Mortiis-minnen.

Jag kom häromdagen att tänka på "Mannen med näsan". Alltså Mortiis.

Han gjorde spännande och unik musik på 90-talet. Det var liksom underground och genuint. Men så har det blivit liksom riktigt ordinär industrialmetal. Typ som någon "alternativ" grabb som blivit trendig och rumsren för att uttrycka sig metaforiskt. Liksom långtråkigt enligt mitt och många andras tycke också. Men det är ju hans sak vad han gör för musik. Det måste man respektera. Det skulle dock vara kul med en "Era1" skiva av Mortiis igen. Trots att comebackar kan skita på sig rätt enkelt.

Jag läste några Mortiis-intervjuer. Liksom det känns så konstigt. Jag hörde om Mortiis hösten 1995 första gången, eller läste, då jag fick en Mortiis-flyer i samband med någon beställning. 5.1.1996 kom min första Mortiis-cd jag någonsin köpte med posten. "Ånden som gjorde opprör" Och det var jättebra! Man sögs in i Mortiis genuina fantasivärld. Ty det var som en sorts fantasy. Typ blandning mellan Tolkien och Star Wars med "rymdiga" trollkarlar som reser kring olika tider och dimensioner och världar etc. etc. Väldigt fascinerande! Isynnerhet på 90-talet då man förmådde enklare att gå in i ett sagolands-mood än nu som gammal och cynisk 41-årig gubbe.

Det var tider det, då man med hjälp av flyers och tapetrading bekantade sig med olika underground-bänd. Det var mycket mer mystiskt då. Banden hade betydligt mera ett mystiskt skimmer över sig då än nu, då man bara googlar på alltsammans. Nog för att jag förstod då också att Mortiis är en musiker, och inte något slags kosmisk trollkarl på riktigt! :D Han är typ ett och ett halvt år äldre än mig, och jag fick den bilden av att han var mycket äldre än mig av någon anledning dock. Men helt samma generation, så på det viset kan man relatera till folk i typ samma ålder som en själv.

Liksom då han var i Emperor också. Man måste vara Mortiis för att hitta på ett låtnamn som "I am the black wizards" Någon annan skulle ha skrivit I am the black Wizard. Men han var dem alla enligt låt-texten: "I am them".

Crypt of the Wizard fick jag senhösten 1996. Och detvar jättefina målningar av John Bauer i fodralet och innerfodralet. Just troll och skog och stjärnor som tindrar melankoliskt på himlen. Jättefint, och passade jättebra med musiken. Helt enkelt sagolandsmusik. Det påminner lite avlägset om Tangerine Dreams vissa alster, men det var ändå genuint. Mortiis lät som Mortiis.

Det fanns sådana som inte förstod sig på hans ambient-musik,som tyckte att allt bara ska va metal. Men va fan, det var och är deras egen förlust det. Jag har alltid haft ett öppet sinne för all form av "konstig" musik, helt oavsett genre.

Tänka sig, att det mittiallt är över 22 år sedan, ja, nästan 23 år sedan jag köpte min första Mortiis-skiva!! Man känner sig som typ en trollkarl i Mortiis fantasivärld som hastigt har rest framåt i tiden nu då man tänker på mitt 90-tal och Mortiis. Vafan var det egentligen som hände? Förflyttade jag mig framåt i tiden genom någon form av stjärnport? :D

The Stargate var den sista "riktiga" Mortiis-skivan. Den kom ut hösten 1999 och jag köpte den och diggade den fullt. Då hade man utvecklats massor sedan typ 1996-97 och det kändes annorlunda då redan i livet. Den var lite annorlunda redan den, men det var helt klart Era1 ännu, men lite mångsidigare.

Sedan december 2001 kom "The smell of rain" som var heeeelt annorlunda än de andra Mortiis-skivorna. Hans nya era började då. Det var mer eller mindre synthpop, ganska grov sådan, samt industrial men jättebra faktiskt! Och bra lyrik. T.ex. i låten "Everyone Leaves". Så den skivan diggade jag och diggar, fast det var som ett helt annat band med helt annorlunda musik. Det var en lyckad skiva, ett mästerverk! Många människor som annars lyssnar på typ mainstream pop och så diggar den skivan. Många med ordinär radiopops-musiksmak diggar den direkt om man sätter på den har jag märkt.

Everyone Leaves är en tankeväckande låt med tankeväckande text. Liksom alla tidsperioder försvinner så småningom och det kommer nya förändringar. Det upplevde man ganska konkret då som 24/25 då man höll på att bli vuxen "på riktigt". Så man kunde relatera bra till den låten då.

Efter det har Mortiis bara i mitt tycke gjort själlös massvara. Typ någo industrial metal som är om ni frågar mig så långtråkig så man gäspar åt den.

Sedan var hans andra projekt som jag diggade Vond. Isynnerhet "The Dark river " skivan. Som jag lyssnade på mycket oktober 1998 då jag köpte den. Den hade låtar som "Love i never had" och "Höst" Ett mästerverk! Vond var mera irl depp, gjort på ett bra sätt dock. Man skulle väl kalla lyriken för "emo" nuförtiden, men 1998 fanns det inte såvitt jag vet ett sådant begrepp ännu.

Jag tyckte att The dark river-skivans fodral påminde om höghusena man såg höger om en då man for från Ekenäs. Alltså de typ gula innan man kör förbi f.d. dårkkan.

Och Fata Morgana, som var en lite mer "light" version av Mortiis var också ett av hans projekt. Jag köpte den ända longplay-skivan november 1999. Låten "Sök din ånd" är jättebra!

Gissa om jag skrattade första gången jag såg hans näsmask! Jag gapskrattade, för den ser ju faktiskt riktigt komisk ut. Typ koukkunenä bigtime.

Mortiis-åkern kallar jag en åkerplätt till vid ena sidan om Läppträsket, för att det ser ut som skog om man ser från åkern. Bara en skogsrand. Men tar man en liten traktorstig och går via den så kommer man mittiallt in på en annan åker! Det var John Bauer-aktigt där den första gången jag kom dit, så därför kallar jag den åkern för "Mortiis-åkern", då Mortiis använde konst av John Bauer på sin Crypt of the Wizard seveninchhare-samling på cd från 1996.

Och på den gamla goda tiden några dagar innan den första H-Julia mässan jag var med och arrangerade ,och då jag på tisdagen fick Tangerine Dream's "Alpha Centauri" från 1971 och den jättebra Zeit-skivan från 1972 och lyssna på dem en mörk och regnig kväll, dvs tisdagen den sextonde november 1999. Det är nostalgi, nostalgi..

Och på lördagen den 13:tonde november 1993 hade det snöat på natten, så marken var "ren" och vit. på morgonen. Jag beslutade för att ta en promenad till bibban och läste en bok där en stund, som jag sedan lånade. Den boken hette "Använd dina drömmar" Lite nolot, men ett så käringaktigt tema som drömmar var jag mycket intresserad av då, och är nog ännu och drömmer gärna någon nice dröm. Annars var jag nog grabbig, alltså :D int nå fel me att vara brud såklart, men jag var inte och ville inte vara någon flickpojke eller något bara för att jag råkade vara intresserad av drömmar. Det var inte SÅ jag menade det, att jag var intresserad av drömmar.

Nåja, vad är det att ha traummor över. Nu finns det feminina brudar som har starkt motorintresse och som var på billinjen i yrkis. De sminkade sig, och hade feminina frisyrer och var "flickor" riktigt stereotypiskt, men hade bilintresse. På samma vis hade jag "drömintresse" fastän jag var grabbig grabb.

Detta är inte något man sku få skriva i dagens lättkränkta tider. PK-brigaden får itkupotkuraivarit och förklarar att det är ingen betydelse alls och att kön bara är en social konstruktion, och att det inte ligger något som helst sanning i stereotyper annat än som social konstruktion, och sådant. Men vem bryr sig.

Sedan lånade jag boken och gick förbi apteket, då jag drömde något om natten att jag gick förbi apteket och såg husfasaden, så jag tänkte att jag sku göra det på riktigt. Och såg samma fasad som i drömmen. Det var dock inte fråga om någon riktig sanndröm. För det första så kanske det undermedvetna skulle ha lett mig dit den dagen då jag drömde om det, och mitt medvetna skulle ha hiffat först då jag befann mig där att jag drömde om det i natt. Och för det andra: Jag tänkte hela tiden att jag som i drömmen ska gå dit, medvetet. Inte var det då alls fråga om en riktig sanndröm, fastän sådana också finns-som inte har någon annan logisk förklaring än att det var en riktig sanndröm.

Nå iaf. Jag rökte Marlboro Lights Menthol den dagen några och tyckte det var gott, fast jag ej annars hade som vana att röka menthol. Det var mysigt med lite "rökare" alltså några tobakar- eller några "smilar" För en tobak kallades för "smil" på nian och året efter av någon anledning. Typ i skolan: "Ska vi fara ut på en smil?"
Nu blir det väl gråt och tandagnisslan av lättkränkta moraltanter om högiselever skulle röka i skolan, nuförtiden. Det lite hörde till ännu då jag var på nian att coola killar och tjejer skulle röka-fast det var ju löjlig högismentalitet-men alla hiffade liksom grejen, och tobak var ju gott och nikotinet gjorde den grå vardagen mysigare. Ändå tills man slutade upp med rökningen december 1999. Då mistade man nog nikotinet i typ ett år framöver. Jag rökte mer eller mindre regelbundet från 16-22. Och började andas lättare på några veckor efter att jag slutat. Det gav merdrive till att hålla sig fortsättningsvis-även om det bara var en känd tillfällig irritation-som avtog då jag slutade.

Det jag upplevde var att jag var "snällare"så länge jag "fick" röka. Då jag slutade röka blev jag hårdare av mig. Många andra har upplevt samma sak som slutat. Det beror på att nikotinet inte dämpar känslorna direkt, utan man måste ta itu med dom, eller något. Antar jag.

Jag skrämde mig även med tanken att en vacker dag om jag inte slutar, så blir det inte lättare att sluta andas fast jag slutat röka-då emfysemen kommer som ett brev på posten typ.. jag märkte först sedan jag slutat att det kändes fräaschare och lättare att andas-då jag väl rökte så tänkte jag inte på det och märkte inte ens det. Jag bara märkte att det mittialt blev ännu lättare att andas efter några veckors rökstopp. Den irritationen är helt godartad, och så gått som alla vanerökare upplever att det blir lättare att andas några veckor efter rökstopp.

Nåja. Mot kvällen kom några kompisar. Den ena kompisen sade att man ska inte raka sig helt skini då man är i milin, för hans kusin har berättat att då man är ute i skogen på manöver så skaver hjälmen mot flinten om man är skini, så man i värsta fall får skavsår i hivu.

Haha, jag talade med en bekant om just detdä ironiska med att extremt politiskt korrekta människor, som t.e.x. unga akademistuderanden brukar vara inte så sällan, så att dom är extremt politiskt korrekta och systemtrogna och blir jättearga om någon understår sig att vara av annan åsikt än dom, eller om dom understår sig att kritisera detta system, eller tro på konspirationsteorier, eller uttala obekväma sanningar.. Vi höll med varandra om att denna drift är vilja foga sig och fjäska samt vara lojal systemet och makthavarna, har att göra med människans flockmentalitet och något sorts överlevnadsdrift. Men det som är det ironiska i kråksången är att vem som styr så har egentligen ingen skillnad. Skulle te.x. nazister ha makten, så skulle de vara lika lojala mot dom som dom är mot dagens makthavare, och vad makthavarna anser att är ok och politiskt korrekt. Huvudsaken är att de vill underböja sig och fjäska för makthavarna. Vem som har makten spelar ingen roll. Det är mycket ironiskt att de unga akademistuderandena inte förstår det! :D En obekväm sanning? Ja, sannerligen för dem..

Det är sådana som brukar mest tro på officiella sanningar. Officiella sanningar, som ofta visat sig vara helt fel. T.ex. den officiella sanningen om att psykedeliska preparat inte har medicinsk verkan, vilket även myndigheterna börjar öppna ögonen för och inser sakta men säkert att dom haft fel. Att LSD och Psilocybin kan vara mycket bra preparat mot djupa depressioner och neuroser. Som ett exempel bara. Istället har man gett folk preparat som faktiskt på riktigt VARIT farliga och utan effekt, som SSRI.

På lördag så tycker jag att det så mycket som möjligt ska vara precis så som det var 17.11.2001. Det var också en lördag.  Då drack jag en Kopparberg päroncider och en kopparberg jordgubbscider (ren jordgubb då. Dom hade inte uäkiserat den cidern då ännu med att sätta lime i den) samt åt en påse med Hot Rods. Jag lyssnade på The Exploited's "Punks not dead" skiva samt på Loudpipes cd "Downhill blues". Senare mot kvällen for jag till Serendi. Och en kaveri sade att jag ser ut som en sfinx då jag satt där.

Tidigare på dagen sken en blek novembersol och jag åt en brödkebab och läste en intervju av Deicide frontmannen Glen Benton i en Terrorizer tidning från år 2000. Alltså ett år gammal tidning då. Där Glen Benton förklarade att han har genomgått skilsmässa och utbrott av diabetes, och kan bara säga att det som inte dödar, stärker.

Så var det en bild på honom där han cyklar och drar typ nokka och flinar bara helt rento. Han hade tagit psilocybinsvamp, och var hög på det då fotot togs, berättade han i intervjun.

Det var någon som skrev, att Elsa Beskow nog tog psilocybin, för de fina skogsmålningarna och sagorna som hon gjorde lär ska vara just psilocybin-trippiga av sig. Inte är det ju omöjligt.

Nu kom jag mittiallt bara att tänka på ett barndomsminne. Det var sommar 1988 och jag och en kaveri var hemma hos en annan kaveri. Han bjöd på ispinne och vi fick spela på hans Vic20. Vi spelade ett stil flygspel och hade roligt. Mittiallt går kaverin som var han som vi var hos förbi datorn och snubblar på elsladden så strömmen bryts mitt i spelandet. Jag och den andra kaverin blev arga på honom och skällde ut honom efter noter. Vi skällde på honom och så då kaverin som hade gått på elsladden sade något till sitt försvar så såg vi bara argt på honom och slörpade på våra ispinnar. Liksom "Slöörp! Slöörp! Slöörp! Slöörp!!

Heh. Nu kan ongar vara hemska nog! Vi slurpade i oss ispinnen han bjudit på efter att vi skällt ut honom :P Jag vill minnas att vi blev så sura på honom så vi for därifrån kort därefter. Riktiga egoister, det är nog vad ongar brukar vara! Otacksamma och egoistiska ongar var vi just då iaf!

Jag minns nu bara mittiallt här en dröm jag drömde lördagen 10.10.1998. Jag drömde en realistisk och klar dröm att jag var på nåt kotibileet och en bruds kännykkä ringde hela tiden (man talade om "kännykkä" då ännu, inte det mera vardagliga "telefon".) Det var brudens morsa hon var i strid med. Hon klagade att morsan hennes tycker hon är dum. Jag sade att det må låta som ett kliché, men inte är du dum! Man kände liksom love vibes från henne, men det kom folk och störde oss och det harmade lite det då jag stod face to face och talade med henne.

Sedan slog klockan 12 på natten. En moraklocka slog Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Dånnng!  Direkt efter att den slagit 12 kom det en in i vardagsrummet med ett vitt lakan över sig och rasslade med en kedja och sade att han är ett spööööke!!! (Han hade humor, och fick ett spontant infall att leka spöke då klockan slog--12, alltså spöktimmen.)

Hoppas jag skulle drömma nå bra drömmar nu snart här igen! De sku va nice att helst slippa på nåt traditionellt hederligt 90's aktigt kotibileet!!! Det borde finnas en 70-talsstad, där allt skulle vara precis så som det var på 70-talet och en 80-talsstad där allt skulle vara precis så som på 80-talet och en 90-talsstad där allt skulle vara precis så som det var på 90-talet. kanske olika stadsdelar i staden för olika epoker av nåt årtionde? Iaf skulle man inte låtsas om som att det är nu. Utan typ 1998 eller så. Därmed skulle inga bilar och ingen musik efter det var tillåten i den stadsdelen. Det skulle vara en riktig nostalgitripp liksom!

Hehe, på tal om Mortiis. Jag blev 1996 så influerad av Mortiis långa texter (fast han knappt sjöng nåt alls) så jag började skriva liknande fantasihistorier själv. Hehe, det är roligt att läsa dom ibland, men nu var jag lite för mycket copycat nog.. Det var inte helt samma, men vem som helst som kände till Mortiis skulle ha sett att Mortiis influerade mig gällande skrivning...

Tänka sig! Det är redan 20 år sedan jag studerade i Ekenäs, och det var tunnelvecka 9-13.11.1998. Jag var på en kurs om rusmedel. Tunnelveckor var valbara kurser som man fick ta, inga ordinära skoldagar. Jag slapp inte in i dom andra kurserna, så jag hade ett överlångt "jullov" sedan, minst sagt. Nästan 2 månader. Men ärligt talat så var det jätteskönt. Det var första året som var så rento. De andra åren med H-Julia etc var sedan mindre rento.

Det var bara flickor på den kursen. Ja, utom jag. Jag var enda pojken, det kändes lite sådär. Det var i sjukis aula det var, och det var en massa sjukisbrudar med. Jag minns att jag hade känningar av en tand och tänkte att hoppas den inte börjar krångla! Det var nåt tillfälligt, för den började inte krångla. Jag var i tandläkaren maj 1999 sedan, och det var rätt ok, bara att Salminen drog ut några visdomständer och borrade några gånger under sommarens lopp. Fast det var juh bara schamanistiskt. Jag sade det också åt Salminen då han sade att dethär kan kännas lite nog! så sade jag ba att de värre att bli borrad! Så skrattade han bara.

Uppdatering: Nu, då klockan snart är 15 idag(fredag) så minns jag fredagen 16.11.2001. Jag var på väg hem från jobbet och gick genom bussis väntsal. Väl ute hängde ett par fjortisar (På sidan mot busshållplatserna) Jag hörde nåt mummel bakom mig, och vände mig om och frågade: Häh? Så frågade dom om jag kan gå till Alko och köpa ut åt dom. Jag skrattade och sade: En mä teille osta, te ootte ihan liian nuoria!  Dom sade naturligtvis: No eikä olla! Jag sade åt dom: Oottakaa pari vuotta vielä! Och fortsatte att gå. Nu är dom väl runt 30 båda två. Så går tiden.