Dröm från 1991.

Jag drömde alltså hösten 1991 att jag gick förbi en gul traktor, där en donargobbe satt inne i dess hytt. Traktorn stod på Ekenäsvägen. Bakom traktorn,i traktorns "reve" hade donargobben som satt i traktorn tejpat upp ett stort plakat som det stod typ såhär på: INGA HALLUCINOGENA DROGER!! ENDAST OPIATER!!! 

Jag blev så arg då jag läste det så jag skrek åt honom och bankade på traktorn och ropa att han int e klok, som tycker om opiater som skapar beroende och kan döda, till skillnad från hallucinogener. Så gick jag därifrån, men vände om mig och såg på hans reaktion. Han satt där i traktorhytten och blängde skitit på mig. Jag höttade med knytnäven åt honom och fortsatte att gå. Sedan tänkte jag att han blev arg, och såg att traktorn kom efter mig... kort därefter vaknade jag.

Hehe, det berodde på att jag lånat en bok från bibban vid namn Droger till nytta och fördärv, som nästan bara handlade om hallucinogener. Det var en bok från 1970 med saklig information och inte skräckpropaganda riktad till ungdomar. Den berättade bara sakligt om de hallucinogena preparaten, utan varken propaganda för eller emot. Så den var mycket intressant. Jag tyckte det var bra att det var rapporter om hur det kändes att vara påverkad av t.ex. LSD. Sådana rapporter sökte man förgäves efter i skräckpropaganda-böcker om ämnet.

Som då en Schweizare, typ professor eller något, Rudolph Gelpke, tog psilocybin så var det roligt att läsa att han slöt ögonen och hamnade i en röd spiral som han svävade nerför. Sedan for han ut och tog en promenad i Basel, och kände sig som en invånare från mars, som första gången kom till denna planet. Allt kändes så nytt och färskt liksom. Men han kunde noggrant akta sig för trafiken och så, och var helt alert. Då han kom till sitt hem igen efter promenaden, så sjönk han åter igen nerför den röda spiralen. Och sådant som var och är för all del fortfarande intressamt. Liksom saker man kan göra under en psykedelisk höst-lördag typ. Med det menar jag inte att JAG ska göra något sådant! :D Men det är intressant att läsa, utan att för den sakens skull uppmana eller använda själv.

Så tyckte jag att detta var mycket intressant som stod i boken: ...Under allt detta bevaras medvetandet. Detta är en viktig skillnad mot verkningarna av analgetika och euforika, t.ex. morfin och andra rusgivande ämnen och alkohol,vilkas verkningar oftast gör sig gällande i samband med en mer eller mindre utpräglad grumling av medvetandet. Psykotomimetika(dvs ett äldre ord för hallucinoger. Min anmärkning) för oss vid fullt medvetande in i andra världar, i ett slags drömvärldar, som emellertid upplevs som alldeles verkliga, för det mesta rentav mer reelt och intensivt än den vanliga vardagen. I denna drömvärld framstår allt som mer betydelsefullt...

Nåväl, det om det.

Jag mindes mittiallt bara då jag vaknade med magafiru tidigt på en söndagsmorgon mars 2015. Jag for ut till vessan för att spy. Sedan sov jag några timmar tills jag vaknade för att spy på nytt..

Jag drömde om visarklockan som jag har på min vardagsrumsvägg. Visaren for hastigt runt klocktavlan.  Klockan blev 1...2...3..4...5...6...7...8...9...10...

Då klockan blev 11 så blinkade det framför mina ögon texten: ANTI-KOSMOS! ANTI-KOSMOS! ANTI-KOSMOS! ANTI-KOSMOS! Och jag vaknade mittiallt och sprang för att hinna till vessan och hann knappt dit innan det sökte sig uppåt.

Nå, vad betydde denna dröm? En logisk förklaring: Jag hade lyssnat på Dissection-skivan "Reinkaos" kvällen före.(där siffran 11 påtalas i några låtar.)  Så går det om man lyssnar för mycket på Dissection! :D Nåväl, skämt och sido.

Det MÅSTE ha varit magafiru, för jag har aldrig tidigare eller senare spytt av endast en flaska rödvin, som jag drack kvällen före. Men rödvinet gjorde ju magen surare såklart. Jag har inte diggat rödvin efter den incidenten alls, men aldrig faktiskt varit särskilt förtjust i rödvin.

Konstigt att man inte förstod hur sjuk man egentligen var då blindtarmen sprack åt mig mars 2017!!! Några dagar gick sådär bara med brusen blindtarm innan jag for till läkaren. Jag läste om en grundfrisk kvinna i 30-årsåldern som hade liknande problem i Sverige(blindtarmen hade brustit åt henne, och hon fick bukhinneinflammation som följd av det kom det fram i obduktionen) Dom tog inte henne på allvar inom sjukvården, och hon dog hemma på toaletten efter en vecka helt knall och fall.

Typ som något sorts tecken eller va fan. På samma sätt som då jag krockade med en bil då jag cyklade sommaren 2005. Jag flög 2 meter genom luften och landade på asfalten men klarade mig endast med skrubbsår. Tanten som körde bilen var mycket räddare och mer uppskakad än vad jag var. Jag minns bara att jag var arg som fan och skrek FUCK! medan jag var i luften. Så man har lurat mikrokosmos gravitation (ego)döden några gånger tydligen. Tanten som körde var helt i panik och på gränsen till hysterisk och frågade med gråten i rösten hur det gick. Jag hamnade att lugna ner henne och sade att ja for int på huvu eller någo.

Sedan envisades hon att föra mig till hälsocentralen. Läkarn bara såg på mig litet och såg att jag var okej, och torkade skrubbsåren och plåstrade om mig litet, samt gav några fryspåsor åt mig, om det skulle börja värka under kvällen, men det gjorde inte det. Jag tyckte nog jag hade lika mirakulös tur då som då typ Hitler klarade sig bara lindrigt skadad efter mordförsöket och bombattentatet mot honom juli 1944, då ett gäng generaler och andra satt igång kuppförsöket "Operation Valkyria" och försökte röja honom och nationalsocialisterna ur vägen för att sluta fred, då kriget höll på att gå helt på nöten. Fast han bara var typ 2 meter från bomben. Alltså om man är intresserad av krigshistoria så kan man göra sådana jämförelser :D Om de allierade skulle ha krävt villkorslös kapitulation eller inte om kuppen skulle ha lyckats, är en annan fråga.

Andra världskriget läste man typ allt om från tonårena. Sedan blev man vid 27 jätte intresserad av första världskriget. Det låter grått vid första ögonblicket, men det är nog mycket intressant det också, fast första världskrigets karaktär var helt annorlunda och mycket gammalmodigare än andra världskrigets. Ändå räknades det som ett hypermodernt krig för 100 år sedan, och var det också då.

Nåja. Sedan gick jag hem med cykeln lite senare, som jag lämnat efter mig mot en häck då tanten envisades med att föra mig till hälsocentralen. Frampartiet var helt demolerat. De stannar några typer som jag lite känner med bilen och kommenterade nåt om cykeln skrattande och undrade vad som hänt den. Så sade ja att ja krockade! Så frågade dom: me en annan cykel? Så sade ja: Nää. Me en bil. Dom fick direkt allvarligt ansikte och frågade att hur gick de då?! Stötte du du int dig?!

Flera år efter detta så berätta en av dem skrattande att ja minns alltid då du kom me cykeln å vi fråga att va som har hänt så sade du: Ja krocka! Och vi fråga me en cykel, så sa du bara helt vant: Nää. Me en bil. Kan tänka mig det var en viss komik i det om man ser det i backspegeln nog.

Sedan hamnade jag på polisförhör angående att ja krockade och snuten som förhörde mig va gleser som fan å betedde sig inte alls vuxet, fast jag var hela tiden helt saklig. Man märkte att han såg mig som en omogen yngling liksom. Och för all del, jag var nog väldigt yngling av mig ännu som 28, samt naivare och inte fullt så härdad som vad jag är nu. Men man borde ändå uppträda sakligt som tjänsteman, och inte bli gleser och ironisk av sig. Allra minst då jag själv var helt saklig och neutral hela förhöret igenom.

Fast man blir äldre och förståndigare och förstår att det inte är någon självklarhet att man skulle bli sakligt bemött av myndigheter. Varför skulle det vara det? Ja fick int iaf böter och hamnade att inte ersätta en liten buckla på bilen till slut fast det annars var mitt fel.

Usch, 00-talet var trist och gråblekt. Förutom riktigt i början 00-01, för då kändes det som att man steg in i vuxenlivet "på riktigt" (LOL!) Samt att man trodde det skulle kunna bli krig efter 9/11 (och det kändes jättespännande och energiskt för en lite naiv men äventyrs-lysten grabb på 24 som jag då var.) Men det var roligt att leva i den tron iaf då. Så jag minns mycket hellre det gyllenne 90-talet, samt mitt barndomsårtionde 80-talet, än det långtråkiga 00-talet.

Så jag tänkte dela med mig 2 minnen från 90-talet. Det första från 1998, samt det andra från 1990. Och 90-talet var inte alls lika. 1990 och 1998 var som natt och dag. Det var på den tiden allt, inklusive en själv, mitt ego, utvecklades revolutionärt från barndomens dagar)

Det första minnet är från lördagen 28.11.1998. Då var det en gråblek vinterdag och det hade kommit snö, så det var ett vitt snötäcke över nejden. Jag och en kaveri tog lite smått den dagen, för vi köpte en varsin liten flaska Golden omena och drack dom. Inte mycket var det, men lite. Sedan for vi via "Sisu-skogen" till Kila. Vi var utanför bangården och kaverin började kasta snöbollar in i en fläkt som var fast i väggen till stationshusets ena sida, så den började låta ojämnt. Jag tyckte det var lite onödigt, men ja tänkt att vafan, int tar den väl skada av det heller.

Jag hade kikhosta tror jag då. För jag hade en mycket irriterande morgonhosta 2 veckor i sträck. Jag hostade tills jag höll på att spy/nästan kvävas. Lusten att vilja hosta tog liksom aldrig slut. Vanligtvis slutar det att klia i halsen då man hostat lite, men det kliade hela tiden och jag hostade hela tiden flera gånger i sträck, tills jag var nära att spy av det. Och det är precis så som kikhosta artar sig. Det lär ska ha varit kikhosta i omlopp i Nylands län just då, läste jag senare.. och jag tror jag blev smittad i bussen mellan Ekenäs och Karis, då jag använde mig av buss då. För jag började känna mig flunssiger 14.11.1998. Sedan gick det över i en mycket besvärlig morgonhosta men ingenting annat. Jag hade ju ett långt jullov efter 13.11 så det var bra att jag inte for till skolan och smitta ner andra med kikhosta dock.

Nåja. Detdär var inge speciellt minne, men ändå.

Så minnet från början av juni 1990. Jag var uppe i österbotten hos några kusiner och en av kusinernas kaveri samt en känslig kille från granngården som var några år yngre. Han var typ 9-10 och vi andra runt 13. Dom hade cykeltävling, och jag som var utan cykel där samt ena kusinens kaveri stod vid gång och cykelvägen och tog tid med ett tidur, då de andra cyklade runt kvarteret. Han började storlipa då han gjorde nåt fel så han blev diskad. Vi blev lite sådär att int e de väl nu så farligt, att du försöker vid nästa varv sen!

Så gjorde han det. Det var start igen, och han och de andra grabbarna cyklade iväg igen, medan vi mätte tiden. Jag och kusinens kaveri. Så då de hade farit runt hörnet så hörde man bara hur den känsliga killen började storlipa. Kusinens kaveri kommenterade: Va e de nu då? Nu börja han lipa igen! Så kommer han cyklande runt hörnet tillbaka till oss och lipar fullt: UUUÄÄÄÄÄHÄHÄHÄHÄÄÄÄ!!!! ÄÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄÄ!!!! IGEN! JA GJORDE DE IGEN!!! ÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄÄÄÄÄHÄÄÄÄÄ!!!!! 

Han hade alltså torat sig, och vänt för tidigt in på en annan gata som inte hörde till tävlingsträckan. Så sade vi nu någo åt honom att han sku lugna ner sig lite. Sedan var det ett tredje varv, och jag och kusinens kaveri stod och skrattade lite åt honom då vi kommenterade om honom efter att de hade startat igen.

Han hade solbrillor på sig och en lippis på päronet som han hade skrivit olika bilmodells-namn på. "Ford Fiesta" hade han skrivit "Ford Fiästa" :D Det såg så roligt ut, så jag skrattar ännu åt det nu här. "Ford Fiästa" :D

Han hade senare blivit typ riktigt kiihkokristitty, och sedan fått psykiska problem. Han hade studerat nåt tag i folkis, och bott på internatet. Men det hade inte blivit till något, så han fick avbryta studierna hörde jag. Kanske han inte som kristen stod ut med de vilda folkisbrudarna! ;D Fast å andra sidan så kan jag nog tänka mig att en okarismatisk kristen nörd får vara ifred för vilda nymfer till folkisbrudar, för att lite generalisera, heh. Nåja, förrivärlden på 90-talet var folkisbrudar mera vilda och toleranta på riktigt, men efter det svängde pendeln till det strängare och konservativare hållet. 90-talet var ju helhetligt sätt friare och tolerantare än 00 och 10-talet. Kyrkan had mera makt, men annars var det friare och tolerantare än det är i dagens PK-tider. Det kändes så modernt på ett sätt efter de gamla tiderna med Sovjetunionen etc. Nu har det varit Status Quo så länge. Men allt flukturerar. Allt i multiversum är cykliskt.

Så jag undrar om man ibland kan ana folks känslighet då dom är barn? För han var det riktigt tydligt. Men det är klart, folk kan ändra sig också, och gör det också. Men ibland märker man på folk redan som barn hur dom kommer att bli, även om det gäller långtifrån alltid. Då folk ändrar sig också. Inte minst under pubertetens "skärseld" Använder katolsk terminologi :P Men det passar bra som metafor dock då man talar om puberteten. Tänk på katoliker som tror på en riktig fysisk skärseld!! :D

Heh. Detdär hände ju på riktigt, att han cyklade bakom hörne, och vi hörde att han började lipa bakom hörnet, och att han dök upp från hörnet, vändande mot oss igen storlipandes. Men det var ganska bra sedan senare sommaren 1990. En kaveri i Karis som inte visste om detta som hände i österbotten (hade inte berättat det) härmade en ongi, en såndän Toffe, hur han gjorde engång. Han lekte att han var Toffe, och cykla och sade typ "nnööönn!! nöööönnn!! nöööönn!! nööönn!!" då Toffe låtsades alltid att han körde mopo/prätkä då han cyklade.

Så cyklade han som härmade Toffe bakom ett hus så man inte såg honom. Så hörde man "Klingepling!!" (Spontant ljud som kommer ur ringklockan då man faller omkull med cykeln) Och så: ÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄ!!! ÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄ!!!!ÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄÄHÄÄÄHÄÄÄ!!! Och så kommer han cyklandes bakomifrån huset och låtsas storlipa. Det var ganska humor, haha!

Sommaren 1990 var en riktig nice "Black Sabbath-sommar" för man var 13 och allt kändes splitternytt och man hade börjat digga Black Sabbath. Det var nice. Nice som fan. 1990 var ett jättebra år. 1988 och 1990 är mitt livs bästa år skulle jag säga!

Jag minns dendä Jordy hösten 1992 som var en hit med någo typ franska Dur duretre bebe. Den kom från radion en lördagskväll hos kaverin, och han sade att det är en "beibi" som sjunger. Jag tänkte då att det är ett spädbarn typ, som dom på något sätt har manipulera i studion hans röst så att dom har fått den till att han sjunger;

O-aiaiai babe, could you do it for me please? O-aiaiai babe, could you do it for me please?

Så uppfattade jag att refrängen sjöngs, fast det ju inte var så. Alltså inte typ nå pedofili eller nåt, men typ i ren ironi, att ett spädbarn sjunger något "sådant" typ någon sexuell tjänst, och ber en kvinna om "sådant". Jag förmodade att det var det som var meningen och att alla sku förstå det, och inte att någon skulle ta det på allvar. Så uppfattade jag det som då. :D Man kan verkligen höra fel ibland vad folk sjunger.

Ja mindes nu bara mittiallt då jag spelade ett Commodore-64 spel november 1992. Target Renegade hette det. Det var någon Rambo-typ som alla var efter och man skulle strida sig loss. I en bana var det ett prätkägäng man sku slå ner, och man kunde använda en järnstång som tillhygge, samt i andra banan var det typ nå gentlemän med vita dräkter efter en, tredje banan var det skinin, fjärde banan någo baseball-cap junttin, och femte banan var man inne i en krog. Där var det puliukkon som man skulle fajtas mot. Pulina hade sina ölmagor som vapen, och kom pomppande med ölmagona framme emot en och försökte mangla en på det sättet.

Den sista gobben var en jätte stor och bredaxlad mexikansk typ "Hombre" utkastar-portsare. Dängde man upp honom så hade man klarat alla gobbarna i spelet, och som belöning fick man en blond brud som flickvän.

Det var ett jättebra spel! Det var passligt segt också, att man kände att man spelade då man vred på joysticken medan man dängde gobbarna. De sku va stil som fan att spela det spelet på nytt!

På tal om att cykla omkull:
https://www.youtube.com/watch?v=hIpijlgTEuc