12.10.1999 &12.10.2001 Lilla Teatern med skolan/På Doom Metal-keikka i Åbo

Det är mittiallt överraskande längesedan, och 12.10-99 var jag fortfarande "gamla" jag, 12.10-01 var jag redan "nya jag". Det kan jämföras som att "gamla jag" var Ryssland under Jeltsin, och "nya jag" var och är Ryssland under Putin, för att metaforiskt förklara det. Jag blev "nya jag" längs med år 2000. Jag upplevde december 1999 som en brytningsperiod. Mitt "gamla jag" drog sina sista suckar då. Dock är det likheter mellan mitt nya och gamla jag, precis som Ryssland alltid är Ryssland och den ryska folksjälen alltid är igenkännande..men det var mera o-ordning och misär i Ryssland under Jeltsin-eran, och under Putin-eran återfick dom ära och ryggrad. Samt att arbetslösheten minskade drastiskt och så.

Och på tal om "Jag" så var jag inte mera "Jag, jag, jag" i mitt nya jag. Jag började hastigt att inse att egot, självmedvetandet, är en illusion, och att detta "jag" bara är ett kortvarigt, tillfälligt flyktigt tillstånd innan energin far vidare så att säga..nog om det nu. 

Vems illusion? Kan någon fråga. Ja, den som skulle veta det. hehe. Kanske universumets medvetande? En liten, liten gnista av detta enorma medvetande? Det är svåra esoteriska och filosofiska frågor. Man kan bara svara med "kanske" svar angående detta. Men jag tror inte att något är så enkelt som de flesta människor är vana vid att tro. Inte minst tror de flesta människor att deras "jag" är allt. Trångsynt...

Nåväl. Vi for denna dag på eftermiddagen våran moddagrupp med buss från skolan i Ekenäs (gamla handelsbyggnaden) till Lilla Teatern i hesa för att se på Romeo och Julia. Dagen var molnig och jag kom först på eftermiddagen till skolan då vi ändå skulle vara till sena kvällen i hesa och bussen hem. En annan lärare kom körande med sin Volvo Amazon och sedan for jag och några klasskaverin till Kungsen och äta något. Jag brukade alltid fara dit och äta en stor skinksemla och ett stort glas apelsinjuice då det var lunch i skolan 98-99. Det var mycket godare, för skolmaten var uäk. 

Det var molnigt men regnade inte, vädret var precis likadant som 12.10.01 och 12.10-2016, alltså för några dagar sedan! T.o.m. molnen var likadana alla 3 gånger skulle jag säga. Ett jämnt grått täcke, men inte någo regn.

Våran moddalärare kom alltså med. En av hennes döttrar var också med i bussen och teatern, och hon var snygg tyckte jag. 

I bussen på väg till hesa så åt en gröna Pringles. Jag tänkte för mig själv att Jåå, där en dendä nya chipssorten! (det var ny sort på marknaden då) Jag kommenterade lite då jag tyckte det var så udda med chips i en tub istället för en påse. Han frågade om jag ville smaka. Jag sade nej tack! För hade ingen dricka med mig, och blir alltid så törstig efter bara enstaka chips. 

Väl framme så hoppade vi ut ur bussen. Busschaffarn tog fram en Colt-ask och tände på en Colt. Alltså då han med hade hoppat ur bussen. Sedan promenerade vi till Mc Donalds. Jag ville ha 2 hamburgare, men jag fick inte dem direkt då de inte hade några färdigtlagade. Försäljarn frågade om jag vill ha 2 Juustohampurilaisia istället. Jag sade "Ei kiitos!" För jag tycker inte om ost, och ville ha vanliga hamburgare. Jag fick dom nog efter kanske 5 minuter, så ganska kvickt trots allt.

Så svamlade någon att sku vi vara i Hamburg så sku man behöva ha vapen på sig då man går på gatan, för dit är det oroligt, men inte i hesa. Då vi talade om gatuvåld och så sedan då vi gick mot Lilla Teatern. Jag har den bilden av stora tyska städer faktiskt att där är många ytterst våldsamma vänsterextremister. Och sådana brukar ju ofta knarka, så dom kan bli helt gäliga och göra vad som helst. Så jag kan förstå att man vill ha något att försvara sig med där faktiskt. 

Så röktes det utanför lilla teaterns dörr. Moddaläraren förundrade sig över att en kasa med elever rökte där, inklusive jag, som rökte då men slutade 4.12.1999 klockan 1 på natten. En av flickorna sade: De nu en dålig vana bara! Moddaläraren sade: Ja, de e verkligen en dålig vana. Hur har ni råd? Men hon frågade det godmodigt nog och inte gnälligt eller något. Hon var glad och energisk av sig. 

Teaterföreställningen var jättetråkig. Det var bara typ nåt ljus och kärringen ropar: Oooo, vad är detta? Är det en meteor? Och liknande strunt och fjanteri.

En gnällde och sade att jag har ont i magan..aj, aj... Man borde ju inte skratta åt andras olycka, men då han alltid hade något så började man lite skratta åt det till slut. Han var inte från min klass, men hoppade in någonstansifrån något. Han var rätt mycket i samma lektioner och så. Flickorna skrattade sedan, då hans mage hade kurrat genom hela föreställningen. 

Sedan for vi mot bussen då det var över. Busschaffarn rökte ännu en Colt innan han hoppade in och vi startade mot Karis & Ekenäs.  Jag var i Karis c. 22.20

Tänk att detta är 17 år sedan. Om det skulle ha varit 17 år sedan som något hänt år 1999 så skulle det ha gått tillbaka till 1982. Svindlande då man tänker på det.

Nåja. Det var ju "gamla jag" då. Så man har ändrat sig sedan dess mycket. 

12.10.2001

Då var jag redan mitt "nya jag" som sagt. Med det säger jag inte att jag stagnerat och är precis likadan nu som för 15 år sedan. Absolut inte! Men mycket mer lik mig nu och då än då jag var mitt gamla jag. 

Det var denna dag, en fredag, Doom Metal-keikka i Åbo. På S-osis. Jag tog tåget till Åbo klockan 19 på kvällen. Jag skulle möta 2 kaverin i Åbo sedan. En var på tåget redan då han bor i hesa och hoppade på tåget i hesa redan, då jag steg på i Karis. Den andra kaverin studerade i Åbo och var färdigt där. 

Kaverin som hoppade på i hesa såg jag sedan på tåget då han for till vessan. Han hade en Burning Witch t-skjorta på sig. Han tyckte att kom och sitta vart jag sitter! Ja bjuder på en kalja. Så drack vi en flaska öl var där och han tog fram den då nyaste Darkthrone skivan på cd från sin väska och vi såg lite på den och diskuterade om den. Jag hade köpt den på LP lite tidigare.

Jag blev lite nojig då kondarn gick förbi. Han såg det nog, men det var en schysst kondare, som lät oss hållas. Han sade ingenting och "låtsades som om det regnade".

 Jag har senare engång 2009 varit med om att det blev ett jävla liv då vi drack öl på tåget på väg till en keikka i hesa. Vi sku omedelbums dölja ölen utan att dricka något mera innan vi hoppat ut från tåget. Det var ord och inga visor.

Jag hade vart i Karis Alko och köpt en liten 0,2 flaska salmare tidigare på eftermiddagen, så vi smuttade lite på den sedan då vi var framme i Åbo innan vi for någonstans på ett stort stop A-öl. 

Vid 21-snåret var vi framme och keikkakvällen kunde börja. Det skulle spela 3 Doom Metal band. Reverend Bizarre, Minotauri, Spiritus Mortis. Pure underground! Det var litet antal publik. Cirka 20-30. Desto bättre liksom. Mysigare. Nuförtiden skulle det dra mycket mera publik, då Reverend Bizarre blev kändare och kändare efter denna keikka.  Men då var det ren underground, sådant som mainstream-folk typ blir frustrerade av och börjar hoppa och dansa i ren ilska över att dom inte förstår sig på det. Hehe.

Kvällen började med en leffa, Witchfinder General. Man hörde inte mycket i sorlet där och den hade ingen text, så man såg främst glimtar av den. Men det är ju en legendarisk kult-film nog. 

Sedan spelade banden. Reverend Bizarre började, sedan Spiritus Mortis och till slut Minotauri. Keikkan var jävla bra, men brukar befinna mig i någon sorts trans då jag ser och hör på ett band, så brukar inte just från det minnas detaljer. Men innan och efter minns jag nog. 

Jag minns dock att där var en annan bekant i publiken. En obekant någon Doom-Metal typ med Pentagram skjorta stod och filmade då Minotauri spelade. Den bekanta dansade omkring i fyllan så att sladden från filmkameran lossnaden från kameran då den bekanta snubblade i sladden. Han med Pentagram-skjortan ropade: Heei! Men satt därefter bara tillbaka sladden och fortsatta att filma. 

Sedan efter sista bandet spelat så var där en brud som var den bekantas kaveri, men inte flickvän vad jag förstått. Hon såg omkring sig i salen och hennes blick fastnade en sekund på mig. Så sprang hon fram till mig och i fyllan svamlade något om någon kille och om jag känner honom. Så sade hon: Ja vill ta honom med hem nu! Ja vill dra över honom!!! Hälsa de åt honom om du ser honom.. Så sade jag att ja känner inte någon sådan. Så sade hon bara att hon tog fel på person. Hehe. Det är helt ok för mig, men om en kar skulle säga något dylikt skulle det direkt räknas som sexistiskt, men inte då kvinnor säger det.

Är jag den enda som tycker att feminister verkar ha så många andra funderingar än jämlikhet? "Jag är för jämlikhet, därför är jag inte feminist" som det var någon som sade. Jag tycker bara att feminister tvärtom lite omedvetet eller medvetet ofta nog arbetar emot  den folkliga och kamratliga samvaron mellan könen, och finner problem där det inte finns. Och feminism får man ju inte kritisera mera, utan att politiskt korrekta journalister och systemtrogna kulturmänniskor börjar svartmåla en.

Haha, kan riktigt tänka mig att någon systemtrogen professor, journalist, studerande eller nån annan som är trogen det nuvarande systemet, riktigt kokar av ilska om HEN läser detta! :D Nu skrev jag ju hen. Är jag inte snäll?

Men det är ju så, att systemtrogna professorer, journalister etc har alltid funnits inom alla regimer. Skulle de ha fötts i DDR skulle de ha varit trogna det systemet. Jag jämför oftast med Östtyskland, för det är främst den regimen jag relaterar dagens systemtrogenhet till. Där fick journalister och andra systemtrogna säkert gallfeber av ilska då folk såg på västtysk tv. 

Så gick vi lite i Åbo runtomkring med kaverin och bekanta. En Petra öppnade en 0,2 flaska whisky och flaskan gick runt medan vi promenerade i Åbo-natten. Det var ett stort plakat vid en husvägg som förklarade att Cannabis on mainio lääke -migreniin -anorexiaan samt mot några andra sjukdomar jag inte minns. 

Sedan sade en att de blir inga jatkot. Ja far hem å sova bara. Å gänget splittrades. Jag skulle övernatta i ena kaverins lya i studentbyn. Innan det hann vi fara till någon krog på ett stop dock. Vi promenerade tillbaka mot s-osis dit han hade lämnat sin skrangliga mommocykel. Någon gobbe frågade: Onx teillä heittää rööki?  Vi sade båda två efter varandra: Ei, sori. Gobben sade ingenting, utan fortsatte att gå längs med gatan. Han kom alltså gående emot först. 

Jag satt på pakethållarn då vi for till Studentbyn. Den var skranglig själva pakethållaren och gungade. Det gick undan. Jag nämnde det och kaverin svarade glatt: Jåå, den tar int riktigt då man bromsar! Jag sade att va fittan?! Och bromsade med fötterna. Kaverin bara skrattade.

Sedan vaknar jag på morgonen törstig och illamående. Jag klaga åt kaverin att ja har nästan yrjökrapula. Jag vet inte om jag ska stå eller ligga eller sitta. Jag mår bara skit. Kaverin sade bara glatt att ta en burk gift så känns det lättare! Och bjöd på en iskall burk "gift" dvs Koff Extra Strong-öl. Heh. Frustrationen efter en krogkväll sommarn 1997 då jag hade en krapuladröm och var törstig som fan.. jag såg ett stop med iskall cider med isbitar i..men fick inte tag, liksom grepp om stopet i drömmen.. 

Första klunken var helt ok.. sedan efter jag druckit hela burken var allt illamående som bortblåst och jag var pigg och glad istället! Första och enda gången en återställare hjälpt. Har inte tagit medvetna återställare före eller efter. Har man krapula ha man ju bara sig själv att skylla och förtjänar att må skit. Men tammituppen va de hjälpt bra mot krapula denna burk "gift". Och det varade också. Kände inte av krapula under hela resten av dagen. 

På kvällen nästa dag så kom det 2 Kaurismäki-filmer från tv. Valehtelija från 1981 samt Jackpot 2 från 1982. Det var 2 kortfilmer. Dom var bra nog. 

Tänk att detta är 15 år sedan. Svindlande. Jag känner mig inte egentligen en dag äldre än 24 nu heller. Och jag ser ju nästan ut som 24. Eller åtminstone som 28-30 helt klart. 

Det om det. Som kuriosa kan jag nämna att jag var på Doom Metal keikka i Åbo på TVO  9 månader tidigare från detta datum, 12.1.2001.. och båda keikkorna var bra på sitt sätt.. men denna var nog mysigare på nåt sätt.

-Heh, kunde inte låta bli. Reverend Bizarre spelade som första band då oktober 2001 och sista låten var en cover på ett legendariskt Doom-band, urprungligen från 1985 denna Pentagram låt dom spelade till sist. Briljant!
https://www.youtube.com/watch?v=n1x_UZ6_Crs

Uppdatering. Det var nåt fitteri med texten, men nu borde den synnas helt