3-hjulingen och testbilden. Dröm sommaren 1992.

Jåå ja drömde sommarn 1992 om att jag var hos en kaveri ensam i hans rum. Han hade en tv där (på riktigt också) och jag cyklade omkring, runt runt runt i en ring med en trehjuling hela tiden, alltmedan tv:n var på. Det var testbild och det kom musik från tv:n (dom det gjorde förut. Ibland var det ju detta ständiga white noise pipande i testbilden, ibland kopplade dom på radion och det kom musik och prat istället) Det kom någon Leevi and the Leavings-aktigt finsk musik från tv;n då testbilden var på, alltmedan jag cyklade omkring ivrigt i en ring med trehjulingen. Helt utan logik, men det brukar drömmar vara. Kom nu bara ihåg den, för att det annars var en rolig dröm.

Så minns jag nu bara mittiallt, då det är 30-årsjubileum sedan det var 1988 sensommaren. Det var på det lilla sättet, att jag och 2 andra kaverin blev i strid med en kaveri ute på hans gård. Ena kaverin hotade kaverin vi hade blivit i strid med med en käpp, men slog inte. Sedan då vi for därifrån så såg kaverins farsa som vi hade blivit i strid med bara glad ut ute på gården och skakade på huvudet. Hanhade just kommit ut. Sedan gick vi på gatan och jag hörde att han startade bilen och gasade med den ute på deras backa, men jag trodde inte att han skulle komma efter oss. Man hörde bara: Nööön!! nööön!! nönnönnnn!! nöönnn!! nööön!!! Från gården. Mittiallt sade ena kaverin: Hör, hans farsa kommer efter oss me bilen!

Jag trodde inte då ännu att han skulle komma efter, men jag började springa då de andra sprang. Så kom han ut på gatan och kom körande rakt mot vårt håll: nnnnÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNNNNnnnn!!!!  Han saktade farten och körde vid sidan om oss, men vi sprang alla 3 ner på en gård och vidare mot Karjaan yhteiskoulus högisgård.

Sedan blev vi och sitta vid några plankor. Vi undrade varför han nu blev sådär arg för? Vi kunde inte fatta det riktigt. Mittiallt hörde vi det välbekanta ljudet av bilen: vrrrröÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖMmmmm!!! Kom han körandes fullt nerför skolgårdsbackan med ettans växel verkade det som. Ner mot oss. Vi satte springväxeln på igen och sprang fullt mot fotisbanan. Vi hörde bakom oss ett grovröstat, argt och "kara-aktigt" ÅH! men han tog inte upp jakten på oss. Han måste ha blivit och sett att vi sprang mot skolgården, då han såg målmedvetet kom dit.

Sedan satt vi där vid plankorna igen efter ett tag och blev skraja igen då en bil närmade sig på vägen, men det var bara en blå Volkswagen-paku. Inte han.

Inte blev det nu sen något mera med det, efter att alla hade lugnat sig så var vi alla kaverin igen.

En annan sak som inträffade vid "plankorna" nere vid den stora granen i skolgården var vid samma tider sensommaren 1988 då två bröder som vi kände huserade i en "maja" där som eleverna hade gjort av plankorna för att kunna smygröka ifred där, så hade dom fått för sig att det var deras maja. Jag var där med 2 kaverin. Den andra kaverin var på åttan redan och hade auktoritet i våra andras ögon då han var såpass "gammal" redan. Vi blev i strid med bröderna där, då dom påstod att det var deras maja. Han i åttan förklarade just att eleverna byggt den för att kunna smygröka där, å de inte alls er maja! Att vi har lika mycket rätt som ni att vara i den!

Så började vi munhuggas där, och bröderna sade att dom far efter sin farsa (dom bodde inte långt ifrån) Storbrorsan cykla redan hem engång, och farsan hade sagt typ att försök nu selvittää detta med egen hand, och kom efter mig sen om de int lyckas. Vi trodde dom bara hotade. Så blev han från åttan riktit arg och tog något grepp på den större av bröderna, varvid han ropade åt sin lillbrorsa: FAR EFTER PAPPA!! 

Så kom han sedan deras farsa med en paku med lillbrorsan bredvid. Så ropade han åt oss fullt: STICK IVÄG HÄRIFRÅN!!! NU!!!! Med jättearg röst. Vi vågade inte göra något annat än att lyda. För man såg att han menade allvar.  Så såg jag lite mot hans håll. Han ropade direkt: SII INT NÅGO! och jag vågade inte göra något annat än att vända blicken bort, och hörde bara hur båda bröderna skrattade. Han från åttan tyckte sedan då vi var på hans gård: Vittu, han sku ju faktiskt ha kunna hacka oss! Vi var lite uppskärrade alla 3.

Det bör poängteras, att jag inte har något otalt med någon av dom. Det var bara dessa incidenter, som man bara kan skratta åt. Annars är de hyfsade människor allihopa. Och dessa incidenter hände för 30 år sedan. Så vem fan bryr sig om något som hände för så länge sedan? Folk ändrar sig också.

Någon feminist skulle säkert kunna kalla dessa tempor för "toxisk maskulinitet" eller något. Men vem bryr sig om deras utflippade ny-Lysenkoanska teorier? Kanske radikalfeminister, samt karar som tror dom får pussy om dom håller med i allt vad dom säger. Big fucking MOKA isåfall.

Så minns jag en sak. En s.k. "Kaveri" som var en förrädare-visade det dig sedan, kom efter mig en eftermiddag maj 1989. Jag kom ut och såg att en jappe, storbrorsan som jag berättade om här ovan, gömde sig bakom en häck cirka 100 meter längre bort. Jag förstod att det var något fan på gång, men jag tänkte att jag säger ingenting, att jag ser vad som händer.

Så gick vi mot en skogslund ovanför Kila lekis. Han frågade mig mittiallt: Va sku du göra om killen med glasögonen sku komma å få fast dig? så frågade han om jag sku börja lipa? Så sade jag att nää, ja tror int de! Killen med glasögonen var en äldre jappe som vi var i strid med, och som jagade oss ibland. Det var fråga om "Lilla killen med glasögonen" Det fanns även "Stora killen med glasögonen" För den som vill veta mera om Lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen, så hänvisar jag till mitt blogginlägg om dom häri denna blogg från datumet 2.12.2016 vid namn "Lilla killen med glasögonen och stora killen med glasögonen"

Så pratar vi där uppe i lunden med förrädar "kaverin" och dessa två bröder som var där uppe i skogen sedan också. Jag såg några figurer som gick en kringående manöver nere vid en gård, men såg inte vem det var. Jag sade: Där e killen med glasögonen! Så mumlade denna storbrorsa något och tog tag i mig och försökte hålla fast mig, men jag rimpuili mig fri och sprang rakt ut och ner mot en åker. Med killen med glasögonen och hans kaveri hack i häl med mig

Dom fick fast mig till slut, för de var envisa som fan. Vi alla 3 flåsade av ansträngning dock. Killen med glasögonen tog tag i mig i nackskarven och sade: Nyt lähetään vähän selvittämään asioita! Så gick vi upp mot lunden igen. Vi spottade alla 3 ibland p.g.a att vi hade sprungit. Jag minns att Killen med glasögonens kaveri sade efter jag spottat sade kuka räki? Så sade killen med glasögonen bara: Tää jätkä! menandes mig. Vi talade inte just något medan vi gick upp mot lunden.

Inte var det något mera. Jag hade väntat mig stryk, men de förhörde mig bara typ om varför jag hade skrikit åt dom. Sedan hotade dom visserligen att spruta knark i mig. Killen med glasögonen rota i sin innerficka och sade att laitetaanks ekaks kokaiinipiikki, sitten heroiinipiikki?? Men jag förstod att det bara var bullshit :D Förrädarfasoner från kaverin var det. De hade sagt att han sku komma efter mig, så att de sku kunna ta fast även mig.

Sedan fick jag gå, men jag hamnade att lova att jag inte skulle skrika nåt åt dom mera, "Omapa on syysi jos vielä kerran aukeat päätäs meille!"

Denhär förrädar-"kaverin" hade killen med glasögonen slagit engång med flata handen i kinden, men det var nu bara rätt åt honom, förrädare som han var.

Jag brukade ha liksom bra motion. Jag lyckades nästan alltid ta mig undan, men denhär gången misslyckade jag. Det var det som vitutti mig mest, att jag var så oschiklig så dom tog fast mig. Och jag som trodde jag hade så bra träning då alla möjliga hade jagat mig förut. Just Killen med glasögonen och Johtaja och Selleri och den skäggiga gobben som kaverin försökt stjäla en frisbee ur hans gård och alla möjliga. Men det var lite knepigt att springa på en öppen träckig åker. Svårt som fan va. Därför fick dom också fast mig.

Från sak till tredje. Det var någon typ i Iltis som sade att det är svårt för män att få kontakt med kvinnor på kontaktsidor i nätet, då kvinnor är så nirsoga där. Så sade han helt rätt att om man träffar brudar live så blir det helt annan fiilis. Det är personkemin då, och kvinnornas franska sträck med olika sorters krav glömmer de då hastigt. Samma sak om mannen är karismatisk och vet vilken fot man ska stå på. Då glömmer nog kvinnor i regel hastigt sina franska sträck på olika sorters krav från allt på utseende till jobb och utbildning. Om man är tillräckligt karismatisk och vet vilka trådar man ska dra i för att få brudar.

Det är klart att det verkar som om att alla kvinnor i kontaktannonser är divor och prinsessor. Kontaktannonser är kvinnornas marknad, och där kan de rula och ställa alla världens krav på karar bäst de vill, så det blir stundvis riktigt skrattretande. Speciellt då man vet att om karn har karisma och vet vilka trådar man ska dra i, så har kvinnornas kravlista mittiallt sedan inte någon relevans alls. Så det är ingenting att bli bitter över.

Kvinnor som faktiskt är på riktig överdrivet nirsoga och diva och prinsess-aktiga, så är en turnoff för mig. Det är helt enkelt icke-erotiskt, en turn-off helt enkelt. Jag förhåller mig helt neutralt till dom, men känner ingen sexuell attraktion eller någon attraktion alls för sådana brudar. För mig är de bara vanliga tråkiga människor som inte inger några som helst känslor.

Men jag kan nog tro att kraven överlag har ökat på alla, inte bara kvinnor. Vi lever i en råkapitalistisk "Kaikkimullehetinyt" kultur, där bara pengar och berömmelse och popularitet betyder något.

Jag bryr mig inte om vilket jobb eller utbildning någon brud har. Det är mera något som brudar hänger fast sig på då det gäller karar, vilket iofs är helt naturligt då det ligger i biologin. Ibland kan det bli riktigt komiskt dock. Som då de flesta akademiska kvinnor vill ha en akademisk man. De brukar kalla sig "toleranta" men de är så intoleranta, så de automatiskt slår bort tanken på att sällskapa med en donare!

Detta gäller ju inte alla akademiska men många.

Och sedan då de och andra också använder sloganer i regnbågsfärgade plakat där det står "Love is Love" menandes att kärlek är alltid okej. Men ändå brukar sedan samma politiskt korrekta "Social justice warriors" sedan få "itkupotkuraivarit" då de tänker på t.ex. Dannys och Erikas åldersskillnad. Då har de mittiallt glömt sitt "Love is Love" slogan. Snacka om hyckleri!

Förresten. Love is love. På riktigt? Vad är det för logik? Med samma slogan skulle man ju i princip kunna rättfärdiga pedofili.Jag hoppas ingen är så tokig så någon gör något sådant, men sjuka människor kan ju försöka utnyttja detta slogan också så. Man borde tänka logiskt innan man kommer med alla möjliga slogans.

Dom kanske, angående Danny och Erikas åldersskillnad säger såhär: m-m-men, stopp! Vänta! Love is love gäller ju inte fula gamla gubbsjuka män som raggar upp yngre kvinnor!  Och så anklagar de själva män som ser på yngre kvinnor för at vara sjuka "gubbsjuka" och talar sedan om tolerans! Hahahaha!

Haha.. jag skrattar bara åt deras hyckleri. Å andra sidan kan man säga som August Strindberg: "Det är synd om människorna!"  Alltid nu och då brukar jag tänka så för mig själv då jag ser hur skenheliga folk är, eller läser något urbota dumt som någon skrivit. Människorna är i all sanning oftast helförvirrade, fast dom kanske också skulle vela väl.

På det sättet har jag med krav på brudar, att jag vill inte sällskapa med dessa motsatta ytterligheter:

-Inte någon överdrivet pk "social justice warrior", som bland annat brukar ha någo fjantiga skumma rasteorier om den vita mannens hemskhet, som är populärt bland dom nuförtiden.(Dessa nyvänster-funderingar härstammar från ytlighetens belovade hemland USA)  Akademisk eller inte.

-Ingen white trash-juntti brud som är helt obildad och kokkolooroo

Brudar i sin egen klass, som inte är någon av dessa ovanstående extrem-personligheter, men som ändå är ytterligheter är någo troende kristna brudar. De vill jag inte heller ha något att göra med.

Bäst är i regel brudarna som är på något sätt bildade av sig, utan att vara akademiska. För de flesta brudar med akademisk utbildning tenderar att vara lärda på det sättet så de inte sedan ändå förmår att tänka helt fritt. Allt som är "icke-akademiskt" eller "ovetenskapligt" tenderar de att inte ha intresse av. På samma gång som de helt okritiskt tenderar att svälja officiella sanningar, om t.ex. 9/11 och Estonia. Inte alla såklart, men ofta är det så. Detdär med att lära sig "Kritiskt tänkande" kan tolkas på så många sätt... Dagstidningar och Yle tycks tycka att kritiskt tänkande är att hålla med i allt vad deras journalister säger. Samt den akademiska världen i allt vad deras präste, förlåt, professorer säger.

På riktigt kan det ju jämföras som att vad Pravda sade i Sovjetunionen, det var "sanningen" och och Erick Honecker sade åt östtyskarna att ni ska inte se på västtysk tv. Det är ajja bajja.. på samma sätt säger dagstidningarna nu om alternativa källor. Ni förstår nog jämförelsen.

De brudar med intresse och nyfikenhet att läsa och vara intresserade av saker, men som inte har denna "akademiska spärr" brukar vara de mest strålande brudarna! Det har jag märkt. Inte att förringa utbildning och kunskap i sig, inte alls. Men man kan ju fråga sig om inte den akademiska världen trots allt har något dogmatiska nypor...

Anyway, bildade men icke-akademiska brudars sinnen brukar kunna sväva högre och friare.

Haha, nu kom jag ihåg ett minne från hösten 1993 från det junttiga Lärkkulla där jag var på musiklinjen. Det var en s.k. "populär" typ som stod ute bland en klunga av brudar. Ena av brudarna sade såhär: Aaarghh, de kliar i revaklintn!! Så sade den "populära" wanna be rockstar-typen såhär: Ska ja koma å klia? med ironi i rösten. Då var det ju fnitter, muntert fnitter. Heh. Om jag sku ha frågat så, så sku väl alla ha tyckt att ja e konstig :P Eller nuförtiden sku kanske pöbeln  ja börjat ropa Metoo! istället. Heh. Återigen mänsklighetens hyckleri. Det är stor skillnad VEM som gör vad. Detta gäller både individer och olika sorters grupper. Man talar ju om "det goda hatet" då pk-folk och social justice warriors hatar någo människor eller fenomen.

Nej, men det ovanstående exemplet var ett exempel på roliga och lite "sjuka" saker folk kan kläcka ur sig för humorns skull. Det är synd att det är mindre spontanitet i dagens lättkränkta tider, då man inte vet om sådant kan leda till något som motsvarar Stalins rättegångar för en själv eller inte. Vi lever i paranoida tider måste jag bara säga. Kränkningar och sexuella antastningar är ju inte okej, men pendeln har för länge sedan vänt åt andra hållet. Att man typ står på tå och inte vågar flirta för att man är rädd att man blir angiven. Jag är inte rädd för att flirta, men jag vet karar som är det nuförtiden.

Det är synd om all normal, folklig interaktion mellan könena ska försöka suddas ut, och att könena misstror varandra. Vem skulle tjäna på det? Varken män eller kvinnor iaf. Bara sådana som vill splittra och härska skulle tjäna på det.

Från sak till tredje. Jag tog fram ur min hylla några gamla nummer av tidningen Pentagram vilket var en mycket bra svensk tidning på 90-talet som handla om det ockulta ur mycket brett perspektiv. Tidningen innehöll reportage om allt från runmagi till ufon, samt mycket annat under paraplybegreppet "ockultism". Tidningen hade en öppen och nyfiken linje. Den tog inte ställning till något, utan berättade med öppet sinne om olika saker och fenomen. Det var en högkvalitativ tidning, absolut ingen fjantig new age-tidning, utan den hade mycket mer skinn på benen än så. Det var i tidens anda. Nuförtiden skulle väl en sådan papperstidning inte löna sig. Jag skaffade ett tjog nummer av den tidningen sommaren 1996 tillsammans med en kompis, då vi beställde de från Sverige.

Det var den perioden i mitt liv jag ibland drömde om att flytta till Sverige. Man liksom relaterade till Sverige på något sätt mera då än nu. Inte något emot Finland eller finska språket, tvärtom. Jag pratar ju både svenska och finska flytande, och jag tycker på ett sätt att finska språket är vackrare och genuinare, iaf om man pratar det med Savolax-dialekt.(Utan att på något sätt förringa svenska språket)-men på något vis relaterade jag mera till Sverige åtminstone under den perioden i mitt liv.

Sedan är både Finland och Sverige som stat genomruttna. Men det är en helt annan sak än kulturen och folket.

Jag drömde om att flytta till Sverige och blev sugen på och börja drömma romantiska drömmar om svenska brudar då jag satt i mitt dunkelt upplysta pojkrum och läste Pentagram-tidningarna under sommarnätter juni 1996 medan regnet strilade ner där ute.(Sommaren 1996 var rätt kylig och regnig. Dock inte lika regnig som sommaren 1998-som var riktigt hardcore-regnig.) Jag tar ett exempel direkt ur en kontaktannons:

"Jag är en kvinna på 20 år som älskar Black Metal och det ockulta. Avgudar grupper såsom Dissection, Marduk m.fl. Söker likasinnade. Det vore extra kul om ni bodde i Stockholmsområdet. Skriv!"

Marduk har aldrig varit min kopp te på det sättet. Även om Those of the Unlight och Opus Nocturne är helt okej skivor.  Däremot är Dissection en grupp man bara måste digga fullt. Heh, alltid då jag hade romantiska drömmar om svenska Blackmetal-tjejer så tänkte jag mig att mera melodiska band som Dissection, Sacramentum och sådant skulle vara atmosfär att hångla med en dylik med, medan mera rå och omelodisk bm som Darkthrone gav och ger mera atmosfär av höstig skog.

Nejmen dylika brudar syntes inte till i Karis så därför var det en sorts eskapism att drömma om sådana brudar, då man förstod att man inte hade någonting gemensamt med någo BK-46 Karisbrudar eller dylikt :p

Haha, det komiska begreppet som uppstod någongång i mitten på 90-talet vid namn "Pojkrums-satanism" :D Det kallade man skämtsamt för just socialt missanpassade svartklädda och långhåriga blyga tonårskillar med upp och nervända kors och pentagram-halsband, som satt i sina pojkrum, boendes ännu hos sina föräldrar eller förälder, och hatade hela världen och lyssnade på blackmetal. :D Det var här uppe i Norden iaf ett rätt litet men typiskt 90-talsfenomen. Men visst, man kan vara komisk och ironisk men inte ändå utesluta att mycket bra musik finns inom denna genre, och att många av dessa grabbar och endel tjejer kanske faktiskt hade en hel del djupare intressen än de flesta andra ungdomar-inget fel i det, tvärtom. Det ena utesluter nödvändigtvis inte det andra. Man kan vara ironisk mot ett fenomen, men samtidigt förstå det och tycka det  kan bra i sig-på gott och ont-beroende på individen såklart.

Otroligt nog så blev präster och andra kristna fullkomligt chockerade och livrädda av dessa "Pojkrums-satanister" Och det utmynnade i en sorts häxjakt i medierna, då journalisterna allierade sig med prästerna då på 90-talet. Med någo typ helluntai-hihhulin som var "experter" på "satanism". Lika "objektivt" som nuförtiden, då de som är "experter" på "ytterhöger" inte sällan har en rödgrön/liberal politisk tankevärld :D

Dom har dessutom blivit sura och trumpna och arrogant rynkat på näsan och klagar över att folk känner ett "expert-förakt" :D Bad loser tempor, om något.

Folk kan vara nog så ironiska av sig och hitta på roliga bra och beskrivande skämtsamma termer. Typ just "Pojkrums-satanism" :D En annan foklig term som är ironiskt är Feminazis, men "Pojkrums-satanism" slår nog det i skämtsamhet och ironi :D

Samt en annan kontaktannons ur samma tidning:

"19-årig svartklädd kvinna som älskar hårdrock och ockultism och gillar meditation och långhåriga bröder och poeter. Är trött på detta samhälle och alla kopior. Jag bor i Stockholmsområdet. Väntar på ditt svar."

En annan annons:

Kvinnlig månvarelse på 18 år som önskar vänner i Norrbotten! Sysslar med häxkonst, örter, tarot, kristaller, spiritism och annat ockult. Gillar även djur och musik. (bl.a Black Sabbath) Dras till skogen, mörkret, natten, månen och stjärnorna...

Och en annan:

"Jag är en 17-årig tjej som söker killar och tjejer som är intresserade av mystik och andar och gärna lyssnar på Black Metal. Kul om du bor i Karlskrona-Kalmar-området. Det kvittar om du är svart eller vit häxa eller satanist!"

Det fanns folk i upp till 30-40 årsåldern som hade annonser också, men jag var mest intresserad av dessa unga brudar då såklart. Det är liksom raka rör dessa annonser på ett sätt, väldigt ivriga, men man ska ta i beaktande att det var unga människor som hade skivit dessa annonser. Jag var ivrig som fan, ville slippa till Sverige och hångla med någon av dessa brudar i ett mörkt rum under natten medan typ Dissection spelade i bakgrunden ASAP! Romantiska Nattugglan :P

Inte är det riktigt samma stuk nuförtiden. Varken hos ungdomar eller äldre. Allt har blivit mer ytligt och materialistiskt. Det är bara världsliga ting som tycks intressera de flesta nuförtiden. Man ska vara ateist som "alla andra" och man ser lite ner på intresse och spekulationer kring det andliga/ockulta nuförtiden. Även brudar nuförtiden som ser ut ytligt sätt som någo brudar som dessa ovanstående, så visar det sig sedan vanligtvis att dom är snälla "rätt-tänkande" ateister och feminister. Boooring.

Alltså nu får dom såklart vara det. En mä estä. Jag är inte som någon kristen eller s.k. "suvakki", som vill tvinga min världsbild på andra. Jag bara tycker det är boring, och vill ha brudar som är annorlundare än mainstream-tavisar. Men det är kanske bra att de flesta är tråkiga ateister och feminister, så blänker guldkornen som urskiljer sig extra mycket till, så att säga.

Nåväl. Hellre ateist än kristen. Jag kan förstå ateister att dom tror att bara det materiella existerar, om dom aldrig haft någon magkänsla av något annat. Jag förstår att dom rent logiskt då resonerar så,-dock är det inte min väg. Men kristna och de kristnas arrogans kan jag inte alls förstå mig på. Ateister torterar och slår heller inte ihjäl folk för att dom inte är ateister-något som kristna ju alltid har gjort med icke-kristna. Dock brukar många ateister också vara ivriga på att försöka vända folk till hur dom tror.

Det jag aldrig har förstått mig på är denhär indelningen, att om man är etnisk västerlänning, så förväntar sig folk att man antingen är kristen eller ateist. wtf? Det finns många hedningar som har tagit våra egen etniska religion till sitt hjärta, det finns ockultister och andra andliga sökare. Varför antar man aldrig det? Utan man antar automatiskt att man antingen är kristen eller ateist, om man är vit västerlänning? som om att allt annat skulle vara oseriöst eller något.

Nåväl. _Här en sång som man sku ha kunna tänka sig att jag skulle ha hånglat med tillsammans med någon svedu b.m. brud i Sverige sommaren 1996. Fastän låten är från 1997 men skit i det,den har ändå PRECIS sådan romantisk atmosfär! :D Där sku man ha varit under täcket ovanpå någon svartfärgat långt rakt hårs-Elin eller Cecilia eller Therese, eller Alexandra, eller vad hon nu skulle ha hetat. Antingen i hennes rum i nåt villaområde om hon skulle ha bott hemma. Eller så i en etta i typ Jönköping. Eller Norrköping. Eller Vänersborg. Eller Göteborg. Eller någon svensk stad.

 Man känner Elins eller Cecilias eller etc. heta andedräkt och mun då man tänker och lever in i hur det skulle vara att ligga i ett mörkt rum sommarn 1996 och hångla med henne typ NU. Likt ett ungt par som överlevt digerdöden 1350 eller något ensam i skogen i en barack-Blackmetallen som spelar som ända länken till moderna tider(dvs 1996)-fast med gammalmodig atmosfär blaablaablaa! Genetiskt minne till digerdödens dagar? Jepp, det om det förikväll :D

Kanske lite osammanhängande text detta stundvis, men jag är lite sömnig. Sov så dåligt förra natten. Alltid emellanåt är det så. HÄR en låt med atmosfär att det är 1996 (fast den e e från 1997) och att jag hånglar med någon Elin eller Cecilia, eller annan svensk tjej, som är en typ 19-årig BM-brud någonstans i Sverige sommaren 1996.

Haha, ironiskt nog så skulle jag nu denna dag vara attraktivare för en brud i 19-20 årsåldern än då!! Då jag såg så ung och liten ut som 19, typ som 16-17 som en kaveris farsa tyckte jag såg ut som då jag var 19. Nu vet jag också både teoretiskt och praktiskt hur man ska vara med brudar. Jag var ganska borta med det då som 19. Men framförallt så är brudar MÄNNISKOR och inga vackra gudinnor som man automatiskt ska sätta upp på en piedestal som man trodde typ som 19 :P Usch så borta ja varit med detta som 19. Det är nolot ju! :D

Haha. Jag talar metaforiskt givetvis. Men man fick en bild i huvudet att man faktiskt på riktigt  står på en stege och lyfter upp en brud på en piedestal. Liksom: Pust! Flås! Stånk! *svetten rinner då brudn e så tung då ja står på stegen och sätter upp henne på piedestalen!  :-D

Detta är melodisk b.m. som blev populär omkring 1995 efter att b.m. i regel varit mer råbarkad och omelodisk typ ett år tidigare. Personligen föredrar jag lite mer omelodiskt stuk, då det är mera transaktigt och man tröttnar inte på det lika enkelt, men gammal melodisk Dissection-liknande black är jättebra det med! Det är dramatiskt, vackert..
https://www.youtube.com/watch?v=icnugzpp2yY