Ett minne från hösten 1995

Det var en gobbe som jag och kompisarna sedan 80-talet hade kallat för "Ladagobben" då han körde en gammal vit Lada 1200, och sedan brukade parkera ibland någonstans och bara sitta i den. Han brukade bara sitta i den också då den stod parkerad utanför hans hus. Så vi tyckte det var lite roligt, och började därför kalla honom för Ladagobben.

Engång då jag och en kaveri gick förbi hans tomt och såg Ladan som var parkerad utanför, så kommenterade vi skrattande om honom. Kaverin sade: Och sedan då han dör så står det säkert i hans begravningsannons "Insomnade stilla i sin Lada"  Och jag skrattade och sade jåå. Ögonblicket efter så såg jag att han satt ute på gården hans i en trädgårdsstol, och han måste ha hört alltsammans, för så skitiger blick han gav åt mig, så är det få som gjort. Det var lite nolot nog måste jag säga =)

Det var lite liknande som 1989 då jag var uppe i kiosken. Så stod det en gobbe där och blängde på mig. Jag tänkte inte desto vidare, men sedan då jag hade köpt vad jag hade köpt och var på väg ut ur kiosken, så sade han åt mig "Sä oot kuulema soittanut naapureiden ovikelloa ihan turhaan!" Då visste man nog inte riktigt vad man skulle säga, för det hade jag och mina kompisar faktiskt gjort .:o Och man trodde man var typ osynlig då man gjorde dessa hyss, men tydligen int.Vi gjorde alltså så, att vi ringde på någons dörrklocka, och sedan sprang iväg.

Sedan gjorde vi det på en dörr som vi hade gjort flera gånger. Så just då vi är på väg så öppnar en kärring dörren och ropar efter oss att pojkar, ni ska inte ringa på här mera! De bor en gammal tant här, å hon blir så rädd alltid då det ringer i dörrklockan!

Så då vi hade ringt på potokällartantens dörrklocka hela sommaren 1989 från och till. Sedan var vi uppe på gården till grannen till potokällartanten efter vi hade gjort det. Så kommer kärringen i huset ut och frågar att vad vi har där att göra. Vi drog en story om att någo äldra pojkar jagar oss. Dendär vakiostoryn. Hon trodde nog på det. Så kommer potokällartanten ut på sin backa och ropar något argt och gällt. Jag hörde inte ens vad hon ropade då hon ropa så argt och hysteriskt. Men granntanten sade allvarligt: Hon sa att hon har ringt till polisen. Polisen kommer nog snart!

Så for jag och kaverin till mitt, ingen annan var hemma då. Jag var lite nojig. Mittiallt ser jag en kvinna stå utanför och vifta att vi ska komma och öppna. Mitt nojiga sinne fick det först till någon socialtant, att nu har vi gjort oss skyldiga till något riktigt tokigt, att vi hamnar på uppfostringsanstalt typ, men så såg jag att det bara var kaverins morsa.

Jag öppnade och hon frågade kaverin att va har ni riktigt ställt till med nu igen? En gammal tant ringde åt mig och var så ledsen och sade att ni har ringt på hennes dörrklocka hela sommaren!

Det for nog lite överiks. Att man engång ringer på någons dörrklocka och springer iväg är ok, men det börjar bli antastande om man fortsätter med det i samma dörr. Två gånger är två gånger för mycket. Och hon var nu ändå en ensamstående 80+ tant. Eller som det stod i en dörrklocka i Karis engång, eller nedanför dörrklocks-knappen: Dörrklockan är ur bruk! (Fråga förbispringande skolflickor varför) Det var alltså i närheten av Karjaan Yhteiskoulu.

Detdär påminde mig om sommaren 1990 då jag var kaveri med en som sedan samma år lite senare flyttade till Sverige med sina päron och lillsyrra och så en annan som flyttade till Åland med sim morsa och syrra 1991. Vi hade busat lite i Tallmo och gjort andra fuffens där under sommaren, så vi hade kanske lite dåligt samvete. Jag och två kaverin var hos ena kaverin. Ingen annan var hemma. I en höghuslägenhet i Tallmo en mulen dag i juli 1990. Mittiallt ringer det på dörrklockan. Detdär typiska klock-ljudet för höghus-dörrklockor hörs: Kli-klinng!  Vi blir tysta och avvaktar. Så hör man från trappuppgången en ilskiger gobbe som sade högt något med arg ton vi inte alls hörde.

Typ: röröröröRÖÖÖRÖRÖRÖÖRÖRÖRÖÖÖRÖÖÖRÖÖÖ!!!!  Så såg vi alla 3 på varandra och vi alla 3 fick kollektivt intrycket att det var en arg gobbe som ringde på dörrklockan, och någon annan arg gobbe ropade typ nere vid dörren till trappuppgången något argt om oss och våra bus. Direkt efter ringde det på dörrklockan igen: Kli-klinng! En Tomppi, han som sedan flyttade till Sverige, viskade att Ner på golve alla! Dom kan ju sii oss från fönstre! Kämppän var på första våningen. Så for vi alla 3 ner och ligga på golvet, medan dörrklockan fortsatte att ringa. Till slut ropade Tomppis syrra från brevinkastet. Då öppnade vi, och det var bara hon som hade kommit till Tomppi och sagt att han ska hem och äta. Vi blev inte liiite nojiga alla 3, så var det bara Tomppis syrra, haha! Att någon gobbe sade nåt argt i trappuppgången var ren slump, och i våra paranoida hjärnor ropade han nåt argt om oss och våra bus.

Så var det sensommaren 1988 just då jag hade börjat känna den ena av jassarna, en såndän Jan. Vi var nedanför ett radhhus av någon anledning, och Jan började kasta småsten på ett fönster. Jag tänkte att han nu bara håller på me sitt och brydde mig inte så mycket. Jag njöt av naturen och såg upp mot tallarna på gården. Mittiallt hör jag en arg gobbe som ropar något argt: SATAN POJK!! Jag springer fullt åt vänster och kaverin sprang åt höger.

Sedan hittade vi varandra igen och for till mitt. Vi pratade lite om det och sade att int såg han vem vi va int! Puh, vilken tur!  Mittiallt ser jag en gammalmodig "fafa-cykel" utanför. Jag frågade förvånat att va e dedä för cykel? Så ringer det på dörren och gobben öppnar och pratar med farsan och sade att Jag såg inte att din pojk va me, men frugan påsto att hon såg honom. Men han såg ju att det var Jan som kastade småsten. Gobben, som var en pensionerad polis, kom riktigt in i tamburen och frågade att va va de för en din kompis? Så sade jag helt fel namn och sade att han bor i Bäljars, fast han inte bodde där. :D (Farsan visste inte heller vart han bodde eller vem det var, så jag kunde ljuga fritt. Vafan skulle jag ha börjat tjalla något för. Jan gömde sig i mitt rum. Farsan var nog arg då gobben hade gått och sade att det var nog sista gången han fungerar som beskyddare åt mina kompisar. Men han iddes inte säga att han gömde sig i mitt rum.

Jag kom lite att tänka på potokällartanten här av någon anledning. Och sedan det legendariska höstlovet 1987. Då potokällartanten i sin nojja trodde att vi hade kastat sten mot hennes fönster, fast vi inte hade gjort det. Bara för att kaverin gjorde en kaströrelse mot hennes hus. Då hon kom ut på backan och ropade argt och hysteriskt: VIELÄ YKS KIVI NIIN MINÄ SOITAN POLIISILAITOKSELLE!!

Eller som då potokällartanten hade ringt ganska uppskärrad till någon granne, och sade att "något rött" hade susat förbi på gatan mitt på natten. Hon hade sett det från fönstret. Det låter ganska spooky UFO-aktigt :D Men kanske det var baklyktan på en Honda Monkey eller något.

Nog kan man drömma tokiga saker förresten, som att en kaveri drömde då i tiderna att jag och en flicka stod nakiga uppe på taket på huset mittemot potokällartantens hus(kaverin bodde i det huset där jag och dendä brudn stod nakiga uppe på taket i hans dröm) och potokällartanten öppnade fönstret och frågade oss: Tahdottekste kortsun?

På tal om att ringa på dörrklockor och springa undan, så sade en kaveri att han har utvecklat en sådan teknik i detta hyss, att han går in i något höghus. Ringer på dörrklockan, och springer sedan uppåt för trapporna, istället för neråt och ut.Sedan kan man flina för sig själv, då man riktigt hör hur dom öppnar dörren, och kanske släpper ut ett svärord eller något och stänger dörren igen. Jag tyckte det lät roligt. Så efter några dagar beslutade vi oss för att vi skulle göra så tillsammans, bara för att jag skulle liksom testa och se hur kul det är. Det var våren 1991.

Vi for till Bäljars och in i ett höghus och ringde på en dörrklocka på första våningen, så sprang vi uppåt. Vi hörde hör dörren öppnades, och PANG! smälls argt igen. Så gick vi sakta ner, men kaverin råkade bullra till. Då vi var ryggarna vända mot just den dörr vi hade ringt på så öppnas dörren mittiallt igen. Vi sprang fullt nerför trapporna och någon kommer springade efter några steg hör vi på fotstegen. Men det var inte tid att vända sig om och se. Innan vi kom ut hörde vi en arg kvinna som ropade strängt: TE ETTE SITTEN ENÄÄ SOITA SITÄ KELLOA!

Äventyr, äventyr. Som underårig var man friare på ett helt annat sätt. Systemets grepp var liksom inte lika strängt och obarmhärtigt som det är åt vuxna människor. Somliga ongar ägnade sig åt sport, jag och mina kompisar gjorde hyss istället. Det var mer spännande och fritt. Inte något kollektivt sport-stuk. Det är inte så enkelt som att bara göra "hyss" även det krävde träning och stort mod. Och utveckling av olika tekniker att springa undan och gömma sig och så. Det kändes så jävla nice att känna sig som en typ outlaw då som ongi, som "vi och dom" ungefär =)

Det kom iaf hösten 1989 ett finlandssvenskt ungdomsprogram vid namn "Stationen" på lördagar. Det var ganska humor ibland. Det var typ ett magasin-program gjort med ganska stor humor, men dom pratade änså om samhälleliga saker och så, sådant som var aktuellt, vill jag minnas. Engång kom det en musikvideo dom hade lagat tydligen för humorns skull. Det var någon jappe som gick i en park i hesa under sommaren och han sjöng om vad som hände, medan videon visade det. Det var ungefär (sången i sned text): Engång promenerade jag i parken, och det kommer ett gäng emot. Jappen bar på en gitarr och hade jättelångt skägg och hår nästan ända ner till reven! (Det kom en stereotypisk hippie emot honom med 2 hippiebrudar)

Han rökte något ur en pipa och frågade om jag också vill smaka?(Hippien rökte pipa och räckte pipan mot jappen. Jappen sjöng alltså inte framför kameran. Men han sjöng berättande i själva låten) Jag sade: Vad är nu detdär för onödigheter? Eller nå liknande. Man såg då jappens läppar rörde sig då han frågade det. Så sade han att man börjar sjunga: (någon refräng på engelska jag inte minns. Något typ slagord) av det! Så tog hippien ett bloss och refrängen började sjungas. Kameran for stundvis mot hippiens och de båda hippiebrudarnas fejs,och alla var jätteglada och typ i ekstas.

Så frågade han igen att vill du smaka, och räckte fram pipan mot mig. Jag tänkte att nåja, det kan ju inte skada att ta ett bloss. Jag tog ett bloss, och DÅ! Jag började sjunga *refrängen* Och videon visar hur han tar ett bloss, och sedan också blir hög, och dansar bortåt tillsammans med hippiena då musikvideon tar slut. Haahahaha! Det var så jävla humor! Man hade hört om hippien just i sånadär roliga, komiska och ironiska ordalag, så man förstod att det var hippien som de parodiserade.

Nu ska ingen yngre läsare tro att hippien var något som man som 12-åring visste om eller något på det sättet hösten 1989. Det kändes som fullkomligt jättegammalmodigt och out, och något som var för jätte, jätte, jätte jääääÄÄÄÄÄÄÄTTTElängesedan, då hippien var mainstream i slutet av 60-talet och början på 70-talet. Det kändes garanterat lika länge sedan 1989, som det känns för ungar nuförtiden.

Men det var en jävla humor musikvideo. Sku vara kul att se den någongång igen!

Sedan kom Yy-kaa-koo på söndagsmornarna som var bra. Det var 2 jappar och en brud som hade det programmet. Hösten 1990 kom istället Kako-Oy, där juontajana var en gammal kärring och en fjortisflicka. Dom hade Raptori på besök engång i studion minns jag och spelade en Raptori-musikvideo och Horsepower minns jag med att vara på besök. Och jag minns att den som man då tyckte snygga fjortisbrudn frågade ironiskt att mitä Horsepower sitten tarkoittaa? Hevosenhäntää?

Vittu Raptori var nog sjukt! :D Just låtar som Oi Beibi och sådana :D