3 vackra blondiner på söndagspromenad/Irrationella Karisjunttin

Jag var ute på min sedvanliga söndagspromenad för nästan två veckor sedan och såg faktiskt 3 olika snygga blondiner längs med min rutt. Den snyggaste av dem drömde jag sedan en nice dröm om i lördags.

Så visade jag och en tant vägen till Dönsby Bed&Breakfast åt en cyklande arab som var på cykel-semester i Europa. Han var riktigt bra typ, tackade oss så förfärligt mycket. Så jag hoppade i tantens bil i centrum(hon visste inte var det var) och araben cyklade efter oss. Sedan körde tanten mig tillbaka till centrum vartifrån jag fortsatte min promenad från vart den tillfälligt avstannat. Den tredje vackra blondinen jag såg då var ju hon som äger stället. Men det var alltså inte hon jag drömde om. Jag drömde om den absolut vackraste av dom som jag förut också i flera år tyckt att är väldigt vacker. Delad första klass med en vacker brunett som Karis vackraste brudar, tycker jag. Brunetten var utklädd till häxa på Halloween-festen i clubben förra året och hon var jättehot i den dräkten och den roliga häxhatten hon hade =) Rent stilmässigt kanske brunetten och jag skulle passa bättre ihop, men kärleken är ju också blind. Vem bryr sig om sådant, om en jättevacker och trevlig brud mittiallt skulle bli intresserad av en? Då är allt med stil helt secondhand.

Jag tror inte jag outtar någon, för nu finns det ganska många blonda brudar här i byn. Så jag tror det är lugnt att berätta om drömmen och så. Dessutom kan ingen veta vilken av dessa två blondiner som jag såg och som jag tycker är snyggast. Tror inte hon alls håller med mig i mycket jag säger, och jag skulle säkert kunna upplevas ha något burdusa åsikter och så, men om hon mot förmodan någongång skulle visa ordentligt intresse för mig, så är jag såld. Jag lovar att jag skulle behandla henne väl, och bli mer diplomatisk och så för hennes skull. Men det är ju inte sannolikt alls, att vi skulle någonsin bli ett par. Hon är delad plats som Karis vackraste brud, och en av de vackraste brudar jag någonsin sätt dock. No bullshit.

Jag har inte sätt henne på länge,så det var trevligt att se henne.

Jag drömde först att jag var i Svedja i någon bondgård hos en som jag känner lite grann. (I själva verket så har han ingen bondgård i Svedja) Så kom just dendä vackra blondinen dit och vi började prata med varandra helt liksom naturligt och trevligt. Hon sade att "Jag aldrig ska råna en bank" och hade annars också klart för sig, att hon hör inte till de brudar som tänder på sådana karar. Jag sade "Nää" Det har att göra med att jag vart ibland lite ironisk mot somliga kvinnors dragning till kriminella. Och nej, jag har faktiskt aldrig tänkt ens tanken på att råna en bank! :D

Och nej, på riktigt skulle jag aldrig villa hamna i fängelse eller så. Men det är en svart humor kring det. Delvis det, att som det var en som sade i Flashback forum att de snyggaste brudarna han någonsin sätt, var de brudarna han såg på Kumlas besöksrum, samt Grundbulten och så liksom. Lite som somliga brudar kan tycka att det med anorexi, att det är en galghumor och ironi kring det. Lite samma jämförelse kanske.

Så var hon och jag hos mina päron. Farsan kom och sade något irriterat åt mig och såg att jag hade sällskap.. han hälsade på henne och presenterade sig som far min.

Sedan sade jag att vi far någonstans, Ja ork int sita här med nyfikna föräldrar. Vi far fast ti Clubben å spelar biljard! Så for vi gående till clubben för att spela biljard. (Konstigt. Jag bryr mig inge vidare om biljard, och skulle aldrig föreslå nåt dylikt i vaket tillstånd)

Jag kände mig kär och lycklig medan vi gick. Sedan började drömmen fejda ut och jag tänkte: Neeeeejjj!!! Det kan inte vara sant! Det får inte vara sant! Det är bara en dröm! Så tänkte jag att jag vill vara kvar i drömmen! Ja vill vara kvar i drömmen! Så var jag just på väg att vakna, men kom in i drömmen igen och då hade scenen bytt och  hon och jag och åt i en terass i en restaurang då det var sommar. Vi skrattade och pratade med varandra i typ 20 sekunder. Så vakna jag helt klarvaken i sängen och tänkte att Vau, vilken bra dröm!! 

Alltså jag var kär i drömmen. Det var länge sedan jag känt nåt dylikt på riktigt. Det var riktigt nice måste jag säga! Ibland är drömvärlden mycket bättre än vakenvärlden. Det var en så klar och detaljerad dröm, riktigt som att det skulle ha varit på riktigt. Jag kände hennes energi och personlighet liksom helt som om att det skulle ha varit på riktigt. Jag hoppas att jag drömmer om henne igen, så att jag åtminstone i drömmen får känna att jag är nära henne, och pratar med henne glatt. Då det knappast blir verklighet någonsin. Jag hoppas att jag åtminstone någongång får tillfälle att förklara mina känslor för henne, och att hon inte blir creeped out av mina känslor. Jag är inte förfan något creep, Jag skulle bara vilja förklara hur jag känner för henne. Redan det skulle vara fantastiskt. Hon är en bra brud i vilka fall som helst. Verkar intelligent och karismatisk och saklig.

Som kar finns alltid den faran att det är creepvarning, om man erkänner sina känslor inför en brud. Det kan kännas platt, men det får man leva med. Man bör ha i beaktande det, att kvinnor tänker lite annorlunda än män. Man vet ju själv att man inte är något creep, man är bara så otroligt fascinerad och förtjust i någon brud. Kanske brudar inte blir sådär blixtfascinerade i karar vanligtvis, och därför inte kan relatera?

Drömmen berodde helt klart på att jag såg henne nyligen. Man skulle vilja önska att det är fråga om telepati, men det är högst troligen önsketänkande. Det var nog bara mitt undermedvetna som anordnade drömmen. Nog för att jag tror på telepati i sig, men man ska akta sig över att dra för snabba slutsatser kring dylika ämnen. Detta var nog antagligen bara mitt psyke som spelade teater i drömmen. Förresten förekommer telepati mest bland närstående och nära kompisar. Som då min mommo fick väldigt sjuk arm engång. Så fick hon en bild av att hon åkte båt till skären. Då var det min morbror som hade brytit sin arm, och då han fick någon bedövning i sjukhuset så fick han en flummig bild i huvudet att han åkte båt till skären. Och det hände vid samma tidpunkt, utan att hon visste att han hade brytit armen. Sådant förekommer, hur mycket än skeptiker vill förklara det som "slump" Det finns mycket vi inte ännu förstår, och var och en kan dra sina egna slutsatser av det. Det att skeptiker vill förklara dylika fenomen som "slump" kanske beror på en undermedveten rädsla för det okända? Så tröstar de sig själva med att förklara att det är en "slump" för att det låter så kusligt och oförklarligt annars. Det är min teori. Ungefär som att kristna tröstar sig själva med JESUS då de är rädda för kosmos kyliga existens.(eller icke-existens, om det är så att kosmos bara är en illusion?)

Därför tror jag inte att människan är ett isolerat väsen, enbart driven av sin hjärna och signalsubstanser i hjärnan. Allt är snarare kollektivt och hjärnan fungerar som en slags antenn, tror jag. Men folk får tro vad dom vill om dessa saker. Ingen vet. Det är säkert. Man kan inte heller säga som Sokrates att "Jag vet att jag ingenting vet" för om man ingenting vet, så hur kan man då veta att man ingenting vet?  Var Sokrates månne medveten om det? Kanske han frågade sig det samma. Det låter inte alltför orimligt, även om bara detta jag vet att jag ingenting vet hamnade i historien.

Heh. Jag såg filmen "Lyftet" häromdagen. Som är en fortsättning på "Grundbulten" Haha, det var humor då Kennet Ahl och en annan rymde från fängelset. Det var så, att en pastor med sällskap var i fängelsets kapell på besök och sjöng och spelade. Så fick rymlingarna tag på någo kostymer och varsin psalmbok och klädde om sig till religiösa i en städskrubb. Kennets kompis frågade Kennet: Ser jag religiös ut nu? Så sade Kennet jajaja!

Så blandade dom sig i det kristna gänget och gick ut ur fängelset tillsammans med dom och sade åt pastorn, då de låtsades vara kristna, typ något att vad bra du framförde jesu budskap! Man kände kristi ande sväva inne i kapellet! Så fick dom skjuts med pastorn till stan. Men det var en polisrazzia framför dem på vägen. Pastorn sade: Serni, där är polisen. Vilken tur att man inte dricker nuförtiden! Så tog de över bilen och bromsade och ropade åt pastorn: Ut med dig för fan, ut ur bilen, prästjävel!

Så for dom undan i full fart. Haha, det var så jävla humor att se! Kennet Ahl är personen i grundbulten som jag identifierade mig med 1992 då jag läste serieboken och då han gick i fängelsets korridor och såg nojig ut, och kallsvetten strittade från hans fejs och han ögon var utvigda medan medfångarna glodde på honom och kamerona i fängelset också såg ut att "glo" rakt på honom. Och sedan stod det under serierutan: Alla ville att jag skulle ge mig ut på det stora stengolvet bland en massa främlingar Det var typ som i högis aula ibland. Det var så härlig svart humor och jag kunde relatera till det direkt och började skratta fullt då. Liksom riktigt pricket på i:et. Högisaulan var då ett stort stengolv och korridor. Sedermera har dom gjort det till flera rum. Stengolvet var kvar för 3 år sen iaf.

Inspirerad av filmen säkert så drömde jag sedan att jag var en intern i antingen Kumla eller Hall eller något liknande svenskt fängelse. Det kom två mörkhåriga finska brudar och talade med mig där och jag tänkte att de är kvinnliga interner! Att plitarna nog inte tycker om att jag talar med dom! Hahhaha, vilka drömmar. Och så har jag aldrig varit kriminell eller haft otalt med polis, förutom som 13-14 några gånger, då vi busade lite med kompisarna. Det var inte heller några andra juttun, än att vi sku ha kunnat orsaka fara med våra tokiga hyss.Men har man läst engång Grundbulten, så sätter det sina spår :D

En kaveri berättade att i december 1994 så var han och hans kusin i Esbo och gjorde lite hyss. Dom kastade in en häxpipa i en postlåda och liknande visserligen väldigt dumma saker, men smågrabbar har nu i alla tider sysslat med dylikt och kommer alltid att göra det. Typ i stil med det gjorde vi, men inte riktigt likadana saker.

Iaf. De såg mittiallt en vit VW Golf smyga mot dom. De gick raskt in på en promenad och cykelväg. Just då kommer golfen och vevar ner fönsterrutan och en gobbe säger: Pojat, tulkaas tänne. Rikospoliisilla on teille asiaa! Så sprang dom så in i helvete utan att se sig bakom. Polisen tog inte upp jakten på dom (Eller mindre sannolikt, de gjorde det-men de hann undan)

Det mindes jag bara att han berättade åt mig januari 1995. Det var spänningen och adrenalinet som var det bästa då man gjorde hyss. Man kände liksom att man levde då någon arg gobbe jagade en, eller någon bil kom efter, då man hade kastat kottar på dens vindruta. Det var en fantastisk känsla-ingen tvekan om den saken. Dumt ja-men känslan var fantastisk. Och alltid lär man sig något. Man lärde sig att hastigt sondera terrängen, hitta gömplatser, smartaste flyktvägen och sådant. Liksom proto-sissitaktik eller något. Det var strategiskt också.

Som t.ex.  då Killen med glasögonen med en hans kompis jagade mig och såg att jag for in i Kila daghems område, och sökte mig i området medan jag var typ en meter utanför området och låg i ett brakel och typ kunde se vad för märke de hade på sina skor, då de letade efter mig på själva lekisgården. Sedan då de for på lekisets andra sida och söka, så kröp jag långsamt åt det motsatta hållet och flydde sedan från området.

Annars så brukade ju kanonslag vara de mest typiska "postlåds-sprängarna"

Och i samma lekis sommaren 1989. Jag och några kompisar var uppe på lekistaket, som man inte fick vara på. Vi hade kul där. Mittiallt hör jag hur ena kaverin säger: Voi neeeeejj!! Och då jag ser ner på gatan, så vänder gårdskarlns gula Opel in i lekiset. Jag hör som i en dröm gårdskarns röst: Kom ner därifrån! 

Jag var då lite längre än kompisarna, som snabbt tog sig nerför stegen och sprang upp mot skogsdungen. Jag sprang i en cirkel uppe på taket och tänkte: Vafan ska ja göra? Vafan ska ja göra? (Då jag inte skulle ha hunnit till stigan innan gårdskarn sku ha varit framme) Men jag skarpade mig på typ 10 sekunder och sprang mot tak-kanten, och gled nerför ett stuprör. Då jag var på marken så var det första jag tänkte: SPRING! (gårskarln hade parkerat på husets andra sida och var där som jag såg senast från taket) Och jag sprang fullt mot skogsdungen dit kaverina redan var. Sedan for vi lite senare på någons gård då dom var borta och åt från deras jordgubbsland. Dom hade så mycket jordgubbar, så vi tyckte att dom nog kunde dela med sig lite åt oss, som just hade varit med om ett spännande äventyr :D