar tycker om att visa upp sig, utan att börja komma med konspirationsteorien om patriarkatet eller så. Liberala krafter har vunnit mark och intoleransen, strängheten och det att man förväntar sig strikt lojalitet gentemot staten har ökat. Och även harmlösa fenomen som en liten stripshow så tycker de inte om alls.

Så for jag in i hallen där det var en massa stånd där de sålde allsköns krimskrams. Jag köpte också ett halsband därifrån av nå utlänningar. Så kom han som var sen i utvecklingen tillsammans med en annan från samma klass som han gående emot mig. Han som var sen i utvecklingen så såg bara tankspridd ut och märkte inte alls mig. Jag sade åt dom: Morjens! Den andra sade: Morjens! Men han som försökte göra allt för att vara som alla andra fast han int var som alla andra sa: NEEEEJJ!!! Sen gick dom förbi. Jag bara flinade åt hans försök att leka en "normaler grufsus" som sade neeeej! då han såg mig. Det var så uppenbart liksom, haha.

Så såg jag honom då han körde mopo tillsammans med några andra lite senare juli 1992 en kväll. Jag cyklade omkring lite och cyklade til Billnäs. Vid Billnäs lågis stod han och två andra med sina mopon. Han som var sen i utvecklingen satt på en Pappa tunturi och hade en Koskenkorva t-skjorta på sig. Alltså med den gamla Koskenkorva logon, som han köpt i Ekenäs höstmarknad kan jag tänka mig. Det var också ett av hans försök att vara en normal grufsus. Jag talade lite med dom där och han med kossu skjortan svamlade nåt hårdlekande där.

Så vad han i samma teckagrupp som jag på åttan. Det var då narrativ och kutym för normala och populära grufsusar att rita roliga gubbar med skjortor och mössor som det stod "Bud" på. Alltså förkortning av Budweiser. Så då han försökte göra samma sak så blev det bara så efterapat och klyshigt. Svårt att förklara liksom, men bara det att det fattades något. Han var en wannabe normal grufsus, men var inte en normal grufsus på riktigt.

Jag minns engång i hussan på nian, vårterminen. Han och jag var i samma hussagrupp och där var det några grufsusar som ibland fittades med mig, men jag ropade och fittades alltid tillbaka och blev skitarg. De fittades lite med han som var en i utvecklingen också, men han sa ingenting. Han var bara helt tyst och såg helt neutral ut. Det måste ha varit som en dolkstöt åt honom, att normala grufsusar fittades med honom, då han själv ville vara var aen normal grufsus. Liksom frisk folklig väv med röda kinder från donarfamilj: ööÖÖÖJÖJÖJÖJÖJÖJ!!! OI!OI!OI! WORKING CLASS BOYS!! Normal Karis kids are working class, OI! Normal Karis kids are working class. OI OI OI!! Typ.

Men nej, han var nog inte som dom fast han ville och försökte vara som dom. Jag hörde faktiskt en gång på vårterminen i nian i hussan att några grufsusar sa att jag åtminstone säger tillbaka, men den andra säger eller gör int någo! Å skrattade åt det. Jåå, jag hade faktiskt en total "skit på er" attityd.

Så engång så hade han fallit pladask i skogen ovanför skolan, antagligen då han var och smygröka. Han hade fallit klumpigt så det var skrubbsår på hans händer och knän. Åjja, jumppalärarn fråga ironiskt och glatt-Nå VA gjord du oppe i skogen då?! Minns jag, haha. Åjja rökte själv också och engång december 1991 berättade en såndän Jocke från min klass att han satt med Åjja och rökte i Focus café. Åjja rökte röd Marlboro minns jag, för han bruka sitta i Focus café å röka å dricka kaffe såg jag ofta, och då hade han alltid Marlboro asken framme på bordet.

Engång i hussan så klämde han fingret i mangeln. Han var kritvit i ansiktet, och jag såg det. och hussalärarn Anne skickade honom till hälsocentralen, och han kom därifrån med fingret i bandage.

Jag minns engång då vi hade friluftsdag i höstterminen i sjuan sensommar/tidig höst 1990. En med en t-skjorta med en segelbåt på sa åt honom då han sku springa längdhopp nåt att försök nu sen på riktigt! HAHAHAHA, jag kom att tänka på den gången i början av september 1992 då vi hade jumppa i sportplan med Åjja en måndagseftermiddag. Det kom en hotoger geting och antastade oss där och den börja jaga en Mikkos brorsa. Han for bakåt med getingen efter sig. Så frågade jag i nåt skede: Vart for dendär getingen nu då!? Så sade en såndän Faggan åt mig såhär: Int e de en geting, de ett bi! Mikkos brorsa hörde det och ropade åt faggan: BI?? BI?!?!? BIN HAR DU NU I REVEN!!! Faggan ba flina utan att säga någo.

Men intet illa om honom eller någon annan i högis, karis Hall, heller. Det är inte alltid så enkelt att bli inföst och kontrollerad i en institution, där man kontrolleras mestadels av illvilliga plitar (lärare) så inte underligt då att vi alla hade lite på nerverna med varandra där i Karis Hall. Jåå, de flesta lärare var arshål där nog. Det var någon tant från Ingå som hade haft asia till lärarrummet i Karis högis och hon hade sagt att ingen annanstans i någon annan skola har hon hört att lärarna talar lika myki skit om sina elever som i Karis högis lärarrum. Moddalärarn hota engång att riva nackan av mig, bara för att jag inte höll med han engång. Där ser man sedan! Men slöjdlärarn var elakast. Som tur var så valde jag bort slöjd istället för att vara där i slöjdsalen och runka och pule med hammer og spik.

Hahahahahm, jag drömde 1998 att jag och en kaveri dängde upp slöjdlärarn så han bara flög och han sade aj nej, sluta! Ja lovar att aldri mer va iilaker! Så rita kaverin en pilabild av honom där han var fastskruvad i en av slöjdbänkarna i slöjdsalen och någon borrade med borr på hans ben och han ropade: Oaaaaaaajj!!! Och svängde omkring med armarna. "Den som elak är, får ofta stå ut med psykologiska gevär" Jåå, någon sprängde hans postlåda också engång. Inte underligt att folk var arga på honom, hörde efter jag slutat att han tagit tag på någon så hans halsband gått sönder. Eleven hade sagt att vittu du hamnar att ersätta det! Så hade han ba sagt. Du kan int bevisa att de va jag som söndra de! Int underligt då att det säger poxpam, postlådan flög till Amsterdam.

Ironiskt nog tänkte jag och några komisar på att göra något liknande efter högis, men någon annan hann före, lol.

Int sku jag annars vara så här fräck här, men han var skitelak mot mig också. Hela jävla sjuan från augusti 1990 till maj 1991 då jag hade slöjd. Nåja, han är död nu så varför bry sig egentligen? Men jag var inte den ända, han var helt hopplös mot många andra elever också, och kunde inte bete sig som folk. Man borde ha satt honom på uppfostringsanstalt för att lära sig att veta hut. Jag sade också åt skolkuratorn Gun att han inte kan bete sig som folk. Men tror ni nu att gunneligun tog mig på allvar? Ingen av de vuxna tog oss ongar på allvar, så varför i fridens namn så skulle vi då sitta där som lydiga lamm och svälja allt som lärarna tutade i oss?!

Nåväl, detta är bara another brick in the wall i min personliga livsmur, och därför samt att de passar bra så denna musikvideo som ni kan copypasta. Den gapande lärarn har starka vibbar av slöjdlärarn jag hade, lol

https://www.youtube.com/watch?v=bZwxTX2pWmw

Jåå, så kom jag ihåg februari 1992 en solig dag vid korsningen mellan Vagnsgatan och Hindersgatan, så var det en som var med i brankis. Typ FBK juniorverksamhet. Han sade att dom i brankis hade gjort hemmalagat snus på te och tandkräm. Och det var så starkt så någon fått sår på tandöttet! Det kom jag nu bara mittiallt ihåg att han berätta.

2.9-1994 igen engång

Alltså nu då årsdagen närmar sig då det var 31 år sedan den fredagen då jag var i hesa och köpa skivor tillsammans med två kompisar från skolan, så tänkte jag att jag ska minnas så många detaljer som möjligt av den dagen och skriva ner det. Har gjort det förut men det är så länge sedan, så det är nog dags igen. Men först ett minne.

Jag såg som lite på TV något sorts program som påminde om typ Mickey Mouse eller Tom och Jerry eller något. Det var ett lejon som åt upp en mus. Men så såg man på lejonens ögon, att musen vandra genom hans båda ögon men inne i kroppen alltså, från vänster till höger. Musen var ute på upptäcktsfärd i lejonets kropp. Så spelade musen glatt på lejonents någo inre organ med en typ xylofonpinne som man spelar på xylofon eller något, så det hördes som en glad xylofon han spelade på. Undrar vad detta kan ha varit för "pätkis" sketch? Det var inte Pätkis alltså det kom i. Liksom klinklingkling-KLING-klingklingkling klinklingkling-KLING-klingklingkling och lejonet hoppade omkring av och an då det inverkade på lejonet. Det var humor, haha. Musen var alltså bara glad och spelade glatt och ivrigt xylofon på lejonets nå inre organ. Och lejonet ojjade och vojjade sig Jåå, det såg jag 1981.

Nå iaf, då vi for till hesa så åt vi först lunch i skolans matsal. Och då jag rökte då så stod jag också i rökrutan och rökte innan vi for iväg till hesa från Karis. Klockan var sisådär kvart över tolv. Det var en lektion efter mat, men jag och två kompisar skippade den, då vi ju for ti hesa. Heeetkinen. Det var så, att vi plockade upp en tredje kompis i Kyrkslätt, han hade ju hoppat av skolan redan första veckan. Han sade att det borde vara obligatoriskt för alla att ta ett mellanår efter högis och det tycker jag sku ha vart en bra ide'

Jåå, kompisen körde 170 på motorvägin minns jag. Sedan kom vi till hesa från ett annat håll. Alltså inte där var Lepakko var förut, men via en stadsdel jag inte minns namnet på nu. Heh klubbarna "Lepakko" och "Tavastia" lät coolt och tufft då man var 16 och i högis ännu. Fast här var jag ju 17. Man tänkte nu så konstigt då man var 15-16. Då jag såg i en mini-poster av Kreator, då de satt och poserade och en av dem hade en cigarett i handen, så associerade man cigarettrökning med "thrash" haha.

Kompisen sade att han blir så nervös av trafiken i hesa så han måst dra en tobak! Han som körde alltså. Så vevade han fönsterrutan ända ner och tände en röd Pall Mall. Han brukade inte annars röka i bilen. Så parkerade vi bilen i en parkeringshall och for ut och gå i hesa. Vi for först till en skivbutik efter kanske 20 minuters promenad. Det var en kombinerad musik och skivaffär, en filial av Fazers musik. Det var en jappe som höll på och testspelade en bas utan ström och jammade på av bara fan där i affären. Så då han äntligen satt basen i sin ställning så tappade han den på golvet med en smäll. Han såg rädd ut och satt snabbt upp den igen. Ingen av personalen verkade ha sett det dock.

Jag såg på cd-skivor där och såg Burzums då nyaste skiva Hvis lyset tar oss. Jag såg på bakfodralet och såg att sista låten hette "Tomhet" Jag tänkte att det är säkert ett abmient spår, och så var det det då jag hörde den oktober 1994. Köpte inte den då av nån anledning då jag tänkte att jag har tid att köpa den senare. Kopsade den av en kompis lördagen 22.10.1994, på kassett, då jag var hos hans en mulen oktoberlördag. Han hade köpt den på LP och var jätteivrig då han sade via telefon åt mig att han hade köpt den. Han sade att dehär e sen någo att visa för åt sina barnbarn! Man hörde bara hur hans morsa skrattade åt den kommentaren i bakgrunden. Köpte den sedan på cd så sent som juli 1994. Det som engang var är nog den bästa Burzum skivan, den mest mystiska och magiska av sig tycker jag, även om Hvis lyset tar oss också är jättebra. De otaliga mörka, iskalla kvällarna i början av februari jag lyssnade på den skivan då jag just beställt den från Spinefarm Records, i ensamheten, drickandes Kiwi-limppare jag köpt från närbudjun, då syrran hade flyttat just och pärona var på jobb. Det gav en alldeles fantastisk kraft den skivan måste jag bara säga. Då "Greven" sjöng: "I cannot fall in love. Love is for them,lusting for the sky. Heaven. Why did I come to this world of sorrow, why is this true?" Det var så sjuttons relaterbart då för en rätt ensam, lite vilsen 17-åring som man var då-men musiken gav en alldeles otrolig kraft mot sådana känslor. Svårt att förklara personliga saker. Jag måste förresten komma ihåg att beställa såndän Kalle Sprätt kiwilimppare sedan under kommande januari, då kiwilimppare alltid associerar till början av februari 1994.

Och texterna som "Jeg hater denne skog hvor ingen fare truer. Ingen ulv, ingen björn, intet troll puster. Ingen onde ånder, ingenting puster. Bare meg och natten. Bare meg och natten..." Osv.

Nåja, ot. Låt oss gå tillbaka lite i tiden från februari till början av september 1994 igen.

Så köpte kompisen som körde den då nya Cannibal Corpse "The bleeding" på kassett därifrån. Och jag köpte faktiskt en bootleg split-LP. Det var Morbid demon "December Moon" på första sidan. Och sedan lite Mayhem på andra sidan. Jåå, låten Disgusting Semla är den roligaste låten på Morbid demon. Det ska handla om en äcklig fastlagsbulla som kallas för semla i Sverige. Jag såg en gammal bild på nätet där någon av Morbid grabbarna höll i två "semlor" med en äcklad min som att han sku ha sagt: HuuuuUUUiiii!! lol.

Så for vi till en annan skivbutik men köpte ingenting från den. Såg på Venoms första på cd för att jämföra hur bakfodralet såg ut då jag har Venoms första på original LP. Och det såg helt annorlunda ut

i gick där i stan så såg kaverin en Carrol's och föreslog att vi far in och tar en hamburgare! Och så gjorde vi det. Jag tog hamburgare och stripes med en Cokis och det kostade bara en kybä av finska mark på den tiden en sådan portion. Det var en rätt liten Carrols och vi fick sitta där i fred och språka en stund efter vi ätit. Kaverin såg på min skiva, eller läste på skivfodralet.

Solen hade kommit mera och mera fram och det var en skön sensommardag. Vi promenerade litet och vid järnvägsstation så såg jag någon Blackmetal typ med mycket långt rakt ljust hår, prätkärotsi, svarta tajta jeans och svarta boots. Såg bara i förbifarten då han talade med någon annan. Vi for till en ärra och köpte tobak. Jag funderade på om jag ska köpa Colt igen eller röd Marlboro? Jag köpte röd Marlboro men tänkte direkt efter att borde jag ändå ha köpt Colt? Nåväl, jag hade 6 coltar kvar i asken, så onödigt egentligen att jag köpte mera tobak då, då jag inte rökte så värst mycket. Jåå, då var det mycket tolerantare, då åldersgränsen för att köpa tobak var 16 då ännu.

Jag hade en rödblå flanellskjorta som jag hade öppen och min Deicide-skjorta under. Och blå jeans och länkkare. Det hade jag på mig den dagen.

Solen sken och vi stannade för att se på en gatumusikant som spelade på ett positiv någon harmonisk musik rätt ljudligt, medan en mekanisk apa liksom rörde sig kors och tvärs på trottoaren. Det var ett strålande väder! Det var lite molnigt då vi kom, sedan lyste solen, sedan blev det mulet igen då vi körde ut ur hesa. Men ännu då vi kom ut ur Spinefarm budjun och var på väg till parkeringshallen för att köra därifrån, så lyste solen över Helsingfors gator.

Så gick vi förbi Dekadenz men for inte in. Vi skrattade, då personalen drog kalja och kossu där typ stup i kvarten under arbetstid. Men detta utspelade sig på det vilda 90-talet. Så gick vi förbi en butik där de hade utomhus en ställning med Baja Hoodies. Kaverin som körde sade att domhär e int liiite snygga! Och såg på den och rörde den lite, men han köpte inte. Han sade att alla andra far ti hesa å köpa kläder, men vi far å köpa skivor!

Jååå, jag beställde på Dekandez boschyr i ett skede, "Fuck News". En helt annan kompis beställde maihare och en Gestapo-läderjacka därifrån 1996. Maiharna kom, men det stod bara i en lapp från paketet med maihare: "Gestapo takki tulee ehkä joskus."

Den sista butiken vi for till var Spinefarm som ju var i Freda 38. Den hade dörren uppe på hakan där, så man såg på lång väg dörren till butiken. Det var en Bad Religions "Crossbuster" limmärke på dörrfönstrets vänstra kant, alltså på den översta kanten, mot vänster. Därifrån köpte jag en Pestilence-samling på cd, Isengard-Vinterskugge, samt Cradle of Filths ända bra första skiva på LP. COF blev ju sedan ett polerat clownbänd redan 1996 med alltför polerat och kommersiellt sound osv, men den första skivan hade ett rätt rått källaraktigt ug-sound och det var pure ug då!! Det är en jättebra och känsloladdad skiva deras första skiva måste jag erkänna. Almost romantiska med texter som "That night they came and took her away from me, I lost the woman I loved and I learned how to curse and to spit in the face of their "god".

We will ride again, in the midnight skies"

Och låtarna "The forest whispers my name" och "The Black goddess rises" och "One final Graven kiss" och "Of mist and midnight skies" samt "A dream of Wolves in the snow/Summer dying fast" Det kunde jag relatera till då det var den årstiden och jag tänkte att nu far det snabbt utför med sommaren. Summer dying fast. Det var tur att jag köpte den skivan då just som Summer höll på att börja dying fast liksom. Man fick en bra association. Jag drömde sedan december 1994 att det var en snöig skog och jag såg vargar ströva omkring. Det var ju bokstavligen A dream of Wolves in the snow!

Lite skeptisk var jag nog då jag såg fodralet och så, samt att de kom från ett så trendigt land som Storbritannien. Intet illa i det, men jag tyckte att Black metal ska komma från länder som skandinaviska länder, Finland, Grekland, Tjeckien etc och inte från nå trendiga länder som Storbritannien och USA. Men vafan, det är en bra skiva, en briljant och atmosfärisk och originell skiva. Oooh, listen to them: The children of the night! What sweet music they make! Denna fras innan A dream.. lät inte heller överdrivet teatralisk, men catcha musiken. Det är faktiskt Sweet music deras första skiva. Som löjlig bieffekt så fick man ju romantiska tankar av den skivan! fick tankar om att jag var tillsammans med en svarthårig häxa i nåt medeltidigt klimat eller nåt. lol. Fast visst, det var mera fantasi och eskapism den skivan än tex Burzums skivor-som kanaliserade negativa känslor på ett bra sätt. Då jag nu talade om Burzum tidigare här. COF kom med en annan dimension liksom som man inte verkligen nog associerade med bm. Erotik och romantik.

Spinefarm ägaren var där och talade med någon i personalen bakom kassan. Han svamlade nåt om Necromantia-paita... Se on svetari! Alltså långärmager t-skjorta.

Jåå jag såg en Burzum-Hvis lyset tar oss skjorta på väggen där kort innan taket, där det var en rad med bandskjortor uppradade. Då var sådana skjortor ännu sällsynta. Och även COF var inte nå band man fick från alla skivaffärer, utan det var liksom ug. Man måddes fara tex till en butik i hesa som specieliserat sig på sådan musik, som Spinefarm ju gjorde. Det var metal och punk dom specialiserat sig på. Sedan blev det några år senare mer och mer techno tycker jag. Och det spelade inte på radio eller TV, med undantag för Radiomafias metalliliitto, där jag först hörde COF maj 1994.

Och några ord om Isengard-skivan, som också var och är en väldigt bra skiva. Isengard hörde jag btw också första gången i Metalliliitto, likväl maj 1994. Och det var lite bekant på det sättet att det var Darkthrone-Fenriz soloprojekt. Den skivan heter "Vinterskugge" och passade också bra då årstiden höll på att växla. Man anade att så småningom kommer vintern, och sommarn drar sina sista andetag, även om just den dagen var en strålande sensommardag.

Vinterskugge är den låten jag hörde först maj 1994 på Metalliliitto, det är dyster doom och hela skivan, som är en samling av demon egentligen,har ett necrot ug-sound. Det är kall granskogsmeininki över hela skivan. Mera höstig dock än vintrig känsla i mitt tycke. Mångfacetterad skiva, diggar mest demon Vandreren, som är de första sju låtarna på skivan. Höstig, dyster doom-metal, en blackmetal låt, samt en instumental med cembalo låter det som "In the halls and chambers of Stardust the crystallic heavens open". Som att man en mulen psykedelisk lördag då de börjar sakteligin skymma skulle sitta och spela det på cembalo på en hög plats mot en avlägsen skogsrand eller något. Och följande låt "Dommedagspsalme" sa kompisen att dedä va nog den dystraste låt jag någonsin hört! Och sedan en annan instrumental "Fanden lokker til stupet (nytrad)" Och Vandreren demon avslutas med Naglfar, som är primitiv folkmetal innan folkmetal blev en grej. Men helt annorlunda än senare folkmetal. Sedan är den andra demon mera necrog deathmetal, men bra nog också och den tredje delen är min favorit Storm of evil som ger lite sisters of mercy vibbar rentav tycker jag, samt Bergtrollets Gravferd, som är en instrumental.

Så då vi kom till parkeringshallen, så for vi ner med hiss. Vi var alltså på väg från hesa då och klockan var runt 18. Det kom en ung mamma med glasögon och sov-barnvagn till samma hiss som oss. Det var nåt westernmotiv på en paketbil där nere i parkeringshallen och vi kommenterade det. Kompisen märkte att det inte fanns någo band på Cannibal Corpse kassettn han köpt och det harmade honom då budjun stängt och han alltid brukar kolla vad han köper men nu gjorde han inte det av nån anledning. så börja vi köra mot Kyrkslätt.

Jag såg på Isengards skivans inre fodral och såg ett svartvitt foto av en skogsrand, så det påminde precis om landskapen vi körde igenom då just. Så for vi till Pickala Esso. Kompisen som bodde i Kyrkslätts morsa skulle komma efter honom dit var det bestämt, men han ringde åt henne via Pickalas Essos telefonkioskbås. Sedan tog vi en kaffe var där i Pickala Esso. Vi satt vid ett hörn och drack kaffe med socker. Sedan tände jag och den kompisen som körde en cigarett var. Koffeinet och nikotinet bidrog till myskänslan. Jag såg bara hur den blåaktiga cigarettröken singlade upp mot taket. Jag ar med ryggen vänd till hesa. Framtiden kändes väldigt ny och färsk och jag kände mig som en riktig 17-åring med spännande saker och ting framför mig. Jag sade i förbifarten att nästa år har jag tänkt på att gå till VNF:s grunskolelinje. Jag gick först 1996 dit dock.

Så kom han som bodde i Kyrkslätts morsa med någon röd japansker bil efter honom. Innan det såg vi att det satt två småbrudar i kanske 14-årsåldern vid Pickala Essos trappa. De sade åt Kyrkslätts-kaverin: Hej, tuu tänne vähän! Men just då kom hans morsa efter honom. De var så att de lite ville bråka eller något märkte man.

Så då jag for med kompisen mot Karis och satt i bilen, så såg jag lite mot sidan, där småbrudarna ännu satt. En av dem, den blonde, märkte det, och börja grimasera åt mig där, visa tänderna och hade sig. De lekte uppenbarligen tuffa.

Så fick jag kyyti hem till Karis och kompisen körde till Svartå, där han bodde sedan. Då jag kom hem drack jag cokis, åt Haribo karkki. Det var sådana Haribo karkkin där det var många minipåsar i en stor påse.Jag lyssnade på Isengard först.

Då jag vaknade nästa morgon, så hade jag drömt att jag somnade i bilen på väg hem till Karis. Och fundera att int gjord ja väl de på riktigt? Men det gjorde jag nog inte.

Det var nog en bra gång. Sedan 2023 så har jag alltid en fredag i slutet av augusti farit till hesa och shoppat och minnats denna gång. I slutet av augusti då det varit fredag och soligt då. Början på september är en annan möjlighet man kan fara. Det ger verkligen en stark 1994-aktig känsla att göra detta! Och en skivförsäljare brukar dricka öl bakom disken vid kassan, så det ger också 1994-vibbar. Så brukar jag äta i en vakiohese som är lugn. Och det har varit gatumusikanter där på dessa senare år också. Och snygga brudar-som tvärtemot 1994, nu ser på mig. Som förra året så gick jag på en gata i hesa. Jag hade solbrillor på mig. En brud i 30årsåldern kanske kommer gående emot på trottoaren med solbrillor. Vi smajla båda två åt varandra på samma gång. Naturlig attraktion könen emellan. Vi båda visste utan att känna varandra eller säga något. Vi gick bara tyst och smajla lite, förbi varandra.

Haha jag såg en flicka på kanske 15 med Bathory-skjorta i Karis häromdagen. Fast man vet inte med dagens ungdomar, de har ju bandskjorta ofta utan att veta om bandet eller någonsin ha hört det. Jag förstår att det delvis är en genreationsfråga, men jag tycker det är jätteflummigt,jätte-irrationellt och jätte-ologiskt att ha på sig bandskjortor utan att digga bandet eller ens veta om att det är ett band. Har läst många juttun om det. Två människor olika från varandra har sett en flicka i tonåren med Nirvana skjorta, och då det frågat om tex Smells like teen spirit så har dom aldrig hört hela Nirvana. Och en brud på typ 15-16 hade en Ghost skjorta på sig och hennes pappas kompis frågade något om Ghost, så sade hon att hon aldrig hört Ghost, hon har skjortan på bara för att den är fin. Så var det en brud som hade Megadeth skjorta, och Dave Mustaine själv såg det. En brud på typ 15. Dave Mustaine visade tummen upp och sade nåt om Megadeth. Lillbruden visste inte vem Dave Mustaine var och stirra på honom som att han sku ha vart någon random "old creep" bara. Det berättade han själv, läste jag.

Det är som att man sku ha någon motorcykelubbs logo på sig utan att veta att det är en mc klubb. Eller att ha ett idrottslags skjorta på sig, typ Real Madrid eller något, och sedan inte veta något om Real Madrid. Det är jätte ologiskt faktiskt. Helt irrationellt. Det är min åsikt. Det kan ju just skapa missförstånd och så. Fast folk får klä sig hur dom vill, säger bara vad jag tycker om det. Det är som att de som har bandskjorta utan att känna till bandet eller ha hört det är som irrationella flum-moln av osaliga andar och de som har bandskjorta på sig för att de faktiskt diggar bandet i fråga är lyktor av ordning och logik.

Den tionde september 1994 var vi uppe på ett tak. Vi satt där och tala. Det mindes jag nu bara. 30.9.1994 var de fredagsväll och första kvällen det var höstfiilis på riktigt. En kompis lillbrorsa kom cyklande med en gammak mommocykel, samma cykel som jag lånade av en kompis då jag och två kompisar var i Lövkulla hos ena kompisen, på samma dag som Karisnattn sedan var. Det var hett och soligt och ingen Pekka pouta eller några andra tyckte det var chockerande och gnällde om ilmastonmuutos.Vi cyklade till mitt efter Deicide och Burzum Lp:n för att de ville höra på det. Och då cyklade jag faktiskt med samma mommocykel. En ljusbrun gammal mommocykel. Jag konstaterade att dendä har ja också cyklat med! Man bara hörde låten Vinterskugge i sitt sinne då, då det blev mörkare och kallare. den första oktober 1994 for vi till Marketen i Läpp efter godis med en kompis som hade en Bad Religion mössa på sig. Jåå, somliga Bad Religion låtar var bra som American Jesus och Generator tror jag den hette. Men man tröttna mycket hastigt på det. Det är så söt musik så man tröttnar på det väldigt hastigt.

15.10.1994 var en ensam lördag. Morsan och farsan var på visit hos någon och jag satt hemma och lyssna på Deep Purple, främst på låten Pictures of home. Jag drömde natten innan att det stod en snutbil utanför vårt och två snutar såg bängt in på mig till mitt rum. En Saab 900 som dom hade då.

Och fredagen 28.10.1994 så kom det en jättebra film från tv:n, Red Dawn som handlar om att delar av USA blir invaderat att Sovjet, Cuba och Nicaragua.. Och några ungdomar far upp till bergen för gerillakrig. Även andra gerillaförband och den reguljära armen kämpar emot. Tänker metaforiskt på min kamp mot singellivet, haha. Jag är gerillan och Sovjet-trupperna är oturen och singellivet som kämpar emot mig. Tänker inte politiskt på det men metaforiskt för min kamp. Minns en scen från filmen då det kommer två sovjetiska pansarvagnar i en vintrig ödemark och skjuter mot en amerikansk pansarvagn. Den amerikanska pansarvagnen kämpar emot väldigt aggressivt de sovjetiska tanksen. Jag tänkte redan då metaforiskt på detta sätt då jag såg filmen. Det är en jättebra film och har sett den 3 gånger efter det. Skogsbröderna i de baltiska länderna under sovjets ockupation är en annan träffande metafor för detta. De ställde till med gerillakrig på 40 och 50 talen och den sista gerillamannen i Estland dränkte sig då KGB tänkte få fast honom 1978. Hiroo Onoda, en japansk soldat som kämpade på en filippinsk ö ända till 1973 är ett annat exempel. Han har skrivit en bok med titeln: Kapitulera? ALDRIG! Han kapitulerade först då han förstod att kriget var slut och den japanske kejsaren beodrade honom att kapitulera. Ställer man egot, komfort och lustar åt sidan, så kan man uppnå väldigt imponerande resultat.

Tänka sig, så nära kriget historiskt ännu var på 70-talet! Fast det var heeelt olika tider då. För ungdomar var kriget väldigt avlägset då redan.

Här är vad Grok laga för bild av den Creepy busschaffarn som var fet och hade mörka polisonger, då han vände sig om och sa mot ongarna i skolbussen engång 1984: Åh, nu ska nu blaablaablaa vara tysta! Jag säger inte fler gånger. Ja, jag svär min själ på att jag inte säger fler gånger. Det blev pricktyst i bussen då. Det LIkNAR ju han, lol.Nästa gång ska jag kanske diskutera om lågisminnen med Grok och sätta hit det. Kanske ber jag Grok att rita en bild på den jätteroliga skolbusschaffarn i ettan också med svart hår och sådana glasögon som blir ljusa då det är mörkt och mörka då det är ljust. Han som såg rento och komisk ut och rökte röd nortti, då jag såg att han engång hade en öppnad norttiask brevid sig. Stay tuned!

Augusti 1997

Jåå jag tänkte berätta lite om 1997 för en gångs skull. Då var det en het 70-tals Black Sabbath-sommar tyckte jag, haha. Jag hade någon personlg 70-talsvåg för mig då liksom. Speciellt under juli och augusti.

Den första augusti 1997 var jag i Kila Center kioskin och åt junkfood. Det kommer en småbarnsmamma som säger åt kioskinnehavaren att dom kom just från Vasa och har varit i Wasalandia. Det var hett och soligt. Så den åttonde augusti 1997 så for jag och två kompisar till affes. Vi drack öl innan och tog puertorican motherfucker-grogg i affes. Det var gräddlikör, kaffelikör, rom och vodka, och man skulle helst ta det i putki, enligt bartendern. En kompis hade just flyttat till egen kämppä. Han bodde vägg i vägg med en gammal gobbe och en gammal gumma, som rökte Colt.

Inte hände det så mycket annat då. Sedan nästa vecka under en vardag var det mulet men varmt och jag hade en t-skjorta på mig med Stonehenge motiv. Vi satt utanför Kila center, kompisarna, de samma kompisarna, åt, men jag var inte hungrig just då trodde jag. Vi skämtade och skrattade då vi satt där utanför vid bordet. Kompisen sade nåt, hade någo juttun om att brudn hans sa säkert att du måste brinna av kåthet! Att det var därför det nästan tänkte börja brinna då de badade vecbastu (på riktigt) och jag flinade så helvete med tårar i ögonen.

Så kom en gammal skolkaveri, en brud, körande från bakomifrån Kila Center och körde vidare. Kompisen spekulera om hon hade varit uppe i lägenheten efter knark.

Så for jag till Esso efter en Beef Burger, då jag också blev hungrig. Kompisarna väntade utanför i bilen.

15.8.1997 så lyssnade jag på Black Sabbaths första skiva och drack kaffe i mitt rum och lekte att det var augusti 1970. Så kom en kompis till mitt, vilket var meningen då vi sku fara ti affes då också. Jåå, vi for till affes på fredagar då av nån anledning. Nå iaf, kompisen kom. Kompisens farsas brud körde till mitt med en röd Datsun 100A. Jag kom ut i dörren och kompisen tyckte jag spände och kom mot mig och boda upp sig och kom spännande mot mig och sade nåt komiskt. Kompisens farsa såg det och kom ut å fråga att va de nå muck, va menar du va?! åt kompisen. Kompisen sade att int e de nå, far tibax ti bilen nu bara! Kompisens farsa glodde skitit på oss båda, men sa ingenting och gick tillbaka till bilen.

Juttun var den, att kompisens farsa hade suttit i affes pubben och druckit en 4-5 stop, och han kunde bli lite nojig då han fick alkohol i sig, så han trodde kompisen fittades med honom. Han berättade det där åt mig, och jag tyckte det var roligt och börja skratta åt det. Kompisen sa irriterat åt mig: Slut nu opp att flina ren eller så slår ja dig på käftn!

Så for vi till affes igen och det kom alltid den tiden dendär Bailando låten och Barbie Girl.

Sedan så for jag och bara en kompis till affes två veckor senare 29.8.1997. Det var en solig dag och den började med att jag drömde dendär legendariska drömmen om att två pulin var vid jänrvägsbron och tävlade om hur långt de kunde hoppa. Så gjorde ena pulin ett jättehopp och ropade på samma gång då han hoppade genom luften: ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!! med grov och puliger röst, medan hans mun var formad som en järnvägstunnel. Så gick jag och en puli gående nerför gatan mot centrum, till Masa-hållet.

Sedan drömde jag också andra drömmar då. Bla att jag visa fuck åt en joggare bakom hans rygg och han visa fuck tillbaka och jag tänkte att hur kunde han se? Så drömde jag också att en skolkaveris från högistidernas bil var parkerad vid Leporantas butik och någon hade klätt ut hans bil till en struts.

Hahahah, för jag minns att i Kamratposten var det ett reportage om alkoholister som är föräldrar. Hur ska jag förklara dethär? Men det var liksom en teckning där av Cecilia Torudd tror jag hon heter. Där hade hon ritat en pappa som var full mitt i ett köpcenter och sjöng och dansade och såg glad ut medan ungen skämdes. Det stod "Livs" lite ovanför till höger om pappans hyvu. Alltså det heter ju "Livs" i sverige då det är någon vanlig market, eller det står så på butiker i Sverige. Jag tolkade det som att den fulla pappan sjöng "LIVS!" något och så någon fortsättning, att det är så braaa!! Det är så hälsosammmt!!! Att "Livs" var typ något som man lär ut åt skolelever något såndänt naivt som barn inte förstår, då lärarn försöker förklara nåt om livsglädje och hur positivit det är typ. Jag hajjade inte att det var bara en skylt ovanför en butiksdörr i teckningen.

Men det är svårt att förklara nåt för barn. Som då lärarna sade om separe att dom kan vara ännu klokare än va vi är! Och dom har samma värde, som dom försökte förklara. Givetvis försökte lärarn förklara att inom vissa aspekter kan de kanske tänka på nåt sät kreativare kanske-men försök nu förklara nåt sådant för ungar. Man tolkar det-som ett barn. Att Har dom int heller nå fel?

Sori nu bara, men engång i busskön då jag väntade på skolbussen i ettan i lågis på Bulevarden, så kommer det cyklande en gammal tant som hade haratänder, en glad min och såg ut som någon seriefigur eller något. Hon kom cyklande från folkishållet. Vi alla ongar skrattade åt henne spontant då hon cyklade förbi. Sedan intensifierade skrattet då hon vinkande och sade åt oss glatt Heeej! Typ såhär: Hahahahahahahaha! Hahahahahahahahaha! Hahahahahaha! *Heeej* UAAAAHAHAHAHAHAAHAHAAAAA!!!! HAHAHAHAHAAHAHAH!!!HAHAAHAHAHAHAH!!!HAHAHAAHAHAHA! Hon var nog lidnrigt utvecklingsstörd.

Sedan var jag i Kila Center och äta. En brud från Karjaan Yhteiskoulu såg på mig då hon kom till kiosken, tyckte jag. Fast jag inbillade mig väl. I den åldern var balansen den, att om jag skulle påka på framförallt äldre brudar, så var det sådan imbalans som myran som utmanar elifanten till en brottningsmatch :P

Så kom ena kompisen senare, så drack vi en såndän Exotic Vodka Cocktail, en liten flaska-ja se pisti meidät sanomaan uuuöööööuuu!! Som kompisen tyckte att pulipoika skulle ha sagt om vi sku ha intervjuat honom om då han drack mexikansk peyote-vin i vatotornsskogin en fin vårdag 1971. (fiktivt)

Jåå, så var vi och lyssnade på Hawkwind hos kaverins kämppä då efter jag hade ätit dendä beefburgern, det glömde jag. Och gobbem, kompisens hyrevärd, gick omkring ute på gården. Och jag såg det från fönstret.

Sedan så satt vi vid en parkbänk och visa fuck åt en cessna som flög förbi och såg på en psykedelisk väderkvarn ute på en gård innan vi for till affes. Så hade vi en barnslig fundering nästa dag,då vi satt vid samma bänk i krapulan rökte varsin röd Marlboro att "Nu känner man sig som Lemmy" Nej vittu så barnsligt och nolot, lol.

Kompisen berättade också att de va i Åbo akademi någo typer som härma honom och hade någo konstiga grimaser för sig bakom hans rygg. So much för den "akademiska toleransen". Farsan berätta å då fafa studera att det kom någo porukka emot med en full brud som de typ frakta hem då hon inte kunde gå, att de hade sagt att flytta på dig, hon e sjuk. farsans farsa hade sagt som det uppenbarligen var, "Hon e ju full!" Då hade det kommit tälli på käften direkt på engång. Bara för att han sa som det var, och de var också akademiska studeranden. Typ så fina av sig att de inte tålde att höra sanningen att en brud var full. Fast tiderna var ju olika då- det räknades som helgerån ungefär att bara viska att en brud var full.

I dagarna var det 30 år sedan yrkis börja. Jag var där ett år men avbröt i den ungdomliga dumheten. Det var 14.8-95. Jag minns då vi for ut och gå med jumppalärarn Kaj Malmberg då första dagen. Vi sku annars också ha jumppa på måndagarna, så därför. vi började från yrkiområdet och gick där. Jag såg en svart bemare med Bar Religions Crossbuster-märke på bakrutan. Han som ägde bilen var en såndän Stäin, som också kallades för Ekenäs Jim Morrison. Han satt i bilen och rökte och höll därren uppe. Jumppalärarn peka på hans tobak. Stäin sa: Ja e just på väg! Stängde därren och körde iväg.

Sedan då vi gick på Landsbron så var det en såndän Patte från Grankulla som tände en Colt, jåå, det var en såndän Svenkka som börja kalla Patte för Muheva Mohammed sedan av nån anledning.Jag drömde senare sedan att jag var ute å ta med Patte. vi satt i bänken vid bankhörnet och doka. Så tog han fram en norttoask å fråga mig: Vill du ha en norttare? I typisk Patte-aktig tonläge. Nå iaf, han tände nu bara en Colt där vid bron. Jumppalärarn direkt: Släck cigaretten! Så sa Patte: Men vi e ju uuttanför skolområde! Å jumppalärarn sade: Jåå, men vi har lektion nu! Så knipsa han bört glöden och satt ciggen i asken tillbaka.

Sedan fråga ja Patte något på gården då han stod å prata me nå brudar han kände från förut. Lite senare samma dag då jag gick på gården så kommenterade brudarna nå Pattes kaveri! å såg på mig och flina. Sedan gick jag förbi Metall-linjens ingång. Där stod ett gäng grabbar och bara stirrade bängt på mig med sina blå halare utan att säga ett ord. Säkert för att jag hade svart kappa, jeans boots och Samael-skjorta. Så hör man bakom sig ba. Jåu, där va e snygger kille! Men det var nu ba såndän yrkis-jargong. Yrkisschack brukar va hederliga nog. Senare så var det alltid ibland då jag for förbi samma gäng: Seitöönn!

Så¨var det någon som frågade mig vid rökrutan att du diggar säkert Black Sabbath? Så tala vi om Black Sabbath och att en hans kompis hade vart på nån sorts svart mässa i Helsingfors, men det var inte offentligt och han hörde inte mycket av det sedan. Han hoppade av i nåt skede sedan. Han var från huvudstadsregionen. Jåå, det var såna tider att det var spännande bland unga då.

Så minna ja i ett skede däri yrkis så var det en gammal fet lärarinna som böjde ner sig i nåt skede. En typ smög bakom henne och gjorde en juck-rörelse mot henne, och vi andra höll oss fullt för flin och han likaså. Så de första veckorna var det hett där och en från Ekenäs sade att nu sku ja vila ha en stor pizza å 5 liter cokis!

Nui är det muntra minnen från den tiden, fast 1994 är bäst. Det hände inte så mycket då men livet var som ett oskrivet blad på nåt sätt-men har skrivit så mycket om 1994 så omväxling förnöjer. Det som var gammalmodigt i yrkis var att lärarna inte tyckte om att eleverna hade fritsun på halsen. Hej kom igen, vi levde inte på 50-talet utan 90-talet!! I dagens moralpanik-tidsålder har väl det återgått till att sådant är kränkande men inte på 90-talet.

Fast yrkis va bra. Jag minns att jag drömde sedan 1997 att jag fick skjuts till yrkis med en gammal Fiat och det var jag och några rediga yrkisyper med typ lippis och pilotrock som satt i bilen. Jag tycker ju inte om ost, så då vi åt någo så sa Svenkka åt mig De ost i de!! för att småjävlas, så var det en såndän Antte som sa åt Svenkka såhär: Ost har du nu i reven!

Så var det en såndän Hasse som gick på nån linje där men alla kalla honom för Hasche.Och på den tiden spela vi på fritiden Invataxi. Millä mä meen kotiin? INVATAXILLA!! Sedan kom ett liknande spel vid namn Separila, där man är en vårdare i ett hem för separe. Det började med att en separe fråga: Missä me oikein asutaan? Så ropa alla andra separe: SEPARILASSA!! Det är yrkishumor. Svenkka ropa engång 3 gånger efter varandra sepraaktigt: Millä mä meen kotiin? INVATAKSILLA! Engång då vi hade prov hörde man ba hur han mittiallt sa högt och syrligt: Knäpp dig på pittn! Så fick han gå ut och fick ta om provet vid senare tillfälle.

Jåå, frissalinjens brudar var snygga nog. Tvärtemot vad man skulle tro, så tyckte jag de inte var snobbiga och yuppieaktiga av sig alls, de var mera punkaktiga av sig många av dem tycker jag. Men det är ju ett konstnärligt yrke i primcip så man kan förstå det.

Ack så egot är stort i den åldern!! Helt otrolig kontrast då man liksom tänker på det. Haha, någon borde ironiskt ha sagt åt mig med en ironisk och sarkastisk röst att "hördu, du ska int gå omkring å leka att du e Jon Nödtvidt eller någo" Som vi skratta då en kompis had en Mötley Crue skjorta, vi gjorde just narr av samma ide sådär inside humor aktigt, att någon skulle ha sagt åt honom TROR DU NU ATT TOMMY LEE SKU SÄLJA NÄ KNARK ÅT DIG; HAN SKU BARA TYCKA ATT DU E DABBOGER SÅ SATAN!! S¨ådär i tonåren då bara tanken var nologer att någon, vem som helst, man såg upp till-sku ha tyckt att mn är en löjlig fanboy. Kan ni reltatera till det tänkandet?! Nu har det ingen skillnad eller beytdelse alls men som tonråring sku de ha haft. Mötley har jag aldrig diggat dock. Det nog färresten så, att allt är så sjuttons politiskt numer. 90-talet var något annat. Screw you alla liberala och screw you alla nykristna ungdomar. Lär er av 90-talet, bli libertianer. Tänk "Fuck you, i Won't do what you tell me!"

Det om det för denna kväll. I morgon tänker jag dricka apelsinlonkero!