Vargar, Honung, Vargar

Jo, det är en rak översättning av en låt av det bortglömda finska dark/death/doom bandet Legenda, som gjorde en skiva 1997 och en 1998. Jag fick den första skivan med posten, "Autumnal", 5.9.1997. Så fick jag den andra "Eclipse" med posten december 1999, då jag var på praktik via skolan i Karis kulturbyrå. Det var mörk december och musiken passade bra in i detta. Vidare så var december 1999 en slags vändpunkt i mitt liv. Jag blev ung vuxen "på riktigt" efter att jag varit en förvuxen tonårs-slok. År 2000-2001 hände det revolutionerande saker i mitt psyke kan man säga. Jag började förstå då att egot är en illusion, samt med storm fick jag ett politiskt uppvaknande på samma gång, fast jag alltid dock varit partipolitiskt obunden. Efter det förändrade man sig, fastän jag varit barnslig och gjort misstag i livet ända fram till cirka 2009. Inga dramatiska misstag. Man har bara "skämt ut sig" ibland, som det heter, och betett sig omoget i somliga situationer.

Jag konstaterar bara faktum, så ärligt som det går. Så jag dömer inte ut mig själv, men det är bättre att erkänna att man gjort något fel, än att envist måla in sig i ett hörn och inta igelkotts-ställning.

Låten heter ju Wolves, Honey, Wolves. Jag kom att tänka på denna låt, sedan jag läste att det rör sig varg i Ekenäs och Karistrakten, samt att jag drömde en dröm att jag var på päronas gård mitt på natten och hörde vargyl från Ekenäshållet. Det lät melankoliskt och "other-worldly" detta vargyl jag hörde i drömmen, men i ett youtube-clip lät det precis likadant, bara att man hörde det på avstånd i drömmen.

Här är texten, för jag diggar den

A peaceful walk in October's rain has come again
A drop of blood to call the hunters you are the pray

Do you remember the nights we walked these lovely fields
Where the dead roses grow and it rains blood down here
On this valley of mysterious red waterfalls
The only thing to hear is the wolves cry that shatter the still

Every night, every day
Every fullmoon we came down here
Every night, every day
Every fullmoon we lived your dream

A peaceful walk in October's rain has come to it's end
No more nightly hunts, no winds will blow
No wolves eyes glow


Lyrics: Legenda

Jepp, det om det. Nu har jag läst del.2 av Clark Olofssons memoarer, och då del 1. var fokuserad till Norrmalmtorgsdramat, så var del2 fokuserad till 1966, då han flydde i veckotal polisen genom sverige, tillsammans med en som skjöt ihjäl en polis. Det är ganska komiska detaljer även i denna del och den är mer spännande. Som den gången någongång då Clark rymde från kåken och irrade 3 dygn i skogen, och kom fram till en byggnad han trodde var en fabriksbyggnad och tänkte att det liknar ju fängelsets bakmur, så var det det! :D han hade gått runt i en ring till utgångspunkten från vart han rymde ifrån.

Och så den gången i Göteborg då han varit på rymmen länge, 1966. Då de haffat polismördarn från en lägenhet och Clark av ren tur inte var där, utan följde sedan med de nyfikna åskådarna på gatan då polisen stormade lägenheten. Minst av allt förstod de att han var en av publiken :D

Han hade många flickor då som 19 år 1966. Han var en riktig alpha redan då, då han hade en an flickorna han brukade övernatta hos var 28. Men han hade ju alltid många olika brudar på tråden på samma gång. Den vackraste var 17 då för honom 1966 förstod jag på boken jag läste. Jag tänkte bara det, att själv var man som 19 säkert en ynklig loppa om man jämför med Clarken, som var säkert som en stark ståtlig varg för brudarna som 19. Vilken kontrast :P

Som han alltid från början haft ett bra psykologiskt öga för kvinnor märker man direkt då han berättar. T.e.x. innan han haffades ute vid ett skogområde så tog han av och satt han sin egen kappa runt bruden där de satt, för att hon frös. Det måtte ha kommit riktigt från ryggmärgen på honom hur kvinnor ska tas. En annan visste inte just något om brudar som 19. :P Visst är det skillnad på folk och folk. Visst fan är de det.

Och då han nästan blir tagen i en gravgård i Göteborg, han springer allt vad han kan bort från poliserna. Och hör sedan då han springer en polis-siren från ett håll som närmar sig, sedan en annan från ett annat håll. Mittiallt hör han polis-sirener lite härifrån och därifrån som närmar sig, men han kom undan då också. Det är spännande läsning, man lever riktigt in sig till 100% hur han berättar. Han är väldigt bra på att berätta och har ett otroligt detaljminne som kommer ihåg 50-år gamla saker som typ förra veckan!

Vargar, Honung, Vargar. Hehe. Såhär lät de alltså i drömmen också, bara att de var avlägsnare.


https://www.youtube.com/watch?v=LDktlIJHWjE&spfreload=5