Då jag vrickade foten december 1991.

Alltså jag minns att jag vrickade foten 15.12. 1991. Jag minns fan inte hur det gick till, men jag vrickade nu bara foten då. Jag var hemma då igen från skolan en dag, som jag hade varit några veckor tidigare, då blindtarmen krånglade. Fast då i slutet av november 1991 var jag hemma två dagar från skolan, och så riktigt i slutet av november 1991 igen då jag fick ont i magen. Och det var blindtarmen, för jag fick precis samma känsla i slutet av mars 2017, men då fick jag ömhet i högra sidan och 39 graders feber och blindtarmen hade brustit då jag kom till sjukhuset. Läkaren sade allvarligt nästan morgon efter operationen: Blindtarmen hade brustit åt dig! och såg allvarlig ut, ungefär som att, underförstått, att jag borde ha tidigare kommit till sjukhuset. Jag minns dock alltid ena av de glada och snygga sköterskorna som behandlade mig så bra och var väldigt glad och kiva då hon tog hand om mig de första timmarna i sjukhuset. "Du e lite en nåldyna nu!" Sade hon skämtsamt då dom tog prover på mig för att se vad jag hade för fel. Jag visste då bara att jag hade en våldsam bakteriell infektion någonstans i kroppen hade läkarn i Karis sagt, men jag visste inte vad det var. Så jag tänkte att hon är som en riktig valkyria åt mig om jag far nu. Jag är evig tacksam mot den blonda valkyrian, vem det än var. Det var nice att bli vårdad av en blond ung brud, som dessutom var trevlig!.

Jag drömde samma tider som jag vrickade foten om en gammalmodig Tvåa, som liksom var fastklämd mellan två fjäll. Så drömde jag samma tider också då jag var hemma från skolan att det var en bild på Miss Finland 1989 Åsa Lövdahl då hon satt på miss-tronen. Och så var det några gobbar som kommenterade henne. Man hörde någon som sade såhär: "Hän on oikea Sabrina sängyssä!"

Så samma kväll så såg jag samma bild av henne i en gammal Eos jag ögnade igenom då jag var hemma och gick igenom gamla tidningar i källaren.

Jag köpte förresten en ny sorts godis i lördags där det var en bild på Väiski Vemmelsääri i påsan. Skumgodis. Gott nog. Jag kom bara att tänka på dendär drömmen jag engång drömde i slutet av lågis att det var någon som såg ut som Väiski Vemmelsääri, eller så var det peräti han som jag talade med. Han rökte en cigarett som var stor och bred som en cigarr, men som var annars som en cigarett. Gult i ändan, filter etc. Detta rökverk kallades i drömmen för "Suursavuke".

Den som liknade, eller var Väiski Vemmelsääri pratade finska. Jag frågade av honom: Saanksmä lainata sun suursavukettas vähän? Så sade han: Joo-o!  Och gav den åt mig. Jag såg på den rykande storcigaretten, men vågade inte ta ett bloss på den.

Haha, en sådan "Suursavuke" skulle nog vara hälsoministeriets och THL:s blomsterhattars mardröm! :D

Höstterminen i åttan då 1991 var ett sorts mellanting. Speciellt oktober-december. Man hade lite mera än hälften av högis kvar, och det kändes kind of som att tiden stannat och högis was to be forever i ens liv. Men man var ändå ingen "tapp" mera, och kände sig respektabel då man inte gick i sjuan mera. Man kände sig som en prospect typ, för att nu fräckt låna mc-klubb termer :D Men ni förstår typ hur jag menar. Int som en veteran ännu, men som en vakio soldat ute på fronten, som inte direkt böjde ner sig i skyttegraven för någon granat som exploderade ute på ingemansland,för en annan metafor. Eller som en kåkfarare som börjar få vanan att sitta inne. Så kände man sig typ då oktober-december i åttan. Och sedan vårterminen också, men oktober-december i åttan var den känslan ny.

På nian var man redan van veteran med högis. Som någon som suttit länge innen på kåken och vet att friheten börjar nalkas. Det kändes inge speciellt alls att vara i högis mera övh då mera. Däremot kändes det speciellt att börja bli "respektabelt gammal" "på riktigt". Trodde man.

Sjuorna kallades för tappar, medan niorna ibland kallades för "ölmagor".  Åttorna hade också något inofficiellt namn som jag inte kan minnas var det var. Men tapp var ju det som var typ "officiellt". Sjuorna var tappar. Så var det bara.  Tapparna var dom enda som "pinades" å man fråga Va e du? Så sku tappen svara Tapp! Eller bli "pinager".

Jag minns att foten värkte under natten då december 1991. Jag tog en aspirin, då det värkte så mycket. Men det var skönt att vara borta från skolan.

Så hade vi hussa på torsdagen 19.12. Det var en från samma hussagrupp som tyckte att grå Belmont smakar "syntetiskt" minns jag att han sade. Vi spruta vatten på varandra med vatukannor, alltså blomvattnare i hussan, då det var ganska lepoger dag, då det var julfest under nästa dags kväll, så man var liksom slööer och förberedd på jullovet.

Om julfesten 1991 har jag ju förut skrivit om. Så jag låter det vara nu.

För 25 år sedan prick den 13:tonde december 1993 så hade jag antagligen influensa med feber. Jag var hemma från skolan och lyssnade på min Deicide Lp. (första deiciden) Sedan hade jag feber ända till torsdagen innan den sjönk på torsdagskvällen, för att helt försvinna. Från lördagen till torsdagen hade jag feber då. Det är nu ingenting mot då jag hade blindtarmsinflammation senast, då jag hade feber cirka 10 dagar i kör. Även då jag kommit hem från sjukhuset så hade jag lindrig feber ännu om nätterna.

Jag tog heta bad nere i badrummet under dagarna åtminstone på tisdag-onsdag. Det var jätteskönt då man frös konstant, fast det är fel sätt att sköta om feber...

På onsdagskvällen kände jag mig som mögligast, men piggnade till då Metalliliitto började på Radiomafia.

På torsdagskvällen/sent på eftermiddagen snöade det och jag var ensam hemma då inte morsan eller farsan kommit hem från jobbet ännu. Jag lyssnade på Deicide och en brud som bodde på samma gata gick förbi med hunden. Jag spejade på henne från farstufönstret, och hon såg att jag gjorde det, och så från köksfönstret. Det såg hon också, då hon vände sig överraskande om och såg bakom sig rakt mot mig. Man tyckte hon var lite snygg då. Okej, hon var 14. Men jag var å andra sidan också bara 16.

Sedan på fredagen då jag var i skolan så satt jag med en skolkaveri, en Mannsn, och åt i skolans matsal. Det kom en lärare med glasögon och skallighetskrans och sade att vi ska på någo blaablaa test (något enskilt test som alla elever skulle ha med honom turvis) Så frågade han strängt varför vi int kom då vi sku komma. Så sade jag direkt: Ja har haft feber hela veckan! Så sade han att nå då e de lugnt, om du har haft feber hela veckan, så sade han något åt denna Mannsn, som dock bara satt tyst och åt, och hade gjort det hela tiden.

Sedan då vi kom ut så skällde han nog lite på den skalliga läraren då han talade med mig :)

Det är ännu en lärare som vikarierade där hösten 1993 typ engång i veckan där, hon var riktigt ung då, och hon känner ännu igen mig. Hälsar alltid glatt på mig i butiken och så, fast det är 25 år sedan hon vikarierade där. Det är ju nice det nog.

Nu då det var tal här nyligen i var det iltis om någon minister eller något sådant, som tycker att grundskolebarn borde äta skolmaten duktigare utan att marra, så kan man ju ställa sig frågan: Varför måste man laga så uäk mat, så den knappast är ätbar? Skolmaten var och är ju något sådant som man kan tänka sig få som föda i ett Nordkoreanskt koncentrationsläger! Skolans skitmat har ju i alla tider varit ökänd. Varför kan dom inte då satsa på mycket godare mat än förut isåfall?

Det för osökt tankarna till en kort seriesnutt jag läste i Kamratposten någongång. Det var på den tiden då bakpärmen alltid hade olika korta serier i olika nummer.

Det var en seriesnutt som handlade om att skoleleverna i en skola klagade på maten åt rektorn och två andra lärare. De höll ett litet råd de tre och beslutade för att äta i skolans matsal för engångs skull. (vilket de tydligen inte brukade göra.)

Sedan då de fått i sig den första tuggan av skolmaten så såg de mycket förvånade ut och såg alla 3 på varandra med förvånad min. Så höll de masken. En av dem sade såhär: Gott dethär, hehe!

Sedan gick de till eleverna som hade klagat och sade med förnäm min såhär: Gott och näringsrikt! Och en annan av dom sade: Just det! 

Sedan for dom till Clock, som då var en snabbmatskedja i Sverige och slängde sig vid disken och ropade: HAMBURGARE, MEN FORT!!  Ungefär att dom måddes så snabbt som möjligt ha god motmedicin till den uäkä skolmaten. Och det förstår jag nog riktigt bra!

Det påminner mig om då den första Myrkky-tidningen i Finland såg dagens ljus hösten 1989. Jag köpte den från Market Lind. För "Fatman" som var i främre pärmen såg så rolig ut. Och det var ett bra köp, för Myrkky var en rolig tidning.

Där var det en juttu om en familj på 3 som köpte hamburgare, men "Jokern" hade satt hälsosam mat som morot i deras maträtter istället och dom blev helt till sig AAARRGHH!!! PORKKANAA HAMPURILAISESSANI! LIGHT COLAA!!!! AAARRRGGHHHH!!!!!! Ok så ropade alla 3 i kör: TURMA TULI!!! (då hälsosam mat smakar så uäk)

Så kom Fatman mittiallt som räddare i nöden flygande och kastade ner 3 mega-hamburgare åt dom och sade:  Syökää äkkiä nämä! Erittäin rasvaisia ja kalori-rikkaita tuplajuusto-hampurilaisia!!

Dom drabbade som höll på att dö av hälsoförgiftning och typ låg och krampade på trottoaren av den hälsosamma maten sade: Aaaahh, pelastajamme tuli!!  Så klarade dom sig då dom åt hamburgarna som motmedicin. Haha, det var humor!

Popeda kommer till Karis i sommar! Vau. Dom måste jag nog fara å se på! Fyfan så bra deras H.Ö.N.Ö. skiva är från 1994!! Deras bästa skiva i mitt tycke helt klart. Det är riktigt aitoa suomirockia. Liksom finsk-folklig Suomirock för hela slantn! De andra banden som kommer e nu bara skit. Men de iofs bara min åsikt.

HaHa! Här är en gobbe som härmar Apuvagobben!! Han har hittat på en egen Apuvagobbe-sketch!! Det är jättehumor!! :D Man har skrattat nästan ihjäl sig här ikväll!! Det var ju en riktigt fantastisk Apuvagobbe-sketch!

Jag sade i hussan i sjuan en fredagseftermiddag då vi satt och åt av hussamaten såhär åt två flickor som satt framför mig: Idag ska ja sii på Pulttibois! Dom började skratta å sa att de e rikit för dig de!
https://www.youtube.com/watch?v=q8SSsrDDcTw